FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT BOT — MÅL C-109/08 KOMMISSIONEN MOT GREKLAND
1. Förevarande talan har väckts av Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland i enlighet med artikel 228 EG.
2. Kommissionen har gjort gällande att denna medlemsstat inte har följt domen av den 26 oktober 2006 i målet kommissionen mot Grekland. I den domen slog domstolen fast att svaranden hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i direktiv 98/34/EG genom att i sin nationella lagstiftning föreskriva ett förbud mot att uppställa och driva alla former av elektriska, elektromagnetiska och elektroniska spel, inbegripet samtliga dataspel, på samtliga offentliga eller privata platser med undantag av kasinon, vid äventyr av påföljd eller administrativa sanktionsåtgärder.
3. Kommissionen har begärt att domstolen ska fastställa fördragsbrott samt förplikta Republiken Grekland att betala ett löpande vite och ett schablonbelopp.
4. I detta förslag till avgörande kommer jag att hävda att Republiken Grekland faktiskt har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228 EG, och jag kommer att föreslå att domstolen därför förelägger denna medlemsstat att betala ett löpande vite och ett schablonbelopp.
I — Tillämpliga bestämmelser
A — De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
1. EG-fördraget
5. I artikel 28 EG förbjuds kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsstaterna.
6. I artikel 43 första stycket EG förbjuds i sin tur inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium.
7. Slutligen förbjuds i artikel 49 första stycket EG inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen beträffande medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan medlemsstat inom gemenskapen än mottagaren av tjänsten.
2. Sekundärrättsliga bestämmelser
8. Direktiv 98/34 syftar till att säkerställa att medlemsstaternas initiativ till nya tekniska standarder och föreskrifter är öppna för så stor insyn som möjligt. Genom att medlemsstaterna åläggs att till kommissionen överlämna utkast till tekniska föreskrifter syftar detta direktiv till att avskaffa de handelshinder som följer av denna slags regleringar.
9. I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:
”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
11. teknisk föreskrift: tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring, tillhandahållande av tjänster, etablering av en aktör som tillhandahåller tjänster eller användning i en medlemsstat eller en större del därav, samt – med undantag av dem som anges i artikel 10 – medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller utnyttjande av en tjänst eller etablering som tillhandahållare av tjänster.
…”
10. Artikel 8.1 första stycket i direktiv 98/34 har följande lydelse:
”Om inte annat följer av artikel 10 skall medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna alla utkast till tekniska föreskrifter, såvida inte föreskriften utgör endast en överföring av den fullständiga texten till en internationell eller europeisk standard, då det är tillräckligt med information om den aktuella standarden. De skall också till kommissionen redovisa skälen till varför det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift, om dessa inte redan framgår av förslaget.”
B — Den nationella lagstiftningen som är tillämplig på elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel
11. Artikel 1 i lag nr 3037/2002, med rubriken ”Kategorier av spel”, har följande lydelse:
”I denna lag används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a) mekaniskt spel: spel som även kräver att spelaren använder sin muskelstyrka,
b) elektriskt spel: spel som inte kan fungera utan elektriska komponenter,
c) elektromekaniskt spel: spel som inte kan fungera utan elektriska komponenter och som dessutom kräver att spelaren använder sin muskelstyrka,
d) elektroniskt spel: spel som inte kan fungera utan elektriska, elektroniska eller andra komponenter samt programvara,
e) tekniskt underhållningsspel: spel vars resultat endast beror på spelarens tekniska och mentala förmåga och som endast har ett underhållningssyfte.
Inom kategorin tekniska underhållningsspel ingår även sådana kortspel som betecknas som tekniska spel enligt bestämmelserna i det kungliga [kodifierade] dekretet nr 29/1971.”
12. I artikel 2.1 i ovannämnda lag, med rubriken ”Förbud mot att använda och uppställa spel”, föreskrivs följande:
”Det är förbjudet att använda sådana spel som avses i artikel 1 b, c och d, inbegripet datorer, på offentliga platser såsom hotell, caféer, lokaler tillhörande allmännyttiga sammanslutningar av olika slag samt alla andra offentliga och privata platser. Det är även förbjudet att uppställa sådana spel.”
13. I artikel 3 i samma lag, med rubriken ”Företag som tillhandahåller Internettjänster”, föreskrivs följande:
”Uppställning och utnyttjande av datorer i inrättningar för tillhandahållande av Internettjänster omfattas inte av det förbud som avses i artikel 2. Det är dock förbjudet att anordna spel på dessa datorer, oavsett vilken metod som används.
För att driva ett företag som tillhandahåller Internettjänster krävs ett särskilt tillstånd från den kommun där inrättningen är belägen. Om inrättningen är belägen på ett fartyg krävs även tillstånd från hamnmyndigheten i avgångshamnen. När denna bestämmelse tillämpas för första gången skall företaget inneha ett sådant tillstånd inom tre månader från förevarande lags ikraftträdande.”
14. Artikel 4 i lag nr 3037/2002, med rubriken ”Påföljder”, har följande lydelse:
”1. Den som driver eller förvaltar sådana inrättningar eller andra platser som avses i artikel 2.1, vari sådana spel som är förbjudna enligt föregående bestämmelser drivs eller uppställs, döms till fängelse i minst tre månader och böter på minst 5000 euro. Den som återfaller i sådan brottslighet döms till fängelse i minst ett år och böter på 25000–75000 euro. Spelautomaterna ska förklaras förverkade.
…”
II — Bakgrund till tvisten
A — Domen i målet kommissionen mot Grekland
15. I punkt 1 i domslutet i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland beslutade domstolen följande:
”Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i [direktiv 98/34] genom att i artiklarna 2.1 och 3 i lag nr 3037/2002 föreskriva ett förbud mot att uppställa och driva alla former av elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel, inbegripet samtliga dataspel, på samtliga offentliga eller privata platser med undantag för kasinon, vid äventyr av påföljd eller administrativa sanktionsåtgärder enligt artiklarna 4 och 5 i samma lag.”
B — Det administrativa förfarandet
16. Kommissionen frågade den 11 december 2006 Republiken Grekland i vilken utsträckning domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland hade följts. Republiken Grekland besvarade denna förfrågan genom en skrivelse av den 12 februari 2007. I denna skrivelse lämnade de grekiska myndigheterna inte några konkreta uppgifter beträffande ändringar av de aktuella nationella bestämmelserna för att följa domstolens dom. Däremot underströk denna medlemsstat frågans allvar och komplexitet och anförde att de behöriga ministerierna samarbetade för att införa en godtagbar reglering i överensstämmelse med gemenskapsrätten och proportionalitetsprincipen.
17. Kommissionen ansåg att Republiken Grekland inte hade vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland och sände därför den 23 mars 2007 en formell underrättelse till denna medlemsstat i enlighet med artikel 228.2 EG.
18. Då Republiken Grekland inte svarade på denna underrättelse sände kommissionen den 29 juni 2007 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat, varigenom medlemsstaten uppmanades att, inom två månader från delgivningen av yttrandet, vidta nödvändiga åtgärder för att följa denna dom.
19. Eftersom Republiken Grekland varken besvarade denna underrättelse eller anmälde någon som helst lagstiftningsåtgärd för att följa domen, väckte kommissionen den 10 mars 2008 förevarande talan, eftersom den under dessa omständigheter ansåg att Republiken Grekland hade underlåtit att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.
III — Förfarandet vid domstolen och händelseutvecklingen under detta
20. Sammanfattningsvis har kommissionen i sin ansökan anmodat domstolen att fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG.
21. Kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i direktiv 98/34 genom att inte vidta samtliga åtgärder för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, förelägga Republiken Grekland att till kommissionen betala ett löpande vite om 31798,80 euro per dag som denna medlemsstat underlåter att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från den dag då dom meddelas i förevarande mål till dess att domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland följs till fullo, förelägga Republiken Grekland att till kommissionen betala ett schablonbelopp om 9636 euro per dag som denna medlemsstat har underlåtit att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från den dag då den domen meddelades till den dag då den domen har följts till fullo (om detta inträffar innan domen i förevarande mål meddelas) eller till den dag då dom meddelas i förevarande mål (om domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland inte dessförinnan har följts till fullo), och förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.
22. Republiken Grekland har i sitt svaromål yrkat att domstolen ska ogilla talan och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
23. Av handlingarna i målet framgår att Republiken Grekland sände sitt svar på det motiverade yttrandet den 12 mars 2008, det vill säga två dagar efter det att kommissionen hade väckt förevarande talan. Republiken Grekland förklarade för kommissionen att den hade tillsatt en lagberedningskommitté för att utarbeta ett förslag till ändringslag.
24. Av diskussionerna vid förhandlingen i målet framgår vidare att Republiken Grekland översände ett första förslag till ändringslag till kommissionen i maj 2008, i överensstämmelse med artikel 8 i direktiv 98/34. Kommissionen gjorde då vissa påpekanden i ett motiverat yttrande av den 1 augusti 2008, vilket Republiken Grekland inte har besvarat. Däremot hölls ett sammanträde mellan parterna i Athen i december 2008.
25. Republiken Greklands företrädare har även anfört att ett nytt förslag till ändringslag inom kort kommer att antas av regeringen och därefter översändas till kommissionen för en ny bedömning av dess bestämmelser enligt artikel 8 i direktiv 98/34. Efter detta förfarande kommer förslaget att bli föremål för en omröstning i parlamentet för att antas.
IV — Fördragsbrottet
A — Parternas argument
26. Kommissionen har anfört att när den väckte sin talan hade Republiken Grekland inte anmält någon lagstiftningsåtgärd som syftade till att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland. Kommissionen har därför yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland gjort sig skyldig till fördragsbrott och förelägga Republiken Grekland att betala ett löpande vite och ett schablonbelopp.
27. Republiken Grekland har inte bestritt fördragsbrott. Medlemsstaten har emellertid hävdat att kommissionens talan ska ogillas eftersom domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland kommer att följas innan förevarande förfarande avslutats. Republiken Grekland har under alla förhållanden gjort gällande att de ekonomiska sanktionerna ska sättas ned för att beakta allvaret i de sociala och ekonomiska problem som motiverade att den ifrågavarande nationella lagstiftningen antogs.
B — Bedömning
28. I artikel 228 EG anges inte inom vilken tid som en dom ska följas. Domstolen erinrade emellertid nyligen i sin dom av den 9 december 2008 i målet kommission mot Frankrike om att det, av hänsyn till vikten av en omedelbar och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten, krävs att åtgärder för att följa en dom vidtas omedelbart och slutförs snarast möjligt.
29. Enligt domstolen är referenstidpunkten för att bedöma huruvida det föreligger ett fördragsbrott enligt artikel 228 EG utgången av den frist som har angetts i det, med stöd av samma bestämmelse, avgivna motiverade yttrandet.
30. I förevarande fall är det uppenbart att vid den tidpunkt då den tidsfrist om två månader som angavs i det motiverade yttrandet av den 29 juni 2007, det vill säga den tid inom vilken domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland – vilken krävde att de aktuella nationella bestämmelserna skulle ändras i överensstämmelse med artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i direktiv 98/43 – skulle ha följts, hade överskridits i stor utsträckning eftersom nästan tio månader hade gått sedan denna dom meddelades.
31. För övrigt förefaller det som om Republiken Grekland vid utgången av denna tidsfrist inte hade vidtagit någon åtgärd som kunde medföra att denna dom följdes. Det framgår nämligen av diskussionerna vid förhandlingen i målet att den första följdriktiga åtgärd som vidtogs för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades kommissionen först under maj 2008.
32. Mot denna bakgrund ska det, såsom Republiken Grekland för övrigt själv har medgett, fastställas att denna medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG.
V — De ekonomiska sanktionerna vid fördragsbrott
33. Eftersom jag har slagit fast att Republiken Grekland inte har följt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland kan domstolen med tillämpning av artikel 228.2 tredje stycket EG förelägga denna medlemsstat att betala ett löpande vite och/eller ett schablonbelopp.
34. Detta förfarande har till syfte att förmå en felande medlemsstat att följa en fördragsbrottsdom och därigenom säkerställa en effektiv tillämpning av gemenskapsrätten.
35. Det löpande vitet har en huvudsakligen påtryckande funktion. Det syftar till att utöva en ekonomisk påtryckning på en medlemsstat som inte uppfyller en skyldighet att följa en fördragsbrottsdom för att förmå staten att snarast upphöra med det fastställda fördragsbrottet. Domstolen förelägger därför en medlemsstat ett löpande vite när staten ännu inte har följt den dom i vilket fördragsbrottet ursprungligen fastställdes.
36. Ett föreläggande att betala ett schablonbelopp grundar sig snarare på bedömningen av de konsekvenser som den berörda medlemsstatens fördragsbrott får för allmänna och enskilda intressen, särskilt när fördragsbrottet har pågått under en lång tid efter meddelandet av den dom varigenom fördragsbrottet ursprungligen fastställdes.
37. Enligt fast rättspraxis fastställer domstolen det löpande vitets eller schablonbeloppets storlek så att det dels anpassas efter omständigheterna i målet, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den aktuella medlemsstatens betalningsförmåga.
38. Såsom domstolen har konstaterat i domen av den 12 juli 2005 i målet kommissionen mot Frankrike är en kumulation av dessa två slags sanktioner inte utesluten, särskilt när fördragsbrottet har pågått under en lång tid och tenderar att bestå.
39. Under alla omständigheter är det domstolen som bedömer om det är lämpligt att förelägga en ekonomisk sanktion och som väljer den sanktion som är mest anpassad efter omständigheterna i målet. Domstolen har därvid vid upprepade tillfällen erinrat om att den inte är bunden av den metod för att beräkna ekonomiska sanktioner som kommissionen har fastställt i sitt meddelande av den 13 december 2005, eftersom denna utgör endast en användbar referenspunkt.
A — Förläggande av löpande vite
1. Parternas argument
40. Kommissionen har föreslagit att domstolen ska förelägga Republiken Grekland ett löpande vite om ett belopp om 31798,80 euro för varje dags försening med att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från den dag då domen i förevarande mål meddelas till dess att förstnämnda dom följs till fullo.
41. Kommissionen har därvid grundat sig på den beräkningsmetod som den har redogjort för i 2005 års meddelande. Detta dagliga belopp är, såsom föreskrivs i denna beräkningsmetod, resultatet av att ett basbelopp om 600 euro multipliceras med en koefficient för överträdelsens svårighetsgrad, vilken i förevarande fall fastställts till 11 på en skala från 1 till 20, med en koefficient för överträdelsens varaktighet, som i förevarande fall fastställts till 1,1 på en skala från 1 till 3, och med en faktor ”n”, som beror på varje medlemsstats betalningsförmåga och som fastställts till 4,38 för Republiken Grekland.
42. När det gäller överträdelsens svårighetsgrad har kommissionen anfört att genom den aktuella nationella regleringen åsidosätts tre av de fyra grundläggande friheterna enligt fördraget. Kommissionen har dessutom hävdat att de grekiska myndigheterna inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 8.1 första stycket i direktiv 98/34 och att de för övrigt inte har samarbetat fullt ut med kommissionen under den administrativa delen av det förfarande som inletts enligt artikel 228 EG. Kommissionen har sålunda föreslagit en koefficient för svårighetsgrad om 11 (på en skala från 1 till 20).
43. Republiken Grekland har hävdat att denna koefficient för svårighetsgrad är oerhört hög och inte bör överstiga 4. Svaranden har därvid gjort gällande att fördragsbrottet har påverkat endast en liten verksamhetssektor, att de ifrågavarande nationella bestämmelserna tillämpades utan diskriminering och att de dessutom var den lämpligaste lösningen för att bemöta de ekonomiska och sociala problem som orsakas av osund och okontrollerad verksamhet med spel, varför de var motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset. Republiken Grekland har slutligen hävdat att den koefficient för svårighetsgrad som kommissionen har föreslagit strider mot proportionalitetsprincipen. Denna medlemsstat har därvid grundat sig på en jämförelse mellan dess situation och situationen för andra medlemsstater som dömts i andra mål enligt artikel 226 EG.
44. När det gäller överträdelsens varaktighet har kommissionen angett den till elva månader, från det att domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades till den dag då den beslutade att väcka förevarande talan.
45. Republiken Grekland har gjort gällande att denna koefficient ska minskas till en miniminivå. Denna medlemsstat har hävdat att överträdelsen i själva verket började vid utgången av den frist om tre månader som fastställdes i skrivelsen av den 11 december 2006, genom vilken skrivelse kommissionen begärde upplysningar från de grekiska myndigheterna om i vilken utsträckning som domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland hade följts. Republiken Grekland har dessutom hänvisat till varaktigheten av den överträdelse som Republiken Frankrike gjort sig skyldig till i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, i vilket dom meddelades den 12 juli 2005, vilken överträdelse hade varat mycket längre och för vilken koefficienten för varaktighet uppgick till 3.
2. Bedömning
46. Mot bakgrund av karaktären hos överträdelsen i fråga, som fortfarande pågår, anser jag att betalning av ett löpande vite utgör det medel som är mest anpassat efter omständigheterna i förevarande mål.
47. Såsom jag har angett ska ett löpande vite göra det möjligt att säkerställa att den dom i vilken det tidigare fastställts en överträdelse av gemenskapsrätten följs så snabbt som möjligt. Vitesbeloppet måste bestämmas med hänsyn till de påtryckningar som krävs för att den berörda medlemsstaten ska ändra sitt beteende.
48. Domstolen får inom sitt utrymme för skönsmässig bedömning fastställa detta belopp så att det löpande vitet dels anpassas efter omständigheterna i målet, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga.
49. Domstolen har i stor utsträckning tagit intryck av de kriterier och matematiska variabler som kommissionen har slagit fast i 2005 års meddelande och beaktar således överträdelsens svårighetsgrad, dess varaktighet och den ifrågavarande medlemsstatens betalningskapacitet. Vid tillämpningen av dessa kriterier beaktar domstolen även de konsekvenser som underlåtenheten att följa domstolens dom har för privata och offentliga intressen samt hur brådskande det är att den berörda medlemsstaten uppfyller sina skyldigheter.
50. Vad för det första gäller överträdelsens svårighetsgrad och särskilt de konsekvenser som underlåtenheten att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland har för privata och offentliga intressen, anser jag att Republiken Greklands bestående underlåtenhet har en särskild svårighetsgrad, och detta av två skäl.
51. För det första åsidosätts, såsom domstolen slagit fast i den domen, genom de aktuella nationella bestämmelserna såväl principen om fri rölighet för varor som principerna om frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att etablera sig inom Europeiska unionen, det vill säga tre av de fyra grundläggande friheter som säkerställs i fördraget.
52. Dessa bestämmelser medför att importvolymen av spel som lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater minskar. Sådana bestämmelser kan också försvåra, och kanske till och med hindra, utbudet av tjänster i verksamhet med spelautomater från tjänstetillhandahållare som är etablerade i andra medlemsstater och kan när allt kommer omkring avhålla ekonomiska aktörer från dessa stater att etablera sig i Grekland.
53. Det är uppenbart att Republiken Grekland, genom att inte följa den aktuella domen, på ett betydande sätt påverkar allmänna intressen och under alla förhållanden importörernas privata intressen på grund av det ifrågavarande förbudets omfattning.
54. För det andra är underlåtenheten enligt min uppfattning så mycket allvarligare med tanke på att Republiken Grekland, såsom framgått av diskussionerna vid förhandlingen, inte har upphävt tillämpningen av sin reglering, som därigenom medfört att ekonomiska aktörer ådömts ekonomiska sanktioner och frihetsberövande straff.
55. Slutligen ska underlåtenheten att uppfylla den i artikel 8 i direktiv 98/34 föreskrivna skyldigheten att underrätta kommissionen om utkast till tekniska regler anses allvarlig, eftersom iakttagandet av denna särskilda skyldighet utgjorde ett nödvändigt villkor för att fullt ut uppfylla målen med detta direktiv.
56. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att den koefficient för svårighetsgrad om 11 (på en skala från 1 till 20) som kommissionen har fastställt inte bygger på en felaktig bedömning.
57. Vad för det andra beträffar koefficienten för överträdelsens varaktighet konstaterar jag att kommissionen har beräknat denna koefficient utifrån en bas om 1,10 per månad med beaktande av den dag då domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades, det vill säga den 26 oktober 2006, och det datum då den beslutade att väcka förevarande talan, nämligen, enligt dess noteringar, den 17 oktober 2007.
58. I överensstämmelse med domstolens rättspraxis ska emellertid överträdelsens varaktighet bedömas utifrån den tidpunkt då domstolen bedömer de faktiska omständigheterna, inte utifrån den tidpunkt då kommissionen väckte talan. Under alla förhållanden vill jag erinra om att kommissionen inte är bunden av den skala från 1 till 3 som kommissionen har föreslagit.
59. I förevarande mål konstaterar jag att Republiken Greklands fördragsbrott pågår sedan 27 månader tillbaka, eftersom domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades den 26 oktober 2006 och förhandling i detta mål hölls den 29 januari 2009. Såsom Republiken Greklands företrädare medgett vid förhandlingen kunde denna dom ha följts inom en kortare tid.
60. Jag anser nämligen att det för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland endast var nödvändigt att göra en mycket begränsad ändring av de aktuella nationella bestämmelserna, eftersom det framför allt var fråga om att begränsa tillämpningsområdet för dessa bestämmelser till underhållningsspel som kunde göras om till hasardspel.
61. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att en koefficient om 1,1 framstår som lämplig för att beakta överträdelsens varaktighet.
62. Vad för det tredje gäller kommissionens förslag att ett basbelopp ska multipliceras med en koefficient baserad på den berörda medlemsstatens bruttonationalprodukt och på antalet röster som den har i rådet, har domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast att det är en adekvat metod för att återspegla denna medlemsstats betalningsförmåga samtidigt som en rimlig spännvidd mellan de olika medlemsstaterna behålls. I förevarande fall uppgår den koefficient som fastställts för Republiken Grekland i 2005 års meddelande till 4,38.
63. Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår jag att domstolen multiplicerar koefficienterna för svårighetsgrad, varaktighet och medlemsstatens betalningsförmåga med ett basbelopp om 600 euro, såsom kommissionen har föreslagit.
64. Om ett basbelopp om 600 euro multipliceras med de koefficienter som fastställts till 11 för överträdelsens svårighetsgrad, till 1,1 för dess varaktighet och till 4,38 för Republiken Greklands betalningsförmåga blir beloppet av ovan anförda skäl i förevarande fall 31798,80 euro per dröjsmålsdag.
65. Vad för det fjärde gäller med vilken periodicitet som det löpande vitet ska utdömas, anser jag att detta vite ska utdömas på dagsbasis, eftersom fördragsbrottet i fråga handlar om efterlevnaden av en dom från domstolen som innebär att ett förslag till lagändring måste antas.
66. Av ovan anförda skäl föreslår jag att domstolen förelägger Republiken Grekland att till kommissionen, på kontot för Europeiska gemenskapens egna medel, betala ett löpande vite om 31798,80 euro för varje dag som löper utan att de åtgärder vidtas som krävs för att fullt ut följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från och med avkunnandet av den dom som kommer att meddelas i förevarande mål och fram till dess att förstnämnda dom följts till fullo.
B — Förläggande av ett schablonbelopp
1. Parternas argument
67. Kommissionen har föreslagit att domstolen förelägger Republiken Grekland ett schablonbelopp om 9636 euro per dags försening med att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från den dag då den domen meddelades fram till dess att den domen följts fullt ut eller den dag då dom meddelas i förevarande mål (om domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland inte har följts fullt ut vid den tidpunkten).
68. Detta dagliga belopp är resultatet av att ett basbelopp om 200 euro multipliceras med en koefficient för överträdelsens svårighetsgrad, i förevarande fall 11 på en skala från 1 till 20, och med en faktor ”n”, som tar hänsyn till Republiken Greklands betalningsförmåga och som fastställs till 4,38.
69. Kommissionen anser att det sammanlagda schablonbelopp som den föreslår ska åläggas Republiken Grekland ska uppgå till 3420780 euro. Detta belopp är resultatet av att det dagliga beloppet för schablonbeloppet, det vill säga 9636 euro, multipliceras med antalet dagar från den dag då domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades, nämligen den 26 oktober 2006, till det datum då kommissionen beslutade att väcka förevarande talan, nämligen den 17 oktober 2007, det vill säga 355 dagar.
70. Republiken Grekland har hävdat att den inte ska föreläggas att betala något schablonbelopp, eftersom medlemsstatens förflutna beteende sanktionsbeläggs genom denna ekonomiska sanktion. Enligt denna medlemsstat är storleken på det schablonbelopp som kommissionen har föreslagit oproportionerlig i förhållande till överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet och för hög med hänsyn till bland annat att regleringen av spel i Grekland är problematisk.
2. Bedömning
71. Såsom jag har angett syftar schablonbeloppet till att bestraffa ett fördragsbrott som en medlemsstat har gjort sig skyldig till med beaktande av de konsekvenser som detta fördragsbrott har medfört och fördragsbrottets varaktighet. Det syftar även till att förhindra att liknande överträdelser av gemenskapsrätten upprepas.
72. Ett schablonbelopp ska inte föreläggas automatiskt, och det ska inte beräknas vare sig enligt en exakt matematisk formel eller utifrån en lista över förutbestämda kriterier, vilket kan vara fallet när domstolen beräknar storleken på det löpande vitet.
73. Rättspraxis ger emellertid viss ledning beträffande de kriterier och omständigheter som ska beaktas när storleken på schablonbeloppet beräknas.
74. I sin dom av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike förklarade domstolen att ett föreläggande av schablonbelopp ”måste, i varje enskilt fall, grundas på samtliga relevanta omständigheter avseende såväl det fastställda fördragsbrottets särdrag som den attityd som intas av [den berörda medlemsstaten]”.
75. I det målet beaktade domstolen följande omständigheter vid beräkningen av det schablonbelopp som förelades Republiken Frankrike: Den attityd som Republiken Frankrike hade intagit med avseende på dess gemenskapsrättsliga skyldigheter på området för genetiskt modifierade organismer. Därvid konstaterade domstolen att denna medlemsstat upprepade detta slags överträdelse i denna särskilda sektor. Varaktigheten av fördragsbrottet efter det att den dom i vilken fördragsbrottet fastställdes hade meddelats. Därvid undersökte domstolen om förseningen kunde rättfärdigas. Fördragsbrottets svårighetsgrad. Därvid beaktade domstolen överträdelsens inverkan på de allmänna och enskilda intressen som gjorde sig gällande.
76. I förevarande mål anser jag att föreläggandet av ett schablonbelopp motiveras huvudsakligen av överträdelsens svårighetsgrad.
77. Såsom jag har anfört påverkar nämligen Republiken Greklands beteende på ett betydande sätt allmänna intressen och under alla förhållanden ekonomiska aktörers privata intressen, eftersom tre av de fyra grundläggande friheter som garanteras i fördraget åsidosätts genom de nationella bestämmelserna. Detta fördragsbrott är enligt min uppfattning ännu allvarligare med tanke på att Republiken Grekland inte har upphävt tillämpningen av dessa bestämmelser, vilket har lett till, och fortfarande leder till, att ekonomiska aktörer ådömts ekonomiska sanktioner och frihetsberövande straff.
78. När det gäller fördragsbrottets varaktighet efter det att domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland hade meddelats, har Republiken Grekland medgett sitt dröjsmål med att följa denna dom och angett att domen hade kunnat följas snabbare.
79. De argument som de grekiska myndigheterna har fört fram om att förseningen är motiverad av hänsyn till den känslighet och den upprördhet som en total spelliberalisering skulle medföra i Grekland anser jag inte kan godtas, eftersom inte någon av handlingarna i målet gör det möjligt att göra åtskillnad mellan den särskilda situationen i Republiken Grekland och situationerna i andra medlemsstater. Jag vill dessutom erinra om att enligt fast rättspraxis kan en medlemsstat inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter som föreskrivs i gemenskapsrätten.
80. Vad slutligen gäller Republiken Greklands attityd anser jag att denna medlemsstat har visat prov på ett relativt passivt agerande fram till dess att den administrativa delen av förevarande förfarande inleddes. Det var nämligen först två dagar efter det att kommissionen hade väckt förevarande talan, det vill säga den 12 mars 2008, som Republiken Grekland förklarade att en lagberedningskommitté hade tillsatts.
81. Av ovan anförda skäl anser jag att ett föreläggande för Republiken Grekland att betala ett schablonbelopp om 2 miljoner euro utgör en rimlig bedömning av omständigheterna i målet.
VI — Rättegångskostnader
82. Enligt artikel 69.2 första stycket i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, anser jag att kommissionens yrkande ska bifallas.
VII — Förslag till avgörande
83. Av ovan anförda skäl föreslår jag att domstolen fastställer att Republiken Grekland inte har vidtagit alla åtgärder som krävs för att följa dom av den 26 oktober 2006 i mål C-65/05, kommissionen mot Grekland, och därför har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228 EG, genom att inte ändra artiklarna 2.1 och 3 i lag nr 3037/2002 med ett förbud mot att uppställa och driva alla former av elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel, inbegripet samtliga dataspel, på samtliga offentliga eller privata platser med undantag för kasinon, vid äventyr av påföljd eller administrativa sanktionsåtgärder, i överensstämmelse med artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, förelägger Republiken Grekland att till Europeiska gemenskapernas kommission, på kontot för Europeiska gemenskapens egna medel, betala ett löpande vite om 31798,80 euro för varje dag som löper utan att de åtgärder vidtas som krävs för att fullt ut följa den ovannämnda domen, från och med avkunnandet av den dom som kommer att meddelas i förevarande mål fram till dess att förstnämnda dom följts till fullo, förelägger Republiken Grekland att till Europeiska gemenskapernas kommission, på kontot för Europeiska gemenskapernas egna medel, betala ett schablonbelopp om 2 miljoner euro, och förpliktar Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.
1 Originalspråk: franska.
2 Dom av den 26 oktober 2006 i mål C-65/05, kommissionen mot Grekland (REG 2006, s. I-10341).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, s. 18) (nedan kallat direktiv 98/34).
4 FEK A’ 174/30.7.2002.
5 Dom av den 9 december 2008 i mål C-121/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-9159).
6 Punkt 21 och där angiven rättspraxis.
7 Punkt 22 och där angiven rättspraxis.
8 Se, i detta avseende, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 64 och där angiven rättspraxis.
9 Dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-6263).
10 Meddelande från kommissionen om tillämpningen av artikel 228 i EG-fördraget (SEK(2005) 1658) (nedan kallat 2005 års meddelande).
11 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 12 juli 2005 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 103 och där angiven rättspraxis.
12 Punkt 108.
13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2006 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-2461), punkt 60 och där angiven rättspraxis.
14 Ibidem, punkt 61 och där angiven rättspraxis.
15 Ibidem, punkt 62 och där angiven rättspraxis.
16 Ibidem, punkt 71.
17 Ibidem.
18 Se särskilt dom av den 14 mars 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 75 och där angiven rättspraxis.
19 Se särskilt dom av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-1), punkt 50, i vilken domstolen godkände att basbeloppet om 600 euro användes, såsom det fastställts i 2005 års meddelande.
20 Ibidem, punkt 52 och där angiven rättspraxis.
21 Punkt 62.
22 Se även dom av den 12 juli 2005 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 114.
23 Se, i detta avseende, domen av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommission mot Frankrike, punkt 72 och där angiven rättspraxis.