Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Kommissionen har väckt talan om fastställelse av att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 och 17.2 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten genom att inte beträffande Nordirland och Wales anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

2. I artikel 17 i direktiv 98/83 föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år från dess ikraftträdande. De skall genast underrätta kommissionen om detta. ...

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.”

3. Direktivet trädde i kraft den 25 december 1998. Direktivet skulle därför ha införlivats den 25 december 2000.

4. Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande om åtgärder för införlivande av direktivet, inledde den ett fördragsbrottsförfarande och uppmanade genom skrivelse av den 19 april 2001 Förenade kungariket att inkomma med ett yttrande inom två månader.

5. Den brittiska regeringen översände genom skrivelse av den 18 juni 2001 de lagar och författningar som antagits i Skottland för att följa direktivet. Vad gäller Wales, Nordirland och Gibraltar uppgav den att den inom kort skulle anta erforderliga rättsakter.

6. Den 24 juli 2001 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Förenade kungariket och uppmanade denna stat att inom två månader vidta erforderliga åtgärder för att följa direktivet med avseende på Wales, Nordirland och Gibraltar.

7. Genom skrivelse av den 26 september 2001 översände den brittiska regeringen de bestämmelser som antagits för att införliva direktivet i Gibraltar. Vidare lämnade den brittiska regeringen uppgifter om vilka förberedelser som vidtagits för att införliva direktivet i Wales och Nordirland.

8. Den 26 februari 2002 väckte kommissionen förevarande talan och yrkade fastställelse på sätt som anges i punkt 1. Förenade kungariket medgav talan. Vidare uppgavs att bestämmelserna beträffande Wales antogs den 7 december 2001 och att de skulle träda i kraft den 1 januari 2002. På grund av bristande kapacitet var införlivandet beträffande Nordirland försenat, men erforderliga bestämmelser skulle träda i kraft i september 2002.

Bedömning

9. Enligt artikel 10 första stycket EG skall medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Sådana åtgärder utgörs bland annat av direktiv som, enligt artikel 249 tredje stycket EG, med avseende på det resultat som skall uppnås är bindande för varje medlemsstat till vilket det är riktat. Detta innebär att varje medlemsstat, till vilket ett direktiv är riktat, i enlighet med sin nationella rättsordning skall vidta alla nödvändiga åtgärder inom föreskriven tidsfrist för att säkerställa direktivets fulla verkan i enlighet med det mål som eftersträvas.

10. Att endast inleda förfarandet för stiftande av en lag som syftar till att införliva ett direktiv med den nationella rättsordningen är inte tillräckligt för att uppfylla detta krav.

11. Enligt fast rättspraxis har ett eventuellt avhjälpande av fördragsbrottet efter den frist som angivits i det motiverade yttrandet ingen betydelse för bedömningen av huruvida talan skall vinna bifall. Bestämmelserna om direktivets införlivande i Wales trädde i kraft den 1 januari 2002. Beträffande Nordirland har den brittiska regeringen uppgett att direktivet kommer att införlivas i september 2002. Eftersom bestämmelserna har trätt eller kommer att träda i kraft först efter det att den föreskrivna tidsfristen löpt ut, utgör detta inte något hinder för att fastställa att den brittiska regeringen brutit mot fördraget.

12. Kommissionen har dessutom yrkat att Förenade kungariket skall ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

Förslag till avgörande

13. Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen skall besluta följande dom: 1) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 och 17.2 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten genom att inte beträffande Nordirland och Wales anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder. 2) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 330, s. 32; rättelse i EGT L 45, 1999, s. 55.

3 Se dom av den 21 juni 2001 i mål C-119/00, kommissionen mot Luxemburg (REG 2001, s. I-4795), punkt 12, och av den 7 mars 2002 i mål C-29/01, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-2503), punkt 9.

4 Domen i det ovan i fotnot 3 nämnda malet kommissionen mot Spanien, punkt 10.

5 Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 45, och av den 15 mars 2001 i mål C-147/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2387), punkt 26.