Ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tillfälliga riktade operativa lättnader och riktade multiplikatorer för beräkning av ett instituts kapitalbaskrav för marknadsrisk
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, särskilt artikel 461a.2, och
(1) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 ändrades förordning (EU) nr 575/2013, bland annat för att som ett rapporteringskrav i den förordningen införa standarderna från den grundläggande översynen av handelslagret (FRTB-standarderna), dvs. de omfattande kapitalbaskrav för marknadsriskexponeringar som utarbetats av Baselkommittén för banktillsyn (Baselkommittén). Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1623 ändrades förordning (EU) nr 575/2013 än en gång för att göra FRTB-standarderna till bindande krav för beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk.
(2) Med tanke på den mycket starka konkurrens som råder inom den internationella handelsverksamheten antogs FRTB-standarderna på premissen att de, såväl innehållsmässigt som tidsmässigt, skulle genomföras i alla jurisdiktioner på ett sätt som säkerställer lika konkurrensvillkor på internationell nivå för institutens handelsverksamhet. Övervakningen av genomförandet av FRTB-standarderna i andra jurisdiktioner som är medlemmar i Baselkommittén, och i synnerhet i jurisdiktioner med många internationellt verksamma banker, har visat att det förekommit förseningar och flera avvikelser från de internationella standarderna och att det därför finns en betydande risk för snedvridning av konkurrensvillkoren på internationell nivå. För att hantera denna risk och samla in mer information om andra jurisdiktioners genomförandetidsplaner och faktiska regler har kommissionen två gånger använt sin befogenhet enligt artikel 461a.2 b i förordning (EU) nr 575/2013 att genom en delegerad akt skjuta upp tillämpningen av FRTB-standarderna för beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk i unionen till den 1 januari 2027.
(3) Under de senaste månaderna har övervakningen av genomförandet av FRTB-standarderna visat att även om de flesta jurisdiktioner faktiskt har gjort framsteg i genomförandet av dessa standarder kvarstår osäkerheten kring tidsplanerna för genomförandet och kring hur reglerna slutligen kommer att se ut i jurisdiktioner med många internationellt verksamma kreditinstitut. För att undvika att unionens kreditinstitut i sin handelsverksamhet hamnar i ett betydande underläge i förhållande till sina konkurrenter bör tillsynsramen för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisk under en treårsperiod tillfälligt ändras. De riktade ändringarna bör gälla särskilda aspekter av tillsynsramen där avvikelser i andra jurisdiktioner har identifierats eller är högst sannolika.
(4) För att säkerställa ett säkert rättsläge och stabilt regelverk för kreditinstitut vad gäller den ram för marknadsrisk som de är skyldiga att använda för att beräkna sina kapitalbaskrav bör lättnaderna gälla i tre år, dvs. till och med den 31 december 2029, vilket är den maximala period som anges i artikel 461a.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
(5) För att få tillstånd att använda den alternativa internmodellmetoden för beräkning av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk måste kreditinstitut enligt Baselstandarderna och artikel 325az.2 d i förordning (EU) nr 575/2013, kontinuerligt genomföra och klara det resultatanalystest som fastställs i artikel 325bg i samma förordning för varje handlarbord som omfattas av deras tillstånd att använda den alternativa internmodellmetoden. För handlarbord som inte klarar testet bör kreditinstituten beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den alternativa schablonmetoden. Erfarenheter från senare tid har visat att det för flera handlarbord är svårt att klara detta test och att detta inte nödvändigtvis beror på brister i modellen. Andra jurisdiktioner har till följd av detta, åtminstone tillfälligt, tillämpat resultatanalystestet på ett icke-bindande sätt, som ett kontrollverktyg. För att hantera farhågor som rör lika konkurrensvillkor i förhållande till dessa jurisdiktioner bör även genomförandet i unionen tillåta att banker under denna treårsperiod beräknar resultatanalystestet enbart för kontrolländamål, och det bör tydligt fastställas att testet under denna period inte har någon direkt inverkan på kapitalbaskraven.
(6) I FRTB-standarderna fastställs tydliga och stränga krav för icke modellerbara riskfaktorer som har införts i unionslagstiftningen genom lagstiftningsakter och genom kommissionens delegerade akter och genomförandeakter. Eftersom antagandet av interna modeller för marknadsrisk runtom i världen hittills har varit mycket begränsat och genomförandet av FRTB försenats kraftigt i viktiga jurisdiktioner är utvecklingen av datalösningar från tredjepartsleverantörer, som skulle kunna göra det möjligt för kreditinstitut att klassificera ett mindre antal av sina riskfaktorer som icke modellerbara, fortfarande begränsad. Detta har stor inverkan på kapitalbaskraven, vilket väcker farhågor om att de icke modellerbara riskfaktorernas bidrag till de totala kapitalbaskrav som beräknas med hjälp av interna modeller är större än vad som ursprungligen förväntades. Institut har över huvud taget uppfattat reglerna om icke modellerbara riskfaktorer som det största hindret för att utveckla interna modeller för marknadsrisk. Detta har föranlett andra viktiga jurisdiktioner att förenkla sina regler om icke modellerbara riskfaktorer genom att tillåta att fler riskfaktorer kapitaliseras som modellerbara enligt expected shortfall-måttet. För att slå vakt om lika konkurrensvillkor på internationell nivå och göra det lättare att genomföra reglerna om icke modellerbara riskfaktorer är det nödvändigt att ändra villkoren om det antal verifierbara prisobservationer som krävs för att betrakta en riskfaktor som modellerbar och därmed kapitaliserad enligt beräkningen för expected shortfall.
(7) I linje med Baselstandarderna är ett av de kriterier som fastställs i artiklarna 1.1 och 4.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 för att betrakta en riskfaktor som modellerbar att det berörda institutet under en observationsperiod på tolv månader har identifierat ett visst antal verifierbara priser för denna riskfaktor. Detta krav är problematiskt för nyligen emitterade instrument, inbegripet nyligen emitterade obligationer, nya referensräntor eller råvaror, eftersom det innebär att riskfaktorerna för dessa positioner under de första tolv månaderna efter att de har emitterats kanske inte klarar testet för godkännande, oavsett positionernas likviditet. För att minska bördan på institut och säkerställa lika konkurrensvillkor i förhållande till kreditinstitut från andra jurisdiktioner bör det vara tillåtet för kreditinstitut att under ett år efter det att sådana nya instrument först börjat handlas på marknaden tillämpa antalet faktiska prisobservationer som krävs för dessa nya riskfaktorers modellerbarhet pro rata.
(8) Ett av de särskilda kraven för den interna modell för fallissemangsrisk som avses i artikel 325bp i förordning (EU) nr 575/2013 är att kreditinstitutets skattningar av sannolikhet för fallissemang ska respektera de undre gränser som fastställs i punkt 5 a i samma artikel. För vissa emittenter eller gäldenärer som enligt den alternativa schablonmetoden inte omfattas av något kapitalbaskrav för fallissemangsrisk får detta till följd att kapitalbaskravet för fallissemangsrisk blir högre med den alternativa internmodellmetoden än med den alternativa schablonmetoden. Detta gäller i synnerhet emittenter med höga kreditbetyg som är nationella regeringar och centralbanker. Flera jurisdiktioner har avvikit från Baselstandarderna genom att till exempel tillåta banker att inom internmodellmetoden behandla exponeringar mot dessa emittenter på samma sätt som dessa exponeringar skulle ha behandlats inom den alternativa schablonmetoden (dvs. inga kapitalbaskrav för fallissemangsrisk). För att säkerställa samstämmighet mellan olika metoder och slå vakt om lika konkurrensvillkor i förhållande till dessa jurisdiktioner bör därför kreditinstitut i unionen gynnas av en liknande åtgärd. Detta bör uppnås genom att en multiplikator på 0 tillämpas på sannolikheten för fallissemang för emittenter/gäldenärer som med den alternativa schablonmetoden har en riskvikt på 0 %, varigenom kapitalkravet för exponeringar mot dessa emittenter/gäldenärer upphävs.
(9) Kreditinstitut som har fått godkännande att använda den alternativa internmodellmetoden för beräkning av sina kapitalbaskrav kan ha operativa svårigheter att genomföra dagliga beräkningar av expected shortfall-riskmåttet och av riskmåttet med stresscenarier i enlighet med artikel 325ba.1 i förordning (EU) nr 575/2013. Dagliga beräkningar kräver i synnerhet dataarbete och ställer tidsmässiga krav på operativa processer och styrningsprocesser. Kreditinstitut bör därför tillfälligt få beräkna och redovisa värdet på det lagstadgade expected shortfall-riskmåttet och riskmåttet med stresscenarier på veckobasis i stället för dagligen. På så vis säkerställs lika konkurrensvillkor för unionens kreditinstitut jämfört med banker från andra jurisdiktioner vars skyldighet att använda den alternativa internmodellmetoden infaller först senare.
(10) Artikel 325bh.1 i och artikel 325j i förordning (EU) nr 575/2013 innehåller specifika villkor för beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar mot företag för kollektiva investeringar (fonder) enligt både den alternativa schablonmetoden och den alternativa internmodellmetoden. För att undvika en mycket konservativ behandling måste kreditinstitut ha möjlighet att regelbundet göra en genomlysning av fondens alla komponenter som utgör exponeringens underliggande tillgångar och beräkna kapitalbaskraven för sin exponering mot fonden som om de var direkt exponerade mot fondens komponenter. Bankernas förmåga att göra en genomlysning förutsätter att det finns tillgång till data om fondens sammansättning vid genomlysningstidpunkten, vilket hittills har visat sig vara mycket svårt eftersom fonders förvaltningsföretag av sekretesskäl har få incitament att tillhandahålla utförlig information om fondernas sammansättning. Till följd av detta kan kreditinstitut ofta inte göra någon genomlysning inom någon av metoderna, utan är tvungna att använda en konservativ behandling. Andra viktiga jurisdiktioner har därför föreslagit ändringar av behandlingen av exponeringar mot fonder enligt både FRTB-schablonmetoden och FRTB-internmodellmetoden. För att undvika snedvridningar av konkurrensvillkoren och en oproportionerligt stor operativ börda för användning av genomlysningsmetoden är det därför nödvändigt att precis som i andra jurisdiktioner införa en flexibilitet som gör det möjligt för institut att göra en partiell genomlysning och att för detta ändamål fastställa ett lägsta tröskelvärde för en sådan partiell genomlysning, samtidigt som institut bör vara skyldiga att använda en mer konservativ behandling för den del av fonden som inte kan genomlysas. För enkelhets skull bör detta lägsta tröskelvärde fastställas i förhållande till exponeringens marknadsvärde. Om exponeringens marknadsvärde inte är lämpligt för specifika exponeringar mot fonder, till exempel sådana med hög skuldsättningsgrad, bör kreditinstitut väga in detta i sin genomlysningsmetod på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt. Det bör även fastställas en lägre frekvens för genomlysning. Inom den alternativa internmodellmetoden bör kreditinstitut dessutom få använda alternativ till genomlysningen, under förutsättning att deras behöriga myndigheter ger sitt godkännande. För exponeringar mot fonder som är föremål för vegarisk är genomlysningsmetoden komplicerad att genomföra och inte anpassad till hur kreditinstitut riskhanterar dessa positioner, eftersom vegakänsligheter inte är additiva och inte kan delas upp på ett enkelt sätt. Enligt bestämmelserna i kapitalkravsförordningen måste kreditinstitut dock använda samma metod för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisk för alla riskfaktorer i samma exponering mot en fond. Ett kreditinstitut som för en sådan fondposition använder genomlysningsmetoden för att beräkna kapitalkraven för dess deltariskfaktor måste därför använda genomlysningsmetoden när det gäller kapitalkraven för vegariskfaktorn. För att minska institutens operativa börda bör sådana kreditinstitut få använda en alternativ metod för att beräkna sina kapitalbaskrav för vegariskfaktorn i en exponering mot en fond, oavsett vilken metod som använts för att kapitalisera andra risktyper som är förbundna med denna exponering.
(11) Tillägget för kvarstående risk innebär ett ytterligare kapitalkrav för risker som inte redan fångas upp av de andra komponenterna i den alternativa schablonmetoden. Eftersom tillägget för kvarstående risk beräknas på grundval av ett instruments teoretiska värde oavsett risk, och risksäkring endast redovisas om det risksäkrade instrumentet och risksäkringsinstrumentet helt matchar varandra, kan det förekomma fall där kapitalbaskraven för tillägget för kvarstående risk inte överensstämmer med den faktiska kvarstående risken på handlarbordsnivå. För att undvika oproportionerligt stora kapitalkrav för instrument med kvarstående risk som kreditinstitut till stor del kanske kan risksäkra på marknaden, och för att säkerställa lika konkurrensvillkor i förhållande till andra jurisdiktioner som redan har genomfört eller kommer att genomföra specifika åtgärder avseende tillägget för kvarstående risk, bör det fastställas att multiplikatorer måste tillämpas på kapitalkrav för tillägg för kvarstående risk avseende instrument som har framtida realiserad volatilitet som en underliggande faktor, som är optioner som kan utövas vid ett begränsat antal tidpunkter eller som är optioner på skillnaden mellan två CMS-räntor som är i samma valuta, om dessa instrument endast av dessa skäl omfattas av ett tillägg för kvarstående risk.
(12) Kapitalbaskravet för fallissemangsrisk enligt den alternativa schablonmetoden fångar upp fallissemangsrisken för emittenter och gäldenärer för exponeringar som är föremål för marknadsrisk över en ettårig tidshorisont. Risksäkringar redovisas för exponeringar mot samma emittent eller gäldenär på särskilda villkor, bland annat vad gäller löptidsobalanser mellan olika positioner. Vissa av dessa villkor medger inte redovisning av den ekonomiska säkringen mellan ett aktiederivat och en kontantposition för samma underliggande faktor, vilket är en riskhanteringsmetod som ofta används i praktiken. För att uppmuntra risksäkring och i linje med liknande åtgärder som har vidtagits i andra jurisdiktioner bör denna typ av ekonomisk säkring redovisas i beräkningen av kapitalbaskrav för fallissemangsrisk enligt den alternativa schablonmetoden.
(13) Genom förordning (EU) 2024/1623 infördes en särskild riskvikt för exponeringar mot handeln med utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem, vilket motiverades av stabiliteten och den begränsade volatiliteten på unionens marknad för utsläppsrätter under de senaste åren och priserna på koldioxidkrediter på denna marknad. Senare visade kvantitativa analyser att utöver den lägre riskvikten borde även en korrelationsparameter som används för att aggregera exponeringar mot utsläppshandeln fastställas till ett annat värde, vilket skulle leda till lägre kapitalbaskrav för just dessa exponeringar. Utbyten mellan banker och tillsynsmyndigheter i andra jurisdiktioner, bland annat inom ramen för pågående samråd, tyder dessutom på att liknande åtgärder kan komma att antas i dessa jurisdiktioners slutliga genomförande av FRTB-standarderna. Mot bakgrund av dessa uppgifter bör korrelationsparametern till och med den 31 december 2029 därför ändras till ett lämpligt värde genom en multiplikator.
(14) Förseningarna i genomförandet av Basel III-reglerna i jurisdiktioner med internationellt verksamma banker leder till tillfälliga snedvridningar av konkurrensvillkoren, vilket även beror på att golvet för riskvägda tillgångar började tillämpas i unionen från och med den 1 januari 2025. För att minska dessa snedvridningar och säkerställa en smidig övergång bör kreditinstitut tillfälligt omfattas av en riktad och begränsad infasning av kapitalbaskraven för marknadsrisk enligt den alternativa schablonmetoden. Infasningen bör även omfatta kreditinstitut som tillämpar den förenklade schablonmetoden.
(15) I linje med Baselstandarderna kräver artikel 325i.1 a och b i förordning (EU) nr 575/2013 att kreditinstitut, för positioner i index som ingår i alternativa korrelationshandelsportföljer, beräknar en enda känslighet för indexet och förbjuder att en indexposition i en alternativ korrelationshandelsportfölj delas upp i underliggande riskfaktorer (dvs. positioner med ett enda namn) och senare nettning av dessa riskfaktorer med samma riskfaktorer hos samma beståndsdel i instrument som refererar till ett enda namn. Dessa krav skapar en diskrepans mellan den riskhanteringsmetod som kreditinstitut har för dessa exponeringar och beräkningen av kapitalbaskrav, vilket gör dem ännu mer komplicerade att tillämpa och leder till högre kapitalbaskrav. En viktig jurisdiktion med banker som är mycket aktiva inom handeln med alternativa korrelationshandelsportföljer har av detta skäl valt att tillåta att banker delar upp exponeringar mot index i alternativa korrelationshandelsportföljer. För att slå vakt om lika konkurrensvillkor bör kreditinstitut tillfälligt ges flexibilitet att tillämpa en uppdelningsmetod och netta sina exponeringar mot underliggande beståndsdelar mot samma riskfaktor.
(16) I och med genomförandet av FRTB-standarderna införs mer riskkänsliga och komplexa metoder som kan vara onödiga för institut med mindre verksamhet i handelslagret. Detta gäller särskilt små institut som uppfyller villkoren för att omfattas av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret i artikel 94 i förordning (EU) nr 575/2013, men som ligger över gränsvärdet i artikel 325a i samma förordning på grund av valutarisk eller råvarurisk som härrör från positioner utanför handelslagret. För att undvika att genomförandekostnaderna för sådana kreditinstitut i unionen blir oproportionerligt stora och tillämpningen alltför komplicerad, och med tanke på att andra viktiga jurisdiktioner antingen har infört liknande åtgärder eller inte tillämpar kapitalbaskraven för marknadsrisk på banker med mindre verksamhet i handelslagret, bör kreditinstitut i unionen med mindre verksamhet i handelslagret få använda den förenklade schablonmetoden för positioner utanför handelslagret som är föremål för valutarisk eller råvarurisk.
(17) Förseningar i genomförandet av den nya ramen för marknadsrisk i jurisdiktioner med internationellt verksamma banker innebär att kreditinstitut i unionen som bedriver en sofistikerad handelsverksamhet och har mer komplexa portföljer kommer att ställas inför ojämlika konkurrensvillkor om genomförandet av Basel III-standarderna skjuts upp till efter den 1 januari 2027, eller om kraven genomförs på ett flexiblare sätt i andra jurisdiktioner. Övervakningen av genomförandet av Basel III-standarderna i andra viktiga jurisdiktioner har visat att det är högst osannolikt att stora banker utanför unionen kommer att behöva tillämpa FRTB-reglerna i sina jurisdiktioner från och med den 1 januari 2027. För att säkerställa att specifika aspekter av den nya ramen för marknadsrisk, särskilt vad gäller den alternativa internmodellmetoden, inte är alltför komplicerade eller konservativa och därmed inte blir oförsvarligt komplicerade att tillämpa eller leder till alltför höga kapitalkrav är det emellertid nödvändigt att ompröva (och eventuellt omkalibrera) dessa specifika aspekter. I detta sammanhang, och för att begränsa eventuella konkurrensnackdelar som skulle få negativa konsekvenser för unionens banksektors konkurrensförmåga på detta område och på finansieringen av unionens ekonomi, bör kreditinstitut som påverkas negativt av genomförandet av de nya reglerna för marknadsrisk, efter tillämpning av de riktade ändringar som införs genom denna förordning, få begränsa dessa kapitaleffekter under de tre år som denna förordning är i kraft.
(18) De föreslagna åtgärderna bör sammantaget komma till rätta med många – men inte alla – skillnader i konkurrensvillkor mellan de större jurisdiktionerna. För att under övergångsperioden slå vakt om lika konkurrensvillkor fram till dess att de viktiga jurisdiktionerna slutligt antar och genomför FRTB-standarderna bör kreditinstitut som påverkas negativt av FRTB-reglerna få begränsa konsekvenserna av dessa regler på deras kapitalkrav genom att tillämpa en multiplikator som är lägre än 1 på dessa kapitalkrav under de tre år som denna förordning är i kraft. Med tanke på att dessa kreditinstitut påverkas av den nya ramen i olika utsträckning bör kalibreringen av multiplikatorn vara bankspecifik. Eftersom kreditinstitut skulle tillämpa multiplikatorn till och med den 31 december 2029 bör de dessutom regelbundet kunna omkalibrera multiplikatorn mot ett tillförlitligt referensvärde för att ta hänsyn till förändringar i deras portföljer och i marknadsförhållandena. Det är därför nödvändigt att införa en multiplikator som minskar konsekvenserna av de nya reglerna till samma nivå som de tidigare Basel 2.5-reglerna. För att möjliggöra en exakt kalibrering av multiplikatorn och undvika att tillämpningen blir alltför komplicerad, inbegripet tillämpningen av flera avgränsningar inom samma institut och ändringar av modeller som använts inom Basel 2.5-ramen, är det nödvändigt att beräkna multiplikatorn med hjälp av den avgränsning av vad som ligger inom, respektive utanför, handelslagret som gäller enligt Basel 2.5-ramen. Kreditinstitut som uppfyller kraven för och väljer att tillämpa multiplikatorn från och med den 1 januari 2027 bör även ha rätt valet att sluta att använda den innan treårsperioden har löpt ut, men bör i så fall inte få återuppta användningen av multiplikator längre fram. Kraven på rapportering och offentliggörande är viktiga för att möjliggöra tillsyn och marknadsdisciplin. Därför bör kreditinstitut som väljer att tillämpa multiplikatorn även fortsätta att rapportera och offentliggöra information om bindande kapitalbaskrav enligt Basel 2.5-ramen genom att följa de relevanta bestämmelserna i den version av kapitalkravsförordningen som var i kraft den 8 juli 2024.
(19) Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.
(20) Bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga utan att det påverkar bankers skyldigheter enligt kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet att säkerställa lämplig riskhanterings- och dataaggregeringskapacitet. Banker bör arbeta tillsammans med tillsynsmyndigheterna för att åtgärda eventuella brister som konstateras på dessa områden.
(21) De marknadsriskkrav som fastställs i förordning (EU) 2024/1623 kommer att börja tillämpas den 1 januari 2027. För att undvika att instituten ställs inför motstridiga krav är det därför nödvändigt att anpassa tillämpningsdatumet för den här förordningen till detta datum. För att undvika osäkerhet kring rättsläget bland marknadsaktörer och offentliga myndigheter bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶Ändring av förordning (EU) nr 575/2013
I förordning (EU) nr 575/2013 ska följande artiklar införas som artiklarna 495i–495v:”Artikel 495i Övergångsbestämmelser vad gäller resultatanalystestet inom den alternativa internmodellmetoden för marknadsrisk 1. Genom undantag från artikel 325az.2 d får instituten till och med den 31 december 2029 använda den alternativa internmodellmetoden för att beräkna sina kapitalbaskrav för marknadsrisk för handlarbord som inte uppfyller kraven i artikel 325bg. 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska instituten, för de handlarbord som omfattas av denna bestämmelse, beakta att de teoretiska förändringarna i värdet på dessa handlarbords portföljer, på grundval av institutens riskmätningsmodeller, ligger nära de hypotetiska förändringarna i värdet på dessa handlarbords portföljer, på grundval av institutens prissättningsmodell. Artikel 495j Operativa lättnader under en övergångsperiod vad gäller kapitalbaskrav för icke modellerbara riskfaktorer 1. Genom undantag från artiklarna 1.1 och 4.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 får instituten till och med den 31 december 2029 vid tillämpning av artikel 325be i denna förordning bedöma en riskfaktor som modellerbar för vilken institutet har identifierat minst två verifierbara priser under den observationsperiod som avses i artikel 1.1 och 1.2 och artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EU) 2022/2060. 2. Instituten ska tilldela de riskfaktorer som avses i punkt 1 en likviditetshorisont som är lika med 250 dividerat med det antal verifierbara priser som identifierats i enlighet med delegerad förordning (EU) 2022/2060, avrundat till närmaste längre likviditetshorisont som anges i tabell 2 i artikel 325bd i denna förordning. Den likviditetshorisont som tilldelas i enlighet med första stycket får inte vara kortare än den likviditetshorisont som skulle ha tilldelats riskfaktorn om antalet verifierbara priser var tillräckligt för att bedöma riskfaktorn som modellerbar i enlighet med artikel 1.1 och 1.2 och artikel 4.2 och 4.3 i delegerad förordning (EU) 2022/2060. 3. Instituten ska i den beräkning som avses i artikel 325bb inkludera alla riskfaktorer som betraktas som modellerbara i enlighet med punkt 1. Instituten ska inkludera andra icke modellerbara riskfaktorer i de beräkningar som fastställs i artikel 325bk. Artikel 495k Övergångsbestämmelser vad gäller datakraven för bedömning av nya emissioners modellerbarhet Genom undantag från artiklarna 1.2 och 4 i delegerad förordning (EU) 2022/2060 ska instituten till och med den 31 december 2029, när de bedömer riskfaktorers modellerbarhet i enlighet med artikel 325be i denna förordning, beakta följande vad gäller nya riskfaktorer som härrör från nyligen emitterade eller nyligen skapade instrument: a) Den observationsperiod som avses i artiklarna 1.1 och artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 börjar löpa den dag instrumenten emitteras eller för första gången handlas på marknaden. b) Minimiantalet verifierbara priser som är representativa för riskfaktorn i enlighet med den delegerade förordningen tillämpas pro rata fram till dess att tolv månader har förflutit sedan emissionen eller den dag då de för första gången handlas på marknaden. Artikel 495l Övergångsbestämmelser vad gäller kapitalbaskrav enligt den interna modellen för fallissemangsrisk Genom undantag från artikel 325bp.5 a ska instituten till och med den 31 december 2029 tillämpa en multiplikator som är lika med 0 på de skattningar av sannolikhet för fallissemang som används för beräkning av kapitalbaskrav för fallissemangsrisk enligt den interna modellen för fallissemangsrisk som fastställs i del tre avdelning IV kapitel 1b avsnitt 3 för alla emittenter eller gäldenärer vars exponeringar skulle åsättas en riskvikt på 0 % vid beräkning av kapitalbaskrav för fallissemangsrisk enligt den alternativa schablonmetoden. Artikel 495m Övergångsbestämmelser vad gäller beräkningsfrekvens för den alternativa internmodellmetoden 1. Till och med den 31 december 2029 får institut som tillämpar artikel 325ba.1 för beräkning av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk välja att beräkna de genomsnittsvärden som avses i artikel 325ba.1 b under de föregående tolv veckorna i stället för under de föregående 60 bankdagarna. 2. Till och med den 31 december 2029 får de institut som måste uppfylla de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 455.2 a och b välja att offentliggöra de värden som avses i den artikeln för de föregående tolv veckorna i stället för de föregående 60 bankdagarna. Artikel 495n Övergångsbestämmelser vad gäller kapitalbaskrav för positioner i fonder enligt den alternativa internmodellmetoden 1. Genom undantag från artikel 325bh.1 i får instituten till och med den 31 december 2029 göra en genomlysning av a) minst 50 % av fondens alla underliggande positioner, mätta enligt marknadsvärde, b) fondens underliggande positioner på kvartalsbasis i stället för på veckobasis. Vid tillämpning av första stycket led a ska instituten beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för alla återstående positioner i fonden genom att använda den riskvikt som anges i artikel 325j.1 b i. 2. När de gör den genomlysning som avses i punkt 1 ska instituten kunna övervaka risker som är ett resultat av betydande förändringar i den berörda fondens sammansättning mellan två beräkningstidpunkter. 3. Genom undantag från artikel 325bh.1 i får ett institut använda en alternativ modelleringsansats för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisk avseende positioner i fonder enligt den alternativa internmodellmetoden, under förutsättning att dess behöriga myndighet ger sitt godkännande. Artikel 495o Övergångsbestämmelser vad gäller kapitalbaskrav för positioner i fonder enligt den alternativa schablonmetoden 1. Genom undantag från artikel 325j.1 a får instituten till och med den 31 december 2029 göra en genomlysning av a) minst 50 % av alla fondens underliggande positioner, mätta enligt marknadsvärde, b) fondens underliggande positioner på kvartalsbasis i stället för på månadsbasis. Vid tillämpning av första stycket led a ska instituten beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk för alla återstående positioner för dessa fonder genom att använda den metod som fastställs i artikel 325j.1 b i. 2. Genom undantag från artikel 325j.1a och 325j.3 får instituten till och med den 31 december 2029 beakta positioner i fonder som enstaka aktiepositioner med en riskvikt på 100 % vid beräkning av sina kapitalbaskrav för vegarisk, oberoende av om andra metoder använts för att beräkna kapitalbaskraven för andra riskfaktorer för samma positioner. Artikel 495p Övergångsbestämmelser vad gäller kapitalbaskrav för tillägg för kvarstående risk enligt den alternativa schablonmetoden Genom undantag från artikel 325u ska instituten till och med den 31 december 2029 tillämpa en multiplikator som är lika med 0 på kapitalbaskrav för kvarstående risk som beräknas i enlighet med den artikeln för följande instrument: a) Instrument som hänvisar till framtida realiserad volatilitet som en underliggande faktor och som av andra skäl inte skulle åsättas ett tillägg för kvarstående risk. b) Instrument som är optioner som kan utövas vid ett begränsat antal på förhand fastställa tidpunkter och som av andra skäl inte skulle omfattas av ett tillägg för kvarstående risk. c) Instrument som är optioner på skillnaden mellan två CMS-räntor som är i samma valuta och som av andra skäl inte skulle omfattas av ett tillägg för kvarstående risk. Artikel 495q Övergångsbestämmelser vad gäller beräkning av kapitalbaskrav för fallissemangsrisk enligt den alternativa schablonmetoden Genom undantag från artikel 325x.4 får instituten till och med den 31 december 2029 efter eget gottfinnande tilldela a) positioner i aktiebaserade kontantinstrument som säkrar derivatinstrument samma löptid som de berörda derivatinstrumenten, b) aktiederivatexponeringar en löptid på tre månader. Artikel 495r Övergångsbestämmelser vad gäller beräkningen av kapitalbaskrav enligt den alternativa schablonmetoden för instrument som är föremål för risk knuten till EU:s utsläppshandelssystem Genom undantag från artikel 325at.2 ska instituten till och med den 31 december 2029 dividera den korrelationsparameter som anges i den artikeln för beräkning av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den alternativa schablonmetoden med 99,1 % för instrument som är föremål för deltaråvarurisk knuten till EU:s utsläppshandelssystem. Artikel 495s Övergångsbestämmelser vad gäller infasning av kapitalbaskrav enligt den alternativa schablonmetoden och den förenklade schablonmetoden 1. Instituten ska till och med den 31 december 2029 tillämpa en multiplikator på 0,9 på resultatet av beräkningen av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den känslighetsbaserade metoden i enlighet med artikel 325h.4. 2. Instituten ska till och med den 31 december 2029 tillämpa en multiplikator på 0,9 på resultatet av beräkningen av sina kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den förenklade schablonmetod som avses i artikel 325.2. Artikel 495t Övergångsbestämmelser vad gäller behandlingen av instrument som ingår i den alternativa korrelationshandelsportföljen Genom undantag från artikel 325i.1 a och b får instituten till och med den 31 december 2029 välja att även tillämpa den behandling som fastställs i den artikeln på positioner som ingår i den alternativa korrelationshandelsportföljen. Artikel 495u Övergångsbestämmelser om undantaget för institut med mindre verksamhet i handelslagret Ett institut som uppfyller villkoren för att omfattas av artikel 94 får till och med den 31 december 2029 tillämpa den metod som avses i artikel 325.2 för att beräkna sina kapitalbaskrav för marknadsrisk för positioner utanför handelslagret som är föremål för valutarisk eller råvarurisk. Artikel 495v Övergångsbestämmelser vad gäller tillämpningen av en multiplikator på kapitalbaskrav för marknadsrisk 1. Ett institut får till och med den 31 december 2029 välja att tillämpa en multiplikator på sina kapitalbaskrav för marknadsrisk som beräknats med hjälp av de metoder som avses i artikel 325.1 och som fastställs i artiklarna 325c–325ay, 325az–325bp och 326–361, om dess kapitalbaskrav för marknadsrisk, beräknade genom tillämpning av denna förordning i den version som var i kraft den 9 juli 2024 och med beaktande av övergångsbestämmelserna i artiklarna 495i–495t från och med den 31 mars 2027, är högre än dess kapitalbaskrav för marknadsrisk beräknade genom tillämpning av del tre avdelning IV i denna förordning i den version som var i kraft den 8 juli 2024. 2. Ett institut ska inte tillämpa multiplikatorn i punkt 1 om det beräknar sina kapitalbaskrav för marknadsrisk enbart genom att tillämpa artiklarna 326–361. 3. Ett institut som väljer att tillämpa behandlingen i punkt 1 ska utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna och lägga fram uppgifter som styrker att det uppfyller kraven i den punkten. 4. Ett institut som tillämpar behandlingen i punkt 1 får när som helst upphöra att tillämpa den behandlingen, förutsatt att det har underrättat sin behöriga myndighet. Ett institut som upphör att tillämpa den behandlingen ska inte åter börja tillämpa den vid en senare tidpunkt. 5. Ett institut som väljer att använda den multiplikator som avses i punkt 1 ska kalibrera denna multiplikator var tredje månad som kvoten mellan sina kapitalbaskrav för marknadsrisk beräknade genom tillämpning av del tre avdelning IV i denna förordning i den version som var i kraft den 8 juli 2024 och sina kapitalbaskrav för marknadsrisk beräknade genom tillämpning av denna förordning i den version som var i kraft den 9 juli 2024, med beaktande av de övergångsbestämmelser som fastställs i artiklarna 495i–495t. 6. Ett institut som tillämpar multiplikatorn i punkt 1 ska fortsätta att även rapportera information om kapitalbaskraven för marknadsrisk beräknade genom tillämpning av del tre avdelning IV i denna förordning i den version som var i kraft den 8 juli 2024. 7. Ett institut som tillämpar multiplikatorn i punkt 1 ska offentliggöra att det väljer att tillämpa multiplikatorn. Institutet ska fortsätta att även uppfylla de krav på offentliggörande av kapitalbaskrav för marknadsrisk som anges i del åtta i denna förordning i den version som var i kraft den 8 juli 2024. 8. För att fastställa sina kapitalbaskrav för marknadsrisk beräknade genom tillämpning av denna förordning i den version som var i kraft den 9 juli 2024 i enlighet med punkterna 1 och 5 ska ett institut använda de krav för införande i handelslagret som fastställs i artikel 104 i denna förordning i den version som var i kraft den 8 juli 2024.”
Artikel2¶Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2027.
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/575/oj.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/876/oj).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1623 av den 31 maj 2024 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller krav avseende kreditrisk, kreditvärdighetsjusteringsrisk, operativ risk, marknadsrisk och golvet för riskvägda tillgångar ( EUT L, 2024/1623, 19.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1623/oj).
4 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2795 av den 24 juli 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller den dag då kapitalbaskraven för marknadsrisk börjar tillämpas ( EUT L, 2024/2795, 31.10.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2024/2795/oj) och kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/1496 av den 12 juni 2025 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller den dag då kapitalbaskraven för marknadsrisk börjar tillämpas ( EUT L, 2025/1496, 19.9.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2025/1496/oj).
5 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 av den 14 juni 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterierna för bedömning av riskfaktorers modellerbarhet enligt internmodellmetoden och som specificerar hur ofta denna bedömning ska göras enligt artikel 325be.3 i den förordningen (EUT L 276, 26.10.2022, s. 60, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2022/2060/oj).
7 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/2060 av den 14 juni 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterierna för bedömning av riskfaktorers modellerbarhet enligt internmodellmetoden och som specificerar hur ofta denna bedömning ska göras enligt artikel 325be.3 i den förordningen (EUT L 276, 26.10.2022, s. 60, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2022/2060/oj).”
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/1221 av den 4 juni 2026 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tillfälliga riktade operativa lättnader och riktade multiplikatorer för beräkning av ett instituts kapitalbaskrav för marknadsrisk
1 Text av betydelse för EES.