Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑545/19 Allianzgi-Fonds Aevn

I. Inledning

1. Förutsätter den fria rörligheten för kapital att en medlemsstat ska beskatta inhemska och utländska investeringsinstrument enligt samma skattesystem? Denna fråga ska besvaras av EU-domstolen. Portugal har genom att utöva sin skatteautonomi beslutat att beskatta utländska investeringsinstruments kapitalinkomster på klassiskt sätt genom att dra av bolagsskatt vid källan, så kallad källbeskattning, för det fall dessa företag inte betalar någon bolagsskatt eller endast en låg bolagsskatt i etableringsstaten.

2. Inhemska investeringsinstrument i Portugal beskattas däremot kvartalsvis enligt en annan beskattningsmetod (Portugal betecknar metoden som en sorts utflyttningsbeskattning), nämligen med en så kallad stämpelskatt som baseras på investeringsinstrumentets totala nettotillgångar (samt kvarhållna utdelningsinkomster). I dessa fall beskattar Portugal inte varje utdelningsinkomst med bolagsskatt (inte heller genom en källbeskattning), utan den portugisiska inkomstskatten griper in först vid utbetalningen till investeraren.

3. Portugal beskattar alltså utländska och inhemska investeringsinstrument likvärdigt, men på olika sätt. Detta är säkerligen förknippat med skillnader i skattetryck på ett eller annat sätt. Om inga utdelningar betalas ut till investeringsinstrumentet är skattetrycket på det inhemska investeringsinstrumentet betydligt högre. Om utdelningar betalas ut till investeringsinstrumentet kan situationen däremot se annorlunda ut. Detta gäller dock enbart om den utländska skattebetalaren antingen inte beskattas eller endast beskattas lågt i etableringsstaten.

4. Eftersom de grundläggande friheterna i skattelagstiftningen ”endast” förbjuder diskriminering i gränsöverskridande fall måste en jämförelse göras mellan beskattningen av inhemska och utländska investeringsinstrument. En harmonisering av inkomstskatter skulle vara till hjälp, men detta saknas fortsatt. Följdfrågan blir således om den fria rörligheten för kapital kan avhjälpa detta, eller om det på grund av den bristande jämförbarheten mellan situationerna beroende på hemvist och medlemsstat är möjligt att ha olika skattesystem och att en viss ojämlikhet i skattebördan måste tolereras.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

5. De relevanta rättsliga bestämmelserna i unionsrätten finns i FEUF. Av särskild betydelse är den fria rörligheten för kapital i enlighet med artiklarna 63 och 65 FEUF.

6. Artikel 65.1 a och 65.3 har följande lydelser:

”1. Bestämmelserna i artikel 63 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att

a) tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort, …

3. De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel 63.”

B. Internationell traktaträtt

7. Artikel 10 i avtalet för undvikande av dubbelbeskattning (nedan kallat skatteavtalet) mellan Portugal och Tyskland reglerar vilken stat som har rätt att beskatta mottagaren av utdelningen:

”1. Utdelningar som betalas ut av ett företag som har hemvist i en av de fördragsslutande staterna till en person som har hemvist i den andra av de fördragsslutande staterna får beskattas i den andra staten.

2. Dessa utdelningar får emellertid också beskattas i den fördragsslutande staten där företaget som betalar ut utdelningen har sin hemvist i enlighet med den statens nationella rätt. Om mottagaren av utdelningen också är den faktiska berättigade till utdelningen får skatten dock inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Behöriga myndigheter i fördragsstaterna föreskriver genom en ömsesidig överenskommelse hur denna begränsningsbestämmelse ska genomföras. Denna punkt påverkar inte beskattningen av företagets vinst som utdelningen härrör från.”

C. Portugisisk rätt

8. Enligt uppgift från den hänskjutande domstolen ser gällande portugisisk rätt, beträffande de aktuella åren, ut enligt följande:

9. I princip beskattas utdelningar från ett företag med hemvist i Portugal till ett annat företag med hemvist inrikes eller utrikes som kapitalinkomst, med en bolagsskatt uppgående till 25 procent i enlighet med lagen om bolagsskatt. Bolagsskatten betalas till den portugisiska staten genom att företaget som betalar ut utdelningen källbeskattas.

10. Utdelningar till utländska investerare i form av företag ska dock i allmänhet undantas från källskatt i Portugal i enlighet med artikel 14.3 lagen om bolagsskatt. Det enda existerande undantaget från detta är om företaget beskattas med mindre än 60 procent av den i Portugal gällande bolagsskattesatsen i etableringsstaten.

11. Genom lagdekretet nr 7/2015 av den 13 januari 2015 reviderades systemet för beskattning avseende kollektiva kapitalinvesteringar. I artikel 22 skatteförmånsstadgan föreskrivs sedan dess en skattebefrielse avseende bolagsskatt på kapitalinkomster för vissa företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (nedan kallade fondföretag). Bestämmelsen har följande lydelse:

”1. Värdepappers- och fastighetsfonder samt värdepappers- och fastighetsinvesteringsbolag som är grundade och verksamma i enlighet med portugisiska bestämmelser är föremål för bolagsskatt i enlighet med denna artikel. (…)

3. Vid fastställandet av beskattningsbara vinster ska kapitalinkomster enligt artiklarna 5 [Anm.: kapital], 8 [Anm.: uthyrning och utarrendering] och 10 [Anm.: kapitalvinster] i inkomstskattelagen inte beaktas (…).

8. De särskilda skattesatserna enligt artikel 88 i lagen om bolagsskatt tillämpas inom ramen för denna stadga (…)”

12. Artikel 22.10 i skatteförmånsstadgan utökar bolagsskattebefrielserna avseende kapitalinkomster genom ett undantag från det utdelande företagets skyldighet att innehålla källskatt. Bestämmelsen har följande lydelse:

”Det finns ingen skyldighet att dra av bolagsskatt vid källan beträffande inkomster från sådana skattskyldiga personer som avses i första punkten.”

13. Däremot behandlas i enlighet med artikel 88.11 i lagen om bolagsskatt intäkterna från fondföretag som grundats och är verksamma i enlighet med portugisisk rätt inte som skattefria det första året efter ett förvärv av andelar, med avvikelse från artikel 22.3 skatteförmånsstadgan. Artikel 88.11 i lagen om bolagsskatt har följande lydelse:

”Vinster som delas ut av företag som är föremål för bolagsskatt till skattskyldiga personer som åtnjuter hel eller delvis skattebefrielse, i detta fall inklusive inkomster från kapitaltillgångar, beskattas särskilt med en skattesats på 23 procent, om de andelar som vinsten härrör från under året som föregår det datum då vinsten utdelades inte innehafts kontinuerligt av samma skattskyldiga person och inte har innehafts under den tid som krävs för att slutföra perioden”

14. Lagdekret nr. 7/2015 av den 13 januari 2015 ledde även till ändringar av Código do Imposto do Selo (stämpelskattelagen) och den bilagda stämpelskattsförteckningen som innehåller bestämmelser om skatteunderlaget. Genom tillägget av avsnitt 29 i den allmänna bilagan till stämpelskatt följer att de totala nettotillgångarna för företag för kollektiva investeringar som faller inom tillämpningsområdet för artikel 22 i skatteförmånsstadgan beskattas i enlighet med de skattesatser som anges där.

15. Ett fondföretag som grundats och är verksamt i enlighet med portugisisk rätt är alltså sedan artikel 22 i skatteförmånsstadgan infördes föremål för en utökad skatt på bestyrkta rättshandlingar (nedan: stämpelskatt). Det rör sig om en skatt som tas ut kvartalsvis med 0,0125 procent av fondföretagets totala bokförda nettovärde. Erhållna utdelningar som ännu inte har delats ut till investerarna i fondföretaget ingår därmed i skatteunderlaget.

III. Förfarandet i målet vid den nationella domstolen

16. Allianzgi-Fonds Aevn (nedan kallad klaganden) är ett företag för kollektiva investeringar (fondföretag) med hemvist i Tyskland som uppbär kapitalinkomster i form av utdelningar från företag etablerade i Portugal. Ett fondföretag är en investeringsfond vars rättsliga ram fastställs genom direktiv 2009/65/EG. Syftet med ett sådant fondföretag är att göra det lättare för privata investerare att delta i värdepappersmarknaden.

17. Utdelningar till ett fondföretag som grundats i enlighet med portugisisk rätt är i Portugal i princip befriade från bolagsskatt. Det gör således ingen skillnad för den privata investeraren om denne köper aktier direkt eller om denne investerar i ett företag genom ett fondföretag. Portugal beskattar därmed inte utdelningar från företag till ett fondföretag med hemvist i Portugal, som i sin tur betalar ut utdelningarna till sina investerare, på fondföretagets nivå. I stället beskattas ett fondföretag som grundats i enlighet med portugisisk rätt kvartalsvis med stämpelskatt, som förutom det totalt bokförda nettovärdet även baseras på kvarhållna utdelningsinkomster.

18. Befrielsen från bolagsskatt för fondföretags kapitalinkomster gäller dock inte för klaganden, eftersom denne varken grundats eller är verksam i enlighet med portugisisk rätt. Klaganden hade endast haft rätt till denna skattebefrielse om klaganden hade haft sin hemvist eller ett fast driftsställe i Portugal samt om vissa andra krav i enlighet med portugisisk rätt hade varit uppfyllda. Därför omfattas klaganden av de allmänna bestämmelserna i lagen om bolagsskatt. Följaktligen omfattades utdelningar från portugisiska företag till klaganden under åren 2015 och 2016 av portugisisk bolagsskatt uppgående till 25 procent som de utdelande företagen innehöll och betalade i form av källskatt till den portugisiska staten.

19. På grund av skatteavtalet mellan Portugal och Tyskland får Portugal emellertid beskatta kapitalinkomster tillhörande ett fondföretag med hemvist i Tyskland med högst 15 procent. På begäran av klaganden återbetalade därför Portugal en del av den skatt som innehållits avseende året 2015. Klaganden har inte lämnat in en motsvarande ansökan för året 2016.

20. Den befrielse från bolagsskatt som föreskrivs i portugisisk rätt avseende utdelningar till företag utomlands i enlighet med artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt är inte tillämplig på grund av den skatterättsliga behandlingen av fondföretag i Tyskland. Enligt information från den hänskjutande domstolen är nämligen ett fondföretag som har hemvist i Tyskland befriat från bolagsskatt även i Tyskland.

21. Till skillnad från Portugal betraktar Tyskland, under de aktuella åren, ett fondföretag som ett transparent ”skattesubjekt”, vilket innebär att det inte är fondföretaget utan investeraren som beskattas. Investerarna beskattas dock inte bara genom den utdelning som de uppbär, utan också på sina andelar i fondföretaget (så kallad transparent beskattning). Detta ska resultera i att denna situation likabehandlas med situationen med direkta investeringar.

22. Eftersom ett fondföretag inte betalar bolagsskatt i Tyskland kan den portugisiska bolagsskatten inte avräknas på företagsnivå. Den portugisiska skatten kan endast avräknas proportionellt mot motsvarande skatt som investerarna betalar i enlighet med 4 § andra stycket i den tyska investeringsbeskattningslagen i den då gällande versionen. EU-domstolen har dock ingen vetskap om klagandens investerare har använt sig av denna möjlighet.

23. Klaganden överklagade de portugisiska skattebesluten att avdrag för bolagsskatten ska göras vid källan för beskattningsåren 2015 och 2016. Klaganden har begärt att besluten ska upphävas och att källskatten ska återbetalas. Skattemyndigheten avslog klagandens begäran. Centro de Arbitragem Administrativa (Skiljedomstolen för skatteangelägenheter i Portugal) handlägger överklagandet.

IV. Begäran om förhandsavgörande och förfarandet vid EU-domstolen

24. Den hänskjutande domstolen beslutade den 9 juli 2019 att hänskjuta följande frågor till EU-domstolen:

”1) Utgör artikel 63 FEUF gällande fri rörlighet för kapital eller artikel 56 FEUF gällande friheten att tillhandahålla tjänster hinder för en sådan skatterättslig reglering som den i det nationella förfarandet aktuella artikeln 22 i skatteförmånsstadgan, som innebär att utdelningar från portugisiska företag till företag för kollektiva investeringar som har hemvist i någon annan medlemsstat än Portugal källbeskattas, medan företag för kollektiva investeringar som är grundade och verksamma i Portugal i enlighet med portugisisk rätt undantas från källbeskattning?

2) Innebär den nationella lagstiftningen i målet vid den nationella domstolen att utdelning som betalas ut till företag för kollektiva investeringar som inte har hemvist i Portugal behandlas mindre gynnsamt eftersom dessa, till skillnad från företag för kollektiva investeringar med hemvist i Portugal, inte har möjlighet att begära befrielse från denna källbeskattning?

3) Är de gällande skatterättsliga bestämmelserna för andelsinnehavare i företag för kollektiva investeringar av relevans för bedömningen av huruvida de portugisiska bestämmelserna är diskriminerande, med tanke på att det föreskrivs en specifik och åtskild behandling av

i) (inhemska) företag för kollektiva investeringar, och

ii) berörda andelsinnehavare i företag för kollektiva investeringar? Eller ska bedömningen av huruvida situationerna är jämförbara, för att avgöra om diskriminering föreligger, göras enbart med utgångspunkt i de skatteregler som gäller för företag för kollektiva investeringar, med beaktande av att beskattningen av inhemska företag för kollektiva investeringar som helhet inte ändras eller påverkas av om deras respektive innehavare har hemvist i Portugal eller inte?

4) Är det tillåtet att behandla företag för kollektiva investeringar olika beroende på om de har hemvist i Portugal eller inte, om det tas hänsyn till att fysiska eller juridiska personer med hemvist i Portugal som innehar andelar i (inhemska eller utländska) företag för kollektiva investeringar i båda fallen är skattskyldiga (generellt sett utan skattebefrielse) för inkomster som de erhåller från företag för kollektiva investeringar, trots att det innebär att innehavare av andelar i företag för kollektiva investeringar med hemvist i utlandet beskattas högre?

5) Är det, med hänsyn till att den eventuella diskrimineringen i förevarande fall avser en skillnad i beskattningen av utdelningar från företag för kollektiva investeringar till dess andelsinnehavare, berättigat att vid prövningen av om inkomstbeskattningen är jämförbar beakta andra skatter eller avgifter i samband med fondens investeringar?”

25. Som svar på en begäran om information från EU-domstolen har den hänskjutande domstolen lämnat ytterligare information för att precisera den skatterättsliga situationen för inhemska och utländska fondföretag samt för respektive investerare.

26. Vid förfarandet i EU-domstolen har klaganden, Republiken Portugal och Europeiska kommissionen yttrat sig skriftligen över begäran om förhandsavgörande och därefter har de tagit ställning till EU-domstolens frågor.

V. Rättslig bedömning

27. Den hänskjutande domstolen har ställt fem frågor som handlar om huruvida en portugisisk skatterättslig bestämmelse är förenlig med de grundläggande friheterna. Den hänskjutande domstolen vill med frågorna få klarhet i om beskattningen av ett i utlandet grundat fondföretag med hemvist i en annan medlemsstat är förenlig med den fria rörligheten för kapital och friheten att tillhandahålla tjänster, samtidigt som ett fondföretag med hemvist i Portugal är befriat från bolagsskatt, men i stället betalar en annan skatt, nämligen stämpelskatt. Därför kan, i enlighet med kommissionens uppfattning, alla frågor besvaras gemensamt.

A. Precisering av frågan och den tillämpliga grundläggande friheten

28. Den hänskjutande domstolen vill veta om den fria rörligheten för kapital (artikel 63 FEUF) och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 56 FEUF) åsidosätts genom befrielsen från bolagsskatt i enlighet med artikel 22.3 i skatteförmånsstadgan samt genom undantaget från källskatt för utdelningar till fondföretag som grundats och är verksamma i enlighet med portugisisk rätt i enlighet med artikel 22.10 skatteförmånsstadgan.

29. Vid en närmare granskning skulle dock utdelningarna till klaganden i princip också vara skattebefriade. Detta är först genom artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt uteslutet om och eftersom klaganden inte betalar någon bolagsskatt i etableringsstaten. De olika tillvägagångssätten beror inte bara på de skatterättsliga särregleringarna för fondföretag som grundats i enlighet med portugisisk rätt och som har hemvist i Portugal, utan också på artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt. Detta syftar uppenbarligen till att säkerställa en minimibeskattning av de utdelningar som uppbärs av företag etablerade utomlands.

30. Det som därefter måste klargöras är vilken grundläggande frihet som detta ska prövas mot. När en domstol efterfrågar förenligheten av en bestämmelse mot två olika grundläggande friheter måste det avgöras vilken av de grundläggande friheterna som bestämmelsen ska prövas mot. Enligt fast rättspraxis bestäms detta av föremålet med den aktuella regleringen.

31. Medan artikel 22.3 i skatteförmånsstadgan befriar ett inhemskt fondföretag från bolagsskatt på utdelningar, befriar artikel 22.10 i skatteförmånsstadgan i symmetri med detta företag som betalar ut utdelningar till fondföretag från skyldigheten att innehålla bolagsskatt och från att betala in den till staten.

32. Det som är föremål för prövning i den reglering som är i fråga i det nationella förfarandet är således den skatterättsliga bördan på utdelningar och inte den skatterättsliga bördan på tjänster. Därmed ska artikel 22.3 och 22.10 i skatteförmånsstadgan och artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt prövas mot den fria rörligheten för kapital. Eftersom det rör sig om utdelningar till ett stort antal delägare blir inte heller skyddsområdet för etableringsfriheten aktuellt. Därmed är det endast en begränsning av den fria rörligheten för kapital i enlighet med artikel 63 FEUF som ska prövas.

B. Begränsning av den fria rörligheten för kapital

33. Åtgärder som innebär en begränsning av den fria rörligheten för kapital i enlighet med artikel 63.1 FEUF är enligt fast rättspraxis sådana åtgärder som kan avhålla personer utan hemvist i landet från att investera i en medlemsstat eller som kan avhålla personer med hemvist i nämnda medlemsstat från att investera i andra stater.

34. När det gäller skatter och avgifter måste det tas hänsyn till att dessa per se utgör en belastning och därigenom alltid sänker attraktiviteten för en kapitalinvestering. EU-domstolen har därför vid ett flertal tillfällen fastställt att medlemsstaternas regleringar av villkor och beskattningsnivå omfattas av medlemsstaternas skatteautonomi, så länge inte gränsöverskridande situationer diskrimineras i jämförelse med inhemska. Denna minskning av förekomsten av skatterättsliga granskningar – som generaladvokat Hogan nyligen uttryckligen hänvisade till – motsvarar vid en närmare granskning resonemangen som fick EU-domstolen i det så kallade Keck-målet att avstå från en allmän begränsningsprövning.

35. Således kan en begränsning av den fria rörligheten för kapital på det skatterättsliga området endast förekomma om en medlemsstat behandlar utdelningar som delas ut till utländska företag mindre förmånligt än utbetalningar som betalas ut till inhemska företag. Detta kan nämligen hindra utländska företag från att investera i den medlemsstaten och därmed utgöra en begränsning av den fria rörligheten för kapital som i enlighet med artikel 63 FEUF i regel är förbjuden.

1. Förekomsten av en sådan begränsning

36. Enligt de rättsliga föreskrifter som är aktuella i det nationella målet är det endast utländska fondföretag som måste betala portugisisk bolagsskatt på sina utdelningar (dock endast när företaget inte beskattas med en bolagsskatt uppgående till minst 60 procent av den portugisiska nivån utomlands). Bolagsskatten tas ut i form av en källskatt. Så är emellertid inte fallet för ett fondföretag som grundats i enlighet med portugisisk rätt och som har hemvist i Portugal i enlighet med artikel 22.3 och 22.10 i skatteförmånsstadgan.

37. Det är förvisso så att det är upp till varje medlemsstat att organisera sin beskattning av utdelningar i överensstämmelse med unionsrätten och i detta sammanhang bestämma det skatteunderlag och den skattesats som är tillämplig på den mottagande andelsägaren. Detta innebär att det står medlemsstaten fritt att föreskriva ett särskilt skattesystem för fondföretag och utdelningar som erhållits från dessa i syfte att främja användandet av fondföretag samt att avgöra vilka materiella och formella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att få nyttja regelverket.

38. Samtidigt måste medlemsstaterna utöva sin skatteautonomi med beaktande av kraven som ställs i unionsrätten, särskilt fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för kapital. Följaktligen får införandet av ett särskilt skatteregelverk för fondföretag som är beroende av företagens hemvist inte utgöra en begränsning av den fria rörligheten för kapital.

a) Förekomsten av en begränsning vid ett isolerat betraktande av fondföretags bolagsskatt

39. Vid en första anblick kan det argumenteras för Europeiska kommissionens och klagandens uppfattning att ovan nämnda bestämmelser kan avhålla ett fondföretag med hemvist i en annan medlemsstat från att investera i företag med hemvist i Portugal.

40. Klaganden kan i Tyskland inte avräkna den skatt som innehållits i Portugal, eftersom klaganden på grund av Tysklands transparenta beskattningsteknik (se punkterna 21 och 22) inte heller där beskattas med bolagsskatt. Klaganden kan visserligen med stöd av skatteavtalet mellan Tyskland och Portugal ansöka om återbetalning från den portugisiska staten av en del av den skatt som innehållits. Dock beskattas utdelningen som de portugisiska företagen betalar ut till klaganden under alla omständigheter med portugisisk bolagsskatt uppgående till 15 procent. Utdelningar från portugisiska företag till ett fondföretag med hemvist i Portugal drabbas inte av denna börda.

41. Detta innebär att storleken på avkastningen minskar och därmed också lönsamheten av klagandens investering i portugisiska företag. Isolerat sett innebär det att klaganden avhålls från en investering i Portugal. En begränsning av den fria rörligheten för kapital kan således föreligga.

42. Som framgår av EU-domstolens rättspraxis i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek handlar det beträffande frågan om begränsning av den fria rörligheten för kapital inte bara om en formell hänvisning till befrielsen från en typ av skatt. Snarare måste hela den skatterättsliga miljön för beskattningen av ett fondföretag beaktas, och därför måste en (materiell) helhetsbedömning göras.

b) Förekomsten av en begränsning vid en helhetsbedömning av beskattningen av ett fondföretag i Portugal

1) Skattebefrielse kontra beskattning med en annan teknik

43. Vid en närmare granskning kan det inte konstateras någon skattebefrielse för fondföretag i Portugal. Vad gäller utdelningar är fondföretag snarare föremål för två olika beskattningsmetoder, där det avgörande är om fondföretaget är eller inte är etablerat i samma medlemsstat som företaget som betalar ut utdelningarna.

44. Av begäran om förhandshandsavgörande, tilläggsyttrandet från den hänskjutande domstolen som svar på EU-domstolens frågor och Portugals yttrande framgår att Portugal sedan 2015 valt ett särskilt beskattningssystem för fondföretag som har hemvist i landet.

45. När Portugal tog bort bolagsskatten avseende kapitalintäkter för fondföretag baserade i Portugal infördes samtidigt en särskild stämpelskatt. Som den hänskjutande domstolen har bekräftat har det särskilda skattesystemet i enlighet med artikel 22 i skatteförmånsstadgan för inhemska fondföretag samband med stämpelskatten. Stämpelskatten ersatte den tidigare bolagsskatten på utdelningar. Som den hänskjutande domstolen har bekräftat gäller stämpelskatten endast för fondföretag med hemvist i Portugal. I enlighet med Portugals yttrande skulle det på så vis införas en ”utflyttningsbeskattning”.

46. Jag uppfattar denna bestämmelse som att de utdelningar och andra tillgångar som fondföretaget erhåller beskattas först vid utbetalningen till investeraren. Under tiden omfattas de dock kvartalsvis av en annan skatt, stämpelskatten. I detta fall är sakomständigheterna mycket lika de i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek. Där beskattades inhemska pensionsfonder med en särskild kapitalvinstskatt i stället för med bolagsskatt. Denna skatt baserades också på tillgångar och av de enskilda berörda betraktades den också som en förmögenhetsskatt.

47. Frikopplat frågan om denna stämpelskatt faktiskt dogmatiskt sett snarare – som kommissionen betonat – ska betraktas som en slags förmögenhetsskatt eller som en särskild vinstskatt baserad på det bokförda nettovärdet, innebär det att utdelningarna som inte vidareutdelas (kvarhålls) kommer att beskattas. De skatterättsliga bestämmelserna i Portugal gör således beträffande inhemska fondföretag skillnad på kvarhållna utdelningar och de utdelningar som genast vidareutdelas. Dessutom täcker denna skatt inte bara de kvarhållna utdelningsintäkterna utan hela kapitalbasen i fondföretaget. Det innebär att alla innehav beskattas, inte bara de som härrör från portugisiska företag.

48. Även när det gäller de portugisiska utdelningar som direkt vidareutdelas till investerarna beskattas inhemska fondföretag med stämpelskatten, som baseras på det innehav som ligger till grund för utdelningarna. Om en mycket högre kapitalbas belastas med en lägre skatt (stämpelskatt) eller om de mycket lägre utdelningarna av vinst på grund av kapitalbasen beskattas med en högre skatt (15 procent på utdelningar) är enligt min uppfattning enbart en fråga om beskattningsmetod. Om den tidigare kapitalbasen ska förbli konstant så måste nämligen även stämpelskatten på utdelningsinkomsterna (förutsatt att fondföretaget inte har några ytterligare inkomster) betalas. Klagandens upprepade påstående att Portugal inte skulle beskatta utdelningar till inhemska fondföretag är därmed felaktigt. Denna annorlunda beskattningsmetod ändrar nämligen inte det faktum att ett portugisiskt fondföretag med hemvist i Portugal beskattas baserat på sitt innehav i ett portugisiskt företag.

49. Detta särskiljer förevarande mål – som Portugal med rätta betonat – även från situationerna som förelåg i EU-domstolens domar i målen Fidelity Funds och Denkavit International och Denkavit France. I dessa mål avstod källstaten från att beskatta inhemska fondföretag. Portugal avstår i förevarande fall inte från beskattning utan använder sig av en annan beskattningsmetod. Precis som i domen Pensioenfonds Metaal en Techniek är det även här nödvändigt att inkludera den andra beskattningsmetoden i övervägandet om det föreligger en begränsning.

50. Därmed är de diagram och hypotetiska beräkningar som klaganden tillhandahållit inte särskilt övertygande. Klaganden menar bland annat att skattetrycket lätt kunnat undvikas genom ett portugisiskt fondföretag som mellanhand. Detta är bara delvis sant. Fondföretaget som agerar som mellanhand måste förvisso inte betala bolagsskatt på utdelningarna, men däremot beskattas den totala kapitalbasen kvartalsvis, vilket i slutändan också minskar fondföretagets investerares inkomster eftersom stämpelskatten betalas med fondföretagets inkomster. Vilken variant som är mer gynnsam är beroende av hur stora utdelningarna är i förhållande till kapitalbasen. Under de år då det portugisiska företaget inte delar ut vinster skulle ett inhemskt fondföretag som agerar mellanhand snarare utgöra en skattemässig nackdel.

2) Betydelsen av fullständig avräkning i etableringsstaten

51. Härtill kommer ytterligare en omständighet som parterna inte tagit särskilt mycket hänsyn till i sina inlagor och som är relaterad till syftet med ett fondföretag.

52. Ett fondföretag är ett särskilt investeringsinstrument som syftar till att ge privata investerare möjligheten att investera pengar på värdepappersmarknaden utan ökad administrativ börda samt låta dem dra nytta av ett särskilt skydd. Detta framgår bland annat av skäl 3 i direktivet 2009/65/EG och begränsningen för ett fondföretag till vissa tillgångsklasser, av de särskilda rapporteringskraven, förenklingen av försäljningsprospekten, den ökade kostnadstransparensen och av den särskilda kontrollen av dem genom tillsynsmyndigheterna.

53. För att privata investerare ska vilja engagera sig på värdepappersmarknaden genom ett sådant fondföretag bör avkastningen inte vara lägre än vid en direktinvestering i ett företag. Följaktligen är beskattningen av ett fondföretag vanligtvis strukturerad så att det för investerarna ur ett finansiellt perspektiv inte gör någon skillnad om de direkt investerar i ett företag eller om de investerar i ett fondföretag.

54. För att uppnå denna målsättning har Tyskland beslutat sig för att behandla ett fondföretag som ett transparent skattesubjekt under de i det nationella målet relevanta beskattningsåren. Detta innebär emellertid att en avräkning av den portugisiska bolagsskatten utesluts per se för ett fondföretag. På grund av denna (tyska) beskattningsmetod kan avräkning endast ske hos den enskilda investeraren. Om det sker i etableringsstaten – i detta fall i Tyskland – kommer detta emellertid inte att avhålla denna investerare från att investera i ett fondföretag som investerar i portugisiska företag.

55. Som EU-domstolen redan har påpekat är frågan huruvida källskatten kan avräknas i etableringsstaten också ett avgörande kriterium för att kunna fastställa en mindre förmånlig behandling. Om däremot en avräkning av skatterättsliga skäl inte är möjlig att genomföra för fondföretaget och då endast kan ske för den enskilda investeraren, är en faktisk avräkning för investeraren precis lika relevant som en avräkning för fondföretaget.

56. Om Tyskland därmed faktiskt avräknar den portugisiska skatten (15 procent) mot investerarens inkomstskatt – vilket den hänskjutande domstolen har till uppgift att kontrollera – kan det i detta fall antas utgöra en formell särbehandling av fondföretag. Däremot utgör det ingen materiell särbehandling av investerarna. Eftersom syftet med fondföretag enbart är att ge investerare tillgång till investeringar på värdepappersmarknaden är det endast investerarnas perspektiv som är avgörande.

57. Om en kreditering inte sker föreligger en skillnad i behandling som beror på de olika beskattningsmetoderna. Skillnaden mellan beskattningsmetoderna ligger specifikt i metoden för att beräkna skatteunderlaget (kapitalbas jämfört med utdelningar), den nominella skattesatsen (fyra gånger per år med 0,0125 procent jämfört med en gång vid utdelning med 15 procent) och förfarandet för uppbörd av skatt (kvartalsvis jämfört med vid utbetalning).

58. Beträffande frågan om en medlemsstats lagstiftning, så som den som det är fråga om i det nationella förfarandet, utgör en begränsning av den fria rörligheten för kapital måste det undersökas om sådana olika skatterättsliga behandlingar av utdelningar till fondföretag beroende på om det rör sig om inhemska eller utländska fondföretag leder till att utländska fondföretag inte bara behandlas annorlunda, utan också behandlas mindre förmånligt än inhemska fondföretag.

59. Det ankommer på den hänskjutande domstolen, som är den enda som kan bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att avgöra om de utdelningar som det är fråga om i förevarande fall och som i enlighet med skatteavtalet ska källbeskattas med 15 procent leder till att klaganden bär en tyngre skatterättslig börda i Portugal än vad ett inhemskt fondföretag i samma situation som klaganden gör (sett utifrån dess tillgångar). Den relevanta perioden för detta är – som EU-domstolen redan har avgjort – det specifika beskattningsåret.

2. Slutsats

60. Om det skulle visa sig att den kvartalsvisa stämpelskatten som inte bara omfattar de kvarhållna utdelningarna utan även kapitalbasen är jämförbar med en skatterättslig belastning uppgående till 15 procent som motsvarar vad klaganden betalar på utdelningar, då föreligger över huvud taget ingen mindre förmånlig behandling och ingen begränsning av den fria rörligheten för kapital. Eftersom skattelagstiftaren normalt har ett visst skönsmässigt utrymme vid utformningen av olika skattesystem borde det inte krävas att skattenivån är identisk. Det är tillräckligt att den är ungefärligt jämförbar.

61. I så fall skulle klagandens begäran snarare likna en ”plocka russinen ur kakan”-situation eftersom klaganden vill blir befriad från att betala bolagsskatt, i likhet med ett inhemskt fondföretag, samtidigt som klaganden inte behöver betala stämpelskatt, vilket ett inhemskt fondföretag måste göra. Således görs ingen likahandling med ett inhemskt fondföretag gällande, utan det begärs att klaganden ska försättas i en bättre position. De grundläggande friheterna syftar dock inte till att gynna gränsöverskridande fall, utan ”enbart” till att säkerställa likabehandling.

62. Om det däremot visar sig att den kvartalsvisa stämpelskatten leder till en betydligt bättre skatterättslig situation för inhemska fondföretag kan detta avhålla utländska fondföretag från att göra investeringar i den berörda medlemsstaten och det skulle därmed utgöra en begränsning av den fria rörligheten för kapital, vilket är förbjudet i enlighet med artikel 63 FEUF.

C. Motivering av begränsningen av den fria rörligheten för kapital

63. I det senare fallet måste det avgöras om denna begränsning är motiverad. I enlighet med EU-domstolens rättspraxis kan en nationell skatterättslig reglering som gör skillnad på beskattningen av inhemska och utländska personer endast anses vara förenlig med fördragsbestämmelserna gällande den fria rörligheten för kapital om den skillnad i behandlingen som föreskrivs påverkar situationer som inte är objektivt jämförbara (se nedan under 2.) eller där skillnaden i behandling motiveras av tvingade hänsyn av allmänintresse (se nedan under 3.). Prövningen av den fria rörligheten för kapital sker enligt samma mönster som prövningen av de andra grundläggande friheterna, varvid de särskilda egenskaperna hos den fria rörligheten för kapital måste beaktas (se nedan under 1.).

1. Särdragen med den fria rörligheten för kapital

64. I detta avseende innehåller den fria rörligheten för kapital – till skillnad från de andra grundläggande friheterna – en inskränkning av skyddsområdet med avseende på skatterättsliga begränsningar. I enlighet med artikel 65.1 a FEUF påverkar artikel 63 FEUF nämligen inte medlemsstaternas rätt att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattskyldiga personer som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort. Detta är också förståeligt mot bakgrund av att tillämpningsområdet är bredare. Den fria rörligheten för kapital omfattar – till skillnad från de andra grundläggande friheterna – även tredjelandskonstellationer.

65. Det framgår av EU-domstolens rättspraxis att denna bestämmelse ska tolkas snävt eftersom den utgör ett undantag från grundprincipen om den fria rörligheten för kapital. Den kan därför inte förstås som så att varje skatterättsligt regelverk som skiljer på skattebetalare beroende på deras hemvist eller på i vilken medlemsstat de investerat sitt kapital utan vidare är förenligt med FEU-fördraget. Undantaget i artikel 65.1 a FEUF är nämligen i sin tur begränsat genom artikel 65.3 FEUF, av vilken det framgår, i första stycket, att de nationella bestämmelserna ”inte [får] utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel 63.”

66. Följaktligen – som EU-domstolen vidare slagit fast – måste den skillnad i behandling som tillåts i enlighet med artikel 65.1 a FEUF särskiljas från den diskriminering som är förbjuden i enlighet med artikel 65.3 FEUF. Vilka kriterier som kan användas för att skilja mellan denna tillåtna skillnad i behandling (artikel 65.1 a FEUF) och den i enlighet med artikel 65.3 FEUF förbjudna godtyckliga diskrimineringen eller förtäckta begränsningen har emellertid inte klargjorts i EU-domstolens rättspraxis. EU-domstolen använder i detta sammanhang den vanliga formuleringen som också används för de andra grundläggande friheterna.

67. Därmed kan en nationell skatterättslig reglering endast betraktas som förenlig med de grundläggande friheterna om den skillnad i behandlingen som regleras rör situationer som inte är objektivt jämförbara med varandra eller som motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset.

68. Enligt min uppfattning framstår det som tveksamt om de ovannämnda särdragen med den grundläggande friheten för kapital därigenom beaktas tillräckligt. Generaladvokaten Szpunar företrädde i sitt förslag till avgörande i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek ståndpunkten att EU-domstolen tar hänsyn till särdragen genom att beakta det faktum att inhemska och utländska skattskyldiga personer som utgångspunkt inte befinner sig i en jämförbar situation. Detta konstaterande kan vara riktigt vad gäller äldre rättspraxis som exempelvis Schumacker-domen. Här klargjordes fortfarande att inhemska och utländska skattebetalare inte befinner sig i en jämförbar situation när det gäller direkta skatter.

69. Vid beaktande av EU-domstolens nyare rättspraxis framgår dock en motsatt trend. Det anges att jämförbarheten endast ska bedömas mot bakgrund av de relevanta åtskillnadskriterier som fastställts i den aktuella regleringen. Därmed bedöms frågan huruvida ett gränsöverskridande sakförhållande är jämförbart med ett inhemskt sakförhållande även inom tillämpningsområdet för den fria rörligheten för kapital på samma villkor som de som gäller för de andra grundläggande friheterna: med beaktande av målsättningen med de ifrågavarande nationella bestämmelserna samt deras syfte och innehåll.

70. Skulle EU-domstolen ha uppfattningen att den ”godtyckliga diskrimineringen”, som i enlighet med artikel 65.3 FEUF är förbjuden, ska likställas med den normala diskrimineringen som är förbjuden inom skatterättens område vad gäller de andra grundläggande friheterna, så måste det ändå tas hänsyn till de särdrag i den fria rörligheten för kapital som nämnts ovan i förhållande till medlemsstaternas skattelagstiftningar, senast vid avvägningen inom ramen för proportionalitetsprövningen.

71. I detta hänseende medförde, enligt min mening, ändringen i Maastrichtfördraget genom införandet av den nuvarande artikel 65 FEUF en sänkning av skyddsnivån för den fria rörligheten för kapital med avseende på begränsningar baserade på skatteregler. Följaktligen ska den fria rörligheten för kapital tillmätas mindre betydelse än andra grundläggande friheter när en avvägning görs mot en medlemsstats ändamål med särbehandlingen. Med andra ord är det lättare att motivera en begränsning av den fria rörligheten för kapital genom skatterättsliga föreskrifter som är kopplade till hemvisten, än vad det är att motivera exempelvis en begränsning av etableringsfriheten. Jag återkommer till detta inom ramen för proportionalitetsprövningen.

2. Jämförbarheten av den inhemska och den utländska situationen

72. Som nämnts ovan måste frågan huruvida en gränsöverskridande situation kan jämföras med en inhemsk situation undersökas med beaktande av syftet med, målsättningen för och innehållet i de ifrågavarande nationella bestämmelserna. Vid bedömningen av huruvida den skillnad i behandling som följer av en sådan lagstiftning återspeglar en objektiv skillnad mellan situationerna ska endast de relevanta åtskillnadskriterier som anges i den aktuella lagstiftningen beaktas.

73. Den ifrågavarande beskattningsmetoden är kopplad till ett åtskillnadskriterium som i huvudsak baseras på vilken hemvist det fondföretag som tar emot utdelningen har. Det måste därför prövas om inhemska och utländska fondföretag befinner sig i en jämförbar situation med beaktande av målsättningen för, syftet med samt innehållet i de bestämmelser som är aktuella i det nationella målet.

74. Det bör betonas att syftet med beskattningen av inhemska fondföretag skiljer sig från syftet med beskattningen av utländska fondföretag. Medan inhemska fondföretag beskattas på grundval av det bokförda nettovärdet och med en fast skattesats oberoende av storleken på de faktiska utdelningar som betalas ut under det aktuella beskattningsåret, så beskattas utländska fondföretag enbart baserat på de utdelningar utbetalats till dem under innevarande beskattningsår i Portugal.

75. Denna specifika beskattningsmetod är uppenbarligen ett resultat av det särskilda syftet med ett fondföretag. Fondföretaget tjänar till att möjliggöra för privata investerare att utan ökad administrativ börda investera pengar på värdepappersmarknaden och därmed dra nytta av ett särskilt skydd (se ovan punkterna 52 och 53).

76. En direkt investerare debiteras emellertid inkomstskatt först när utdelningen delas ut till honom eller henne. För att vara delaktig i ökningen av tillgångarnas värde fram till dess har Portugal uppenbarligen valt en motsvarande specialskatt som beskattar alla tillgångar i ett inhemskt fondföretag enligt en fast räntesats fyra gånger per år oavsett om dessa tillgångar (specifikt utdelningar) har genererat inkomster. På så vis säkerställs en lägre, men kontinuerlig, skatteintäkt för Portugal utan att denna stat behöver avvakta en utdelning till investeraren. I bemärkelsen beskattning efter betalningsförmåga utgör stämpelskatten snarare en nackdel för inhemska fondföretag, eftersom dessa bär en skattebörda även om de inte genererar någon inkomst. Detta är troligen förklaringen till den nominellt sett väldigt låga skattesatsen för stämpelskatten. Utländska fondföretag å andra sidan beskattas enbart – men då emellertid nominellt sett betydligt högre – när dess finansiella betalningsförmåga ökar på grund av att utdelningar betalats ut.

77. I detta avseende gäller inget annat än vad domstolen redan anfört i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek. Portugal beskattar inhemska fondföretag i egenskap av hemviststat för fondföretaget och har i denna egenskap utövat sin beskattningsrätt över fondföretagens samtliga inkomster och tillgångar.

78. Som framgår av EU-domstolens rättspraxis måste det vid förmögenhetsbeskattning även utgås från att situationen för utländska fondföretag skiljer sig från inhemska eftersom det i regel inte bara är den huvudsakliga inkomsten utan även de huvudsakliga tillgångarna som koncentreras till hemviststaten. En skattskyldig person som endast har en obetydlig del av sin förmögenhet placerad i en annan medlemsstat än den där personen är bosatt befinner sig alltså som regel inte i en situation som är jämförbar med situationen för i denna andra medlemsstat bosatta personer. Detta gäller även för fondföretag.

79. Vad gäller klaganden, som är bosatt i Tyskland, har Portugal i enlighet med det skatteavtal som ingåtts med Tyskland endast befogenhet att beskatta de av klagandens inkomster som härrör från portugisiska tillgångar. Därmed beskattar Portugal utdelningarna som det utländska fondföretaget får i egenskap av utdelningarnas källstat.

80. Eftersom Portugal enligt detta skatteavtal inte har befogenhet att beskatta tillgångar som tillhör ett utländskt fondföretag som inte är etablerat på Portugals territorium – så som det fondföretag som är föremål för prövning i det nationella förfarandet – kan det faktum att vissa tillgångar är kopplade till Portugal inte i sig leda till en beskattning av fondföretagets samtliga tillgångar i Portugal.

81. Under dessa omständigheter kan den målsättning som eftersträvas i de nationella bestämmelserna vid den nationella domstolen, nämligen att genomföra en så kallad utflyttningsbeskattning av investerare i fondföretag och att endast beskatta fondföretaget baserat på dess tillgångar till dess en utdelning sker, inte uppnås med avseende utländska fondföretag.

82. Denna målsättning kan inte heller uppnås genom beskattning av utdelningar till fondföretag i enlighet med stämpelskattsmetoden (det vill säga beskattning av fondföretagets ”portugisiska” kapitalbas). Detta är resultatet av det faktum att utländska fondföretag endast kan beskattas när utdelningar betalas ut till dem, i enlighet med bestämmelserna i skatteavtalet med Tyskland (och de allmänna OECD-standarderna).

83. Mot bakgrund av syftet med, målsättningen för och innehållet i de nationella bestämmelserna kan det konstateras att ett utländskt fondföretag inte befinner sig i en situation som är jämförbar med ett inhemskt fondföretag.

84. Detta resultat överensstämmer även med tolkningen av artikel 65.1 a FEUF och med det faktum att det inte föreligger någon godtycklig diskriminering som är förbjuden i enlighet med artikel 65.3 FEUF. Stämpelskatten kan säkerligen kritiseras på flera olika grunder eller anses vara egendomlig. På grund av de begränsade beskattningsrättigheter som utarbetats ovan är skillnaden i behandling mellan inhemska och utländska fondföretag dock förståelig och således inte godtycklig i den mening som avses i artikel 65.3 FEUF.

3. Alternativt: Skäl som kan motivera en särbehandling

85. Endast om domstolen konstaterar att situationerna är jämförbara ska det undersökas om de olika beskattningsmetoderna av inhemska och utländska fondföretag kan motiveras. I enlighet med EU-domstolens rättspraxis kan ett nationellt skattesystem anses vara förenligt med fördragsbestämmelserna om fri rörelse för kapital om skillnaden i behandling är motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset.

86. Skäl som kan motivera en skillnad i behandling kan vara upprätthållandet av en balanserad fördelning av beskattningsbefogenheter mellan medlemsstaterna (se nedan under a), undvikandet av icke-beskattning (se nedan under b) samt bibehållandet av det portugisiska beskattningssystemets inre sammanhang (se nedan under c). Dessutom måste åtgärderna (här de olika beskattningsmetoderna) vara proportionella, det vill säga vara lämpliga för att uppnå sina målsättningar och inte gå utöver vad som är nödvändigt (se nedan under d).

a) Skälet att upprätthålla en balanserad fördelning av beskattningsbefogenheter

87. Den balanserade fördelningen av skattebefogenheter mellan medlemsstaterna är en målsättning som är erkänd av EU-domstolen. Denna målsättning är ett uttryck för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet. Detta inkluderar en stats rätt att skydda sina skatteintäkter, särskilt med avseende på vinster som genereras på statens territorium (territorialitetsprincipen) samt en stats rätt att organisera sitt skattesystem självständigt (självständighetsprincipen).

88. Som kommissionen har betonat har EU-domstolen redan slagit fast att en medlemsstat, om den väljer att inte beskatta inhemska fondföretag som mottar inhemsk utdelning, inte kan åberopa behovet av en balanserad fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna för att motivera en beskattning av utländska fondföretag som har sådana inkomster i form av utdelningar.

89. Detta skäl är dock inte relevant här. Som redogjorts för ovan är inhemska fondföretag inte fullständigt undantagna från skatt, utan de beskattas annorlunda. Portugal har valt att beskatta inhemska fondföretag kvartalsvis baserat på fondföretagens totala bokförda nettovärden och med en relativt låg skattesats. Detta är ett beslut som inte hade varit möjligt att genomföra beträffande utländska fondföretag. Dessa företags inkomster kan Portugal – åtminstone enligt folkrättsliga standarder – endast komma åt genom källbeskattning av inkomsterna i Portugal (jämför artikel 10 i OECD:s modellavtal respektive artikel 10 i skatteavtalet mellan Tyskland och Portugal).

90. Ett resultat innebärandes en skillnad i skattebörda, precis som eventuella likvidationsnackdelar som följer av en källbeskattning och som uppstår vid utbetalningstillfället och inte först vid utgången av en viss skatteperiod (här tre månader), omfattas också av detta skäl.

b) Skälet att undvika icke-beskattning (så kallade vita inkomster) i samband med en effektiv skatteuppbörd

91. Det följer vidare av EU-domstolens rättspraxis att tillämpning av källbeskattning som beskattningsmetod avseende utländska skattebetalare – samtidigt som inhemska skattebetalare inte är föremål för sådant källavdrag – kan motiveras av behovet att säkerställa effektiviteten av skatteuppbörden. Att undvika en icke-beskattning tjänar slutligen också effektiviteten i skatteuppbörden.

92. Bestämmelsen i artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt, som endast föreskriver en skyldighet för klaganden att betala bolagsskatt om och eftersom klaganden inte betalar (eller endast betalar en låg skatt) i etableringsstaten avseende utdelningsinkomsterna syftar till undvikande av icke-beskattning.

93. Att hålla inne bolagsskatt vid källan för utdelningen, till nackdel för ett utländskt fondföretag, är också del av en effektiv skatteuppbörd. Det förhindrar på ett enkelt och effektivt sätt så kallade fondstrukturer som är utformade på så vis att ingen stat – alltså varken källstaten eller hemviststaten – kan beskatta utdelningsintäkterna på fondföretagets nivå eller på nivån för dess investerare, vilket genererar så kallade vita inkomster.

94. Källbeskattning medför visserligen en risk för dubbelbeskattning. Risken kan dock minskas eller undvikas genom ett skatteavtal, vilket är fallet här.

95. Den europeiska lagstiftaren fäster stort värde på bekämpandet av skatteundandragande. Av denna anledning antog lagstiftaren direktivet med bestämmelser om bekämpandet av skatteflyktsmetoder. I direktivet föreskrivs nu även regler för bekämpande av vita inkomster, nämligen genom föreskrifter mot hybrida missmatchningar (artikel 9) och allmänna regler mot missbruk (artikel 6).

96. Slutligen visar den andra pelaren av åtgärder som OECD rekommenderar för bekämpande av skatteflykt att bekämpandet av skatteflykt räknas till de tvingande skäl som motiveras av hänsyn till allmänintresset. I förordet (”Cover Statement”) till sin senaste rapport om överläggningsförfarandet beträffande sina rekommendationer för att bekämpa skatteflykt har OECD betonat att en lägsta beskattningsnivå bidrar till att säkerställa rättvisa och jämlikhet mellan skattesystemen, till att skapa en stabil skatteram för nya affärsmodeller samt till att bevara finansieringen av staterna och därmed deras särskilda status för allmänheten.

97. Detta uppnås om målsättningen med säkerställandet av en minimibeskattning av ett utländskt fondföretag ses som ett tvingande skäl som är motiverad av hänsyn till allmänintresset. Så är fallet här, vilket framgår av bestämmelsen i artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt.

c) Skälet att garantera skattesystemets inre sammanhang

98. Portugal har även gjort gällande att tillämpningen av den skattereglering som är föremål för prövning i det nationella målet syftar till att säkerställa det portugisiska skattesystemets inre sammanhang. Portugal är nämligen av uppfattningen att det finns en direkt koppling mellan undantaget från källskatt på utdelningar till inhemska fondföretag och den kvartalsvisa stämpelskatten.

99. EU-domstolen har redan konstaterat att behovet av att upprätthålla ett skattesystems inre sammanhang kan motivera ett system som syftar till att begränsa de grundläggande friheterna. Enligt fast rättspraxis kan emellertid ett argument som bygger på denna motivering endast nå framgång om det finns ett direkt samband mellan den aktuella skattefördelen och dess kompensation med en viss skattebörda, varvid omedelbarheten i detta sammanhang måste bedömas utifrån syftet med den aktuella regleringen.

100. Portugal menar att målsättningen med stämpelskatten är att beskatta investerare först senare (med Portugals ord: som en utflyttningsbeskattning) och att fram till dess beskatta fondföretagets kapitalbas oavsett vilken utdelning som genereras. Denna målsättning kan inte uppnås om beskattning av utdelningar görs när utbetalningarna till fondföretaget sker. Stämpelskatten infördes därför endast för dessa fondföretag och vid samma tidpunkt år 2015 som kapitalinkomsterna undantogs från bolagsskatt och källskatt.

101. Till skillnad från vad kommissionen och klaganden tycks tro finns det därmed en tillräckligt direkt koppling. Detta framgår redan av tidpunkten för och innehållet i samordningen av de båda skatterna. Den omständigheten att kompensationen av förmånen inte är inordnad i lagen om bolagsskatt utan att den regleras som en motsvarande kompensation i en annan skattelagstiftning med en annan beskattningsmetod innebär inte att det saknas en direkt koppling. Kommissionens och klagandens synpunkter innebär ett mycket formellt sätt att se på skälet att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang. Detta formella synsätt missar emellertid poängen att skälet inte bara handlar om den enskilda skattelagstiftningens inre sammanhang utan också om det inre sammanhanget i skattesystemet (régime fiscal) som sådant.

102. Ett skattesystem kan nämligen bestå av flera olika skattetyper och beskattningsmetoder. Om dessa olika för- och nackdelar är kopplade till varandra innehållsmässigt – i förevarande fall framgår detta tydligt av historiken beträffande utvidgningen av stämpelskatt samtidigt som skatteförmånsstadgan infördes – kan det inte vara avgörande om den omedelbara för- och nackdelen figurerar i samma lag eller ”bara” i samma beskattningssystem.

d) Iakttagandet av proportionalitetsprincipen

103. Skälen för att motivera en skillnad i behandling bygger på att upprätthålla en balanserad fördelning av beskattningsbefogenheter, att upprätthålla en effektiv skatteuppbörd för att undvika icke-beskattning samt att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang. Därför måste det prövas om det förhållandet att möjligheten till befrielse från källskatt begränsas till att endast gälla för fondföretag med hemvist i Portugal i förevarande fall, är ägnat att uppnå målen och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Enligt min mening bör detta besvaras jakande.

104. För det första kan, med hänsyn till den bristande skatteautonomin beträffande de utländska fondföretagens sammanlagda nettotillgångar, en beskattningsmetod som är lika väl lämpad vad gäller de mottagna utdelningarna som en källbeskattning inte komma på fråga. Detta framgår redan av det faktum att artikel 10.2 tredje meningen i OECD:s modellavtal ger källstaten en rätt att utöver beskattningen av bolaget som delar ut utdelningen även beskatta utdelningsmottagaren. Av detta följer att åtminstone OECD-staterna utgår från att källstatens beskattning av dessa utdelningar jämte beskattningen av de portugisiska företagens vinst utgör ett lämpligt och nödvändigt medel för att fördela skatteintäkterna mellan staterna.

105. En beskattning av de sammanlagda nettotillgångarna hos ett utländskt fondföretag på dess begäran (option) är med avseende på den dubbelbeskattning som detta resulterar i möjligen lika lämplig, men det utgör inte en mildare metod. Frågan, som med rätta lyfts av generaladvokat Hogan, om EU-domstolens rättspraxis, innebärande att en option inte är lämplig för att förhindra en skillnad i behandling, bör upprätthållas, behöver inte behandlas här.

106. Det kan även ifrågasättas om en analog men begränsad beskattning av utländska fondföretags kapitalbas – begränsad till nettovärdet av de portugisiska andelarna och de därtill hörande kvarhållna utdelningar – utgör ett mildare medel. Detta skulle nämligen kräva att ett utländskt fondföretag måste redovisa i enlighet med portugisisk rätt för att ett motsvarande totalt bokfört nettovärde ska kunna fastställas. I vilket fall skulle ett sådant medel inte vara lika effektivt eftersom det är mycket svårare att genomföra den skatterättsliga behandlingen och övervakningen av utländska fondföretag än vad det är att dra av källskatten i samband med att utdelningen betalas ut till ett utländskt fondföretag.

107. Det handlar därför om att väga klagandens fria rörlighet till kapital mot de ovannämnda tvingande hänsynen till allmänintresset i det konkreta fallet. I detta sammanhang – som redogörs för under punkterna 64 ff. – ska det för det första tas hänsyn till att den fria rörligheten för kapital ska tillmätas mindre vikt vid avvägningen mot medlemsstaternas ändamål med särbehandlingen. För det andra räknas säkerställandet av en minimibeskattning, en effektiv verkställighet av skattefordringar och en balanserad fördelning av beskattningsbefogenheterna till de centrala allmänna intressena eftersom de tjänar till att finansiera statsväsendet. Utan ett tillräckligt beskattningsunderlag kan staten varken genomföra sina uppgifter eller uppfylla sina funktioner.

108. I förhållande till dessa rättigheter uppstår endast små nackdelar för klaganden. Antingen – som här är fallet med investerare med hemvist i Tyskland – avräknas den portugisiska skattebördan mot deras skatteskuld, så att investerarna inte avhålls från investeringar. Eller, i värsta fall, så leder det till en dubbelbeskattning (å ena sidan på fondföretagets nivå i form av portugisisk bolagsskatt uppgående till 15 procent och å andra sidan utländsk inkomstskatt på de utländska investerarnas nivå). Detta gör innehavet i utländska fondföretag med portugisiska företagsinnehav något mindre attraktiva.

109. Men för det första ska denna dubbelbeskattning lösas genom ett gemensamt avtal mellan de berörda staterna och inte ensidigt genom de grundläggande friheterna på Portugals bekostnad. För det andra minskar denna nackdel åtminstone – om den inte kompenseras helt – genom avsaknaden av den kvartalsvisa stämpelskatten.

110. Därtill kommer den omständigheten att klaganden beskattas i förhållande till den ekonomiska förmåga som härrör från den avkastning som uppbärs och det sker således inte någon beskattning baserad på tillgångarna – till skillnad från situationen som ett inhemskt fondföretag befinner sig i. Dessutom är beskattningen i Portugal kopplad till den omständigheten att klaganden inte beskattas alls eller endast beskattas i liten utsträckning i sin etableringsstat. Vidare har skattebördan redan minskats genom dubbelbeskattningsavtalet mellan Tyskland och Portugal.

111. Efter en avvägning mellan dessa punkter väger skälen att bibehålla den balanserade fördelningen av beskattningsbefogenheter för medlemsstaterna och den effektiva verkställigheten av beskattningsanspråk samt att upprätthålla det portugisiska skattesystemets inre sammanhang tyngre än klagandens intresse av att, precis som ett inhemskt fondföretag, befrias från bolagsskatt och samtidigt – till skillnad från ett inhemskt fondföretag – inte beskattas med stämpelskatt.

e) Slutsats med avseende på skälen som kan motivera en särbehandling

112. Slutsatsen blir att den eventuella begränsningen av den fria rörligheten för kapital som kan ses i samband med de portugisiska bestämmelserna (bolagsskatt på utländska fondföretag i avsaknad av beskattning i utlandet i enlighet med artikel 14.3 i lagen om bolagsskatt, befrielse från bolagsskatt för inhemska fondföretag i enlighet med artikel 22 i skatteförmånsstadgan med en simultan beskattning i enlighet med lag om stämpelskatt) är motiverad.

VI. Slutsats

113. Jag föreslår således följande svar på de frågor som ställts av Tribunal Arbitral Tribuátrio (Skiljedomstolen för skattefrågor, Portugal): Artikel 63 FEUF utgör inte hinder för nationella bestämmelser enligt vilka källskatt tas ut på utdelningar som delas ut av ett inhemskt bolag om dessa utdelningar delas ut till utländska företag för kollektiva investeringar som inte är föremål för bolagsskatt i etableringsstaten. Detta gäller även om utdelningarna inte beskattas med bolagsskatt när de betalas ut till ett inhemskt företag för kollektiva investeringar om det i stället används en annan beskattningsmetod som syftar till att säkerställa att en motsvarande inkomstskattning sker först vid en vidareutdelning till investeraren, och det inhemska företaget för kollektiva investeringars totala nettotillgångar fram till dess i stället beskattas kvartalsvis.

1 Originalspråk: tyska.

2 Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Coletivas.

3 Estatuto dos Beneficios Fiscais (i sin ändrade lydelse genom Decreto-Lei 7/2015 av den 13 januari 2015 med verkan från och med den 1 juli 2015).

4 Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Singulares.

5 Ursprungligen rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, ersatt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

6 Bestämmelsen hade följande lydelse: ”2. Innehåller den vinst som utdelas på grund av investeringsandelar och utdelningsekvivalentavkastning inkomster från ett främmande land, som i denna stat påläggs en skatt som i enlighet med 34 c § första stycket inkomstskattelagen, 26 § första stycket lagen om bolagsskatt eller i enlighet med ett avtal för att undvika dubbelbeskattning ska avräknas från inkomstskatt eller bolagsskatt, så ska obegränsat skattskyldiga investerare ha rätt att avräkna den utländska skatt, som fastställts, betalats och minskats med ett eventuellt avdragsberättigat belopp, från den del av inkomst- eller bolagsskatten som är hänförlig till den utländska inkomsten ökad med den proportionella utländska skatten (…)” – Gesetz zur Modernisierung des Investmentwesens und zur Besteuerung von Investmentvermögen (Investmentsteuermodernisierungsgesetz) (Lag om modernisering av investeringssektorn och om beskattning av investerade tillgångar (Investeringsbeskattningsmoderniseringslagen)) av den 15 december 2003, BGBl. 2003 I, s. 2676 ff.

7 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 33), dom av den 5 februari 2014, Hervis Sport- és Divatkereskedelmi ( C‑385/12, EU:C:2014:47, punkt 21), samt dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 90) och den rättspraxis som anges där.

8 Se vidare i detta sammanhang dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkterna 35 och 36), dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 29), och dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 92).

9 Det beror på att det inte handlar om innehav som gör det möjligt för klaganden att utöva ett visst inflytande på företagets beslut och dess verksamhet. Se i detta sammanhang dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 90 ff.), dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel und Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 35), och dom av den 21 oktober 2010, Idryma Typou ( C‑81/09, EU:C:2010:622, punkt 47).

10 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 40), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 27), och dom av den 8 november 2012, kommissionen/Finland ( C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 28).

11 Jämför i detta avseende dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkt 47), och dom av den 14 april 2016, Sparkasse Allgäu ( C‑522/14, EU:C:2016:253, punkt 29), beslut av den 4 juni 2009, KBC‑bank ( C‑439/07 och C‑499/07, EU:C:2009:339, punkt 80), samt dom av den 6 december 2007, Columbus Container Services ( C‑298/05, EU:C:2007:754, punkt 51 och 53).

12 Förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Autoridade Tributária e Aduaneira (Vinstbeskattning av fastigheter) ( C‑388/19, EU:C:2020:940, punkt 36 ff.).

13 Dom av den 24 november 1993, Keck und Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 16).

14 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet Google Ireland ( C‑482/18, EU:C:2019:728, punkt 35 ff.) för ett utförligare resonemang.

15 Jämför i detta avseende dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 44), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 28), dom av den 8 november 2012, kommissionen/Finland ( C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 33).

16 Dom av den 30 januari 2020, Köln-Aktienfonds Deka ( C‑156/17, EU:C:2020:51, punkt 42), dom av den 30 juni 2016, Riskin und Timmermans ( C‑176/15, EU:C:2016:488, punkt 29), dom av den 20 oktober 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 45), och dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289, punkt 30).

17 Dom av den 30 januari 2020, Köln-Aktienfonds Deka ( C‑156/17, EU:C:2020:51, punkt 43), dom av den 24 oktober 2018, Sauvage und Lejeune ( C‑602/17, EU:C:2018:856, punkt 34), och dom av den 9 oktober 2014, van Caster ( C‑326/12, EU:C:2014:2269, punkt 47).

18 Dom av den 30 januari 2020, Köln-Aktienfonds Deka ( C‑156/17, EU:C:2020:51, punkt 45), och dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 38).

19 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 29 ff.).

20 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 29 ff.).

21 Se i detta sammanhang även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2015:571, Punkt 23).

22 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 42 ff.)

23 Dom av den 14 december 2006, ( C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 37 ff.)

24 Dom av den 2 juni 2016, ( C‑252/14, EU:C:2016:402).

25 I detta avseende även dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal und Denkavit France ( C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 44 ff.).

26 I detta avseende se uttryckligen dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 33).

27 Jämför i detta avseende dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 34), och dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl. ( C‑10/14, C‑14/14 und C‑17/14, EU:C:2015:608, punkt 48).

28 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 41).

29 Se i det avseendet mitt förslag till avgörande i målet Google Ireland ( C‑482/18, EU:C:2019:728, punkt 35 ff.); jämför även förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Autoridade Tributária e Aduaneira (Vinstbeskattning av fastigheter) ( C‑388/19, EU:C:2020:940, punkt 36 ff.).

30 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 48), dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 57), dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11 till C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 23), dom av den 6 juni 2000, Verkooijen ( C‑35/98, EU:C:2000:294, punkt 43).

31 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 47), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 46), och dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 55 och 56 och den rättspraxis som anges där).

32 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 48), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 47), och dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11 bis C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 23 och den rättspraxis som anges där).

33 Jämför endast – utan att göra anspråk på en fullständig uppräkning: dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 48), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 47), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Belgien ( C‑250/08, EU:C:2011:793, punkt 51), dom av den 7 september 2004, Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:484, punkt 29), och dom av den 6 juni 2000, Verkooijen ( C‑35/98, EU:C:2000:294, punkt 43).

34 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2015:571, punkt 2).

35 Dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 31), vilket bekräftas i dom av den 22 december 2008, Truck Center ( C‑282/07, EU:C:2008:762, punkt 38), och i dom av den 5 juli 2005, D. ( C‑376/03, EU:C:2005:424, punkt 26).

36 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 51), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 49), och dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 28). I dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl. ( C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 162 ff.), anser domstolen till och med att en begränsning av den fria rörligheten för kapital redan föreligger då en likviditetsfördel i en gränsöverskridande situation inte beviljas men vid en motsvarande inhemsk situation. En källbeskattning får per definitionen likviditetsnackdel i jämförelse med en (senare) fastställelse som följd, även om denna nackdel minskas med förskottsbetalningar.

37 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 48), och dom av den 8 november 2012, kommissionen/Finland ( C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 36 den rättspraxis som anges där).

38 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 48), dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Estland ( C‑39/10, EU:C:2012:282, punkt 51).

39 Förekomsten av en ”förklädd begränsning” i den mening som avses i artikel 65.3 FEUF kan troligen uteslutas i fallet med en reglering som är kopplad till hemvisten.

40 Fördraget om Europeiska unionen av den 7 februari 1992 (EGT C 191, 1992, s. 1).

41 Jämför mitt förslag till avgörande i målet Q ( C‑133/13, EU:C:2014:2255, punkt 48), och Kokott, Das Steuerrecht der Europäischen Union, München 2018, § 3 punkt 94.

42 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 49), och dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 28).

43 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 55 ff.).

44 Dom av den 5 juli 2005, D. ( C‑376/03, EU:C:2005:424, punkt 37).

45 Se uttryckligen dom av den 5 juli 2005, D. ( C‑376/03, EU:C:2005:424, punkt 38).

46 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 48), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 47), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Belgien ( C‑250/08, EU:C:2011:793, punkt 51), dom av den 7 september 2004, Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:484, punkt 29), och dom av den 6 juni 2000, Verkooijen ( C‑35/98, EU:C:2000:294, punkt 43).

47 Dom av den 7 november 2013, K ( C‑322/11, EU:C:2013:716, punkt 50), dom av den 6 september 2012, Philips Electronics ( C‑18/11, EU:C:2012:532, punkt 23), dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 45), och dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 45 och 46).

48 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 71), dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 99), dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 48), och dom av den 20 oktober 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 78), samt där den rättspraxis som anges där.

49 Dom av den 22 november 2018, Sofina m.fl. ( C‑575/17, EU:C:2018:943, punkt 67), och dom av den 13 juli 2016, Brisal und KBC Finance Ireland ( C‑18/15, EU:C:2016:549, punkt 21); jämfört med dom av den 9 oktober 2014, van Caster ( C‑326/12, EU:C:2014:2269, punkt 46), dom av den 18 oktober 2012, X ( C‑498/10, EU:C:2012:635, punkt 39), och dom av den 3 oktober 2006, FKP Scorpio Konzertproduktionen ( C‑290/04, EU:C:2006:630, punkt 35).

50 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 2016, s. 1).

51 Tax challenges Arising from Digitalisation – Report on Pillar Two Blueprint, https://www.oecd-ilibrary.org/docserver/abb4c3d1-en.pdf?expires=1607888140&id=id&accname=guest&checksum=DC286FCCE9A7B15A436A5E3297CD7D78.

52 Tax challenges Arising from Digitalisation – Report on Pillar Two Blueprint, Cover Statement, https://www.oecd-ilibrary.org/docserver/abb4c3d1-en.pdf?expires=1607888140&id=id&accname=guest&checksum=DC286FCCE9A7B15A436A5E3297CD7D78, s. 10 ff.

53 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 79), dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 50), och dom av den 23 oktober 2008, Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt ( C‑157/07, EU:C:2008:588, punkterna 43 och 44).

54 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 80), dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 51), och dom av den 27 november 2008, Papillon ( C‑418/07, EU:C:2008:659, punkt 44).

55 Så även i den tyska översättningen av EU-domstolens senaste rättspraxis: dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 83 ff.), dom av den 12 juni 2018, Bevola und Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 51), dom av den 21 december 2016, kommissionen/Portugal ( C‑503/14, EU:C:2016:979, punkt 62), dom av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496, punkt 29), och dom av den 17 december 2015, Timac Agro Deutschland ( C‑388/14, EU:C:2015:829, punkt 45).

56 Dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 64), dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 56), och dom av den 17 december 2015, Timac Agro Deutschland ( C‑388/14, EU:C:2015:829, punkt 29).

57 Förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Autoridade Tributária e Aduaneira (Vinstbeskattning av fastigheter) ( C‑388/19, EU:C:2020:940, punkt 73).

58 Jämför dom av den 18 mars 2010, Gielen ( C‑440/08, EU:C:2010:148, punkterna 49–54 med ett mycket märkvärdigt resonemang), och dom av den 8 juni 2016, Hünnebeck ( C‑479/14, EU:C:2016:412, punkt 42). Se dock även dom av den 12 juni 2018, Bevola und Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 25 ff.), där EU-domstolen åtminstone kort undersöker om en valmöjlighet skulle kunna ställa den ojämlika behandlingen i fråga.