Ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel för att anpassa bilagorna I, III, IV och V till den tekniska utvecklingen
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel, särskilt artikel 31.1 och 31.3, och
(1) I artikel 3 i förordning (EG) nr 2003/2003 fastställs att ett gödselmedel som tillhör en av de gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I till förordningen och som överensstämmer med villkoren i den förordningen får betecknas ”EG-gödselmedel”.
(2) Delvis lösligt råfosfat är en gödselmedelstyp som innehåller primära näringsämnen (tidigare kallade huvudnäringsämnen eller primära makronäringsämnen) och förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003. Enligt artikel 16 i den förordningen får sekundära näringsämnen tillföras alla gödselmedelstyper som innehåller primära näringsämnen. Den minimihalt av fosforpentoxid som fastställts för den befintliga gödselmedelstypen delvis lösligt råfosfat är för hög för att sekundära näringsämnen ska kunna tillföras. En ny gödselmedelstyp bör därför införas så att blandningar av delvis lösligt råfosfat och det sekundära näringsämnet magnesium kan saluföras som EG-gödselmedel.
(3) Magnesiumsulfat eller magnesiumoxid tillsätts i malen råfosfat för att motverka fosfat- och magnesiumbrist i viss jordbruksmark. Den partiella lösligheten gör att fosfat och magnesium snabbt tas upp av grödorna under en kort period, medan olösliga beståndsdelar ger en långsammare men mer varaktig tillförsel av fosfat och magnesium. En enda gödselmedelstyp bör kunna innehålla båda näringsämnena fosfat och magnesium, vilket skulle vara till fördel för jordbrukarna.
(4) Magnesiumsulfat är en gödselmedelstyp som innehåller sekundära näringsämnen och förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003. Enligt artikel 20 i den förordningen får mikronäringsämnen tillföras i alla gödselmedelstyper som innehåller sekundära näringsämnen. Den minimihalt av svaveltrioxid och magnesiumoxid som fastställts för den befintliga gödselmedelstypen magnesiumsulfat är för hög för att mikronäringsämnen ska kunna tillföras. Till följd av ökat intresse för balanserad gödsling av växter har användningen av mikronäringsämnen ökat. En blandning av magnesiumsulfat och mikronäringsämnen skulle göra det lättare för jordbrukare att använda dessa mikronäringsämnen. Gödselmedelstypen magnesiumsulfat bör därför ändras så att blandningar av magnesiumsulfat och mikronäringsämnen kan saluföras som EG-gödselmedel.
(5) Bilaga III till förordning (EG) nr 2003/2003 innehåller tekniska bestämmelser om kontroll av ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt. Det bör klargöras att analysmetoderna kan användas för de olika formerna av ammoniumnitratgödselmedel (prillade och granulerade). I beskrivningarna av analysmetoderna används dessutom föråldrade tryckenheter i stället för SI-enheterna som används numera.
(6) Enligt artikel 29.2 i förordning (EG) nr 2003/2003 ska EG-gödselmedel tillhörande de gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I till den förordningen kontrolleras i enlighet med de analysmetoder som beskrivs ingående i bilagorna III och IV till den förordningen. Eftersom dessa metoder inte är internationellt vedertagna fick den europeiska standardiseringsorganisationen CEN i uppdrag att utveckla EN-standarder som ska ersätta de befintliga metoderna.
(7) CEN-mandat M/335 om modernisering av analysmetoder för gödselmedel och kalkningsmedel har hittills lett till att 20 EN-standarder har utarbetats och bör införas i bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003. Några av dessa standarder bör ersätta befintliga analysmetoder, medan andra är nya.
(8) Validerade metoder som publicerats som EN-standarder innehåller ofta ett ringtest (jämförande test mellan olika laboratorier) för att kontrollera analysmetodernas reproducerbarhet mellan olika laboratorier. En preliminär utvärdering av de metoder som ska ingå i mandatet visade att några av dem sällan används. I detta fall ansågs en redaktionell ändring vara tillräcklig, och ett ringtest ansågs inte behövas. En distinktion mellan validerade EN-standarder och icke validerade metoder bör därför göras för att det ska bli lättare att identifiera de EN-standarder som har genomgått en test mellan olika laboratorier, så att de kontrollansvariga får korrekt information om EN-standardernas statistiska tillförlitlighet.
(9) För att förenkla lagstiftningen och underrätta framtida ändringar bör standarderna i fulltext i bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003 ersättas med hänvisningar till EN-standarder som CEN ska publicera.
(10) I enlighet med artikel 30 i förordning (EG) nr 2003/2003 ska de laboratorier som analyserar prover av gödselmedel i samband med officiella kontroller vara behöriga och godkända av en medlemsstat. Dessa godkända laboratorier måste uppfylla de krav för ackreditering som anges i avsnitt B i bilaga V. Eftersom ackreditering i praktiken har visat sig ta längre tid än tänkt bör bilaga V ändras så att effektiva kontrollåtgärder garanteras genom att medlemsstaterna får godkänna laboratorier som är behöriga att göra officiella kontroller men ännu inte har ackrediterats.
(11) Förordning (EG) nr 2003/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.
(12) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 32 i förordning (EG) nr 2003/2003.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
Förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:
1. Bilaga I ska ändras på det sätt som anges i bilaga I till den här förordningen.
2. Bilaga III ska ändras på det sätt som anges i bilaga II till den här förordningen.
3. Bilaga IV ska ändras på det sätt som anges i bilaga III till den här förordningen.
4. Bilaga V ska ändras på det sätt som anges i bilaga IV till den här förordningen.
Artikel2¶
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 EUT L 304, 21.11.2003, s. 1.
BILAGA I
Bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:
1) I tabell A.2 ska följande post 3a införas:
Nr | Typbeteckning | Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar | Minimihalt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas och övriga krav | Övriga uppgifter om typbeteckningen | Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6
”3a | Delvis lösligt råfosfat med magnesium | Produkt framställd genom delvis upplösning av malen råfosfat i svavelsyra eller fosforsyra med tillsats av magnesiumsulfat eller magnesiumoxid. Innehåller monokalciumfosfat, trikalciumfosfat, kalciumsulfat och magnesiumsulfat som huvudbeståndsdel | 16 % P2O5 6 % MgO Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 40 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm — minst 98 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm | | Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) Vattenlöslig fosforpentoxid Total magnesiumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid”
2) I tabell D ska post 5 ersättas med följande:
Nr | Typbeteckning | Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar | Minimihalt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas och övriga krav | Övriga uppgifter om typbeteckningen | Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6
”5 | Magnesiumsulfat | Produkt innehållande heptahydratiserat magnesiumsulfat som huvudsaklig beståndsdel | 15 % MgO 28 % SO3 Om mikronäringsämnen har tillsatts och deklarerats i enlighet med artikel 6.4 och 6.6: 10 % MgO 17 % SO3 Magnesium och svavel uttryckta som vattenlöslig magnesiumoxid och svaveltrioxid | Vanliga handelsbeteckningar får läggas till | Vattenlöslig magnesiumoxid Vattenlöslig svaveltrioxid”
BILAGA II
Avsnitt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:
1) I metod 2 ska punkt 6.2 ersättas med följande:
Avlägsna partiklar som är mindre än 0,5 mm med hjälp av sikten (5.4). Väg upp ca 50 g av provet (noggrannhet 0,01 g) och placera det i bägaren (5.2). Tillsätt så mycket gasolja (6.4) att de prillade eller granulerade kornen täcks helt och rör om omsorgsfullt för att säkerställa att de prillade eller granulerade kornens ytor blir helt fuktade. Täck över bägaren med ett urglas och låt stå i en timme vid 25 (± 2) °C.”
2) I metod 3 ska punkt 4.3.5 ersättas med följande:
Drechselflaska D, som fungerar som uppfångare av överskottssyra som eventuellt destilleras över.”
3) I metod 3 ska första stycket i punkt 5.2 ersättas med följande:
”Placera provet i reaktionskolven B. Tillsätt 100 ml H2SO4 (3.2). De prillade eller granulerade kornen löses upp på ungefär 10 minuter vid rumstemperatur. Montera apparaten enligt figuren: Anslut en ände av absorptionsröret (A) till kvävetillförseln (4.2) via ett returblockerat flöde innehållande ett tryck motsvarande 667–800 Pa och låt den andra änden av röret sticka in i reaktionskärlet. Installera Vigreux-kolonnen (C′) och kylaren (C) med tillförsel av kylvatten. Justera kvävgasen till ett lagom flöde genom lösningen, koka upp lösningen och fortsätt kokningen i två minuter. Efter denna tid bör ingen ytterligare skumbildning förekomma. Om bubblor som kan upptäckas bildas ska uppvärmningen fortsätta i 30 minuter. Låt lösningen svalna i minst 20 minuter med bibehållet kvävgasflöde.”
BILAGA III
Avsnitt B i bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:
1) Metod 1 ska ersättas med följande:
”Metod 1 Provberedning för analys
EN 1482-2: Gödselmedel och kalkningsmedel – Provtagning och provberedning Del 2: Provberedning”
2) Metod 2 ska ändras på följande sätt:
a) Metod 2.1 ska ersättas med följande:
”Metod 2.1 Bestämning av ammoniumkväve
EN 15475: Gödselmedel – Bestämning av ammoniumkväve
Denna analysmetod har ringtestats.”
b) Metod 2.2.1 ska ersättas med följande:
”Metod 2.2.1 Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Ulsch
EN 15558: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Ulsch
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
c) Metod 2.2.2 ska ersättas med följande:
”Metod 2.2.2 Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Arnd
EN 15559: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Arnd
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
d) Metod 2.2.3 ska ersättas med följande:
”Metod 2.2.3 Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Devarda
EN 15476: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Devarda
Denna analysmetod har ringtestats.”
e) Metod 2.3.1 ska ersättas med följande:
”Metod 2.3.1 Bestämning av totalkväve i nitratfri kalciumcyanamid
EN 15560: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i nitratfri kalciumcyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
f) Metod 2.3.2 ska ersättas med följande:
”Metod 2.3.2 Bestämning av totalkväve i nitratinnehållande kalciumcyanamid
EN 15561: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i nitratinnehållande kalciumcyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
g) Metod 2.3.3 ska ersättas med följande:
”Metod 2.3.3 Bestämning av totalkväve i urea
EN 15478: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i urea
Denna analysmetod har ringtestats.”
h) Metod 2.4 ska ersättas med följande:
”Metod 2.4 Bestämning av cyanamidkväve
EN 15562: Gödselmedel – Bestämning av cyanamidkväve
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
i) Metod 2.5 ska ersättas med följande:
”Metod 2.5 Spektrofotometrisk bestämning av biuret i urea
EN 15479: Gödselmedel – Spektrofotometrisk bestämning av biuret i urea
Denna analysmetod har ringtestats.”
j) Metod 2.6.1 ska ersättas med följande:
”Metod 2.6.1 Bestämning av olika former av kväve i ett prov där kväve föreligger som nitrat, ammonium, urea och cyanamid
EN 15604: Gödselmedel – Bestämning av olika former av kväve i ett prov där kväve föreligger som nitrat, ammonium, urea och cyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.”
3) Metod 4.1 ska ersättas med följande:
”Metod 4.1 Bestämning av vattenlösligt kalium
EN 15477: Gödselmedel – Bestämning av vattenlösligt kalium
Denna analysmetod har ringtestats.”
4) Följande metoder ska läggas till:
”Metod 11 Kelatbildare
Metod 11.1 Bestämning av innehållet av kelaterade mikronäringsämnen och den kelaterade andelen av mikronäringsämnena
EN 13366: Gödselmedel – Behandling med katjonbytesharts för bestämning av innehållet av kelaterade mikronäringsämnen och den kelaterade andelen av mikronäringsämnena
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.2 Bestämning av EDTA, HEDTA och DTPA
EN 13368-1: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen i gödselmedel med jonkromatografi – Del 1: EDTA, HEDTA och DTPA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.3 Bestämning av järn kelaterad med EDDHA och EDDHMA
EN 13368-2: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen i gödselmedel med kromatografi – Del 2: Bestämning av järn kelaterad med EDDHA och EDDHMA med jonparskromatografi
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.4 Bestämning av järn kelaterad med EDDHSA
EN 15451: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen – Bestämning med jonparskromatografi av järn kelaterad med EDDHSA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.5 Bestämning av järn kelaterad med o,p-EDDHA
EN 15452: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen – Bestämning med högtrycksvätskekromatografi (Reversed Phase-HPLC) av järn kelaterad med o,p-EDDHA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12 Nitrifikationshämmare och ureashämmare
Metod 12.1 Bestämning av dicyandiamid
EN 15360: Gödselmedel – Bestämning av dicyandiamid – Vätskekromatografisk metod (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.2 Bestämning av NBPT
EN 15688: Gödselmedel – Bestämning av ureashämmaren N-(butyl) tiofosforsyratriamid (NBPT) med HPLC
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 13 Tungmetaller
Metod 13.1 Bestämning av kadmium
EN 14888: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av kadmium
Denna analysmetod har ringtestats.”
BILAGA IV
Avsnitt B i bilaga V till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ersättas med följande:
”B. KRAV FÖR GODKÄNNANDE AV LABORATORIER SOM ÄR BEHÖRIGA ATT TILLHANDAHÅLLA DE TJÄNSTER SOM BEHÖVS FÖR ATT KONTROLLERA EG-GÖDSELMEDLENS ÖVERENSSTÄMMELSE MED KRAVEN I DENNA FÖRORDNING OCH DESS BILAGOR
1. Standard som gäller med avseende på laboratorierna:
Laboratorier som har ackrediterats i enlighet med EN ISO/IEC 17025, Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier, för minst en av metoderna i bilaga III eller IV.
Till och med den 18 november 2014, för laboratorier som inte har ackrediterats, under förutsättning av laboratoriet
visar att det har inlett och genomför erforderliga ackrediteringsförfaranden i enlighet med EN ISO/IEC 17025 för en eller flera metoder i bilaga III eller IV, och
styrker för den behöriga myndigheten att laboratoriet med goda resultat deltar i tester mellan olika laboratorier.
2. Standard som gäller med avseende på ackrediteringsorganen: EN ISO/IEC 17011, Bedömning av överensstämmelse – Allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse.”