Domstolens dom av den 13 juli 1971

Mål 8/71

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner (referent) och A. Trabucchi samt domarna R. Monaco, J. Mertens de Wilmars, P. Pescatore och H. Kutscher, generaladvokat: K. Roemer, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Den 11 mars 1971 väckte sökanden talan med stöd av artikel 175 i fördraget. Talan syftar till att domstolen skall fastställa att kommissionen underlåtit att fullgöra skyldigheten att bereda sökanden tillfälle att höras i egenskap av juridisk person med ett tillräckligt intresse i det förfarande som enligt artiklarna 85 och 86 i fördraget inletts mot Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mekanische Vervielfältigungsrechte.

Genom en inlaga av den 23 april 1971 har motparten med stöd av artikel 91 i rättegångsreglerna hävdat att talan inte kan tas upp till prövning med stöd av artikel 175.

I artikel 175 tredje stycket fastställs att varje fysisk eller juridisk person får, på de villkor som anges i föregående stycken i samma artikel, föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.

Av sammanhanget, särskilt första stycket, framgår att med orden ”underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt” avses i artikeln passivitet genom underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte antagandet av en annan rättsakt än den som berörda personer hade funnit önskvärd eller nödvändig.

I ett telex av den 13 november 1970 har sökanden begärt att få yttra sig med stöd av artikel 19.2 i förordning nr 17 i förening med artikel 5 i förordning nr 99/63 i de olika förfarandena mot GEMA.

I skrivelse av den 17 november 1970 fick sökanden svar enligt vilket, utan att det påverkade frågan om sökanden var berörd part enligt de angivna bestämmelserna, kommissionen uppmanade sökanden att lämna skriftliga synpunkter inom en månad, en tidsfrist som förlängdes två gånger.

Därmed har kommissionen handlat i enlighet med artikel 5 i förordning 99/63 om det förhör som avses i artikel 19 i förordning nr 17.

I detta fall har kommissionen således inte underlåtit att vidta åtgärder på begäran av sökanden.

Följaktligen saknas de villkor som avses i artikel 175 i detta fall.

Talan skall därför avvisas.

Rättegångskostnader

I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Talan skall avvisas.

Sökanden skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga synpunkterna från parterna angående invändningen om rättegångshinder, hört generaladvokatens förslag till avgörande angående invändningen om rättegångshinder, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 175 i detta, beaktat rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, särskilt artikel 19 i denna, beaktat rådets förordning nr 99/63 av den 25 juli 1963, särskilt artikel 5 i denna, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol, särskilt artikel 91 i dessa. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN, – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:

1) Sökandens talan avvisas.

2) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna i målet.

1 Rättegångsspråk: tyska.