Fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, särskilt artikel 18.9 och 18.10, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1665/2006 · förordning (EG) nr 1245/2007 · förordning (EU) nr 1109/2011 · förordning (EU) nr 216/2014 · förordning (EU) nr 1114/2014 · förordning (EU) 2015/1375.

(1) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, förordning (EG) nr 854/2004 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd fastställs hälsobestämmelserna och hälsokraven för livsmedel av animaliskt ursprung och de offentliga kontroller som krävs.

(2) Utöver dessa bestämmelser bör närmare bestämmelser för trikiner fastställas. Kött från tamsvin, vildsvin, hästar och andra djurarter kan vara smittat med nematoder tillhörande familjen Trichinella. Förtäring av trikinsmittat kött kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människan. Åtgärder bör vidtas för att förebygga de sjukdomar hos människor som orsakas av förtäring av trikinsmittat kött.

(3) Vetenskapliga kommittén för veterinära åtgärder till skydd för människors hälsa antog den 22 november 2001 ett yttrande om trikinos, epidemiologi, spårningsmetoder och trikinfri svinuppfödning. Den vetenskapliga panelen för biologiska faror (BIOHAZ) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) antog den 1 december 2004 ett yttrande om frysmetoders lämplighet och närmare detaljer om dessa i samband med tillåtande av förtäring av trikin- eller Cysticercus-smittat kött. Den 9–10 mars 2005 antog BIOHAZ ett yttrande om riskbedömning av en reviderad besiktning av slaktdjur i områden med låg prevalens av trikiner.

(4) Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 om trikinkontroll (trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött av tamsvin upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG.

(5) Olika laboratoriemetoder har godkänts för påvisande av trikiner i färskt kött. Magnetomrörarmetoden för undersökning av samlingsprov rekommenderas som en tillförlitlig metod för rutinundersökningar. Provstorleken för parasitanalysen bör ökas om provet inte kan tas från predilektionsstället och om djurets typ eller art innebär en förhöjd smittorisk. Den trikinoskopiska undersökningen påvisar inte förekomst av ej inkapslade trikinarter, som smittar tamdjur, skogslevande djur och människor, och är inte längre en lämplig standarddetektionsmetod. Den trikinoskopiska metoden bör endast användas i undantagsfall för undersökning av ett litet antal djur som slaktas per vecka, under förutsättning att livsmedelsföretagaren vidtar åtgärder för att bearbeta köttet så att det är fullkomligt säkert som livsmedel. Metoden bör dock under en övergångsperiod ersättas med en tillförlitligare detektionsmetod. Andra metoder, såsom serologiska tester, kan vara användbara för övervakning när testen väl har validerats av ett referenslaboratorium för gemenskapen, så snart ett sådant laboratorium har utsetts av kommissionen. Serologiska tester är inte lämpliga för påvisande av trikininfektion hos enstaka djur som är avsedda att användas som livsmedel.

(6) Nedfrysning av kött under specificerade förhållanden kan avdöda eventuella parasiter, men vissa trikinarter som förekommer hos vilt och hästar kan överleva när nedfrysningen genomförs vid de rekommenderade kombinationerna av temperatur och tid.

(7) Anläggningar bör officiellt förklaras som trikinfria av behörig myndighet, om vissa förutsättningar uppfylls. Slaktsvin som härstammar från sådana anläggningar bör undantas från trikinundersökning. Kategorier av anläggningar bör officiellt förklaras som trikinfria av behörig myndighet, om vissa förutsättningar uppfylls. En sådan friförklaring bör leda till en minskning av antalet besiktningar på plats av den behöriga myndigheten, men är endast genomförbar i medlemsstater där sjukdomsprevalensen under en lång tid varit mycket låg.

(8) Regelbunden övervakning av tamsvin, vildsvin, hästar och rävar eller andra indikatordjur är ett viktigt instrument för att bedöma förändringar i sjukdomsprevalensen. En redogörelse för resultaten från denna övervakning bör göras i form av en årlig rapport i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG.

(9) Förordning (EG) nr 853/2004 tillämpas inte på frilevande vilt eller kött från frilevande vilt som levereras direkt till konsumenten eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter. Det bör därför vara medlemsstaternas ansvar att vidta nationella åtgärder för att minska riskerna för att trikinsmittat vildsvinskött når ut till konsumenten.

(10) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, särskilt artikel 18.9 och 18.10, och

(1) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, förordning (EG) nr 854/2004 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd fastställs hälsobestämmelserna och hälsokraven för livsmedel av animaliskt ursprung och de offentliga kontroller som krävs.

(2) Utöver dessa bestämmelser bör närmare bestämmelser för trikiner fastställas. Kött från tamsvin, vildsvin, hästar och andra djurarter kan vara smittat med nematoder tillhörande familjen Trichinella. Förtäring av trikinsmittat kött kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människan. Åtgärder bör vidtas för att förebygga de sjukdomar hos människor som orsakas av förtäring av trikinsmittat kött.

(3) Vetenskapliga kommittén för veterinära åtgärder till skydd för människors hälsa antog den 22 november 2001 ett yttrande om trikinos, epidemiologi, spårningsmetoder och trikinfri svinuppfödning. Den vetenskapliga panelen för biologiska faror (BIOHAZ) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) antog den 1 december 2004 ett yttrande om frysmetoders lämplighet och närmare detaljer om dessa i samband med tillåtande av förtäring av trikin- eller Cysticercus-smittat kött. Den 9–10 mars 2005 antog BIOHAZ ett yttrande om riskbedömning av en reviderad besiktning av slaktdjur i områden med låg prevalens av trikiner.

(4) Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 om trikinkontroll (trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött av tamsvin upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG.

(5) Olika laboratoriemetoder har godkänts för påvisande av trikiner i färskt kött. Magnetomrörarmetoden för undersökning av samlingsprov rekommenderas som en tillförlitlig metod för rutinundersökningar. Provstorleken för parasitanalysen bör ökas om provet inte kan tas från predilektionsstället och om djurets typ eller art innebär en förhöjd smittorisk. Den trikinoskopiska undersökningen påvisar inte förekomst av ej inkapslade trikinarter, som smittar tamdjur, skogslevande djur och människor, och är inte längre en lämplig standarddetektionsmetod. Den trikinoskopiska metoden bör endast användas i undantagsfall för undersökning av ett litet antal djur som slaktas per vecka, under förutsättning att livsmedelsföretagaren vidtar åtgärder för att bearbeta köttet så att det är fullkomligt säkert som livsmedel. Metoden bör dock under en övergångsperiod ersättas med en tillförlitligare detektionsmetod. Andra metoder, såsom serologiska tester, kan vara användbara för övervakning när testen väl har validerats av ett referenslaboratorium för gemenskapen, så snart ett sådant laboratorium har utsetts av kommissionen. Serologiska tester är inte lämpliga för påvisande av trikininfektion hos enstaka djur som är avsedda att användas som livsmedel.

(6) Nedfrysning av kött under specificerade förhållanden kan avdöda eventuella parasiter, men vissa trikinarter som förekommer hos vilt och hästar kan överleva när nedfrysningen genomförs vid de rekommenderade kombinationerna av temperatur och tid.

(7) Anläggningar bör officiellt förklaras som trikinfria av behörig myndighet, om vissa förutsättningar uppfylls. Slaktsvin som härstammar från sådana anläggningar bör undantas från trikinundersökning. Kategorier av anläggningar bör officiellt förklaras som trikinfria av behörig myndighet, om vissa förutsättningar uppfylls. En sådan friförklaring bör leda till en minskning av antalet besiktningar på plats av den behöriga myndigheten, men är endast genomförbar i medlemsstater där sjukdomsprevalensen under en lång tid varit mycket låg.

(8) Regelbunden övervakning av tamsvin, vildsvin, hästar och rävar eller andra indikatordjur är ett viktigt instrument för att bedöma förändringar i sjukdomsprevalensen. En redogörelse för resultaten från denna övervakning bör göras i form av en årlig rapport i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG.

(9) Förordning (EG) nr 853/2004 tillämpas inte på frilevande vilt eller kött från frilevande vilt som levereras direkt till konsumenten eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter. Det bör därför vara medlemsstaternas ansvar att vidta nationella åtgärder för att minska riskerna för att trikinsmittat vildsvinskött når ut till konsumenten.

(10) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. trikiner: alla nematodarter som tillhör släktet Trichinella.

2. kontrollerade uppfödningsförhållanden: en typ av djurhållning där svin oavbrutet hålls under utfodrings- och inhysningsförhållanden som kontrolleras av livsmedelsföretagaren.

3. delområde: en grupp anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden. Alla anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i en medlemsstat kan betraktas som ett delområde.

Kapitel II De behöriga myndigheternas och livsmedelsföretagarnas skyldigheter

Artikel2¶Provtagning av slaktkroppar

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375, förordning (EU) nr 216/2014 och förordning (EU) nr 1114/2014.

1. Slaktkroppar från tamsvin ska som ett led i besiktningen efter slakt provtas på slakterierna enligt följande:

a) Alla slaktkroppar av avelssuggor och avelsgaltar eller minst 10 % av slaktkropparna av de djur som sänds in för slakt varje år från varje anläggning som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden ska undersökas för förekomst av trikiner.

b) Alla slaktkroppar från anläggningar som inte officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden ska systematiskt undersökas för förekomst av trikiner.

Det ska tas ett prov från varje slaktkropp, och provet ska undersökas för förekomst av trikiner med en av följande detektionsmetoder i ett laboratorium som utsetts av den behöriga myndigheten:

a) Den referensmetod för detektion som fastställs i kapitel I i bilaga I.

b) En likvärdig detektionsmetod som fastställs i kapitel II i bilaga I.

2. Slaktkroppar från hästar, vildsvin och andra hägnade och frilevande djurarter som är mottagliga för trikininfektion ska som ett led i besiktningen efter slakt provtas systematiskt på slakterier eller vilthanteringsanläggningar.

Det ska tas ett prov från varje slaktkropp, och provet ska undersökas i enlighet med bilagorna I och III i ett laboratorium som utsetts av den behöriga myndigheten.

3. I avvaktan på resultaten av trikinundersökningen och under förutsättning att livsmedelsföretagaren garanterar fullständig spårbarhet får slaktkroppar från tamsvin och hästar styckas i högst sex delar på ett slakteri eller i en styckningsanläggning belägen i samma lokaler.

Genom undantag från första stycket får sådana slaktkroppar efter den behöriga myndighetens godkännande styckas i en styckningsanläggning i anslutning till eller åtskild från slakteriet under förutsättning att

a) det sker under den behöriga myndighetens överinseende,

b) slaktkroppen eller delarna därav inte har mer än en styckningsanläggning som bestämmelseort,

c) styckningsanläggningen ligger på medlemsstatens territorium, och

d) samtliga styckningsdelar, vid positivt resultat, förklaras otjänliga som livsmedel.

Artikel3¶Undantag

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

1. Genom undantag från artikel 2.1 ska kött från tamsvin som har genomgått frysbehandling i enlighet med bilaga II under den behöriga myndighetens överinseende undantas från trikinundersökning.

2. Genom undantag från artikel 2.1 ska slaktkroppar och kött från ej avvanda tamsvin som är yngre än 5 veckor undantas från trikinundersökning.

3. Genom undantag från artikel 2.1 får slaktkroppar och kött från tamsvin undantas från trikinundersökning om djuren kommer från en anläggning eller ett delområde som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden i enlighet med bilaga IV, om något av följande villkor uppfylls:

a) Ingen inhemsk trikininfektion hos tamsvin som hålls i anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden har påvisats i den medlemsstaten under de senaste tre åren, och under denna tid har kontinuerliga undersökningar utförts i enlighet med artikel 2.

b) Tidigare uppgifter om kontinuerliga undersökningar på populationen av slaktade svin visar med 95 % konfidensgrad att trikinprevalensen inte överstiger en på miljonen i den populationen.

c) De anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden är belägna i Belgien eller Danmark.

4. Om en medlemsstat tillämpar det undantag som avses i punkt 3, ska den berörda medlemsstaten informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa samt lägga fram en årlig rapport till kommissionen innehållande den information som avses i kapitel II i bilaga IV. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över medlemsstater som använder sig av undantaget.

Om en medlemsstat underlåter att lägga fram den årliga rapporten eller om den årliga rapporten inte är tillfredsställande i förhållande till kraven i denna artikel ska undantaget upphöra att gälla för den berörda medlemsstaten.

Artikel4¶Trikinundersökning och kontrollmärkning

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EG) nr 1665/2006.

1. Slaktkroppar enligt artikel 2 eller delar därav, utom de som avses i artikel 2.2 b, får inte avlägsnas från lokalerna förrän resultatet av trikinundersökningen har visat sig vara negativt.

Likaså får inte andra delar av djur som är avsedda att användas som livsmedel eller foder och som innehåller tvärstrimmig muskelvävnad avlägsnas från lokalerna förrän resultatet av trikinundersökningen har visat sig vara negativt.

2. Animaliskt avfall och animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel och som inte innehåller tvärstrimmig muskulatur får avlägsnas från lokalerna innan resultatet av trikinundersökningen föreligger.

Den behöriga myndigheten får dock kräva en trikinundersökning eller en behandling av de animaliska biprodukterna innan de får tillstånd att avlägsnas från lokalerna.

3. Om det på slakteriet finns ett förfarande för att säkerställa att inga delar av slaktkroppar som undersökts avlägsnas från lokalerna förrän resultatet av trikinundersökningen har visat sig vara negativt och detta förfarande har godkänts formellt av den behöriga myndigheten eller om undantaget enligt artikel 2.2 b gäller, får det kontrollmärke som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 854/2004 anbringas innan resultatet av trikinundersökningen föreligger.

Artikel5¶Utbildning

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375.

Den behöriga myndigheten skall se till att all personal som arbetar med undersökning av prover för att påvisa förekomst av trikiner skall ha en relevant utbildning och delta i

a) ett program för kvalitetskontroll av de test som används för att påvisa förekomst av trikiner, och

b) en regelbunden bedömning av de test-, registrerings- och analysförfaranden som används i laboratoriet.

Artikel6¶Detektionsmetoder

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375.

1. De detektionsmetoder som fastställs i kapitlen I och II i bilaga I skall användas för undersökning av de prover som avses i artikel 2

a) om det finns skäl att misstänka trikininfektion, eller

b) om prover från samma anläggning tidigare visade sig vara positiva vid användning av den trikinoskopiska undersökning som avses i artikel 16.1.

2. Samtliga positiva prov skall sändas till det nationella referenslaboratoriet eller gemenskapens referenslaboratorium för att det skall kunna fastställas vilken trikinart det rör sig om.

Artikel7¶Beredskapsplaner

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375.

Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall senast den 31 december 2006 utarbeta en beredskapsplan som beskriver samtliga åtgärder som skall vidtas om prov som avses i artiklarna 2 och 16 vid test visar sig vara trikinpositiva. Beredskapsplanen skall innehålla närmare uppgifter om

a) spårbarheten hos smittade slaktkroppar eller delar därav som innehåller muskelvävnad,

b) åtgärder för hantering av smittade slaktkroppar och delar därav,

c) undersökning av smittkällan och eventuell spridning bland vilda djur,

d) eventuella åtgärder som skall vidtas på detaljhandels- eller konsumentnivå,

e) åtgärder som skall vidtas om den smittade slaktkroppen inte kan identifieras på slakteriet,

f) fastställande av vilken trikinart det rör sig om.

Artikel8¶Officiellt erkännande av anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

1. Vid tillämpningen av denna förordning får den behöriga myndigheten officiellt erkänna en anläggning eller ett delområde som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i de fall då kraven i bilaga IV är uppfyllda.

2. Anläggningar eller delområden som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i Danmark eller Belgien i enlighet med artikel 3.3 c den dag då denna förordning börjar tillämpas, anses ha officiellt erkänts tillämpa de kontrollerade uppfödningsförhållanden som förtecknas i bilaga IV till denna förordning.

Artikel9¶Livsmedelsföretagares skyldighet att informera

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

Livsmedelsföretagare på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden ska informera den behöriga myndigheten när något krav i bilaga IV inte längre uppfylls eller om eventuella andra ändringar som skulle kunna påverka anläggningarnas trikinstatus.

Artikel10¶Revision av anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

Den behöriga myndigheten ska se till att regelbundna revisioner genomförs på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden.

Revisionsfrekvensen ska vara riskbaserad och ta hänsyn till sjukdomshistoria och prevalens, tidigare resultat, geografiskt område, mottagliga vilda djur inom området, djurhållningspraxis, veterinärtillsyn och jordbrukarnas efterlevnad av bestämmelserna.

Den behöriga myndigheten ska kontrollera att tamsvin från dessa anläggningar undersöks i enlighet med artikel 2.1.

Artikel11¶Övervakningsprogram

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

Den behöriga myndigheten får genomföra ett övervakningsprogram som omfattar tamsvinspopulationen från en anläggning eller ett delområde som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden, i syfte att kontrollera att trikiner faktiskt inte förekommer i den populationen.

Provtagningsfrekvens, antal djur som ska provtas och urvalsplan ska fastställas i övervakningsprogrammet. För det ändamålet ska köttprover samlas in och undersökas för förekomst av trikiner i enlighet med kapitel I eller II i bilaga I.

Övervakningsprogrammet kan som ett ytterligare verktyg omfatta serologiska metoder när EU:s referenslaboratorium har validerat ett lämpligt test.

Artikel12¶Återkallande av det officiella erkännandet av att anläggningar tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 216/2014.

1. Om resultaten av de revisioner som genomförs i enlighet med artikel 10 visar att kraven i bilaga IV inte längre uppfylls, ska den behöriga myndigheten återkalla anläggningens officiella erkännande utan dröjsmål.

2. Om tamsvin från en anläggning som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden vid provtagning visar sig vara trikinpositiva ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål vidta följande åtgärder:

a) Återkalla anläggningens officiella erkännande.

b) Undersöka samtliga tamsvin på den anläggningen vid tidpunkten för slakt.

c) Spåra och provta alla avelsdjur som kommit till anläggningen och, så långt det är möjligt, alla de som lämnat anläggningen under åtminstone de senaste sex månaderna före det positiva resultatet; för det ändamålet ska köttprover samlas in och undersökas för förekomst av trikiner med de detektionsmetoder som föreskrivs i kapitlen I och II i bilaga I.

d) Vid behov och så långt det är möjligt, utreda den spridning av parasitinfektionen som orsakats av distribution av kött från tamsvin som slaktats under perioden före det positiva resultatet.

e) Informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna.

f) Vid behov inleda en epidemiologisk undersökning för att klarlägga vad som förorsakat infektionen.

g) Vidta lämpliga åtgärder om smittade slaktkroppar inte kan identifieras på slakteriet, däribland

i) öka storleken på de köttprov som tas för undersökning av de misstänkta slaktkropparna, eller

ii) förklara slaktkropparna otjänliga som livsmedel, och

iii) vidta lämpliga åtgärder för att bortskaffa såväl misstänkta som positiva slaktkroppar eller delar därav.

3. Efter återkallandet av ett erkännande kan anläggningar åter erkännas officiellt när de identifierade problemen har lösts och den behöriga myndigheten anser att kraven i bilaga IV uppfylls tillfredsställande.

4. Om man vid inspektionen konstaterar bristande efterlevnad av skyldigheterna i artikel 9 eller utför en provtagning med positivt resultat på en anläggning i ett delområde, bör den berörda anläggningen avlägsnas från delområdet fram till dess att efterlevnaden har återställts.

Kapitel III Import

Artikel13¶Hälsokrav vid import

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 1114/2014.

1. Kött som innehåller tvärstrimmig muskulatur från djurarter som kan vara bärare av trikiner får endast importeras till unionen om det före export har undersökts för förekomst av trikiner i enlighet med villkor som är likvärdiga med dem i artikel 2 eller 3 i det tredjeland där djuren slaktades.

2. Ett tredjeland får endast tillämpa de undantag som anges i artikel 3.2 och 3.3 om landet har informerat kommissionen om tillämpningen av undantagen och om det är förtecknat för det ändamålet

i) i del 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 206/2010 för import av levande tamsvin,

ii) i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 för import av färskt kött från tamsvin,

iii) i del 2 i bilaga II till beslut 2007/777/EG för import av köttprodukter uteslutande framställda av kött eller köttprodukter från tamsvin.

Artikel15¶Dokument

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375 och förordning (EU) nr 1114/2014.

1. I den förlaga till hälsointyg för handel med levande tamsvin inom unionen som fastställs i mall 2 i bilaga F till direktiv 64/432/EEG ska den officiella veterinären anteckna information om att den ursprungliga anläggningen har officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden i enlighet med artikel 8 i denna förordning.

2. I den förlaga till hälsointyg för import till unionen av tamsvin som fastställs i förlagorna ”POR-X” och ”POR-Y” i del 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 206/2010 ska den officiella veterinären anteckna information om att den behöriga myndigheten i ett tredjeland har officiellt erkänt att den ursprungliga anläggningen tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden som är likvärdiga med dem som anges i bilaga IV till den här förordningen.

3. I det veterinärintyg som åtföljer sändningar av kött avsedda för import till unionen från tredjeländer och som fastställs i förlagan ”POR” i del 2 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 ska den officiella veterinären bifoga hälsointyget för den trikinundersökning som genomförts i enlighet med artikel 13 i den här förordningen i det tredjeland där köttet har sitt ursprung.

4. I det djur- och folkhälsointyg som åtföljer sändningar av köttberedningar avsedda för import till unionen från tredjeländer och vars förlaga fastställs i bilaga II till beslut 2000/572/EG ska den officiella veterinären bifoga hälsointyget för den trikinundersökning som genomförts i enlighet med artikel 13 i den här förordningen i det tredjeland där köttet har sitt ursprung.

5. I det djur- och folkhälsointyg som åtföljer sändningar av vissa köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda för import till unionen från tredjeländer och vars förlaga fastställs i bilaga III till beslut 2007/777/EG ska den officiella veterinären bifoga hälsointyget för den trikinundersökning som genomförts i enlighet med artikel 13 i den här förordningen i det tredjeland där köttet har sitt ursprung.

Kapitel IV Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel16¶Övergångsbestämmelser

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375.

1. Medlemsstaten får tillåta att den trikinoskopiska undersökning som fastställs i kapitel III i bilaga I i undantagsfall används på tamsvin och vildsvin till och med den 31 december 2009 om

a) enstaka slaktkroppar enligt artikel 2 behöver undersökas individuellt i ett företag som inte slaktar mer än 15 tamsvin per dag eller 75 tamsvin per vecka eller som inte hanterar mer än 10 vildsvin per dag för utsläppande på marknaden, och

b) detektionsmetoderna i kapitlen I och II i bilaga I inte är tillgängliga.

2. När den trikinoskopiska undersökningsmetoden används skall den behöriga myndigheten se till att

a) köttet är försett med en kontrollmärkning som klart skiljer sig från den kontrollmärkning som avses i artikel 5.1 a i förordning (EG) nr 853/2004 och att köttet levereras direkt till konsumenten eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter,

b) köttet inte används för framställning av produkter där produktionsprocessen inte avdödar trikiner.

Artikel17¶Ikraftträdande

Ändrad genom förordning (EU) 2015/1375.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2006.

BILAGA I

KAPITEL I REFERENSMETOD FÖR DETEKTION

Magnetomrörarmetoden för undersökning av samlingsprov

1. Apparatur och reagens

a) Kniv eller sax och pincett för uttagning av prover.

b) Brickor indelade i 50 kvadrater som vardera rymmer köttprover på ca 2 g, eller andra instrument som ger likvärdiga garantier med avseende på provens spårbarhet.

c) En mixer med ett skarpt knivblad för finfördelning. Om proverna väger över 3 g skall en köttkvarn med öppningar på 2–4 mm eller sax användas. När det gäller fryst kött eller tunga (efter det att slemhinnan som inte kan brytas ned har tagits bort) behövs en köttkvarn, och provstorleken skall vara betydligt större.

d) Magnetomrörare med termostatstyrd värmeplatta och ca 5 cm långa teflonöverdragna magnetomrörarstavar.

e) Koniska separertrattar av glas på minst 2 l, helst med säkerhetspropp av teflon.

f) Stativ, ringar och klämmor.

g) Silar av rostfritt stål, maskstorlek 180 mikron, yttre diameter 11 cm.

h) Trattar, inre diameter minst 12 cm, för att användas under silarna.

i) Ett antal 3-liters glasbägare.

j) 50–100 ml mätglas eller centrifugrör.

k) Ett trikinoskop med horisontellt bord eller ett stereomikroskop med en underifrån genomlysande ljuskälla med justerbar ljusstyrka.

l) Ett antal petriskålar 9 cm i diameter (som används tillsammans med ett stereomikroskop), vilka på botten skall vara indelade i 10 × 10 mm stora kvadrater som är inristade med ett vasst föremål.

m) En trikinräkningsbassäng (som används tillsammans med ett trikinoskop) bestående av 3 mm tjocka akrylplattor enligt följande:

i) Botten av skålen 180 × 40 mm, indelad i kvadrater.

ii) Långsidorna 230 × 20 mm.

iii) Kortsidorna 40 × 20 mm. Bottenplattan och kortsidorna skall fästas mellan långsidorna så att man får två små handtag i vardera änden. Bottenplattans översida skall ligga 7–9 mm över den nedre kanten av den ram som bildas av kort- och långsidorna. Delarna skall fästas ihop med hjälp av lim som är lämpligt för materialet.

n) Aluminiumfolie.

o) Saltsyra, 25 %.

p) Pepsin, styrka 1: 10000 NF (US National Formulary) motsvarande 1: 12500 BP (British Pharmacopoea) och 2000 FIP (Fédération Internationale de Pharmacie) eller stabiliserad pepsinlösning med minst 660 enheter/ml enligt Europeiska farmakopén.

q) Vattenledningsvatten som uppvärmts till 46–48 °C.

r) Våg med precisionen lägst 0,1 g.

s) 10–15-literstråg för uppsamling av resterande digestionsvätska.

t) Pipetter i olika storlekar (1, 10, 25 ml) och pipetthållare.

u) En termometer med precisionen ± 0,5 oC, i temperaturintervallet 1–100 oC.

v) Hävert för vattenledningsvatten.

2. Uttagning av prover och mängd som skall bearbetas

a) Från hela slaktkroppar av tamsvin skall ett prov som väger minst 1 g tas från en av diafragmapelarna vid övergången till senvävnad. En särskild trikintång kan användas om en precision på 1,00–1,15 g kan säkerställas. Från avelssuggor och avelsgaltar skall ett prov som väger minst 2 g tas från en av diafragmapelarna vid övergången till senvävnad. Om diafragmapelare saknas tas ett dubbelt så stort prov, dvs. 2 g (eller 4 g från avelssuggor och avelsgaltar), från diafragmans revbens- eller bröstbensdel eller från tung-, käk- eller bukmuskulaturen.

b) Från styckningsdelar av kött skall ett prov som väger minst 5 g med lite fett tas från tvärstrimmiga muskulaturen så nära ben eller senor som möjligt. Ett prov av samma storlek skall tas från kött som inte skall tillagas genom grundlig uppvärmning eller på annat sätt beredas efter slakt.

c) Från frysta prov skall ett prov som väger minst 5 g tas från tvärstrimmig muskelvävnad för analys. Köttprovernas vikt avser prover som är fria från fett och fascia. Särskild vikt skall läggas vid uttagning av muskelprov från tungan för att undgå kontaminering med tungans slemhinna som inte är nedbrytbar och kan hindra avläsning av sedimentet.

3. Utförande

I. Kompletta samlingsprov (bestående av 100 g prover)

a) 16 ± 0,5 ml saltsyra tillsätts till en 3-liters glasbägare som innehåller 2,0 l vattenledningsvatten som uppvärmts till 46–48 oC. En magnetomrörarstav ställs i glasbägaren som ställs på den förvärmda plattan, och omrörningen startas.

b) 10 ± 0,2 g pepsin eller 30 ± 0,5 ml pepsinlösning tillsätts.

c) Prover på 100 g som tagits i enlighet med punkt 2 finfördelas i mixern.

d) Det finfördelade köttet töms i en 3-liters glasbägare som innehåller vatten, pepsin och saltsyra.

e) Insatsen i mixern doppas upprepade gånger i digestionsvätskan i glasbägaren, och mixerskålen sköljs med en liten mängd av vätskan, så att eventuella kvarvarande köttrester avlägsnas.

f) Glasbägaren täcks med aluminiumfolie.

g) Magnetomröraren skall ställas in så att den håller en konstant temperatur på 44–46 oC under arbetet. Under omröringen skall vätskan rotera i en så hög hastighet att en djup virvel bildas utan att stänk uppstår.

h) Vätskan rörs om tills köttpartiklarna försvinner (ca 30 minuter), varefter magnetomröraren stängs av och vätskan silas ned i separertratten. Längre digestionstid kan behövas (ej över 60 minuter) vid bearbetning av vissa typer av kött (tunga, vilt etc.).

i) Digestionsprocessen anses vara tillfredsställande om högst 5 % av ursprungsprovets vikt finns kvar i silen.

j) Vätskan får sedimentera i 30 minuter.

k) Efter 30 minuter avtappas ett vätskeprov på 40 ml snabbt i ett mätglas eller i ett centrifugrör.

l) Digestionsvätskorna och annan avfallsvätska förvaras i ett tråg tills alla resultat har avlästs.

m) Vätskeprovet på 40 ml får sedimentera i 10 minuter, varefter 30 ml av supernatanten tas bort genom att de övre skikten försiktigt sugs upp så att det återstår högst 10 ml.

n) Det återstående sedimentet på 10 ml hälls i en trikinräkningsbassäng eller i en petriskål.

o) Mätglaset eller centrifugröret sköljs med högst 10 ml vattenledningsvatten som sedan hälls i trikinräkningsbassängen eller petriskålen. Därefter undersöks provet i ett trikinoskop eller stereomikroskop i 15–20 gångers förstoring. Det är tillåtet att använda andra visualiseringsmetoder under förutsättning att undersökningen av positiva kontrollprov har visat sig ge motsvarande eller bättre resultat än traditionella visualiseringsmetoder. I alla fall av misstänkta områden eller parasitliknande former skall större förstoring (60–100 gånger) användas.

p) Proverna skall undersökas så snart de är klara. En undersökning får under inga omständigheter skjutas upp till nästa dag. Om proverna inte undersöks inom 30 minuter, skall de behandlas på följande sätt. Det sista provet på ungefär 40 ml hälls i ett mätglas och får sedimentera i 10 minuter, varefter 30 ml av supernatanten sugs upp så att 10 ml återstår. Vattenledningsvatten tillsätts så att man får totalt 40 ml. Efter ytterligare 10 minuter sugs 30 ml supernatant upp så att högst 10 ml återstår, som undersöks i en petriskål eller i en trikinräkningsbassäng. Mätglaset skall sköljas ur med högst 10 ml vattenledningsvatten, och denna sköljvätska hälls i provet i petriskålen eller i trikinräkningsbassängen för undersökning. Om sedimentet är grumligt vid undersökningen skall provet hällas i ett mätglas och så mycket vattenledningsvatten tillsättas att man får sammanlagt 40 ml, och därefter följs ovanstående förfaringssätt. Detta förfaringssätt kan upprepas 2 till 4 gånger tills vätskan är så klar att en tillförlitlig avläsning kan göras.

II. Samlingsprov på mindre än 100 g

Om det är nödvändigt kan upp till 15 g tillsättas ett samlingsprov på 100 g och undersökas tillsammans med dessa prover enligt 3.I. Över 15 g skall undersökas som ett komplett samlingsprov. För samlingsprover på upp till 50 g kan digestionsvätskan och ingredienserna minskas till 1 l vatten, 8 ml saltsyra och 5 g pepsin.

III. Positiva eller osäkra resultat

Om resultatet av en undersökning av ett samlingsprov är positivt eller osäkert, skall ett ytterligare prov på 20 g tas från varje svin i enlighet med 2 a. Proverna på 20 g från fem svin samlas och undersöks enligt metoden ovan. På detta sätt undersöks prover från 20 grupper om fem svin.

Om trikiner påvisas i ett samlingsprov från fem svin skall ytterligare prover på 20 g tas från varje svin i den gruppen, och varje prov undersöks därefter separat enligt metoden ovan.

Parasitprov skall förvaras i 90 % etylalkohol för konservering och artidentifiering vid gemenskapens referenslaboratorium eller det nationella referenslaboratoriet.

Efter uttagning av parasiter skall positiva vätskor (digestionsvätska, supernatant, sköljvätska etc.) dekontamineras genom uppvärmning till minst 60 oC.

IV. Rengörings- och dekontamineringsförfarande efter ett positivt eller osäkert resultat

När undersökningen av ett samlingsprov eller enskilt prov ger ett positivt eller osäkert resultat, ska allt material som varit i kontakt med kött (mixerskål och mixerblad, bägare, omrörarstav, temperaturgivare, konisk filtrertratt, sil och pincett) dekontamineras noggrant genom tvättning i varmt vatten (65–90 °C). Om ett rengöringsmedel används vid tvättningen är det rekommenderat att efterskölja alla delar noggrant för att avlägsna allt rengöringsmedel.

KAPITEL II LIKVÄRDIGA METODER

A. Mekaniska digestionsmetoden för undersökning av samlingsprover genom sedimentationsteknik

1. Apparatur och reagens

a) Kniv eller sax för uttagning av prover.

b) Brickor indelade i 50 kvadrater som vardera rymmer köttprover på ca 2 g, eller andra instrument som ger likvärdiga garantier med avseende på provens spårbarhet.

c) Köttkvarn eller elektrisk mixer.

d) En Stomacherblandare 3500 Thermomodell.

e) Plastpåsar som passar till Stomacherblandaren.

f) 2-liters koniska separertrattar, helst med säkerhetspropp av teflon.

g) Stativ, ringar och klämmor.

h) Silar av rostfritt stål eller mässing, maskstorlek 180 mikroner, yttre diameter 11 cm.

i) Trattar, inre diameter minst 12 cm, för att användas under silarna.

j) 100 ml mätglas.

k) En termometer med precisionen ± 0,5 oC, i temperaturintervallet 1–100 oC.

l) En vibrator, t.ex. en elektrisk rakapparat där huvudet tagits bort.

m) Ett relä som slår av och på med en minuts tidsintervall.

n) Ett trikinoskop med horisontellt bord eller ett stereomikroskop med en underifrån genomlysande ljuskälla med justerbar ljusstyrka.

o) En trikinräkningsbassäng och ett antal petriskålar 9 cm i diameter såsom i kapitel I.1 l och I.1 m.

p) Saltsyra, 17,5 %.

q) Pepsin, styrka 1: 10000 NF (US National Formulary) motsvarande 1: 12500 BP (British Pharmacopoea) och 2000 FIP (Fédération Internationale de Pharmacie) eller stabiliserad pepsinlösning med minst 660 enheter/ml enligt Europeiska farmakopén.

r) Ett antal 10-literskärl att användas vid rengöring av utrustning, t.ex. med formalin, och för den resterande digestionsvätskan vid positivt resultat.

s) Våg med precisionen 0,1 g.

2. Uttagning av prover och mängd som skall bearbetas

Enligt föreskrifterna i kapitel I.2.

3. Utförande

I. Malning

Malning av köttproverna i en köttkvarn i förväg ökar digestionens kvalitet. Om en elektrisk mixer används skall den köras 3–4 gånger à ca 1 sekund.

II. Digestionsproceduren

Proceduren kan omfatta kompletta samlingsprov (bestående av 100 g prover) eller samlingsprov på mindre än 100 g.

a) Kompletta samlingsprov (bestående av 100 prover)

i) Dubbla plastpåsar monteras i Stomacherblandaren 3500 och temperaturen ställs in på 40–41 oC.

ii) 1,5 l vatten som förvärmts till 40–41 oC hälls i den inre plastpåsen.

iii) 25 ml saltsyra 17,5 % tillsätts vattnet i Stomachern.

iv) 100 prover som väger ungefär 1 g vardera (vid en temperatur på 25–30 oC) som har tagits från varje enskilt prov i enlighet med 2 tillsätts.

v) Till sist tillsätts 6 g pepsin eller 18 ml pepsinlösning. Denna ordningsföljd måste följas noga så att man undviker nedbrytning av pepsinet.

vi) Stomacherbearbetning av påsens innehåll i 25 minuter.

vii) Plastpåsen tas ur Stomachern och digestionsvätskan silas genom silen ned i en 3-liters glasbägare.

viii) Plastpåsen sköljs ur med ca 100 ml vatten, som därpå används till eftersköljning av silen ned till filtratet i glasbägaren.

ix) Upp till 15 enskilda prover kan tillföras ett samlingsprov bestående av 100 prover och undersökas tillsammans med dessa.

b) Samlingsprov som består av mindre än 100 enskilda prover

i) Dubbla plastpåsar monteras i Stomacherblandaren 3500 och temperaturen ställs in på 40–41 oC.

ii) Digestionsvätskan framställs genom att man till 1,5 l vatten tillsätter 25 ml saltsyra 17,5 %. 6 g pepsin tillsätts, och det hela blandas vid en temperatur på 40–41 oC. Denna ordningsföljd måste följas noga så att man undviker nedbrytning av pepsinet.

iii) Av digestionsvätskan mäts en mängd upp som motsvarar 15 ml/g prov (för 30 prover behövs det t.ex. 30 × 15 ml, dvs. 450 ml), som hälls i den inre av de två plastpåsarna tillsammans med köttproverna som väger cirka 1 g (vid en temperatur på 25–30 oC) som har tagits från varje enskilt prov i enlighet med 2.

iv) I den yttre plastpåsen hälls så mycket varmt vatten (ca 41 oC) att den sammanlagda vätskemängden i de två påsarna uppgår till 1,5 l. Stomacherbearbetning av påsens innehåll i 25 minuter.

v) Plastpåsen tas ur Stomachern och digestionsvätskan silas genom silen ned i en 3-liters glasbägare.

vi) Plastpåsen sköljs ur med ca 100 ml vatten (vid en temperatur på 25–30 oC), som därpå används till eftersköljning av silen ned till filtratet i glasbägaren.

III. Påvisande av larver genom sedimentation

Is (300–400 g finfördelad is) tillsätts digestionsvätskan tills den sammanlagda mängden är ungefär 2 l. Vätskan rörs om tills isen har smält. Vid mindre samlingsprover (se II b) tillsätts motsvarande mindre mängd is.

Den nedkylda vätskan hälls i en 2-liters separertratt utrustad med en vibrator i en extra klämma.

Sedimentation i 30 minuter i tratten som vibreras med omväxlande 1 minuts vibration och 1 minuts paus.

Efter 30 minuter avtappas 60 ml sediment snabbt i ett 100-milliliters mätglas. (Tratten sköljs med rengöringsmedel efter användandet.)

Provet på 60 ml får sedimentera i minst 10 minuter, varefter supernatanten sugs upp tills det återstår 15 ml att undersöka för att påvisa förekomst av larver.

Till uppsugning kan en engångsspruta utrustad med ett plaströr användas. Röret skall vara så långt att det återstår 15 ml i mätglaset när sprutans fläns vilar på mätglasets överkant.

De återstående 15 ml hälls i en trikinräkningsbassäng eller i två petriskålar och undersöks med hjälp av ett trikinoskop eller ett stereomikroskop.

Mätglaset bör sköljas ur med 5–10 ml vattenledningsvatten och denna sköljvätska tillsätts provet.

Proverna skall undersökas så snart de är klara. En undersökning får under inga omständigheter skjutas upp till nästa dag.

Om proverna är grumliga, eller om de inte undersöks inom 30 minuter, skall de behandlas på följande sätt:

Det sista provet på 60 ml hälls i ett mätglas och får sedimentera i 10 minuter. 45 ml av supernatanten sugs upp, och till de återstående 15 ml tillsätts så mycket vattenledningsvatten att man får 45 ml.

Efter ytterligare 10 minuter sugs 30 ml av supernatanten upp och de återstående 15 ml hälls i en petriskål eller i en trikinräkningsbassäng för undersökning.

Mätglaset skall sköljas ur med 10 ml vattenledningsvatten, och denna sköljvätska hälls i provet i petriskålen eller i trikinräkningsbassängen för undersökning.

IV. Positiva eller osäkra resultat

Om resultatet är positivt eller osäkert skall föreskrifterna i kapitel I.3.III gälla.

B. Mekaniska digestionsmetoden för undersökning av samlingsprover genom filtreringsteknik

1. Apparatur och reagenser

Enligt föreskrifterna i kapitel II.A.1.

Ytterligare utrustning:

a) En 1-liters Gelmantratt, komplett med filterhållare (diameter 45 mm).

b) Filter bestående av ett cirkelrunt nät av rostfritt stål med en maskstorlek på 35 mikroner (filtrets diameter: 45 mm), två 1 mm tjocka gummiringar (yttre diameter: 45 mm, inre diameter: 38 mm). Det cirkelrunda nätet placeras mellan de två gummiringarna, och det hela fästs ihop med hjälp av ett tvåkomponentslim avsett för de två materialen.

c) En 3-liters Erlenmeyerkolv utrustad med ett sidorör för uppsugning.

d) En vakuumpump.

e) Plastpåsar som rymmer minst 80 ml.

f) Utrustning för att försegla plastpåsarna.

g) Rennilase, styrka 1: 150000 soxhlet-enheter/g.

2. Uttagning av prov

Enligt föreskrifterna i kapitel I.2.

3. Utförande

I. Malning

Malning av köttproverna i en köttkvarn i förväg ökar digestionens kvalitet. Om en elektrisk mixer används skall den köras 3–4 gånger à ca 1 sekund.

II. Digestionsproceduren

Proceduren kan omfatta kompletta samlingsprov (bestående av 100 g prover) eller samlingsprov på mindre än 100 g.

a) Kompletta samlingsprov (bestående av 100 prover) Se kapitel II.A.3 II a.

b) Samlingsprov som består av mindre än 100 enskilda prover Se kapitel II.A.3 II b.

III. Påvisande av larver genom filtrering

a) Is (300–400 g finfördelad is) tillsätts digestionsvätskan tills den sammanlagda mängden är ungefär 2 l. Vid mindre samlingsprover tillsätts motsvarande mindre mängd is.

b) Digestionsvätskan rörs om tills isen har smält. Den kylda vätskan får stå i minst tre minuter så att larverna kan rulla upp sig i spiraler.

c) Gelmantratten med ett filter i filterhållaren sätts på en Erlenmeyerkolv som förbinds med en vakuumpump.

d) Digestionsvätskan hälls i Gelmantratten och filtreras. Mot filtreringens slut kan vätskans passage genom filtret underlättas genom försiktig sugning med vakuumpumpen. Sugningen avslutas innan filtret är torrt, dvs. när det är 2–5 ml vätska kvar i tratten.

e) När all vätska har filtrerats tas filtret bort och placeras i en 80-milliliters plastpåse tillsammans med 15–20 ml rennilaselösning. Lösningen erhålls genom att 2 g rennilase löses upp i 100 ml vattenledningsvatten.

f) Plastpåsen förseglas två gånger och placeras i Stomachern mellan den inre och den yttre påsen.

g) Stomacherbearbetning i tre minuter, såväl när det rör sig om ett komplett som när det rör sig om ett mindre samlingsprov.

h) Efter tre minuter tas plastpåsen tillsammans med filter och rennilaselösning ur Stomachern och öppnas med sax. Vätskeinnehållet i påsen hälls i en trikinräkningsbassäng eller i en petriskål. Påsen sköljs ur med 5–10 ml vatten som sedan hälls i trikinräkningsbassängen för undersökning med trikinoskop, eller i petriskålen för undersökning med stereomikroskop.

i) Proverna skall undersökas så snart de är klara. En undersökning får under inga omständigheter skjutas upp till nästa dag.

Anm.:: Endast helt rena filter får användas. Smutsiga filter får aldrig tillåtas att torka. Filtren kan rengöras genom att de läggs i rennilaselösning över natten. Före användning skall de sköljas i ny rennilaselösning med hjälp av Stomachern.

IV. Positiva eller osäkra resultat

Om resultatet är positivt eller osäkert skall föreskrifterna i kapitel I.3.III gälla.

C. Automatiska digestionsmetoden för samlingsprover på upp till 35 g

1. Apparatur och reagens

a) Kniv eller sax för insamling av prover.

b) Brickor indelade i 50 kvadrater som vardera rymmer köttprover på ca 2 g, eller andra instrument som ger likvärdiga garantier med avseende på provens spårbarhet.

c) En Trichomatic 35®-blandare med filtreringsinsats.

d) Saltsyra, 8,5 ± 0,5 %.

e) Genomskinliga polykarbonatmembranfilter, diameter 50 mm och porstorlek 14 mikroner.

f) Pepsin, styrka 1:10000 NF (US National Formulary) motsvarande 1:12500 BP (British Pharmacopoeia) och 2000 FIP (Fédération Internationale de Pharmacie) eller stabiliserad pepsinlösning med minst 660 enheter/ml enligt Europeiska farmakopén.

g) Våg med precisionen 0,1 g.

h) Pincett med platt spets.

i) Ett antal objektglas med en långsida på minst 5 cm eller ett antal petriskålar minst 6 cm i diameter, som på undersidan är indelade i 10 × 10 mm stora fält markerade med ett vasst föremål.

j) Ett (stereo)mikroskop med genomfallande ljus (15–60 gångers förstoring) eller ett trikinoskop med horisontalt bord.

k) Ett kärl för uppsamling av avfallsvätska.

l) Ett antal 10-literskärl att användas vid rengöring av utrustning, t.ex. med formalin, och för den resterande digestionsvätskan vid positivt resultat.

m) En termometer med precisionen ± 0,5 oC, i temperaturintervallet 1–100 oC.

2. Uttagning av prov

Enligt föreskrifterna i kapitel I.2.

3. Utförande

I. Digestionsproceduren

a) Blandaren med filtreringsinsatsen ställs upp, och avfallsslangen ansluts och förs till avfallsbehållaren.

b) När blandaren sätts på startar uppvärmningen.

c) Innan detta sker skall bottenventilen under reaktionskammaren öppnas och stängas.

d) Därefter tillsätts upp till 35 prover som väger ca 1 g vardera (vid 25–30 oC) som har tagits från varje enskilt prov i enlighet med punkt 2. Större bitar av senor måste avlägsnas eftersom dessa kan täppa till membranfiltret.

e) Vatten (ca 400 ml) hälls upp till kanten av en vätskekammare som är kopplad till blandaren.

f) Ca 30 ml saltsyra (8,5 %) tillsätts till kanten av den mindre tillkopplade vätskekammaren.

g) Ett membranfilter placeras under grovfiltret i filterhållaren i filtreringsinsatsen.

h) Till sist tillsätts 7 g pepsin eller 21 ml pepsinlösning. Denna ordningsföljd måste följas noga så att man undviker nedbrytning av pepsinet.

i) Stäng locken på reaktions- och vätskekamrarna.

j) Välj digestionstid. Kort digestionstid (5 minuter) väljs för svin med normal slaktålder och förlängd digestionstid (8 minuter) för övriga prover.

k) Vid tryck på startknappen igångsätts den automatiska blandningen och digestionen och efterföljande filtrering sker automatiskt. Efter 10–13 minuter är processen klar och avstannar automatiskt.

l) Öppna locket på reaktionskammaren efter kontroll av att kammaren är tom. Om skum eller rester av digestionsvätska finns kvar i kammaren upprepas proceduren i enlighet med V.

II. Påvisande av larver

a) Ta ut filterhållaren och för över membranfiltret till ett objektglas eller en petriskål.

b) Undersök membranfiltret i ett (stereo)mikroskop eller ett trikinoskop.

III. Rengöring av utrustning

a) Vid positivt resultat fylls reaktionskammaren i blandaren till två tredjedelar med kokande vatten. Tillsätt vanligt vattenledningsvatten i den tillkopplade vätskekammaren så att den nedre nivåsensorn täcks. Det automatiska rengöringsprogrammet genomförs. Filterhållaren och övrig utrustning rengörs, t.ex. med formalin.

b) Efter dagens arbete fylls vätskekammaren i blandaren med vatten och ett standardprogram körs.

IV. Användning av membranfilter

Ett polykarbonatmembranfilter får användas högst fem gånger. Filtret skall vändas mellan varje användning. Därutöver skall filtret kontrolleras efter varje användning för eventuella skador som skulle kunna göra det olämpligt för ytterligare användning.

V. Metoder som skall användas om digestionen är ofullständig och filtrering inte kan genomföras

När den automatiska processen i blandaren genomförts enligt C.3 I, så öppna locket till reaktionskammaren och kontrollera om det finns skum eller vätska kvar i kammaren. Om så är fallet, gör på följande sätt:

a) Stäng bottenventilen under reaktionskammaren.

b) Ta ut filterhållaren och för över membranfiltret till ett objektglas eller en petriskål.

c) Sätt in ett nytt filter i filterhållaren och montera filterhållaren.

d) Fyll blandarens vätskekammare med vatten så att den nedre nivåsensorn täcks.

e) Genomför det automatiska rengöringsprogrammet.

f) Öppna locket till reaktionskammaren efter avslutat rengöringsprogram och kontrollera om det finns någon vätska kvar.

g) Om kammaren är tom lossa filterhållaren och för över membranfiltret med pincett till ett objektglas eller en petriskål.

h) Undersök de två membranfiltren i enlighet med C.3 II. Om filtren inte kan undersökas upprepas hela digestionsprocessen med förlängd digestionstid i enlighet med C.3 I.

VI. Positiva eller osäkra resultat

Om resultatet är positivt eller osäkert skall föreskrifterna i kapitel I.3.III gälla.

D. Magnetomrörarmetoden för undersökning av samlingsprover genom filteringsteknik och påvisande av larver genom latexagglutinationstest

Denna metod anses endast vara likvärdig vid undersökning av kött från tamsvin

1. Apparatur och reagens

a) Kniv eller sax och pincett för uttagning av prover.

b) Brickor indelade i 50 kvadrater som vardera rymmer köttprover på ca 2 g, eller andra instrument som ger likvärdiga garantier med avseende på provens spårbarhet.

c) En mixer med ett skarpt knivblad för finfördelning. Om proverna väger över 3 g ska en köttkvarn med öppningar på 2–4 mm eller sax användas. När det gäller fryst kött eller tunga (efter det att slemhinnan som inte kan brytas ned har tagits bort) behövs en köttkvarn och provstorleken ska vara betydligt större.

d) Magnetomrörare med termostatstyrd värmeplatta och ca 5 cm långa teflonöverdragna magnetomrörarstavar.

e) Ett antal 3-liters glasbägare.

f) Silar av rostfritt stål, maskstorlek 180 μm, yttre diameter 11 cm.

g) Filtreringsapparatur av stål med en ståltratt för filter, maskstorlek 20 μm.

h) Vakuumpump.

i) Behållare i metall eller plast på 10–15 l för att samla upp digestionsvätskan.

j) En skakapparat/vagga med roterande 3-dimensionell rörelse.

k) Aluminiumfolie.

l) Saltsyra, 25 %.

m) Pepsin, styrka 1:10000 NF (US National Formulary) motsvarande 1:12500 BP (British Pharmacopoeia) och 2000 FIP (Fédération Internationale de Pharmacie) eller stabiliserad pepsinlösning med minst 660 enheter/ml enligt Europeiska farmakopén.

n) Vattenledningsvatten som uppvärmts till 46–48 °C.

o) Våg med precisionen 0,1 g.

p) Pipetter i olika storlekar (1, 10 och 25 ml), mikropipetter enligt anvisningar från tillverkaren av latexagglutinationstestet och pipettställ.

q) Filter i nylon med maskstorlek 20 μm och en diameter som passar filtreringssystemet.

r) Pincetter i stål eller plast, 10–15 cm långa.

s) Koniska tuber på 15 ml.

t) En mortelstöt med en konisk spets i teflon eller stål som passar i de koniska tuberna.

u) En termometer med precisionen 0,5 °C, i temperaturintervallet 1–100 °C.

v) Kort för latexagglutinationstest från antigentestkitet Trichin-L som validerats enligt kod nr EURLP_D_001/2011.

w) Buffertlösning med konserveringsmedel (spädningsmedel för prov) från antigentestkitet Trichin-L som validerats enligt kod nr EURLP_D_001/2011.

x) Buffertlösning med konserveringsmedel (negativ kontroll) från antigentestkitet Trichin-L som validerats enligt kod nr EURLP_D_001/2011.

y) Buffertlösning med antigen för Trichinella spiralis och konserveringsmedel (positiv kontroll) från antigentestkitet Trichin-L som validerats enligt kod nr EURLP_D_001/2011.

z) Buffertlösning med polystyrenpartiklar överdragna med antikroppar och konserveringsmedel (latexkulor) från antigentestkitet Trichin-L som validerats enligt kod nr EURLP_D_001/2011.

aa) Engångsstickor.

2. Uttagning av prov

Enligt föreskrifterna i kapitel I.2.

3. Utförande

I. För kompletta samlingsprov (bestående av 100 g prover):

a) 16 ± 0,5 ml 25 % saltsyra (slutkoncentration 0,2 %) tillsätts en 3-liters glasbägare innehållande 2,0 ± 0,2 l vattenledningsvatten som värmts upp till 46–48 °C. En omrörarstav läggs i bägaren som ställs på den förvärmda plattan och därefter startas omrörningen.

b) 10 ± 1 g pepsin i pulverform (eller 30 ± 3 ml pepsinlösning) tillsätts.

c) 100–115 g prov som tagits i enlighet med punkt 2 finfördelas i mixern med 150 ± 15 ml förvärmd digestionsvätska.

d) Det finfördelade köttet töms i 3-litersbägaren som innehåller vattnet, pepsinet och saltsyran.

e) Insatsen i mixern doppas upprepade gånger i digestionsvätskan i bägaren, och mixerskålen sköljs med en liten mängd av vätskan, så att eventuella kvarvarande köttrester avlägsnas.

f) Bägaren täcks med aluminiumfolie.

g) Magnetomröraren ska ställas in så att den håller en konstant temperatur på 44–46 °C under arbetets gång. Under omrörningen ska digestionsvätskan rotera i en så hög hastighet att en djup virvel bildas utan att stänk uppstår.

h) Digestionsvätskan rörs om tills köttpartiklarna försvinner (cirka 30 minuter). Därefter stängs magnetomröraren av och digestionsvätskan silas ned i sedimentationskonen. Längre digestionstid kan behövas (ej över 60 minuter) vid bearbetning av vissa typer av kött (tunga, vilt etc.).

i) Digestionsprocessen anses vara tillfredsställande om högst 5 % av ursprungsprovets vikt finns kvar i silen.

j) Nylonfiltret med maskstorlek 20 μm placeras i filtreringssystemet. Den koniska ståltratten fixeras i filtreringssystemet med hjälp av låssystemet och stålsilen (maskstorlek 180 μm) placeras i tratten. Vakuumpumpen kopplas ihop med filtreringssystemet och med behållaren i metall eller plast för att samla upp digestionsvätskan.

k) Magnetomröraren stängs av och digestionsvätskan silas ned i filtreringssystemet. Bägaren sköljs med cirka 250 ml varmt vatten. Sköljningsvätskan silas genom filtreringssystemet efter det att digestionsvätskan har filtrerats färdigt.

l) Filtret fattas i kanten med pincetten och tas upp. Filtret viks i minst fyra delar och placeras i den koniska 15 ml-tuben. Valet av konisk tub måste vara anpassat till mortelstöten.

m) Filtret trycks mot botten av den koniska 15 ml-tuben med hjälp av mortelstöten och pressas därefter kraftigt genom att mortelstöten cirka 20 gånger rörs fram och tillbaka; mortelstöten bör placeras inuti det vikta filtret enligt tillverkarens anvisningar.

n) 0,5 ± 0,01 ml av spädningsmedlet för provet pipetteras i den koniska 15 ml-tuben och filtret homogeniseras genom att mortelstöten rörs fram och tillbaka med små rörelser under cirka 30 sekunder; undvik ryckiga rörelser för att minimera risken för stänk enligt tillverkarens anvisningar.

o) Alla prov, den negativa kontrollen och den positiva kontrollen pipetteras i varsitt fält på kortet för agglutinationstestet enligt tillverkarens anvisningar.

p) Latexkulorna pipetteras också i varje fält på kortet för agglutinationstestet enligt tillverkarens anvisningar, dock utan att komma i kontakt med prov och kontroller. Latexkulorna blandas därefter försiktigt i varje fält med en engångssticka till dess att en homogen vätska täcker hela fältet.

q) Kortet för agglutinationstestet placeras därefter på en skakapparat med 3-dimensionella rörelser och skakas i 10 ± 1 minuter enligt tillverkarens anvisningar.

r) Efter den tidsperiod som anges i tillverkarens anvisningar stängs skakapparaten av, kortet för agglutinationstestet placeras på en plan yta och reaktionsresultaten avläses omedelbart enligt tillverkarens anvisningar. För ett positivt prov ska latexkulorna ha bildat aggregat. För ett negativt prov ska blandningen fortfarande vara homogen och inga aggregat ska ha bildats.

II. Samlingsprover på mindre än 100 g enligt föreskrifterna i kapitel I.3.II

För samlingsprover på mindre än 100 g ska förfarandet i kapitel I.3.II följas.

III. Positiva eller osäkra resultat

Om en undersökning av ett samlingsprov ger ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet, ska ett ytterligare prov på 20 g tas från varje svin i enlighet med kapitel I.2 a. Proverna på 20 g från fem svin samlas och undersöks enligt metoden i avsnitt I. På detta sätt ska prover från 20 grupper om fem svin undersökas.

När ett positivt resultat med latexagglutinationstestet erhålls från en grupp om fem svin ska ytterligare prover på 20 g tas från varje svin i gruppen, och varje prov ska därefter undersökas separat enligt metoden i avsnitt I.

När ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet erhålls ska minst 20 g svinmuskel skickas till det nationella referenslaboratoriet för bekräftelse enligt en av metoderna i kapitel I.

Parasitprover ska förvaras i 90 % etylalkohol för konservering och artidentifiering vid EU:s referenslaboratorium eller det nationella referenslaboratoriet.

Efter uttagning av parasiter ska positiva vätskor dekontamineras genom uppvärmning till minst 60 °C.

IV. Rengörings- och dekontamineringsförfarande efter ett positivt eller osäkert resultat

När undersökningen av ett samlingsprov eller enskilt prov ger ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet, ska allt material som varit i kontakt med kött (mixerskål och mixerblad, mortelstöt, bägare, omrörarstav, temperaturgivare, konisk filtrertratt, sil och pincett) dekontamineras noggrant genom blötläggning i några sekunder i varmt vatten (65–90 °C). Köttrester eller inaktiverade larver som kan finnas kvar på ytan kan tas bort med en ren svamp och vattenledningsvatten. Vid behov kan man tillsätta några droppar rengöringsmedel för att avfetta utrustningen. Det är då rekommenderat att efterskölja alla delar noggrant för att avlägsna allt rengöringsmedel.

E. Artificiellt digestionstest för in vitro-detektion av larver av Trichinella spp. i köttprover, PrioCHECK® Trichinella AAD KIT

Denna metod anses endast vara likvärdig vid undersökning av kött från tamsvin

PrioCHECK® Trichinella AAD KIT ska användas i enlighet med testets bruksanvisning med användning av separertrattar (Lenz NS 29/32) och ett provrör i glas på 80 ml.

KAPITEL III TRIKINOSKOPISK UNDERSÖKNING

1. Apparatur

a) Ett glödlampstrikinoskop med 30–40 gångers och 80–100 gångers förstoring eller ett stereomikroskop med en underifrån genomlysande ljuskälla med justerbar ljusstyrka.

b) Ett kompressorium bestående av två glasplattor, varav den ena är uppdelad i lika stora fält.

c) En liten böjd sax.

d) En liten pincett.

e) En kniv för uttagning av prover.

f) Små numrerade behållare för separat lagring av prover.

g) En pipett.

h) Ättiksyra och kaliumhydroxidlösning för upplösning av eventuella förkalkningar eller för att mjuka upp torkat kött.

2. Uttagning av prov

När det gäller hela slaktkroppar skall flera prov av en hasselnöts storlek tas från varje djur:

a) När det gäller tamsvin tas sådana prov från båda diafragmapelarna vid övergången till senvävnad.

b) Från vildsvin skall prov tas från båda diafragmapelarna vid övergången till senvävnad och därutöver från käkmuskulatur, nedre benmuskulatur, interkostal muskulatur och tungmuskulatur, dvs. sammanlagt sex prover från varje enskilt djur.

c) Om viss muskulatur inte finns tillgänglig för provtagning skall sammanlagt fyra prover tas från den muskulatur som finns tillgänglig.

d) När det gäller styckningsdelar av kött skall det från varje del tas fyra prover av en hasselnöts storlek från tvärstrimmiga muskulaturen – om möjligt utan fett – och dessa prover skall tas från olika ställen så nära ben eller senor som möjligt.

3. Utförande

a) Vanligen fylls ett kompressorium med 1,0 ± 0,1 g kött, vilket normalt motsvarar 28 havrekornsstora bitar. Om nödvändigt fylls två kompressorier för undersökning av 56 havrekornsstora bitar.

b) När det gäller hela slaktkroppar av tamsvin som har båda diafragmapelarna, skall den person som företar trikinkontrollen skära ut 28 havrekornsstora bitar från vart och ett av ovannämnda prover, dvs. 56 bitar sammanlagt.

c) Om det bara finns en diafragmapelare skall 56 bitar skäras ut från olika ställen och företrädesvis från övergången till senvävnad.

d) Vart och ett av de prover som tas från de fyra andra muskulaturerna hos vildsvin skall styckas i 7 havrekornsstora bitar, dvs. sammanlagt 28 ytterligare bitar.

e) Den person som företar trikinkontrollen skall pressa samman de 56 (eller 84) bitarna mellan glasplattorna så att vanlig tryckt skrift tydligt kan läsas genom preparatet.

f) Om de köttprover som skall undersökas är torra och gamla skall de mjukas upp i en blandning bestående av en del kaliumhydroxidlösning och två delar vatten i 10–20 minuter innan de pressas.

g) Den person som företar undersökningen skall skära 14 havrekornsstora bitar från varje prov som har tagits från styckningsdelar av kött, dvs. sammanlagt 56 bitar.

h) Den mikroskopiska undersökningen skall utföras så att varje preparat studeras långsamt och noggrant i 30–40 gångers förstoring.

i) Om den trikinoskopiska undersökningen avslöjar misstänkta områden skall de undersökas genom trikinoskopets kraftigaste förstoring (80–100 gångers förstoring).

j) Om resultatet är osäkert skall undersökningen fortsätta med ytterligare prover och preparat, tills fullständig information har erhållits. Den trikinoskopiska undersökningen skall utföras i minst sex minuter.

k) I den minimitid som föreskrivs för undersökningen ingår inte tiden för provtagning och framställning av preparaten.

l) Som regel bör den person som utför den trikinoskopiska undersökningen inte kontrollera mer än 840 bitar om dagen, vilket motsvarar undersökning av 15 tamsvin eller 10 vildsvin.

BILAGA II

A. Frysmetod 1

a) Kött som redan är fryst när det förs in skall bevaras fryst.

b) Frysrummets tekniska utrustning och energiförsörjning skall säkerställa att erforderlig temperatur nås snabbt och bibehålls i hela rummet och i köttets alla delar.

c) Före nedfrysning skall allt isolerande emballage avlägsnas, med undantag för kött som redan när det förs in i frysrummet är helt igenom nedfryst till erforderlig temperatur och för kött som är packat så att emballaget inte hindrar köttet från att nå erforderlig temperatur inom den fastställda tiden.

d) Olika partier i frysrummet skall förvaras separat och inlåsta.

e) Datum och tid för när varje parti förs in i frysrummet skall journalföras.

f) Temperaturen i frysrummet skall vara –25 °C eller lägre. Den skall mätas med kalibrerad elektrisk termometerutrustning och registreras kontinuerligt. Temperaturen får inte mätas direkt i den kalla luftströmmen. Instrumenten skall förvaras inlåsta. Temperaturdiagrammen skall innehålla motsvarande uppgifter från journalen över köttbesiktningen vid importen, samt datum och tid för när nedfrysningen påbörjades och avslutades, och de skall sparas i ett år.

g) Kött med en diameter eller tjocklek på upp till 25 cm måste frysas i minst 240 timmar utan avbrott, och kött med en diameter eller tjocklek på mellan 25 och 50 cm skall frysas i minst 480 timmar utan avbrott. Denna frysmetod får inte användas för kött som är tjockare eller har en större diameter. Frystiden skall beräknas från tidpunkten när den temperatur som anges i f har uppnåtts i frysrummet.

B. Frysmetod 2

De allmänna bestämmelserna i a–e för metod 1 skall följas och följande kombinationer av tid och temperatur tillämpas:

a) Kött med en diameter eller tjocklek på upp till 15 cm skall frysas enligt en av följande kombinationer av tid och temperatur:

20 dagar vid -15 °C.

10 dagar vid -23 °C.

6 dagar vid -29 °C.

b) Kött med en diameter eller tjocklek på mellan 15 och 50 cm skall frysas enligt en av följande kombinationer av tid och temperatur: Temperaturen i frysrummet får inte vara högre än nivån på den valda inaktiveringstemperaturen. Den skall mätas med kalibrerad elektrisk termometerutrustning och registreras kontinuerligt. Temperaturen får inte mätas direkt i den kalla luftströmmen. Instrumenten skall förvaras inlåsta. Temperaturdiagrammen skall innehålla motsvarande uppgifter från journalen över köttbesiktningen vid importen, samt datum och tid för när nedfrysningen påbörjades och avslutades, och de skall sparas i ett år. Om frystunnlar används och de ovannämnda metoderna inte följs till alla delar, skall livsmedelsföretagaren gentemot den behöriga myndigheten kunna styrka att alternativmetoden effektivt avdödar trikiner i kött från svin.

30 dagar vid –15 °C.

20 dagar vid –25 °C.

12 dagar vid –29 °C.

C. Frysmetod 3

Behandlingen kan utgöras av vanlig frystorkning eller nedfrysning av kött med kontroll av köttstyckenas kärntemperatur enligt särskilda kombinationer av tid och temperatur.

a) De allmänna bestämmelserna i a–e för metod 1 skall följas och följande kombinationer av tid och temperatur tillämpas:

106 timmar vid –18 °C.

82 timmar vid –21 °C.

63 timmar vid –23,5 °C.

48 timmar vid –26 °C.

35 timmar vid –29 °C.

22 timmar vid –32 °C.

8 timmar vid –35 °C.

1/2 timme vid –37 °C.

b) Temperaturen skall mätas med kalibrerad elektronisk termometerutrustning och registreras kontinuerligt. Termometerns sond skall anbringas i kärnan av en styckningsdel som inte är mindre än den tjockaste styckningsdel som skall frysas. Denna styckningsdel skall placeras i frysrummets minst lämpliga del, och inte nära frysutrustningen eller direkt i den kalla luftströmmen. Instrumenten skall förvaras inlåsta. Temperaturdiagrammen skall innehålla uppgifter från journalen över köttbesiktningen vid importen, samt datum och tid för när nedfrysningen påbörjades och avslutades, och de skall sparas i ett år.

BILAGA III

Hästkött, kött från frilevande vilt och annat kött som skulle kunna innehålla trikiner skall undersökas i enlighet med en av digestionsmetoderna i kapitlen I och II i bilaga I med följande ändringar:

a) Det uttas prov på minst 10 g från tung- eller käkmuskulatur hos hästar och från framben, tunga eller diafragma hos vildsvin.

b) Om dessa muskler saknas hos hästen skall ett större prov tas från diafragmapelaren vid övergången till senvävnad. Muskeln skall vara fri från bindväv och fett.

c) Ett prov på minst 5 g undersöks med hjälp av referensmetoden för detektion i kapitel I i bilaga I eller en av de motsvarande metoderna i kapitel II. För varje digestion får totalvikten för den muskulatur som undersöks inte överstiga 100 g om metoden i kapitel I och metoderna A och B i kapitel II används, eller 35 g om metod C i kapitel II används.

d) Om resultatet är positivt skall ytterligare ett prov på 50 g tas för en efterföljande oberoende undersökning.

e) Allt kött från annat vilt än vildsvin, t.ex. björn, köttätande däggdjur (inklusive havsdäggdjur) och reptiler, skall, utan att bestämmelserna om skyddet av djurarter åsidosätts, undersökas genom att ett prov på 10 g tas från muskulaturen på predilektionsställena, eller ett större prov om dessa ställen inte är tillgängliga. Predilektionsställena är

i) hos björn: diafragma, tuggmuskel och tunga,

ii) hos valross: tunga,

iii) hos krokodiler: tuggmuskel, pterygoid och interkostal muskulatur,

iv) hos fåglar: huvudets muskler (t.ex. tuggmuskel och halsmuskler).

f) Digestionstiden skall vara tillräcklig för att garantera lämplig digestion av dessa djurs vävnad, men får inte överstiga 60 minuter.

BILAGA IV

KAPITEL I OFFICIELLT ERKÄNNANDE AV ATT ANLÄGGNINGAR ELLER DELOMRÅDEN TILLÄMPAR KONTROLLERADE UPPFÖDNINGSFÖRHÅLLANDEN

A. Livsmedelsföretagare ska uppfylla följande krav för att anläggningarna ska bli officiellt erkända:

a) Livsmedelsföretagaren ska vidta samtliga praktiska försiktighetsåtgärder i fråga om konstruktion och underhåll av byggnaderna för att förhindra att gnagare, andra däggdjur och köttätande fåglar kommer in i byggnaderna där djuren hålls.

b) Livsmedelsföretagaren ska genomföra ett program för skadedjursbekämpning, särskilt av gnagare, för att effektivt förebygga infektion hos svinen. Livsmedelsföretagaren ska dokumentera programmet i överensstämmelse med den behöriga myndighetens krav.

c) Livsmedelsföretagaren ska se till att allt foder kommer från anläggningar som producerar foder i enlighet med principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005.

d) Foder som är avsett för arter som är mottagliga för trikiner ska lagras i stängda silor eller andra behållare där gnagare inte kan ta sig in. Allt annat foder ska värmebehandlas eller produceras och lagras i överensstämmelse med den behöriga myndighetens krav.

e) Livsmedelsföretagaren ska se till att döda djur samlas in, identifieras och transporteras utan onödigt dröjsmål i enlighet med artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 och med bilaga VIII till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011.

f) Om det ligger en soptipp i närheten av anläggningen ska livsmedelsföretagaren underrätta den behöriga myndigheten om detta. Den behöriga myndigheten ska därefter bedöma de risker som detta medför och avgöra om ett erkännande kan utfärdas om att anläggningen tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden.

g) Livsmedelsföretagaren ska se till att både smågrisar som kommer till anläggningen utifrån och inköpta svin är födda och uppfödda under kontrollerade uppfödningsförhållanden.

h) Livsmedelsföretagaren ska se till att svin är identifierbara så att varje djur kan spåras tillbaka till anläggningen.

i) Livsmedelsföretagaren får införa nya djur till anläggningen endast om de kommer från anläggningar som också har officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden.

g) Livsmedelsföretagaren ska se till att tamsvin är identifierbara så att varje djur kan spåras tillbaka till anläggningen.

h) Livsmedelsföretagaren ska se till att tamsvin endast förs in till anläggningen om de har sitt ursprung i och kommer från anläggningar som har officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden.

i) Inga tamsvin får vistas utomhus om inte företagaren på grundval av en riskanalys kan bevisa för den behöriga myndigheten att tidsperioden, platsen och förhållandena utomhus inte medför någon risk för att Trichinella introduceras på anläggningen.

j) Inga svin för avel och produktion, enligt definitionen i artikel 2.2 c i direktiv 64/432/EEG, har efter att de har lämnat ursprungsanläggningen lossats vid en uppsamlingsplats, enligt definitionen i artikel 2.2 o i direktiv 64/432/EEG, såvida inte uppsamlingsplatsen uppfyller kraven i leden a–i i denna del och samtliga tamsvin som samlas för att utgöra sändningar vid uppsamlingsplatsen har sitt ursprung i och kommer från anläggningar som har officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden eller från officiellt erkända delområden.

B. Om kraven i punkt A inte längre uppfylls eller om det sker andra ändringar som skulle kunna påverka anläggningens status, ska livsmedelsföretagare på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden informera den behöriga myndigheten om detta.

C. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får endast erkänna en anläggning eller en kategori av anläggningar under förutsättning att de har kontrollerat att kraven i punkt A är uppfyllda.

KAPITEL II RAPPORTERING OM SITUATIONEN NÄR DET GÄLLER TRIKININFEKTION

a) Antalet fall (importerade och inhemska) av trikininfektion hos människor, inklusive epidemiologiska data, ska rapporteras i enlighet med kommissionens beslut 2000/96/EG.

b) Antalet undersökningar och resultaten av undersökningar av förekomsten av trikiner hos tamsvin, vildsvin, häst, vilt och eventuella andra djur av mottagliga arter ska lämnas in enligt bilaga IV till direktiv 2003/99/EG. Uppgifter om tamsvin ska åtminstone tillhandahålla specifik information avseende följande:

i) Undersökningar av djur som fötts upp under kontrollerade uppfödningsförhållanden.

ii) Undersökningar av avelssuggor, avelsgaltar och slaktsvin.

1 EUT L 139, 30.4.2004, s. 206. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 83.

2 EUT L 139, 30.4.2004, s. 55. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 22.

3 EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

4 EGT L 26, 31.1.1977, s. 67.

5 EUT L 157, 30.4.2004, s. 33. Rättad i EUT L 195, 2.6.2004, s. 12.

6 EUT L 325, 12.12.2003, s. 31.

7 EUT L 35, 8.2.2005, s. 1.

8 EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.

9 EUT L 54, 26.2.2011, s. 1.

10 EGT L 28, 3.2.2000, s. 50.