Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑119/20 Lauku atbalsta dienests (Nyetableringsstöd för jordbruk)
I. Inledning
1. Kan jordbrukare ta emot både stöd för utveckling av småbruk och stöd för unga jordbrukare från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu)?
2. Detta är kärnfrågan i målet som ligger till grund för den begäran om förhandsavgörande som hänskjutits av Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland). När denna fråga besvaras ska det beaktas att både unga jordbrukare och utveckling av småbruk främjas genom så kallade nyetableringsstöd. Dessa stöd är en del av åtgärden för utveckling av jordbruksföretag som är av särskild betydelse för landsbygdsutvecklingen.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Förordning nr 1305/2013
3. Den tillämpliga rättsliga ramen för de nyetableringsstöd som är aktuella i förevarande mål utgörs av förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).
4. Skäl 17 i förordning nr 1305/2013 har följande lydelse:
”För landsbygdens utveckling är skapande och utveckling av ny ekonomisk verksamhet i form av nya jordbruk … mycket viktigt. … En jordbruks- och affärsutvecklingsåtgärd bör göra det lättare för unga jordbrukare att etablera ett jordbruk och därefter genomföra en strukturanpassning i sina jordbruksföretag. … Utveckling av små jordbruksföretag med möjlighet till ekonomisk lönsamhet bör också uppmuntras. För att säkerställa överlevnaden för ny ekonomisk verksamhet som stöds i enlighet med denna åtgärd bör inlämnande av en affärsplan vara ett villkor för stöd. Stöd för nyetablering bör endast omfatta den inledande perioden av ett sådant företags livstid och inte övergå till driftstöd. Om medlemsstaterna väljer att bevilja stöd i form av delbetalningar bör sådana delbetalningar därför göras under en period på högst fem år. …
För att lösa problemet med tillträde till mark för unga jordbrukare kan medlemsstaterna också erbjuda detta stöd i kombination med andra former av stöd, exempelvis genom att använda finansiella instrument.”
5. I artikel 2.1 andra stycket led n i förordning nr 1305/2013 definieras begreppet ung jordbrukare som:
”en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget.”
6. Artikel 5 första stycket i nämnda förordning fastställer unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling:
”…
…
2. Förbättra jordbruksföretagens livskraft och konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk i alla regioner och främja innovativ jordbruksteknik och hållbart skogsbruk, med särskild inriktning på följande:
a) Förbättra jordbruksföretagens ekonomiska resultat och underlätta omstrukturering och modernisering av jordbruksföretagen särskilt i syfte att öka marknadsdeltagande och marknadsinriktning …
b) Underlätta inträdet i jordbrukssektorn för jordbrukare med tillräcklig kompetens och i synnerhet generationsskiften.
6. Främja … ekonomisk utveckling på landsbygden, med särskild inriktning på följande:
a) Främja … skapande samt utveckling av småföretag …”
7. Enligt artikel 6.1 första meningen i förordning 1305/2013 ska den verksamhet i medlemsstaterna som Ejflu är involverad i genomföras via landsbygdsprogram.
8. Artikel 19 i förordning 1305/2013 rör jordbruksutveckling:
”1. Stöd inom ramen för denna åtgärd ska avse
a) nyetableringsstöd för
i) unga jordbrukare,
ii) annan verksamhet än jordbruksverksamhet på landsbygden,
iii) utveckling av småbruk,
…
2. Stöd inom ramen för punkt 1 a i ska beviljas unga jordbrukare.
…
Stöd inom ramen för punkt 1 a iii ska beviljas småbruk såsom dessa definieras av medlemsstaterna.
…
4. Stöd inom ramen för punkt 1 a ska ges på villkor att en affärsplan lämnas in. Genomförandet av affärsplanen måste inledas inom nio månader från och med dagen för beslutet om beviljande av stöd.
För unga jordbrukare som erhåller stöd enligt punkt 1 a i ska det i affärsplanen anges att den unga jordbrukaren motsvarar kraven beträffande aktiva jordbrukare i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013 inom 18 månader efter dagen för etableringen.
Medlemsstaterna ska ange övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd i enlighet med punkt 1 a i och iii. Den nedre gränsen för stödet enligt punkt 1 a i ska vara högre än den övre gränsen för stödet enligt punkt 1 a iii. Stöden ska begränsas till jordbruksföretag som omfattas av definitionen av mikroföretag och småföretag.
5. Stöd enligt punkt 1 a ska utbetalas i form av minst två delbetalningar under högst fem år. Delbetalningarna får gradvis minskas. Den sista delbetalningen inom ramen för punkt 1 a i och ii ska göras på villkor att affärsplanen genomförs korrekt.
6. Det högsta stödbeloppet enligt punkt 1 a anges i bilaga II. Medlemsstaterna ska när de anger stödbeloppet enligt punkt 1 a i och ii också ta hänsyn till programområdets socioekonomiska situation.
…”
9. I enlighet med bilaga II till förordning nr 1305/2013 är det högsta beloppet för stöd enligt artikel 19.1 a i 70000 euro per ung jordbrukare, och det högsta beloppet för stöd enligt artikel 19.1 a iii 15000 euro per småbruk.
10. I enlighet med den vägledande förteckningen i bilaga VI till samma förordning hör jordbruksutveckling enligt artikel 19 till åtgärder av särskild betydelse för flera unionsprioriteringar för landsbygdsutveckling.
2. Förordning 2017/2393
11. Skäl 1 i förordning 2017/2393, vilken bland annat ändrade förordning nr 1305/2013 efter den tidsperiod som är relevant för det aktuella målet, har följande lydelse:
”I syfte att säkerställa rättslig säkerhet och ett enhetligt och icke-diskriminerande genomförande av stödet till unga jordbrukare bör det fastställas att ’dagen för etableringen’ som det hänvisas till i … förordning … nr 1305/2013 … avser den dag då den sökande vidtar eller slutför en åtgärd med koppling till etableringen för första gången och att ansökan om stöd ska lämnas in senast 24 månader efter den dagen. …”
12. Genom artikel 1 punkt 1 led b i förordning 2017/2393 infördes det nya ledet s i artikel 2.1 andra stycket i förordning 1305/2013, vilken föreskriver följande definition: ”dag för etableringen: den dag när den sökande vidtar eller slutför en eller flera åtgärder med koppling till den företagsstart som avses i led n.”
13. Genom artikel 1.7 led a i förordning 2017/2393 infördes ett nytt fjärde stycke i artikel 19.4 i förordning nr 1305/2013, vilken föreskriver att medlemsstaterna i landsbygdsprogrammen ska fastställa den eller de åtgärder som avses i artikel 2.1 andra stycket led s.
14. Dessutom infördes genom artikel 1.7 led a i förordning 2017/2393 ett nytt första stycke i artikel 19.4 i förordning nr 1305/2013, i vilket det föreskrivs att ”ansökan om stöd enligt punkt 1 a i ska lämnas in senast 24 månader efter dagen för etableringen.”
3. Förordning nr 1307/2013
15. Enligt artikel 9.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken ska ”[e]n sådan person eller grupp av personer … betraktas som aktiv jordbrukare om de lägger fram kontrollerbara bevis … för något av följande: a) Att det årliga direktstödsbeloppet uppgår till minst 5 % av deras totala intäkter från annan verksamhet än jordbruksverksamhet under det senaste räkenskapsår för vilket sådana uppgifter föreligger. b) Att deras jordbruksverksamhet inte är obetydlig. c) Att det huvudsakliga målet med deras verksamhet eller företag är att utöva jordbruksverksamhet.”
4. Riktlinjerna för jordbruket 2014–2020
16. Enligt punkt 4 i Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (nedan kallade riktlinjerna för jordbruket 2014–2020) anger dessa riktlinjer på vilka villkor stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden kan anses vara förenligt med den inre marknaden.
17. Enligt punkt 23 led a i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 omfattar riktlinjernas tillämpningsområde bland annat åtgärder inom jordbrukssektorn, som inte omfattas av landsbygdsprogram enligt artikel 6 i förordning 1305/2013.
18. Punkterna 99–107 i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 föreskriver bland annat följande under rubriken ”Kumulering av stöd”:
”(99) Stöd får beviljas parallellt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala beloppet statligt stöd för en verksamhet eller ett projekt inte överstiger de stödtak som anges i dessa riktlinjer.
…
(107) … Nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk som avses i avsnitt 1.1.2 bör inte kumuleras med nyetableringsstöd för unga jordbrukare eller för utveckling av småbruk som avses i artikel 19.1 a i och iii i förordning (EU) nr 1305/2013 om en sådan kumulering skulle leda till ett stödbelopp som överstiger de som föreskrivs i dessa riktlinjer.”
19. Del II avsnitt 1.1.2 i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 rör nyetableringsstöd för unga jordbrukare och för utveckling av småbruk. För förevarande mål är i synnerhet punkterna 174, 177 och 184 av betydelse:
”(174) Kommissionen kommer att anse nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.
…
(177) Medlemsstaterna måste fastställa övre och lägre tröskelvärden … för tillgång till nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk. Det lägre tröskelvärdet för tillgång till nyetableringsstöd till unga jordbrukare måste vara högre än det övre tröskelvärdet för tillgång till stöd för utveckling av småbruk.
…
(184) Det högsta stödbeloppet måste vara begränsat till 70000 euro per ung jordbrukare och 15000 euro per småbruk. Medlemsstaterna måste när de fastställer stödbeloppet för unga jordbrukare också ta hänsyn till den socioekonomiska situationen i det berörda området.”
B. Lettisk rätt
20. Lettland genomförde unionsbestämmelserna genom dekret nr 292 om utvecklingen av småbruk och dekret nr 323 om unga jordbrukare.
21. Punkt 1 i dekret nr 292 föreskriver att stöd för utveckling av småbruk beviljas ”i form av ett engångsstöd”.
22. Enligt punkt 20 i detta dekret får den som ansöker om stöd bara erhålla det stöd som nämns i dessa bestämmelser en gång inom en och samma programplaneringsperiod.
23. Punkt 1 i dekret nr 323 föreskriver att även stöd för unga jordbrukare beviljas ”i form av ett engångsstöd”.
III. Bakgrund och begäran om förhandsavgörande
24. Den 15 september 2015 registrerade sig en kvinna vid namn Līga Šenfelde som näringsidkare hos den lettiska skattemyndigheten.
25. Den 5 oktober 2015 ingav Līga Šenfelde en ansökan om stöd för utveckling av ett småbruk som beviljades av Lauku atbalsta dienests (Myndigheten för stöd till landsbygdsutveckling, Lettland) den 15 januari 2016.
26. Den 27 juli 2016 tog Līga Šenfelde över jordbruksföretaget ”Purenes” som tidigare drevs av hennes föräldrar.
27. För att ta över och utveckla jordbruksföretaget ansökte hon den 23 augusti 2016 dessutom om stöd för unga jordbrukare för nyetablering. Under tiden fortsatte hon att bedriva den verksamhet för vilken hon hade beviljats det första stödet.
28. Genom beslut av den 6 januari 2017 avslog Lauku atbalsta dienests (Myndigheten för stöd till landsbygdsutveckling) hennes andra ansökan. Myndigheten motiverade avslaget med att de jordbruksföretag som erhåller stöd enligt förordning nr 1305/2013 ingår i olika kategorier och att olika stöd inte får överlappa varandra. Enligt myndigheten följer det även av lettisk rätt att en sökande antingen får erhålla stöd för utveckling av småbruk eller stöd för unga jordbrukare, men inte både och.
29. Līga Šenfelde överklagade beslutet till Administratīvā rajona tiesa (Förvaltningsdomstolen på distriktsnivå, Lettland) och till Administratīvā apgabaltiesa (Regionala förvaltningsdomstolen, Lettland) och yrkade att även det andra stödet skulle beviljas. Överklagandet ogillades i båda instanser.
30. Inom ramen för sitt överklagande till Augstākā Tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland) har Līga Šenfelde vidhållit att mottagaren av ett stöd för utveckling av småbruk även kan erhålla stöd för unga jordbrukare.
31. Mot denna bakgrund meddelade Augstākā Tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland) ett beslut av den 24 februari 2020, som inkom till domstolen den 28 februari 2020, genom vilket förfarandet förklarades vilande och följande fråga hänsköts till EU-domstolen för förhandsavgörande: Ska artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 jämte andra bestämmelser i denna förordning och i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020, tolkas så att 1. en jordbrukare förlorar sin ställning som ”ung jordbrukare” enbart på grund av att denne två år dessförinnan har erhållit stöd för utveckling av småbruk, enligt artikel 19.1 a iii i förordningen, 2. dessa bestämmelser medger att en medlemsstat antar bestämmelser som innebär att det stöd som avses i artikel 19.1 a i) i förordningen inte betalas ut till en jordbrukare om denne redan har beviljats sådant stöd som avses i artikel 19.1 a iii, 3. en medlemsstat får neka en jordbrukare kumulering av stöd, när den turordning för kumulering som fastställs i det landsbygdsutvecklingsprogram som överenskommits med Europeiska kommissionen inte har iakttagits?
32. I förfarandet vid domstolen har Līga Šenfelde, Republiken Lettland och Europeiska kommissionen avgett skriftliga yttranden.
IV. Rättslig bedömning
33. Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) bygger på två pelare. Åtgärder inom ramen för den första pelaren är till exempel direktstöd. Den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är landsbygdsutvecklingspolitiken och regleras av förordning nr 1305/2013. Landsbygdsutvecklingsåtgärder vidtas inom ett strategiskt ramverk och genomförs via landsbygdsprogram som uppfyller unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling. Prioriteringarna som föreskrivs i förordning nr 1305/2013 omfattar bland annat att underlätta inträdet i jordbrukssektorn för jordbrukare med tillräcklig kompetens och generationsskiften, samt skapande och utveckling av småföretag.
34. Av särskild betydelse för dessa prioriteringar är utvecklingen av jordbruksföretag enligt artikel 19 i förordning nr 1305/2013. Enligt artikel 19.1 a ska stöd inom ramen för denna åtgärd i synnerhet avse nyetableringsstöd för unga jordbrukare (led i), annan verksamhet än jordbruksverksamhet på landsbygden (led ii) och utveckling av småbruk (led iii).
35. I det aktuella målet har den lettiska myndigheten nekat Līga Šenfelde stöd för unga jordbrukare, eftersom hon redan beviljats stöd för utveckling av småbruk.
36. Följaktligen aktualiseras frågan huruvida det är uteslutet att bevilja stöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 enligt de relevanta unionsrättsliga bestämmelserna, om stöd för utveckling av småbruk redan har beviljats enligt led iii i nämnda bestämmelse (tolkningsfrågans första del, se avsnitt A). I nästa steg ska det därefter prövas vilket utrymme medlemsstaterna har för att anta lagstiftning i detta avseende (tolkningsfrågans andra och tredje del, se avsnitt B).
A. Är det enligt unionsrätten möjligt att lämna in på varandra följande ansökningar om nyetableringsstöd enligt artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 – först för utveckling av småbruk och därefter för unga jordbrukare (tolkningsfrågans första del)?
37. Med den första delen av tolkningsfrågan vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 ska tolkas på så sätt att en jordbrukare förlorar sin ställning som ung jordbrukare på grund av att denne redan dessförinnan har erhållit stöd för utveckling av småbruk.
38. Uttryckt med andra ord ska det alltså klargöras huruvida en jordbrukare som redan har tagit emot stöd för utveckling av småbruk fortfarande kan söka nyetableringsstöd för unga jordbrukare. För att besvara denna fråga är det nödvändigt att undersöka villkoren för att bevilja dessa två typer av stöd.
39. I detta sammanhang kommer det inledningsvis att klargöras att villkoren för att erhålla stöd för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan föreskriver att jordbruksföretagen ska vara av olika storlek, vilket innebär att dessa villkor inte kan vara uppfyllda samtidigt (se avsnitt 1). Det leder dock till frågan om, och om så är fallet i vilken utsträckning, det ändå kan vara tillåtet att söka båda stöden efter varandra, när – såsom i det aktuella målet – de olika villkoren avseende jordbruksföretagets storlek uppfylldes vid olika tidpunkter, eftersom det första stödet gjorde att företaget kunde växa till den storlek som krävs för att söka det andra stödet (se avsnitt 2).
1. Villkor för att erhålla nyetableringsstöd för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan
40. Stödet inom ramen för artikel 19.1 a i) i förordning 1305/2013 beviljas ”unga jordbrukare” enligt artikel 19.2 första stycket. Enligt definitionen i artikel 2.1 andra stycket led n i förordningen är en ung jordbrukare en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget. Enligt bilaga II till förordning 1305/2013 är det maximala beloppet för stöd enligt artikel 19.1 a i 70000 euro per ung jordbrukare.
41. Stöd enligt artikel 19.1 a iii i förordning nr 1305/2013 beviljas för utveckling av småbruk. Enligt artikel 19.2 tredje stycket ankommer det på medlemsstaterna att definiera begreppet ”småbruk”. Det innebär att medlemsstaterna kan ta hänsyn till jordbruksstrukturen i det egna landet när de fastställer vem som har rätt att söka stöd inom ramen för artikel 19.1 a iii. Enligt bilaga II till förordning nr 1305/2013 är det maximala beloppet för stöd enligt nämnda bestämmelse 15000 euro per småbruk.
42. Artikel 19.4 tredje stycket första meningen i förordning nr 1305/2013 föreskriver att medlemsstaterna ska ange övre och nedre gränser för beviljande av stöd till jordbruksföretagen i enlighet med punkt 1 a i och iii. Kriteriet för fastställande av dessa gränser ska vara jordbruksföretagets produktionspotential, uttryckt som standardoutput eller motsvarande. Då det i detta sammanhang är fråga om produktionspotential är det möjligt att sökanden vid tidpunkten för ansökan ännu inte kan uppvisa någon produktion. Såsom kommissionen förklarar i sina riktlinjer för artikel 19 i förordning nr 1305/2013 ska sökanden i sådana fall visa att denne har en möjlighet (med avseende på produktionsfaktorer som land, djur och så vidare) att uppnå en viss produktionsnivå.
43. Artikel 19.4 tredje stycket andra meningen i förordning nr 1305/2013 föreskriver att medlemsstaterna, när de anger övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd i enlighet med punkt 1 a i och iii, måste föreskriva att den nedre gränsen för stöd till unga jordbrukare enligt led i är högre än den övre gränsen för stödet för utveckling av småbruk enligt led iii.
44. Som kommissionen påpekar i sina riktlinjer för artikel 19 i förordning nr 1305/2013, och vilket både kommissionen och Lettland har gjort gällande i det aktuella målet, innebär detta med andra ord att tröskeln för en ung jordbrukare, det vill säga den lägsta tillåtna produktionen i dennes jordbruksföretag, för att få tillgång till stöd enligt artikel 19.1 a i måste vara högre än den maximala produktionen i ett småbruk som ansöker om stöd enligt led iii i nämnda bestämmelse. I överensstämmelse med detta föreskriver den lettiska lagstiftningen enligt parternas uppgifter att ett småbruk måste ha en produktionspotential mellan 2000 och 15000 euro, medan en ung jordbrukare måste ha en produktionspotential mellan 15000 euro och 70000 euro.
45. Eftersom den nedre gränsen för att ge unga jordbrukare tillgång till stöd alltså under alla omständigheter är högre än den övre gränsen för stöd för utveckling av småbruk kan villkoren för de två nyetableringsstöden inte vara uppfyllda samtidigt. Om ett företag ligger under den övre gränsen för stöd för utveckling av småbruk, ligger det nämligen med nödvändighet även under den nedre gränsen för tillgång till stöd för unga jordbrukare. Omvänt är ett företag vars storlek ligger över denna nedre gräns med nödvändighet även över den övre gränsen för stöd för småbruk.
46. Förklaringen till dessa ömsesidigt uteslutande kriterier för nyetableringsstöd enligt artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan är att dessa båda stödåtgärder på kompletterande och skilda sätt syftar till att nå målsättningen med nämnda bestämmelse, nämligen att utveckla jordbruksföretag genom nyetableringsstöd.
47. För det första ska nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013, som gör det lättare för unga jordbrukare att för första gången etablera ett jordbruk, underlätta inträdet i jordbrukssektorn för jordbrukare med tillräcklig kompetens och i synnerhet generationsskiften, vilket är en unionsprioritering för landsbygdsutvecklingen. Detta bekräftas även av de andra skyldigheter som ingår med att ett stöd för unga jordbrukare beviljas enligt nämnda bestämmelse. Den föreskriver nämligen att personerna som erhåller stöd ska motsvara kraven beträffande aktiva jordbrukare och etablera sig som faktiskt ansvariga för jordbruket, det vill säga utöva faktisk kontroll över jordbruksföretaget. Därigenom säkerställs att de i verkligheten också etablerar sig som ansvariga för jordbruket och att jordbruksverksamheten är deras huvudsakliga verksamhet eller åtminstone har en väsentlig omfattning. Det saknar i detta sammanhang betydelse om det är fråga om en första etablering genom att ett nytt jordbruksföretag bildas eller genom att ett befintligt tas över.
48. I motsats till detta ska nyetableringsstödet för utveckling av småbruk enligt artikel 19.1 a iii i förordning nr 1305/2013 främja utveckling, det vill säga strukturell förbättring av befintliga småbruk. Här är det alltså fråga om att bibehålla och förbättra de befintliga jordbruksstrukturer som utgör landsbygden. Visserligen ska stödet endast ges till jordbruksföretag med möjlighet till ekonomisk lönsamhet enligt skäl 17 i förordning nr 1305/2013. Stödet ska dock ge ägare av sådana strukturer incitament att fortsätta driva och vidareutveckla sina jordbruksföretag, även när det är fråga om mycket små företag vars avkastning inte nödvändigtvis utgör huvuddelen av jordbrukarens inkomster eller till viss del har karaktär av självhushåll. Det är nämligen även och just genom att sådana strukturer bibehålls som det är möjligt att säkerställa en levande landsbygd och motverka att landsbygden avfolkas och att bystrukturer dör ut.
49. Stöd för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan riktar sig således till två olika grupper av stödmottagare som vardera på sitt eget sätt bidrar till att bibehålla och utveckla landsbygden. Såsom kommissionen påpekar i sina riktlinjer för artikel 19 i förordning nr 1305/2013 ska omständigheten att dessa båda typer av stöd gynnar olika mottagare även bidra till att de begränsade stödmedel som finns används målinriktat och undvika så kallade ”dödviktseffekter”. Sådana uppstår i en situation där stöd lämnas för att främja verksamhet som mottagaren skulle ha genomfört i vilket fall som helst, det vill säga även om denne inte hade tagit emot stödet. För att undvika sådana dödviktseffekter är en allmän princip för unionsstöd att varje enskilt stöd ska ha en särskild stimulanseffekt.
50. Utformningen av systemet för nyetableringsstöd enligt artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 syftar till att undvika att unga jordbrukare, vars planerade verksamhet i överensstämmelse med ovanstående överväganden ska vara av betydande omfattning, helt enkelt får det jämförelsevis låga stödet på maximalt 15000 euro för utveckling av ett småbruk ”på köpet”, trots att det inte på något sätt påverkar deras beslut att etablera sig som ung jordbrukare om de erhåller stödet eller inte.
51. Hur förhåller det sig då i en situation som den aktuella, där företagsstorleken som föreskrivs för tillgång till stöd för utveckling av småbruk å ena sidan och för unga jordbrukare å andra sidan successivt uppnås inom loppet av en relativt kort tidsperiod, i synnerhet eftersom stödmottagaren kunde öka sin produktionspotential i motsvarande mån just tack vare att hon fick det första stödet, vilket möjligen också var det som gjorde att hon över huvud taget kunde överväga att etablera sig som ung jordbrukare? Är det även i en sådan situation – vilket Lettland och kommissionen har gjort gällande – uteslutet att söka båda stöden, trots att mottagaren uppnår ett av huvudmålen med förordning nr 1305/2013, nämligen att ett jordbruksföretag övertas av en ung jordbrukare?
2. Är det principiellt tillåtet för en stödmottagare att ansöka om stöd för unga jordbrukare efter att denne har erhållit ett stöd för utveckling av småbruk i en situation där respektive tröskelvärde uppnås successivt, och om det är fallet, vilka villkor gäller?
52. Både Lettland och kommissionen har i det aktuella målet gjort gällande att en jordbrukare som redan tagit emot stöd för utveckling av småbruk inte därefter kan erhålla stöd för unga jordbrukare, även om dennes företag under tiden har uppnått den nödvändiga storleken. De har dock åberopat olika grunder för sin uppfattning.
53. Till stöd för sin uppfattning har Lettland åberopat ett argument som redan framförts av de lettiska myndigheterna i målet vid den nationella domstolen. Argumentet går i huvudsak ut på att en jordbrukare som tidigare har tagit emot stöd för utveckling av ett småbruk inte längre uppfyller villkoren för tillgång till stöd för unga jordbrukare. Även om produktionspotentialen i jordbrukarens företag under tiden har uppnått den nödvändiga storleken ska denne inte längre anses vara en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i artikel 2.1 andra stycket led n i förordning nr 1305/2013. En sådan jordbrukare kan nämligen inte längre anses uppfylla kravet på att denne ”startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget” i nämnda bestämmelse, eftersom det ligger i sakens natur att jordbrukaren redan tidigare, närmare bestämt senast vid tidpunkten då denne erhåller stödet för utveckling av småbruk, har startat ett jordbruksföretag som ansvarig för det jordbruksföretaget.
54. Kommissionen anser däremot att en jordbrukare inte förlorar sin ställning som ung jordbrukare endast på grund av att denne redan har tagit emot stöd för utveckling av ett småbruk. Förordning 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393, som även kan användas vid tolkningen av den rättsliga situation som är relevant i förevarande mål, föreskriver att ansökan om stöd för unga jordbrukare ska lämnas in senast 24 månader efter dagen för etableringen. Därmed kan den nödvändiga förutsättningen för stöd för unga jordbrukare som avser att etableringen ska ske för första gången anses vara uppfyllt under en tidsperiod på två år efter etableringen, även om en ung jordbrukare under denna tidsperiod först har ansökt om stöd för utveckling av ett småbruk, och jordbruksföretaget först därpå har vuxit till den nödvändiga storleken för att ansöka om stöd för unga jordbrukare.
55. Icke desto mindre anser kommissionen att syftet med stödreglerna för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan även i detta fall utgör hinder för att bevilja ett andra stöd, eftersom båda stöden definierats på ett sådant sätt att de är avsedda för olika kategorier av stödmottagare och därför inte kan kumuleras.
56. Jag kan inledningsvis konstatera att kommissionen har rätt i sin analys i det avseendet att en jordbrukare inte förlorar sin ställning som ung jordbrukare endast på grund av att denne inom en tidsperiod på 24 månader före ansökan om stöd för unga jordbrukare erhållit stöd för utveckling av småbruk (se avsnitt a). Vad gäller möjligheten att erhålla båda stöden efter varandra behöver kommissionens analys emellertid nyanseras: Det stämmer visserligen att båda stöden inte kan kumuleras till deras fulla belopp. Det är däremot möjligt att ansöka om och erhålla båda stöden, om beloppet som erhållits inom ramen för det första stödet räknas av från beloppet som ska beviljas inom ramen för det andra stödet (se avsnitt b). Denna lösning är förenlig med både livssituationen för unga jordbrukare och med målet med att de beviljas stöd enligt förordning nr 1305/2013 (se avsnitt c).
a) Tidsfristerna för att ansöka om stöd för unga jordbrukare och för att uppfylla kraven i samband med detta
57. Som jag redan visat ovan är en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i artikel 2.1 led n i förordning nr 1305/2013 en person som startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget.
58. I den version av förordning nr 1305/2013 som är relevant i det aktuella målet definierades begreppet första etablering inte närmare. Det har därefter visat sig vara problematiskt. Å ena sidan framstod det som klart från första början att etableringen är en process som pågår över en viss tidsperiod och inte sker vid en viss fastställbar tidpunkt. Å andra sidan är det nödvändigt att fastställa en exakt tidpunkt då vissa tidsfrister börjar löpa, i synnerhet fristen för att lämna in en ansökan om stöd för unga jordbrukare. I detta hänseende framgår det visserligen inte av den lydelse av förordning nr 1305/2013 som är relevant i förevarande mål att ansökan om stöd för unga jordbrukare måste lämnas in redan innan etableringen har avslutats. Hur lång tid en ung jordbrukare har på sig för att lämna in denna ansökan efter att etableringen har avslutats förblev emellertid oklart.
59. Följaktligen var syftet med förordning 2017/2393, såsom framgår av skäl 1 i förordningen, att säkerställa rättssäkerhet och ett enhetligt och icke-diskriminerande genomförande av stödet till unga jordbrukare. I detta syfte fastställdes att dagen för etableringen avser den dag då den sökande vidtar eller slutför en eller flera åtgärder som har koppling till en första etablering, varvid medlemsstaterna ska fastställa vilka åtgärder det är fråga om, och att ansökan om stöd ska lämnas in senast 24 månader efter den dagen. Förordning nr 1305/2013 har anpassats och kompletterats i enlighet med detta.
60. Visserligen kan senare bestämmelser inte automatiskt användas för tolkning av tidigare bestämmelser, eftersom de inte endast är klargöranden utan även kan vara materiella förändringar av rättsläget. Eftersom ändringarna som är aktuella i detta mål däremot uttryckligen är klargöranden kan bestämmelserna i förordning nr 1305/2013, även om de inte kan tillämpas direkt, även användas för tolkningen av det relevanta rättsläget i målet vid den nationella domstolen.
61. Jag anser således att kommissionens uppfattning i fråga om detta rättsläge är riktig, nämligen att villkoret avseende en första etablering är uppfyllt om ansökan om stöd för unga jordbrukare lämnas in senast 24 månader efter dagen för etableringen, vilket gäller oberoende av huruvida sökanden under denna tidsperiod redan har mottagit stöd för utveckling av småbruk.
62. I enlighet med detta var Līga Šenfelde i det nationella målet vid tidpunkten då hon lämnade in sin ansökan om stöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a led i) i förordning nr 1305/2013 en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i artikel 2.1 andra stycket led n i denna förordning. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter registrerades Līga Šenfelde som näringsidkare mindre än ett år efter att hon lämnat in ansökan om stöd för unga jordbrukare. Stödet för utveckling av småbruk beviljades till och med först sju månader innan denna ansökan om stöd. Det är således inte nödvändigt att avgöra huruvida det i förevarande mål är tidpunkten då Līga Šenfelde registrerades som näringsidkare eller då hon erhöll stödet för utveckling av småbruk som ska anses som dagen för etableringen, eftersom det under alla omständigheter hade förflutit mindre än 24 månader mellan dessa båda händelser och tidpunkten då ansökan om stöd för unga jordbrukare lämnades in.
63. Mot bakgrund av Lettlands argumentation uppkommer emellertid frågan huruvida villkoren för att bevilja stöd för unga jordbrukare, i synnerhet villkoret avseende företagets storlek, måste vara uppfyllda redan på dagen för etableringen, eller om det är tillräckligt att den nödvändiga storleken uppnås under tiden som fristen för att ansöka om stöd löper.
64. Jag kan i detta hänseende konstatera att förordning nr 1305/2013 inte innehåller något som ger stöd för en tolkning som innebär att alla villkor för beviljande av stöd för unga jordbrukare måste vara uppfyllda redan på dagen för etableringen. Tvärtom innehåller förordningen flera bestämmelser som föreskriver att många av villkoren (till exempel förvärvandet av tillräckliga yrkeskvalifikationer eller iakttagande av kraven beträffande aktiva jordbrukare) ska uppfyllas inom en viss tid efter att stöd för unga jordbrukare beviljats. Detta tar hänsyn till det ovannämnda faktum att en ung jordbrukares första etablering är en fortlöpande process som pågår under en viss tid.
65. Visserligen innehåller förordning nr 1305/2013 inte några bestämmelser om när villkoret avseende företagets storlek för beviljande av stöd för unga jordbrukare ska vara uppfyllt. Det ligger emellertid nära till hands att detta villkor inte måste vara uppfyllt redan på dagen för etableringen, utan att det är tillräckligt om det är uppfyllt vid tidpunkten för inlämnande av ansökan. Det är nämligen vid denna tidpunkt som den behöriga myndigheten – med undantag för de villkor som nämnts i föregående punkt, vilka behöver uppfyllas först senare –prövar huruvida villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda.
66. Därmed tillåter artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 att en ung jordbrukare under de första 24 månaderna efter etableringen ansöker om stöd för unga jordbrukare, oavsett om denne under nämnda tidsperiod redan har ansökt om stöd för utveckling av småbruk enligt led iii.
67. Vid en första anblick strider denna tolkning mot de ovannämnda målen med stödordningen, vilka särskilt framgår av de olika gränserna för jordbruksföretagens produktionspotential. Denna motsättning undanröjs emellertid om beloppet som en stödmottagare har tagit emot för utveckling av småbruk dras av från beloppet som samma mottagare senare beviljas inom ramen för stöd för unga jordbrukare.
b) Avdrag för beloppet som redan beviljats inom ramen för stöd för utveckling av småbruk
68. Som kommissionen och även Lettland med fog påpekat skulle en kumulering av stöden för utveckling av småbruk och för unga jordbrukare på ett sätt som innebär att de maximala stödbeloppen som föreskrivs för båda stöden betalas ut i sin helhet och de beviljade beloppen helt enkelt adderas strida mot att dessa två stöd utformats för olika kategorier av stödmottagare, samt mot principerna om att medlen ska användas på ett effektivt sätt och om rättvis och riktad fördelning av EU-finansiering.
69. Följaktligen är det inte tillåtet för en och samma jordbrukare att inom ramen för stödet för utveckling av småbruk erhålla upp till 15000 euro och inom ramen för stödet för unga jordbrukare erhålla upp till 70000 euro, det vill säga sammanlagt upp till 85000 euro. Detta bekräftas för övrigt av bestämmelserna om stöd i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020, enligt vilka även medlemsstaternas stöd för unga jordbrukare å ena sidan och för utveckling av småbruk å andra sidan endast kan kombineras med stöd för dessa kategorier av mottagare enligt förordning nr 1305/2013 i den utsträckning som de fastställda maximala stödbeloppen på 15000 euro respektive 70000 euro inte överskrids.
70. Följaktligen är det i en situation som den aktuella, där en ansökan om stöd enligt artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 lämnats in av en ung jordbrukare som redan beviljats stöd för utveckling av småbruk enligt led iii i nämnda bestämmelse, nödvändigt att dra av det belopp som beviljats inom ramen för detta stöd från det belopp som ska beviljas inom ramen för stöd för unga jordbrukare.
71. Härigenom säkerställs att det maximala stödbeloppet inom ramen för detta stöd, det vill säga högst 70000 euro, inte överskrids. Om en jordbrukare redan tidigare har tagit emot 15000 euro för utveckling av småbruk kan samma jordbrukare därefter erhålla maximalt 55000 euro inom ramen för stöd för unga jordbrukare.
72. Enligt unionsrätten kan Līga Šenfelde under de aktuella omständigheterna således beviljas stöd för unga jordbrukare under förutsättning att myndigheten, när detta stöd beviljas, drar av det belopp som hon redan erhållit inom ramen för stöd för utveckling av småbruk.
c) Syftet med stödet för unga jordbrukare
73. Ovannämnda lösning, som även föreslagits av den hänskjutande domstolen, tar hänsyn till invändningen att ett och samma jordbruksföretag inte kan ges tillgång till båda typerna av stöd för ett och samma utvecklingsprojekt, eftersom stöden har utformats för olika kategorier av mottagare.
74. Den föreslagna lösningen innebär nämligen att man undviker just en sådan dubbel finansiering. Lösningen liknar i praktiken en situation där stödet för unga jordbrukare inte betalas ut i form av ett engångsbelopp, utan stegvis. Möjligheten att bevilja stöd i delbetalningar föreskrivs uttryckligen i förordning nr 1305/2013. Det innebär att en ung jordbrukare som först ansöker om stöd för utveckling av småbruk och därefter om stöd för unga jordbrukare i slutändan inte hamnar i en bättre ställning, men inte heller i en sämre ställning, än en ung jordbrukare som redan första gången direkt ansöker om stöd för unga jordbrukare.
75. Att göra det möjligt för en ung jordbrukare att söka stöd för unga jordbrukare även efter att denne har erhållit stöd för utveckling av småbruk, under förutsättning att det redan mottagna stödbeloppet dras av från det förstnämnda stödet, tar även hänsyn till unga jordbrukares livssituation och är i linje med syftet med stödet enligt förordning nr 1305/2013.
76. Villkoret att det är fråga om en första etablering, inom ramen för stöd för unga jordbrukare, innebär inte att etableringen med nödvändighet måste ske i form av ett nytt företag som inte existerade tidigare. Tvärtom är det – såsom kommissionen har påpekat – både möjligt och vanligt förekommande att en ung jordbrukare, i likhet med Līga Šenfelde i målet vid den nationella domstolen, etablerar sig för första gången genom att överta ett befintligt jordbruksföretag.
77. Som kommissionen och Līga Šenfelde vidare har gjort gällande, och vilket även framgår av omständigheterna i målet, är det i en sådan situation även logiskt att en ung jordbrukare vidareutvecklar och utökar företaget som han eller hon tagit över. Själva målsättningen med företagsutveckling är att ett mindre företag kan växa till att bli ett större företag.
78. I detta sammanhang är det uppenbart att det var först genom stödet för utveckling av småbruk som Līga Šenfelde fick möjlighet att öka sin produktionspotential tillräckligt mycket för att kunna uppnå den storlek som krävs för att ansöka om stöd för unga jordbrukare. Det framgår av den hänskjutande domstolens och parternas uppgifter att Līga Šenfelde i sin affärsplan för stödet för unga jordbrukare visade att hon hade för avsikt att fortsätta projektet som inletts inom ramen för utvecklingsstödet och uppnå målsättningen med detta projekt (i synnerhet att utöka djurbeståndet).
79. Att i en sådan situation neka en ung jordbrukare stöd för unga jordbrukare på grund av att han eller hon redan tidigare har erhållit stöd för utveckling av småbruk för samma jordbruksföretag och samma projekt skulle helt strida mot målen med förordning nr 1305/2013 och unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling. Enligt artikel 5 första stycket punkt 2 a i förordning nr 1305/2013 är det en uttalad unionsprioritering för landsbygdsutveckling att ”[f]örbättra jordbruksföretagens ekonomiska resultat och underlätta omstrukturering och modernisering av jordbruksföretagen särskilt i syfte att öka marknadsdeltagande och marknadsinriktning”.
80. Unga jordbrukare i etableringsfasen ska i stället uppmuntras att utvidga och vidareutveckla sina företag och anpassa sina affärsplaner på motsvarande sätt. Detta gäller i än högre grad när en ung jordbrukare fortsätter att utvidga sitt företag efter att ha erhållit stöd för utveckling av ett småbruk och uppfyller villkoren för stöd för unga jordbrukare (innehav av jordbruket, aktiv jordbrukare, jordbruket utgör en väsentlig inkomstkälla) och därigenom bidrar ännu mer till att uppnå målsättningarna att säkerställa ett livskraftigt och konkurrenskraftigt jordbruk och generationsskiften.
81. Att under dessa omständigheter göra det möjligt för en ung jordbrukare att ansöka om stöd för unga jordbrukare även efter att denne beviljats stöd för utveckling av småbruk, under förutsättning att stödbeloppet från det sistnämnda stödet dras av från det förstnämnda, ligger även i linje med det faktum att nyetableringsstöd för unga jordbrukare kan kombineras med ett stort antal andra åtgärder, till exempel finansiella instrument, i syfte att underlätta för unga jordbrukare att få tillgång till mark och produktionsmedel.
3. Slutsats vad gäller tolkningsfrågans första del
82. Av det ovan anförda följer att artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 ska tolkas på så sätt att en jordbrukare både kan beviljas nyetableringsstöd för utveckling av småbruk enligt led iii och nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt led i. I detta sammanhang måste både den första och den andra ansökan om stöd lämnas in senast 24 månader från dagen för etableringen. Stödbeloppet som erhålls inom ramen för det första stödet ska dras av från stödbeloppet som erhålls inom ramen för det andra stödet på ett sådant sätt att det maximala beloppet per ung jordbrukare enligt artikel 19.6 och bilaga II till förordning nr 1305/2013 inte överskrids.
B. Medlemsstaternas handlingsutrymme (tolkningsfrågans andra och tredje del)
83. Med tolkningsfrågans andra och tredje del vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida medlemsstaterna får föreskriva att en ung jordbrukare som redan beviljats stöd för utveckling av småbruk enligt artikel 19.1 a iii i förordning nr 1305/2013 därefter inte får beviljas stöd för unga jordbrukare enligt led i) i denna bestämmelse.
84. Denna fråga ska besvaras nekande.
85. Enligt domstolens rättspraxis får medlemsstaterna visserligen anta tillämpningsföreskrifter för en förordning. Detta gäller dock endast så länge de inte hindrar förordningens direkta tillämplighet, inte döljer dess unionsrättsliga karaktär och endast utnyttjar det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över enligt den nämnda förordningen.
86. I det aktuella målet ger förordning nr 1305/2013 visserligen medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller utformningen av deras landsbygdsprogram och vad gäller genomförandet av bestämmelserna i förordningen. Syftet med detta utrymme för skönsmässig bedömning, till exempel vad gäller storleken på stödberättigade jordbruksföretag eller stödens storlek, är att medlemsstaterna ska kunna ta hänsyn till den socioekonomiska situationen i landet. På de områden där ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning beviljats har detta emellertid angetts uttryckligen i förordning nr 1305/2013, som inte ger något sådant utrymme vad gäller de grundläggande villkoren för unga jordbrukares rätt till stöd enligt artikel 19.1 a i. Dessa villkor anges tvärtom uttömmande i förordningen.
87. Därmed får medlemsstaterna inte neka en ung jordbrukare som uppfyller villkoren för stöd enligt artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 detta stöd. I linje med svaret på tolkningsfrågans första del ska medlemsstaterna dock vid tilldelningen av detta stöd göra avdrag för det belopp som erhållits inom ramen för stöd enligt led iii i nämnda bestämmelse.
V. Förslag till avgörande
88. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska meddela följande dom: 1) Artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 ska tolkas på så sätt att en jordbrukare både kan beviljas nyetableringsstöd för utveckling av småbruk enligt led iii och nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt led i. Både den första och den andra ansökan om stöd måste lämnas in senast 24 månader från dagen för etableringen. Det stödbelopp som erhålls inom ramen för det första stödet ska dras av från det stödbelopp som erhålls inom ramen för det andra stödet på ett sådant sätt att det maximala beloppet per ung jordbrukare enligt artikel 19.6 och bilaga II till förordning nr 1305/2013 inte överskrids. 2) Om en ung jordbrukare senast 24 månader efter etableringen uppfyller alla villkor för att erhålla nyetableringsstöd för unga jordbrukare enligt artikel 19.1 a i) i förordning nr 1305/2013 får medlemsstaterna inte neka jordbrukaren detta stöd på grund av att han eller hon under samma tidsperiod redan har erhållit nyetableringsstöd för utveckling av småbruk enligt artikel 19.1 a iii.
1 Originalspråk: tyska.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 347, 2013, s. 487) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/142 av den 2 december 2015 (EUT L 28, 2016, s. 8). Förordning nr 1305/2013 har varit föremål för flera ändringar sedan dess, senast genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/399 av den 19 januari 2021 (EUT L 79, 2021, s. 1). De ändringar som är relevanta för det aktuella målet behandlas nedan (se punkt 11 och följande punkter och punkt 58 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande).
3 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 av den 23 december 2020 (EUT L 437, 2020, s. 1) infördes ett ytterligare stycke här: ”Detta belopp får höjas med ytterligare högst 30000 EUR vid finansieringstransaktioner med medel som avses i artikel 58a.1.” Denna fond används för att finansiera åtgärder för att hantera effekterna av COVID-19-krisen.
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial (EUT L 350, 2017, s. 15).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 347, 2013, s. 608). Senare ändringar av denna förordning saknar betydelse för bestämmelsen som citeras här.
6 2014/C 204/01 (EUT C 204, 2014, s. 1) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens tillkännagivande om ändring av Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (2015/C 390/05) (EUT C 390, 2015, s. 4).
7 Ovan punkt 7 i förevarande förslag till avgörande.
8 Dekret av den 9 juni 2015 om bestämmelser rörande förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen i delåtgärden ”Stöd för nyetablering genom utveckling av småbruk”, inom ramen för åtgärden ”Utveckling av jordbruksföretag och näringsverksamhet”, Latvijas Vēstnesis 2015, nr 126.
9 Dekret av den 16 juni 2015 om bestämmelser rörande förfarandet för beviljande av nationellt stöd och stöd från Europeiska unionen i delåtgärden ”Nyetableringsstöd för unga jordbrukare”, inom ramen för åtgärden ”Utveckling av jordbruksföretag och näringsverksamhet”, Latvijas Vēstnesis 2015, nr 127.
10 Namnet verkar komma från kabbelekan (Caltha palustris) som på lettiska heter purva purene.
11 Se artikel 6.1 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 7 i förevarande förslag till avgörande) och punkt 7 i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020.
12 Se artikel 5 första stycket i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 6 i förevarande förslag till avgörande).
13 Se den vägledande förteckningen i bilaga VI i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 10 i förevarande förslag till avgörande).
14 Sedan dess har formuleringen ”per stödmottagare eller jordbruksföretag” lagts till genom artikel 1 punkt 7 a i förordning 2017/2393 (ovan fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande).
15 Se skäl 5 och artikel 5.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser (EUT L 227, 2014, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1367 (EUT L 211, 2015, s. 7).
16 Se avsnitt 4.3.1. och 4.3.3. (s. 10 och 12) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013, november 2014, tillgänglig för medlemsstaterna via databasen Circabc.
17 Se avsnitt 4.3.1. och 4.3.3. (s. 10 och 11) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Région wallonne (Stöd för unga jordbrukare) ( C‑830/19, EU:C:2021:100, punkt 67 och följande punkter).
18 Se artikel 5 första stycket punkt 2 led b i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 6 i förevarande förslag till avgörande).
19 Se artikel 19.4 andra stycket i förordning nr 1305/2013 jämförd med artikel 9.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 (ovan punkterna 8 och 15 i förevarande förslag till avgörande).
20 Se artikel 2 i förordning nr 807/2014 (oben, fotnot 15 i förevarande förslag till avgörande) och förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona i målet Région wallonne (Stöd för unga jordbrukare) ( C‑830/19, EU:C:2021:100, punkt 84 och följande punkter).
21 Se ovan punkt 4 i förevarande förslag till avgörande.
22 Se avsnitt 4.3.1. (s. 10) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande).
23 Se ovan punkterna 9 och 41 i förevarande förslag till avgörande.
24 Ovan fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande.
25 Se nedan punkterna 59–60 i förevarande förslag till avgörande.
26 Se ovan punkterna 5 och 40 i förevarande förslag till avgörande.
27 Se avsnitt 4.3.1. (s. 9) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande).
28 Detta gäller även fristen för att inleda genomförandet av affärsplanen (artikel 19.4 första stycket i förordning nr 1305/2013 och artikel 19.4 andra stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393), fristen för att uppfylla kraven beträffande aktiva jordbrukare (artikel 19.4 andra meningen i förordning nr 1305/2013 och artikel 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393), och fristen för att förvärva de nödvändiga yrkeskunskaperna (artikel 2.3 i förordning nr 807/2014 (ovan fotnot 15 i förevarande förslag till avgörande)). Alla dessa frister börjar numera löpa från dagen för beslutet om beviljande av stöd.
29 Se ovan punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.
30 Se artikel 2.1 andra stycket led a och artikel 19.4 första och fjärde styckena i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 12 och följande punkt i förevarande förslag till avgörande).
31 Se, i detta avseende, även mitt förslag till avgörande i målet Grekland/kommissionen ( C‑341/17 P, EU:C:2018:981, punkt 53).
32 Se ovan punkt 24 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.
33 I den mening som avses i artikel 2.1 andra stycket led a i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 12 i förevarande förslag till avgörande).
34 I enlighet med artikel 19.4 fjärde stycket i förordning nr 1305/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning 2017/2393 (ovan punkt 13 i förevarande förslag till avgörande) ska medlemsstaterna i landsbygdsprogrammen fastställa vilka åtgärder som ska anses vara ”åtgärder med koppling till … företagsstart” enligt artikel 2.1 andra stycket led s i denna förordning och därmed anses som dagen för etableringen. Om medlemsstaterna i detta sammanhang väljer en åtgärd med koppling till ansökan om stöd för utveckling av småbruk, så måste detta vara tidpunkten då stödet beviljas (och inte tidpunkten för ansökan). Annars skulle den tidsfrist som återstår för att lämna in ansökan om stöd för unga jordbrukare vara beroende av myndigheternas handläggningstid för den första ansökan. Därför börjar tidsfristerna som en mottagare av stöd för unga jordbrukare har för att uppfylla de villkor som krävs för att erhålla detta stöd alltid löpa från dagen för beslutet om beviljande av stöd (se ovan fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande).
35 Se ovan punkt 58 och i synnerhet fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande.
36 Se ovan punkt 46 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.
37 Detta är enligt artikel 19.6 jämförd med bilaga II i förordning nr 1305/2013 (ovan punkterna 8–9 i förevarande förslag till avgörande) de övre gränserna som medlemsstaterna kan fastställa för respektive stödbelopp. Medlemsstaterna ska när de fastställer stödbeloppet även ta hänsyn till programområdets socioekonomiska situation. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter fastställdes det maximala stödbeloppet för unga jordbrukare till 40000 euro och det maximala stödbeloppet för utveckling av småbruk till 15000 euro.
38 Se ovan punkterna 18–19 i förevarande förslag till avgörande.
39 Se skäl 17 och artikel 19.5 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkterna 4 och 8 i förevarande förslag till avgörande). Det framgår inte helt tydligt av lydelsen av dessa bestämmelser huruvida beviljande av stöd i delbetalningar är en skyldighet eller möjlighet. Frågan om de lettiska bestämmelserna, enligt vilka stöd för unga jordbrukare och för utveckling av småbruk ska betalas ut i form av en klumpsumma (ovan punkterna 21 och 23 i förevarande förslag till avgörande), i detta hänseende är i linje med förordning nr 1305/2013 behöver inte besvaras i förevarande fall. I vart fall får dessa nationella bestämmelser inte tolkas och tillämpas på ett sätt som innebär att de förhindrar utbetalning av stöd för unga jordbrukare i ett fall som det aktuella endast på grund av att jordbrukaren redan tidigare erhållit ett stöd för utveckling av småbruk; se i detta avseende nedan punkt 83 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.
40 För övrigt har både Līga Šenfelde och kommissionen i sina inlagor i det aktuella målet antytt att den lettiska myndigheten vid någon tidpunkt anordnade en typ av ansökningsförfarande för att lämna in ansökningar för tillgång till stöd för unga jordbrukare, och att det inte nödvändigtvis gick att förutse när detta ansökningsförfarande skulle genomföras. Med detta påpekande förefaller i synnerhet Līga Šenfelde göra gällande att hon vid tidpunkten då hon lämnade in ansökan om stöd för utveckling av småbruk över huvud taget inte kunde förutse om eller när hon därefter skulle kunna ansöka om stöd för unga jordbrukare. Om detta stämmer, vilket ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, vore det ännu mindre motiverat att vid tidpunkten då Līga Šenfelde ansökte om detta stöd klandra henne för att hon dessförinnan ansökt om stöd för utveckling av ett småbruk.
41 Se ovan punkt 47 i förevarande förslag till avgörande.
42 Se andra stycket i skäl 17 i förordning nr 1305/2013 (ovan punkt 4 i förevarande förslag till avgörande), och skäl 8, artikel 8.2 och bilaga I avsnitt 1 punkt 5 b i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 808/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (EUT L 227, 2014, s. 18). Se även avsnitt 4.2.1. (s. 4–5) i Measure fiche Farm and business development, Measure 6, Article 19 of Regulation 1305/2013 (ovan fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande): ”It is possible to combine some of the different support options under Article 19 within one supported project (i.e. integrated approach)”. Slutligen innehåller även riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 ett eget avsnitt om villkoren för när en kumulering av sådana stöd som det är fråga om i det aktuella målet ska anses vara förenligt med den inre marknaden, se punkt 99 och följande punkter i riktlinjerna för jordbruket 2014–2020 (ovan punkt 18 i förevarande förslag till avgörande).
43 Genom tolkningsfrågans tredje del vill den hänskjutande domstolen få veta om en medlemsstat får neka kumulering av stöd när den turordning för kumulering som fastställs i det nationella landsbygdsprogrammet inte har iakttagits. Det är inte helt tydligt vad den hänskjutande domstolen vill uppnå med denna fråga, eftersom det inte redogjorts för vilken turordning som föreskrivs i det lettiska landsbygdsprogrammet. I slutändan avser även denna tredje del av frågan huruvida medlemsstaterna har beviljats ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller utformningen av villkoren för tillgång till stöd för unga jordbrukare.
44 Dom av den 7 juli 2016, Občina Gorje ( C‑111/15, EU:C:2016:532, punkterna 35–36), dom av den 30 mars 2017, Lingurár ( C‑315/16, EU:C:2017:244, punkterna 18–19), och dom av den 7 augusti 2018, Ministru kabinets ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkterna 31–32).
45 Se, med avseende på begreppet småbruk, artikel 19.2 tredje stycket i förordning 1305/2013, med avseende på angivelsen av övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd, artikel 19.4 tredje stycket, och, med avseende på storleken på stöden, artikel 19.6 (ovan punkt 8 i förevarande förslag till avgörande).
46 Se ovan punkt 40 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.
47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä ( C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 41 och följande punkter).