Domstolens dom (andra avdelningen) den 28 november 2002
I mål C-414/01,
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden R. Schintgen samt domarna V. Skouris och N. Colneric (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 10 oktober 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 17 oktober 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997- om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa nämnda direktiv, eller under alla omständigheter genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.
2. Enligt denna bestämmelse skulle medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktiv 97/7 senast tre år efter det att direktivet trätt i kraft och omedelbart underrätta kommissionen om detta. Direktiv 97/7 trädde i kraft den 4 juni 1997.
Administrativt förfarande
3. Eftersom kommissionen ansåg att direktiv 97/7 inte hade införlivats med spansk rätt inom den föreskrivna fristen, inledde den ett fördragsbrottsförfarande. Efter att ha uppmanat Konungariket Spanien att yttra sig, riktade kommissionen den 9 mars 2001 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat och uppmanade den att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet.
4. Av den information som de spanska myndigheterna lämnade, framgick att arbetet med att införliva direktiv 97/7 ännu inte hade avslutats. Kommissionen har därför beslutat att väcka förevarande talan.
Talan
Parternas argument
5. Kommissionen har gjort gällande att Konungariket Spanien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 15.1 i direktiv 97/7, eftersom nödvändiga åtgärder inte har vidtagits för att införliva detta direktiv med den spanska rättsordningen eller, under alla omständigheter, eftersom kommissionen inte har underrättats om sådana åtgärder.
6. Den spanska regeringen har inte påstått att direktiv 97/7 har införlivats inom den föreskrivna fristen men har gjort gällande att det har förelegat hindrande omständigheter;
7. Den spanska regeringen har förklarat att, i samband med att Ley de Ordenación del Comercio Minorista nr 7/1196, av den 15 januari 1996 (lag om detaljhandeln) utarbetades, den spanska lagstiftaren beslutade att införliva det som då fortfarande endast var ett förslag till direktiv med denna lagtext, i syfte att undvika att behöva göra alltför stora ändringar när direktivet senare hade antagits.
8. En stor del av den tid som har förflutit sedan direktiv 97/7 offentliggjordes har ägnats åt diskussioner om huruvida detta direktiv redan hade införlivats och, för det fall det inte till fullo införlivats, åt att fastställa huruvida Ley de Ordenación del Comercio Minorista antingen skulle ändras eller om en ny lag skulle utarbetas.
9. Enligt den spanska regeringen beslutades det slutligen att vissa nödvändiga ändringar i Ley de Ordenación del Comercio Minorista skulle göras. I samband härmed ifrågasattes huruvida andra lagar såsom Ley General de Defensa de los Consumidores y Usuarios (allmän lag om skydd för konsumenter och användare) och Ley de Contratos celebrados fuera del Establecimiento Mercantil (lag om hemförsäljning) borde ändras eller inte. Vid diskussionen togs även sambandet mellan införlivandeåtgärderna för direktiv 97/7 och den nya lagstiftningen om elektronisk handel upp.
10. Den spanska regeringen har poängterat att det redan finns ett förberedande lagförslag som inom kort kommer att godkännas såsom lagförslag.
Domstolens bedömning
11. Enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet (se bland annat dom av den 30 november 2000 i mål C-384/99, kommissionen mot Belgien, REG 2000, s. I-10633, punkt 16). Det skall konstateras att vid utgången av den tvåmånadersfrist som har angivits i det motiverade yttrandet hade inte införlivandet av direktiv 97/7 med spansk rätt avslutats.
12. Av domstolens rättspraxis framgår vidare att praxis eller förhållanden i medlemsstatens interna rättsordning inte kan motivera en underlåtenhet att iaktta skyldigheter och tidsfrister som följer av gemenskapsdirektiv och således inte heller ett försenat eller ofullständigt införlivande av ett direktiv (se bland annat dom av den 7 maj 2002 i mål C-364/00, kommissionen mot Nederländerna, REG 2002, s. I-4177, punkt 10).
13. Det finns således anledning att fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.1 i direktiv 97/7 genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
Rättegångskostnader
14. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, öm detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (andra avdelningen) följande dom:
1) Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
2) Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: spanska.