Domstolens dom (femte avdelningen) den 21 september 2017

I mål C‑171/16, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sofiyski Rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia, Bulgarien) genom beslut av den 7 mars 2016, som inkom till domstolen den 24 mars 2016, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.L. da Cruz Vilaça domstolens vice ordförande A. Tizzano (referent) samt domarna M. Berger, A. Borg Barthet och E. Levits, generaladvokat: Y. Bot justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Tjeckiens regering, genom L. Březinová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud, Österrikes regering, genom G. Eberhard, i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom S. Grünheid och P. Mihaylova, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 17 maj 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (EUT L 220, 2008, s. 32).

2. Begäran har framställts i samband med en ansökan från Trayan Beshkov till Sofiyski Rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia, Bulgarien) i syfte att den domstolen ska beakta en fällande dom som avkunnats mot honom tidigare av en domstol i en annan medlemsstat.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3. I skälen 2, 5–7 och 13 i rambeslut 2008/675 anges följande:

(”(2) Den 29 november 2000 antog rådet, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors, ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål …, i vilket föreskrivs 'antagande av ett eller flera instrument med fastställande av principen att en domare i en medlemsstat bör kunna beakta slutliga brottmålsdomar avkunnade i andra medlemsstater när han gör en bedömning av brottslingens förflutna, inbegripet återfall, och för att fastställa vilken typ av påföljd som skall utmätas och hur den skall avtjänas’.

…

(5) Principen att en fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat även i de övriga medlemsstaterna får en verkan som är likvärdig med den som följer av en inhemsk dom i enlighet med nationell lagstiftning bör bekräftas, vare sig den enbart betraktas som en omständighet bland andra eller får rättsliga verkningar enligt inhemsk rätt, processrätt eller materiell rätt. Detta rambeslut syftar emellertid inte till att harmonisera de verkningar som olika medlemsstaters lagstiftning tillmäter tidigare fällande domar, och skyldigheten att beakta tidigare fällande domar som har avkunnats i andra medlemsstater finns endast i den mån tidigare inhemska fällande domar beaktas enligt nationell lagstiftning.

(6) I motsats till andra instrument, är inte syftet med detta rambeslut att rättsliga beslut som fattats i en medlemsstat ska verkställas i en annan medlemsstat, utan syftet är snarare att göra det möjligt att tillmäta tidigare fällande domar som har avkunnats i en medlemsstat verkningar vid ett nytt brottmålsförfarande i en annan medlemsstat i den mån som sådana verkningar tillmäts tidigare nationella fällande domar enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten. …

(7) En fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat bör få en likvärdig verkan som en dom som avkunnats enligt nationell lagstiftning, såväl i skedet före brottmålsförfarandet som vid detta och i samband med verkställigheten av domen.

…

(13) I detta rambeslut respekteras den mångfald av inhemska lösningar och förfaranden som krävs för att beakta en tidigare fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat. Uteslutandet av möjligheten att ta upp en tidigare fällande dom till omprövning bör inte hindra en medlemsstat från att vid behov utfärda ett beslut för att tillerkänna en sådan tidigare fällande dom likvärdig rättslig verkan. Med tanke på den tid och de formaliteter som krävs för att utfärda ett sådant beslut bör det emellertid inte vara omöjligt att tillerkänna en tidigare dom som avkunnats i en annan medlemsstat likvärdig verkan.”

4. I artikel 1.1 i rambeslut 2008/675 föreskrivs följande:

”Syftet med detta rambeslut är att fastställa villkoren för när en tidigare fällande brottmålsdom som avkunnats i andra medlemsstater mot en person, men på andra grunder, ska beaktas vid ett brottmålsförfarande i en medlemsstat mot samma person.”

5. I artikel 3.1–3.4 i rambeslut 2008/675, som har rubriken ”Hur en fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat ska beaktas vid ett nytt brottmålsförfarande”, föreskrivs följande:

”1. Varje medlemsstat ska säkerställa att man vid ett brottmål mot en person beaktar tidigare fällande domar som avkunnats mot samma person på andra grunder i andra medlemsstater, om vilka uppgifter har erhållits enligt tillämpliga instrument om ömsesidig rättslig hjälp eller om utbyte av information som hämtats från kriminalregister, i den utsträckning som tidigare inhemska fällande domar beaktas och att likvärdig rättslig verkan tillerkänns dem som för tidigare inhemska fällande domar, i enlighet med nationell lagstiftning.

2. Punkt 1 ska tillämpas på skedet före brottmålsförfarandet, under detta och i samband med verkställigheten av domen och avser särskilt tillämpliga processregler, till exempel tillfälligt frihetsberövande, kvalifikationen av gärningen, påföljdens natur och stränghet samt det sätt på vilket beslutet verkställts.

3. Beaktandet av tidigare fällande domar som avkunnats i andra medlemsstater enligt punkt 1 får inte innebära att den medlemsstat som genomför det nya förfarandet inkräktar på tidigare fällande domar eller beslut om deras verkställighet, återkallar dem eller tar upp dem till omprövning.

4. I enlighet med punkt 3 ska punkt 1 inte tillämpas om den tidigare fällande domen är en inhemsk fällande dom som avkunnats av den medlemsstat som genomför det nya förfarandet och om beaktandet av den tidigare fällande domen enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstaten skulle innebära att man inkräktar på tidigare fällande domar eller beslut om deras verkställighet, återkallar dem eller tar upp dem till omprövning.”

Bulgarisk rätt

Strafflagen

6. I artikel 8.2 i Nakazatelen kodeks (strafflag), som trädde i kraft den 27 maj 2011 och syftar till att genomföra rambeslut 2008/675 med bulgarisk rätt, föreskrivs följande:

”En lagakraftvunnen dom som meddelats av en domstol i en annan medlemsstat i Europeiska unionen med anledning av en handling som utgör brott enligt den bulgariska strafflagen ska beaktas i varje brottmålsförfarande i Republiken Bulgarien mot samma person.”

7. I artikel 23.1 i strafflagen föreskrivs följande:

”Om flera brott begås genom en och samma handling eller om en person har begått flera enskilda brott innan en dom som avser ett av brotten har vunnit laga kraft, ska domstolen, efter det att den har fastställt påföljden för varje enskilt brott, utdöma den hårdaste påföljden.”

8. Artikel 25.1 och 25.2 i strafflagen har följande lydelse:

”1. [Artikel] 23 … är även tillämplig om personen döms i separata domar.

2. När påföljden enligt en av dessa domar har avtjänats helt eller delvis ska den räknas av om den med avseende på avtjänande är av samma art som den utdömda samlade påföljden.”

9. Artikel 66.1 i strafflagen har följande lydelse:

”Om domstolen utdömer ett frihetsstraff på upp till tre år kan den villkorligt uppskjuta verkställigheten av den utdömda påföljden … om personen inte dömts till ett frihetsstraff för ett brott för vilket allmänt åtal är föreskrivet ….”

Straffprocesslag

10. I artikel 4.2 och 4.3 i Nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslag) föreskrivs följande:

”2. En lagakraftvunnen dom som meddelats av en domstol i en annan stat och som inte erkänts enligt bulgarisk rätt behöver inte verkställas av myndigheterna i Republiken Bulgarien.

3. [Punkt] 2 ska inte tillämpas om ett internationellt avtal till vilket Republiken Bulgarien är part har ratificerats, publicerats och trätt i kraft.

11. I artikel 463 i straffprocesslagen, som ingår i avsnitt II i kapitel 36 i den lagen, vilket avsnitt har rubriken ”Erkännande och verkställighet av påföljd som utdömts av en utländsk domstol”, föreskrivs följande:

”En lagakraftvunnen dom som har meddelats av en utländsk domstol ska erkännas och verkställas av myndigheterna i Republiken Bulgarien enligt artikel 4.3, om

1. den handling som ansökan avser utgör ett brott enligt bulgarisk lagstiftning,

2. gärningsmannen är straffmyndig enligt bulgarisk lagstiftning,

3. domen i varje avseende iakttar principerna i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med tillhörande protokoll som har undertecknats av Republiken Bulgarien,

4. gärningsmannen inte har dömts för ett politiskt eller därmed sammanhängande brott eller för krigsbrott,

5. Republiken Bulgarien inte har erkänt en dom från en annan utländsk domstol som avser samma gärningsman och samma brott,

6. domen inte står i strid med grundprinciperna i den bulgariska straffrätten och straffprocessrätten.”

12. Följande anges i artikel 465 i straffprocesslagen, som innehåller preciseringar av hur erkännandet ska göras:

”1. En ansökan om erkännande i Republiken Bulgarien, av en dom som meddelats av en utländsk domstol ska lämnas in till justitieministeriet av de behöriga myndigheterna i den andra staten.

2. Justitieministeriet överlämnar ansökan tillsammans med domen och andra underlag till Okrazhen sad (Regionaldomstol) på den ort där den dömde har hemvist. Om denne inte bor i landet är Sofiyski gradski sad (domstol i Sofia) behörig att pröva ansökan.

…”

13. Verkan av erkännandet definieras i 466.1 i straffprocesslagen.

”Beslut om erkännande av en dom från en utländsk domstol har samma rättsliga verkan som en dom som meddelats av en bulgarisk domstol.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

14. Genom en lagakraftvunnen dom som Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt, Österrike) meddelade den 13 december 2010 dömdes den bulgariske medborgaren Trayan Beshkov för häleri som begåtts i Österrike den 14 november 2010, till 18 månaders fängelse, av vilka sex månader skulle avtjänas i fängelse och tolv månader villkorligt med en prövotid på tre år. Den del av påföljden som avsåg sex månaders fängelse avtjänades och prövotiden började löpa den 14 maj 2011.

15. Genom en lagakraftvunnen dom som den hänskjutande domstolen meddelade den 29 april 2013 dömdes Trayan Beshkov till ett års fängelse för att den 19 november 2008 i Sofia (Bulgarien) ha gjort sig skyldig till ringa misshandel, tillfogande av kroppskada och störande av allmän ordning. Eftersom Trayan Beshkov var efterlyst, hade påföljden ännu inte avtjänats på dagen för begäran om förhandsavgörande.

16. Den 14 maj 2015 sände Trayan Beshkov genom sitt rättsliga ombud en ansökan till den hänskjutande domstolen i enlighet med artiklarna 23.1 och 25.1 i strafflagen. I ansökan begärde Trayan Beshkov att han ska dömas till ett sammanlagt frihetsstraff som motsvarar den strängaste av de påföljder som utdömdes av Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) den 13 december 2010 och av den hänskjutande domstolen den 29 april 2013.

17. I de båda bestämmelserna föreskrivs att om en person har begått flera brott och därefter döms till olika påföljder i olika domar för vart och ett av brotten, ska den nationella domstolen, för verkställigheten av de påföljderna fastställa en sammanlagd påföljd motsvarande den strängaste av de ursprungligen utdömda påföljderna. Av beslutet om hänskjutande framgår i huvudsak att den strängaste påföljden i förevarande fall konsumerar de mildare av de ursprungliga påföljderna. Av de ovannämnda bestämmelserna framgår dessutom att när en av de ursprungliga påföljderna har avtjänats helt eller delvis, ska den med avseende på verkställigheten räknas av från den sammanlagda påföljden om den är av samma slag som denna.

18. Den hänskjutande domstolen har emellertid anfört att enligt största delen av nationell rättspraxis och Sofiyska rayonna prokuratura (distriktsåklagaren i Sofia, Bulgarien) är det, bland annat med hänsyn till artikel 4.2 i straffprocesslagen, omöjligt att fastställa en sammanlagd påföljd med beaktande av en påföljd som en domstol i en annan medlemsstat utdömt tidigare, utan att den domen erkänts på förhand av behöriga bulgariska domstolar i enlighet med det särskilda förfarande för erkännande och verkställighet av avgöranden i utländska domstolar som föreskrivs bland annat i artiklarna 463–466 i straffprocesslagen. Med hänsyn till denna rättspraxis vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den fällande dom som Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) avkunnade, på förhand ska erkännas enligt bland annat artiklarna 463–466 i straffprocesslagen, eller om den hänskjutande domstolen, såsom Trayan Beshkov har gjort gällande, i enlighet med artikel 8.2 i strafflagen – enligt vilken rambeslut 2008/675/RIF införlivas med bulgarisk rätt – kan eller ska bifalla ansökan utan att den domen erkänns på förhand.

19. För att besvara den frågan anser den domstolen att det är nödvändigt att fastställa huruvida rambeslutet är tillämpligt på ett sådant förfarande som det som är i fråga vid den nationella domstolen. Det syftar till att ett sammanlagt frihetsstraff ska verkställas varigenom beaktas en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat och närmare bestämt den påföljd som utdömts enligt den domen.

20. Vid ett jakande svar och om beaktandet av Landesgericht Klagenfurts (Regionaldomstolen i Klagenfurt) dom i förevarande fall omfattas av förfarandet för förhandserkännande enligt bland annat artiklarna 463–466 i straffprocesslagen, vill den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida det förfarandet är förenligt med rambeslutet, eftersom förfarandet inte kan inledas direkt av den dömde.

21. I det här avseendet har den hänskjutande domstolen nämligen betonat att även om samtliga dömda enligt gällande bulgarisk lag kan ansöka hos bulgariska domstolar om att en sammanlagd påföljd ska utdömas enligt artiklarna 23 och 25 i strafflagen, kan det förfarande för erkännande som föreskrivs i relevanta bestämmelser i straffprocesslagen, bland annat artiklarna 463–466 i densamma däremot genomföras endast på initiativ av de bulgariska behöriga myndigheterna eller myndigheterna i den medlemsstat där den första domen avkunnades. Härav följer att den dömde inte själv kan inleda förfarandet för att utdöma en sammanlagd påföljd med beaktande av en dom som avkunnats tidigare i en annan medlemsstat, inbegripet då de behöriga myndigheterna har varit inaktiva.

22. Den hänskjutande domstolen vill för övrigt få klarhet i om rambeslut 2008/675 utgör hinder för att ändra formen för verkställigheten av den dom som Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) meddelade, och utdöma en sammanlagd påföljd med beaktande av den domstolens dom mot Trayan Beshkov. Eftersom den påföljd på arton månaders fängelse – av vilka tolv månader utgjorde ett villkorligt frihetsstraff – som den sistnämnda domstolen utdömde för Trayan Beshkov, var strängare än den påföljd som den hänskjutande domstolen fastställde i avgörandet av den 29 april 2013, ska denna domstol utdöma en sammanlagd påföljd för Trayan Beshkov som motsvarar den förstnämnda påföljden. Enligt artikel 66.1 i strafflagen kan Trayan Beshkov, som tidigare vid flera tillfällen har dömts till frihetsstraff i Bulgarien, inte dömas till en villkorlig påföljd i den medlemsstaten. Den hänskjutande domstolen bör därför ändra formen för verkställighet av den påföljd som Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) utdömt för Trayan Beshkov och döma denne till en samlad påföljd på 18 månaders fängelse och räkna av den tid av sex månaders fängelse som han har avtjänat i Österrike.

23. Mot denna bakgrund beslutade Sofiyski Rayonen sad (Distriktsdomstolen i Sofia) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) ”Hur ska begreppet 'nytt brottmålsförfarande’ i rambeslut 2008/675 tolkas, och måste begreppet nödvändigtvis vara förbundet med fastställande av skuld till ett begånget brott, eller kan det även avse ett förfarande där – enligt den nationella rätten i den andra medlemsstaten – en utdömd påföljd i en tidigare dom konsumerar [en annan påföljd], räknas med i denna eller verkställas separat …?

2) Ska artikel 3.1 i förening med skäl 13 i rambeslut 2008/675 tolkas så, att den innebär att nationella bestämmelser är tillåtna enligt vilka ett förfarande som avser att en dom beaktas som meddelats tidigare i en annan medlemsstat inte kan inledas av den dömde, utan endast av den medlemsstat i vilken den tidigare domen har meddelats, eller av den medlemsstat i vilken det nya brottmålsförfarandet pågår?

3) Ska artikel 3.3 i rambeslut 2008/675 tolkas så, att den utgör hinder för att den stat där det nya brottmålsförfarandet pågår ändrar formen för verkställighet av den dom som meddelats i den medlemsstat där den tidigare domen meddelats, inbegripet när den påföljd som dömts ut enligt den tidigare domen, enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten, ska konsumera [en annan påföljd], räknas med i denna eller verkställas separat …?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

24. Genom den första frågan vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att det ska tillämpas endast på förfarandet för att fastställa skuldfrågan beträffande den tilltalade, eller om det även ska tillämpas på ett nationellt förfarande som syftar till att ett sammanlagt frihetsstraff ska verkställas med beaktande av den påföljd som den nationella domstolen dömt den tilltalade till, liksom med beaktande av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare mot samma person för andra gärningar.

25. För att besvara den frågan anför domstolen att det föreskrivs i artikel 1.1 i rambeslut 2008/675 att det beslutet syftar till att fastställa villkoren för när tidigare fällande brottmålsdomar som avkunnats i en medlemsstat mot en person ska beaktas i ett nytt brottmålsförfarande som inletts i en annan medlemsstat mot samma person, men på andra grunder.

26. I det syftet föreskrivs i artikel 3.1 i rambeslutet, jämförd med skäl 5 i samma beslut, att medlemsstaterna ska säkerställa att tidigare fällande domar som avkunnats i en annan medlemsstat, om vilka uppgifter har erhållits enligt tillämpliga instrument om ömsesidig rättslig hjälp eller om utbyte av information som hämtats från kriminalregister, beaktas i den utsträckning som tidigare inhemska fällande domar beaktas enligt nationell rätt och för det andra att de tillerkänns en verkan som är likvärdig med den som tillerkänns för sistnämnda domar i enlighet med den rättsordningen, oavsett om det är fråga om faktiska verkningar eller rättsliga verkningar av processrätt eller materiell rätt.

27. I artikel 3.2 i rambeslutet anges att den skyldigheten ska tillämpas på skedet före brottmålsförfarandet, under detta och i samband med verkställigheten av domen och avser särskilt tillämpliga processregler, till exempel kvalifikationen av gärningen, av vilket slag påföljden är och hur sträng den är samt det sätt på vilket beslutet verkställts. I skälen 2 och 7 i rambeslutet anges att en nationell domare bör kunna beakta domar som avkunnats i andra medlemsstater för att fastställa hur påföljden ska avtjänas och verkan av dessa domar bör motsvara verkan av nationella avgöranden i varje skede av förfarandet.

28. Rambeslut 2008/675 ska därför inte tillämpas endast på förfaranden som har samband med fastställande och bestämmande av huruvida den tilltalade är skyldig, utan även på förfaranden för verkställighet av påföljder i vilka en påföljd ska beaktas som utdömts genom en dom som meddelats tidigare i en annan medlemsstat. Såsom generaladvokaten har angett i punkt 59 i förslaget till avgörande, framgår det av handlingarna i målet att det förfarande för att i förevarande mål utdöma en sammanlagd påföljd som Trayan Beshkov inlett ingår i den andra av de ovannämnda kategorierna och därför omfattas av tillämpningsområdet för rambeslutet.

29. Med hänsyn till vad ovan anförts ska den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att det är tillämpligt på ett nationellt förfarande som syftar till att ett sammanlagt frihetsstraff ska verkställas med beaktande av den påföljd som den nationella domstolen dömt den tilltalade till, liksom med beaktande av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare mot samma person för andra gärningar.

Den andra frågan

30. Inledningsvis ska, såsom anförts ovan i punkt 18, anges att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den dom som Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) avkunnade, och som är i fråga i målet, på förhand måste erkännas av de behöriga bulgariska domstolarna i enlighet med bland annat artiklarna 463–466 i straffprocesslagen för att kunna beaktas för att utdöma en sammanlagd påföljd.

31. Såsom angetts ovan i punkterna 20 och 21 utgår den hänskjutande domstolen, samtidigt som den har anfört tvivel i det avseendet, emellertid från att förfarandet för förhandserkännande måste genomföras i det syftet och vill genom den andra frågan få klarhet i huruvida rambeslut 2008/675 utgör hinder för de ovannämnda artiklarna 463–466, eftersom det föreskrivs i dessa att det förfarandet inte kan inledas direkt av den dömde.

32. För att ge den domstolen ett användbart svar ska det därför först kontrolleras huruvida rambeslutet utgör hinder för ett sådant förfarande för erkännande.

33. Härvid bör, i enlighet med den möjlighet som lämnas enligt domstolens fasta praxis (dom av den 21 december 2016 Ucar och Kilic, C‑508/15 och C‑509/15, EU:C:2016:986, punkt 51 och där angiven rättspraxis), den andra frågan omformuleras så, att den i sak avser huruvida rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att det utgör hinder för en ordning i en medlemsstat som innebär att det för att en fällande dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare ska kunna beaktas, krävs att de behöriga domstolarna i den första medlemsstaten avseende den domen genomför ett nationellt förfarande för förhandserkännande, såsom det förfarande som föreskrivs bland annat i artiklarna 463–466 i den straffprocesslag som är i fråga i det nationella målet – och vid ett nekande svar, huruvida rambeslutet utgör hinder för att det i nationell lagstiftning föreskrivs att det förfarandet endast kan inledas av de behöriga nationella myndigheterna, men inte av den dömde.

34. För att besvara frågan hänvisar domstolen till den framställning av artiklarna 463–466 i straffprocesslagen som angivits ovan i punkterna 11–13. Där framgår att det genom de bestämmelserna införs ett särskilt förfarande för de behöriga bulgariska domstolarnas förhandserkännande av utländska domstolars lagakraftvunna avgöranden, vilket syftar till att ge beslutet om erkännande verkan av en dom som avkunnats av en bulgarisk domstol. Det förfarandet innefattar en prövning av den utländska domen i fråga, för att kontrollera att villkoren enligt ovannämnda artikel 463 är uppfyllda.

35. Den nationella domstolen ska, vid tillämpningen av artikel 3.1 i rambeslut 2008/675 som angetts ovan i punkt 26, härvid visserligen ha möjlighet att kontrollera bland annat att tidigare nationella fällande domar har beaktats enligt nationell lagstiftning och i förevarande fall vilken verkan de har enligt den lagstiftningen.

36. Såsom anges i skäl 2 i rambeslut 2008/675 syftar detsamma till att genomföra principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden på straffrättens område, som föreskrivs i artikel 82.1 FEUF, vilken har ersatt artikel 31 EU som utgör den rättsliga grunden för det rambeslutet. Såsom generaladvokaten har angett i punkterna 30, 31 och 64 i förslaget till avgörande, utgör den principen hinder för en ordning som innebär att det för att en fällande dom som meddelats tidigare i en annan medlemsstat ska beaktas enligt rambeslutet krävs att det genomförs ett nationellt förfarande för förhandserkännande, såsom det som är i fråga i det nationella målet, och för att den domen omprövas på denna grund (se, analogt, dom av den 9 juni 2016, Balogh, C‑25/15, EU:C:2016:423, punkt 54).

37. Det är därför en sådan omprövning uttryckligen förbjuds i artikel 3.3 och skäl 13 i rambeslut 2008/675. Fällande domar som avgjorts tidigare i andra medlemsstater ska därför beaktas såsom de har avkunnats.

38. I motsats till vad den österrikiska regeringen har hävdat, kan, trots att det i skäl 13 i rambeslut 2008/675 även anges att den mångfald av inhemska lösningar och förfaranden som krävs för att beakta en tidigare fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat respekteras i rambeslutet och att det inte hindrar en medlemsstat från att vid behov utfärda ett beslut för att tillerkänna en sådan tidigare fällande dom en likvärdig rättslig verkan, utfärdandet av ett sådant beslut emellertid inte, och under alla omständigheter, innebära att ett sådant nationellt förfarande för förhandserkännande som det som är i fråga i det nationella målet ska genomföras.

39. Med hänsyn till vad ovan anförts saknas anledning att besvara frågan huruvida det enligt rambeslutet krävs att den dömde själv ska kunna inleda detta förfarande.

40. Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att det utgör hinder för en ordning i en medlemsstat som innebär att det för att en fällande dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare ska kunna beaktas, krävs att de behöriga domstolarna i den första medlemsstaten avseende den domen genomför ett nationellt förfarande för förhandserkännande, såsom det förfarande som är föreskrivet i artiklarna 463–466 i den straffprocesslag som är i fråga i det nationella målet.

Den tredje frågan

41. Genom den tredje frågan vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 3.3 i rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den nationella domstol som har att ta ställning till en begäran om att ett frihetsstraff ska verkställas som en sammanlagd påföljd, med beaktande bland annat av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare, i det syftet ska ändra sättet att verkställa den sistnämnda påföljden.

42. Domstolen anger inledningsvis att det framgår av handlingarna i målet att Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) i beslut av den 15 oktober 2014 slog fast att den prövotid på tre år som föreskrevs i dess avgörande av den 13 december 2010 hade löpt ut. Den del av Trayan Beshkovs påföljd som var villkorlig har därmed slutgiltigt upphört och den påföljden ska således anses vara verkställd i sin helhet. Den omständigheten bör beaktas vid prövningen av denna fråga. Den hänskjutande domstolen har upplysts om detta i samband med en begäran om klarlägganden som EU-domstolen riktade till den enligt artikel 101 i domstolens rättegångsregler.

43. Som svar på frågan erinrar domstolen, såsom har anförts ovan i punkt 26, om att enligt artikel 3.1 i rambeslut 2008/675 ska tidigare fällande domar som avkunnats i en annan medlemsstat i princip beaktas, eftersom tidigare nationella domar beaktas enligt nationell rätt. Tidigare fällande domar ska få en verkan som är likvärdig med den som följer av sistnämnda domar i enlighet med nationell lagstiftning

44. I artikel 3.3 i rambeslutet preciseras emellertid att det beaktandet inte får innebära att den medlemsstat som genomför det nya förfarandet inkräktar på tidigare fällande domar som avkunnats i andra medlemsstater eller beslut om deras verkställighet och inte heller att den återkallar dem. Såsom domstolen anfört ovan i punkt 37, får enligt artikel 3.3 i rambeslutet de ovannämnda domarna inte omprövas. De ska således beaktas sådana som de har avkunnats.

45. Det framgår för övrigt av skäl 6 i rambeslut 2008/675 att syftet med rambeslutet inte är att rättsliga beslut som fattats i en medlemsstat ska verkställas i en annan medlemsstat.

46. Härav följer att den nationella domstolen enligt rambeslutet inte får göra en omprövning och ändra sättet att verkställa en fällande dom som avkunnats tidigare i en annan medlemsstat och som redan har verkställts, bland annat genom att återkalla villkorligheten av påföljden enligt den domen och ändra påföljden till ett frihetsstraff. Den får härvid inte heller förordna att den på så sätt ändrade påföljden ska verkställas på nytt.

47. Med hänsyn till vad ovan anförts ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.3 i rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den nationella domstol som har att ta ställning till en begäran om att ett frihetsstraff ska verkställas som en sammanlagd påföljd, med beaktande bland annat av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare, i det syftet ska ändra sättet att verkställa den sistnämnda påföljden.

Rättegångskostnader

48. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

1) Rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat ska tolkas så, att det är tillämpligt på ett nationellt förfarande som syftar till att ett sammanlagt frihetsstraff ska verkställas med beaktande av den påföljd som den nationella domstolen dömt den tilltalade till, liksom med beaktande av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare mot samma person för andra gärningar.

2) Rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att det utgör hinder för en ordning i en medlemsstat som innebär att det för att en fällande dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare ska kunna beaktas, krävs att de behöriga domstolarna i den första medlemsstaten avseende den domen genomför ett nationellt förfarande för förhandserkännande, såsom det förfarande som är föreskrivet i artiklarna 463–466 i Nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslagen).

3) Artikel 3.3 i rambeslut 2008/675 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den nationella domstol som har att ta ställning till en begäran om att ett frihetsstraff ska verkställas som en sammanlagd påföljd, med beaktande bland annat av den påföljd som utdömts i en dom som en domstol i en annan medlemsstat har avkunnat tidigare, i det syftet ska ändra sättet att verkställa den sistnämnda påföljden.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.