Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I förevarande talan, väckt i enlighet med artikel 169 i EG-fördraget, gör kommissionen gällande att Konungariket Spanien, genom att inte anta nödvändiga nationella föreskrifter för att garantera institutionernas tjänstemän möjligheten att föra över sina rättigheter till avgångspension till gemenskapens pensionssystem, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän inom de europeiska gemenskaperna och enligt artikel 5 i EG-fördraget. Kommissionen yrkar vidare att den spanska regeringen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
2. Artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna lyder:
”Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha
lämnat en tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation, eller
bedrivit verksamhet som anställd eller egen företagare.
Tjänstemannen skall när han anställs ha rätt att få antingen det försäkringstekniska värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet inbetald till gemenskaperna.
I det fallet skall den institution där tjänstemannen tjänstgör med hänsyn till hans lönegrad vid fast anställning fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom för den tidigare tjänstgöringsperioden i det egna pensionssystemet på grundval av det försäkringstekniska värdet eller de återbetalade beloppen enligt ovan.”
3. Tjänsteföreskrifterna ”är bindande i alla sina delar och är direkt tillämpliga i samtliga medlemsstater”. De trädde således i kraft i Spanien den 1 januari 1986. Med anledning av ämnets tekniska karaktär förutsätter genomförandet av förpliktelsen i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att medlemsstaterna antar särskilda tillämpningsföreskrifter i enlighet med artikel 5 i fördraget.
4. Konungariket Spanien har vidtagit vissa åtgärder för att genomföra den omtvistade bestämmelsen i sin interna rättsordning. Den har således antagit en omarbetad lydelse av lagen om pension för statligt anställda, publicerad den 27 maj 1987.
5. Den spanska regeringen erkände att den lagen inte var tillräcklig för att säkerställa att systemet i fråga skulle fungera och har sedan år 1989 för kommissionen framlagt flera förslag till kungliga dekret med detaljerade åtgärder för detta ändamål.
6. Kommissionen konstaterade att dessa åtgärder inte hade kommit längre än till förslagsstadiet och riktade den 27 oktober 1992 en formell underrättelse enligt artikel 169 till Konungariket Spanien.
7. Kommissionen erhöll inget officiellt svar på den formella underrättelsen och skickade den 13 december 1993 ett motiverat yttrande angående frånvaron av nationella åtgärder som är nödvändiga för att genomföra artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
8. De spanska myndigheterna gav inget officiellt svar på det motiverade yttrandet trots åtskilliga skriftväxlingar och kontakter mellan dem och kommissionen angående innehållet i ändringar som de skulle behöva göra för att säkerställa att deras interna lagstiftning överensstämde med gemenskapsrätten.
9. Den 21 februari 1996 konstaterade kommissionen att det kungliga dekret som skulle införliva artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna med den nationella rättsordningen inte hade antagits och väckte förevarande talan vid domstolen.
10. Konungariket Spanien anser att, med hänsyn till att ämnet är komplicerat och till att det föreligger praktiska svårigheter, de spanska myndigheterna har vidtagit alla relevanta åtgärder i permanent kontakt med kommissionen för att inom kortast möjliga tid lösa de problem som har uppstått på detta område och därmed fullgöra skyldigheten som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Emellertid erkänner Konungariket Spanien att det inte har vidtagit några lämpliga allmänna eller speciella åtgärder i enlighet med artikel 5 i fördraget för att genomföra den omtvistade bestämmelsen från och med den 1 januari 1986.
11. Det finns således anledning att konstatera att den spanska regeringen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna samt artikel 5 i fördraget.
12. Dessutom kan enligt domstolens konstanta rättspraxis en medlemsstat inte åberopa bestämmelser, praxis eller rådande förhållanden i sin interna rättsordning för att berättiga att de skyldigheter som följer av en gemenskapsförordning inte har uppfyllts.
13. Kommissionens talan skall därför bifallas.
Förslag till avgörande
14. Följaktligen föreslår jag att det skall fastställas att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna samt artikel 5 i EG-fördraget genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa förstnämnda bestämmelse. Jag föreslår vidare att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna.
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s.l), ändrad genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 571/92 av den 2 mars 1992 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (EGT L 62, s. 1, nedan kallade tjänsteföreskrifterna).
3 Det vill säga den omtvistade bestämmelsen.
4 Se bl. a. dom av den 20 oktober 1981 i mil 137/80, kommissionen mot Belgien (Rec. 1981, s. 2393, punkt 7).
5 Tili följd av Konungariket Spaniens anslutning till Europeiska gemenskaperna.
6 Ovan nämnd dom, kommissionen mot Belgien, punkt 9.
7 Sidan 3 i den franska översättningen av ansökan.
8 Svaromålet.
9 Dom i målet kommissionen mot Belgien, ovan nämnd, punkt 17.