Inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier samt med de utvecklingsländer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006, för annan verksamhet än offentligt utvecklingsbistånd

30.12.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 405/41

Rådets förordning (EG) nr 1934/2006

av den 21 december 2006

om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete

med industriländer och andra höginkomstländer och territorier

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 181a, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

L 405/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.12.2006 av följande skäl: (1) Under det senaste årtiondet har gemenskapen konsekvent stärkt sina bilaterala förbindelser med ett stort antal industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier i olika delar av världen, främst i Nordamerika, Östasien och Australasien, men även i Sydostasien och Gulfregionen. Vidare har förbindelserna utvecklats till att omfatta alltfler skiftande frågor och områden såväl inom som utanför den ekonomiska sfären. (2) Det ligger i gemenskapens intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med industrialiserade länder och territorier som ofta har liknande politiska, ekonomiska och institutionella strukturer och värden och som både politiskt och handelsmässigt är viktiga bilaterala partner och dessutom aktörer inom multilaterala forum och i det globala styret. Detta kommer att vara en viktig faktor när det gäller att stärka Europeiska unionens roll och plats i världen, konsolidera de multilaterala institutionerna och bidra till att skapa balans i och utveckla världsekonomin och det internationella systemet. (3) Europeiska unionen och industriländerna och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier har enats om att stärka sina förbindelser och att samarbeta på områden där de har gemensamma intressen genom ett antal olika bilaterala instrument, t.ex. avtal, förklaringar, handlingsplaner och andra liknande dokument.

30.12.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 405/43 (4) I enlighet med de principer som fastställs i de bilaterala instrumenten genomför gemenskapen en samarbetspolitik i syfte att skapa ett klimat som kan befrämja och utveckla förbindelserna med dessa länder och territorier. Samarbetsåtgärder kommer att bidra till att öka europeisk närvaro och synlighet i dessa länder, uppmuntra utbyte på bl.a. det ekonomiska, kommersiella, akademiska och kulturella planet samt främja samverkan mellan aktörer av olika slag på ömse sidor. (5) Europeiska unionen grundar sig på principer som demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Gemenskapsåtgärder enligt den här förordningen bör bidra till det allmänna målet att utveckla och konsolidera dessa principer i partnerländer och partnerregioner genom dialog och samarbete. (6) Främjande av olika slag av bilaterala samarbetsinitiativ med industriländer och industriterritorier och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier inom ett enda instrument kommer att möjliggöra stordriftsfördelar, synergieffekter, större effektivitet och bättre synlighet för gemenskapsåtgärderna. (7) För att uppnå målen i denna förordning är det nödvändigt att följa en differentierad strategi och utforma samarbetet med partnerländerna med beaktande av deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang liksom gemenskapens specifika intressen, strategier och prioriteringar.

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) nr 1338/2011.

(8) Denna förordning gör det nödvändigt att upphäva rådets förordning (EG) nr 382/2001 av den 26 februari 2001 om genomförande av projekt för att främja samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och industriländerna i Nordamerika,

1 Fjärran Östern och Australasien .

1 EGT L 57, 27.2.2001, s. 10. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1900/2005 (EUT L 303, 22.11.2005, s. 22).

L 405/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.12.2006 (9) Eftersom målen för den här förordningen, nämligen att främja intensifierat samarbete mellan gemenskapen och industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (10) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas

1 vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter . HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 181a,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

(1) Under det senaste årtiondet har gemenskapen konsekvent stärkt sina bilaterala förbindelser med ett stort antal industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier i olika delar av världen, främst i Nordamerika, Östasien och Australasien, men även i Sydostasien och Gulfregionen. Vidare har förbindelserna utvecklats till att omfatta alltfler skiftande frågor och områden såväl inom som utanför den ekonomiska sfären.

(2) Det ligger i gemenskapens intresse att ytterligare fördjupa sina förbindelser med industrialiserade länder och territorier som ofta har liknande politiska, ekonomiska och institutionella strukturer och värden och som både politiskt och handelsmässigt är viktiga bilaterala partner och dessutom aktörer inom multilaterala forum och i det globala styret. Detta kommer att vara en viktig faktor när det gäller att stärka Europeiska unionens roll och plats i världen, konsolidera de multilaterala institutionerna och bidra till att skapa balans i och utveckla världsekonomin och det internationella systemet.

(3) Europeiska unionen och industriländerna och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier har enats om att stärka sina förbindelser och att samarbeta på områden där de har gemensamma intressen genom ett antal olika bilaterala instrument, t.ex. avtal, förklaringar, handlingsplaner och andra liknande dokument.

(4) I enlighet med de principer som fastställs i de bilaterala instrumenten genomför gemenskapen en samarbetspolitik i syfte att skapa ett klimat som kan befrämja och utveckla förbindelserna med dessa länder och territorier. Samarbetsåtgärder kommer att bidra till att öka europeisk närvaro och synlighet i dessa länder, uppmuntra utbyte på bl.a. det ekonomiska, kommersiella, akademiska och kulturella planet samt främja samverkan mellan aktörer av olika slag på ömse sidor.

(5) Europeiska unionen grundar sig på principer som demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Gemenskapsåtgärder enligt den här förordningen bör bidra till det allmänna målet att utveckla och konsolidera dessa principer i partnerländer och partnerregioner genom dialog och samarbete.

(6) Främjande av olika slag av bilaterala samarbetsinitiativ med industriländer och industriterritorier och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier inom ett enda instrument kommer att möjliggöra stordriftsfördelar, synergieffekter, större effektivitet och bättre synlighet för gemenskapsåtgärderna.

(7) För att uppnå målen i denna förordning är det nödvändigt att följa en differentierad strategi och utforma samarbetet med partnerländerna med beaktande av deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang liksom gemenskapens specifika intressen, strategier och prioriteringar.

(8) Denna förordning gör det nödvändigt att upphäva rådets förordning (EG) nr 382/2001 av den 26 februari 2001 om genomförande av projekt för att främja samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och industriländerna i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien och om upphävande av förordning (EG) nr 1035/1999.

(9) Eftersom målen för den här förordningen, nämligen att främja intensifierat samarbete mellan gemenskapen och industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(10) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. I denna förordning ska industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier omfatta de länder och territorier som är upptagna i förteckningen i bilaga I till denna förordning, och utvecklingsländer ska omfatta de länder som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, och som är upptagna i bilaga II till den här förordningen. Nedan kallas dessa tillsammans partnerländer.

Unionsfinansiering enligt denna förordning ska stödja ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, kulturellt och akademiskt samarbete med partnerländer inom de områden som nämns i artikel 4 och som omfattas av unionens behörighet. Denna förordning har till uppgift att finansiera åtgärder som i princip inte uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

2. Det primära målet för samarbetet med partnerländerna ska vara att särskilt tillgodose behovet av stärkta förbindelser och ytterligare samverkan med dem på bilateral, regional eller multilateral grundval, i syfte att skapa en gynnsammare och mer transparent miljö för utvecklingen av förbindelserna mellan unionen och partnerländerna i enlighet med de principer som styr unionens externa åtgärder och som är fastslagna i fördragen. Detta handlar bl.a. om understödjande av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, drägliga arbetsvillkor, gott styre och bevarande av miljön, i syfte att bidra till framsteg och hållbara utvecklingsprocesser i partnerländerna.

Artikel2¶Tillämpningsområde

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Samarbetet ska syfta till samverkan med partnerländer för att förstärka dialogen, fördjupa kontakterna och dela och främja liknande politiska, ekonomiska och institutionella strukturer och värderingar. Unionen ska också arbeta för att förstärka samarbetet och utbytet med etablerade eller allt viktigare bilaterala partner och aktörer i multilaterala forum och i det globala styret. Samarbetet ska även omfatta partner där unionen har ett strategiskt intresse av att främja förbindelser och sina värden enligt fördragen.

2. I välgrundade fall och i syfte att säkra samstämmighet och effektivitet i unionens finansiering och främja regionalt samarbete får kommissionen, när den antar årliga åtgärdsprogram enligt artikel 6, besluta att länder som inte förtecknas i bilagorna kan omfattas av åtgärder som finansieras enligt denna förordning, när det projekt eller det program som ska genomföras är regionalt eller gränsöverskridande. Bestämmelser om detta ska införas i de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5.

3. Kommissionen ska ändra förteckningarna i bilagorna I och II i enlighet med de regelbundna översyner som OECD/DAC gör av sin förteckning över utvecklingsländer och informera Europaparlamentet och rådet om detta.

4. För unionsfinansiering enligt denna förordning ska, i förekommande fall, särskild uppmärksamhet fästas vid partnerländernas efterlevnad av Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer och deras ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser.

5. När det gäller länder som är förtecknade i bilaga II till denna förordning ska politisk samstämmighet med åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1905/2006 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna iakttas strikt.

Artikel3¶Allmänna principer

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen och strävar efter att främja, utveckla och konsolidera engagemang för dessa principer i partnerländerna genom dialog och samarbete.

2. Vid genomförandet av denna förordning ska en differentierad strategi för utformningen av samarbetet med partnerländerna följas när så är lämpligt, för att beakta deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang samt unionens specifika intressen, strategier och prioriteringar.

3. Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska stämma överens med och omfatta sådana samarbetsområden som anges särskilt i instrument, avtal, förklaringar och åtgärdsplaner mellan unionen och partnerländerna samt områden som berör unionens specifika intressen och prioriteringar.

4. För de åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska unionen sträva efter att säkerställa samstämmigheten med andra områden för extern verksamhet samt med annan relevant unionspolitik, i synnerhet utvecklingssamarbete. Detta ska säkerställas genom utformningen av politiken, vid den strategiska planeringen samt programplaneringen och vid genomförandet av åtgärder.

5. Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska komplettera och skapa ett mervärde för de insatser som görs av medlemsstaterna och offentliga unionsorgan när det gäller handelsförbindelser samt kulturellt, akademiskt och vetenskapligt utbyte.

6. Kommissionen ska informera och regelbundet utbyta synpunkter med Europaparlamentet.

Artikel4¶Samarbetsområden

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

Unionsfinansieringen ska stödja samarbetsåtgärder i enlighet med artikel 1 och ska vara förenlig med denna förordnings övergripande syfte, tillämpningsområde, mål och allmänna principer. Unionsfinansieringen ska avse åtgärder som i princip inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, och som kan inbegripa en regional dimension, på följande samarbetsområden:

1. Främjande av samarbete, partnerskap och gemensamma företag mellan ekonomiska, sociala, kulturella, akademiska och vetenskapliga aktörer i unionen och partnerländerna.

2. Stimulans av bilateral handel, investeringsflöden och ekonomiska partnerskap, inklusive fokus på små och medelstora företag.

3. Främjande av dialog mellan politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aktörer och andra icke-statliga organisationer inom relevanta sektorer i unionen och partnerländerna.

4. Främjande av förbindelser mellan människor, utbildnings- och yrkesutbildningsprogram och intellektuella utbyten samt förstärkande av den ömsesidiga förståelsen mellan kulturer, särskilt på familjenivå, inklusive åtgärder för att befästa och öka unionens deltagande i Erasmus Mundus samt i europeiska utbildningsmässor.

5. Främjande av samarbetsprojekt på områden som forskning, vetenskap och teknik, idrott och kultur, energi (särskilt förnybara energikällor), transporter, miljöfrågor (inklusive klimatförändringar), tullfrågor, finansiella och rättsliga frågor och människorättsfrågor samt andra frågor av gemensamt intresse för unionen och partnerländerna.

6. Förbättrande av medvetenheten om och förståelsen för unionen och av dess synlighet i partnerländerna.

7. Stöd till särskilda initiativ, inbegripet forskningsarbete, studier, pilotprojekt eller gemensamma projekt avsedda att på ett effektivt och flexibelt sätt verka för samarbetsmål som uppstår genom utvecklingen av unionens bilaterala förbindelser med partnerländerna eller att ge slagkraft åt ytterligare fördjupande och breddande av de bilaterala förbindelserna med dem.

Artikel5¶Programplanering och tilldelning av medel

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Åtgärder för att främja samarbete enligt denna förordning skall genomföras inom ramen för de fleråriga samarbetsprogram som omfattar samarbete med alla eller med ett urval av partnerländerna. Kommissionen skall utarbeta fleråriga samarbetsprogram och ange deras tillämpningsområde.

2. De fleråriga samarbetsprogrammen får inte omfatta en längre period än denna förordnings giltighetstid. De ska ange unionens särskilda intressen och prioriteringar, de allmänna målen och de förväntade resultaten. När det gäller Erasmus Mundus ska man sträva efter att programmen får en så balanserad geografisk täckning som möjligt. De ska också ange de områden som valts ut för unionsfinansiering och kortfattat ange den vägledande finansiella fördelningen av medel, totalt, per prioriterat område och per partnerland eller grupp av partnerländer för den berörda perioden. Detta kan i förekommande fall göras genom att en skala anges. De fleråriga samarbetsprogrammen ska ses över efter halva tiden eller när det visar sig nödvändigt.

3. De fleråriga samarbetsprogrammen och översyner av dessa skall beslutas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15.2.

Artikel5a¶Unionens strategiska intressen, allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat när det gäller samarbetet med partnerländer som förtecknas i bilaga II

Införd genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

De fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5 med partnerländer som förtecknas i bilaga II ska grunda sig på följande allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat:

1. Offentlig diplomati och utåtriktade åtgärder, med målen att Verksamhet till stöd för dessa mål bör leda till en bättre uppfattning om och ökad ömsesidig förståelse mellan unionen och partnerländer som förtecknas i bilaga II och därigenom ge positiva effekter för unionens ekonomiska och politiska förbindelser med sina partner.

främja bred förståelse av unionen och göra unionen mer synlig,

främja unionens åsikter när det gäller viktiga politiska frågor och unionens värden vad gäller demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

uppmuntra till reflektion och diskussion beträffande unionen och dess politik samt unionens förbindelser med partnerländer som förtecknas i bilaga II,

utveckla nya tillvägagångssätt som stimulerar till positiva, resultatinriktade förbindelser med länder som har liten eller ingen kunskap om unionen.

2. Ekonomiskt partnerskap och affärssamarbete, med målet att Dessa program bör i förekommande fall utgöra komplement till befintliga stödåtgärder. Programmen bör skapa konkreta möjligheter att förbättra affärssamarbetet och det vetenskapliga samarbetet och att öka omsättningen och investeringarna på målområdena samt handelsflödet med partnerländer som förtecknas i bilaga II. Dessa insatser ska överensstämma med och komplettera kommissionens bredare strategi för att utveckla unionens konkurrenskraft på de globala marknaderna samt annan unionspolitik avseende specifika regioner och länder. Resurserna ska inriktas på länder där åtgärderna kan öka unionsföretags deltagande. Fokus ska särskilt ligga på små och medelstora unionsföretag som söker tillträde till marknaderna i Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Sydafrika. När så är lämpligt ska resurserna inriktas på länder som uppfyller Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och som bidrar till de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser.

underlätta marknadstillträde för unionsföretag, särskilt genom program som stöder dem (bl.a. relevant rättsligt stöd när det gäller handelshinder), på grundval av erfarenheterna från sedan länge etablerade program för affärssamarbete.

3. Direkta personkontakter, med målen att

stödja högkvalitativa partnerskap mellan högre utbildningsanstalter i unionen och i tredjeländer som en grund för strukturerat samarbete, utbyte och rörlighet på alla nivåer inom högre utbildning (Åtgärd 2 – LINJE 2: Partnerskap med länder och territorier som omfattas av instrumentet för samarbete med industriländer) inom ramen för Erasmus Mundus II, åtgärd 2,

komplettera stipendier inom Erasmus Mundus åtgärd 2, som finansieras genom finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (Åtgärd 2 – LINJE 1: Partnerskap med länder som omfattas av europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrument, finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete samt instrument inom Europeiska utvecklingsfonden och avtal om ekonomiskt partnerskap [det tidigare externa samarbetet]), genom att stödja möjligheten för studenter och lärare från unionen att bege sig till tredjeländer,

tillsammans med det civila samhället i dess vidaste bemärkelse främja en bättre förståelse av unionen och dess ståndpunkter i globala frågor samt av ekonomiska, sociala och politiska integrationsprocesser som ett komplement till unionens formella förbindelser med regeringar,

främja samarbete, partnerskap och gemensamma företag mellan ekonomiska, sociala, kulturella, akademiska och vetenskapliga aktörer i unionen och partnerländerna.

Denna verksamhet bör bidra till att man drar ömsesidiga fördelar av samarbete inom utbildning, kultur och det civila samhället. Detta ska uppnås genom förbättrad kvalitet på den utbildning som erbjuds och genom åtgärder för att ta itu med gemensamma utmaningar som kunskapsbaserade utvecklingssamhällen står inför. Verksamheten bör ge ett mervärde när det gäller korsbefruktning av idéer, kunskap, forskningsresultat och tekniska resultat genom akademiskt och yrkesmässigt utbyte, särskilt med partnerländer som har system för högre utbildning som är jämförbara med unionens.

Artikel6¶Genomförande

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Kommissionen ska anta årliga åtgärdsprogram på grundval av de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5, och översända dessa samtidigt till Europaparlamentet och rådet.

2. De årliga åtgärdsprogrammen skall för alla eller för ett urval av partnerländer ange eftersträvade mål, insatsområden, förväntade resultat, förvaltningsförfaranden och totalt planerat finansieringsbelopp. De skall innehålla en beskrivning av de insatser som skall finansieras, vägledande uppgifter om de belopp som tilldelats varje insats och en vägledande tidsplan för genomförandet.

3. De årliga åtgärdsprogrammen skall beslutas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15.2. Detta förfarande behöver inte användas för ändringar av åtgärdsprogrammen som innebär tekniska anpassningar, förlängning av genomförandeperioden, omfördelning av medel mellan de planerade insatserna i den preliminära budgeten eller ökning eller minskning av budgeten med mindre än 20 % av den ursprungliga budgeten, förutsatt att dessa ändringar är förenliga med de ursprungliga mål som anges i åtgärdsprogrammen.

Artikel7¶Berättigande till finansiering

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Följande enheter skall vara berättigade till finansiering enligt denna förordning för genomförande av de åtgärdsprogram som avses i artikel 6:

a) Följande enheter och organ i medlemsstaterna och i partnerländerna:

i) Offentliga eller halvstatliga organ, lokala myndigheter och konsortier av dessa.

ii) Bolag, firmor och andra privata organisationer och företag.

iii) Icke-statliga organisationer, medborgargrupper och organisationer från olika sektorer som fackföreningar, organisationer som företräder ekonomiska och sociala intressen, konsumentorganisationer, kvinno- och ungdomsorganisationer; undervisnings- och yrkesutbildningsorganisationer, kulturella organisationer, medie- och forskningsorganisationer och vetenskapliga organisationer, universitet och andra utbildningsinstitut.

b) Partnerländer och deras regioner, institutioner och decentraliserade organ.

c) Internationella organisationer, inklusive regionala organisationer, i den mån de bidrar till denna förordnings mål.

d) Fysiska personer i medlemsstaterna och partnerländerna eller andra tredjeländer, i den mån de bidrar till denna förordnings mål.

e) Gemensamma organ som har inrättats av partnerländerna och partnerregionerna och unionen.

f) Unionens institutioner och organ, i den mån de genomför de stödåtgärder som anges i artikel 9.

g) Europeiska unionens kontor.

2. Åtgärder som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument eller förordning (EG) nr 1905/2006 och är bidragsberättigade enligt dessa förordningar ska inte finansieras enligt den här förordningen.

3. Unionsfinansiering enligt denna förordning får inte användas för att finansiera upphandling av vapen eller ammunition eller operationer som har militära eller försvarsrelaterade konsekvenser.

Artikel8¶Typer av finansiering

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Samarbetsprojekt och samarbetsprogram kommer att finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget antingen helt eller i form av samfinansiering med andra källor enligt artikel 10.

2. Finansieringen av genomförandet av åtgärdsprogrammen får framför allt ha följande rättsliga former:

a) Bidragsavtal (inbegripet stipendier).

b) Offentliga kontrakt.

c) Anställningsavtal.

d) Finansieringsöverenskommelser.

3. Unionsfinansieringen får i princip inte användas för att betala skatter, tullar eller andra avgifter i partnerländerna.

Artikel9¶Stödåtgärder

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Unionsfinansieringen får täcka utgifter för berednings-, uppföljnings-, kontroll-, revisions- och utvärderingsåtgärder som är direkt nödvändiga för att tillämpa denna förordning och förverkliga dess mål samt varje annan nödvändig utgift för administrativt eller tekniskt bistånd som kommissionen kan ådra sig för förvaltningen av den verksamhet som finansieras genom denna förordning, inbegripet vid kommissionens delegationer i partnerländerna.

2. Dessa stödåtgärder behöver inte nödvändigtvis omfattas av fleråriga program och får därför finansieras utanför sitt tillämpningsområde.

3. Kommissionen ska anta stödåtgärder som inte omfattas av de fleråriga samarbetsprogrammen och översända dessa samtidigt till Europaparlamentet och rådet.

Artikel10¶Samfinansiering

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

1. Åtgärderna skall samfinansieras tillsammans med bland annat

a) medlemsstaterna, deras regionala och lokala myndigheter, och särskilt deras offentliga och halvoffentliga organ,

b) partnerländer, särskilt deras offentliga och halvoffentliga organ,

c) internationella och regionala organisationer, särskilt internationella och regionala finansiella institut,

d) bolag, företag och andra privata organisationer eller kommersiella aktörer samt andra icke-statliga aktörer,

e) stödmottagande partnerländer liksom andra anslagsberättigade organ enligt artikel 7.

2. Vid parallell samfinansiering skall projektet eller programmet delas upp i flera tydligt identifierbara insatser som var och en skall finansieras av de olika partner som svarar för samfinansieringen, så att det alltid klart framgår för vilket slutligt ändamål medlen använts.

3. Vid gemensam samfinansiering skall den totala kostnaden för projektet eller programmet fördelas mellan de partner som svarar för samfinansieringen och medlen läggas samman så att finansieringskällan för en bestämd verksamhet inom ramen för projektet eller programmet inte kan identifieras.

4. Vid gemensam samfinansiering får kommissionen ta emot och för de organ som avses i punkt 1 a, b och c förvalta medel som är avsedda för genomförande av gemensamma åtgärder. Sådana medel skall behandlas som inkomster som avsatts för särskilda ändamål, i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Artikel11¶Förvaltningsförfaranden

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

1. Åtgärder som finansieras med stöd av denna förordning skall genomföras i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, särskilt del II avdelning IV.

2. Kommissionen får överlåta uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt uppgifter som avser budgetgenomförande, till de organ som avses i artikel 54.2 a och c i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Uppgifter som omfattar myndighetsutövning får överlåtas till sådana organ som avses i artikel 54.2 c i den förordningen, om organen har erkänd internationell status, tillämpar internationellt erkända förvaltnings- och kontrollsystem och står under en offentlig myndighets övervakning.

Artikel12¶Skydd av unionens ekonomiska intressen

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Varje överenskommelse som ingås med stöd av denna förordning ska innehålla bestämmelser om skydd av unionens ekonomiska intressen, särskilt med avseende på oegentligheter, bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

2. I överenskommelserna ska uttryckligen anges att kommissionen och revisionsrätten ska ha rätt att utföra revisioner, inbegripet granskningar av handlingar eller på platsen hos varje kontraktspart eller underentreprenör som har mottagit unionsmedel. Det ska också uttryckligen anges att kommissionen ska ha rätt att genomföra kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96.

3. I alla kontrakt som sluts i samband med genomförandet av samarbetet skall kommissionens och revisionsrättens möjligheter att utöva de rättigheter som nämns i punkt 2 säkerställas under och efter genomförandet av kontrakten.

Artikel13¶Utvärdering

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

1. Kommissionen ska regelbundet utvärdera de åtgärder och program som finansieras enligt denna förordning, i erforderliga fall eller på begäran av Europaparlamentet eller rådet, med hjälp av externa utvärderingar för att fastställa huruvida målen har uppnåtts och så att kommissionen kan utforma rekommendationer för att förbättra kommande insatser. Resultaten ska användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser.

2. Kommissionen ska för kännedom överlämna de utvärderingsrapporter som avses i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet.

3. Kommissionen ska knyta relevanta intressenter, däribland icke-statliga aktörer, till utvärderingsfasen av det unionssamarbete som tillhandahållits enligt denna förordning.

Artikel14¶Årsrapport

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

Kommissionen ska granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och till Europaparlamentet och rådet överlämna en detaljerad årsrapport om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska redovisa resultatet av budgetgenomförandet och presentera alla finansierade insatser och program, och i möjligaste mån redovisa de huvudsakliga resultaten och effekterna av samarbetsåtgärderna och samarbetsprogrammen.

Artikel15¶Kommitté

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara 30 dagar.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel16¶Finansiella bestämmelser

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006 och förordning (EU) nr 1338/2011.

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 ska uppgå till 172 miljoner EUR för länderna i bilaga I och till 176 miljoner EUR för länderna i bilaga II. De årliga anslagen ska godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.

Artikel17¶Upphävande

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

1. Förordning (EG) nr 382/2001 skall upphöra att gälla från och med den dag som infaller sist av följande båda dagar:

1 januari 2007.

Dagen för denna förordnings ikraftträdande.

2. Den upphävda förordningen skall fortsätta att tillämpas på rättsakter och åtaganden som avser genomförande av budgetåren före 2007. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel18¶Översyn

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

Kommissionen skall senast den 31 december 2010 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport med en utvärdering av tillämpningen av denna förordning under de tre första åren och, om så är lämpligt, ett lagstiftningsförslag om införande av nödvändiga ändringar.

Artikel19¶Ikraftträdande

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1934/2006.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013.

BILAGA I

Förteckning över industrialiserade länder och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier som omfattas av denna förordning

1. Australien

2. Bahrain

3. Brunei

4. Kanada

5. Taiwan

6. Hongkong

7. Japan

8. Republiken Korea

9. Kuwait

10. Macao

11. Nya Zeeland

12. Oman

13. Qatar

14. Saudiarabien

15. Singapore

16. Förenade Arabemiraten

17. Amerikas förenta stater

BILAGA II

Förteckning över de utvecklingsländer som omfattas av denna förordning

Latinamerika

1. Argentina

2. Bolivia

3. Brasilien

4. Chile

5. Colombia

6. Costa Rica

7. Kuba

8. Ecuador

9. El Salvador

10. Guatemala

11. Honduras

12. Mexiko

13. Nicaragua

14. Panama

15. Paraguay

16. Peru

17. Uruguay

18. Venezuela

Asien

19. Afghanistan

20. Bangladesh

21. Bhutan

22. Burma/Myanmar

23. Kambodja

24. Kina

25. Indien

26. Indonesien

27. Demokratiska folkrepubliken Korea

28. Laos

29. Malaysia

30. Maldiverna

31. Mongoliet

32. Nepal

33. Pakistan

34. Filippinerna

35. Sri Lanka

36. Thailand

37. Vietnam

Centralasien

38. Kazakstan

39. Republiken Kirgizistan

40. Tadzjikistan

41. Turkmenistan

42. Uzbekistan

Mellanöstern

43. Iran

44. Irak

45. Jemen

Sydafrika

46. Sydafrika

BILAGA III

Den finansiella fördelningen av medel för samarbete med länder som förtecknas i bilaga II

Fördelningen av medel mellan prioriterade områden för samarbete med partnerländer som förtecknas i bilaga II ska vara följande för perioden 2011–2013:

1 EGT L 57, 27.2.2001, s. 10. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1900/2005 (EUT L 303, 22.11.2005, s. 22).

2 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

3 EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

4 EUT L 354, 31.12.2008, s. 62.

5 EGT L 163, 2.7.1996, s. 1.

6 EUT L 327, 24.11.2006, s. 1.

7 EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

8 EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

9 EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

10 EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

11 Även om det inte finns några diplomatiska eller politiska förbindelser med Taiwan, äger det rum intensiva kontakter som bör fortsätta på sådana områden som ekonomi, handel, vetenskap och teknik, standarder och normer och på många andra områden.