Ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller International Financial Reporting Standard (IFRS) 1

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, särskilt artikel 3.1, och

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2) Den 13 mars 2012 offentliggjorde IASB (International Accounting Standards Board) ändringar av International Financial Reporting Standard (IFRS) 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas – Statliga lån (nedan kallade ändringarna av IFRS 1). Ändringarna av IFRS 1 avser lån från staten till en räntesats som understiger marknadsräntan och deras syfte är att befria förstagångstillämpare av IFRS från kravet på en fullständig retroaktiv tillämpning vid övergången till IFRS. Ändringarna av IFRS 1 tillför således ett undantag från kravet på retroaktiv tillämpning av IFRS som innebär att förstagångstillämpare ska tillämpa kraven i IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering och IAS 20 Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statligt stöd framåtriktat på statliga lån som föreligger på dagen för övergången till IFRS.

(3) Genom denna förordning bekräftas ändringarna av IFRS 1. Denna standard innehåller vissa hänvisningar till IFRS 9 som i nuläget inte kan tillämpas, eftersom IFRS 9 ännu inte har antagits av unionen. Alla hänvisningar till IFRS 9 i bilagan till denna förordning bör således läsas som hänvisningar till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

(4) Samråd med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna av IFRS 1 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(5) Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. I bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska International Financial Reporting standard 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

2. Alla hänvisningar till IFRS 9 i bilagan till denna förordning ska läsas som hänvisningar till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

Artikel2¶

Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1.1 senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds från och med den 1 januari 2013.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

2 EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

”Mångfaldigande tillåtet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information kan erhållas från IASB på webbplatsen www.iasb.org.”

Ändringar i IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

Statliga lån

Punkterna 39N och 39O läggs till och B1 ändras.

39N Statliga lån (Ändringar i IFRS 1), som utfärdades i mars 2012, innebar att punkterna B1 f och B10-B12 lades till. Ett företag ska tillämpa dessa punkter för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten.

39O Punkterna B10 0ch B11 hänvisar till IFRS 9. Om ett företag tillämpar denna IFRS men ännu inte tillämpar IFRS 9, ska hänvisningarna i punkterna B10 och B11 till IFRS 9 betraktas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

B1 Ett företag ska tillämpa följande undantag:

a) borttagande av finansiella tillgångar och finansiella skulder från rapporten över finansiell ställning (punkterna B2 och B3),

b) säkringsredovisning (punkt B4–B6),

c) innehav utan bestämmande inflytande (punkt B7).

d) klassificering och värdering av finansiella tillgångar (punkt B8),

e) inbäddade derivat (punkt B9) och

f) statliga lån (punkterna B10-B12).

En rubrik och punkterna B10–B12 har lagts till efter punkt B9.

Statliga lån

B10 En förstagångsanvändare ska klassificera alla erhållna statliga lån som en finansiell skuld eller ett egenkapitalinstrument i enlighet med IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering. Förutom vad som tillåts enligt punkt B11 ska en förstagångsanvändare hädanefter tillämpa kraven i IFRS 9 Finansiella instrument och IAS 20 Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statliga stöd på befintliga statliga lån vid tidpunkten för övergången till IFRS-standarder och ska inte redovisa den motsvarande förmånen av det statliga lånet med en räntesats som understiger marknadsräntan som ett statligt bidrag. Följaktligen, om en förstagångsanvändare, enligt dess tidigare principer för god redovisningssed, inte redovisade och värderade ett statligt lån till en räntesats som understiger marknadsräntan i överensstämmelse med IFRS krav, ska den använda dess enligt tidigare principer för god redovisningssed redovisade värde vid tidpunkten för övergången till IFRS som det bokförda ingående balansvärdet på lånet i rapporten över finansiell ställning. Ett företag ska tillämpa IFRS 9 på värderingen av sådana lån efter tidpunkten för övergången till IFRS.

B11 Oaktat punkt B10 får ett företag tillämpa kraven i IFRS 9 och IAS 20 retroaktivt på alla statliga lån som erhölls före övergången till IFRS, under förutsättning att den information som krävdes för att göra så hade erhållits när lånet ursprungligen togs upp i redovisningen.

B12 Kraven och vägledningen i punkterna B10 och B11 hindrar inte ett företag från att kunna utnyttja de undantag som beskrivs i punkterna D19–D19D hänförliga till identifieringen av tidigare redovisade finansiella instrument som värderade till verkligt värde via resultatet.