Inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2021/268 · förordning (EU) 2023/839.

(1) I sina slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 godkände Europeiska rådet ett bindande mål om att de inhemska utsläppen av växthusgaser inom hela ekonomin ska minska med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer och detta mål bekräftades på nytt i Europeiska rådets slutsatser av den 17–18 mars 2016.

(2) I Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 fastställdes det att unionen bör uppnå utsläppsminskningsmålet om minst 40 % gemensamt och så kostnadseffektivt som möjligt genom en minskning på 43 % i sektorer som omfattas av Europeiska unionens utsläppshandelssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och en minskning på 30 % i sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, fram till 2030 jämfört med 2005 års nivåer, samt att ansvaret ska fördelas på grundval av relativ BNP per capita.

(3) Denna förordning är ett led i fullgörandet av unionens åtaganden i enlighet med Parisavtalet som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC). Parisavtalet ingicks på unionens vägnar den 5 oktober 2016 genom rådets beslut (EU) 2016/1841. Unionens åtagande om utsläppsminskningar inom hela ekonomin angavs i det planerade nationellt fastställda bidrag som unionen och dess medlemsstater med anledning av Parisavtalet lämnat till UNFCCC:s sekretariat den 6 mars 2015. Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016. Unionen bör fortsätta minska växthusgasutsläppen och öka upptagen av växthusgaser i linje med Parisavtalet.

(4) I Parisavtalet fastställs bl.a. ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga långt under 2 °C över den förindustriella nivån och att ansträngningar ska göras för att begränsa den till 1,5 °C över den förindustriella nivån. Skogar, jordbruksmark och våtmarker kommer att spela en central roll för att uppnå detta mål. Parterna i Parisavtalet är även medvetna om den grundläggande prioriteringen att trygga livsmedelsförsörjningen och utrota hungern inom ramen för en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom samt livsmedelsproduktionssystemens särskilda utsatthet för klimatförändringarnas skadliga effekter och därmed främja klimattåligheten och utvecklingen i riktning mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen. För att uppnå Parisavtalets mål bör parterna öka sina kollektiva ansträngningar. Parterna bör utarbeta, meddela och upprätthålla successiva nationellt fastställda bidrag. Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997, vilken inte kommer att förlängas efter 2020. Parisavtalet kräver också en balans mellan antropogena utsläpp från olika källor och växthusgasupptag i sänkor under andra hälften av detta århundrade, och uppmanar parterna att vidta åtgärder för att, i förekommande fall, bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser, däribland skogar.

(5) Sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (nedan kallad LULUCF-sektorn) har potential att ge långsiktiga klimatvinster och därmed bidra till uppnåendet av unionens mål för minskning av växthusgasutsläppen och Parisavtalets långsiktiga klimatmål. LULUCF-sektorn tillhandahåller även biobaserade material som kan ersätta fossil- eller koldioxidintensiva material och spelar därför en viktig roll i övergången till en ekonomi med låga växthusgasutsläpp. Eftersom upptagen genom LULUCF är reversibla bör de behandlas som en separat pelare i unionens klimatpolitiska ram.

(6) I Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 framhölls att det bör tas hänsyn till de olika mål som fastställts för jordbruks- och markanvändningssektorn, där begränsningspotentialen är mindre, samt vikten av samstämmighet mellan unionens mål om livsmedelstrygghet och klimatmål. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att undersöka hur en hållbar intensifiering av livsmedelsproduktionen kan uppmuntras på bästa sätt, samtidigt som man optimerar sektorns bidrag till begränsning och inbindning av växthusgaser, bl.a. genom nybeskogning, samt att fastställa en strategi för hur LULUCF-sektorn ska inbegripas i ramen för en begränsning av växthusgasutsläppen fram till 2030 så snart de tekniska förhållandena tillåter detta och under alla omständigheter före 2020.

(7) Hållbara brukningsmetoder inom LULUCF-sektorn kan på flera sätt bidra till att begränsa klimatförändringarna, i synnerhet när det gäller att minska utsläpp och att bibehålla och utöka sänkor och kollager. För att åtgärder som i synnerhet syftar till ökad koldioxidlagring ska vara effektiva är det helt avgörande med långsiktigt stabila och anpassningsbara kolpooler. Dessutom kan hållbara brukningsmetoder upprätthålla LULUCF-sektorns produktivitet, föryngringsförmåga och vitalitet och därmed främja ekonomisk och social utveckling, samtidigt som de minskar den sektorns koldioxidavtryck och ekologiska fotavtryck.

(8) Utvecklingen av hållbara och innovativa metoder och tekniker, däribland agroekologi och skogsjordbruk, kan stärka LULUCF-sektorns roll i begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna samt stärka den sektorns produktivitet och resiliens. Eftersom LULUCF-sektorn kännetecknas av långa tidsramar för avkastning är det viktigt med långsiktiga strategier för att öka finansieringen av forskning för att utveckla och investera i hållbara och innovativa metoder och tekniker. Investeringar i förebyggande åtgärder, såsom hållbara brukningsmetoder, kan minska de risker som är kopplade till naturliga störningar.

(9) I sina slutsatser av den 22–23 juni 2017 bekräftade Europeiska rådet att unionen och dess medlemsstater fullt ut stödjer Agenda 2030 för hållbar utveckling som bl.a. syftar till att säkerställa att skogsbruket är hållbart.

(10) Det är viktigt med åtgärder för att minska avskogningen och skogsförstörelsen och främja ett hållbart skogsbruk i utvecklingsländerna. I detta sammanhang påminde rådet i sina slutsatser av den 21 oktober 2009 och den 14 oktober 2010 om unionens mål att minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020 jämfört med nuvarande nivåer och att stoppa den globala förlusten av skogsarealer senast 2030.

(11) I Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU fastställs bokföringsregler för LULUCF-sektorns utsläpp och upptag, och beslutet har därmed bidragit till utvecklingen av strategier som har lett till integration av LULUCF-sektorn i unionens utsläppsminskningsåtagande. Denna förordning bör vidareutveckla de befintliga bokföringsreglerna genom att uppdatera och förbättra dem inför perioden 2021–2030. Förordningen bör fastställa medlemsstaternas skyldigheter att tillämpa dessa bokföringsregler och i förordningen bör även medlemsstaterna åläggas att säkerställa att LULUCF-sektorn totalt sett inte genererar nettoutsläpp och att den bidrar till målet att förbättra sänkorna på lång sikt. Där bör inte fastställas några bokförings- eller rapporteringsskyldigheter för privata aktörer, däribland jordbrukare och skogsbrukare.

(12) LULUCF-sektorn, där jordbruksmark ingår, har en direkt och betydande inverkan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ett viktigt mål för politik som påverkar denna sektor är därför att säkra överensstämmelse med målen i unionens strategi för biologisk mångfald. Åtgärder bör vidtas för att genomföra och understödja verksamhet inom denna sektor både vad gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Samstämmighet mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och denna förordning bör även säkerställas. Alla sektorer måste lämna ett skäligt bidrag avseende minskningen av utsläpp av växthusgaser.

(13) Våtmarker är effektiva ekosystem för lagring av koldioxid. Skydd och återställande av våtmarker kan därför minska växthusgasutsläppen i LULUCF-sektorn. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringars (IPCC) finjustering av 2006 års IPCC-riktlinjer för nationell inventering av växthusgaser med avseende på våtmarker bör i detta sammanhang beaktas.

(14) För att säkerställa att LULUCF-sektorn bidrar till uppnåendet av unionens mål för minskning av utsläppen med minst 40 % och de långsiktiga målen i Parisavtalet behövs ett robust bokföringssystem. För att få en tillförlitlig bokföring av utsläpp och upptag i enlighet med 2006 års riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser (nedan kallade IPCC-riktlinjerna) bör de värden som årligen rapporteras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 för markanvändningskategorier och omställning mellan olika markanvändningskategorier användas i syfte att rationalisera tillvägagångssätten enligt UNFCCC och Kyotoprotokollet. Mark som övergår till en annan markanvändningskategori bör anses vara i övergång till den kategorin under standardperioden om 20 år som avses i IPCC-riktlinjerna. Medlemsstaterna bör endast kunna göra avsteg från den standardperioden i fråga om beskogad mark och endast under begränsade omständigheter som är motiverade enligt IPCC:s riktlinjer. Ändringar av IPCC-riktlinjerna som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet bör på lämpligt sätt återspeglas i rapporteringskraven i denna förordning.

(15) I de internationellt överenskomna IPCC-riktlinjerna fastställs att utsläpp från förbränning av biomassa kan räknas som nollutsläpp från energisektorn, under förutsättning att sådana utsläpp bokförs som utsläpp från LULUCF-sektorn. Inom unionen bokförs för närvarande utsläpp från förbränning av biomassa som nollutsläpp i enlighet med artikel 38 i kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 och bestämmelserna i förordning (EU) nr 525/2013, varför överensstämmelse med IPCC-riktlinjerna endast kan säkerställas om sådana utsläpp återspeglas korrekt i den här förordningen.

(16) Utsläpp och upptag från skogsmark är beroende av ett antal naturliga omständigheter, dynamiska åldersrelaterade skogsegenskaper och tidigare och nuvarande brukningsmetoder som skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna. Om ett basår används är det inte möjligt att ta hänsyn till dessa faktorer och deras cykliska inverkan på, eller de årliga variationerna av, utsläpp och upptag. De relevanta bokföringsreglerna bör i stället föreskriva användning av referensnivåer för att utesluta effekter av naturliga och landsspecifika kännetecken. Referensnivåerna för skog bör beakta eventuella obalanser i skogarnas åldersstruktur och bör inte i onödan begränsa det framtida skogsbrukets intensitet, så att långsiktiga kolsänkor kan bevaras eller förbättras. Med tanke på Kroatiens särskilda historiska situation skulle referensnivån för dess skog även kunna ta hänsyn till ockupationen av dess territorium samt krigstids- och efterkrigsomständigheter som hade en påverkan på skogsbruket under referensperioden. De relevanta bokföringsreglerna beaktar principerna om hållbart skogsbruk som har antagits av ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa (Forest Europe).

(17) Medlemsstaterna bör överlämna nationella bokföringsplaner för skogsbruket inklusive referensnivåer för skog till kommissionen. Eftersom det saknas en internationell granskningsprocess inom ramen för UNFCCC eller Kyotoprotokollet bör ett granskningsförfarande fastställas för att säkerställa insyn och förbättra kvaliteten på bokföringen inom kategorin brukad skogsmark.

(18) När kommissionen bedömer de nationella bokföringsplanerna för skogsbruket, inklusive de referensnivåer för skog som anges däri, bör den utgå från god praxis och erfarenheter från expertgranskningar som gjorts inom ramen för UNFCCC, bl.a. vad gäller deltagande av experter från medlemsstaterna. Kommissionen bör säkerställa att experter från medlemsstaterna medverkar i den tekniska bedömningen av huruvida de föreslagna referensnivåerna för skog har fastställts i enlighet med de kriterier och krav som fastställs i denna förordning. Resultaten av den tekniska bedömningen bör översändas för kännedom till den ständiga kommitté för skogsbruk som inrättats genom rådets beslut 89/367/EEG. Kommissionen bör även samråda med berörda parter och det civila samhället. De nationella bokföringsplanerna för skogsbruket bör offentliggöras i enlighet med relevant lagstiftning.

(19) Den ökade hållbara användningen av avverkade träprodukter kan i hög grad begränsa utsläppen genom substitutionseffekten och förbättra upptagen av växthusgaser från atmosfären. Bokföringsreglerna bör säkerställa att medlemsstaterna i sin LULUCF-bokföring på ett korrekt och transparent sätt återger förändringarna i kolpoolen av avverkade träprodukter när sådana förändringar äger rum, i syfte att erkänna och stimulera ökad användning av avverkade träprodukter med lång livslängd. Kommissionen bör ge vägledning om frågor vad gäller metoden för bokföringen av avverkade träprodukter.

(20) Naturliga störningar, som skogsbränder, insekts- och sjukdomsangrepp, extrema väderhändelser och geologiska störningar, som medlemsstaten inte har någon kontroll över och som inte väsentligen kan påverkas av medlemsstaten, kan leda till tillfälliga utsläpp av växthusgaser inom LULUCF-sektorn eller orsaka en återföring av tidigare upptag. Eftersom en sådan återföring också kan vara en följd av skogsskötselbeslut om exempelvis avverkning eller plantering av träd bör det i denna förordning säkerställas att antropogen återföring av upptag alltid återspeglas på korrekt sätt i LULUCF-bokföringen. Denna förordning bör dessutom ge medlemsstaterna en begränsad möjlighet att utesluta utsläpp från störningar som ligger utanför deras kontroll från sin LULUCF-bokföring. Medlemsstaterna bör dock inte tillämpa dessa bestämmelser på ett sådant sätt att det leder till en orimligt låg räkning.

(21) Medlemsstaterna bör utifrån sina nationella preferenser kunna välja en lämplig nationell policy för att fullgöra sina åtaganden inom LULUCF-sektorn, bl.a. genom att det ska vara möjligt att balansera utsläpp från en markkategori med upptag från en annan markkategori. De bör även kunna räkna ihop nettoupptag under perioden 2021–2030. Överlåtelse till andra medlemsstaterna bör fortsätta att vara tillgänglig som ytterligare ett alternativ och medlemsstaterna bör kunna använda årliga utsläppstilldelningar som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 för att efterleva den härförordningen. Den flexibilitet som anges i den här förordningen kan användas utan att den övergripande ambitionsnivån för unionens mål för minskning av växthusgaser äventyras.

(22) Skogar som brukas på ett hållbart sätt är normalt sänkor, vilket bidrar till att begränsa klimatförändringarna. Under referensperioden 2000–2009 var det rapporterade genomsnittliga upptaget genom sänkor från skogsmark 372 miljoner ton koldioxidekvivalent per år för hela unionen. Medlemsstaterna bör säkerställa att sänkor och reservoarer, inklusive skogar, bevaras eller förbättras på lämpligt sätt i syfte att uppnå Parisavtalets syfte och unionens ambitiösa mål för minskning av växthusgasutsläppen senast 2050.

(23) Upptagen från brukad skogsmark bör räknas av mot en framåtblickande referensnivå för skog. De förväntade framtida upptagen genom sänkor bör baseras på en extrapolering av skogsbruksmetoderna och intensiteten från en referensperiod. En minskning i en sänka i förhållande till referensnivån bör bokföras som utsläpp. Särskilda nationella omständigheter och metoder, såsom lägre avverkningsintensitet än vanligt eller åldrande skogar under referensperioden, bör tas i beaktande.

(24) Medlemsstaterna bör ges viss flexibilitet att tillfälligt öka sin avverkningsintensitet i enlighet med hållbara skogsbruksmetoder som är förenliga med Parisavtalets mål, förutsatt att de totala utsläppen inom unionen inte överstiger de totala upptagen i LULUCF-sektorn. Inom ramen för en sådan flexibilitet bör alla medlemsstater beviljas en basmängd kompensation som beräknas på grundval av en faktor uttryckt som en procentandel av deras rapporterade sänka under perioden 2000–2009 för att kompensera för utsläppen från brukad skogsmark som de har bokfört. Det bör säkerställas att medlemsstaterna endast kan kompenseras upp till den nivå vid vilken deras skogar inte längre är sänkor.

(25) Medlemsstater med mycket stort skogsbestånd jämfört med unionens genomsnitt, och framför allt mindre medlemsstater med mycket stort skogsbestånd, är mer beroende än andra medlemsstater av brukad skogsmark för att balansera utsläpp i andra markbokföringskategorier och skulle därför påverkas i större utsträckning samt ha begränsad potential att öka sitt skogsbestånd. Kompensationsfaktorn bör därför ökas på grundval av skogsbestånd och landareal så att medlemsstater med mycket liten landareal och mycket stort skogsbestånd jämfört med unionens genomsnitt beviljas den högsta kompensationsfaktorn för referensperioden.

(26) I sina slutsatser av den 9 mars 2012 konstaterade rådet att skogrika länder har vissa karakteristiska drag. Dessa karakteristiska drag gäller särskilt de begränsade möjligheterna att balansera utsläpp genom upptag. Med tanke på att Finland är den skogrikaste medlemsstaten och med beaktande av sina särskilda geografiska förutsättningar har Finland särskilda svårigheter i detta avseende. Finland bör därför beviljas en extra, begränsad, kompensation.

(27) För att medlemsstaternas framsteg i riktning mot ett fullgörande av deras åtagande enligt denna förordning ska kunna övervakas och för att säkerställa att uppgifterna om utsläpp och upptag är transparenta, korrekta, enhetliga, fullständiga och jämförbara, bör medlemsstaterna förse kommissionen med relevanta uppgifter från inventeringen av växthusgaser i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013, och de uppgifterna bör beaktas vid de efterlevnadskontroller som görs enligt den här förordningen. Om en medlemsstat har för avsikt att tillämpa flexibilitet för brukad skogsmark som anges i den här förordningen bör den ta upp den kompensationsmängd som den har för avsikt att använda i efterlevnadsrapporten.

(28) Europeiska miljöbyrån bör, när det är lämpligt i enlighet med byråns årliga arbetsprogram, bistå kommissionen med systemet för årlig rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser, bedömningen av information om politik, åtgärder och nationella prognoser, utvärderingen av planerade ytterligare politik och åtgärder, och de efterlevnadskontroller som kommissionen utför enligt denna förordning.

(29) I syfte att föreskriva en lämplig bokföring av transaktioner i denna förordning, inbegripet utnyttjandet av flexibilitet och tillämpning av efterlevnadskontroller och främja ökad användning av träprodukter med lång livslängd, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller teknisk anpassning av definitioner, inklusive minimivärden för definition av skogar, förteckningar över växthusgaser och kolpooler, fastställande av de referensnivåer för skog som medlemsstaterna ska tillämpa för perioderna 2021–2025 respektive 2026–2030, tillägg av nya kategorier av avverkade träprodukter, översyn av metoder och informationskrav avseende naturliga störningar för att reflektera ändringar av IPCC-riktlinjerna, och bokföring av transaktioner genom unionsregistret. De nödvändiga bestämmelserna som rör bokföring av transaktioner bör ingå i ett enda instrument som samlar bokföringsreglerna i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013, förordning (EU) 2018/842, denna förordning och direktiv 2003/87/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30) Som en del av kommissionens regelbundna rapportering i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013 bör den också bedöma resultatet av 2018 års stödjande dialog inom ramen för UNFCCC (nedan kallad Talanoa-dialogen). Denna förordning bör ses över under 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Talanoa-dialogen och den globala översynen inom ramen för Parisavtalet bör ligga till grund för översynen. Ramen för perioden efter 2030 bör vara i linje med de långsiktiga målen och åtagandena i Parisavtalet.

(31) För att säkerställa att det finns en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och verifiering av utsläpp och upptag av växthusgaser samt rapportering av annan information som behövs för att bedöma medlemsstaternas fullgörande av sina åtaganden bör rapporteringskrav införas i förordning (EU) nr 525/2013.

(32) För att underlätta datainsamling och metodförbättringar bör markanvändning inventeras och rapporteras med hjälp av geografisk spårning av varje markområde inom ramen för nationella datainsamlingssystem och unionens datainsamlingssystem. Unionens och medlemsstaternas befintliga program och undersökningar, bl.a. Lucas (statistisk ramundersökning av markanvändning och marktäckning), det europeiska jordobservationsprogrammet Copernicus och det europeiska systemet för satellitnavigering, Galileo, bör nyttjas på bästa sätt för att samla in data. Datahantering, inbegripet utbyte av uppgifter för rapportering, återanvändning och spridning, bör ske i enlighet med de krav som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG.

(33) Förordning (EU) nr 525/2013 bör ändras i enlighet med detta.

(34) Beslut nr 529/2013/EU bör fortsätta att tillämpas på bokförings- och rapporteringsskyldigheterna för bokföringsperioden 1 januari 2013–31 december 2020. För bokföringsperioderna från och med den 1 januari 2021 bör denna förordning tillämpas.

(35) Beslut nr 529/2013/EU bör ändras i enlighet med detta.

(36) Eftersom målen för denna förordning, framför allt att fastställa medlemsstaternas åtaganden för LULUCF-sektorn som bidrar till att unionen kan uppnå målen i Parisavtalet och att uppnå unionens mål för minskning av växthusgasutsläppen för perioden 2021–2030, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Innehåll

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

I denna förordning fastställs regler för

a) medlemsstaternas åtaganden för sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) som bidrar till att unionen kan uppnå målen i Parisavtalet och unionsmålet för minskning av växthusgasutsläppen för perioden 2021–2025,

b) bokföring av utsläpp och upptag av växthusgaser inom LULUCF-sektorn och kontroll av medlemsstaternas uppfyllande av de åtaganden för perioden 2021–2025 som avses i led a,

c) ett unionsmål för 2030 för nettoupptag av växthusgaser inom LULUCF-sektorn,

d) mål för medlemsstaternas nettoupptag av växthusgaser inom LULUCF-sektorn för perioden 2026–2030.

Artikel2¶Tillämpningsområde

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Denna förordning ska tillämpas på utsläpp och upptag av de växthusgaser som förtecknas i avsnitt A i bilaga I till denna förordning och som rapporterats enligt artikel 26.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 och som förekommer på medlemsstaternas territorier under perioden 2021–2025 inom någon av följande markbokföringskategorier:

a) Markanvändning som rapporterats som åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till skogsmark (”beskogad mark”).

b) Markanvändning som rapporterats som skogsmark som konverterats till åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark eller övrig mark (”avskogad mark”).

c) Markanvändning som rapporteras som något av följande (”brukad åkermark”):

i) åkermark som fortfarande är åkermark,

ii) betesmark, våtmark, bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till åkermark,

iii) åkermark som konverterats till våtmark, bebyggd mark eller övrig mark.

d) Markanvändning som rapporteras som något av följande (”brukad betesmark”):

i) betesmark som fortfarande är betesmark,

ii) åkermark, våtmark, bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till betesmark,

iii) betesmark som konverterats till våtmark, bebyggd mark eller övrig mark.

e) Markanvändning som rapporterats som skogsmark som fortfarande är skogsmark (”brukad skogsmark”).

f) Om en medlemsstat senast den 31 december 2020 har meddelat kommissionen sin avsikt att inkludera brukad våtmark i sina åtaganden enligt artikel 4.1 i denna förordning, markanvändning som rapporterats som något av följande (”brukad våtmark”):

Våtmark som fortfarande är våtmark.

Bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till våtmark.

Våtmark som konverterats till bebyggd mark eller övrig mark.

2. Denna förordning ska också tillämpas på utsläpp och upptag av de växthusgaser som förtecknas i avsnitt A i bilaga I till denna förordning, som rapporterats enligt artikel 26.4 i förordning (EU) 2018/1999 och som förekommer på medlemsstaternas territorier under perioden 2026–2030, inom någon av följande markrapporteringskategorier eller -sektorer:

a) Skogsmark.

b) Åkermark.

c) Betesmark.

d) Våtmark.

e) Bebyggd mark.

f) Övrig mark.

g) Avverkade träprodukter.

h) Övrigt.

i) Atmosfäriskt nedfall.

j) Kväveläckage och avrinning.

Artikel3¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. I denna förordning avses med

1) sänka: varje process, verksamhet eller mekanism som avlägsnar en växthusgas, en aerosol eller en föregångare till en växthusgas från atmosfären.

2) källa: varje process, verksamhet eller mekanism som frigör en växthusgas, en aerosol eller en föregångare till en växthusgas till atmosfären.

3) kolpool: ett helt eller en del av ett biogeokemiskt område eller system inom en medlemsstats territorium, inom vilket kol, en föregångare till en växthusgas som innehåller kol eller en växthusgas som innehåller kol lagras.

4) kollager: den mängd kol som lagras i en kolpool.

5) avverkad träprodukt: produkter från avverkade trädelar som avlägsnats från avverkningsplatsen.

6) skog: ett markområde som definieras med hjälp av de minimivärden avseende areal, krontäckning eller likvärdig slutenhet och potentiell trädhöjd i mogen ålder på den plats där träden växer som anges för varje medlemsstat i bilaga II. Skog inbegriper områden med träd, inbegripet grupper av unga naturligt växande träd, planteringar som ännu inte har uppnått de minimivärden för krontäckning, likvärdig slutenhet eller trädhöjd som anges i bilaga II, inklusive områden där det för tillfället till följd av mänskliga ingripanden, t.ex. avverkning, eller av naturliga orsaker inte finns några träd, men som normalt sett ingår i skogsområdet och väntas återgå till skog.

7) referensnivå för skog: en uppskattning, uttryckt i ton koldioxidekvivalent per år, av de genomsnittliga årliga nettoutsläppen eller nettoupptagen från brukad skogsmark på medlemsstatens territorium under perioderna 2021–2025 och 2026–2030 baserat på de kriterier som fastställs i denna förordning.

8) halveringstid: det antal år det tar för den mängd kol som lagras i en kategori avverkade träprodukter att minska till halva sitt ursprungliga värde.

9) naturliga störningar: icke-antropogena händelser eller omständigheter som orsakar betydande utsläpp inom LULUCF-sektorn och som ligger utanför den berörda medlemsstatens kontroll, och vars effekter på utsläpp medlemsstaten, även efter det att händelserna inträffat eller omständigheterna uppstått, objektivt sett inte kan begränsa i någon betydande omfattning.

10) omedelbar koloxidavgång: en bokföringsmetod där det förutsätts att hela den mängd kol som är lagrad i avverkade träprodukter frisläpps till atmosfären vid tidpunkten för avverkning.

11) klimatförändringar: förändringar av klimatet som direkt eller indirekt tillskrivs mänsklig verksamhet, som ändrar den globala atmosfärens sammansättning och som går utöver de naturliga klimatvariationer som observeras under jämförbara tidsperioder.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 med avseende på att ändra eller stryka definitioner i punkt 1 i den här artikeln eller lägga till nya definitioner däri för att anpassa den punkten till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen och för att säkerställa överensstämmelse mellan dessa definitioner och eventuella ändringar av relevanta definitioner i de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet.

Artikel4¶Åtaganden och mål

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. För perioden 2021–2025 ska varje medlemsstat, med beaktande av den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 12, 13 och 13a, säkerställa att utsläppen av växthusgaser inte överstiger upptagen av växthusgaser, beräknade som summan av de totala utsläppen och de totala upptagen inom dess territorium i alla de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1.

2. Unionsmålet för 2030 för nettoupptag av växthusgaser ska vara 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summan av värdena för medlemsstaternas nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser 2030, såsom de fastställts i kolumn D i bilaga IIa, och ska bygga på genomsnittet av dess data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 som lämnats in år 2020.

3. Varje medlemsstat ska, med beaktande av den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 12 och 13b, säkerställa att summan av dess utsläpp och upptag av växthusgaser inom dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, som rapporteras för år 2030 i dess växthusgasinventering som lämnats in 2032, jämförd med genomsnittet av dess data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 som lämnats in 2032, inte överstiger det mål som fastställts för medlemsstaten i kolumn C i bilaga IIa.

4. Varje medlemsstat ska säkerställa att summan av skillnaderna mellan följande led för varje år under perioden 2026–2029 inte överstiger budgeten för 2026–2029:

a) Dess utsläpp och upptag av växthusgaser på dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j.

b) Genomsnittsvärdet för dess data från växthusgasinventeringen för åren 2021, 2022 och 2023, som lämnats in 2032.

Budgeten för 2026–2029 ska fastställas som summan av skillnaderna för varje år under perioden 2026–2029 för den medlemsstaten mellan

a) årliga gränsvärden för utsläpp och upptag av växthusgaser för de åren, som fastställts på grundval av en linjär utvecklingsbana mot 2030, och

b) genomsnittsvärdet för dess data från växthusgasinventeringen för åren 2021, 2022 och 2023, som lämnats in 2025.

En medlemsstats linjära utvecklingsbana ska starta 2022 med genomsnittsvärdet av data från växthusgasinventeringen för åren 2021, 2022 och 2023, och som slutpunkt för 2030 ha det värde som erhålls genom att till genomsnittsvärdet av data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 lägga till det värde som anges för den medlemsstaten i kolumn C i bilaga IIa.

Budgeten för 2026–2029 ska fastställas på grundval av de data från växthusgasinventeringen som lämnats in 2025, och uppfyllandet av denna budget ska bedömas på grundval av de data från växthusgasinventeringen som lämnats in 2032.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att fastställa de årliga gränsvärdena baserade på den linjära utvecklingsbanan av nettoupptag av växthusgaser för varje medlemsstat för varje år under perioden 2026–2029 uttryckt som ton koldioxidekvivalenter. Dessa nationella utvecklingsbanor ska baseras på de genomsnittliga data från växthusgasinventeringen för åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av varje medlemsstat.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16a i denna förordning. Med avseende på dessa genomförandeakter ska kommissionen genomföra en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsdata som lämnats in av medlemsstaterna enligt artikel 26.4 i förordning (EU) 2018/1999.

6. När medlemsstaterna antar strategier för att uppfylla sina åtaganden, mål och budgetar enligt denna artikel, ska de beakta behovet av att säkerställa en rättvis och socialt rättvis omställning för alla. Kommissionen får utfärda riktlinjer för att stödja medlemsstaterna i detta avseende.

Artikel5¶Allmänna bokföringsregler

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Varje medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag från de markbokföringskategorier som avses i artikel 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras bokföring och andra uppgifter som lämnas enligt denna förordning är korrekta, fullständiga, enhetliga, allmänt tillgängliga, jämförbara och transparenta. Medlemsstaterna ska ange utsläpp med ett plustecken (+) och upptag med ett minustecken (-).

2. Medlemsstaterna ska förhindra dubbelräkning av utsläpp eller upptag, särskilt genom att säkerställa att utsläpp och upptag inte bokförs i mer än en markbokföringskategori.

3. Om mark konverteras ska medlemsstaterna 20 år efter konverteringsdagen ändra kategoriseringen av skogsmark, åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och övrig mark från sådan mark som konverterats till en annan typ av mark till sådan mark som fortfarande är samma typ av mark.

4. Medlemsstaterna ska i bokföringen för varje markbokföringskategori inkludera eventuella förändringar av kollagret i de kolpooler som anges i avsnitt B i bilaga I. Medlemsstaterna får välja att inte inkludera förändringar i kollager i kolpooler i bokföringen, under förutsättning att kolpoolen inte är en källa. Den möjligheten att inte inkludera förändringar av kollagret i bokföringen som rör kollager får dock inte tillämpas på kolpooler av biomassa ovan jord, död ved och avverkade träprodukter inom markbokföringskategorin brukad skogsmark.

5. Medlemsstaterna ska upprätthålla ett fullständigt och korrekt register över alla uppgifter som de använder för att upprätta bokföringen.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra bilaga I till följd av ändringar av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet.

Artikel6¶Bokföring av beskogad mark och avskogad mark

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Medlemsstaterna ska bokföra utsläpp och upptag från beskogad mark och avskogad mark, beräknade som de totala utsläppen och totala upptagen för vart och ett av åren under perioden 2021–2025.

2. Genom undantag från artikel 5.3, och senast 2025, får en medlemsstat, när markanvändning har konverterats från åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark eller övrig mark till skogsmark, upp till 30 år efter dagen för den konverteringen, ändra kategoriseringen av sådan mark från mark som konverterats till skogsmark, till skogsmark som fortfarande är skogsmark, om en sådan ändring är vederbörligen motiverad på grundval av IPCC:s riktlinjer.

3. I beräkningarna av utsläpp och upptag från beskogad mark och avskogad mark ska varje medlemsstat fastställa skogsarealen med hjälp av de parametrar som anges i bilaga II.

Artikel7¶Bokföring av brukad åkermark, brukad betesmark och brukad våtmark

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Varje medlemsstat ska bokföra utsläpp och upptag från brukad åkermark, beräknade som utsläpp och upptag under perioden 2021–2025 minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad åkermark under basperioden 2005–2009 multipliceras med fem.

2. Varje medlemsstat ska bokföra utsläpp och upptag från brukad betesmark, beräknade som utsläpp och upptag under perioden 2021–2025 minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad betesmark under basperioden 2005–2009 multipliceras med fem.

3. Under perioden 2021–2025 ska varje medlemsstat som inkluderar brukad våtmark i sina åtaganden bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark, beräknade som utsläpp och upptag under den perioden minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad våtmark under basperioden 2005–2009 multipliceras med fem.

4. Under perioden 2021–2025 ska de medlemsstater som i enlighet med artikel 2.2 har valt att inte inkludera brukad våtmark i sina åtaganden dock till kommissionen redovisa de utsläpp och upptag från markanvändning som rapporterats som våtmark som fortfarande är våtmark, bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till våtmark, eller våtmark som konverterats till bebyggd mark eller övrig mark

a) våtmark som fortfarande är våtmark,

b) bebyggd mark eller övrig mark, som konverterats till våtmark, eller

c) våtmark som konverterats till bebyggd mark eller övrig mark.

Artikel8¶Bokföring av brukad skogsmark

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Varje medlemsstat ska bokföra utsläpp och upptag från brukad skogsmark, beräknade som utsläpp och upptag under perioden 2021–2025 minus det värde som erhålls genom att den berörda medlemsstatens referensnivå för skog multipliceras med fem.

2. Om resultatet av den beräkning som avses i punkt 1 i den här artikeln är negativt i förhållande till en medlemsstats referensnivå för skog ska den berörda medlemsstaten i sin bokföring för brukad skogsmark inkludera totala nettoupptag motsvarande högst 3,5 % av den medlemsstatens utsläpp under basåret, eller den tidsperiod som anges i bilaga III, multiplicerat med fem. Nettoupptag till följd av kolpooler av död ved och avverkade träprodukter, utom den kategori av papper som avses i artikel 9.1 a, inom markbokföringskategorin brukad skogsmark ska inte omfattas av denna begränsning.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna sina nationella bokföringsplaner för skogsbruket, inklusive en föreslagen referensnivå för skog, senast den 31 december 2018 för perioden 2021–2025. Den nationella bokföringsplanen för skogsbruket ska innehålla alla de uppgifter som anges i avsnitt B i bilaga IV och ska offentliggöras, inbegripet via internet.

4. Medlemsstaterna ska fastställa sin referensnivå för skog baserat på de kriterier som anges i avsnitt A i bilaga IV. För Kroatien kan referensnivån för skog, utöver de kriterier som anges i avsnitt A i bilaga IV, också ta hänsyn till ockupationen av dess territorium samt krigstids- och efterkrigsomständigheter som hade en påverkan på skogsbruket under referensperioden.

5. Referensnivån för skog ska baseras på en kontinuerlig hållbar skogsbrukspraxis, såsom den dokumenterats under perioden 2000–2009 med avseende på dynamiska åldersrelaterade skogsegenskaper i nationella skogar med användning av bästa tillgängliga uppgifter.

De referensnivåer för skog som fastställs i enlighet med första stycket ska ta hänsyn till de framtida konsekvenserna av dynamiska åldersrelaterade skogsegenskaper för att inte i onödan begränsa skogsbrukets intensitet som en central förutsättning för hållbar skogsbrukspraxis, i syfte att upprätthålla eller stärka långsiktiga kolsänkor.

Medlemsstaterna ska visa att de metoder och data som används för att fastställa den föreslagna referensnivån för skog i den nationella bokföringsplanen för skogsbruket stämmer överens med dem som används i rapporteringen av brukad skogsmark.

6. Kommissionen ska i samråd med experter som utsetts av medlemsstaterna genomföra en teknisk bedömning av de nationella bokföringsplaner för skogsbruket som medlemsstaterna lämnat in i enlighet med punkt 3 i den här artikeln för att bedöma i vilken utsträckning de föreslagna referensnivåerna för skog har fastställts i enlighet med de principer och krav som fastställs i punkterna 4 och 5 i den här artikeln samt i artikel 5.1. Kommissionen ska dessutom samråda med berörda parter och det civila samhället. Kommissionen ska offentliggöra en sammanfattning av det arbete som utförts, inklusive synpunkterna från de experter som medlemsstaterna utsett, samt slutsatserna därav.

För att underlätta den tekniska granskningen av de föreslagna referensnivåerna för skog ska kommissionen vid behov till medlemsstaterna utfärda tekniska rekommendationer som återspeglar slutsatserna av den tekniska bedömningen. Kommissionen ska offentliggöra dessa tekniska rekommendationer.

7. Om det behövs, på grundval av de tekniska bedömningar som utförs enligt punkt 6 första stycket och, i tillämpliga fall, de tekniska rekommendationer som utfärdas enligt punkt 6 andra stycket ska medlemsstaterna meddela kommissionen sina reviderade föreslagna referensnivåer för skog senast den 31 december 2019 för perioden 2021–2025. Kommissionen ska offentliggöra de föreslagna referensnivåer för skog som medlemsstaterna har meddelat kommissionen.

8. På grundval av de föreslagna referensnivåer för skog som medlemsstaterna lämnat in, den tekniska bedömning som utförts enligt punkt 6 i denna artikel och, när så är tillämpligt, den reviderade föreslagna referensnivå för skog som lämnats in enligt punkt 7 i denna artikel ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 om ändring av bilaga IV i syfte att fastställa de referensnivåer för skog som ska tillämpas av medlemsstaterna under perioden 2021–2025.

9. Om en medlemsstat inte lämnar in sin referensnivå för skog till kommissionen senast de datum som anges i punkt 3 i denna artikel, och i tillämpliga fall i punkt 7 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 om ändring av bilaga IV i syfte att fastställa den referensnivå för skog som ska tillämpas av den medlemsstaten för perioden 2021–2025, på grundval av eventuella tekniska bedömningar som utförts enligt punkt 6 i den här artikeln.

10. De delegerade akter som avses i punkterna 8 och 9 ska antas senast den 31 oktober 2020 för perioden 2021–2025.

11. För att säkerställa överensstämmelse i enlighet med punkt 5 i den här artikeln ska medlemsstaterna vid behov till kommissionen överlämna tekniska korrigeringar som inte kräver ändringar av de delegerade akter som antagits i enlighet med punkterna 8 och 9 i den här artikeln senast de datum som anges i artikel 14.1.

Artikel9¶Bokföring av avverkade träprodukter

1. I bokföringen enligt artiklarna 6.1 och 8.1 för avverkade träprodukter ska medlemsstaterna, med hjälp av första ordningens nedbrytningsfunktion och de metoder och standardhalveringsvärden som anges i bilaga V, ange utsläpp och upptag till följd av ändringar i kolpoolen av avverkade träprodukter som ingår i följande kategorier:

a) Papper.

b) Trä skivor.

c) Sågade trävaror.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra punkt 1 i denna artikel och bilaga V genom att lägga till nya kategorier av avverkade träprodukter med koldioxidlagrande effekt, mot bakgrund av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, och säkerställa miljömässig integritet.

3. Medlemsstaterna får specificera de träbaserade material, inklusive bark, som ingår i de befintliga och nya kategorier som avses i punkterna 1 och 2, på grundval av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, förutsatt att de tillgängliga uppgifterna är transparenta och verifierbara.

Artikel10¶Bokföring av naturliga störningar

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. I slutet av perioden 2021–2025 får medlemsstaterna från sin bokföring för beskogad mark och brukad skogsmark exkludera växthusgasutsläpp som är en följd av naturliga störningar och som överstiger de genomsnittliga utsläppen orsakade av naturliga störningar under perioden 2001–2020, med undantag för statistiska avvikelser (bakgrundsnivå). Denna bakgrundsnivå ska beräknas i enlighet med denna artikel och bilaga VI.

2. Om en medlemsstat tillämpar punkt 1 ska den

a) till kommissionen överlämna information om bakgrundsnivån för den markbokföringskategori som avses i punkt 1 och om data och metoder som använts i enlighet med bilaga VI, och

b) från sin bokföring fram till 2025 exkludera alla efterföljande upptag från mark som påverkats av naturliga störningar.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra bilaga VI i syfte att revidera metoderna och informationskraven i denna bilaga till följd av ändringar av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet.

Artikel11¶Flexibilitet och styrning

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. En medlemsstat får använda

a) den allmänna flexibilitet som anges i artikel 12, och

b) den flexibilitet som anges i artiklarna 13 och 13b, i syfte att uppfylla åtagandet, målet och budgeten som fastställs i enlighet med artikel 4.

Finland får, utöver de flexibiliteter som avses i första stycket, använda ytterligare kompensation enligt artikel 13a.

2. Om en medlemsstat inte uppfyller de övervakningskrav som fastställs i artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999, ska den centrala förvaltare som utsetts enligt artikel 20 i direktiv 2003/87/EG (den centrala förvaltaren) tillfälligt förbjuda medlemsstaten att överlåta kvantiteten enligt artikel 12.2 i den här förordningen eller att använda flexibiliteten för brukad skogsmark enligt artikel 13 i den här förordningen. Kommissionen får även tillhandahålla ytterligare tekniskt stöd till den medlemsstaten.

Artikel12¶Allmän flexibilitet

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Om de totala utsläppen under perioden 2021–2025 överstiger de totala upptagen i en medlemsstat eller, under perioden 2026–2030, skillnaden mellan summan av utsläppen och upptagen av växthusgaser på en medlemsstats territorium och det åtagande, det mål eller den budget som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4 i den här förordningen är positiv, och den medlemsstaten har valt att utnyttja sin flexibilitet och har begärt att årliga utsläppstilldelningar enligt förordning (EU) 2018/842 ska strykas, ska kvantiteten av de strukna utsläppstilldelningarna beaktas med avseende på medlemsstatens uppfyllande av sitt åtagande, sitt mål respektive sin budget, som fastställts i enlighet med artikel 4 i den här förordningen.

2. I den mån de totala upptagen under perioden 2021–2025 överstiger de totala utsläppen i en medlemsstat eller, under perioden 2026–2030, skillnaden mellan summan av utsläppen och upptagen av växthusgaser på en medlemsstats territorium och det åtagande, det mål eller den budget som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4 i den här förordningen är negativ, och efter avdrag för eventuella kvantiteter som beaktats enligt artikel 7 i förordning (EU) 2018/842, får den medlemsstaten överlåta den återstående kvantiteten upptag till en annan medlemsstat. Den överlåtna kvantiteten ska beaktas vid bedömningen av den mottagande medlemsstatens uppfyllande av sitt åtagande, sitt mål eller sin budget, som fastställts i enlighet med artikel 4 i den här förordningen.

3. För att undvika dubbelräkning ska den kvantitet av nettoupptag som beaktas enligt artikel 7 i förordning (EU) 2018/842 dras av från den kvantitet som medlemsstaten har tillgänglig för överlåtelse till en annan medlemsstat enligt punkt 2 i den här artikeln.

4. Medlemsstaterna bör använda intäkter eller motsvarande finansiella värde som genererats genom överlåtelser enligt punkt 2 för att bekämpa klimatförändringar i unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtagits enligt denna punkt och ska offentliggöra denna information i ett lättillgängligt format.

5. En överlåtelse enligt punkt 2 får vara resultatet av ett projekt eller program för begränsning av växthusgaser som genomförs i den säljande medlemsstaten och finansieras av den mottagande medlemsstaten, under förutsättning att dubbelräkning undviks och att spårbarhet säkerställs.

Artikel13¶Flexibilitet för brukad skogsmark

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Om de totala utsläppen i en medlemsstat under perioden 2021–2025 överstiger de totala upptagen i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1, redovisade i enlighet med denna förordning, får den medlemsstaten använda flexibiliteten för brukad skogsmark som anges i den här artikeln för att uppfylla villkoren i artikel 4.1.

2. Om resultatet av den beräkning som avses i artikel 8.1 är positivt under perioden 2021–2025, ska den berörda medlemsstaten ha rätt att kompensera för de utsläpp som motsvarar resultatet av den beräkningen, under förutsättning att

a) medlemsstaten i sin strategi som lagts fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018/1999 har inkluderat pågående eller planerade specifika åtgärder för att säkerställa att sänkor och reservoarer i skogar bevaras eller, beroende på vad som är lämpligt, förbättras, liksom information om den inverkan sådana åtgärder får på relevanta miljömål, inbegripet bland annat skydd av den biologiska mångfalden och anpassning till naturliga störningar, och

b) de totala utsläppen inom unionen inte överstiger det totala upptaget i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1 i den här förordningen för perioden 2021–2025.

När kommissionen bedömer huruvida de totala utsläppen inom unionen överstiger de totala upptagen på det sätt som avses i första stycket b i denna punkt, ska kommissionen säkerställa att medlemsstaterna undviker dubbelräkning, i synnerhet vid utnyttjandet av sådan flexibilitet som anges i artikel 12 i den här förordningen och artikel 7.1 eller 9.2 i förordning (EU) 2018/842.

3. Den kompensation som avses i punkt 2 får endast omfatta sänkor som redovisats som utsläpp i förhållande till referensnivån för skog i den medlemsstaten och får inte, för perioden 2021–2025, överstiga 50 % av det maximala kompensationsbelopp för den berörda medlemsstaten som anges i bilaga VII.

4. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI samt de åtgärder som de planerar att anta för att förebygga eller begränsa liknande effekter i framtiden för att de ska ha rätt till kompensation för återstående sänkor som redovisas som utsläpp i förhållande till referensnivån för skog, upp till den av andra medlemsstater outnyttjade mängden av den fulla kompensationsmängd för perioden 2021–2025 som anges i bilaga VII. Om begäran om ersättning överstiger det tillgängliga beloppet för outnyttjad kompensation, ska denna outnyttjade kompensation fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna. Kommissionen ska offentliggöra de belägg som medlemsstaterna lagt fram.

Artikel13a¶Ytterligare kompensation

Införd genom förordning (EU) 2023/839.

1. Finland får kompensera för utsläpp av ytterligare högst 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter redovisade inom markbokföringskategorierna brukad skogsmark, avskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark, under perioden 2021–2025, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Finland har i sin strategi som lagts fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018/1999 inkluderat pågående eller planerade specifika åtgärder för att säkerställa att sänkor och reservoarer i skogar bevaras eller, beroende på vad som är lämpligt, förbättras.

b) De totala utsläppen inom unionen överstiger inte det totala upptaget i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1 i denna förordning under perioden 2021–2025.

När kommissionen bedömer huruvida de totala utsläppen inom unionen överstiger de totala upptagen på det sätt som avses i första stycket b i den här punkten, ska den säkerställa att medlemsstaterna undviker dubbelräkning, i synnerhet vid utnyttjandet av sådan flexibilitet som anges i artiklarna 12 och 13 i den här förordningen och artikel 7.1 eller 9.2 i förordning (EU) 2018/842.

2. Den ytterligare kompensationen ska begränsas till följande:

a) Den mängd som överstiger den flexibilitet för brukad skogsmark som Finland har tillgång till under perioden 2021–2025 enligt artikel 13.

b) De utsläpp som uppstår till följd av historisk förändring från skogsmark till en annan markanvändningskategori som inträffat senast den 31 december 2017.

c) Den mängd som är nödvändig för efterlevnad av artikel 4.

3. Den ytterligare kompensationen får inte bli föremål för överlåtelse enligt artikel 12 i den här förordningen eller artikel 7 i förordning (EU) 2018/842.

4. Ytterligare outnyttjad kompensation inom mängden 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter i punkt 1 ska annulleras.

5. Den centrala förvaltaren ska utföra alla de åtgärder som är nödvändiga för tillämpning av punkterna 2 a, 3 och 4 i den här artikeln i det unionsregister som inrättats enligt artikel 40 i förordning (EU) 2018/1999 (unionsregistret).

Artikel13b¶Mekanism för markanvändning för perioden 2026–2030

Införd genom förordning (EU) 2023/839.

1. En mekanism för markanvändning motsvarande en kvantitet på högst 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter ska inrättas i unionsregistret, med förbehåll för att det mål för unionen som anges i artikel 4.2 uppnås. Mekanismen för markanvändning ska vara tillgänglig utöver den flexibilitet som föreskrivs i artikel 12.

2. Om, under perioden 2026–2030, skillnaden mellan summan av växthusgasutsläpp och upptag på en medlemsstats territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, och det motsvarande mål som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4.3 eller den budget som fastställts för den medlemsstaten i enlighet med artikel 4.4, efter det att en medlemsstat har gjort sitt yttersta för att beakta eventuella yttranden från kommissionen till medlemsstaten enligt artikel 13d, är positiv, bokförd och rapporterad i enlighet med denna förordning, får den medlemsstaten använda mekanismen i denna artikel för att uppnå det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.3 eller dess budget som fastställts i enlighet med artikel 4.4.

3. Om resultatet av en eller båda de beräkningar som avses i punkt 2 är positivt under perioden 2026–2030 ska medlemsstaten ha rätt att använda den mekanism som anges i denna artikel för att kompensera för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som bokförts som utsläpp i förhållande till målet för den medlemsstaten fastställt i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till budgeten för den medlemsstaten fastställd i enlighet med artikel 4.4, eller båda, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Medlemsstaten har i sin uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats in enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 inkluderat pågående eller planerade särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla landbaserade sänkor och reservoarer, samt för att minska markens sårbarhet för naturliga störningar.

b) Medlemsstaten har uttömt den flexibilitet som finns tillgänglig enligt artikel 12.1 i denna förordning.

c) Skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a–j, och unionens mål, dvs. nettoupptag 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter, är negativ 2030. Vid bedömningen av huruvida det villkor som avses i första stycket c i denna punkt har uppfyllts inom unionen ska kommissionen inkludera upp till 30 %, men inte mer än 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter, av det outnyttjade överskottet från medlemsstaternas åtaganden enligt artikel 4.1 från perioden 2021–2025, under förutsättning att en eller flera medlemsstater förser kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Kommissionen ska säkerställa att medlemsstaterna undviker dubbelräkning, i synnerhet vid utnyttjande av sådan flexibilitet som anges i artikel 12 i denna förordning och artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/842.

4. Omfattningen av den kompensation som avses i punkt 3 i denna artikel får för perioden 2026–2030 inte överstiga 50 % av den högsta kompensationsmängden för den berörda medlemsstaten enligt bilaga VII.

5. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI, i syfte att kunna få rätt till kompensation för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som redovisats som utsläpp i förhållande till de mål som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till den budget som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.4, upp till den av andra medlemsstater outnyttjade mängden av den fulla kompensationsmängd för perioden 2026–2030 som anges i bilaga VII. Om begäran om ersättning överstiger den tillgängliga mängden av outnyttjad kompensation ska denna outnyttjade kompensation fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

6. Medlemsstaterna ska ha rätt att kompensera för nettoutsläpp eller nettoupptag, eller båda, som redovisats som utsläpp i förhållande till de mål som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 eller i förhållande till den budget som fastställts för de medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.4, upp till den av andra medlemsstater outnyttjade mängden av den fulla kompensationsmängd för perioden 2021–2030 som anges i bilaga VII, med beaktande av artikel 13.4 och punkt 5 i den här artikeln, förutsatt att dessa medlemsstater

a) har uttömt sådan flexibilitet som är tillgänglig enligt artikel 12.1 och punkterna 3 och 5 i den här artikeln, och

b) har försett kommissionen med belägg för antingen

i) långsiktiga klimatförändringseffekter som leder till extra utsläpp eller minskande sänkor som ligger utanför deras kontroll, eller

ii) effekterna av att det på deras brukade markareal finns en andel organogena jordar som är exceptionellt stor jämfört med unionsgenomsnittet, som resulterar i extra utsläpp, förutsatt att dessa effekter kan tillskrivas markförvaltningsmetoder som användes innan beslut nr 529/2013/EU trädde i kraft,

c) i sina senaste integrerade nationella energi- och klimatplaner som lämnats in enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 har inkluderat särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla landbaserade sänkor och reservoarer, och för att minska markens sårbarhet för ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar.

7. Den kompensationsmängd som avses i punkt 6 får inte överstiga 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter för unionen som helhet. Om begäran om kompensation överstiger den högsta kompensationsmängd som är tillgänglig, ska den kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

8. De belägg som avses i punkt 6 b i ska inkludera en kvantitativ bedömning av effekterna på nettoutsläpp eller nettoupptag, uttryckt i miljoner ton koldioxidekvivalenter för det drabbade området, och ska vara baserade på jämförbara och tillförlitliga kvantitativa index, på geografiskt explicita uppgifter och på bästa tillgängliga vetenskapliga rön. Dessa index, uppgifter och rön ska vara baserade på observerade förändringar som åtminstone omfattar perioden 2001–2025 och på vetenskapligt granskade prognoser och observationer för perioden 2026–2030. Dessa index, uppgifter och rön ska återspegla bakgrundsförändringar på medellång eller lång sikt när det gäller klimatkarakteristika som är relevanta för LULUCF-sektorn, såsom ariditet, medeltemperaturer, medelnederbörd, frostdygn och längden på meteorologiska torkor eller markfuktighetstorkor.

9. De belägg som avses i punkt 6 b ii ska omfatta en motivering till att andelen organogena jordar på brukad markareal för den berörda medlemsstaten överstiger unionens genomsnittliga andel för 2030. Beläggen ska inkludera en kvantitativ analys, i miljoner ton koldioxidekvivalenter, av rapporterade utsläpp som beror på förskjutningseffekter på brukade organogena jordar, baserad på granskade observationer för perioden 2026–2030, jämförbara och tillförlitliga geografiskt explicita uppgifter och på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, särskilt beträffande liknande platser i den berörda medlemsstaten. Beläggen ska också åtföljas av en beskrivning av de politiska åtgärder som för närvarande genomförs och som minimerar förskjutningseffekternas negativa inverkan på brukade organogena jordar.

10. Senast den 12 maj 2024 ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa struktur, format, tekniska detaljer och förfarande för inlämning av de belägg som avses i punkt 6 b i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16a.

11. Kommissionen ska göra de belägg som lämnats in av medlemsstaterna enligt punkt 6b offentligt tillgängliga, och får begära att en medlemsstat lämnar in ytterligare belägg om kommissionen, efter att ha kontrollerat den information som den mottagit från medlemsstaten, anser att informationen är otillräckligt motiverad eller oproportionerlig.

Artikel13c¶Styrning

Införd genom förordning (EU) 2023/839.

Om kommissionen, efter den omfattande granskning som genomförts 2032 och med beaktande av den flexibilitet som använts enligt artiklarna 12 och 13b, konstaterar att den budget för 2026–2029 som avses i artikel 4.4 inte uppfyllts, ska en mängd som är lika med mängden ton koldioxidekvivalenter av det extra nettoutsläppet av växthusgaser, multiplicerad med faktorn 1,08, i enlighet med de åtgärder som antagits enligt artikel 15 under 2030, läggas till det värde för nettoutsläpp av växthusgaser som rapporterats av den medlemsstaten.

Artikel13d¶Korrigerande åtgärder

Införd genom förordning (EU) 2023/839.

1. Om kommissionen i sin årliga bedömning enligt artikel 29 i förordning (EU) 2018/1999 konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg för att uppnå det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.3 i den här förordningen, med beaktande av den utvecklingsbana och den budget som fastställts i enlighet med artikel 4.4 i den här förordningen samt flexibiliteten enligt den här förordningen, ska den medlemsstaten inom tre månader till kommissionen lämna in en plan för korrigerande åtgärder som inkluderar följande:

a) En detaljerad förklaring till varför den inte gör tillräckliga framsteg.

b) En bedömning av hur unionsfinansiering har varit till stöd i dess ansträngningar för att uppfylla sitt mål och sin budget och av hur den avser att använda sådan finansiering för att uppfylla dem.

c) Ytterligare åtgärder som kompletterar den medlemsstatens integrerade nationella energi- och klimatplan enligt förordning (EU) 2018/1999 eller stärker dess genomförande och som medlemsstaten kommer att genomföra för att uppfylla det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.3 eller dess budget som fastställts i enlighet med artikel 4.4 genom inhemska styrmedel och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder, åtföljda av en detaljerad bedömning, som bygger på kvantitativa data om sådana finns tillgängliga, av det planerade nettoupptag av växthusgaser som skulle följa av dessa åtgärder.

d) En strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder vilken gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.

Om en medlemsstat har inrättat ett nationellt klimatrådgivningsorgan får den rådfråga detta organ i syfte att identifiera de nödvändiga åtgärder som avses i led c.

2. Europeiska miljöbyrån ska i enlighet med sitt årliga arbetsprogram bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma sådana eventuella planer för korrigerande åtgärder.

3. Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta. Om den berörda medlemsstaten inte följer yttrandet eller en väsentlig del av detta ska medlemsstaten i fråga lämna en motivering till kommissionen.

4. Varje medlemsstat ska göra den plan för korrigerande åtgärder som avses i punkt 1 och den eventuella motivering som avses i punkt 3 tillgängliga för allmänheten. Kommissionen ska göra sitt yttrande, som avses i punkt 3, tillgängligt för allmänheten.

Artikel14¶Kontroll av efterlevnaden

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Senast den 15 mars 2027 för perioden 2021–2025, och senast den 15 mars 2032 för perioden 2026–2030, ska medlemsstaterna överlämna en efterlevnadsrapport, baserad på årliga dataset, till kommissionen om mängden totala utsläpp och totala upptag under den berörda perioden för varje markbokföringskategori som anges i artikel 2.1 a–f för perioden 2021–2025 och i artikel 2.2 a–j för perioden 2026–2030, med tillämpning av de bokföringsregler som fastställs i denna förordning.

Efterlevnadsrapporten ska innehålla en bedömning av

a) styrmedel och åtgärder avseende möjliga kompromisser, inbegripet åtminstone kompromisser i förhållande till andra unionsmål och strategier på miljöområdet, såsom de som anges i det åttonde miljöhandlingsprogrammet som fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591, i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och i kommissionens meddelande av den 11 oktober 2018 En hållbar bioekonomi för Europa: En starkare koppling mellan ekonomin, samhället och miljön,

b) hur medlemsstaterna har beaktat principen om att inte orsaka betydande skada vid antagandet av sina styrmedel och åtgärder för att uppfylla sitt mål som fastställts i enlighet med artikel 4.3 eller sin budget som fastställts i enlighet med artikel 4.4, i den mån det är relevant,

c) synergierna mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringar, inbegripet styrmedel och åtgärder för att minska markens sårbarhet vid naturliga störningar och klimatet,

d) synergier mellan begränsning av klimatförändringar och biologisk mångfald.

Efterlevnadsrapporterna ska även, i tillämpliga fall, innehålla uppgifter om avsikten att använda den flexibilitet som avses i artikel 11 och dithörande mängder eller om användningen av sådan flexibilitet och dithörande mängder. Medlemsstaterna ska göra efterlevnadsrapporterna tillgängliga för allmänheten i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) 2018/1999.

1a. De data från växthusgasinventeringen som varje medlemsstat lämnat in och som validerats enligt artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999 får underställas en metodologisk justering från kommissionens sida om den metod som används av medlemsstaterna har ändrats. Sådana metodologiska justeringar ska dock inte, vid bedömningen av uppfyllandet av unionsmålet för 2030, påverka värdet av nettoupptaget av 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summan av värdena av nettoupptagen av växthusgaser, uttryckt i kt koldioxidekvivalenter, 2030 för medlemsstaterna enligt kolumn D i bilaga IIa, eller målen i kolumn C i den bilagan.

1b. De medlemsstater som anger sin avsikt att utnyttja den flexibilitet som avses i artikel 13b.6 ska i särskilda avsnitt av rapporten beskriva de åtgärder som vidtagits för att begränsa eller vända de effekter som nämns i artikel 13b.6 b samt vilka observerade och förväntade effekter dessa åtgärder har.

1c. Kommissionen ska genomföra en omfattande granskning av efterlevnadsrapporterna, som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln, för att bedöma efterlevnaden av artikel 4.

Parallellt med denna omfattande granskning ska kommissionen bedöma hur principen om att inte orsaka betydande skada har beaktats enligt punkt 1 b. I detta avseende ska kommissionen före sin första bedömning utfärda riktlinjer om tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i enlighet med denna förordning.

2. Kommissionen ska göra en grundlig granskning av efterlevnadsrapporterna, som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln, för att bedöma efterlevnaden av artikel 4.

3. Kommissionen ska utarbeta en rapport under 2027 för perioden 2021–2025, och under 2032 för perioden 2026–2030, om unionens totala utsläpp och totala upptag av växthusgaser för varje markbokföringskategori som avses i artikel 2, beräknat som de totala rapporterade utsläppen och totala rapporterade upptagen för den perioden minus det värde som erhålls genom att unionens genomsnittliga årliga rapporterade utsläpp och upptag under perioden 2000–2009 multipliceras med fem.

4. Europeiska miljöbyrån ska i enlighet med sitt årliga arbetsprogram bistå kommissionen i genomförandet av ramen för övervakning och efterlevnad som föreskrivs i denna artikel.

Artikel15¶Register

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera den här förordningen i syfte att fastställa regler för registrering och korrekt utförande av följande åtgärder i unionsregistret:

a) Registrering av mängden utsläpp och upptag för varje markbokförings- respektive rapporteringskategori i varje medlemsstat.

b) Genomförande av eventuella metodologiska justeringar som utförts enligt artikel 14.1a.

c) Utnyttjandet av den flexibilitet som avses i artiklarna 12, 13, 13a och 13b.

d) Bedömning av uppfyllandet enligt artikel 13c.

2. Den centrala förvaltaren ska göra en automatisk kontroll av varje transaktion enligt denna förordning och vid behov blockera transaktioner för att säkerställa att inga oegentligheter förekommer.

3. Den information som avses i punkterna 1 och 2 ska vara offentlig.

Artikel16¶Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 5.6, 8.8, 8.9, 9.2, 10.3 och 15.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 9 juli 2018. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.2, 5.6, 8.8, 8.9, 9.2, 10.3 och 15.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 5.6, 8.8, 8.9, 9.2, 10.3 och 15.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel16a¶Kommittéförfarande

Införd genom förordning (EU) 2023/839.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för klimatförändringar som inrättats genom artikel 44.3 i förordning (EU) 2018/1999. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel17¶Översyn

Ändrad genom förordning (EU) 2023/839.

1. Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat

a) internationell utveckling,

b) ansträngningar som gjorts för att uppnå Parisavtalets långsiktiga mål, och

c) unionsrätten, inbegripet om naturrestaurering.

På grundval av resultaten av den rapport som utarbetas enligt artikel 14.3 och resultaten av den bedömning som utförts enligt artikel 13.2 b eller på grundval av den verifiering som görs enligt artikel 37.4a i förordning (EU) 2018/1999 ska kommissionen, när så är lämpligt, lägga fram förslag för att säkerställa integriteten för unionens övergripande mål för nettoupptag av växthusgaser fram till 2030 som fastställts i enlighet med artikel 4.2 i den här förordningen och målets bidrag till målen i Parisavtalet.

2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning senast sex månader efter den första övergripande översyn som överenskommits enligt artikel 14 i Parisavtalet. Rapporten ska baseras på de senaste tillgängliga uppgifter som lämnats av medlemsstaterna enligt förordning (EU) 2018/1999 och på artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119. Med tanke på de ytterligare utsläppsminskningar och upptag av växthusgaser i unionen som krävs och strävan efter en socialt rättvis omställning, och med beaktande av behovet av ytterligare unionsstyrmedel och unionsåtgärder, ska rapporten, i förekommande fall, innehålla följande:

a) En bedömning av effekterna av den flexibilitet som anges i artikel 11.

b) En bedömning av denna förordnings bidrag till det klimatneutralitetsmål och de mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119.

c) En bedömning av denna förordnings bidrag till målen i Parisavtalet.

d) En bedömning av social och arbetsrättslig inverkan, däribland på jämställdhet och arbetsvillkor, i medlemsstaterna både på nationell och regional nivå, som de skyldigheter som anges i denna förordning har inom de markkategorier och sektorer som omfattas av artikel 2.

e) En bedömning av framstegen på internationell nivå när det gäller de regler som styr artikel 6.2 och 6.4 i Parisavtalet och, om så är lämpligt, förslag om ändring av denna förordning, särskilt för att undvika dubbelräkning och tillämpa motsvarande justeringar.

f) En bedömning av nuvarande trender och framtidsprognoser avseende utsläpp och upptag av växthusgaser från åkermark, betesmark och våtmarker samt regleringsalternativ för att säkerställa att dessa trender och prognoser är förenliga med målet att uppnå långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen inom alla sektorer av ekonomin i enlighet med unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119.

g) Nuvarande trender och framtidsprognoser avseende utsläpp av växthusgaser från följande rapporteringskategorier och regleringsalternativ för att säkerställa att dessa trender och prognoser är förenliga med målet att uppnå långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen inom alla sektorer av ekonomin i enlighet med unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119:

i) Enterisk fermentering.

ii) Gödselhantering.

iii) Risodling.

iv) Jordbruksmark.

v) Föreskriven bränning av savanner.

vi) Förbränning av jordbruksrester på plats.

vii) Kalkning.

viii) Tillförsel av urea.

ix) Andra kolhaltiga gödselmedel.

x) Övrigt.

Rapporten ska, i förekommande fall, beakta effekterna av skogens åldersstruktur, inbegripet i fall då dessa effekter är kopplade till specifika krigstids- eller efterkrigsomständigheter, på ett vetenskapligt robust, tillförlitligt och transparent sätt och i syfte att säkerställa skogens långsiktiga motståndskraft och anpassningsförmåga.

Rapporten får också, efter antagandet av en lämplig vetenskapligt baserad rapporteringsmetod och på grundval av framstegen i rapporteringen och den senaste tillgängliga vetenskapliga informationen, bedöma genomförbarhet av analys och effekter av rapportering om utsläpp och upptag av växthusgaser från ytterligare sektorer, såsom havs- och sötvattenmiljöer, samt relevanta regleringsalternativ.

Efter rapporten och med beaktande av vikten av att varje sektor bidrar rättvist till unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål enligt förordning (EU) 2021/1119 ska kommissionen, när så är lämpligt, lägga fram lagstiftningsförslag. Förslagen får särskilt innehålla unionens och medlemsstaternas mål för utsläpp och upptag av växthusgaser, med vederbörlig hänsyn tagen till eventuella underskott som enskilda medlemsstater kan ha ackumulerat fram till 2030.

Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, som inrättats enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 (det rådgivande organet), får på eget initiativ tillhandahålla vetenskaplig rådgivning eller utfärda rapporter om unionens åtgärder, klimatmål, årliga utsläpps- och upptagsnivåer och flexibilitet inom ramen för denna förordning. Kommissionen ska beakta det rådgivande organets relevanta rådgivning och rapporter, särskilt när det gäller framtida åtgärder som syftar till ytterligare utsläppsminskningar och upptagsökningar i de delsektorer som omfattas av den här förordningen.

3. Inom tolv månader efter ikraftträdandet av en lagstiftningsakt som berör ett unionsregelverk för certifiering av koldioxidupptag ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjliga fördelar och kompromisser när det gäller att i tillämpningsområdet för denna förordning inkludera hållbart framställda produkter för lagring av koldioxid med lång livslängd som har en nettopositiv koldioxidlagringseffekt. Rapporten ska innehålla en bedömning av hur direkta och indirekta utsläpp och upptag av växthusgaser relaterade till dessa produkter, såsom de som härrör från förändrad markanvändning och därav följande risker för läckage av relaterade utsläpp, ska beaktas, liksom eventuella fördelar och kompromisser med andra av unionens miljömål, särskilt målen för biologisk mångfald. Vid behov får rapporten innehålla överväganden om en process för att inkludera hållbara produkter för lagring av koldioxid i denna förordnings tillämpningsområde, på ett sätt som är förenligt med unionens övriga miljömål samt IPCC:s riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet. Kommissionens rapport får vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning i enlighet med detta.

Artikel18¶Ändringar av förordning (EU) nr 525/2013

Förordning (EU) nr 525/2013 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 7.1 ska ändras på följande sätt:

a) Följande led ska införas:

”da) Från och med 2023 utsläpp och upptag som omfattas av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 i enlighet med de metoder som anges i bilaga IIIa till den här förordningen.

b) Följande stycke ska läggas till:

”En medlemsstat får begära att beviljas ett undantag av kommissionen från första stycket da för att tillämpa en annan metod än den som anges i bilaga IIIa om den nödvändiga metodförbättringen inte kan uppnås i tid för att förbättringen skulle kunna beaktas i växthusgasinventeringarna för perioden 2021–2030, eller om kostnaden för metodförbättringen skulle vara oproportionellt hög jämfört med nyttan av en sådan metod när det gäller att förbättra bokföringen av utsläpp och upptag på grund av att utsläppen och upptagen från de berörda kolpoolerna är så obetydliga. Medlemsstater som vill beviljas ett sådant undantag ska senast den 31 december 2020 lämna in en motiverad begäran till kommissionen som visar inom vilken tid metodförbättringen kan uppnås, den alternativa metod som föreslås eller båda, samt en bedömning av den potentiella inverkan på bokföringens korrekthet. Kommissionen får begära att ytterligare information lämnas in inom en specifik, rimlig tidsfrist. Om kommissionen anser att begäran är motiverad ska den bevilja undantaget. Om kommissionen avslår begäran ska den motivera sitt beslut.”

2. I artikel 13.1 c ska följande led läggas till:

”viii) Från och med 2023 information om nationella politiska strategier och åtgärder som genomförs för att uppfylla skyldigheter enligt förordning (EU) 2018/841 och information om andra nationella politiska strategier och åtgärder som planeras för att begränsa utsläppen av växthusgaser eller förbättra sänkor utöver deras åtaganden enligt den förordningen.”

3. I artikel 14.1 ska följande led införas:

”ba) Från och med 2023 prognoser över sammantagna växthusgasutsläpp och separata uppskattningar av utsläpp och upptag av växthusgaser som omfattas av förordning (EU) 2018/841”.

4. Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA IIIA

Metoder för övervakning och rapportering som avses i artikel 7.1 da

Strategi 3: Geografiskt explicita data om ändrad markanvändning i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

Tier 1-metod i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

För utsläpp och upptag för en kolpool som svarar för minst 25–30 % av utsläppen eller upptagen i en käll- eller sänkkategori som prioriteras i en medlemsstats nationella inventeringssystem eftersom dess uppskattning har en stor inverkan på landets totala inventering av växthusgaser i termer av absoluta utsläpp och upptag, på trenden för utsläpp och upptag eller på osäkerheten när det gäller utsläpp och upptag i markanvändningskategorierna, åtminstone Tier 2-metod i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

Medlemsstaterna uppmuntras tillämpa Tier 3-metoden i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.”

Artikel19¶Ändring av beslut nr 529/2013/EU

Beslut nr 529/2013/EU ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 3.2 ska första stycket utgå.

2. I artikel 6 ska punkt 4 utgå.

Artikel20¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

BILAGA I

VÄXTHUSGASER OCH KOLPOOLER

A) Växthusgaser som avses i artikel 2: Dessa växthusgaser ska uttryckas i ton koldioxidekvivalent och fastställas i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013.

a) Koldioxid (CO2).

b) Metan (CH4).

c) Dikväveoxid (N2O).

B) Kolpooler som avses i artikel 5.4:

a) Levande biomassa.

b) Förna.

c) Död ved.1

d) Dött organiskt material.

e) Mineraljordar.

f) Organogena jordar.

g) Avverkade träprodukter upptagna i markbokföringskategorierna beskogad mark och brukad skogsmark.

BILAGA II

BILAGA IIa

Unionsmålet (kolumn D), genomsnittliga data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 (kolumn B) och medlemsstaternas nationella mål (kolumn C) enligt artikel 4.3 som ska uppnås 2030

BILAGA III

BILAGA IV

NATIONELL BOKFÖRINGSPLAN FÖR SKOGSBRUK SOM INNEHÅLLER EN MEDLEMSSTATS REFERENSNIVÅ FÖR SKOG

A. Kriterier och vägledning för att fastställa referensnivåer för skog

En medlemsstats referensnivå för skog ska fastställas i enlighet med följande kriterier:

a) Referensnivån ska överensstämma med målet att uppnå en balans mellan antropogena utsläpp från källor och upptag av växthusgaser i sänkor under den andra hälften av detta sekel, däribland att öka de potentiella upptagen från åldrande skogsbestånd, som annars kan visa gradvisa minskande sänkor.

b) Referensnivån ska säkerställa att enbart det faktum att kollager finns inte tas upp i bokföringen.

c) Referensnivån bör säkerställa ett stabilt och trovärdigt bokföringssystem som säkerställer att utsläpp och upptag till följd av biomassaanvändning bokförs på rätt sätt.

d) Referensnivån ska innefatta kolpoolen för avverkade träprodukter och därigenom ge en jämförelse mellan antagen omedelbar koldioxidavgång och tillämpning av första ordningens nedbrytningsfunktion och halveringstid.

e) Det ska antas att det råder ett konstant förhållande mellan användningen av skogsbiomassa som material och energi, såsom den dokumenterats under perioden 2000–2009.

f) Referensnivån bör vara förenlig med målet om att bidra till bevarande av den biologiska mångfalden och till en hållbar användning av naturresurser, vilket fastställs i EU:s skogsstrategi, medlemsstaternas nationella skogspolitik och EU:s strategi för biologisk mångfald.

g) Referensnivån ska överensstämma med de nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor som rapporteras i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013.

h) Referensnivån ska överensstämma med inventeringen av växthusgaser och relevanta historiska data och baseras på transparent, fullständig, enhetlig, jämförbar och korrekt information. I synnerhet ska den modell som används för att konstruera referensnivån kunna återge historiska data från den nationella inventeringen av växthusgaser.

B. Delar i den nationella bokföringsplanen för skogsbruk

Den nationella bokföringsrapport för skogsbruket som överlämnas i enlighet med artikel 8 ska innehålla följande delar:

a) En allmän beskrivning av fastställandet av referensnivån för skog och en beskrivning av hur kriterierna i denna förordning har beaktats.

b) Uppgift om vilka kolpooler och växthusgaser som har ingått i referensnivån för skog, skäl för att en kolpool inte har inkluderats i fastställandet av referensnivån för skog och en demonstration av överensstämmelsen mellan de kolpooler som ingår i referensnivån för skog.

c) En beskrivning av strategier, metoder och modeller, inklusive kvantitativ information, som används i fastställandet av referensnivån för skog, i linje med den senast inlämnade nationella inventeringsrapporten, och en beskrivning av dokumenterad information om hållbar skogsbrukspraxis och intensitet samt antagna nationella strategier.

d) Information om hur avverkningsnivåer förväntas utvecklas under olika politiska scenarier.

e) En beskrivning av hur var och en av följande aspekter behandlades i fastställandet av referensnivån för skog:

i) Arealen brukad skog.

ii) Utsläpp och upptag från skogar och avverkade träprodukter som visas i inventeringar av växthusgaser och relevanta historiska data.

iii) Skogsegenskaper, bl.a. dynamiska åldersrelaterade skogsegenskaper, tillväxt, avverkningsålder och annan information om skogsbruksverksamheten om inga åtgärder vidtas (business as usual).

iv) Historiska och framtida avverkningsnivåer fördelade över energianvändning och annan användning.

C. Referensnivåer för skog som medlemsstaterna ska tillämpa för perioden 2021–2025

BILAGA V

FÖRSTA ORDNINGENS NEDBRYTNINGSFUNKTION, METODER OCH STANDARDISERADE HALVERINGSTIDER FÖR AVVERKADE TRÄPRODUKTER

Metodfrågor

Om det inte är möjligt att skilja mellan avverkade träprodukter upptagna i markbokföringskategorierna beskogad mark och brukad skogsmark, får medlemsstaten välja att bokföra avverkade träprodukter som om alla utsläpp och upptag inträffade på brukad skogsmark.

Avverkade träprodukter i deponier för fast avfall och avverkade träprodukter som avverkades för energiändamål ska bokföras baserat på omedelbar koldioxidavgång.

Importerade avverkade träprodukter, oavsett ursprung, ska inte bokföras av den importerande medlemsstaten (produktionsansatsen).

För exporterade avverkade träprodukter avser landsspecifika data landsspecifik halveringstid och de avverkade träprodukternas användning i importlandet.

Den landsspecifika halveringstiden för avverkade träprodukter som släpps ut på marknaden i unionen bör inte avvika från den som används av den importerande medlemsstaten.

Medlemsstaterna får, endast i informationssyfte, i de data som lämnas in inkludera data om andelen trä som används för energiändamål som importerades från länder utanför unionen, och ursprungsländerna för sådant trä.

Medlemsstaterna får använda landsspecifika metoder och halveringstider i stället för de metoder och standardhalveringstider som anges i denna bilaga, under förutsättning att sådana metoder och värden bestäms på grundval av transparenta och verifierbara uppgifter och att de metoder som används är minst lika detaljerade och exakta som de som anges i denna bilaga.

Standardhalveringstid:

Halveringstiden är det antal år det tar för mängden kol som lagras i en kategori avverkade träprodukter att minska till halva sitt ursprungliga värde.

Standardhalveringstiden ska vara följande:

a) 2 år för papper,

b) 25 år för träpaneler,

c) 35 år för sågade trävaror.

Medlemsstaterna får specificera de träbaserade material, inklusive bark, inom de kategorier som avses i leden a, b och c ovan, på grundval av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, förutsatt att de tillgängliga uppgifterna är tydliga och kontrollerbara. Medlemsstaterna får också använda sig av landsspecifika delkategorier för alla dessa kategorier.

BILAGA VI

BERÄKNING AV BAKGRUNDSNIVÅER FÖR NATURLIGA STÖRNINGAR

1) För beräkning av bakgrundsnivån ska följande uppgifter lämnas:

a) Historiska utsläppsnivåer som orsakas av naturliga störningar.

b) Typ(er) av naturliga störningar i uppskattningen.

c) Samlade uppskattningar av årsutsläpp för dessa typer av naturliga störningar för perioden 2001–2020, förtecknade per markbokföringskategori för perioden 2021–2025 och per markrapporteringskategori för perioden 2026–2030.

d) En redovisning av tidsseriernas konsekvens i alla relevanta parametrar, inklusive minimiareal, metoder för utsläppsuppskattning, omfattningen av kolpooler och gaser.

2) Bakgrundsnivån beräknas som genomsnittet av tidsserien 2001–2020 exklusive alla år då onormala nivåer av utsläpp registrerades, dvs. exklusive alla statistiska avvikande värden. Statistiska avvikande värden ska identifieras på följande sätt:

a) Beräkna det aritmetiska medelvärdet och standardavvikelsen för hela tidsserien 2001–2020.

b) Uteslut från tidsserien alla år då de årliga utsläppen ligger mer än två standardavvikelser från medelvärdet.

c) Beräkna på nytt det aritmetiska medelvärdet och standardavvikelsen för tidsserien 2001–2020 minus de år som uteslutits i led b.

d) Upprepa leden b och c tills inga avvikande värden kan identifieras.

3) Efter beräkning av bakgrundsnivån enligt punkt 2 i denna bilaga får mängden utsläpp, om utsläppen under ett visst år under perioden 2021–2025 för markbokföringskategorierna beskogad mark och brukad skogsmark enligt artikel 2.1 överstiger bakgrundsnivån plus en marginal, uteslutas i enlighet med artikel 10. Marginalen ska motsvara en sannolikhetsnivå på 95 %.

4) Följande utsläpp får inte uteslutas vid tillämpning av artikel 10:

a) Utsläpp till följd av verksamheter avseende slutavverkning och tidigarelagd avverkning som skett på markområdena efter det att naturliga störningar förekommit.

b) Utsläpp till följd av föreskriven bränning som skett på markområdena under något år under perioden 2021–2025.

c) Utsläpp på mark som varit föremål för avskogning efter förekomst av naturliga störningar.

5) Informationskrav i enlighet med artikel 10.2 innefattar följande:

a) Identifiering av alla markområden som påverkats av naturliga störningar under det aktuella året, inklusive deras geografiska position, störningsperiod och typerna av naturliga störningar.

b) Bevis för att ingen avskogning har skett under den återstående delen av perioden 2021–2025 på markområden som påverkats av naturliga störningar och beträffande vilka utsläpp uteslutits från bokföringen.

c) En beskrivning av kontrollerbara metoder och kriterier som kommer att användas för att identifiera avskogning på dessa markområden under de efterföljande åren under perioden 2021–2025.

d) Om möjligt, en beskrivning av åtgärder som medlemsstaten vidtog för att förhindra eller begränsa de naturliga störningarnas effekter.

e) Om möjligt, en beskrivning av åtgärder som medlemsstaten vidtog för att återställa de markområden som påverkades av de naturliga störningarna.

6) Informationskrav enligt artikel 10.2 samt artiklarna 13 och 13b innefattar följande:

a) Identifiering av alla markområden som påverkats av naturliga störningar under det aktuella året, inbegripet deras geografiska läge, störningsperiod och typerna av naturliga störningar.

b) Om möjligt, en beskrivning av åtgärder som medlemsstaten vidtog för att förhindra eller begränsa de naturliga störningarnas effekter.

c) Om möjligt, en beskrivning av åtgärder som medlemsstaten vidtog för att återställa de markområden som påverkats av de naturliga störningarna.

BILAGA VII

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

2 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (EUT L 114, 12.4.2022, s. 22).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (EUT L 126, 21.5.2009, s. 13).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).”

7 Endast tillämpligt på beskogad mark och brukad skogsmark.

8 Endast tillämpligt på avskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark och brukad våtmark.