Domstolens dom av den 1 mars 1966
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden Ch. L. Hammes och domarna A. M . Donner (referent), A. Trabucchi, R. Lecourt och R. Monaco, generaladvokat: J. Gand, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
I en skrivelse av den 15 mars 1965 gjorde sökandena en framställning till kommissionen vilken grundade sig på artikel 175 i fördraget.
I denna begärdes att kommissionen i ett beslut (Beschluss), med verkan från den 1 januari 1962, skulle tillkännage att Förbundsrepubliken Tysklands uttag av en omsättningsutjämningsskatt på 4 % vid import av mjölk i form av pulver och andra torkade mejeriprodukter utgör ett brott mot artikel 95 i fördraget och besluta (beschliessen) om inledande av ett förfarande enligt artikel 169 mot Tyskland samt informera sökandena om fattade beslut (Beschluesse).
Kommissionen fattade beslut med anledning av framställningen och meddelade sökandena i en skrivelse av den 14 maj 1965 att den inte delade deras uppfattning att utjämningsskatten stred mot artikel 95 i fördraget.
Sökandena har mot det på så sätt meddelade ställningstagandet väckt talan om ogiltigförklaring enligt artikel 173 i fördraget.
Svaranden har invänt att talan bör avvisas på den grunden att det omtvistade beslutet inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.
Syftet med framställningen av den 15 mars var att ett sådant förfarande mot en medlemsstat, som föreskrivs i artikel 169, skulle inledas och att kommissionen skulle förmås att vidta de åtgärder som framgår av artikeln.
Förfarandet i artikel 169 har till ändamål att förhindra att medlemsstaterna underlåter att uppfylla de skyldigheter som åvilar dem på grund av fördraget.
För detta ändamål bemyndigas kommissionen i artikeln att påbörja ett förfarande som kan utmynna i att ärendet förs vidare till EG-domstolen för att få underlåtenheten fastställd, i vilket fall den berörda medlemsstaten enligt artikel 171 i fördraget skall vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.
Den del av förfarandet som föregår anhängiggörandet vid domstolen utgör en administrativ fas som är ämnad att ge medlemsstaten tillfälle att rätta sig efter fördraget. Kommissionen avger inte sitt yttrande förrän medlemsstaten har getts tillfälle att inkomma med sina synpunkter.
Ingen av de åtgärder kommissionen vidtar inom ramen för denna fas har någon bindande verkan.
Till följd härav kan en talan om ogiltigförklaring som riktar sig mot det av kommissionen med anledning av framställningen fattade beslutet inte prövas.
I andra hand för sökandena passivitetstalan med stöd av artikel 175.
Svaranden har invänt att även den i andra hand förda talan bör avvisas.
Enligt artikel 175 andra stycket kan en passivitetstalan endast tas upp om institutionen inte har tagit ställning inom två månader från det den anmodats att vidta åtgärder.
Det är ostridigt att kommissionen tog ställning samt lät sökandena få del av ställningstagandet inom tidsfristen.
Med anledning härav är invändningen välgrundad.
Rättegångskostnader
I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Eftersom sökandenas talan inte kan prövas, skall sökandena ersätta rättegångskostnaderna.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas framställningar, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat artiklarna 169, 173 och 175 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, beaktat det till fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen bilagda protokollet om stadgan för domstolen, beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol, särskilt artikel 69.2 i dessa. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:
1) Sökandenas talan i mål 48/65 avvisas.
2) Sökandena skall ersätta rättegångskostnaderna i målet.
1 Rättegångsspråk: tyska.