Förslag till avgörande av generaladvokat Richard de la Tour – Mål C‑511/19 Olympiako Athlitiko Kentro Athinon

I. Inledning

1. Förevarande begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 och 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

2. Begäran har framställts i ett mål mellan AB och Olympiako Athlitiko Kentro Athinon – Spyros Louis (nedan kallat OAKA) med anledning av att AB, i enlighet med nationell rätt på området, placerades i personalreserven innan han pensionerades.

3. Den åtgärd som är i fråga i målet vid den nationella domstolen består i införande av ett system för personalreserv för anställda inom den offentliga sektorn som har ett privaträttsligt avtal om tillsvidareanställning. Placeringen i personalreserven anses utgöra en förhandsanmälan om uppsägning, och den lägre lön som betalas ut till den personal som omfattas av detta system ska beräknas genom kvittning mot det avgångsvederlag som i förekommande fall ska utgå vid utgången av perioden för personalreserven. I den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen föreskrivs att anställda som under en viss tid uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension automatiskt underkastas systemet för personalreserv från och med den 1 januari 2012 till dess att deras anställningsförhållande sägs upp. Enligt samma lagstiftning upphör de anställdas privaträttsliga avtal om tillsvidareanställning automatiskt att gälla enligt lag om de uppfyller villkoren för rätt till full ålderspension, under förutsättning att denna rätt har förvärvats senast den 31 december 2013.

4. Systemet med personalreserver ingår i en rad åtgärder som Republiken Grekland vidtagit för att omorganisera den offentliga sektorn och minska de offentliga utgifterna i samband med den ekonomiska och finansiella krisen som denna medlemsstat ställdes inför. Förevarande mål ger bland annat domstolen tillfälle att precisera räckvidden av artikel 6.1 i direktiv 2000/78 i ett sådant sammanhang.

5. I detta förslag till avgörande föreslår jag att domstolen ska slå fast att artiklarna 2.1, 2.2 a och 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anställda inom den offentliga sektorn som under en viss period uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension ska placeras i ett system med personalreserv fram till dess att deras anställningsavtal sägs upp, i den mån dels ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik eftersträvas genom denna lagstiftning, dels de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta mål är lämpliga och nödvändiga.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätten

6. I artikel 1 i direktiv 2000/78 anges att syftet med detta direktiv är att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av bland annat ålder, för att principen om likabehandling ska kunna genomföras i medlemsstaterna.

7. I artikel 2.1 och 2.2 i direktivet föreskrivs följande:

”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.

2. Enligt punkt 1 skall

a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,

b) indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte …”

i) bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga, …

8. I artikel 3.1 i direktiv 2000/78 föreskrivs följande:

”Inom ramen för [unionens] befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:

…

c) Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.

…”

9. I artikel 6 i direktiv 2000/78 anges följande:

”1. Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.

I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:

a) Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhållsskyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.

b) Fastställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställningstid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med anställningen.

…

2. Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att följande inte utgör diskriminering på grund av ålder: fastställande av åldersgräns för att, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, komma i fråga för pensions- eller invaliditetsförmåner, inbegripet fastställande av olika åldersgränser för arbetstagare eller grupper eller kategorier av arbetstagare och för tillämpningen inom ramen för dessa system av ålderskriterier för försäkringstekniska beräkningar, under förutsättning att detta inte leder till diskriminering på grund av kön.”

B. Grekisk rätt

10. Artikel 34 i Nómos 4024/2011: Syntaxiodotikés rythmíseis, eniaío misthológio - vathmológio, ergasiakí efedreía kai álles diatáxeis efarmogís tou mesopróthesmou plaisíou dimosionomikís stratigikís 2012–2015 (lag 4024/2011 om bestämmelser för pensionssystem enhetliga lönetabeller och tjänstegradstabeller, placering i personalreserver och andra bestämmelser om genomförande av det finanspolitiska ramverket på medellång sikt 2012–2015) av den 27 oktober 2011, i dess lydelse enligt lagdekret av den 16 december 2011, omvandlad till lag genom artikel 1 i Nómos 4047/2012 (lag 4047/2012) av den 23 februari 2012, med rubriken ”Nedskärning av privaträttsliga lediga tjänster och placering i personalreserven”, har följande lydelse i punkterna 1–4 och 8:

”1. Artikel 37.7 i lag 3986/2011 (FEK A 152) har ersätts enligt följande:

…

c) Den personal som placeras i personalreserven ska från och med den dag den placeras däri och under 12 månader, eller om detta föreskrivs i mer specifika bestämmelser, 24 månader, fortsätta att uppbära 60 procent av den grundlön som den uppbar vid den tidpunkt då den placerades i personalreserven.

…

e) Placering i personalreserven ska anses utgöra en förhandsanmälan om uppsägning för alla rättsliga ändamål, och den lön som betalas ut till den personal som omfattas av nämnda reserv i enlighet med bestämmelserna i punkt c ska beräknas genom kvittning mot det avgångsvederlag som i förekommande fall ska utgå vid utgången av perioden för personalreserven.

…

2. De tjänster som innehas av anställda som har ett privaträttsligt avtal om tillsvidareanställning i förvaltningsorgan, offentligrättsliga juridiska personer, regionala eller lokala myndigheter i första och andra instans och deras inrättningar, privaträttsliga juridiska personer som tillhör staten eller offentligrättsliga juridiska personer eller regionala eller lokala myndigheter, i den meningen att de har tilldelats uppgifter av staten, av förvaltningsorgan eller av regionala eller lokala myndigheter, eller att de övervakas av staten, förvaltningsorgan eller regionala eller lokala myndigheter, eller att deras styrelse utses och till största delen övervakas av staten, förvaltningsorgan eller regionala eller lokala myndigheter eller att åtminstone 50 procent av deras årliga budget ges permanent ekonomiskt stöd i enlighet med relevanta bestämmelser i form av tillskott från ovannämnda organ, samt företag, organ och aktiebolag som omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitel I i lag 3429/2005 (A’ 314), i deras lydelse enligt [artikel 1,] punkt 1 a i lag nr 3899/2010 (A’ 212) och som är lediga dras in vid den tidpunkt då denna lag träder i kraft …

3. Ett privaträttsligt avtal om tillsvidareanställning för anställda vid ovannämnda organ … upphör enligt lag om nämnda anställda uppfyller villkoren för rätt till full ålderspension, det vill säga att de har varit anslutna till systemet för social trygghet i 35 år, under förutsättning att denna rätt enligt tillämpliga bestämmelser förvärvats senast den 31 december 2013….

4. De anställda som avses i föregående punkt ska från och med den 1 januari 2012 placeras i personalreserven fram till dess att deras anställningsförhållande upphör på så sätt som anges i föregående punkt…

…

8. Perioden för placeringen i personalreserven får inte överstiga 24 månader för de arbetstagare som avses i punkt 4…”

11. I artikel 8 andra stycket i Nómos 3198/1955: Perí tropopoiíseos kai sympliróseos ton perí katangelías tis schéseos ergasías diatáxeon (lag 3198/1955 om ändring och komplettering av bestämmelserna om uppsägning av anställningsförhållandet) av den 23 april 1955, i den lydelse som var i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, förskrivs att anställda som uppfyller villkoren för rätt till full ålderspension från det berörda socialförsäkringsorganet har rätt att erhålla 40 procent av det avgångsvederlag som de har rätt till enligt relevanta bestämmelser om de omfattas av en tilläggsförsäkring eller 50 procent av detta avgångsvederlag, om de inte omfattas av en tilläggsförsäkring, oavsett om de lämnar sin anställning eller sägs upp av arbetsgivaren.

III. Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

12. Det framgår av beslutet om hänskjutande att AB anställdes år 1982 av OAKA, som är en privaträttslig juridisk person som hör till den offentliga sektorn, enligt ett avtal om tillsvidareanställning och år 1998 tilldelades tjänsten som teknisk rådgivare inom OAKA. Vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter erhöll han lön som avdelningschef samt en tjänstepremie fram till dess att tjänsten drogs in år 2010.

13. Från och med den 1 januari 2012 beslutade OAKA med tillämpning av artikel 34.1 c, 34.3 första stycket, 34.4 och 34.8i lag 4024/2011 att placera AB i personalreserven, vilket medförde en minskning av hans lön till 60 procent av hans grundlön.

14. Den 30 april 2013 sade OAKA upp AB:s anställningsavtal utan att betala ut avgångsvederlag med hänvisning till att han enligt artikel 34.1 e i lag 4024/2011, som föreskriver att det avgångsvederlag som ska betalas ska kvittas mot den lön som erhålls under den tid som arbetstagaren är placerad i personalreserven, uppfyllde villkoren för full ålderspension.

15. Genom sin talan vid Monomeles Protodikeio Athinon (domstol i första instans med ensamdomare i Aten, Grekland) gjorde AB bland annat gällande att hans placering i personalreserven enligt ovannämnda bestämmelser i artikel 34 i lag 4024/2011 var ogiltig, eftersom det genom dessa bestämmelser införs en särbehandling på grund av ålder som strider mot direktiv 2000/78, utan att denna särbehandling objektivt kan motiveras av något berättigat mål eller att medlen för att uppnå ett sådant mål är lämpliga och nödvändiga. Av denna anledning yrkade han att OAKA skulle förpliktas att till honom betala ett belopp på 50889,91 euro vilket motsvarade skillnaden mellan den lön som han uppbar innan han placerades i personalreserven och den lön som han erhöll efter placeringen. AB åberopade även artikel 8 andra stycket i lag 3198/1955 och yrkade att OAKA skulle betala ett belopp på 32108,04 euro i avgångsvederlag.

16. Denna domstol biföll delvis talan och OAKA överklagade domen till Monomeles Efeteio Athinon (Appellationsdomstolen i Aten, ensamdomare, Grekland) som upphävde den dom som meddelats i första instans och ogillade den del av AB:s talan som hade bifallits i den domen.

17. AB överklagade den domen till den hänskjutande domstolen, Areios Pagos (Högsta domstolen, Grekland).

18. Den hänskjutande domstolen har påpekat att de bestämmelser genom vilka systemet för personalreserv har införts inte föreskriver någon åldersgräns för den personal som omfattas av systemet, till skillnad från vad som i strikt mening gäller för tjänstemän inom den offentliga sektorn som är anslutna till förtidspensionssystemet, för vilka en viss åldersgräns har fastställts.

19. Den hänskjutande domstolen har härav dragit slutsatsen att en placering i personalreserven inte utgör direkt diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/78.

20. Den hänskjutande domstolen har påpekat att den nationella lagstiftning varigenom detta system införts grundar sig på kriteriet att arbetstagaren är nära att uppfylla villkoren för full ålderspension, det vill säga när arbetstagaren uppfyller de villkor som ger rätt till utbetalning från försäkringsorganet i fråga, vilket förutsätter att arbetstagaren har betalat in avgifter under 35 år, under förutsättning att dessa villkor har uppfyllts under perioden mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013.

21. Enligt den hänskjutande domstolen framgår det även av den nationella lagstiftningen om social trygghet att förutom minimiavgiftsperioden på 35 år krävs det för att en anställd som är ansluten till Asfaliseon – Eniaio Tameio Asfalissis Misthoton (IKA-ETAM) (socialförsäkringsorgan – Allmänna försäkringskassan för anställda, Grekland), ska kunna göra gällande full ålderspension efter 35 års anställning, att han eller hon har fyllt 58 år vid den tidpunkt då ansökan lämnades in till försäkringsorganet i enlighet med artikel 10.1 i Nómos 825/1978: Perí antikatastáseos, tropopoiíseos kai sympliróseos diatáxeon tis diepoúsis to IKA Nomothesías kai rythmíseos synafón themáton (lag 825/1978 om ersättning, ändring och komplettering av lagstiftningen om IKA och relaterade bestämmelser), av den 13 november 1978, i dess lydelse vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna.

22. För det fall artikel 34.1 c och 34.3 första stycket och 34.4 i lag 4024/2011 innebär indirekt diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/78, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de skäl som anges i förarbetena till denna lag utgör ett objektivt och rimligt berättigat mål som motiverar särbehandlingen och huruvida placeringen av en del av personalen i systemet med personalreserv utgör en lämplig och nödvändig åtgärd för att uppnå detta mål.

23. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende angett att syftet med bestämmelserna i artikel 34 i lag 4024/2011 var att möta det omedelbara behovet av att minska löneutgifterna i enlighet med det avtal som ingicks mellan Republiken Grekland och dess kreditgivare samt att sanera statens och den offentliga sektorns finanser i vid mening för att komma till rätta med den ekonomiska kris som drabbat denna medlemsstat.

24. Mot denna bakgrund beslutade Areios Pagos (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Utgör det indirekt diskriminering på grund av ålder, i den mening som avses i artikel 2.1 och 2.2 b respektive 3.1 c i direktiv 2000/78, när en medlemsstat antar lagstiftning såsom artikel 34.1 c, 34.3 första stycket och 34.4 i lag nr 4024/2011, vilken ska tillämpas av staten, lokala myndigheter, offentligrättsliga juridiska personer och den offentliga sektorn i vid mening (privaträttsliga organ) i egenskap av arbetsgivare, och enligt vilken personal hos ovannämnda organ med privaträttsliga anställningsavtal placeras i personalreserv under en period av högst tjugofyra månader (24) på grundval av det enda materiella kriteriet att de är nära att uppfylla villkoren för full ålderspension, vilket motsvarar uppnåendet av trettiofem år (35) av (inbetalda) sociala avgifter under perioden mellan den 1 januari 2012 och 31 december 2013, i synnerhet med hänsyn till att – utöver ett antal fall som inte är relevanta i detta sammanhang – det enligt den vid den tidpunkten gällande socialförsäkringslagstiftningen krävdes att en arbetstagare varit försäkrad (minst) 10500 arbetsdagar (35 år) hos IKA eller ett annat försäkringsorgan för arbetstagare och hade fyllt (minst) 58 år för att ha rätt till full ålderspension, oaktat möjligheten att ovannämnda försäkringsperiod (35 år) kan uppnås vid en annan ålder i det enskilda fallet?

2) Om svaret på fråga 1 är jakande, kan inrättandet av systemet med personalreserv objektivt och skäligen rättfärdigas enligt artikel 2.2 b i och artikel 6.1 [andra stycket] a i direktiv 2000/78 av det omedelbara behovet av att säkerställa organisatoriska, operativa och budgetmässiga resultat och särskilt av det brådskande behovet av att minska de offentliga utgifterna i syfte att uppnå specifika kvantitativa mål senast i slutet av 2011, vilka anges i förarbetena till lagen och specificeras i det finanspolitiska ramverket på medellång sikt, och därigenom uppfylla Republiken Grekland åtaganden gentemot sina partner/kreditgivare för att komma till rätta med den akuta och långvariga ekonomiska och finansiella kris som landet genomgick och samtidigt rationalisera den offentliga sektorn och begränsa dess expansion?

3) För det fall svaret på fråga 2 är jakande,

a) Är vidtagandet av en sådan åtgärd, som den som avses i artikel 34.1 c i lag nr 4024/2011, i vilken det föreskrivs en drastisk nedskärning av lönerna för den personal som är placerad i personalreserv till 60 procent av den grundlön som de uppbar vid tidpunkten för deras placering i personalreserven, utan att denna personal för övrigt var skyldig att arbeta för det aktuella offentliga organet och som (de facto) leder till förlorad löneökning och förlorade karriärutvecklingsmöjligheter från tidpunkten för placeringen i personalreserven till uppsägningen i samband med uppnåendet av full ålderspension, ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta mål, i enlighet med artiklarna 2.2 b i och artikel 6.1 [andra stycket] a i direktiv 2000/78, i en situation där följande kumulativa villkor är uppfyllda:

i) Personalen i fråga behåller möjligheten att hitta en annan anställning (inom den privata sektorn), utöva ett fritt yrke eller driva egen verksamhet samtidigt som vederbörande är placerad i personalreserv, utan att förlora rätten att erhålla ovannämnda reducerade grundlön, såvida inte den lön eller de inkomster som härrör från den nya sysselsättningen överstiger den lön som erhållits före placeringen i personalreserven. I det fallet ska ovannämnda belopp från grundlönen minskas med överskottet (se artikel 34.1 f i lag nr 4024/2011).

ii) Det offentliga organ som är arbetsgivare, och för det fall detta organ har avskaffats Organismos Apascholisis Ergatikou Dynamikou (den nationella arbetsförmedlingen, Grekland) (OAED), är skyldigt att till det berörda försäkringsorganet, fram till dess att den anställde har gått i pension, betala arbetstagarens och arbetsgivarens socialförsäkringsavgifter, gällande huvudpensionen, tilläggspensionen, den sociala omsorgen och hälso- och sjukvården, baserad på den lön som arbetstagaren erhöll före placeringen i personalreserven (se artikel 34.1 d i lag nr 4024/2011).

iii) Utsatta samhällsgrupper i behov av skydd är undantagna från systemet med personalreserv (make/maka till den som omfattas av personalreserv, make/maka eller ett barn med en invaliditetsgrad på minst 67 procent som bor med och är beroende av den anställde (i personalreserv), en arbetstagare med en invaliditetsgrad på minst 67 procent, stora familjer, ensamstående föräldrar som bor och är beroende av den anställde (i personalreserv) (se artikel 34.1 b i lag nr 4024/2011).

iv) Personalen i fråga ges möjlighet att förflyttas till andra lediga tjänster hos offentliga organ på grundval av objektiva och meritbaserade kriterier genom deras införande i Anótato Symvoúlio Epilogís Prosopikoús (högsta personalnämnden, Grekland) rangordningslistor (se artikel 34.1 a i lag nr 4024/2011). Denna möjlighet är dock begränsad i praktiken på grund av den drastiska minskningen av personalrekryteringen från olika offentliga organ till följd av behovet av att minska utgifterna.

v) Det vidtas åtgärder avseende återbetalningen av lån som arbetstagare i personalreserven har beviljats av Tameío Parakatathikón kai Daneíon (Spar- och låneinstitutet, Grekland) och avseende ingåendet av ett avtal mellan den grekiska staten och Énosi Ellinikón Trapezón (den grekiska bankföreningen) i syfte att underlätta återbetalningen av lån som personalen i fråga har beviljats från andra banker, i förhållande till deras familjeinkomst och tillgångar (se artikel 34.10 och 34.11 i lag nr 4024/2011).

vi) Det i en nyligen stiftad lag (artikel 1.15 i Nómos 4038/2012[]) föreskrivs om antagande av en förordning om pensioner och högsta prioritet för utbetalningar till den [berörda] personal som avses … och i vart fall, senast fyra månader från och med dagen för uppsägning och inlämning av relevanta handlingar i syfte att få pensionen beviljad.

vii) Den ovannämnda förlusten (av möjligheterna) till (vidare) karriärutveckling och löneökning för personal med ett privaträttsligt anställningsavtal under perioden från det att de placeras i personalreserv till deras uppsägning i samband med uppnåendet av full ålderspension, kommer inte att inträffa i de flesta fall, inklusive i förevarande fall, eftersom arbetstagaren på grund av sin långa anställning hos det offentliga organet, har nått den högsta lönegrad eller löneklassen enligt tillämplig lagstiftning om befordran?

b) Är vidtagande av en åtgärd, som den som avses i artikel 34.1 e i lag nr 4024/2011, enligt vilken arbetstagare som sägs upp eller går i pension vid uppnåendet av full ålderspension fråntas hela (eller en del av) av det avgångsvederlag som är föreskrivet i artikel 8 andra stycket i lag nr 3198/1955, vilket motsvarar 40 procent av det avgångsvederlag som utbetalas till anställda med tilläggsförsäkring (vilket inte får överstiga 15000 euro när det rör sig om offentliga organ som tillhandahåller allmännyttiga tjänster eller som subventioneras av staten, såsom motparten i egenskap av privaträttslig juridisk person), genom att avgångsvederlaget kvittas mot den nedsatta lön som uppburits under tiden i personalreserven, ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå det ovannämnda målet, i den mening som avses i artiklarna 2.2 b i och artikel 6.1 [andra stycket] a i direktiv 2000/78, särskilt med hänsyn till att denna personal skulle, under alla omständigheter, ha erhållit detta lägre avgångsvederlag i enlighet med ovannämnda gällande arbetsrättslig lagstiftning oberoende av om de sade upp sig eller blev uppsagda av det organ som anställde dem?”

25. AB, OAKA, den grekiska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden och har inom den föreskrivna fristen besvarat domstolens frågor för skriftligt svar.

IV. Bedömning

26. Den hänskjutande domstolen har ställt sina tolkningsfrågor för att få klarhet i huruvida artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken anställda inom den offentliga sektorn som under en viss period uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension ska placeras i personalreserven, vilket medför en lönesänkning och leder till att det avgångsvederlag som de hade varit berättigade till vid den tidpunkt då deras anställningsförhållande upphör minskar eller helt bortfaller.

27. Det ska erinras om att det genom artikel 34.1 c, 34.3 första stycket och 34.4 i lag 4024/2011 har införts ett system för personalreserv för arbetstagare som innehar ett privaträttsligt anställningsavtal om tillsvidareanställning med myndigheter, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga juridiska personer och privaträttsliga juridiska personer som hör till den offentliga sektorn i vid mening, under en period på högst två år (från den 1 januari 2012 till den 31 december 2013), på grundval av kriteriet om att arbetstagaren är nära att förvärva rätten till full ålderspension, det vill säga när arbetstagaren någon gång under den perioden uppfyller villkoren för att göra gällande denna rättighet, nämligen har erlagt avgifter under 35 år.

28. Den hänskjutande domstolen har preciserat att under denna period och fram till dess att villkoren för pensionsavgång är uppfyllda skärs lönerna för den personal som är placerad i personalreserv ned drastiskt, men den är inte skyldig att arbeta vid det berörda offentliga organet. Dessutom kvittas det avgångsvederlag som dessa personer skulle ha haft rätt till mot den nedsatta lön som erhålls under den period då de fortsätter att underkastas detta system. Deras anslutning till detta system ska anses utgöra en förhandsanmälan om uppsägning. Som jag förstår det sägs arbetstagaren upp inom ramen för systemet för personalreserv, men uppsägningen gäller först när vederbörande har rätt till full ålderspension. Detta förklarar varför den lön som betalas under denna period ska räknas av mot avgångsvederlaget.

29. För att besvara den hänskjutande domstolens frågor ska det prövas huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 och, om så är fallet, huruvida den innebär en särbehandling på grund av ålder som i förekommande fall kan motiveras med stöd av artikel 6 i direktivet.

30. Vad för det första gäller frågan huruvida den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78, framgår det såväl av rubriken och ingressen till direktivet som av dess innehåll och ändamål att syftet med direktivet är att inrätta en allmän ram för att säkerställa att varje person behandlas lika ”i arbetslivet”, genom att vederbörande ges ett effektivt skydd mot diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet, däribland ålder.

31. Det följer dessutom av artikel 3.1 c i direktiv 2000/78 att direktivet, inom ramen för unionens befogenheter, ska tillämpas ”på alla personer, såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn, inklusive offentliga organ” i fråga om ”[a]nställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner”.

32. Eftersom det i den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen föreskrivs att privaträttsliga avtal om tillsvidareanställning för anställda vid de berörda organen upphör enligt lag när dessa anställda uppfyller villkoren för pensionsavgång med full ålderspension och dessa anställda placeras i en personalreserv i väntan på att dessa villkor uppfylls, ska den anses reglera ”[a]nställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner”, i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78.

33. Under dessa omständigheter omfattas den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen av tillämpningsområdet för detta direktiv.

34. Vad för det andra gäller frågan huruvida det genom den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet införs en särbehandling på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2000/78, ska det erinras om att enligt denna bestämmelse ”avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1” i direktivet. I artikel 2.2 a i direktivet anges att enligt artikel 2.1 ska direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet behandlas mindre förmånligt än en annan person som befinner sig i en jämförbar situation. Enligt artikel 2.2 b i) i direktiv 2000/78 föreligger indirekt diskriminering när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ålder jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

35. I förevarande fall ska det erinras om att det i artikel 34.3 första stycket i lag 4024/2011 föreskrivs att ett privaträttsligt avtal om tillsvidareanställning för anställda vid de berörda organen upphör när dessa arbetstagare uppfyller villkoren för rätt till pensionsavgång med full ålderspension, varvid det i detta hänseende hänvisas till anslutning till det sociala trygghetssystemet sedan 35 år, under förutsättning att denna rätt har förvärvats före den 31 december 2013 i enlighet med relevanta bestämmelser. Genom att hänvisa till detta villkor för anslutning grundar sig lag 4024/2011 på ett skenbart neutralt kriterium som kan medföra en särskild nackdel för arbetstagare som, på grund av att de har fullgjort ett antal tjänsteår som motsvarar 35 års anslutning till det sociala trygghetssystemet, tillhör en kategori arbetstagare som är nära pensionsavgång och således är de äldsta. Genom att det i lag 4024/2011 på grundval av ett sådant kriterium föreskrivs att denna kategori av arbetstagare ska placeras i personalreserv, behandlas dessa arbetstagare mindre förmånligt än alla arbetstagare som fortsätter att utöva sin yrkesverksamhet på normala villkor.

36. Eftersom lag 4024/2011 indirekt grundar sig på ett ålderskriterium, kan den vid första anblicken följaktligen tyckas medföra indirekt diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i artikel 1 jämförd med artikel 2.2 b i direktiv 2000/78.

37. Förekomsten av indirekt diskriminering förutsätter emellertid enligt min mening att den påstådda särbehandlingen endast grundar sig på ett skenbart neutralt kriterium som särskilt kan missgynna personer av en viss ålder och inte även på ett kriterium som är direkt knutet till ålder. Det framgår såväl av beslutet om hänskjutande som av de yttranden som inkommit till domstolen att en sådan anställd som klaganden i det nationella målet måste uppfylla villkoret i artikel 10.1 i lag 825/1978, det vill säga att arbetstagaren ska ha fyllt 58 år för att ha rätt till full ålderspension. Av detta följer att det för att en anställd ska placeras i personalreserven även krävs att vederbörande uppfyller kravet på att ha uppnått den lägsta åldern på 58 år mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013. Eftersom hänvisningen till villkoren för rätt till pensionsavgång med full ålderspension med nödvändighet innebär en hänvisning till artikel 10.1 i lag 825/1978, i vilken det föreskrivs ett ålderskrav, är det enligt min mening fastställt att det är fråga om direkt diskriminering på grund av ålder. Den omständigheten att detta åldersvillkor samexisterar med villkoret att avgifter ska ha erlagts under 35 år ändrar inte detta, eftersom det som är av betydelse för kvalificeringen av särbehandlingen är att systemet för personalreserv inte förefaller kunna tillämpas på anställda som inte har uppnått den lägsta åldern på 58 år under den relevanta perioden. Med andra ord kan systemet för personalreserv endast avse arbetstagare som har uppnått den lägsta åldern på 58 år mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013, under förutsättning att de har erlagt avgifter i 35 år eller mer.

38. Av det ovan anförda följer att det är med tillämpning av två kumulativa villkor, varav det ena är direkt knutet till ålder, som de anställda placeras i personalreserv.

39. Det kan således konstateras att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, i den del det däri föreskrivs att anställda som inte bara har varit anslutna till det sociala trygghetssystemet i 35 år, utan även har uppnått den lägsta åldern på 58 år mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013 placeras i personalreserv, grundar sig på ett kriterium som är oupplösligt förbundet med de anställdas ålder. Eftersom den omständigheten att en anställd uppnår den ålder som föreskrivs i denna lagstiftning för pensionering med full ålderspension tillsammans med uppfyllandet av villkoret att avgifter ska ha erlagts under 35 år, medför att vederbörande placeras i personalreserven, kan det fastställas att denna lagstiftning direkt innebär en mindre förmånlig behandling av arbetstagare som har uppnått denna ålder i förhållande till alla andra yrkesverksamma personer. En sådan lagstiftning innebär således direkt diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/78.

40. Enligt min mening utgör den omständigheten att villkoret avseende åldern på 58 år inte uttryckligen anges i bestämmelserna i den nationella lagstiftning genom vilken systemet för personalreserv införts, utan i artikel 10.1 i lag 825/1978, inte hinder för konstaterandet att detta system medför direkt diskriminering på grund av ålder. Avgörande är att det i artikel 34.3 första stycket i lag 4024/2011 genom hänvisningen till kriteriet om att arbetstagaren är nära att förvärva rätten till full ålderspension, med nödvändighet hänvisas till den nationella lagstiftningen, enligt vilken en arbetstagare måste ha uppnått 58 års ålder för att få en sådan full ålderspension. Vidare anser jag att den omständigheten att placeringen i personalreserv inte avser alla anställda som har uppnått den lägsta åldern på 58 år under den aktuella perioden, utan endast de som inom denna kategori av anställda har erlagt avgifter under sammanlagt 35 år, inte strider mot konstaterandet att detta system medför en direkt diskriminering på grund av ålder.

41. Efter att ha gjort dessa förtydliganden vill jag emellertid understryka att det inte ankommer på domstolen att uttala sig om tolkningen av bestämmelser i nationell rätt, eftersom detta ankommer på de behöriga nationella domstolarna.

42. Det ankommer således i slutändan på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet och att tolka den tillämpliga nationella lagstiftningen, att pröva huruvida placeringen i personalreserven verkligen uppfyller de två ovannämnda kumulativa villkoren och att dra lämpliga slutsatser av detta med avseende på huruvida särbehandlingen på grund av ålder är direkt eller indirekt.

43. Vad för det tredje gäller frågan huruvida denna särbehandling kan vara motiverad, erinrar domstolen om att medlemsstaterna enligt artikel 6.1 i direktiv 2000/78 utan hinder av artikel 2.2 i samma direktiv får föreskriva att viss särbehandling på grund av ålder inte ska utgöra diskriminering om särbehandlingen ”på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.”

44. Enligt artikel 6.1 i direktiv 2000/78 får medlemsstaterna i sin nationella rätt införa bestämmelser som föreskriver särbehandling på grund av ålder för de situationer som bland annat skulle utgöra direkt diskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktivet. Då nämnda befogenhet för medlemsstaterna utgör ett undantag från principen om förbud mot diskriminering, får den emellertid endast utövas med iakttagande av villkoren i artikel 6.1 i direktivet.

45. Det ska även erinras om att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, inte bara vid valet av vilket konkret mål, bland flera social- och arbetsmarknadspolitiska mål, som ska eftersträvas, utan även vid fastställandet av vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå detta mål.

46. Den hänskjutande domstolen har angett att det framgår av förarbetena till lag 4024/2011 att systemet för personalreserv syftar till att säkerställa att de åtaganden som Republiken Grekland gjort gentemot sina kreditgivare fullgörs och att det för detta ändamål ska ge omedelbara organisatoriska, funktionella och budgetmässiga resultat för att uppnå det strategiska målet att sanera de offentliga finanserna. Enligt samma förarbeten måste detta mål eftersträvas så att det säkerställs att de flesta arbetstagare som placeras i personalreserven inte för den skull blir arbetslösa, utan kommer i åtnjutande av en trygg pensionering, utan att större oro uppkommer bland personalen inom den offentliga förvaltningen och den offentliga sektorn i vid mening och de offentliga organen i de allra flesta fall inte belastas med betalning av avgångsvederlag, vilket skulle ha en särskilt skadlig inverkan på budgeten.

47. Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat är syftet med systemet för personalreserv således att bemöta behovet av att minska löneutgifterna som det har överenskommits om mellan Republiken Grekland och dess kreditgivare och att sanera statens och den offentliga sektorns finanser i vid mening, för att komma till rätta med den akuta ekonomiska och finansiella kris som drabbat denna medlemsstat.

48. Enligt den grekiska regeringen svarar systemet för personalreserv mot behovet av att begränsa löneutgifterna och rationalisera den offentliga förvaltningen och den offentliga sektorn i vid mening, samtidigt som de arbetstagare som omfattas av systemet ges möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov fram till dess att de uppbär full ålderspension. Med hänsyn till den exceptionella budgetkris som Republiken Grekland drabbades av har denna medlemsstat påpekat att detta system syftar till att uppnå mål av övervägande allmänintresse, såsom sanering av offentliga utgifter samt rationalisering och minskning av den offentliga sektorn, samtidigt som det säkerställer att den hårda kärnan i de individuella och sociala rättigheterna för personer som är placerade i personalreserven inte undergrävs.

49. Den grekiska regeringen har tillagt att det framgår av förarbetena till lag 4024/2011 att syftet med systemet för personalreserv inte enbart är av budgetär natur, utan även avser rationalisering och minskning av den offentliga förvaltningen och den offentliga sektorn i vid mening samt omstrukturering av dess tjänster, eftersom detta mål är direkt kopplat till sysselsättningspolitiken.

50. Den grekiska regeringen har även påpekat att eftersom det framgår av beslutet om hänskjutande att personal som har ett privaträttsligt avtal om tillsvidareanställning när som helst kan sägas upp av det organ som anställde dem, har placeringen av en del av personalen i systemet för personalreserv gjort det möjligt att bibehålla en hög sysselsättningsnivå genom att undvika omedelbar uppsägning av de berörda arbetstagarna.

51. Målet att upprätta en jämn åldersstruktur mellan unga anställda och äldre anställda har också uppnåtts, eftersom den åtgärd som är aktuell i det nationella målet avsåg personal som uppfyllde villkoret om nära förestående pensionsavgång.

52. Mot bakgrund av dessa omständigheter och för att bedöma huruvida det mål som eftersträvas med den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet är berättigat, vill jag påpeka att domstolen redan har slagit fast att det förhållandet att flera mål åberopas samtidigt, vilka antingen hänger samman sinsemellan eller klassificeras i prioritetsordning, inte utgör hinder för att det föreligger ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.

53. Det följer dessutom av fast rättspraxis att unionsrätten inte utgör hinder för att medlemsstaterna beaktar budgethänsyn parallellt med politiska, sociala eller demografiska överväganden, under förutsättning att de då särskilt iakttar den allmänna principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder. Budgetöverväganden kan härvidlag förvisso ligga till grund för medlemsstaternas socialpolitiska val och påverka arten av och omfattningen av de åtgärder som medlemsstaterna önskar vidta. Enbart sådana överväganden kan däremot inte utgöra ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Den omständigheten att det nationella sammanhanget karakteriseras av att det råder en djup ekonomisk kris ger inte en medlemsstat behörighet att agera så, att bestämmelserna i nämnda direktiv förlorar sin ändamålsenliga verkan.

54. Domstolen har nyligen, med avseende på en nationell lagstiftning som i ett allmänt ekonomiskt sammanhang, utgör en del av de åtgärder som är nödvändiga för att minska den italienska offentliga sektorns alltför stora underskott och närmare bestämt syftar till att undvika kumulering av löner och pensioner från allmänna medel slagit fast att målet att faktiskt minska de offentliga utgifterna skulle kunna påverka karaktären och omfattningen av åtgärderna för att skydda sysselsättningen, men kan inte i sig utgöra ett legitimt mål.

55. Rent allmänt noterar jag att det mål som består i att säkerställa en finansiell sanering av staten genom att minska dess offentliga utgifter, mot bakgrund av omständigheterna i förevarande mål, inte kan skiljas från de mål av allmänintresse som eftersträvas av unionen, nämligen de mål som består i att säkerställa budgetdisciplinen i de medlemsstater som har euron som valuta och att säkerställa den finansiella stabiliteten i euroområdet.

56. Det ska tilläggas att Republiken Grekland hade ett relativt begränsat utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom den för att bemöta den akuta ekonomiska och finansiella kris som den befann sig i var tvungen att begränsa den offentliga sektorns löneutgifter i enlighet med kreditgivarnas krav och med tillämpning av de rekommendationer och beslut som unionen antagit i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga denna medlemsstat att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott.

57. De grekiska myndigheterna var således skyldiga att vidta åtgärder för att samordna sin ekonomiska politik och budgetpolitik med de allmänna målen för den ekonomiska och monetära unionen, genom att undanröja alla risker för att dess funktion äventyras. Mot denna bakgrund uppmanades Republiken Grekland bland annat att ”[s]änka den offentliga sektorns löneutgifter”.

58. Vad gäller det mål som uppställts för statliga arbetsgivare att sänka löneutgifterna inom den offentliga sektorn ska det erinras om att domstolen har slagit fast att de mål som kan anses vara ”berättigade” i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78, och därför kan motivera att undantag görs från principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, är socialpolitiska mål, exempelvis sådana som rör sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning. Dessa berättigade mål är av allmänintresse och skiljer sig därför från de rent individuella skäl som hänför sig till arbetsgivarens situation, såsom att minska kostnaderna eller att förbättra konkurrenskraften. Det kan dock inte uteslutas att en nationell regel som eftersträvar nämnda berättigade mål ger arbetsgivarna ett visst mått av flexibilitet.

59. I motsats till vad AB har gjort gällande kan minskningen av löneutgifterna för en privaträttslig juridisk person som hör till den offentliga sektorn, med hänsyn till den akuta ekonomiska och finansiella kris som Republiken Grekland befann sig i, inte anses utgöra ett rent individuellt skäl, det vill säga ett sådant som enbart är till förmån för arbetsgivaren, inte enbart på grund av att införandet av åtgärder för att sanera budgeten, såsom jag reda anfört tidigare, var nödvändigt för att skapa stabilitet i euroområdet, utan även på grund av att det rörde sig om den offentliga sektorns livskraft i sig och kontinuiteten av uppdrag i allmänhetens intresse som säkerställs av de organ som hör till den offentliga sektorn.

60. Målet att minska de offentliga utgifterna, som eftersträvas av den statliga arbetsgivaren, vilket kan ta sig uttryck i en minskning av löneutgifterna inom den offentliga sektorn, utgör följaktligen ett mål av allmänintresse, eftersom det gör det möjligt att förena upprätthållandet av en offentlig sektor av hög kvalitet och iakttagande av budgetbegränsningar som åligger staten. Ett sådant mål av allmänintresse är emellertid inte i sig tillräckligt för att motivera särbehandling på grund av ålder enligt artikel 6.1 i direktiv 2000/78 om det inte åtföljs av frågor som rör sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning.

61. Av detta följer att målet att minska de offentliga utgifterna, vilket tar sig uttryck i den statliga arbetsgivarens strävan efter att minska sina löneutgifter, inom ramen för överväganden som rör sysselsättningspolitiken och arbetsmarknaden i den berörda medlemsstaten, måste sammanfalla med andra mål, såsom att främja sysselsättningen och en jämn åldersstruktur mellan unga anställda och äldre anställda.

62. Jag vill i detta avseende understryka att systemet för personalreserv ingår i en rad åtgärder som syftar till att omorganisera den offentliga sektorn i syfte att sanera de offentliga finanserna och minska utgifterna. Det är inom denna begränsade budgetram som Republiken Grekland har infört en sysselsättningspolitik inom den offentliga sektorn som syftar till att förena behovet av att minska löneutgifterna inom den offentliga sektorn med behovet av att bibehålla en hög sysselsättningsnivå och en jämn åldersstruktur inom den offentliga sektorn. Främjandet av en hög sysselsättning är emellertid ett av de mål som unionen eftersträvar. De åtgärder som gör det möjligt att öka sysselsättningsgraden eller i vart fall inte medför att denna sjunker eftersträvar ett ”berättigat mål” i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Samma sak gäller för de åtgärder som syftar till upprätta en jämn åldersstruktur mellan unga anställda och äldre anställda.

63. Mot bakgrund av sysselsättningspolitiken inom den offentliga sektorn förefaller det mig således som om systemet för personalreserv eftersträvar ett ”berättigat mål” i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.

64. Det ska dessutom påpekas att domstolen har slagit fast att anställningsavtalets automatiska upphörande för dem som uppfyller de villkor avseende ålder och premieinbetalningar som uppställs för deras rätt till pension sedan länge är ett inslag i arbetsrätten i ett flertal medlemsstater och är vanligt förekommande i anställningsförhållanden. Denna mekanism vilar på en avvägning mellan politiska, ekonomiska, sociala, demografiska och/eller budgetmässiga överväganden och är avhängig av valet att förlänga arbetslivet för arbetstagarna eller tvärtom tidigarelägga pensionsåldern för dem.

65. I likhet med vad domstolen har slagit fast i fråga om klausuler om automatiskt upphörande av anställningsavtal för anställda som uppnått pensionsåldern anser jag att mål av det slag som Republiken Grekland har åberopat i princip ”på ett objektivt och rimligt sätt” ”inom ramen för nationell rätt”, såsom anges i artikel 6.1 i direktiv 2000/78, anses motivera en sådan särbehandling på grund av ålder som den som föreskrivs i den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet.

66. Systemet för personalreserv är nämligen resultatet av ett beslut som Republiken Grekland har fattat, nämligen att underkasta anställda som i slutet av sin yrkeskarriär är nära förestående att erhålla en substitutionsinkomst, ett förfarande för upphörande av deras anställningsavtal. Mot bakgrund av den akuta ekonomiska och finansiella kris som drabbade Republiken Grekland ville denna medlemsstat undvika att arbetsgivarna tvingas att säga upp arbetstagare i andra kategorier och på så sätt bibehålla anställningen, i synnerhet för de yngre. Systemet för personalreserv ingår visserligen i en politik för minskning av offentliga utgifter, men det bemöter även de problem som rör sysselsättningspolitiken.

67. Det ska nu, inom ramen för det stora utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har tillerkänts och som det erinras om i punkt 43 i detta förslag till avgörande, prövas huruvida de åtgärder som vidtagits för att uppnå det sysselsättningspolitiska mål som eftersträvas med den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är lämpliga och nödvändiga.

68. För det första anser jag att systemet för personalreserv utgör ett lämpligt medel för att uppnå ett sådant mål.

69. Med hänsyn till att de berörda anställdas anställningsavtal när som helst kunde sägas upp av arbetsgivaren, förefaller det som om antagandet av åtgärden avseende systemet för personalreserv gjorde det möjligt att undvika att dessa anställda blev arbetslösa. Det ska tilläggas att den grekiska lagstiftarens beslut att underkasta en kategori av personalen som närmar sig pensionsavgången systemet med personalreserv säkerligen har gjort det möjligt att undvika att andra kategorier av personalen blir arbetslös.

70. Samtidigt utgör systemet för personalreserv, genom att fokusera på den del av personalen som uppfyllde kravet att rätten till pension ska erhållas inom kort, ett lämpligt medel för att uppnå målet att upprätta en jämn åldersstruktur mellan unga anställda och äldre anställda, genom att främja bibehållandet av de yngstas anställning, i synnerhet i ett sammanhang där de nya anställningarna var frysta. Mot bakgrund av kravet på att minska löneutgifterna anser jag att en politik som går ut på att bibehålla sysselsättning för unga arbetstagare genom att underkasta äldre arbetstagare systemet för personalreserv inte skiljer sig väsentligt från en politik för obligatorisk pensionering vid en viss ålder för att främja anställning av unga.

71. Jag vill även understryka att domstolen redan har slagit fast att en åtgärd som består i att begränsa utbetalningen av avgångsvederlag till arbetstagare som vid den tidpunkt då de sägs upp inte kommer i åtnjutande av allmän ålderspension är lämplig för att uppnå ett sysselsättningspolitiskt mål.

72. Mot bakgrund av dessa omständigheter kan den åtgärd som är aktuell i det nationella målet enligt min mening framstå som ett lämpligt verktyg för att optimera personalförvaltningen i ett sammanhang där organen inom den offentliga sektorn måste komma till rätta med en betydande ekonomisk och finansiell kris samtidigt som de ska upprätthålla en offentlig sektor av hög kvalitet och i möjligaste mån bevara sysselsättningsnivån inom den offentliga sektorn.

73. För det andra anser jag inte att systemet för personalreserv går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det berättigade sysselsättningspolitiska mål som Republiken Grekland eftersträvar.

74. Det ska i detta sammanhang prövas huruvida åtgärden i fråga gör det möjligt att uppnå ett sådant mål utan att detta på ett orimligt sätt skadar berättigade intressen hos de arbetstagare som berörs.

75. Det ankommer på de behöriga nationella myndigheterna att uppnå en jämvikt mellan de olika intressen som föreligger. För att fastställa om en sådan åtgärd som den som är i fråga i det nationella målet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet och på ett orimligt sätt skadar intressen hos anställda som berörs av denna åtgärd, ska åtgärden sättas in i sitt rättsliga sammanhang och hänsyn tas till både den skada den eventuellt orsakar berörda personer och till de fördelar den medför för samhället i stort och för dess medborgare.

76. Förbudet mot diskriminering på grund av ålder ska dessutom tolkas mot bakgrund av den rätt att arbeta som erkänns i artikel 15.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Av detta följer att särskild vikt ska läggas vid att äldre arbetstagare deltar i arbetslivet och följaktligen i det ekonomiska, kulturella och sociala livet. Att låta dessa personer stanna kvar i arbetslivet främjar bland annat mångfalden inom sysselsättningen. Intresset av att de nämnda personerna förblir aktiva ska emellertid beaktas med iakttagande av andra eventuella motstridiga intressen.

77. Det ska således fastställas huruvida den grekiska lagstiftaren, vid utövandet av sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om sysselsättningspolitik, har lyckats uppnå en balans, i sin strävan att rationalisera den offentliga sektorn, mellan de olika berörda intressena.

78. De vinster som följer av systemet för personalreserv kan bestå i att göra det möjligt för organ inom den offentliga sektorn att fortsätta att fullgöra sitt uppdrag och att förbättra sin effektivitet i samband med budgetåtstramningar och minskade löneutgifter.

79. Dessutom utgör detta system, som jag har angett ovan, ett redskap för personalförvaltning som ställs till förfogande för organ inom den offentliga sektorn för att dessa, i samband med budgetåtstramningar och minskning av löneutgifterna, inte ska behöva säga upp personal av ekonomiska skäl. Vid bedömningen av om den åtgärd som det rör sig om i det nationella målet är nödvändig med hänsyn till de mål som eftersträvas, är det tydligt att den akuta ekonomiska och finansiella kris i vilken denna åtgärd vidtogs ska beaktas. Avgörande för huruvida en åtgärd är nödvändig är huruvida denna åtgärd är att föredra framför alternativa åtgärder i ett sådant sammanhang. Med hänsyn till denna specifika bakgrund anser jag att en sådan åtgärd som den i det nationella målet med hänsyn till målet att bibehålla sysselsättning utgör ett alternativ som är att föredra framför åtgärder som hade bestått i att inte enbart anställda som närmar sig pensionsavgången hade blivit arbetslösa, utan även andra kategorier av personalen.

80. När det gäller den skada som de anställda åsamkas, framgår det av beslutet om hänskjutande att det förhållandet att en del av personalen underkastas systemet för personalreserv har ogynnsamma konsekvenser för dessa vad gäller lön och avgångsvederlag. Enligt artikel 34.1 c i lag 4024/2011 ska lönen för de anställda som placeras i personalreserven sänkas till 60 procent av den grundlön som vederbörande uppbar, med förlorad löneökning och förlorade karriärutvecklingsmöjligheter från tidpunkten för placeringen i personalreserven, varvid det ska preciseras att denna personal inte längre är skyldig att arbeta vid det berörda organet.

81. Dessutom medför placeringen i personalreserven enligt artikel 34.1 e i lag 4024/2011 att arbetstagare som sägs upp eller går i pension på grund av att arbetstagaren uppfyller samtliga villkor för att få full ålderspension fråntas hela eller en del av det avgångsvederlag som är föreskrivet i artikel 8 andra stycket i lag nr 3198/1955.

82. Det ska emellertid påpekas att systemet för personalreserv innehåller åtgärder som är ägnade att mildra de ogynnsamma effekterna för de berörda arbetstagarna samtidigt som de möjliggör för sistnämnda att tillgodose sina grundläggande behov fram till dess att de erhåller pension. Det framgår således av beslutet om hänskjutande att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs skyddsåtgärder för den personal som omfattas av detta system. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende hänvisat till möjligheten att finna en annan anställning eller utöva verksamhet som egenföretagare utan att förlora rätten att uppbära den ovannämnda grundlönen, skyldigheten för organet eller, om detta inte är möjligt, för den nationella arbetsförmedlingen att till det behöriga försäkringsorganet fram till pensionsavgången betala de sociala avgifter som arbetsgivaren och arbetstagaren är skyldig att erlägga på grundval av arbetstagarens tidigare lön, undantag från systemet för personalreserv för socialt utsatta grupper som kräver skydd, möjligheten att överföra personalen i fråga till andra lediga tjänster inom organ i den offentliga sektorn och vidtagande av åtgärder för återbetalning av lån som personalen i fråga har beviljats.

83. Till stöd för sin ståndpunkt att den åtgärd som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte medför en orimlig börda för personal som placerats i personalreserven, har den grekiska regeringen, utöver de skyddsåtgärder som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, åberopat den omständigheten att den anställde i fråga i de flesta fall, på grund av sin anställningstid inom det offentliga organet, har uttömt möjligheterna till karriärutveckling och löneökning och att karriärutvecklingen och löneökningen följaktligen inte påverkas.

84. Jag anser att de skyddsåtgärder som den hänskjutande domstolen och den grekiska regeringen har hänvisat till gör det möjligt att mildra de ogynnsamma effekterna av systemet med personalreserv för de anställda.

85. Med beaktande av dessa skyddsåtgärder, systemets tillfälliga karaktär och den omständigheten att det avser anställda som är i slutet av sitt yrkesliv och som är säkra på att inom kort erhålla full ålderspension, det vill säga ett stabilt och varaktigt substitut för sin inkomst, vid utgången av den period för deras placering i personalreserven, anser jag att den åtgärd som är i fråga i det nationella målet inte innebär en överdriven kränkning av de berättigade krav som de anställda i fråga har och att den således inte, i ett sammanhang som präglas av en akut ekonomisk och finansiell kris går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det sysselsättningspolitiska mål som eftersträvas av den nationella lagstiftaren.

86. Av detta följer att artiklarna 2.1, 2.2 a och 6.1 i direktiv 2000/78 enligt min mening ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anställda inom den offentliga sektorn som under en viss period uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension ska placeras i ett system med personalreserv fram till dess att deras anställningsavtal sägs upp, i den mån dels ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik eftersträvas genom denna lagstiftning, dels de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta mål är lämpliga och nödvändiga.

V. Förslag till avgörande

87. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Areios Pagos (Högsta domstolen, Grekland) på följande sätt: Artiklarna 2.1, 2.2 a och 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anställda inom den offentliga sektorn som under en viss period uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension ska placeras i ett system med personalreserv fram till dess att deras anställningsavtal sägs upp, i den mån dels ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik eftersträvas genom denna lagstiftning, dels de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta mål är lämpliga och nödvändiga.

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42.

3 FEK A 226.

4 FEK A 31, nedan kallad lag nr 4024/2011.

5 FEK A 98, nedan kallad lag 3198/1955.

6 Det framgår av handlingarna i målet att OAKA visserligen är en privaträttslig juridisk person, men att det till 100 procent tillhör den grekiska staten.

7 Nedan kallat IKA. IKA-ETAM som efterträdde Idryma Koinonikon Asfaliseon (IKA) (socialförsäkringsorgan, Grekland) år 2002 och ersattes i mars 2017 av Eniaíos Foréas Koinonikís Asfálisis (EFKA) (allmänt socialförsäkringsorgan, Grekland).

8 FEK A 189, nedan kallad lag 825/1978.

9 Nómos 4038/2012: Epeígouses rythmíseis pou aforoún tin efarmogí tou mesopróthesmou plaisíou dimosionomikís stratigikís 2012–2015 (lag 4038/2012 om nödåtgärder för genomförande av det finanspolitiska ramverket på medellång sikt 2012–2015) av den 2 februari 2012 (FEK A 14).

10 Se, bland annat dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

11 Se, analogt, dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa ( C‑411/05, EU:C:2007:604, punkterna 48 och 51) där domstolen slog fast att det föreligger en särbehandling som direkt grundar sig på ålder med avseende på en nationell lagstiftning, enligt vilken klausuler om obligatorisk pensionering i ett kollektivavtal anses vara giltiga och i vilken ett enda krav uppställs, nämligen att arbetstagaren har uppnått åldersgränsen för pensionering, som har fastställts till 65 år i den nationella lagstiftningen, och uppfyller övriga villkor på området för social trygghet för att ha rätt till avgiftsbaserad pension.

12 Se, bland annat, dom av den 28 februari 2018, John ( C‑46/17, EU:C:2018:131, punkt 50).

13 Se dom av den 5 mars 2009, Age Concern England ( C‑388/07, EU:C:2009:128, punkt 62).

14 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 31 och där angiven rättspraxis), och dom av den 27 februari 2020, Land Sachsen-Anhalt (Löner för tjänstemän och domare) ( C‑773/18–C‑775/18, EU:C:2020:125, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

15 Se, bland annat, dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

16 Se, bland annat, dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler ( C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkterna 73 och 74), dom av den 8 maj 2019, Leitner, ( C‑396/17, EU:C:2019:375, punkt 43), och dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 34).

17 Se dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 106).

18 Se dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 35).

19 Se dom av den 3 maj 2017, Sotiropoulou m.fl./rådet ( T-531/14, ej publicerad, EU:T:2017:297, punkt 89).

20 Se dom av den 3 maj 2017, Sotiropoulou m.fl./rådet ( T-531/14, ej publicerad, EU:T:2017:297, punkt 73).

21 Se bland annat rådets rekommendation av den 16 februari 2010 om att få Greklands ekonomiska politik att överensstämma med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och undanröja risken att den ekonomiska och monetära unionens funktion äventyras (EUT L 83, 2010, s. 65).

22 Se rekommendationen i föregående fotnot (punkt 1 a). Se även, för ett liknande resonemang, rådets beslut av den 16 februari 2010 med föreläggande för Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga i syfte att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna (EUT L 83, 2010, s. 13).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2009, Age Concern England ( C‑388/07, EU:C:2009:128, punkt 49).

24 Se, bland annat, dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler ( C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

25 Se i detta avseende förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Vital Pérez ( C‑416/13, EU:C:2014:2109), enligt vilket ”[d]et är självklart att målet att begränsa utgifterna, när arbetsgivaren är en offentlig förvaltning, i princip sammanfaller med ett mål av allmänt intresse på samma sätt som dem i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Detta enda övervägande är i sig enligt min uppfattning dock inte tillräckligt för att anta att ett sådant mål räknas bland de berättigade målen enligt nämnda bestämmelse. Utifrån ett sådant synsätt skulle nämligen all särbehandling på grund av ålder som bidrar till att begränsa de offentliga utgifterna enbart på denna grund kunna motiveras med stöd av artikel 6.1 i direktivet” (punkt 48).

26 Se, bland annat, dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler ( C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkterna 50 och 53).

27 Se, bland annat, dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa ( C‑411/05, EU:C:2007:604, punkt 64).

28 Se dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 32 och 33).

29 Se, bland annat, dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

30 Se, bland annat, dom av den 28 februari 2018, John ( C‑46/17, EU:C:2018:131, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

31 Se, bland annat, dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa ( C‑411/05, EU:C:2007:604, punkt 66).

32 Se dom av den 26 februari 2015, Ingeniørforeningen i Danmark ( C‑515/13, EU:C:2015:115, punkt 27).

33 Se dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler ( C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkt 50). Ur denna synvinkel utgör systemet för personalreserv ett verktyg för förvaltning av personal som är anställd inom den offentliga sektorn för att i ett begränsat budgetsammanhang säkerställa livskraften hos denna sektor och att de uppdrag av allmänintresse som utförs av de organ som den består av fortsätter.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2010, Ingeniørforeningen i Danmark ( C‑499/08, EU:C:2010:600, punkt 32).

35 Se, bland annat, dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa ( C‑411/05, EU:C:2007:604, punkt 71), och dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 43).

36 Se, bland annat, dom av den 5 juli 2017, Fries ( C‑190/16, EU:C:2017:513, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

37 Se, bland annat, dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi ( C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

38 Se, analogt, vad gäller den europeiska offentliga förvaltningen, dom av den 14 december 2018, FV/rådet ( T-750/16, EU:T:2018:972, punkt 120).

39 Se, bland annat, för beaktande av den ihållande ekonomiska krisen och den svaga tillväxten, dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 42).

40 Ibidem.

41 Se dom av den 26 september 2013, Dansk Jurist- og Økonomforbund ( C‑546/11, EU:C:2013:603, punkterna 55 och 62).

42 Se, analogt, beträffande klausuler om anställningsavtals automatiska upphörande på grund av att arbetstagaren uppnått åldern för pensionsavgång, dom av den 12 oktober 2010, Rosenbladt ( C‑45/09, EU:C:2010:601, punkterna 47 och 48).