Domstolens dom av den 27 september 1983

I mål 216/82 har Finanzgericht i Hamburg till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden J. Mertens de Wilmars, avdelningsordförandena P. Pescatore, A. 0'Keeffe och U. Everling samt domarna Mackenzie Stuart, T. Koopmans, O. Due, K. Bahlmann och Y. Galmot, generaladvokat: Sir Gordon Slynn, justitiesekreterare: P. Heim,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

1. Genom ett beslut av den 20 juli 1982, som kom in till domstolen den 12 augusti 1982, har Finanzgericht i Hamburg enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt tre frågor om tolkningen av dels artiklarna 173 och 177 i fördraget och dels rådets förordning nr 1798/75 av den 10 juli 1975 om befrielse från tull enligt Gemensamma tulltaxan vid import av undervisningsmaterial och vetenskapligt och kulturellt material (EGT nr L 184, 15.7.1975, s. 1) och kommissionens förordning nr 3195/75 av den 2 december 1975 om tillämpningsföreskrifter till förordning nr 1798/75 (EGT nr L 316, 6.12.1975, s. 17).

2. Frågorna har ställts inom ramen för en talan som väckts av universitetet i Hamburg mot de tyska tullmyndigheternas vägran att bevilja tullbefrielse vid import av en elektronisk kontroll- och mätapparat benämnd ”Packard 2425 Tri-Carb Spectrometer” som kom från Förenta staterna och som universitetet avsåg att använda för att ”mäta radioaktiviteten i vävnader och kroppsvätskor hos försöksdjur inom ramen för experimentell anatomisk forskning för att lokalisera och kvantifiera kemiska metaboliska processer i däggdjursorganismen”.

3. Det framgår av handlingarna att de tyska myndigheterna förelade kommissionen universitetets ansökan i enlighet med bestämmelserna i de nämnda förordningarna. I sitt till alla medlemsstater riktade beslut 78/851 av den 5 oktober 1978 (EGT nr L 293, 19.10.1978 s. 30, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), uttalade kommissionen att de villkor för tullbefrielse som anges i artikel 3.1 b i nämnda förordning nr 1798/75 inte var uppfyllda, eftersom för samma ändamål användbara apparater med likvärdigt vetenskapligt värde tillverkades inom gemenskapen. Efter detta beslut avslog de tyska myndigheterna den 7 maj 1979 slutgiltigt universitetets ansökan.

4. Under rättegången vid den nationella domstolen gjorde universitetet gällande att de apparater som tillverkas inom gemenskapen inte är likvärdiga med den amerikanska apparaten med hänsyn till de särskilda forskningsbehov som anges i universitetets ansökan. Mot denna bakgrund har Finanzgericht i Hamburg ställt följande frågor till domstolen: 1) Berör ett till medlemsstaterna riktat, av kommissionen fattat beslut i enlighet med artikel 4.6 första meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 3195/75 av den 2 december 1975 om att de i artikel 3 första stycket b i rådets förordning (EEG) nr 1798/75 av den 10 juli 1975 angivna villkoren för tullfri import av ett visst instrument eller en viss apparat inte är uppfyllda, även direkt och personligen den person som importerade det instrument eller den apparat som beslutet avsåg, så att denna person alltså kan begära ogiltigförklaring av detta beslut genom att väcka talan mot kommissionen och, om så är fallet, från vilken tidpunkt och inom vilken tidsfrist? 2) Kan den person som berörs av ett beslut som kommissionen har fattat i enlighet med artikel 4.6 första meningen i förordning (EEG) nr 3195/75, göra gällande att beslutet är rättsstridigt endast genom att väcka talan mot kommissionen inom den i artikel 173 tredje stycket i EEG-fördraget föreskrivna tvåmånadersfristen, eller kan den berörda personen göra gällande att beslutet är rättsstridigt även vid den nationella domstolen inom ramen för en talan mot fastställandet av tullen, varvid frågan om beslutets giltighet följaktligen i förekommande fall kan hänskjutäs av den nationella domstolen till Europeiska gemenskapernas domstol inom ramen för ett förfarande om förhandsavgörande? 3) Om det i rättegången vid den nationella domstolen kan göras gällande att beslutet är rättsstridigt: Är kommissionens beslut 78/851/EEG av den 5 oktober 1978 angående apparaten benämnd ”Packard Tri-Carb liquid scintillation system, Model 2425”, ogiltigt av den anledningen att liknande apparater enligt kommissionens beslut visserligen tillverkas inom gemenskapen men att deras prestanda var underlägsna den importerade apparatens, särskilt med hänsyn till användarspecifikationen?

De två första frågorna

5. Genom dessa frågor önskar den nationella domstolen i huvudsak få veta om den eller de personer som berörs av ett sådant beslut av kommissionen som det nu ifrågavarande, genom att inte ha väckt talan enligt artikel 173 andra stycket mot beslutet inom de tidsfrister som anges i tredje stycket i samma artikel, enligt gemenskapsrätten är förhindrade att i en rättegång vid en nationell domstol åberopa att beslutet är ogiltigt. För att lösa detta problem skall det förfarande som införts genom de ovan nämnda förordningarna granskas.

6. Enligt artikel 3 i förordningen nr 3195/75 skall ansökan om tullbefrielse göras hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den ifrågavarande vetenskapliga institutionen är belägen. Enligt artikel 4 skall denna myndighet omedelbart fatta beslut med anledning av ansökan, om myndigheten på grund av de upplysningar som den förfogar över kan bedöma om det för närvarande inom gemenskapen tillverkas eller inte tillverkas apparater med likvärdigt vetenskapligt värde. Det är alltså endast om den nationella myndigheten inte anser sig kunna själv bedöma denna fråga som den skall föra frågan vidare till kommissionen. Gemenskapsrätten fordrar inte att sökanden underrättas härom.

7. Kommissionens beslut riktar sig till alla medlemsstater. Det skall alltså enligt artikel 191 i fördraget delges dessa stater och blir gällande genom denna delgivning. I gengäld skall beslutet inte delges den som begärt tullbefrielse och det räknas inte till de rättsakter som enligt fördraget skall offentliggöras. Även om beslutet i praktiken verkligen har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, kan sökanden inte av dess ordalydelse nödvändigtvis dra slutsatsen att beslutet fattats med anledning av det av honom inledda förfarandet.

8. Eftersom beslutet är bindande för medlemsstaterna skall den nationella myndigheten, om kommissionens beslut är negativt, avslå ansökan om tullbefrielse. Enligt gemenskapsrätten är myndigheten dock inte skyldig att i sitt avgörande hänvisa till kommissionens beslut. Vidare kan, som förevarande fall visar, den nationella myndighetens beslut komma att fattas med viss eftersläpning i förhållande till delgivningen av kommissionens beslut.

9. Slutligen måste, som Finanzgericht med rätta har framhållit, den vetenskapliga institutionen i fråga för att kunna väcka talan enligt artikel 173 andra stycket i fördraget mot kommissionens beslut, visa att detta beslut berör institutionen direkt och personligen.

10. Under dessa förhållanden är den nationella myndighetens avslag på den vetenskapliga institutionens ansökan den enda till denna institution direkt riktade rättsakten, som denna med nödvändighet får kännedom i god tid och som den kan föra talan mot vid domstol utan att möta svårigheter när det gäller att visa att den har ett berättigat intresse att få saken prövad. I enlighet med en allmän rättsprincip som kommit till uttryck i artikel 184 i EEGfördraget skall sökanden, inom ramen för en talan enligt nationell rätt mot avslaget på sin ansökan, ha möjlighet att göra gällande att det beslut av kommissionen som utgör grund för det nationella beslutet mot sökanden, är rättsstridigt.

11. Detta konstaterande är tillräckligt för ett svar som undanröjer den ovisshet som den nationella domstolen gett uttryck för, utan att det är nödvändigt att ta ställning till det mer omfattande problemet om det allmänna förhållandet mellan artiklarna 173 och 177 i EEG-fördraget eller att besvara den första tolkningsfrågan särskilt.

12. De två första frågorna som Finanzgericht har ställt skall därför besvaras på följande sätt. Den eller de personer som berörs av ett av kommissionen enligt artikel 4 i förordning nr 3195/75 fattat beslut kan vid den nationella domstolen, inom ramen för talan mot fastställandet av tullen, göra gällande att kommissionens beslut är rättsstridigt. Frågan om beslutets giltighet kan följaktligen hänskjutas till EG-domstolen inom ramen för ett förfarande om förhandsavgörande.

Den tredje frågan

13. Denna fråga av Finanzgericht går ut på om det nämnda beslutet 78/851 är ogiltigt ay det skälet att de liknande apparater som tillverkas inom gemenskapen har prestanda som är underlägsna den importerade apparatens, särskilt med hänsyn till användarspecifikationen.

14. I detta hänseende skall först understrykas att de ifrågavarande förordningarna avser att säkerställa en ingående prövning av de ansökningar som förts vidare till kommissionen och om vilka en eller flera medlemsstater har avgivit ett negativt yttrande. Enligt artikel 4 i nämnda förordning nr 3195/75 utförs denna prövning av experter från alla medlemsstater vilka sammanträder inom ramen för Tullfrihetskommittén. Dessa experter har tillgång till inte endast ansökan utan även den tillhörande tekniska dokumentationen och de jämför de ifrågavarande apparaterna med beaktande av det särskilda ändamål för vilket importören avser att använda den importerade apparaten. Med hänsyn till den tekniska, karaktären hos denna prövning, kan domstolen endast i händelse av en uppenbar faktisk eller rättslig felaktighet eller maktmissbruk kritisera innehållet i ett beslut som kommissionen har fattat i överenskommelse med kommitténs yttrande.

15. Det skall vidare anmärkas att de ifrågavarande apparaternas likvärdighet skall bedömas inte endast på grund av de tekniska specifikationer för dessa apparater som användaren i sin ansökan betecknat som nödvändiga för sin forskning, utan främst på grund av en objektiv bedömning av apparaternas lämplighet för genomförandet av de experiment, vid vilka användaren ämnade använda den importerade apparaten. De expertutlåtanden som den nationella domstolen i förevarande fall har låtit inhämta är emellertid baserade på universitetets tekniska specifikationer utan prövning av om dessa specifikationer är berättigade med hänsyn till de krav som den avsedda forskningen ställer. Dessa utlåtanden innehåller emellertid den uttryckliga reservationen att en säker bedömning av det vetenskapliga värdet av de ifrågavarande apparaterna endast kan ske, om apparaterna används inom ramen för det avsedda vetenskapliga ändamålet och deras prestanda jämförs. Därav följer att dessa utlåtanden inte räcker till för att påvisa förekomsten av en sådan uppenbar felaktighet som kan göra det omtvistade beslutet ogiltigt.

16. Handlingarna i målet innehåller inte något annat som tillåter slutsatsen att det förekommit en sådan felaktighet eller ett maktmissbruk. Svaret på den tredje frågan blir därför att domstolens prövning inte har visat att det förekommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av kommissionens beslut 78/851 av den 5 oktober 1978.

Rättegångskostnader

17. De kostnader som har förorsakats den danska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN — angående de frågor som genom beslut av den 20 juli 1982 förts vidare av Finanzgericht i Hamburg - följande dom:

1) Den eller de personer som berörs av ett beslut som kommissionen fattat enligt artikel 4 i kommissionens förordning nr 3195/75 av den 2 december 1975 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning nr 1798/75 om befrielse från tull enligt Gemensamma tulltaxan vid import av undervisningsmaterial och vetenskapligt och kulturellt material, kan vid den nationella domstolen, inom ramen för talan mot fastställandet av tullen, göra gällande att kommissionens beslut är rättsstridigt. Frågan om beslutets giltighet kan följaktligen hänskjutas till EG-domstoIen inom ramen för ett förfarande om förhandsavgörande.

2) Domstolens prövning har inte visat att det förekommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av kommissionens beslut nr 78/851/EEG av den 5 oktober 1978 om tillägg till beslutet av den 23 maj 1977 om vägrad befrielse från tull enligt Gemensamma tulltaxan för den vetenskapliga apparaten ”Packard 2425 Tri-Carb Spectrometer” med teleprinter.

1 Rättegångsspråk: tyska.