Tillämpningen av unionens tullkvoter och andra importkvoter

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2023/1321 · förordning (EU) 2023/2777 · förordning (EU) 2026/1384.

(1) Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (utträdesavtalet) ingicks på unionens vägnar genom rådets beslut (EU) 2020/135 och trädde i kraft den 1 februari 2020.

(2) I artikel 4 i protokollet om Irland/Nordirland som fogats till utträdesavtalet (protokollet) upprepas att Nordirland ingår i Förenade kungarikets tullområde och att ingenting i protokollet hindrar Förenade kungariket från att inkludera Nordirland i det territoriella tillämpningsområdet för dess listor över medgivanden som är fogade till det allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (Gatt 1994).

(3) I artikel 13.1 i protokollet föreskrivs att, utan hinder av övriga bestämmelser i protokollet, alla hänvisningar till unionens tullområde i protokollets tillämpliga bestämmelser, eller i de unionsrättsliga bestämmelser som genom protokollet gjorts tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland, ska läsas som att de omfattar Nordirlands landterritorium.

(4) Enligt artikel 5.3 i protokollet är unionens tullagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 tillämplig på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland. De bestämmelserna, jämförda med artikel 5.1 första och andra styckena i protokollet vad gäller varor som förs in i Nordirland från en plats utanför unionen, innebär att unionens tulltaxebestämmelser, inbegripet tullkvoter enligt Gemensamma tulltaxan eller relevanta internationella avtal, skulle vara tillämpliga på sådana varor när det anses föreligga en risk för att dessa varor senare införs i unionen. Dessa tullkvoter omfattar importtullkvoter i unionens listor över åtaganden enligt Gatt 1994, importtullkvoter som överenskommits i unionens bilaterala internationella avtal, inbegripet kvoter för undantag från ursprungsreglerna, importtullkvoter enligt unionens ordningar för handelspolitiska skyddsåtgärder, andra autonoma importtullkvoter, och exporttullkvoter som fastställts i avtal med tredjeländer.

(5) Enligt artikel 5.4 i protokollet ska den unionsrätt som förtecknas i bilaga 2 till protokollet också tillämpas på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland, enligt de villkor som anges i den bilagan. Den bilagan inbegriper unionslagstiftning som föreskriver vissa importkvoter.

(6) De bilaterala arrangemangen mellan unionen och Förenade kungariket inom ramen för protokollet ger inte upphov till rättigheter och skyldigheter för tredjeländer. Följaktligen kan import inom ramen för unionens importtullkvoter eller andra importkvoter som är tillämpliga på varor med ursprung i ett tredjeland som förs in i Nordirland inte räknas in i detta tredjelands rättigheter gentemot unionen, om inte tredjelandet har godtagit detta. Denna situation utgör en risk för en väl fungerande inre marknad i unionen och för den gemensamma handelspolitikens integritet genom att medge eventuellt kringgående av unionens tullkvoter eller andra importkvoter.

(7) För att hantera denna risk bör unionens importtullkvoter och andra importkvoter vara tillgängliga endast för varor som importeras och övergår till fri omsättning i unionen och inte i Nordirland.

(8) Varje avtal mellan unionen och ett tredjeland som föreskriver exporttullkvoter är tillämpligt endast på varor som importeras in i unionen. Det tredjelandet skulle därför kunna vägra att utfärda exportlicenser för direktimport till Nordirland.

(9) I kraft av artikel 5.3 och 5.4 i protokollet jämförda med artikel 13.3 är denna förordning även tillämplig på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) 2026/1384.

Varor som importeras från en plats utanför unionen ska omfattas av unionens importtullkvoter eller andra importkvoter eller av exporttullkvoter som tillämpas av tredjeländer endast om dessa varor övergår till fri omsättning inom följande territorier:

Konungariket Belgiens territorium.

Republiken Bulgariens territorium.

Republiken Tjeckiens territorium.

Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och Grönland.

Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgoland och området Büsingen (fördraget av den 23 november 1964 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiziska edsförbundet).

Republiken Estlands territorium.

Irlands territorium.

Republiken Greklands territorium.

Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

Republiken Frankrikes territorium, utom de franska utomeuropeiska länder och territorier som omfattas av bestämmelserna i fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, men inbegripet Monacos territorium, som det definieras i den tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Journal officiel de la République française (Frankrikes officiella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).

Republiken Kroatiens territorium.

Republiken Italiens territorium, utom kommunen Livigno.

Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års anslutningsakt.

Republiken Lettlands territorium.

Republiken Litauens territorium.

Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

Ungerns territorium.

Maltas territorium.

Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

Republiken Österrikes territorium.

Republiken Polens territorium.

Republiken Portugals territorium.

Rumäniens territorium.

Republiken Sloveniens territorium.

Republiken Slovakiens territorium.

Republiken Finlands territorium.

Konungariket Sveriges territorium.

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium, som de definieras i fördraget om upprättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den 16 augusti 1960.

Varor som förtecknas i bilagan, som har sitt ursprung i Förenade kungariket och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1384 och som förs in i Nordirland genom direkt transport från andra delar av Förenade kungariket ska också omfattas av unionens importtullkvoter om dessa varor övergår till fri omsättning på Nordirlands territorium.

Artikel1a¶

Ändrad genom förordning (EU) 2023/1321 och förordning (EU) 2026/1384.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 1b med avseende på ändring av denna förordning i syfte att i förteckningen i bilagan lägga till vissa kategorier av varor med ursprung i Förenade kungariket som omfattas av förordning (EU) 2026/1384 och som förs in i Nordirland genom direkt transport från andra delar av Förenade kungariket, förutsatt att Förenade kungariket på ett för unionen tillfredsställande sätt har påvisat ett behov av att dessa varor övergår till fri omsättning i Nordirland.

Artikel1b¶

Införd genom förordning (EU) 2023/1321.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 1a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2023. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 1a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 1a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

BILAGA

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1384 av den 17 juni 2026 om hantering av de negativa handelsrelaterade effekterna av global överkapacitet på unionens stålmarknad och om ändring av förordning (EU) 2020/2170 ( EUT L, 2026/1384, 24.6.2026, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2026/1384/oj).

2 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

3 Enligt definitionen i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).