Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/121/EG av den 14 januari 2009 om benämningar på textilier (omarbetning) (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2009/121/ · direktiv 2011/73/ · förordning (EU) nr 1007/2011.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/74/EG av den 16 december 1996 om benämningar på textilier har ändrats flera gånger på väsentliga punkter. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) Om medlemsstaternas bestämmelser rörande benämning, sammansättning och märkning av textilprodukter varierar mellan medlemsstaterna, hindrar detta den inre marknadens funktion.

(3) Dessa hinder kan undanröjas genom att man fastställer enhetliga regler för saluförande av textilprodukter på den gemensamma marknaden. Det är därför nödvändigt att harmonisera de olika benämningarna på textilfibrer och de beskrivningar på etiketter, märken och dokument som åtföljer textilprodukter på olika nivåer i produktionen, beredningen och distributionen.

(4) Bestämmelser bör också finnas för vissa produkter som inte är tillverkade av enbart textila material, men där textilier ingår som en väsentlig del av produkten eller där tillverkaren, beredaren eller försäljaren av varan särskilt framhäver det textila inslaget.

(5) Den avvikelse gällande ”övriga fibrer” som redan har fastställts för oblandade produkter bör också tillämpas på blandningar.

(6) För att uppnå syftet med de nationella bestämmelserna på området bör märkning vara obligatorisk.

(7) I de fall där det är tekniskt svårt att ange en produkts sammansättning vid tillverkningstillfället, kan de fibrer man då vet ingår anges på etiketten, förutsatt att de svarar för en viss procentsats av den färdiga produkten.

(8) För att undvika skillnader i tillämpningen inom gemenskapen, är det lämpligt att i detalj ange metoderna för märkning av vissa textilprodukter som har två eller flera beståndsdelar. Det är också lämpligt att ange de beståndsdelar i textilprodukter som man kan bortse från när det gäller märkning och analys.

(9) Textilprodukter som endast behöver ha en gemensam märkning och sådana som säljs som metervara eller i avklippta längder, bör saluföras på ett sådant sätt att konsumenten kan få fullständig information om vad som står på ytterförpackningen eller på rullen. Det ankommer på medlemsstaterna att bestämma vilka åtgärder som ska beslutas för att detta syfte ska uppnås.

(10) Användningen av beskrivningar eller benämningar som åtnjuter särskild prestige bland användare och konsumenter bör underkastas vissa villkor.

(11) Det är nödvändigt att fastställa metoder för provtagning och analys av textilier för att omöjliggöra alla invändningar mot de metoder som används. Det faktum att man provisoriskt behåller gällande nationella metoder hindrar emellertid inte att man tillämpar enhetliga regler.

(12) Bilaga V, i vilken anges den godtagna toleransen för varje fibers torrvikt vid analysundersökningen av fiberinnehållet i textilprodukter, anger i punkterna 1, 2 och 3 två olika, godtagna toleransvärden för beräkning av sammansättningen av kardade eller kammade fibrer som innehåller ull och/eller djurhår. Laboratorier kan inte alltid avgöra om en produkt är kardad eller kammad, och följaktligen kan motstridiga resultat uppnås när man tillämpar denna bestämmelse vid kontroller av likformigheten av textilprodukter i gemenskapen. Laboratorier bör därför få rätt att tillämpa ett enda godtaget toleransvärde i tveksamma fall.

(13) Det vore inte tillrådligt att i ett särskilt direktiv för textilprodukter harmonisera samtliga bestämmelser för sådana produkter.

(14) Bilagorna III och IV bör, med hänsyn till den speciella beskaffenheten hos de situationer som anges där, också gälla andra produkter som undantas från märkning, särskilt engångsartiklar eller artiklar som bara behöver en gemensam märkning.

(15) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(16) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa bilagorna I och V till den tekniska utvecklingen och att anta nya metoder för kvantitativ analys av binära och ternära blandningar av textilfibrer. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(17) De nya delar som införs i detta direktiv gäller endast kommittéförfarandet. De behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(18) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/74/EG av den 16 december 1996 om benämningar på textilier har ändrats flera gånger på väsentliga punkter. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) Om medlemsstaternas bestämmelser rörande benämning, sammansättning och märkning av textilprodukter varierar mellan medlemsstaterna, hindrar detta den inre marknadens funktion.

(3) Dessa hinder kan undanröjas genom att man fastställer enhetliga regler för saluförande av textilprodukter på den gemensamma marknaden. Det är därför nödvändigt att harmonisera de olika benämningarna på textilfibrer och de beskrivningar på etiketter, märken och dokument som åtföljer textilprodukter på olika nivåer i produktionen, beredningen och distributionen.

(4) Bestämmelser bör också finnas för vissa produkter som inte är tillverkade av enbart textila material, men där textilier ingår som en väsentlig del av produkten eller där tillverkaren, beredaren eller försäljaren av varan särskilt framhäver det textila inslaget.

(5) Den avvikelse gällande ”övriga fibrer” som redan har fastställts för oblandade produkter bör också tillämpas på blandningar.

(6) För att uppnå syftet med de nationella bestämmelserna på området bör märkning vara obligatorisk.

(7) I de fall där det är tekniskt svårt att ange en produkts sammansättning vid tillverkningstillfället, kan de fibrer man då vet ingår anges på etiketten, förutsatt att de svarar för en viss procentsats av den färdiga produkten.

(8) För att undvika skillnader i tillämpningen inom gemenskapen, är det lämpligt att i detalj ange metoderna för märkning av vissa textilprodukter som har två eller flera beståndsdelar. Det är också lämpligt att ange de beståndsdelar i textilprodukter som man kan bortse från när det gäller märkning och analys.

(9) Textilprodukter som endast behöver ha en gemensam märkning och sådana som säljs som metervara eller i avklippta längder, bör saluföras på ett sådant sätt att konsumenten kan få fullständig information om vad som står på ytterförpackningen eller på rullen. Det ankommer på medlemsstaterna att bestämma vilka åtgärder som ska beslutas för att detta syfte ska uppnås.

(10) Användningen av beskrivningar eller benämningar som åtnjuter särskild prestige bland användare och konsumenter bör underkastas vissa villkor.

(11) Det är nödvändigt att fastställa metoder för provtagning och analys av textilier för att omöjliggöra alla invändningar mot de metoder som används. Det faktum att man provisoriskt behåller gällande nationella metoder hindrar emellertid inte att man tillämpar enhetliga regler.

(12) Bilaga V, i vilken anges den godtagna toleransen för varje fibers torrvikt vid analysundersökningen av fiberinnehållet i textilprodukter, anger i punkterna 1, 2 och 3 två olika, godtagna toleransvärden för beräkning av sammansättningen av kardade eller kammade fibrer som innehåller ull och/eller djurhår. Laboratorier kan inte alltid avgöra om en produkt är kardad eller kammad, och följaktligen kan motstridiga resultat uppnås när man tillämpar denna bestämmelse vid kontroller av likformigheten av textilprodukter i gemenskapen. Laboratorier bör därför få rätt att tillämpa ett enda godtaget toleransvärde i tveksamma fall.

(13) Det vore inte tillrådligt att i ett särskilt direktiv för textilprodukter harmonisera samtliga bestämmelser för sådana produkter.

(14) Bilagorna III och IV bör, med hänsyn till den speciella beskaffenheten hos de situationer som anges där, också gälla andra produkter som undantas från märkning, särskilt engångsartiklar eller artiklar som bara behöver en gemensam märkning.

(15) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(16) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa bilagorna I och V till den tekniska utvecklingen och att anta nya metoder för kvantitativ analys av binära och ternära blandningar av textilfibrer. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(17) De nya delar som införs i detta direktiv gäller endast kommittéförfarandet. De behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(18) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Textilprodukter får marknadsföras inom gemenskapen före eller under tillverkningsprocessen eller vid varje annat distributionssteg endast när sådana produkter följer detta direktiv.

2. Detta direktiv ska inte gälla textilprodukter som

a) är avsedda för export till tredjeland,

b) förs in i medlemsländerna i gemenskapen efter tullkontroll för vidare transitering,

c) importeras från tredjeland för beredning inom marknaden,

d) läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet eller till fristående företag som framställer produkter från tillhandahållet material utan att denna egendom överlåts mot betalning.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. I detta direktiv avses med

a) textilprodukter: alla varor i obearbetat, halvbearbetat, bearbetat, halvförädlat, förädlat, halvkonfektionerat eller konfektionerat tillstånd som uteslutande består av textila fibrer, oavsett vilket förfarande som använts för deras blandning eller sammansättning,

b) textilfibrer:

i) en enhet materia som utmärks av att den är flexibel och tunn samt lång i förhållande till den maximala genomskärningen, vilket gör den lämpad för textil användning,

ii) elastiska remsor, flata eller rörformade, där den uppskattade bredden inte överstiger 5 mm, inklusive remsor som skärs till av bredare remsor eller folier, framställda av substanser som används för tillverkningen av de fibrer som räknas upp under punkterna 19–47 i bilaga I och som lämpar sig för textil användning; med den uppskattade bredden avses bredden på remsan eller bandet när den/det viks, stryks ut, pressas ihop eller vrids eller, när bredden varierar, genomsnittsbredden.

2. Följande artiklar ska behandlas som textilprodukter och falla under detta direktiv:

a) Produkter som består av minst 80 viktprocent textilfibrer.

b) Möbel-, paraply- och markistyg som består av minst 80 viktprocent textila inslag; även textila inslag i flerlagrade golvbeläggningar, i madrasser och i campingartiklar samt i värmande foder i fotbeklädnader, handskar, vantar och halvvantar, förutsatt att sådana delar eller foder utgör minst 80 viktprocent av hela artikeln.

c) Textilier som ingår i andra produkter som en väsentlig del i de fall deras sammansättning deklareras.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Namn och beskrivning på fibrer enligt artikel 2 återfinns i bilaga I.

2. Benämningarna i tabellen i bilaga I ska användas enbart för fibrer som motsvarar beskrivningen vid respektive benämning i den tabellen.

3. Ingen av dessa benämningar får användas på någon annan fiber, vare sig fristående eller som egenskapsnamn eller som ordförbindelse oavsett vilket språk som används.

4. Ordet ”silke” får inte användas för att beteckna att en fiber till sin form eller sitt särskilda utförande är ett ändlöst filament.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Ingen textilprodukt får beskrivas som 100 % ”ren” (”pure”) eller ”hel-” (”all”) om den inte består av ett och samma fiberslag; inget liknande ord får användas.

2. En textilprodukt får innehålla upp till 2 viktprocent andra fibrer, förutsatt att denna kvantitet är befogad av tekniska skäl och inte är rutinmässigt iblandad. För kardgarnsvaror kan tolereras en avvikelse på 5 %.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. En ullprodukt får beskrivas med ett av de namn som anges i bilaga II om den uteslutande består av fiber som tidigare aldrig ingått i en färdigvara och som tidigare varken genomgått någon annan än den för framställningen erforderliga spinn- och/eller filtningsprocessen eller någon fiberskadande behandling eller användning.

2. Utan hinder av punkt 1 får de beteckningar som anges i bilaga II även användas på den i fiberblandningen ingående ullen, om

a) all ull som ingår i blandningen uppfyller kraven i punkt 1,

b) denna ull svarar för minst 25 % av blandningens hela vikt,

c) i fråga om grovkardad blandning, ullen är blandad med endast en annan fiber.

Hela den procentuella sammansättningen måste anges i det fall som avses i denna punkt.

3. En avvikelse berättigad av tekniska skäl i samband med tillverkningen ska inte överstiga 0,3 % fiberorenheter för produkter som avses i punkterna 1 och 2, inklusive ullprodukter som genomgått en kardningsprocess.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. En textilprodukt där två eller flera fibrer ingår och där den ena står för minst 85 % av totalvikten, ska ha en av följande beteckningar:

a) Den senare fiberns namn följt av uppgift om viktprocenten.

b) Den senare fiberns namn följt av orden ”minst 85 %”.

c) Produktens fullständiga procentuella sammansättning.

2. Varje textilprodukt som består av två eller flera fibrer, varav ingen ingår med så mycket som 85 % av totalvikten, ska betecknas med namn och viktprocent för åtminstone två av de viktigaste fibrerna, följt av namnen på övriga ingående fibrer i fallande ordning efter vikt med eller utan angivande av viktprocent. Dock gäller att

a) fibrer, som var och en står för mindre än 10 % av en produkts totalvikt kollektivt kan betecknas med ”övriga fibrer” följt av den totala viktprocenten,

b) om namnet på en fiber som står för mindre än 10 % av en produkts totalvikt anges, ska produktens fullständiga procentuella sammansättning deklareras.

3. Produkter med varp av ren bomull och väft av rent lin, där procentandelen lin är minst 40 % av totalvikten av den obehandlade (till ytan specificerade) vävnaden, får betecknas som ”halvlinne” åtföljt av ”varp av ren bomull – väft av rent lin”.

4. Beteckningarna ”blandade fibrer” eller ”ospecificerad sammansättning” får användas för alla produkter vars sammansättning inte utan svårighet kan bestämmas vid tillverkningstillfället.

5. I fråga om textilprodukter avsedda för en konsument med de procentsatser som anges i punkterna 1–4 gäller följande:

a) Främmande fibrer ska godtas med upp till 2 % av textilproduktens totalvikt, förutsatt att denna kvantitet är berättigad av tekniska skäl och inte blandats in rutinmässigt. Denna avvikelse ska ökas till 5 % för produkter som har genomgått en kardningsprocess och ska inte påverka den avvikelse som anges i artikel 5.3.

b) En avvikelse om 3 % ska tillåtas mellan de deklarerade procentsatserna fibrer och de procentsatser man får fram vid en analys i förhållande till totalvikten fibrer angiven på etiketten. En sådan avvikelse ska också gälla sådana fibrer som enligt punkt 2 uppräknas i fallande ordning efter vikt utan angivande av procentsats. Denna avvikelse ska också gälla vid tillämpningen av artikel 5.2 b.

Vid en analys ska dessa avvikelser beräknas separat. När man utgår från avvikelsen enligt punkt a, ska den totalvikt man ska ta hänsyn till vid beräkningen av avvikelsen enligt punkt b vara totalvikten för fibrerna i den färdiga produkten minus vikten på alla främmande fibrer som påträffas.

Det ska vara tillåtet med avvikelser enligt punkterna a och b endast om någon främmande fiber, som påträffas vid en analys där man utgår från avvikelsen enligt punkt a, visar sig vara av samma kemiska typ som en eller flera av de fibrer som anges på etiketten.

Endast i undantagsfall och om tillverkaren anger godtagbara skäl kan för speciella produkter där tillverkningsprocessen kräver detta större avvikelser än som anges under punkterna a och b vara tillåtna i de fall produkten kontrolleras enligt artikel 13.1. Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om detta.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Utan att det påverkar tillämpningen av avvikelserna enligt artiklarna 4.2, 5.3 och 6.5 behöver i fiberdeklarationen enligt artikel 4 och 6 inte anges synliga, urskiljbara fibrer av rent dekorativ karaktär, som inte utgör mer än 7 % av den färdiga produktens vikt. Detsamma ska gälla för fibrer, t.ex. metalliska fibrer som har blandats in för att uppnå en antistatisk effekt och som inte överstiger 2 % av den färdiga produktens totalvikt. Vad gäller de produkter som anges i artikel 6.3, ska sådana procentsatser inte beräknas efter materialets vikt utan efter vikten på varpen och väften var för sig.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Textilprodukter enligt definitionen i detta direktiv ska etiketteras och märkas vid varje form av utsläppande på marknaden som ett led i en industriell och kommersiell process. Etikettering och märkning kan ersättas av eller kompletteras med därtill fogade handelsdokument när varorna inte utbjuds till konsument, eller när varorna levereras efter beställning från stat eller annan offentligrättslig juridisk person, eller i medlemsstater där detta begrepp inte är känt, ett motsvarande organ.

2. Namn, beskrivningar och specifikationer om textilfiberinnehållet enligt artiklarna 3–6 och bilagorna I och II ska klart och tydligt framgå av affärshandlingarna. Detta krav ska framför allt göra det omöjligt att använda förkortningar i försäljningsavtal, på räkningar och fakturor. En mekaniserad processkod får emellertid användas, förutsatt att koden förklaras i handlingen i fråga.

3. Namn, beskrivningar och specifikationer om fiberinnehållet enligt artikel 3–6 och bilagorna I och II ska klart framgå i tydlig, lättläslig och enhetlig tryckstil, när textilprodukter utbjuds till försäljning eller säljs till slutanvändare, särskilt med avseende på kataloger och annan reklam, förpackningar, etiketter och märken.

Närmare beskrivningar och upplysningar, utöver dem som anges i detta direktiv, ska presenteras separat. Denna bestämmelse gäller inte ett varumärke eller namn på ett företag, som kan stå omedelbart före eller efter de specificeringar som anges i detta direktiv.

Om emellertid en textilprodukt utbjuds till försäljning eller säljs till en slutanvändare enligt första stycket, och ett varumärke eller ett företagsnamn, vare sig fristående eller som ordförbindelse eller som egenskapsnamn, innehåller ett av namnen som räknas upp i bilaga I eller ett namn som lätt kan förväxlas med detta, måste varumärket eller företagets namn omedelbart föregås eller följas av namn, beskrivning och specifikationer om textilfiberinnehållet enligt artiklarna 3–6 eller bilagorna I och II, tryckta med tydliga, lättläsliga och enhetliga bokstäver.

4. När textilprodukter utbjuds till försäljning eller säljs till en slutanvändare inom medlemsstaternas territorium, får medlemsstaterna kräva att även deras nationella språk bör användas på de etiketter och märken som krävs enligt denna artikel.

När det gäller spolar, trådrullar, garnhärvor, nystan eller andra sömnads-, lagnings- och brodergarner i små kvantiteter, får den möjlighet som anges i första stycket tillämpas av medlemsstaterna endast vid gemensam märkning på förpackningar eller i skyltningar. Utan att det påverkar de fall som täcks av punkt 18 i bilaga IV får enskilda artiklar märkas med valfritt gemenskapsspråk.

5. Medlemsstaterna får inte förbjuda användning av beskrivningar eller specifikationer om olika produkters egenskaper utöver de som nämns i artiklarna 3, 4 och 5, när sådana beskrivningar eller specifikationer överensstämmer med god affärssed hos dem.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Alla textilprodukter som består av två eller flera komponenter med olika fiberinnehåll ska vara försedda med en etikett som anger fiberinnehållet i varje komponent. En sådan etikett ska inte vara obligatorisk för komponenter som ingår med mindre än 30 % av produktens totalvikt, exklusive fodret.

2. Två eller flera textilprodukter som har samma fiberinnehåll och normalt bildar en enhet behöver bara ha en etikett.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska följande gälla:

a) Fibersammansättningen i följande korsettartiklar anges genom en materialbeskrivning av hela produkten eller för de delar som räknas upp nedan, antingen i sin helhet eller separat: Fibersammansättningen i andra korsettartiklar än de som räknas upp i första stycket ska anges genom en materialbeskrivning av hela produkten eller för dess olika delar, antingen i sin helhet eller separat; sådan märkning ska inte vara obligatorisk för delar som svarar för 10 % eller mindre av produktens totalvikt. Den separata märkningen av olika delar av de nämnda korsettartiklarna ska vara sådan att konsumenten lätt kan förstå vilken produktdel informationen på etiketten avser.

i) För bysthållare: kupornas och bakstyckets inre och yttre tyg.

ii) För korsetter: framstycket, bakstycket och sidostyckenas styva delar.

iii) För korseletter: kupornas inre och yttre tyg, fram- och bakstyckenas styva delar och sidostyckena.

b) Fibersammansättningen i etsningstryckta textilprodukter ska redovisas för produkten i dess helhet och får anges genom separata materialbeskrivningar dels av bastyget, dels av de etsningstryckta delarna. Dessa komponenter måste namnges.

c) Fibersammansättningen i broderade textilier ska redovisas för produkten i dess helhet och kan anges genom separata materialbeskrivningar av bottentyget, respektive brodergarnet; dessa komponenter måste namnges; om de broderade delarna täcker mindre än 10 % av produktytan, behöver bara bottentygets sammansättning deklareras.

d) Fibersammansättningen i garner, som består av en kärna omspunnen med olika fibrer och som saluförs på detta sätt till konsumenten, ska anges för produkten i dess helhet och den får även anges genom separata materialbeskrivningar av den inre delen och höljet, varvid dessa båda beståndsdelar uttryckligen måste namnges.

e) Fibersammansättningen i sammet och plysch eller i textilier som liknar sammet eller plysch ska anges för produkten i dess helhet och när produkten består av en tydlig baksida och en framsida av olika fibrer, får sammansättningen anges separat för dessa båda beståndsdelar som uttryckligen måste namnges.

f) Sammansättningen av golvbeläggningar och mattor, vilkas undersida och ovansida består av olika sorters fibrer, behöver anges endast för ovansidan som uttryckligen måste namnges.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Utan hinder av artiklarna 8 och 9 gäller följande:

a) I fråga om de textilprodukter som räknas upp i bilaga III och som befinner sig i något av de stadier som nämns i artikel 2.1 a, behöver medlemsstaterna inte kräva någon etikett eller något märke med namn eller sammansättning. Bestämmelserna i artiklarna 8 och 9 ska dock gälla när sådana produkter har en etikett eller märkning med namn eller sammansättning eller ett varumärke eller namn på ett företag, som fristående eller som ordförbindelse eller som egenskapsnamn, innehåller antingen en av benämningarna i bilaga I eller en benämning som lätt kan förväxlas med denna.

b) Om de textilprodukter som räknas upp i bilaga IV är av samma typ och sammansättning kan de utbjudas till försäljning gemensamt, försedda med samma etiketter med detaljerade upplysningar om sammansättning fastställda i detta direktiv.

c) Sammansättningen av textilprodukter som säljs i metervara behöver endast anges på den saluförda tyglängden eller rullen.

2. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att produkterna i punkt 1 b och c saluförs på sådant sätt att konsumenten kan få fullständig information om sammansättningen av dessa produkter.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen information som ges när textilprodukter släpps ut på marknaden kan förväxlas med benämningarna och specifikationerna fastställda i detta direktiv.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Vid tillämpningen av artikel 8.1 och de övriga bestämmelserna i detta direktiv gällande märkningen av textilprodukter ska procentsatserna för fibrer enligt artiklarna 4, 5 och 6 bestämmas utan hänsyn till följande:

a) För alla textilprodukter: icke-textila delar, stadkanter, etiketter och märkningar, kantband och garneringar som inte är en väsentlig del av produkten, knappar och spännen överklädda med textilt material, tillbehör, dekorationer, band som inte är elastiska, elastisk tråd och resårband anbringade på speciella och avgränsade ställen på produkten samt synliga, urskiljbara och rent dekorativa eller antistatiska fibrer som är underkastade bestämmelserna i artikel 7.

b) För golvbeläggningar och mattor: alla delar bortsett från slitytan.

c) För möbeltyger: binde- och fyllnadsvarp samt binde- och fyllnadsväft som inte ingår i slitytan.

d) För draperier och gardiner: binde- och fyllnadsvarp samt dito väft som inte ingår i tygets rätsida.

e) För övriga textilprodukter: förstyvningar eller tyg som tjänar som underlag, mellanlägg och förstärkning, mellanfoder och canvasstoffering, sytråd och förbindelsetråd, om de inte ersätter varpen och/eller väften i tyget, vadderingar som inte fyller någon isolerande funktion och, om inte annat följer av artikel 9.1, foder. Vid tillämpningen av denna punkt gäller att

i) materialet i textilprodukter som tjänar som underlag för rätsidan, särskilt i filtar och dubbelvävda tyger, i baksidan på sammet och plysch och besläktade produkter, inte ska betraktas som underlag som ska avlägsnas,

ii) ”förstyvningar och förstärkningar” är de garner eller tyger som anbringas på speciella och avgränsade ställen på textilprodukter för att förstärka dem eller göra dem styva eller tjocka.

f) Fettsubstanser, bindemedel, förtyngningsmedel och andra appretyrmedel, impregneringsmedel, hjälpmedel vid infärgning och tryckning samt andra medel för behandling av textilprodukter. I avsaknad av gemenskapsbestämmelser ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa medel inte ingår i mängder som kan vilseleda konsumenten.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Kontrollen för att utröna om textilprodukternas sammansättning stämmer med den information som lämnas enligt detta direktiv, ska ske med de analysmetoder som specificeras i de direktiv som anges i punkt 2.

Vid kontrollförfarandet ska procentsatsen fibrer i artiklarna 4, 5 och 6 bestämmas genom att på varje fibers vattenfria massa tillämpa respektive överenskomna tolerans angiven i bilaga V sedan man först avlägsnat de delar som anges i artikel 12.

2. De metoder för stickprov och analys som ska användas i medlemsstaterna för att bestämma fibersammansättningen i produkter som faller under detta direktiv ska anges i detalj genom särdirektiv.

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Ingen medlemsstat får förbjuda eller hindra utsläppandet på marknaden av textilprodukter som överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv av orsaker som har samband med benämningar eller specifikationer av sammansättning.

2. Bestämmelserna i detta direktiv utesluter inte att man tillämpar gällande bestämmelser i de olika medlemsstaterna om skydd av industriell och kommersiell egendom, om uppgifter beträffande ursprung, ursprungsmärkning och förhindrande av otillbörlig konkurrens.

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Kommissionen ska anta tilläggen till bilaga I samt tilläggen och ändringarna till bilaga V, som är nödvändiga för att anpassa dessa bilagor till den tekniska utvecklingen.

2. Kommissionen ska bestämma de nya metoderna för kvantitativ analys av binära och ternära blandningar förutom dem som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG av den 16 december 1996 om vissa metoder för kvantitativ analys av binära textilfiberblandningar och rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar.

3. De åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 16.2.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för direktiv om benämningen och märkningen av textilier som inrättats genom direktiv 96/73/EG.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till väsentliga bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel18¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Direktiv 96/74/EG i dess lydelse enligt de rättsakter som anges i bilaga VI del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel19¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel20¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1007/2011.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

BILAGA II

Namn som det hänvisas till i artikel 5.1

— På bulgariska: ”необработена вълна”.

— På spanska: ”lana virgen” eller ”lana de esquilado”.

— På tjeckiska: ”střižní vlna”.

— På danska: ”ren, ny uld”.

— På tyska: ”Schurwolle”.

— På estländska: ”uus vill”.

— På grekiska: ”παρθένο μαλλί”.

— På engelska: ”virgin wool” eller ”fleece wool”.

— På franska: ”laine vierge” eller ”laine de tonte”.

— På italienska: ”lana vergine” eller ”lana di tosa”.

— På lettiska: ”pirmlietojuma vilna” eller ”jaunvilna”.

— På litauiska: ”natūralioji vilna”.

— På ungerska: ”élőgyapjú”.

— På maltesiska: ”suf verġni”.

— På nederländska: ”scheerwol”.

— På polska: ”żywa wełna”.

— På portugisiska: ”lã virgem”.

— På rumänska: ”lână virgină”.

— På slovakiska: ”strižná vlna”.

— På slovenska: ”runska volna”.

— På finska: ”uusi villa”.

— På svenska: ”ren ull”.

BILAGA III

Produkter för vilka etikettering eller märkning inte kan föreskrivas (som det hänvisas till i artikel 10.1 a)

1. Ärmhållare

2. Klockarmband av textila material

3. Etiketter och emblem

4. Vadderade grytlappar av textila material

5. Kaffehuvor

6. Tehuvor

7. Ärmskydd

8. Muffar, ej av plysch

9. Konstgjorda blommor

10. Nåldynor

11. Målad kanvasduk

12. Tyg som tjänar som underlag samt förstyvningar

13. Filtar

14. Gamla, omgjorda textilprodukter där detta särskilt anges

15. Damasker

16. Emballage, inte nytt och sålt som sådant

17. Filthattar

18. Mjuka behållare/kärl utan bottenplatta och sadelmakeri av textilt material

19. Reseffekter av textila material

20. Färdiga och icke färdiga handbroderade väggprydnader och material för framställning av dessa, inklusive brodergarn som säljs separat från stramaljen och som saluförs enbart för att användas till sådana väggprydnader

21. Glidbara spännen

22. Knappar och spännen, överklädda med textila material

23. Bokomslag i textila material

24. Leksaker

25. Textila delar av fotbeklädnader utom värmande foder

26. Smådukar som har flera beståndsdelar och en yta som inte överstiger 500 cm2

27. Grytlappar och ugnsvantar

28. Äggvärmare

29. Sminkväskor

30. Tobakspungar av tyg

31. Tygfodral för glasögon, cigaretter och cigarrer, tändare och kammar

32. Skyddsartiklar för sport med undantag för handskar

33. Necessärer

34. Skoputsningsfodral

35. Begravningsartiklar

36. Engångsartiklar med undantag för vadd av cellulosamaterial Vid tillämpningen av detta direktiv ska textilartiklar betraktas som engångsartiklar, om de är avsedda för engångsbruk eller för en begränsad tid, och om deras normala användning utesluter varje återställande för senare användning för samma eller liknande ändamål.

37. Textilartiklar som är underkastade reglerna i den europeiska farmakopén och som omfattas av en hänvisning till dessa regler, bandage av icke-engångstyp för medicinskt och ortopediskt bruk samt ortopediska artiklar i allmänhet

38. Textilartiklar, inklusive tågvirke, rep och snören (om inte annat följer av nummer 12 i bilaga IV), som normalt är avsedda

a) att användas som delar av utrustningen vid tillverkning och beredning av varor,

b) att införlivas med maskiner, med installationer (t.ex. för uppvärmning, luftkonditionering eller belysning), med hushållsapparater och andra liknande apparater, med fordon och andra transportmedel eller för att driva, underhålla och utrusta desamma, med undantag för presenningar och motorfordonstillbehör av textilt material som säljs separat från fordonet

39. Textilartiklar för skydds- och säkerhetsändamål som t.ex. säkerhetsbälten, fallskärmar, flytvästar, fallskärmar för nödsituationer, brandbekämpningsapparater, skottsäkra västar och särskilda skyddskläder (t.ex. för skydd mot eld, kemiska substanser eller andra säkerhetsrisker)

40. Uppblåsbara tält o.d. (t.ex. sporthallar, utställnings- eller lagerlokaler), förutsatt att information om prestanda och teknisk specifikation för dessa artiklar lämnas

41. Segel

42. Klädesplagg för djur

43. Flaggor och standar

BILAGA IV

Produkter för vilka endast en gemensam etikett eller märkning är obligatorisk (som det hänvisas till i artikel 10.1 b)

1. Skurtrasor

2. Dammtrasor

3. Kantband och garneringar

4. Garneringsband, spetskragar o.d.

5. Skärp

6. Hängslen

7. Strumpeband

8. Sko- och kängsnören

9. Band

10. Resårband

11. Nya förpackningar, sålda som sådana

12. Paketsnören och tvinnat garn för jordbruksändamål, snören, tågvirke och rep förutom de som omfattas av nummer 38 i bilaga III

13. Bordstabletter

14. Näsdukar

15. Nät för hårknutar och hår

16. Slipsar och flugor för barn

17. Haklappar, tvättvantar och tvättlappar

18. Sömnads-, stopp- och brodergarner som säljs i små kvantiteter (1 gram eller mindre) i detaljhandeln

19. Band för gardiner, rullgardiner och jalusier

BILAGA V

BILAGA VI

BILAGA VII

1 EUT C 162, 25.6.2008, s. 40.

2 Europaparlamentets yttrande av den 17 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 16 december 2008.

3 EGT L 32, 3.2.1997, s. 38.

4 Se bilaga VI del A.

5 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

6 EGT L 32, 3.2.1997, s. 1.

7 EGT L 83, 30.3.1973, s. 1.

8 Beteckningen ”ull” i nr 1 i denna bilaga får också användas för att beteckna en blandning av fibrer från får- eller lammfällar samt håren som räknas upp i tredje kolumnen för nr 2. Denna bestämmelse är tillämplig på de textilprodukter som räknas upp i artikel 4 och 5 och på dem som anges i artikel 6, förutsatt att de senare till en del är sammansatta av fibrerna under nr 1 och 2.

9 Med ”organiskt lösningsmedel” avses en blandning av organiska ämnen och vatten.

13 För de produkter som omfattas av detta nummer och som säljs i tillskurna längder ska den gemensamma märkningen vara den som gäller för rullen i dess helhet. Tågvirke och rep som faller under denna punkt innefattar sådant som används inom bergsklättrings- och vattensporter.

14 Den godtagna toleransen om 17,00 % ska även tillämpas när det är omöjligt att utröna huruvida en textilprodukt som innehåller ull och/eller djurhår är kammad eller kardad.