Domstolens dom (nionde avdelningen) den 15 oktober 2020
I mål C‑117/19, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering) genom beslut av den 8 februari 2019, som inkom till domstolen den 15 februari 2019, i målet
DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Piçarra samt domarna S. Rodin och K. Jürimäe (referent), generaladvokat: G. Pitruzzella, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Linas Agro AB, genom M. Juozaitis, E. Lenkauskas och V. Mitrauskas, advokatai, Litauens regering, genom K. Dieninis, G. Taluntytė och R. Butvydytė, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom S.L. Kalėda och N. Kuplewatzky, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EG) nr 945/2005 av den 21 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 658/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och förordning (EG) nr 132/2001 rörande införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i bland annat Ukraina, till följd av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 160, 2005, s. 1).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Linas Agro AB och Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (finansministeriets tullavdelning, Litauen) (nedan kallad den centrala tullmyndigheten) angående betalning av slutgiltiga antidumpningstullar på import av gödselmedel baserade på ammoniumnitrat.
Tillämpliga bestämmelser
Grundförordningarna
3. Eftersom den import som är i fråga i det nationella målet ägde rum mellan den 1 januari 2016 och den 31 december 2017, omfattades den successivt av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51) och därefter av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallade grundförordningarna). Eftersom de relevanta bestämmelserna i dessa förordningar inte har ändrats väsentligt, kommer emellertid endast de relevanta bestämmelserna i förordning 2016/1036 att återges.
4. I artikel 11 i förordning 2016/1036, med rubriken ”Varaktighet, översyn och återbetalning”, föreskrivs följande i punkterna 1–3:
”1. En antidumpningsåtgärd skall endast vara i kraft så länge och i den utsträckning som det är nödvändigt för att motverka den dumpning som vållar skada.
2. En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. En sådan översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av unionsproducenter eller för unionsproducenters räkning och åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av den översynen.
En översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Sannolikheten för detta kan exempelvis styrkas genom bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans undanröjande helt eller delvis är beroende av gällande åtgärder eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är sådana att det finns anledning att förmoda att den skadevållande dumpningen skulle fortsätta.
När undersökningar enligt denna punkt utförs, ska exportörerna, importörerna, exportlandets företrädare och unionsproducenterna ges tillfälle att utveckla, dementera eller yttra sig över de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, och slutsatserna ska dras med beaktande av alla relevanta och dokumenterade bevis som framläggs avseende frågan om huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer.
Ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid en lämplig tidpunkt under det sista år åtgärderna är i kraft i enlighet med denna punkt. Därefter ska unionsproducenterna senast tre månader innan femårsperioden löper ut ha rätt att inge en begäran om översyn i enlighet med andra stycket. Ett tillkännagivande om åtgärdernas faktiska upphörande i enlighet med denna punkt ska också offentliggöras.
3. Om det är nödvändigt får en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av unionsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.
En interimsöversyn ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras eller för att den gällande åtgärden inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen.
Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt eller om gällande åtgärder leder till det avsedda resultatet att undanröja den skada som tidigare konstaterats enligt artikel 3. I detta sammanhang ska alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet.”
5. Artikel 13 i förordningen har rubriken ”Kringgående av åtgärder”. I artikel 13.1 första–tredje styckena föreskrivs följande:
”Om gällande åtgärder kringgås får de antidumpningstullar som införts i enlighet med denna förordning utvidgas till att omfatta import av den likadana produkten från tredjeländer, oavsett om den obetydligt ändrats, import av den obetydligt ändrade likadana produkten från det land som omfattas av åtgärder eller import av delar av denna produkt.
Om gällande åtgärder kringgås får antidumpningstullar, som inte får överskrida den övriga antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.5, utvidgas till att omfatta import från företag som omfattas av individuella tullsatser i de länder som omfattas av åtgärder.
Kringgående ska definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen, eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och unionen, som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevis för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det finns bevis för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2, fastställts för den likadana produkten.”
6. Artikel 14 i förordning 2016/1036 har rubriken ”Allmänna bestämmelser”. Artikel 14.1 första stycket första meningen har följande lydelse:
”Provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs.”
Genomförandeförordning (EU) nr 999/2014
7. Skälen 1, 2 och 44–48 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 999/2014 av den 23 september 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 280, 2014, s. 19) har följande lydelse:
(”(1) Genom [rådets förordning (EG) nr 2022/95 av den 16 augusti 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (EGT L 198, 1995, s. 1)] införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 31023090 och 31024090 med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom rådets förordning (EG) nr 663/98 [av den 23 mars 1998 om ändring av förordning nr 2022/95 (EUT L 93, 1998, s. 1)]. Efter en första översyn vid giltighetstidens utgång och en första interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i [förordning nr 1225/2009] införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 [av den 15 april 2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (EGT L 102, 2002, s. 1)] en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat enligt KN-nummer 31023090 och 31024090 med ursprung i Ryssland. Därefter genomfördes en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i [förordning nr 1225/2009] av produktdefinitionen och genom [förordning nr 945/2005] infördes en slutgiltig antidumpningstull på 41,42–47,07 euro per ton på import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 31023090, 31024090, ex31022900, ex31026000, ex31029000, ex31051000, ex31052010, ex31055100, ex31055900 och ex31059020 med ursprung i Ryssland.
(2) Efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång och en andra partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i [förordning nr 1225/2009] bibehöll rådet genom förordning (EG) nr 661/2008 [av den 8 juli 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 185, 2008, s. 1)] de gällande åtgärderna. …
…
(44) Den produkt som berörs av denna översyn är den produkt som definieras i förordning … nr 661/2008, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 31023090, 31024090, ex31022900, ex31026000, ex31029000, ex31051000, ex31052010, ex31055100, ex31055900 och ex31059020 med ursprung i Ryssland (nedan kallad ammoniumnitrat eller den berörda produkten). …
(45) Huvudråvaran för produktionen av ammoniumnitrat är gas, som står för 70–80 % av de totala produktionskostnaderna. Produktdefinitionen utvidgades 2005 för att även täcka ammoniumnitrat med tillsats av näringsämnena fosfor och/eller kalium, eftersom det konstaterats att dessa blandningar väsentligen hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma agronomiska egenskaper.
(46) Det bör noteras att KN-koderna 31023090 och 31024090 (ammoniumnitrat annat än löst i vatten respektive blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve) kan inbegripa ammoniumnitrat som används för industriella ändamål (t.ex. produktion av sprängämnen) förutom ammoniumnitrat som används för jordbruksändamål. Båda typerna har samma tekniska och kemiska egenskaper, kan lätt bytas ut mot varandra och betraktas som den berörda produkten.
(47) Efter meddelandet av uppgifter hävdade företrädare för de ryska myndigheterna att omfattningen av produktdefinitionen från 2005 är oförenlig med [Världshandelsorganisationens (WTO)] antidumpningsavtal eftersom dumpning, skada och orsakssamband inte hade fastställts i fråga om de ytterligare produkter som omfattades av utökningen 2005.
(48) Påståendet är ogrundat av de anledningar som redan nämnts i skäl 22 och avvisas därför.”
8. I artikel 1.1 i denna genomförandeförordning föreskrivs följande: ”En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat för närvarande klassificerat enligt KN-nummer …ex31052010 …, med ursprung i Ryssland.”
9. Enligt artikel 1.2 c i samma genomförandeförordning ska det fasta tullbeloppet (i euro per ton) för alla varor som produceras av andra företag än de som avses i artikel 1.2 a och 1.2 b (Taric‑tilläggsnummer A 999) uppgå till 42,83 euro per ton för gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, samt 6 viktprocent eller mer, men mindre än 9 viktprocent fosfor räknat som P2O5 och kalium räknat som K2O (KN-nummer 31052010, Taricnummer 50).
Förordning nr 945/2005
10. Skälen 4, 6, 7, 16, 20–23, 28, 35 och 37 i förordning nr 945/2005 har följande lydelse:
(”(4) Den 15 mars 2004 mottog kommissionen en begäran enligt artikel 11.3 i [rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1)] om omprövning av tillämpningsområdet för befintliga åtgärder i syfte att inkludera nya produkttyper.
…
(6) I begäran hänvisas till nya produkttyper som definieras som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och högst 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 % fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 % kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O). Dessa produkter kallas nedan ’de nya produkttyper som nämns i begäran’.
(7) Det hävdades att de nya produkttyper som nämns i begäran i huvudsak hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper som den berörda produkten och såldes genom samma försäljningsled till samma slutanvändare för samma ändamål. Dessutom påtalades det att de nya produkttyperna vid import till gemenskapen klassificerades enligt följande KN-nummer: 31051000, 31052010, 31052090, 31055100, 31055900 och 31059091.
…
B. BERÖRD PRODUKT ENLIGT DE URSPRUNGLIGA FÖRORDNINGARNA
(16) Den berörda produkten är ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina enligt KN-nummer 31023090 (ammoniumnitrat, annat än löst i vatten) och 31024090 (blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve). Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.
…
C. RESULTAT AV UNDERSÖKNINGEN
…
1. Kemiska och fysiska egenskaper hos och slutliga användningsområden för den berörda produkten och de nya produkttyper som nämns i begäran
(20) Den berörda produkten framställs av ammoniak (NH3) och salpetersyra (HNO3) vilket ger ammoniumnitrat (NH4NO3). Kväveinnehållet i den berörda produkten är mer än 28 viktprocent (det ligger normalt mellan 33 och 34 viktprocent). Förhållandet mellan ammoniumnitratinnehållet och kväveinnehållet, vilket beror på grundämnenas atomvikt, är 2,86. Eftersom den berörda produkten innehåller mer än 28 viktprocent kväve blir ammoniumnitratinnehållet automatiskt mer än 80 viktprocent (normalt mellan 94 och 97 viktprocent). Såsom nämns i skäl 17 ingår i den berörda produkten också marginella ämnen och/eller näringsämnen, vars totala innehåll aldrig kan vara mer än 20 viktprocent, eftersom minst 80 % av den berörda produkten utgörs av ammoniumnitrat.
(21) Det finns två huvuddrag som utmärker den berörda produktens kemiska sammansättning, nämligen sättet att uttrycka kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat. Kväve uttrycks som nitratkväve (nitratjon NO3-) och som ammoniumkväve (ammoniumjon NH4+), och förhållandet mellan dessa är 1:1. Kväveinnehållet är alltid mer än 28 viktprocent och följaktligen, vilket framgår ovan, ammoniumnitratinnehållet alltid mer än 80 viktprocent.
(22) Beträffande de nya produkttyper som nämns i begäran konstaterades det att de också framställdes av ammoniak och salpetersyra, att kväveinnehållet var mer än 28 viktprocent och att ammoniumnitratinnehållet följaktligen mer än 80 viktprocent. Utöver ammoniumnitrat kunde dessa nya produkttyper också innehålla marginella ämnen och/eller näringsämnen. I dessa produkter uttrycktes kvävet också som nitratkväve och ammoniumkväve och förhållandet mellan dessa var också ungefär 1:1.
(23) De nya produkttyper som nämns i begäran genomgick emellertid ytterligare en process vars syfte var att tillsätta andra huvudnäringsämnen än kväve, t.ex. fosfor eller kalium, vilka förvandlade produkten till ett sammansatt gödselmedel. Detta sammansatta gödselmedel kunde framställas kemiskt eller genom blandning. Trots tillsatsen av andra huvudnäringsämnen och oavsett omvandlingssätt (kemiskt eller blandning) konstaterades det att denna process inte påverkade någon av de kemiska huvudegenskaperna hos ammoniumnitratet i produkterna, dvs. kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat vilka var högre än 28 respektive 80 viktprocent.
…
(28) Därför drogs slutsatsen att de nya produkttyper som nämns i begäran ur kemisk och fysisk/agronomisk synvinkel inte kunde betraktas som berörda produkter, eftersom de innehåller andra huvudnäringsämnen än kväve, nämligen fosfor och kalium. Den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran var emellertid identiska när det gäller halten av ammoniumnitrat (så länge den överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och de näringsämnen som de kan innehålla, samt i fråga om deras slutliga användningsområden. Innehållet av ammoniumnitrat och de marginella ämnena och näringsämnena i de nya produkttyper som anges i begäran bör därför också betraktas som berörda produkter.
…
3. Slutsatser
(35) Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat dras slutsatsen att alla nya produkttyper bör betraktas som berörda produkter, uteslutande med avseende på deras innehåll av ammoniumnitrat (så länge det överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och näringsämnen, inte med avseende på huvudnäringsämnena fosfor och kalium. För att de gällande åtgärderna endast skall tillämpas på den berörda produkten när denna ingår i alla nya produkttyper förefaller det därmed befogat att de gällande åtgärderna tillämpas proportionellt.
…
(37) Till sist dras slutsatsen att beskrivningen av den berörda produkten i artikeltexten i de ursprungliga förordningarna behöver förtydligas: Uttrycket ’ammoniumnitrat’ bör ersättas med ’gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat’, dels för att ta hänsyn till att flera olika gödselmedel innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitratnitrogen och ammoniaknitrogen, dels för att undvika att den berörda produkten förväxlas med dess viktigaste komponent (ammoniumnitrat).”
11. I skäl 20 i denna förordning återfinns följande fotnot:
”Atomvikten för kväve är 14,0067, för väte 1,00794 och för syre 15,9994. Ammoniumnitratets totala vikt är alltså 80,04, varav 28,01 utgörs av kväve. Förhållandet mellan ammoniumnitrat och kväve är 2,86.”
12. Artikel 1.1 i den förordningen föreskriver följande:
”Artikel 1.1 i förordning (EG) nr 658/2002 skall ersättas med följande:
’1. En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av gödselmedel i fast form som innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och omfattas av KN-nummer … ex31052010 … med ursprung i Ryssland.’”
Kombinerade nomenklaturen
13. Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1), i dess relevanta lydelse vad gäller den period som är aktuell i det nationella målet enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1754 av den 6 oktober 2015 (EUT L 285, 2015, s. 1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 (EUT L 294, 2016, s. 1).
14. Avdelning VI, med rubriken ”Produkter av kemiska och närstående industrier”, i den andra delen av KN, som rör ”Tullförmåner”, innehåller bland annat kapitel 31 i KN, med rubriken ”Gödselmedel”. I denna avdelning återfinns en tabell som, särskilt vad gäller nummer 3105 och dess undernummer, har följande lydelse: 3105 Mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller två eller tre av grundämnena kväve, fosfor och kalium; andra gödselmedel; varor enligt detta kapitel i tablettform eller liknande former eller i förpackningar med en bruttovikt av högst 10 kg … … 310520 – Mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller både kväve, fosfor och kalium (NPK-gödselmedel): 31052010 – – Innehållande mer än 10 viktprocent kväve, beräknat på vattenfri torrsubstans 31052090 – – Andra slag … …
Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa
15. I artikel 2 i förordning nr 2658/87, i ändrad lydelse, som hänvisas till i punkt 13 ovan, föreskrivs följande:
”En integrerad tulltaxa för Europeiska gemenskaperna, i det följande kallad ’TARIC’, upprättas härmed av kommissionen för att tillgodose behoven i Gemensamma tulltaxan, i statistik över [unionens] yttre handel samt [unionens] handelspolitik, jordbrukspolitik och annan politik om import och export av varor.
Den skall bygga på [KN] och omfatta
a) åtgärderna som anges i denna förordning,
b) de ytterligare underuppdelningar på [union]snivå, kallade ’TARIC‑underrubriker’, som behövs för genomförande av de särskilda gemenskapsåtgärder som anges i bilaga II,
…”
16. Taricnummer 3105201050 fastställs enligt följande: ”Gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, samt 6 viktprocent eller mer men mindre än 9 viktprocent fosfor räknat som P2O5 och kalium räknat som K2O.”
17. Taricnummer 3105201090 definieras på följande sätt: ”Andra”.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
18. Under perioden från den 1 januari 2016 till den 31 december 2017 importerade Linas Agro, ett bolag med säte i Litauen, gödselmedel NPK 30–4-4 till Litauen, baserat på ammoniumnitrat, med en vikthalt av 30 procent kväve, 4 procent fosfor och 4 procent kalium, vilket producerades av det ryska företaget PAO Dorogobuzh. Linas Agro importdeklarerade produkten under Taricnummer 3105209000 (”andra mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller både kväve, fosfor och kalium”) eller 3105201090 (”andra mineraliska eller kemiska gödselmedel innehållande mer än 10 viktprocent kväve, beräknat på vattenfri torrsubstans”).
19. Vid en kontroll konstaterade Kauno teritorinė muitinė (tullkontoret i Kaunas, Litauen) (nedan kallat tullkontoret), på grundval av kvalitetsintygen från producenten, att gödselmedlet i fråga innehöll 30 viktprocent kväve, det vill säga mer än 28 procent, och att fosforhalten och kaliumhalten var 4 viktprocent för vardera dessa ämnen. Tullkontoret lät dessutom genomföra laboratorieundersökningar som bekräftade att kvävehalten i gödselmedlet översteg 28 viktprocent.
20. Tullkontoret drog med stöd av presumtionen i skälen 21–23 i förordning nr 945/2005 slutsatsen att gödselmedlet med nödvändighet måste ha en ammoniumnitrathalt som översteg 80 viktprocent och att det, med hänsyn till förekomsten av andra primära gödningsämnen (fosfor och kalium), omfattades av Taricnummer 3105201050, med tilläggsnumret A 999.
21. Tullkontoret i Kaunas tillämpade då en importtull på 6,5 procent och en slutgiltig antidumpningstull på 42,83 euro per ton på nämnda gödselmedel och fastställde att Linas Agro var skyldigt att betala 496302 euro i slutgiltig antidumpningstull, mervärdesskatt, dröjsmålsränta och böter.
22. Linas Agro gav in klagomål till den centrala tullmyndigheten, som avslog detta genom beslut av den 16 november 2018.
23. Den centrala tullmyndigheten bekräftade i det beslutet tullkontorets ställningstagande. Den påpekade att det enligt presumtionen i skälen 21–23 i förordning nr 945/2005 inte var nödvändigt att exakt fastställa ammoniumnitrathalten genom laboratorietester, eftersom denna var presumerad. De handlingar som tillhandahållits av gödselmedelsproducenten, som visade vilka primära gödningsämnen som ingick i sammansättningen av gödselmedlen och respektive halter, räckte för att kunna tullklassificera gödselmedlet och införa motsvarande antidumpningstull.
24. Den 12 december 2018 överklagade Linas Agro det beslutet till Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering). Linas Agro har inte bestritt att halten av det huvudsakliga gödningsämnet, det vill säga kväve, i gödselmedlet i fråga uppgår till 30 viktprocent. Företaget har emellertid gjort gällande att enbart den omständigheten att kvävehalten överstiger 28 procent inte i sig nödvändigtvis innebär att ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent och att gödselmedlet ska klassificeras under Taricnummer 3105201050. Ammoniumnitrathalten i gödselmedlet kunde med andra ord inte fastställas enbart utifrån förhållandet mellan ammoniumnitrathalten och kvävehalten, såsom anges i skälen i förordning nr 945/2005. Linas Agro har understrukit att dessa skäl inte är rättsligt bindande och att den centrala tullmyndigheten därför har fattat sitt beslut utan rättslig grund genom att stödja sig inte på faktiska uppgifter från laboratorietester, utan på de presumtioner som anges i nämnda skäl avseende ammoniumnitrathalten i sådana sammansatta gödselmedel som är i fråga i målet.
25. Linas Agro har även bestritt den centrala tullmyndighetens tolkning av skälen i förordning nr 945/2005 och har påpekat att begreppet ”den berörda produkten” i skäl 17 inte avser ett sammansatt gödselmedel som det aktuella, utan ammoniumnitrat. Härav följer att kvävehalten inte ska mätas i förhållande till den totala mängden sammansatt gödselmedel utan endast i förhållande till det ammoniumnitrat som det innehåller.
26. Mot denna bakgrund beslutade Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska påståendena i ingressen till förordning nr 945/2005, särskilt skälen 20–23, att om kvävehalten i den berörda produkten överstiger 28 viktprocent innehåller den följaktligen alltid mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, betraktas som en presumtion om att om den berörda produkten (ammoniumnitratgödselmedel) innehåller 28 procent eller mer kväve, innehåller den alltid mer än 80 procent ammoniumnitrat?
2) Är denna presumtion tillämplig på de nya produkttyper som anges i förordning nr 945/2005, det vill säga på NPK-gödselmedel med en kvävehalt som är lika med eller högre än 28 viktprocent, med ett förhållande ungefär 1:1 mellan ammoniumkväve och nitratkväve och en halt av fosfor och/eller kalium på högst 12 viktprocent, till exempel gödselmedlet NPK 30–4-4, som är i fråga i förevarande mål?
3) Om frågorna ovan besvaras jakande, har den ovannämnda presumtionen i förordning nr 945/2005 då bindande rättslig verkan, det vill säga kan den åberopas när det gäller klassificering enligt Taricnumren av de NPK-gödselmedel som anges i [fråga 2], och följaktligen för en tillämpning av de åtgärder (antidumpningstull) som är i kraft, även om införande av en slutgiltig antidumpningstull i artikel 1.1 och 1.3 i förordning 945/2005 (och följaktligen artikel 1.1 och 1.2 c i förordning nr 999/2014, som gällde när importförfarandena i fråga slutfördes) inte kopplas till halten av det kemiska ämnet kväve i en produkt, utan till halten av den kemiska föreningen ammoniumnitrat liksom halten av fosfor och kalium?
4) Kan presumtionen i [fråga 1] åberopas när ammoniumnitrathalten i gödselmedlen beräknas (fastställs) för klassificering enligt Taric‑numren av de NPK-gödselmedel som avses [i fråga 2] och, följaktligen, för tillämpning av de åtgärder (antidumpningstull) som är i kraft, med hänsyn till de mål som anges i skälen 35 och 36 i förordning nr 945/2005, nämligen att tillämpa de gällande åtgärderna på de nya produkttyperna i enlighet med proportionalitetsprincipen och att förenkla tullförfarandet och tillämpningen av en lämplig tullsats som motsvarar den mängd av den berörda produkten som ingår i sammansättningen? Beräknas (fastställs) med andra ord, efter det att kvävehalten i de NPK-gödselmedel som anges i [fråga 2] har fastställts (med ledning av de dokument som importören har tillhandahållit vid tullklareringen eller under laboratorietester), ammoniumnitrathalten med hänsyn till förhållandet mellan ammoniumnitrathalten och kvävehalten, som definieras i skäl 20 i förordning nr 945/2005, vilket beror på grundämnenas atommassa och är 2,86, utan att ytterligare laboratorietester utförs för att fastställa den exakta ammoniumnitrathalten?”
Prövning av tolkningsfrågorna
27. Domstolen konstaterar för det första att förordning nr 945/2005, som den har ombetts att tolka av den hänskjutande domstolen, har ändrat förordning nr 658/2002 (nedan kallad den ursprungliga förordningen) och preciserat definitionen av den produkt som berörs av bestämmelserna i den ursprungliga förordningen. Dessa åtgärder bibehölls därefter först genom förordning nr 661/2008 och sedan genom genomförandeförordning nr 999/2014, vilka behöll definitionen av den berörda produkten i förordning nr 945/2005 utan ändringar. Detta betyder att även om genomförandeförordning nr 999/2014 är den förordning om antidumpning som är tillämplig i tiden (ratione temporis) i det nationella målet, är förordning nr 945/2005 fortfarande relevant för tolkningen av den förordningen.
28. För det andra ogiltigförklarade tribunalen, genom dom av den 10 september 2008, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat/rådet ( T‑348/05, ej publicerad, EU:T:2008:327), såsom den tolkats i tribunalens dom av den 9 juli 2009, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat/rådet ( T‑348/05 INTP, ej publicerad, EU:T:2009:261), förordning nr 945/2005 i den del den avsåg JSC Kirovo-Chepetsky Khimiched, på grund av åsidosättande av artikel 11.3 i förordning nr 384/96. Den förordningen har vunnit slutgiltig verkan avseende de andra producenterna och exportörerna av den berörda produkten, såsom Dorogobuzh, med förbehåll för begäran om ogiltigförklaring enligt artikel 230 femte stycket EG.
29. Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tolkningsfrågorna ska prövas.
30. Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23 i förordning nr 945/2005, ska tolkas så, att ett ammoniumnitratbaserat gödselmedel vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent, där förhållandet mellan nitratkväve och ammoniumkväve är ungefär 1:1 och den totala fosfor- och kaliumhalten inte överstiger 12 viktprocent, ska presumeras ha en högre ammoniumnitrathalt än 80 viktprocent vad gäller införande av den slutgiltiga antidumpningstull som fastställs i förordningen, utan att det behöver göras något laboratorietest för att fastställa den exakta ammoniumnitrathalten.
31. Genom artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014 infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av gödselmedel i fast form med ursprung i Ryssland med en ammoniumnitrathalt över 80 viktprocent som omfattas av de olika KN-nummer som den avser.
32. Linas Agro har hävdat att förordningen inte är tillämplig på det aktuella gödselmedlet, eftersom ammoniumnitrathalten inte överstiger 80 viktprocent, trots en kvävehalt över 28 viktprocent.
33. Domstolen ska för det första pröva huruvida ammoniumnitrathalten i ett sådant gödselmedel som det aktuella kan presumeras överstiga 80 procent när dess kvävehalt överstiger 28 viktprocent.
34. Som framgår av skäl 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, följer definitionen av vilka produkter som denna förordning är tillämplig på bland annat av de preciseringar som gjorts i detta avseende genom förordning nr 945/2005. Det framgår nämligen av skäl 16 i den sistnämnda förordningen att den produkt som berördes av den ursprungliga förordningen var ammoniumnitrat, ett kvävehaltigt gödselmedel i fast form som ofta används inom jordbruket och som framställs av ammoniak och salpetersyra och vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent. I skälen 4 och 6 i nämnda förordning anges även att kommissionen mottagit en begäran enligt artikel 11.3 i förordning nr 384/96 om omprövning av tillämpningsområdet för de befintliga bestämmelserna så att de omfattar nya produkttyper. Dessa nya produkttyper definierades som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och högst 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 procent fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 procent kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O).
35. Det är därför som skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 innehåller vissa preciseringar avseende de kemiska och fysiska egenskaperna och slutanvändningen av såväl den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, som nya produkttyper som omfattas av antidumpningsåtgärderna.
36. I dessa skäl anges att den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, framställs av ammoniak och salpetersyra, som i kombination ger ammoniumnitrat. Det finns två huvuddrag som utmärker den berörda produktens kemiska sammansättning, nämligen sättet att uttrycka kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat. Kväve uttrycks som nitratkväve (nitratjon NO3-) och som ammoniumkväve (ammoniumjon NH4+), och förhållandet mellan dessa är 1:1. Kvävehalten överstiger alltid 28 viktprocent. Förhållandet mellan ammoniumnitrat och kväve är 2,86 och förklaras av atommassan. Atommassan för kväve är 14,0067, för väte 1,00794 och för syre 15,9994. Ammoniumnitratets totala vikt är alltså 80,04, varav 28,01 utgörs av kväve. Eftersom kvävehalten i den berörda produkten alltid överstiger 28 viktprocent, överstiger således ammoniumnitrathalten alltid 80 viktprocent. Den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, innehåller även mindre mängder gödningsämnen vilkas totala halt aldrig kan överstiga 20 viktprocent, eftersom den berörda produkten innehåller minst 80 viktprocent ammoniumnitrat.
37. Den ursprungliga förordningen grundade sig med andra ord på antagandet att om kvävehalten i den berörda produkten, i den mening som avses i denna förordning, överstiger 28 viktprocent kan det presumeras att ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent, eftersom kvävet i en produkt av detta slag härrör från ammoniumnitratet.
38. Som framgår av skäl 6 i förordning nr 945/2005, hänvisade begäran om omprövning till nya produkttyper som definierades som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och mindre än 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 procent fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 procent kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O).
39. Den presumtion som nämns i punkt 37 ovan gäller även för dessa nya produkttyper. Faktum är att det konstaterades att kvävehalten i dessa nya produkttyper översteg 28 viktprocent och att deras ammoniumnitrathalt följaktligen var högre än 80 viktprocent. I dessa produkter uttrycktes kvävet också som nitratkväve och ammoniumkväve, och förhållandet mellan dessa var också ungefär 1:1.
40. Trots tillsatsen av andra huvudnäringsämnen och oavsett omvandlingssätt (kemiskt eller genom blandning) konstaterades det att denna process inte påverkade någon av de kemiska huvudegenskaperna hos ammoniumnitratet i produkterna, det vill säga kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat vilka var högre än 28 respektive 80 viktprocent.
41. Det konstaterades således i skäl 35 i förordning nr 945/2005 att alla nya produkttyper bör betraktas som berörda produkter, uteslutande med avseende på deras innehåll av ammoniumnitrat, så länge det överstiger 80 viktprocent, och i skäl 37 i samma förordning att beskrivningen av den berörda produkten i artikeltexten i de ursprungliga förordningarna behöver förtydligas, för att ta hänsyn till att flera olika gödselmedel innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitratkväve och ammoniumkväve och för att undvika att den berörda produkten förväxlas med dess viktigaste komponent, ammoniumnitrat. Enligt artikel 1 i förordning nr 945/2005 har begreppet ammoniumnitrat, som förekommer i artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen, ersatts med formuleringen ”gödselmedel i fast form som innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat”. Den definitionen av den berörda produkten återges ordagrant i de följande förordningarna om införande av en antidumpningstull, särskilt genomförandeförordning nr 999/2014.
42. Av detta följer, i motsats till vad Linas Agro har gjort gällande, att den presumtion som uppställs i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 är tillämplig inte bara på den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, utan även på nya produkttyper. Detta innebär att artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23, inte kan tolkas på så sätt att den hindrar att ammoniumnitrathalten i ett ammoniumnitratgödselmedel presumeras överstiga 80 viktprocent vid tullklassificering och införande av en antidumpningstull enligt den genomförandeförordningen i de fall då kvävehalten överstiger 28 viktprocent.
43. Det ska emellertid, för det andra, preciseras att en sådan presumtion kan motbevisas.
44. Domstolen erinrar om att artikel 14.1 i grundförordningen föreskriver att antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Det är endast om en produkt klassificeras enligt det undernummer i KN som avses i en antidumpningsförordning och den samtidigt har alla egenskaper som kännetecknar den berörda produkten som produkten blir tullpliktig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2013, Steinel Vertrieb, C‑595/11, EU:C:2013:251, punkterna 30 och 31).
45. Det framgår emellertid av den klara ordalydelsen i artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014 och av Taric‑koderna i den artikeln att det avgörande kriteriet både för tullklassificeringen och för införandet av en antidumpningstull är den faktiska ammoniumnitrathalten i importerat gödselmedel och inte ammoniumnitrathalt som presumeras på grundval av kvävehalten. Den presumtion som nämns i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 kan således inte godtas om det bevisas att det berörda gödselmedlet, trots en kvävehalt över 28 viktprocent, i själva verket har en ammoniumnitrathalt som inte överstiger 80 viktprocent.
46. Varje annan tolkning av genomförandeförordning nr 999/2014 mot bakgrund av förordning nr 945/2005 skulle leda till att tillämpningen av antidumpningsåtgärderna utvidgades till att omfatta gödselmedel som inte omfattas av definitionen av de produkter som avses i den förstnämnda av dessa förordningar. Domstolen erinrar om att den omständigheten att tillämpningen av antidumpningstullar utsträcks till att omfatta andra produkter än dem som berörs av en antidumpningsförordning är oförenlig med grundförordningarnas syfte och systematik (se, analogt, dom av den 18 april 2013, Steinel Vertrieb, C‑595/11, EU:C:2013:251, punkt 43).
47. För det tredje ska det, för att besvara den hänskjutande domstolens frågor om vilka bevisregler som ska användas för att motbevisa denna presumtion, såsom ett laboratorietest, erinras om att det enligt fast rättspraxis, i avsaknad av unionslagstiftning på området, ankommer på varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten, under förutsättning att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, Unibet, C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 39 och 82).
48. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att med stöd av nationella processrättsliga regler bedöma huruvida den bevisning som Linas Agro har lagt fram kan bryta den presumtion som anges i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 och, i förekommande fall, om ett laboratorietest ska göras för att fastställa den verkliga ammoniumnitrathalten i det aktuella gödselmedlet.
49. Av vad som anförts följer att artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23 i förordning nr 945/2005, ska tolkas så, att ett ammoniumnitratgödselmedel vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent, vars förhållande mellan nitratkväve och ammoniumkväve är ungefär 1:1 och vars totala halt av fosfor och kalium inte överstiger 12 viktprocent kan presumeras – så länge inte motsatsen bevisas – ha en högre nitrathalt än 80 viktprocent vad gäller införandet av en slutgiltig antidumpningstull genom den bestämmelsen, utan att det krävs ett laboratorietest för att fastställa den exakta ammoniumnitrathalten.
Rättegångskostnader
50. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: litauiska.