Förslag till avgörande av generaladvokat

I — Tillämpliga bestämmelser

A — Gemenskapsrättsliga bestämmelser

1. Enligt artikel 28 EG är kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsstaterna. Enligt artikel 30 EG är dock restriktioner för import tillåtna som har till syfte att, bland annat, skydda industriell och kommersiell äganderätt, så länge dessa restriktioner inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innefattar en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

2. I artikel 2.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungs beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel föreskrivs följande:

”2. I denna förordning används följande uttryck med de betydelser som här anges: b) geografisk beteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land, och som besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap som kan hänföras till detta geografiska ursprung och som framställs, bearbetas och bereds i det ifrågavarande geografiska området.”

3. En gemenskapsskyddad geografisk beteckning (nedan kallad PGI) erhålles genom att kommissionen registrerar beteckningen enligt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 5—7 i förordning nr 2081/92.

4. Enligt artikel 17 i förordning nr 2081/92 skall medlemsstaterna inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft, meddela kommissionen vilka skyddade beteckningar som finns, eller, vad gäller medlemsstater som saknar sådant skyddssystem, vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera i enlighet med denna förordning. Kommissionen skall registrera de beteckningar som avses i punkt 1 vilka uppfyller kraven i artiklarna 2 och 4. Medlemsstaterna får bibehålla det nationella skyddet för de beteckningar som de har meddelat i enlighet med artikel 17.1 intill dess att beslut om registrering har fattats.

B — Nationell lagstiftning

5. Efter ikraftträdandet av förordning nr 2081/92 antog Republiken Frankrike loi n° 94-2, relative à la reconnaissance de la qualité des produits agricoles et alimentaires av den 3 januari 1994 (lag om kvalitetsmärkning av jordbruksprodukter och livsmedel) (JORF av den 3 januari 1994, s. 131, nedan kallad lagen). I artikel L. 115-23-1 i denna lag föreskrivs följande:

”Principen om förbud att i märkning eller i intyg om överensstämmelse använda ett geografiskt namn som inte är registrerat som skyddad geografisk beteckning återfinns i artikel L. 643-4 landsbygdslagen, nedan citerad:

Artikel L. 643-4: Märkningen eller intyg om överensstämmelse får inte innehålla ett geografiskt namn, om detta inte är registrerat som skyddad geografisk beteckning.

Om de administrativa myndigheterna har ansökt om att detta geografiska namn skall registreras som skyddad geografisk beteckning, får märkningen eller intyget om överensstämmelse innehålla en geografisk beteckning även i beskrivningen, fram till dess att beslut har fattats avseende registreringen.

...

Jordbruksprodukter och livsmedel som före offentliggörandet av lag nr 94-2, av den 3 januari 1994, om kvalitetsmärkning av jordbruksprodukter och livsmedel, har erhållit jordbruksmärkning eller intyg om överensstämmelse har rätt att, under åtta år efter denna lags offentliggörande, märkas med geografiskt ursprung utan att inneha en skyddad geografisk beteckning.”

II — Det administrativa förfarandet

6. I syfte att upprätta en förteckning över märkningar och kvalitetsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, skickade kommissionen till de franska myndigheterna en begäran om en lista över existerande märken. Den 21 december 1992 lämnade de franska myndigheterna in sitt svar, som kompletterades den 14 januari 1993. Kommissionen fick härefter kännedom om antagandet av lagen.

7. Kommissionen konstaterade att ett stort antal franska kvalitetsbeteckningar var förbehållna endast produkter eller varor som härstammade från vissa franska regioner. Med anledning härav sände kommissionen den 16 december 1997 en formell underrättelse till den franska regeringen. Kommissionen ansåg att dessa märkningar innebar ett åsidosättande av artikel 28 EG, i de fall då märkningen var förbehållen produkter som hade producerats i vissa bestämda geografiska områden och därmed uteslöt produkter från andra medlemsstater som uppfyllde de objektiva villkor som anges i en produktspecifikation för märkningarna, samt i de fall då kraven på märkning hade specificerats på ett sådant sätt att de endast skenbart gav produkter från andra medlemsstater möjlighet att erhålla märkning. Enligt kommissionen kunde inte kvalitetsbeteckningar som är förbehållna produkter som har producerats i ett visst geografiskt område motiveras med stöd av artikel 30 EG med hänsyn till skydd för industriell och kommersiell äganderätt. Kommissionen påpekade nämligen att de regler som möjliggör skydd för geografiska beteckningar harmoniserades genom förordning nr 2081/92.

8. I sina svar på den formella underrättelsen anförde de franska myndigheterna att med hänsyn till svårigheter av politisk, social, ekonomisk och teknisk natur hade märkningar bibehållits under en övergångsperiod för vissa produkter som man inte hade kunnat besluta om en beteckning för.

9. Efter att ha tagit del av dessa synpunkter skickade kommissionen den 28 april 1999 ett motiverat yttrande i vilket kommissionen hävdade att Republiken Frankrike hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) genom att bibehålla ett nationellt rättsligt skydd som beviljats för ifrågavarande beteckningar, och att Republiken Frankrike, genom att förse kvalitetsbeteckningen med texten ”Contrôlé par qualité France”, hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel. I samma skrivelse uppmanade kommissionen Republiken Frankrike att vidta erforderliga åtgärder för att rätta sig efter det motiverade yttrandet inom två månader från delgivningen av detta.

10. I sitt svar av den 7 juli 1999 på det motiverade yttrandet meddelade de franska myndigheterna kommissionen att de hade för avsikt att godkänna en ny beteckning för Salaisons d'Auvergne, i vilken inget geografiskt namn skulle förekomma. De franska myndigheterna anförde även att ändringar skulle företas avseende reglerna för användandet av regionala namn, och att ordföranden för organisationen Qualité-France skulle utforma en logotyp i syfte att informera konsumenterna om organisationens syfte.

11. I en skrivelse av den 5 december 2001 med bilagor, svarade de franska myndigheterna på den del i det motiverade yttrandet som var hänförlig till den märkning som erhålles genom organisationen Qualité-France. De franska myndigheterna upplyste kommissionen om att åtgärder hade vidtagits av organisationen och att märkningen Qualité-France endast skulle användas för att ange upphovsman för märkningen, följt av dennes adress.

12. Med anledning av denna skrivelse återtog kommissionen sin anmärkning avseende överträdelse av artikel 2.1 i direktiv 79/112. Vad avsåg de regionala beteckningarna ansåg dock kommissionen att Republiken Frankrike inte hade rättat sig efter de krav som framställdes i det motiverade yttrandet. På grund av dessa omständigheter väckte kommissionen ifrågavarande talan.

III — Det skriftliga förfarandet och parternas yrkanden

13. Kommissionen har yrkat att domstolen skall fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att bibehålla det nationella rättsliga skyddet som beviljats beteckningarna Salaisons d'Auvergne, Label regional de Savoie, Label régional Franche-Comté, Label régional Corse, Label régional Midi-Pyrénées, Label régional Normandie, Label régional Nord-Pas-de-Calais, Label régional Ardennes de France, Label régional Limousin, Label régional Languedoc-Roussillon och Label régional Lorraine, förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

14. Republiken Frankrike har inte bestridit att den nationella lagstiftningen inte var förenlig med gemenskapslagstiftningen, men uppmanar domstolen att beakta de ändringar som har gjorts i tillämplig lagstiftning, vilka har fått till följd att det påstådda fördragsbrottet har upphört.

IV — Grunder och parternas argument

15. Kommissionen har i sin talan anfört att frågan huruvida den franska regleringen av beteckningar står i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, skall bedömas mot bakgrund av artiklarna 28 EG och 30 EG, vilka skall tolkas med beaktande av bland annat bestämmelserna i förordning nr 2081/92. Kommissionen har härvidlag hänvisat till domstolens domar av den 7 maj 1997, av den 10 november 1992 och av den 12 oktober 1978.

16. Kommissionen har påpekat att de franska myndigheterna har anfört att de skall ansöka om registrering av märkningen Salaisons d'Auvergne som PGI enligt artikel 5 i förordning nr 2081/92. Kommissionen betvivlar att en sådan märkning kan registreras. Enligt förordning nr 2081/92 kan nämligen endast vissa bestämda produkter eller livsmedel bli registrerade, och inte en sådan kategori av produkter som termen salaisons avser. Så länge de franska myndigheterna inte har ansökt om registrering av märkningen Salaisons d'Auvergne så kan de under inga omständigheter hävda att de enligt artikel 5.5, i nämnda förordning, har möjlighet att under en övergångsperiod, fram till dess att gemenskapsbeslut har fattats avseende märkningen, skydda beteckningen Salaisons d'Auverge på nationell nivå. Följaktligen skall denna märkning bedömas i enlighet med artiklarna 28 EG och 30 EG.

17. Vad avser de andra regionala märkningarna har kommissionen anfört att det i artikel L. 115-23-1 i lagen föreskrivs att ”märkningen... [inte får] omnämna ett geografiskt område, om detta inte är registrerat som skyddad geografisk beteckning”. Enligt lagen har dock under en åtta år lång övergångsperiod från dess offentliggörande ”jordbruksprodukter och livsmedel som före offentliggörandet... har erhållit jordbruksmärkning eller intyg om överensstämmelse rätt att... märkas med geografiskt ursprung utan att inneha skyddad geografisk beteckning”. Kommissionen är medveten om att vissa tekniska problem kan drabba ekonomiska operatörer och behöriga regionala myndigheter vid en ändring av bestämmelser rörande märkning. En övergångsperiod om åtta år kan emellertid inte godtas, utan är en överträdelse av artiklarna 28 EG och 30 EG.

18. Kommissionen har gjort gällande att de franska bestämmelserna som instiftar märkningen Salaisons d'Auvergne och de regionala märkningarna kan inverka på den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna, särskilt i den mån dessa bestämmelser gynnar marknadsföring av varor av inhemskt ursprung till nackdel för importerade varor. Tillämpningen i sig av dessa bestämmelser skapar och bibehåller en skillnad i behandling av dessa två kategorier av varor.

19. Beteckningen Salaisons d'Auvergne och de regionala franska märkningarna är enligt kommissionen avsedda att informera konsumenten om att en produkt som är försedd med märkning härstammar från en bestämd region och således upplysa om jordbruksproduktens eller livsmedlets ursprung. Efter ikraftträdandet av förordning nr 2081/92 kan emellertid skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar endast erhållas i enlighet med denna förordning, vilken har till syfte att på ett uttömmande sätt reglera förutsättningarna för att inrätta ett skydd för beteckningar som skapar en anknytning mellan jordbruksprodukter och livsmedel i förhållande till ett bestämt geografiskt ursprung.

20. Kommissionen har anfört att utanför det materiella tillämpningsområdet för förordning nr 2081/92, är ett hinder i den fria rörligheten för varor endast berättigat enligt det av domstolen erkända begreppet geografisk härkomstbeteckning under förutsättning att det sker i avsikt att skydda en särskild produkt eller vara, med ursprung i en särskild region, med ett förvärvat gott anseende hos konsumenterna. Kommissionen anser att beteckningen Salaisons d'Auvergne och de regionala franska märkningarna inte utgör sådana ”geografiska härkomstbeteckningar” i den mening som avses i domstolens rättspraxis, eftersom de inte är knutna till en produkt eller en vara, utan till grupper av produkter, vilkas särskilda rykte för övrigt varken är åberopat eller etablerat.

21. Kommissionen har således hävdat att eftersom beteckningen Salaisons d'Auvergne och de regionala märkningarna inte är registrerade i enlighet med förordning nr 2081/92, och heller inte kan anses utgöra ”geografiska härkomstbeteckningar”, är det inte möjligt att med stöd av artikel 30 EG motivera det hinder som dessa märkningar utgör mot handel inom gemenskapen.

22. Den franska regeringen har i sitt svaromål medgivit att beteckningen Salaisons d'Auvergne inte är förenlig med gemenskapsrätten och att den kommer att upphöra.

23. Vad avser den regionala märkningen Savoie har den franska regeringen påpekat att beteckningarna ”tomme de Savoie”, ”emmental de Savoie” och ”pommes et poires de Savoie” har registrerats som PGI enligt kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning nr 2081/92. Den franska regeringen har vidare anfört att två ansökningar om registrering som PGI av beteckningarna ”jambon de Savoie” och ”saucisson sec de Savoie” är under behandling. Slutligen kommer beteckningarna ”jésus, rosette”, ”pur jus de pomme de Savoie” och ”plants de vigne de Savoie” upphöra att existera genom ett beslut som håller på att utformas.

24. Avseende den regionala märkningen Franche-Comté har den franska regeringen gjort gällande att ingen ändring av den nationella lagstiftningen är nödvändig. Beteckningen ”morbier au lait cru” har nämligen godkänts som skyddad ursprungsbeteckning genom dekret av den 22 december 2000 hänförlig till ansökan om ursprungsbeteckningen ”Morbier”. En ansökan om registrering enligt artikel 5 i förordning nr 2081/92 har ingivits till kommissionen den 24 november 2000. En ansökan om att alla de andra produkterna under denna märkning skall registreras som PGI är under behandling.

25. Vad beträffar den regionala märkningen Corse har den franska regeringen anfört att det verkar som om den aldrig har blivit använd och att den kommer att upphävas.

26. Den franska regeringen har påpekat att avseende den regionala märkningen Midi-Pyrénées så är de enda produkter som har omfattats av denna ”produkter från feta ankor och gäss”. Ett beslut som upphäver bestämmelserna om feta ankor och gäss håller på att utformas.

27. Vad rör den regionala märkningen Normandie har den franska regeringen uppgivit att produktspecifikationerna avseende de varor som omfattas av denna märkning har blivit föremål för förnyade granskningar och att dessa antingen har fått PGI eller jordbruksmärkning utan geografisk beteckning. Därmed behöver inte några bestämmelser upphävas för att den nationella lagstiftningen skall vara förenlig med gemenskapslagstiftningen.

28. Avseende den regionala märkningen Nord-Pas-de-Calais har den franska regeringen framfört att en ansökan om PGI håller på att färdigställas för produkterna ”fromage vieux Lille ou gris de Lille”, ”bières spéciales du Nord” och ”langue de Valenciennes à la Lucullus”. Förfarandet för att upphäva bestämmelserna i den nationella lagstiftningen avseende de andra produkter som har marknadsförts under denna märkning pågår.

29. Den franska regeringen har vad avser den regionala märkningen Ardennes de France anfört att beteckningarna ”jambon sec des Ardennes”, ”noix des Ardennes” och ”boudin blanc de Rethel” har PGI i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2036/2001 av den 17 oktober 2001 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 om upptagandet av vissa namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2081/92. Ansökningar om PGI för produkterna ”porcs des Ardennes” och ”boudin blanc à l'oignon de la Vallée de la Meuse” är under behandling. Ett beslut som upphäver bestämmelserna om beteckningar under denna märkning, nämligen ”saucisson sec”, ”fromage de Rocroi”, ”galette au sucre”, ”gâteau mollet” och ”cidre”, är under utformning.

30. Beträffande den regionala märkningen Limousin har den franska regeringen förklarat att endast produkter som har PGI bär ursprungsmärkning. Således är det inte nödvändigt att upphäva några bestämmelser för att den nationella lagstiftningen skall vara förenlig med gemenskapslagstiftningen.

31. Vad avser den regionala märkningen Languedoc-Roussillon har den franska regeringen framhållit att den enda produkten som har ursprungsbeteckning med hänvisning till Languedoc är ”volailles du Languedoc”, vilken är registrerad som PGI enligt förordning nr 1107/96. Produktspecifikationer avseende övriga fjäderfän, utan geografisk beteckning, har godkänts och en ansökan om skyddad geografisk beteckning för dessa skall göras under beteckningen ”volailles des Cévennes”. Användningen av märkningen Languedoc-Roussillon är därmed förenlig med gemenskapslagstiftningen.

32. Slutligen har den franska regeringen avseende den regionala märkningen Lorraine anfört att de enda produkter som har denna märkning är Mirabelles de Lorraine och Bergamotes de Nancy och vilka är registrerade som PGI enligt förordning nr 1107/96. Användningen av märkningen Lorraine är därmed förenlig med gemenskapslagstiftningen.

33. Kommissionen har i sin replik noterat att den franska regeringen har medgivit att märkningen Salaisons d'Auvergne inte är förenlig med gemenskapslagstiftningen och således vidkänt överträdelse av artikel 28 EG. Vad avser de andra regionala märkningarna har kommissionen anfört att den franska regeringen, vid tidpunkten för upprättandet av sitt yttrande, medgav att den fortfarande inte uppfyllde sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att bibehålla ett rättsligt skydd för dessa beteckningar.

34. I sin duplik har den franska regeringen anfört att förhållandet, avseende ifrågavarande märkningar och beteckningar, efter antagandet av nya nationella bestämmelser är enligt följande: ”Följande ändringar avseende bestämmelser om regionala märkningar omfattas av beslut av den 12 augusti 2002, fattat av ministern för jordbruk, livsmedel, fiske och landsbygdsfrågor, samt statssekreteraren för små och medelstora företag, handel, hantverk, fria yrken och konsumtionsfrågor (JORF av den 11 september 2002, s. 15051)”: Beteckningen Salaisons d'Auvergne upphävs, Avseende den regionala märkningen Savoie, upphävs beteckningarna jésus, rosette, pur jus de pomme de Savoie och plants de vigne de Savoie. Avseende den regionala märkningen Franche-Comté, är märkningen morbier au lait cru inte längre upptagen i förteckningen över skyddade märkningar. Den regionala märkningen Midi-Pyrénées upphävs. Avseende den regionala märkningen Nord-Pas-de-Calais, kvarstår i förteckningen över skyddade produkter endast de produkter som omfattas av en ansökan att registreras som PGI. Avseende den regionala märkningen Ardennes de France, upphävs bestämmelserna beträffande beteckningarna saucisson sec, fromage de Rocroi, galette au sucre, gâteau mollet och cidre.

35. Den regionala märkningen Corse har upphävts genom beslut av den 12 augusti 2002 fattat av ministern för jordbruk, livsmedel, fiske och landsbygdsfrågor. Genom beslutet upphävdes även generella bestämmelser angående jordbruksmärkning.

36. Beträffande den regionala märkningen Lorraine är de produkter som har denna märkning registrerade som PGI enligt förordning nr 1107/96.

37. Avslutningsvis har den franska regeringen anfört att avseende de regionala märkningarna Normandie, Limousin och Languedoc-Roussillon, krävs ingen ändring av den nationella lagstiftningen för att bestämmelserna skall vara förenliga med gemenskapslagstiftningen.

V — Bedömning

38. Det åligger kommissionen att försäkra sig om att den franska lagstiftningen efter dessa beslut är förenlig med gemenskapslagstiftningen.

39. Dessa beslut har dock fattats efter utgången av den tidsfrist som angavs i det motiverade yttrandet.

40. Enligt fast rättspraxis, som domstolen har erinrat om i en nyligen avkunnad dom skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet.

41. Vidare, så som domstolen påpekar i domen i målet kommissionen mot Frankrike kan en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv.

42. Kommissionens talan om fördragsbrott är således grundad. Kommissionens yrkanden skall därmed bifallas.

VI — Förslag till avgörande

43. Med hänsyn till vad ovan anförts föreslår jag därför att domstolen skall fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att bibehålla det nationella rättsliga skyddet som beviljats för beteckningarna Salaisons d'Auvergne, Label régional Savoie, Label régional Franche-Comté, Label régional Corse, Label régional Midi-Pyrénées, Label régional Normandie, Label régional Nord-Pas-de-Calais, Label régional Ardennes de France, Label régional Limousin, Label régional Languedoc-Roussillon samt Label régional Lorraine, förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153.

3 EGT L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130.

4 Dom av den 7 maj 1997 i de förenade målen C-321/94—C-324/94, Pistre m.fl. (REG 1997, s. I-2343).

5 Dom av den 10 november 1992 i mål C-3/91, Exportur (REG 1992, s. I-5529; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-159).

6 Dom av den 12 oktober 1978 i mål 13/78, Eggers (REG 1978, s. I-1935).

7 EGT L 148, s. 1.

8 JORF av den 30 december 2000, s. 20944.

9 EGT L 275, s. 9.

10 JORF av den 11 september 2002, s. 15051.

11 Dom av den 7 november 2002 i mål C-352/01, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-10263), punkt 6.

12 Domstolen hänvisar särskilt till dom av den 15 mars 2001 i mål C-147/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2387), punkt 26.

13 Ovan fotnot 11, punkt 8.

14 Domstolen hänvisar särskilt till domen av den 8 mars 2001 i mil C-276/98, kommissionen mot Portugal (REG 2001, s. I-1699), punkt 20.