Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑511/21 P Kommissionen/Calhau Correia de Paiva

1. Ludwig Wittgenstein ansåg att ”[m]itt språks gränser är min världs gränser”. När det gäller Europeiska unionens institutioner, skulle det kunna hävdas att språkens gränser är unionens gränser. Domstolen har tidigare understrukit betydelsen av ”unionens språkliga mångfald”. Denna betydelse kommer till uttryck i unionslagstiftarens val att ha de 24 språken som arbetsspråk vid dess institutioner. Det är i detta sammanhang som sökandena till uttagningsprov för rekrytering till unionens institutioner ifrågasätter de språkbestämmelser som kommissionen har fastställt.

2. I förevarande mål har Ana Calhau Correia de Paiva, sökande till ett uttagningsprov som anordnats av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) och sökande i första instans (nedan kallad sökanden), yrkat ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén för det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/293/14 inom området konkurrensrätt (nedan kallat det aktuella uttagningsprovet) antog den 23 juni 2016 om avslag på hennes begäran om omprövning av det beslut genom vilket hennes namn inte upptogs i reservförteckningen. Genom en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, har hon vidare bestritt språkreglerna i uttagningsprovet vilka angavs i meddelandet om allmänt uttagningsprov (nedan kallat det omtvistade meddelandet om uttagningsprov). Tribunalen ogiltigförklarande detta beslut i dom av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen (nedan kallad den överklagade domen).

3. Europeiska kommissionen har yrkat att den överklagade domen ska upphävas. Den har i huvudsak bestritt tribunalens slutsats att det fanns ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det ifrågavarande meddelandet om uttagningsprov, vars lagenlighet hade ifrågasatts, enligt vilka sökandena som andraspråk endast kunde välja engelska, franska eller tyska.

4. Således uppkommer i förevarande mål den känsliga frågan om villkoren för upptagande till sakprövning av en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, genom vilken en sökande ifrågasätter ett meddelande om uttagningsprov på grund av de språkregler som fastställs däri. Enligt denna bestämmelse får parterna i en tvist om en rättsakt med allmän giltighet som antagits av någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ, med stöd av artikel 263 andra stycket FEUF inför domstolen göra gällande att akten inte ska tillämpas.

5. Domstolen har i synnerhet ombetts att fastställa på vilka villkor en sökande, vid en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 270 FEUF av individuella beslut, kan åberopa rättsstridigheten av tidigare rättsakter med allmän giltighet, såsom ett meddelande om uttagningsprov. Vidare ska domstolen fastställa huruvida specifika normer ska tillämpas för upptagande till sakprövning vad gäller meddelanden om uttagningsprov, till skillnad från det allmänna test för upptagande till sakprövning som fastställts i rättspraxis avseende artikel 277 FEUF. Målet rör vidare bedömningen av ett sådant nära samband som beskrivs ovan i punkt 3 vad gäller bestridande av språkregler.

I. Bakgrund till tvisten

6. Den 23 oktober 2014 offentliggjorde Epso i Europeiska unionens officiella tidning det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Uttagningsprovet var organiserat i form av en uttagning grundad på meriter och prov.

7. I det omtvistade meddelandet om uttagningsprov föreskrevs, i avsnitt IV, tre tillträdesprov på dator med flervalsfrågor och, i avsnitt VI i detta, att prov skulle genomgås på ett utvärderingscentrum och att dessa bestod i en fallstudie (”case”), en gruppövning och en strukturerad intervju. Dessutom angavs i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov att en kontroll av överensstämmelsen med de allmänna och särskilda behörighetskraven i avsnitt III i detta och ett urval grundat på de meriter som föreskrevs i avsnitt V i detta ursprungligen skulle ske på grundval av de uppgifter som lämnats i ansökningsformuläret och att uttagningskommittén skulle vikta varje urvalskriterium (1 till 3) samt ge vart och ett av sökandens svar mellan 0 och 4 poäng, med tillägg av viktade poäng för att komma fram till ett övergripande resultat.

8. Beträffande de specifika antagningsvillkoren, angavs i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov i dess avsnitt III.2.3, med rubriken ”Språkkunskaper”, för det första, vad gäller huvudspråket (nedan kallat språk 1), krav på minst motsvarande nivå C1 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk i ett av Europeiska unionens officiella språk. För det andra, vad gäller det andra språket (nedan kallat språk 2), krävdes enligt denna bestämmelse tillfredsställande kunskaper i engelska, franska eller tyska, motsvarande minst nivå B2 i denna referensram. Vidare krävdes att detta andra språk skulle vara ett annat än huvudspråket. I detta avsnitt angavs bland annat att andraspråken i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov hade fastställts i tjänstens intresse, vilket krävde att nyanställda direkt skulle kunna börja arbeta och kommunicera väl i sitt dagliga arbete. Det föreskrevs dessutom i bilaga II till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov (nedan kallade de allmänna bestämmelserna), till vilka det ifrågasatta meddelandet om uttagningsprov hänvisade och vilka såsom angavs i detta meddelande utgjorde en del av meddelandet, att begränsningen av antalet andraspråk även motiverades av den typ av prov som användes.

9. I avsnitt IV.3 i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov föreskrevs att tillträdesproven skulle hållas på uttagningsprovets förstaspråk och i avsnitt VI.3 att utvärderingscentrats prov för att bedöma sökandenas allmänna och särskilda kompetenser skulle hållas på uttagningsprovets andra språk.

10. Den 25 november 2014 lämnade sökanden, som är portugisisk medborgare, in en ansökan om att få delta i uttagningsprov Epso/AD/293/14. Det framgår av sökandens ansökan att hon valt portugisiska, hennes modersmål, som förstaspråk och franska som andraspråk.

11. Genom skrivelse av den 19 mars 2015, som sändes till sökanden samma dag via hennes Epsokonto, upplystes hon om att hon hade klarat proven på dator.

12. Genom skrivelse av den 16 april 2015, kallades sökanden till att delta i en fallstudie, vilken var ett prov som skulle hållas den 13 maj 2015. I denna skrivelse erbjöd Epso sökanden att använda ett Azerty FR-tangentbord vid detta prov, men gav henne även möjlighet att välja ett Qwerty UK, Azerty FR/BE eller Qwertz DE-tangentbord. Sökanden begärde ett byte av tangentbord för att göra provet med ett Qwerty UK-tangentbord.

13. Sökanden deltog i de prov som hölls på utvärderingscentret i Bryssel (Belgien) den 13 maj 2015 och den 11 juni 2015.

14. Genom skrivelse av den 9 november 2015, som skickades till sökanden samma dag via hennes Epsokonto, informerade Epso sökanden om att uttagningskommittén för det aktuella uttagningsprovet hade beslutat att inte uppta hennes namn i den förteckning över godkända sökande som upprättats efter urvalsförfarandet på grund av att hon ”inte var bland de sökande som fått högst sammanlagda poäng vid utvärderingscentret (minst 68,59) …” Det framgick av en handling med titeln ”kompetenspass” som bilades denna skrivelse, att sökanden hade uppnått totalt 61,33 av 100 poäng.

15. Efter att, genom en skrivelse av den 19 november 2015, ha begärt omprövning av beslutet att inte uppta henne i förteckningen över godkända sökande, informerades sökanden, genom en skrivelse av den 23 juni 2016, om att urvalskommittén för uttagningsprovet hade beslutat att vidhålla detta beslut (nedan kallat det angripna beslutet).

16. Den 24 augusti 2016 lämnade sökanden in ett klagomål, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), mot beslutet att inte uppta henne i förteckningen över godkända sökande. Hon angav, i detta klagomål, att det begränsade utbudet av tangentbord för att genomföra fallstudien utgjorde en skillnad i behandling. Hon anförde även att begränsningarna av de typer av tangentbord som hon erbjudits och antalet andraspråk som kunde väljas för det aktuella uttagningsprovet inte hade motiverats. Vidare klagade sökanden över omprövningsförfarandets längd.

17. Genom beslut av den 22 december 2016 bedömde Epso, i egenskap av tillsättningsmyndighet, att klagomålet var ogrundat och avvisade detta då det hade getts in för sent.

II. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

18. Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 31 mars 2017, väckte sökanden talan om ogiltigförklaring av skrivelsen av den 9 november 2015 och yrkade att tribunalen i förekommande fall skulle fastställa att meddelandet om uttagningsprov och de språkregler som föreskrevs däri var rättsstridiga och inte kunde tillämpas på henne enligt artikel 277 FEUF. Sökanden yrkade även ogiltigförklaring av beslutet att inte uppta henne i förteckningen över godkända sökanden, av det angripna beslutet, av beslutet av den 22 december 2016 om avslag på klagomålet och av den förteckning över godkända sökanden som det aktuella uttagningsprovet resulterade i.

19. Sökanden åberopade fem grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 1 d i tjänsteföreskrifterna samt principerna om icke-diskriminering, proportionalitet och likabehandling genom att Epso hade krävt att ett av tangentborden Qwerty UK, Azerty FR/BE eller Qwertz DE skulle användas vid genomförandet av fallstudien. Såvitt avsåg den andra, den tredje och den fjärde grunden, gjorde sökanden i huvudsak gällande att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov var rättsstridigt på grund av språkbegränsningen i uttagningsprovet. Den femte grunden gällde att Epso hade underlåtit att motivera sitt beslut att erkänna och främja särskilda språkregler.

20. Efter att inledningsvis ha fastställt att det angripna beslutet gick sökanden emot, prövade tribunalen i den överklagade domen först den invändning om rättsstridighet som gjorts inom ramen för den andra, den tredje samt den fjärde grunden och som kommissionen hade yrkat skulle avvisas eftersom den saknade grund.

21. Vad gäller frågan huruvida invändningen om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning, erinrade tribunalen om att domstolen, i samband med att det väckts talan om ogiltigförklaring av individuella beslut, har godtagit att bestämmelser i en rättsakt med allmän giltighet, som utgör grunden för nämnda beslut, med giltig verkan kan bli föremål för en invändning om rättsstridighet.

22. Vad särskilt gäller meddelanden om uttagningsprov påpekade tribunalen att en sökande till detta prov enligt fast rättspraxis, när talan förs mot en senare rättsakt inom ramen för ett uttagningsförfarande, som är en komplicerad administrativ process som består av en följd av beslut, kan åberopa brister i tidigare rättsakter som har nära samband med denna rättsakt och därvid särskilt åberopa att meddelandet om uttagningsprov, i enlighet med vilket den ifrågavarande rättsakten antogs, är rättsstridigt.

23. När det däremot inte finns något nära samband mellan grunderna för det ifrågavarande individuella beslutet och invändningen om rättstridighet mot ett meddelande om ett uttagningsprov som inte bestritts i tid kan denna invändning enligt tribunalen inte tas upp till prövning i enlighet med de tvingande regler om talefrister som det i ett sådant fall inte går att avvika från utan att rättssäkerheten åsidosätts.

24. Mot bakgrund av den ovan i punkterna 21‐23 angivna rättspraxis drog tribunalen sex slutsatser i punkterna 52–59.

25. För det första slog tribunalen fast att sökanden genom sin invändning om rättsstridighet i huvudsak hade bestritt språkreglerna i meddelandet om uttagningsprov.

26. För det andra konstaterade tribunalen att sökanden, genom motiveringen i skrivelsen av den 9 november 2015, hade underrättats om att hennes namn inte hade upptagits i reservförteckningen, eftersom hon inte hade erhållit högsta poäng på utvärderingscentrumets prov.

27. För det tredje förklarade tribunalen att det framgick av det ”kompetenspass” som utfärdats sökanden att hon, inom den allmänna kompetensen ”Kommunikation”, erhöll 5,5 poäng av 10, vilket är ett av de sämsta möjliga omdömen och resultat som hon erhållit med avseende på utvärderingen av hennes allmänna kompetens vid utvärderingscentrumet. Bedömningen av denna kompetens syftade, enligt punkt 1.2 i de allmänna bestämmelserna, till vilken det hänvisades i fotnot nr 7 i meddelandet om uttagningsprov, till att utvärdera sökandens förmåga att ”på ett klart och precist sätt kommunicera, såväl muntligen som skriftligen”. Härav följer, enligt tribunalen, underförstått men med nödvändighet, att uttagningskommittén gjorde en bedömning av sökandens kunskaper i franska eller åtminstone av hur hon behärskade en kompetens som var starkt villkorad av de kunskaper som hon hade i detta språk.

28. För det fjärde fann tribunalen att, även om det i meddelandet om uttagningsprov visserligen inte föreskrevs något prov med avseende på sökandens särskilda kunskaper, av vokabulär eller grammatik, i tyska, engelska eller franska, kunde det inte förnekas att det finns ett nära samband mellan sökandens kunskaper i franska, som hon valde som andraspråk, och de prov som hon måste genomgå på detta språk. Tribunalen ansåg att de kunskaper som sökanden hade i franska oundvikligen och nödvändigtvis återspeglades i de prov som syftade till att testa den allmänna och särskilda kompetens som föreskrevs i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

29. För det femte påpekade tribunalen att begränsningen av valet av andraspråk i det aktuella uttagningsprovet till de tre aktuella språken inte enbart påverkade sökandenas förmåga att uttrycka sig muntligen eller skriftligen, utan även bestämde vilken typ av tangentbord som sökandena kunde använda för att skriva uppsatsen. Det var ostridigt att sökanden var tvungen att använda ett slags tangentbord som hon inte var van vid att använda. Denna omständighet påverkade, enligt tribunalen, genomförandet och således potentiellt resultatet av ett prov, under vilket det krävdes att en text med en viss längd redigerades under begränsad tid med hjälp av ett tangentbord.

30. För det sjätte avfärdade tribunalen det argument som kommissionen framfört vid förhandlingen om att det endast kunde föreligga ett nära samband om resultaten från utvärderingen av sökandenas allmänna kompetens visar sig vara negativa eller katastrofala. Tribunalen konstaterade att ett sådant argument innebar att det, utan motivering, förespråkades en striktare tillämpning av villkoret att det ska föreligga ett nära samband när den rättsstridighet som görs gällande har samband med språkreglerna för uttagningsprovet.

31. Mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis och dessa sex slutsatser, fastställde tribunalen, i punkt 60 i den överklagade domen, att det fanns ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det ifrågavarande meddelandet om uttagningsprov, vars lagenlighet har ifrågasatts. Följaktligen fastställde tribunalen att invändningen om rättsstridighet avseende det omtvistade meddelandet om uttagningsprov kunde tas upp till sakprövning.

32. Därefter fastställde tribunalen att varken de skäl som angetts i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov eller de bevis som kommissionen hade lagt fram till stöd för dessa kunde motivera den aktuella begränsningen. Således slog tribunalen fast att invändningen om rättsstridighet skulle tas upp till sakprövning, att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov inte skulle tillämpas i förevarande mål och att talan skulle bifallas såvitt avser den andra, den tredje och den fjärde grunden.

33. Tribunalen bedömde slutligen att det saknades anledning att pröva den andra och den femte grunden för talan. Tribunalen ogiltigförklarade således det angripna beslutet.

III. Parternas yrkanden

34. Kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, fastställa att sökandens talan ska ogillas såvitt avser den andra, den tredje och den fjärde grunden för talan i första instans, återförvisa målet till tribunalen för en prövning av den första och den femte grunden för sökandens talan samt besluta att frågan om rättegångskostnader ska anstå.

35. Kommissionen har, till stöd för dessa yrkanden, anfört en enda grund som består i tre delar. Genom den första delgrunden har kommissionen gjort gällande att punkt 54 i den överklagade domen innehåller en felaktig klassificering av de faktiska omständigheterna eftersom tribunalen, utifrån uttagningskommitténs konstaterande gällande sökandens franskakunskaper, har dragit slutsatsen att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagsprovet beträffande språkreglerna.

36. Genom den andra delgrunden har kommissionen bestritt punkterna 55–57 i den överklagade domen. Kommissionen har anfört att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och missuppfattade bevisningen genom att, på grundval av ett vagt kriterium, fastställa att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, vars rättsenlighet har bestritts.

37. Kommissionen har, som tredje delgrund, gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna i punkt 58 i den överklagade domen, genom att till stöd för det ”nära samband” som krävs enligt rättspraxis ange den omständigheten att sökanden gjorde det skriftliga provet med ett annat tangentbord än det Qwerty PT som hon är van vid.

38. Sökanden har bestritt kommissionens argument och yrkat att domstolen ska avvisa överklagandet, i andra hand, för det fall domstolen skulle fastställa att överklagandet kan tas upp till sakprövning, avslå överklagandet, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål samt vid tribunalen.

IV. Rättslig bedömning

39. Jag börjar min bedömning med några inledande anmärkningar avseende den invändning om rättsstridighet som föreskrivs i artikel 277 FEUF och upptagande till sakprövning av denna invändning (A). Därefter kommer jag att undersöka de särskilda kriterier för upptagande till sakprövning som gäller i samband med meddelanden om uttagningsprov från Epso (B) och, mot bakgrund av dessa kriterier, de tre delarna av den enda grund som kommissionen har åberopat till stöd för den invändning om rättsstridighet som gjordes vid tribunalen (C).

A. Inledande anmärkningar avseende invändningen om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF och upptagande till sakprövning av denna invändning

40. Sedan domen Les Verts, har domstolen angett att ”ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden” har upprättats genom fördragen. Genom, å ena sidan, artiklarna 263 och 277 FEUF och, å andra sidan, artikel 267 FEUF, har detta system med rättsmedel och förfaranden för prövning av huruvida unionsakterna är lagenliga utformats. Denna prövning har anförtrotts unionsdomstolarna. I synnerhet får parterna i en tvist vid Europeiska unionens domstol enligt artikel 277 FEUF bestrida unionsrättsliga bestämmelser som direkt implementerar en rättsakt med allmän giltighet som antagits av unionens institutioner och till stöd för sin talan göra gällande att dessa bestämmelser är rättsstridiga.

41. Enligt fast rättspraxis ger artikel 277 FEUF konkret uttryck för den allmänna principen att varje person, i syfte att uppnå ogiltigförklaring av beslut som direkt och individuellt avser honom eller henne, har rätt att väcka talan mot rättsakter som tidigare antagits av institutionerna, vilka utgör grunden för ett sådant beslut, under förutsättning att personen inte hade rätt att direkt väcka talan mot dessa rättsakter, trots den omständigheten att den således påverkades utan att medges möjlighet att yrka ogiltigförklaring av rättsakten.

42. Eftersom artikel 277 FEUF inte har till syfte att göra det möjligt för en part att ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt med allmän giltighet som helst till stöd för vilken talan som helst, måste den rättsakt vars lagenlighet bestrids vidare vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan.

43. Således får, enligt fast rättspraxis, vid en talan om ogiltigförklaring som väckts mot ett individuellt beslut, bestämmelserna i en rättsakt med allmän giltighet bli föremål för en invändning om rättsstridighet, under förutsättning att dessa bestämmelser utgör grunden för dessa beslut eller har ett direkt rättsligt samband med dem. Mot bakgrund av denna rättspraxis, erinrade domstolen om dessa båda alternativ i sin nyligen av stora avdelningen meddelade dom kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. Domstolen slog således fast att när det individuella beslut mot vilket talan riktas varken utgör en åtgärd för genomförande av en rättsakt eller har ett direkt rättsligt samband med denna, kan den invändning om rättsstridighet som riktas mot denna rättsakt med allmän giltighet inte tas upp till sakprövning.

44. Genom att tillämpa dessa båda alternativa krav har domstolen gjort en ganska bred tolkning av tillämpningsområdet för invändningen om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, som går utöver paradigmen ”rättslig grund”. Genom tillämpningen av kravet på ett direkt rättsligt samband, vilket tidigt uppstod i rättspraxis, öppnade domstolen uttryckligen upp för invändningar om rättsstridighet mot sådana rättsakter från institutionerna som inte formellt utgör rättslig grund för det aktuella individuella beslutet, men som det sistnämnda har ett direkt samband med.

45. Enligt min uppfattning är denna breda tolkning motiverad, för det första för att underlätta möjligheterna till rättslig prövning för personer som inte får väcka direkt talan mot unionsrättsliga akter med allmän giltighet. För det andra kan denna tolkning förklaras av den begränsade normativa verkan av en sådan invändning om rättsstridighet som föreskrivs i artikel 277 FEUF. Denna fördragsbestämmelse innebär endast att den allmänt tillämpliga rättsakten ”inte ska tillämpas” i ett visst fall. När det gäller artikel 277 FEUF medför dessa rättsstridighetsgrunder inte att bestämmelsen i fråga blir ogiltig eller rättsstridig, utan bara att den inte ska tillämpas i det konkreta fallet och mellan parterna (inter partes).

46. Av denna rättspraxis följer att en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF endast kan göras om tre kumulativa villkor är uppfyllda. För det första ska den rättsakt som utgör rättslig grund för det individuella beslut mot vilket talan riktas vara allmänt giltig (nedan kallat det första kriteriet). För det andra ska den person som gör invändningen om rättsstridighet inte haft rätt att väcka en direkt talan om ogiltigförklaring av denna rättsakt (nedan kallad det andra kriteriet). För det tredje, och slutligen, ska bestämmelserna i unionsrättsakten med allmän giltighet utgöra grunden för det enskilda beslutet eller ha ett direkt rättsligt samband med detta beslut (nedan kallat det tredje kriteriet). Det framgår emellertid att kraven för upptagande till sakprövning när det gäller meddelanden om Epso-uttagningar avviker från ovannämnda villkor.

B. Kriterierna för upptagande till sakprövning av invändningar om rättsstridighet mot meddelanden om Epso-uttagningsprov

47. Kommissionen har, i förevarande mål, i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att ange att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och den invändning om rättsstridighet som riktats mot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Vidare har kommissionen yrkat att domstolen ska avvisa invändningen om rättsstridighet, eftersom det inte finns något nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och den invändning om rättsstridighet som riktats mot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, vilket inte har ifrågasatts i tid.

48. Det kan konstateras att de argument som kommissionen har framfört grundar sig på de normer för upptagande till sakprövning som specifikt har utvecklats av domstolen och tribunalen i samband med Epso-uttagningsprov. För att en sökande ska kunna rikta en invändning om rättsstridighet mot ett meddelande om uttagningsprov mer än två månader efter att det har offentliggjorts, har det i rättspraxis fastställts krav som är specifika för Epso-uttagningsprov, och vars existensberättigade grundar sig på doktrinen om en komplicerad administrativ process. Enligt denna praxis måste det finnas ett ”nära samband” eller en ”nära koppling” mellan skälen för det ifrågavarande individuella beslutet och den invändning om rättsstridighet som riktats mot meddelandet om uttagningsprov.

1. Doktrinen om en ”komplicerad administrativ process”

49. Kommissionen har gjort gällande att det, när det gäller upptagande till sakprövning av invändningar om rättsstridighet som riktats mot meddelanden om uttagningsprov, i rättspraxis har antagits ett begränsande synsätt som är motiverat för att göra en riktig avvägning mellan rätten till rättslig prövning och rättssäkerheten. Enligt kommissionen är denna rätt vederbörligen skyddad av den omständigheten att sökanden kan bestrida alla bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov i en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 270 FEUF, enligt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna samt, genom en invändning om rättegångshinder, ifrågasätta huruvida bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov som har ett nära samband med motiveringen för det beslut som går dem emot är lagliga.

50. Det ska inledningsvis påpekas att ett meddelande om uttagningsprov är en allmän rättsakt som härrör från en EU-institution och är riktat till alla potentiella sökanden. Enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna har sökanden tre månader på sig från dagen för offentliggörandet av meddelandet om uttagningsprov för att lämna in ett administrativt klagomål. En sökande i ett uttagningsprov kan med stöd av artikel 270 FEUF väcka talan mot ett enskilt beslut, såsom ett beslut att inte ta upp sökandens namn i förteckningen över godkända sökande vid urvalsförfarandet slut.

51. I detta hänseende anser jag, i motsats till vad sökanden anfört, att sökanden är direkt och individuellt berörd av det omtvistade meddelandet om uttagningsprov som fastställer språkreglerna för uttagningsprovet från och med den tidpunkt då sökanden anmäler sig till uttagningsprovet. Domstolen har även i fast rättspraxis slagit fast att när den som är föremål för ett beslut inte har väckt talan mot det inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, vinner beslutet laga kraft gentemot denne. En sökande kan, emellertid, när denna förbereder sig för ett uttagningsprov vara ointresserad av att väcka en sådan talan, av rädsla för att det kan motverka hans eller hennes möjligheter att lyckas med uttagningsprovet eller på grund av en eventuell tidsbrist för att väcka en sådan talan. Således tillåter rättspraxis i huvudsak sökanden att bestrida lagligheten av ett meddelande om uttagningsprov i ett senare skede, under förutsättning att det finns ett nära samband mellan grunden för det ifrågavarande individuella beslutet och invändningen om rättsstridighet mot meddelandet om uttagningsprov. Om det antas att sökandena får väcka direkt talan mot ett meddelande om uttagningsprov på grund av att de är direkt och individuellt berörda av detta, innebär denna rättspraxis ett undantag från det andra kriteriet. Vidare avviker denna rättspraxis även från det tredje kriteriet, genom att den inför en ”lex specialis”.

52. Det ska i detta hänseende påpekas att rättspraxis har utvecklats betydligt. Först avvisade domstolen, i domen Adams m.fl./kommissionen, en invändning om rättegångshinder som riktats mot ett meddelande om uttagningsprov. Domstolen slog fast att en sökande som anser att rättsstridigheten av ett meddelande om uttagningsprov motverkar dennes intressen måsta väcka talan mot detta meddelande i tid. Om detta inte var fallet, skulle det vara möjligt att väcka talan mot ett meddelande om uttagningsprov långt efter att det offentliggjorts och efter att de flesta av, eller alla, de förfaranden som genomförts i samband med uttagningsprovet redan hade ägt rum, vilket skulle strida mot principerna om rättssäkerhet, skydd för berättigade förvändningar och en god förvaltning.

53. I domen kommissionen/Noonan nyanserade domstolen emellertid, med hänvisning till begreppet en ”komplicerad administrativ process”, sin tidigare praxis. Domstolen slog fast att sökanden, inom ramen för ett uttagningsförfarande, som är en ”komplicerad administrativ process som består av en följd av beslut” kan åberopa brister som inträffat under genomförandet av uttagningsprovet eller åtgärderna för att ordna uttagningsprovet, i en talan mot ett senare enskilt beslut, såsom ett beslut att inte ge sökanden tillträde till provet, under förutsättning att de åberopade bristerna har nära samband med det senare ifrågasatta beslutet.

54. Detta väcker frågan om vad som ska anses utgöra en ”komplicerad administrativ process”. För att ett uttagningsförfarande ska anses vara komplicerat måste det enligt min uppfattning objektivt sett vara komplicerat. Epso-uttagningsprov innebär en rad av nära sammanhängande beslut som är tekniska och måste antas med beaktande av principerna om likabehandling, proportionalitet och insyn. De krav som Epso föreskriver ska anges på ett tydligt, objektivt och förutsebart sätt. Den objektiva komplexiteten garanterar emellertid inte, i sig, att ett uttagningsförfarande kan anses vara komplicerat. Uttagningsförfarandet ska också vara subjektivt komplicerat, på så sätt att den berörda sökanden försätts i en situation där han eller hon inte kan väcka talan mot meddelandet om uttagningsprov i rimlig tid, eftersom de svårigheter eller felaktigheter som följer av detta meddelande konkretiseras i ett senare skede – antingen när vederbörande tar emot meddelanden av Epso eller kallelsen till proven, under själva proven eller när den berörda personen delges beslutet att han eller hon inte ska upptas i förteckningen över godkända sökande. Vidare är det möjligt att sökanden, som är fokuserad på att lyckas på provet, inte har möjlighet att väcka en talan om ogiltigförklaring mot ett meddelande om uttagningsprov. Således är det endast när ett administrativt förfarande är objektivt och subjektivt komplicerat som det kan kvalificeras som en ”komplicerad administrativ process”.

55. Domstolens resonemang i domen kommissionen/Noonan är i huvudsak ett undantag från det andra kriteriet, eftersom det tillåter en sökande att ifrågasätta meddelandet om uttagningsprov oberoende av denna persons direkta talerätt gentemot detta meddelande. Eftersom kommissionen har grundat sitt resonemang på villkoret avseende ett ”nära samband” eller en ”nära koppling”, vilket tribunalen hänvisade till i den överklagade domen, som avviker från det andra kriteriet och, således begränsar samt överlappar med det tredje kriteriet, ska jag undersöka detta villkor på djupet.

2. Villkoret avseende ett ”nära samband” eller en ”nära koppling”

56. Det ska inledningsvis påpekas att begreppet ett ”nära samband” eller en ”nära koppling” mellan den allmänt tillämpliga rättsakten och det aktuella enskilda beslutet förefaller ha uppstått tidigt i domstolens rättspraxis. Domstolen slog i domarna Ley/kommissionen och Alfieri/Europaparlamentet, fast att en sökande, i ett rekryteringsförfarande, inom ramen för en talan mot steg i ett sådant förfarande får bestrida lagligheten i tidigare steg som har nära samband med dem. I en senare dom, Sergio m.fl./kommissionen, slog domstolen fast att sökande som inte i rätt tid hade väckt talan mot ett meddelande om uttagningsprov, ändå kunde åberopa brister under uttagningsförfarandet, även om dessa brister hade sitt ursprung i texten till meddelandet om uttagningsprov.

57. Såsom jag redan har nämnt, slog domstolen, i domen kommissionen/Noonan, fast att med anledning av uttagningsförfarandets speciella natur, ”vilken är en komplicerad administrativ process som består av en följd av beslut med nära samband”, får talan mot meddelanden om uttagningsprov väckas i ett senare skede. Det framgår således att upptagande till sakprövning av en invändning om rättsstridighet mot ett meddelande om uttagningsprov utgör ett undantag från det andra villkoret, vilket motiveras av tillämpningen av begreppet ”komplicerad administrativ process”. Enligt min uppfattning är denna rättspraxis, som utgör ett undantag från huvudregeln – eftersom sökanden kan göra en invändning om rättsstridighet även om en talan mot meddelandet om uttagningsprov teoretiskt sett hade kunnat väckas när denna person blev sökande i uttagningsprovet –, motiverad av följande skäl.

58. För det första skulle sökanden, enligt huvudregeln, ha förverkat sin rätt att göra en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF med tillämpning av ovannämnda rättspraxis. Således förefaller resonemanget i Giulietti och kommissionen/PB, som ligger till grund för den överklagade domen, utgå från att meddelandet om uttagningsprov ”inte har bestritts i tid”. Det ovannämnda undantaget gör det emellertid möjligt för en sökande som inte klarat provet att göra en invändning om rättsstridighet oberoende av om vederbörande har talerätt mot meddelandet om uttagningsprov. Bortsett från den omständigheten att en sökande kan vara oförmögen (eller ovillig) att väcka talan mot meddelandet om uttagningsprov under uttagningsförfarandet, är det möjligt att han eller hon inte är medveten om de praktiska frågor som kan uppkomma med avseende på meddelandet, såsom språkreglerna, under det senare skedet av uttagningsprovet. Dessa praktiska frågor kan konkretiseras i ett senare skede av uttagningsprovet när sökanden kommunicerar med Epso eller genomgår proven. Vissa krav som Epso ställer, som härrör från meddelandet om uttagningsprov, kan närmare bestämt komma att tillämpas eller anges i inbjudningarna till proven. Mot denna bakgrund anser jag att en sökande ska ha möjlighet att rikta en invändning om rättsstridighet mot meddelandet om uttagningsprov i det senare skedet av uttagningsprovet. Följaktligen ska det, i syfte att ge verkan åt principen om ett effektivt domstolsskydd, beaktas att den berörda sökanden inte hade ”möjlighet att begära” att den allmänt tillämpliga rättsakten skulle lämnas utan tillämpning vid den tidpunkt då han eller hon påbörjade sitt deltagande i uttagningsprovet.

59. För det andra, som jag har nämnt ovan, beträffande upptagande till sakprövning av en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, i målet kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., tolkade domstolen denna bestämmelse och särskilt det tredje kriteriet i denna avseende grund eller direkt rättsligt samband, brett. Om domstolen skulle tolka villkoret avseende en ”nära koppling” eller ett ”nära rättsligt samband” mellan grunderna för det ifrågavarande individuella beslutet och invändningen om rättsstridighet på ett mycket snävt sätt, skulle denna tolkning otillbörligen begränsa detta tredje kriterium.

60. Vidare skulle ett alltför restriktivt synsätt medföra att det blev överdrivet svårt att ifrågasätta språkregler i uttagningsprov och därmed utgöra ett indirekt godkännande av den politik som består i att engelska, franska och tyska vanligtvis fastställs som andraspråk i uttagningsproven, utan att det är möjligt att säkerställa huruvida den berörda institutionen har uppfyllt de skyldigheter som följer av domstolens praxis. Jag vill även påpeka att tribunalen, i förevarande fall, biföll invändningen om rättegångshinder mot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, eftersom varken de skäl som angavs däri eller den bevisning som kommissionen lade fram till stöd för dessa skäl kunde motivera språkreglerna för det ifrågavarande uttagningsprovet. Kommissionen har, i sitt överklagande, inte överklagat den del av den överklagade domen som gäller grunderna för invändningen om rättsstridighet.

61. För det tredje ska det påpekas att det i fördraget har stadgats att verkan av en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF är begränsad, eftersom den inte medför att den allmänt tillämpliga rättsakten inte blir ogiltig, utan bara att den inte ska tillämpas i det konkreta fallet. Verkan av en förklaring om rättsstridighet är endast mellan parterna (inter partes) och inte allmängiltigt (erga omnes). Den allmänt tillämpliga akten kommer att ogiltigförklaras i den mån den har tillämpats i det enskilda beslutet. Av detta skäl är jag även böjd att avfärda argumentet avseende principen om rättssäkerhet.

62. Jag kan således inte se någon anledning till att domstolen skulle vägra att pröva den talan som väckts mot ett meddelande om uttagningsprov, genom en invändning om rättsstridighet, när det finns en nära koppling eller ett nära rättsligt samband mellan grunderna för det angripna beslutet och språkreglerna i det ifrågasatta meddelandet om uttagningsprov.

63. Villkoret beträffande en nära koppling eller ett nära rättsligt samband ska emellertid tolkas tillräckligt restriktivt, eftersom det är ett undantag från huvudregeln, enligt vilken en parts rätt att bestrida lagligheten av en rättsakt med allmän giltighet inte preskriberas. Vidare är en sådan tolkning motiverad för att nå en balans mellan en möjlighet att bestrida en rättsakt med allmän giltighet även långt efter att meddelandet om uttagningsprov offentliggjorts och att talan vid flera tillfällen väckts mot meddelandet om uttagningsprov, vilket skulle kunna överbelasta kommissionen och tribunalen.

64. Följaktligen anser jag att tribunalen hade fog för sin bedömning att när grunden för talan är att ett meddelande om ett uttagningsprov som inte bestritts i tid är rättsstridigt och denna grund avser skälen till det ifrågavarande individuella beslutet, kan talan enligt rättspraxis upptas till prövning. När det däremot inte finns något sådant samband kan invändningen inte tas upp till prövning.

65. Mot bakgrund av dessa överväganden, kommer jag nedan att undersöka huruvida tribunalen gjorde en riktig bedömning när den avvisade den invändning om rättegångshinder som kommissionen gjorde i målet om ogiltigförklaring vid tribunalen mot invändningen om rättsstridighet beträffande det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

C. Kommissionens invändning om rättegångshinder

66. Det ska inledningsvis påpekas att kommissionen har bestritt punkterna 54–61 i den överklagande domen. Kommissionen har inte ifrågasatt tribunalens båda bedömningar i punkterna 52 och 53 i denna dom. Tribunalen har, för det första, konstaterat att sökanden, genom sin invändning om rättegångshinder, i huvudsak har bestritt språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, nämligen begränsningen av valbara språk till engelska, franska eller tyska. För det andra har tribunalen påpekat att sökanden, genom skrivelse av den 9 november 2015, informerades om att hennes namn inte hade tagits upp i förteckningen över godkända sökande på grund av att hon inte hade uppnått högsta betyg på proven vid utvärderingscentret.

67. Sökanden har anfört att kommissionen, genom att separera den enda grunden i tre delar, på ett konstlat sätt försöker dela upp tribunalens resonemang i punkterna 51–61 i den överklagade domen. Jag instämmer i att tribunalen, i dessa punkter, har förklarat varför det finns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov avseende språkreglerna i det aktuella uttagningsprovet, vars laglighet har bestritts. Jag anser emellertid att motiveringen i dessa punkter kan prövas separat, eftersom var och en av de tre delarna rör ett eget argument.

68. Sökanden anser vidare att dessa tre delar har till syfte att bestrida de faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt i målet. Hon har således yrkat att domstolen ska avvisa grunden som helhet, eller i dess tre delar. Hon har i andra hand gjort gällande att grunden för överklagandet, eller var och en av de tre delarna, ska ogillas. Jag kommer att behandla dessa yrkanden i min bedömning av var och en av dessa tre delar.

1. Den första delen av den enda grunden för överklagandet

69. Kommissionen har gjort gällande att punkt 54 i den överklagade domen innehåller en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom tribunalen har gjort gällande att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov avseende språkreglerna. Den har anfört att även om sökanden hade uppnått 10/10 i den allmänna kompetensdelen ”Kommunikation”, skulle hon ha behövt 7,46 ytterligare poäng för att upptas i förteckningen över godkända sökande. Följaktligen grundar sig tribunalens samtliga därefter följande bedömningar avseende huruvida invändningen om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning, i punkterna 55–58 i den överklagade domen, på antagandet att det finns ett nära samband och är alla behäftade med denna felaktiga rättstillämpning.

70. Det ska, som jag har redan har angett, påpekas att tribunalen gjorde gällande att syftet med bedömningen av den allmänna kompetensen ”Kommunikation” vid utvärderingscentret var att utvärdera sökandens förmåga att ”på ett klart och precist sätt kommunicera, såväl muntligen som skriftligen”. Härav följde, med nödvändighet, att uttagningskommittén gjorde en bedömning av sökanden med avseende på hennes kunskaper i franska eller åtminstone vad avsåg hur hon behärskade en kompetens som var starkt villkorad av de kunskaper som hon hade i detta språk.

71. Det ska påpekas att kommissionens argument grundar sig på antagandet att sökandens misslyckande på det aktuella uttagningsprovet inte berodde på den allmänna kompetensen ”Kommunikation”, utan på andra förmågor beträffande vilka hon inte hade uppnått tillräckliga poäng. Tribunalen har emellertid inte gjort någon sådan bedömning av de faktiska omständigheterna i den överklagade domen. Även om domstolen, i egenskap av överinstans, inte är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna, med undantag för en eventuell invändning om missuppfattning, får den rättsliga klassificeringen av dessa omständigheter omprövas av den i ett överklagandeförfarande.

72. Eftersom tribunalen, i den överklagade domen, inte gjorde någon bedömning av den kompetens som var avgörande för att sökanden inte togs upp i förteckningen över godkända sökande, ska domstolens prövning, enligt min uppfattning, förbli inom ramen för de faktiska omständigheter som fastställdes i den domen, i vilka det beträffande sökandens betyg endast uppgavs att ”[sökanden hade] erhållit totalt 61,13 poäng av 100, vilket är ett av de sämsta möjliga omdömen och resultat som hon erhållit med avseende på utvärderingen av hennes allmänna kompetens vid utvärderingscentrumet”. Således ska domstolen, när den prövar kommissionens argument, motstå frestelsen att ersätta tribunalens bedömning med sin egen. Domstolen måste emellertid fastställa huruvida avsaknaden av en sådan bedömning är relevant för den rättsliga klassificeringen av de faktiska omständigheterna, det vill säga för att konstatera ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov avseende språkreglerna.

73. Jag anser i detta hänseende att den rättsliga klassificeringen av de aktuella faktiska omständigheterna inte ska vara beroende av yttre faktorer, såsom det betyg som sökanden uppnått inom ett annat allmänt eller särskilt kompetensområde, utan i stället av de specifika skälen till det enskilda beslut som avser det aktuella särskilda kompetensområdet. Med andra ord är det, för att invändningen om rättsstridighet ska kunna tas upp till sakprövning, tillräckligt att sökanden visat att det aktuella kompetensområdet, inom vilket betyget inte var tillräckligt, hade ett nära samband med de ifrågasatta bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. De övriga betygen är enligt min uppfattning irrelevanta i detta avseende.

74. Om domstolen avgjorde vilket av betygen som var avgörande för att sökanden inte upptogs i förteckningen över godkända sökande, skulle denna bedömning vidare inte avse invändningen om rättegångshinder, utan innehållet i de grunder som sökanden har anfört till stöd för sitt yrkande, eftersom den omfattar en prövning av de resultat som anges i det individuella beslutet och verkan av de argument som sökanden har framfört.

75. Följaktligen kan sökanden, i den mån uttagningskommitténs bedömning av kompetensen ”Kommunikation” följer av de ifrågasatta bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, göra en invändning om rättsstridighet mot dessa bestämmelser enligt artikel 277 FEUF. Det finns vidare ingenting i den överklagande domen, särskilt vad gäller punkt 54 i denna, som visar att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna när den bedömde att det fanns en nära koppling mellan uttagningskommitténs slutsats avseende sökandens kunskaper i franska och hennes kompetensnivå inom ”Kommunikation”. Tribunalen tillämpade i denna punkt kriteriet nära samband eller nära koppling såsom förklarats ovan och det tycks inte förekomma någon felaktig rättstillämpning i nämnda punkt.

76. Av ovan anförda överväganden i punkt 54 följer att tribunalen hade fog för sin bedömning att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det aktuella meddelandet om uttagningsprov avseende språkreglerna i förevarande fall vilket medförde att invändningen om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning. Denna slutsats är tillräcklig för att fastställa detta samband. För fullständighetens skull, ska jag emellertid undersöka huruvida det finns ett sådant nära samband av andra skäl än dem som redan har angetts, nämligen dem som anges i punkterna 55–57 i den överklagade domen.

2. Den andra delen av den enda grunden för överklagandet

77. Kommissionen har gjort gällande att tribunalen felaktigt klassificerade de faktiska omständigheterna och missuppfattade bevisningen när den, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, drog slutsatsen att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det aktuella meddelandet om uttagningsprov på grundval av ett kriterium, som har sin grund i antagandet att det är svårare för en sökande att genomföra prov på sitt andraspråk än på sitt modersmål. Kommissionen har anfört att jämförelsen mellan sökandens nivå i portugisiska och hennes nivå i franska är irrelevant för att fastställa ett sådant nära samband.

78. Kommissionen har påpekat att sökanden bestred den omständigheten att hon som andraspråk endast kunde välja engelska, franska eller tyska. Sökanden gjorde gällande att hon skulle ha haft möjlighet att uppnå ett högre betyg om hon hade haft rätt att genomföra proven på spanska och att det var på denna grund som hon ansåg att det fanns ett nära samband mellan det angripna beslutet och språkreglerna för det aktuella uttagningsprovet. Tribunalen skulle, i stället för att jämföra sökandens kunskaper i portugisiska med hennes franskakunskaper, ha jämfört den med hennes spanskakunskaper.

79. Kommissionen har vidare anfört att tribunalen, i dessa punkter, inte beaktade att de två språk som sökanden i det aktuella fallet behärskade bäst var engelska och franska. Således var inte begränsningen av valet av andra språk sådant att det var till nackdel för henne, eftersom hon hade angett att hon bäst behärskade, på nivå C2, dessa båda språk. Hon hade angett ett annat språk, spanska, men hade angett att hennes kunskaper i detta var sämre än i franska och engelska. Således kan denna begränsning inte anses ha haft en negativ verkan på sökandens prestation eller ha en nära koppling till grunderna för det angripna beslutet.

80. Sökanden har i huvudsak gjort gällande att punkterna 56–58 i den överklagade domen ska läsas tillsammans och att kommissionens argument består i att på ett konstlat sätt separera dessa punkter.

81. Det ska inledningsvis påpekas att tribunalen, i punkt 52, har angett att sökanden, genom sin invändning om rättsstridighet, i huvudsak har bestritt bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov avseende språkreglerna, nämligen begränsningen av valbara andraspråk till engelska, franska och tyska. Tribunalen angav, i punkt 55 i den överklagade domen, att det fanns ett nära samband mellan sökandens kunskaper i franska och de prov som hon hade behövt genomgå på detta språk. Tribunalen påpekade, i detta hänseende, i punkt 57 i den överklagade domen, att sökanden behärskade portugisiska bättre än franska.

82. En sådan jämförelse kan inte anses korrekt, eftersom portugisiska var hennes modersmål och kunskapsnivån i detta språk inte är relevant för frågan om huruvida begränsningen av valet av andraspråk var lämplig. Således kan tribunalens bedömningar, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, inte räcka för att fastställa ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov vars laglighet har ifrågasatts.

83. Den jämförelse som görs i nämnda punkter utgör följaktligen en felaktig rättstillämpning. För det fall att ett avgörande från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, innebär inte detta åsidosättande att avgörandet ska upphävas. Däremot ska domskälen ersättas. I förevarande fall ska resonemanget i punkterna 55–57 helt enkelt ersättas.

3. Den tredje delen av den enda grunden för överklagandet

84. Kommissionen har gjort gällande att tribunalen, i punkt 58 i den överklagade domen, på ett felaktigt sätt har klassificerat de faktiska omständigheterna genom att grunda det nära samband som krävs enligt rättspraxis på den omständigheten att sökanden genomförde det skriftliga provet med ett annat tangentbord än Qwerty PT som hon är van vid.

85. Kommissionen har för det första gjort gällande att valet av tangentbord saknar samband med grunderna för det angripna beslutet. Kommissionen lade, vid förhandlingen, stor vikt vid den omständigheten att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov inte innehöll någon angivelse om valet av tangentbord. För det andra har kommissionen anfört att, även om det är riktigt att Epso erbjöd ett begränsat utbud av tangentbord för fallstudien, är detta en fråga som är skild från frågan om det aktuella uttagningsprovets språkregler. I det omtvistade meddelandet om uttagningsprov anges nämligen ingenting om tangentbord. Vidare visar den omständigheten att sökanden valde ett Qwerty EN-tangentbord trots att hon valde att genomföra fallstudien på franska att dessa båda frågor är separata och orelaterade sinsemellan.

86. Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalen, i punkt 58 i den överklagade domen, konstaterade att ”begränsningen av valet av andraspråk i uttagningsprovet till de tre aktuella språken inte enbart påverkar sökandenas förmåga att uttrycka sig muntligen eller skriftligen, utan även bestämmer vilken typ av tangentbord som de sökande kan använda för att skriva uppsatsen, eftersom tillhandahållandet av tangentbord till de sökande, enligt Epsos praxis, endast avser det språk (och, i förekommande fall, de språk) på vilket proven ska genomföras.” Tribunalen tillade att det i förevarande fall är ostridigt att sökanden var tvungen att använda ett slags tangentbord som hon inte var van vid att använda på grund av sitt modersmål. Enligt tribunalen påverkar denna omständighet genomförandet och således potentiellt resultatet av ett prov, under vilket det krävs att en text med en viss längd redigeras under begränsad tid med hjälp av ett tangentbord.

87. Frågan huruvida valet av tangentbord kan betraktas som en relevant omständighet för fastställandet av ett nära samband får bedömas av domstolen i ett mål om överklagande mot bakgrund av de faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt.

88. Det är, i detta hänseende, från Epsos perspektiv, riktigt att valet av tangentbord är en praktisk och teknisk fråga, som inte förekommer någonstans i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Ur sökandens synpunkt förefaller emellertid språkreglerna påverka hans eller hennes muntliga och skriftliga uttryck. Eftersom det sistnämnda är beroende av valet av tangentbord, kan en koppling mellan dessa båda faktorer inte uteslutas. Eftersom skriftligt språk uttrycks med hjälp av tangentbordets tekniska medel, kan kopplingen mellan det språk som sökanden använder och språkreglerna fastställas. Jag hyser inget tvivel om att dessa två är relaterade till varandra och att en sådan nära koppling föreligger under de specifika omständigheterna i förevarande mål. Den omständigheten att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov begränsade valet av språk till de tre ovannämnda språken förefaller återspeglas i Epsos bestämmelse om tangentbord, vilka är begränsade till exakt samma språk. Denna parallell tycks vara ett val som Epso har gjort till följd av beslutet att begränsa valet av andraspråk.

89. Vidare förhåller jag mig starkt kritisk till det argument som kommissionen framförde vid förhandlingen, om att det inte finns någon sådan koppling, eftersom valmöjligheterna avseende tangentbord inte anges i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Om domstolen godtar detta argument skulle kommissionen kunna åberopa vaga eller oprecisa meddelanden om uttagningsprov, i syfte att undvika domstolsprövning. Den omständigheten att kommissionen åberopade kallelsen till proven för att detaljera valmöjligheterna avseende tangentbord visar att stegen, i en komplicerad administrativ process, såsom ett Epso-uttagningsprov, är nära kopplade och att meddelandet om uttagningsprov ska vara tillräckligt klart och detaljerat. En viktig omständighet, såsom valmöjligheten avseende tangentbord att använda vid uttagningsprovet, ska kunna bli föremål för domstolsprövning.

90. Av detta följer att tribunalen, under dessa specifika omständigheter, inte gjorde någon felaktig bedömning när den, i punkterna 60 och 61 i den överklagade domen, konstaterade att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och, därmed, att invändningen om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning.

91. Följaktligen anser jag att talan inte kan bifallas såvitt avser den tredje delen av den enda grunden för överklagandet.

92. Mot bakgrund av vad som ovan anförts, föreslår jag att domstolen ska upphäva den överklagade domen i den del tribunalen, i punkterna 55–57 i nämnda dom, som motivering till att det förelåg ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov angav en jämförelse mellan sökandens kunskaper i portugisiska och hennes kunskaper i franska. Överklagandet ska ogillas i övrigt.

D. Rättegångskostnader

93. Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler, ska domstolen, när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken, besluta om rättegångskostnaderna.

94. Enligt artikel 138.1 i dessa rättegångsregler, vilken enligt artikel 184.1 i dessa ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. I artikel 138.3 i rättegångsreglerna anges att om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, ska vardera part bära sina rättegångskostnader. Om det förefaller motiverat med hänsyn till omständigheterna i målet kan domstolen emellertid förplikta en av parterna att, utöver sina egna rättegångskostnader, bära en del av den andra partens rättegångskostnader.

95. I förevarande mål anser jag att om domstolen antar det resonemang som jag har föreslagit ska kommissionen, mot bakgrund av omständigheterna i målet, förpliktas att bära sina rättegångskostnader, vad gäller såväl förfarandet vid tribunalen som i målet om överklagandet, samt ersätta samtliga kostnader som sökanden ådragit sig i målet om överklagande och i första instans.

E. Förslag till avgörande

96. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen, med undantag av punkterna 55–57 i domen av den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen ( T‑202/17, EU:T:2021:323), ska ogilla överklagandet och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: engelska.

2 Wittgenstein, L., Tractatus Logico Philosophicus. Routledge, 1961, 5.6, s. 70.

3 I artikel 3.3 FEU och artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erinras om betydelsen av denna mångfald. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2019, Spanien mot Europaparlamentet ( C‑377/16, EU:C:2019:249, punkt 36).

4 Artikel 1 rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14) i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1/58).

5 Meddelande om allmänt uttagningsprov – Epso/AD/293/14 – Handläggare (AD 7) inom följande områden: 1. Konkurrensrätt 2. Företagsfinansiering 3. Finansiell ekonomi 4. Industriell ekonomi 5. Makroekonomi (EUT C 376 A, 2014, s. 1, rättelse i EUT C 425 A, 2014, s. 1).

6 T‑202/17, EU:T:2021:323.

7 EUT C 60 A, 2014, s. 1.

8 Azerty, Qwerty och Qwertz är olika placeringar av bokstäverna i det latinska alfabetet på skrivmaskinstangenter och datortangentbord. Placeringarnas namn kommer från de första sex bokstäverna på översta raden av bokstavstangenter. Namnen på placeringarna visar i vilket land de används, nämligen FR/BE (Frankrike eller Belgien), UK (Förenade kungariket) eller DE (Tyskland).

9 Se dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. ( C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 69 samt där angiven rättspraxis).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan, ( C‑448/93 P, EU:C:1995:264, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

11 Se dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen, T‑609/16, EU:T:2017:910, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

12 Ibidem, punkterna 28 och 29.

13 Se dom av den 23 april 1986, Les Verts/Europaparlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23).

14 Dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 40), dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 80), dom av den 12 juli 2012, Association Kokopelli ( C‑59/11, EU:C:2012:447, punkt 34), dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami mfl./Europaparlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 92), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 66).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1979, Simmenthal/kommissionen ( 92/78, EU:C:1979:53, punkt 39), och dom av den 19 januari 1984, Andersen m.fl./Europaparlamentet, ( 262/80, EU:C:1984:18, punkt 6). Det framgår även av rättspraxis att rättsmedlet invändning om rättsstridighet endast finns att tillgå i avsaknad av andra tillgängliga rättsmedel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1994, TWD Textilwerke Deggendorf, C‑188/92, EU:C:1994:90, punkt 17, dom av den 15 februari 2001, Nachi europé, C‑239/99, EU:C:2001:101, punkt 37, och dom av den 8 mars 2007, Roquette Frères, C‑441/05, EU:C:2007:150, punkt 40).

16 Dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. ( C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 68 och där angiven rättspraxis). Beträffande tribunalen, se dom av den 15 mars 2017, Fernández González/kommissionen ( T‑455/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:169, punkt 34) och dom av den 22 november 2017, von Blumenthal m.fl./EIB ( T‑558/16, ej publicerad, EU:T:2017:827, punkt 71).

17 Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom av den 28 oktober 1981, Krupp Stahl/kommissionen ( 275/80 och 24/81, EU:C:1981:247, punkt 32), och dom av den 11 juli 1985, Salerno m.fl./kommissionen och rådet ( 87/77, 130/77, 22/83, 9/84 och 10/84, ej publicerad, EU:C:1985:318, punkt 36).

18 Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom av den 31 mars 1965, Macchiorlati Dalmas/Höga myndigheten ( 21/64, EU:C:1965:30, s. 175 och 187), dom av den 10 juni 1986, Usinor/kommissionen ( 81/85 och 119/85, EU:C:1986:234, punkt 13), dom av den 9 september 2003, Kik/harmoniseringsbyrån ( C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 76), och dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P – C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 237).

19 Dom av den 8 september 2020 (C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

20 Ibidem, punkt 70 och där angiven rättsakt.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 mars 1965, Macchiorlati Dalmas/Höga myndigheten ( 21/64, EU:C:1965:30, s. 187).

22 Dom av den 13 juli 1966, Italien/rådet och kommissionen ( 32/65, EU:C:1966:42), och dom av den 16 mars 2022, MEKH och FGSZ/ACER ( T‑684/19 och T‑704/19, EU:T:2022:138, punkt 58). När det gäller tribunalen, se, bland annat, dom av den 2 oktober 2001, Martinez m.fl./Europaparlamentet ( T‑222/99, T‑327/99 och T‑329/99, EU:T:2001:242, punkt 135), dom av den 20 november 2007, Ianniello/kommissionen ( T‑308/04, EU:T:2007:347, punkt 33), och dom av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa ( T‑177/12, EU:T:2014:849, punkt 25).

23 Dom av den 26 oktober 1993, Reinarz/kommissionen ( T‑6/92 och T‑52/92, EU:T:1993:89, punkt 56), och dom av den 21 oktober 2010, Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA ( T‑439/08, ej publicerad, EU:T:2010:442, punkt 50).

24 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2015:545, punkt 66).

25 Det ska, i samband med det andra kriteriet, påpekas att enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF, ska talan som avses i denna artikel väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna. Det skulle teoretiskt sett kunna hävdas att en enskild, för att ifrågasätta ett meddelande om ett Epso-uttagningsprov, skulle kunna bestrida en rättsakt med allmän giltighet från den tidpunkten då den enskilde accepterades som sökande i ett uttagningsprov.

26 Dom av den 14 november 2017, British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:861, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 1993, Noonan/kommissionen ( T‑60/92, EU:T:1993:74, punkt 27) och dom av den 31 januari 2006, Giulietti/kommissionen ( T‑293/03, EU:T:2006:37, punkt 42).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 1986, Adams m.fl./kommissionen ( 294/84, EU:C:1986:112, punkt 17), och dom av den 31 januari 2006, Giulietti/kommissionen ( T‑293/03, EU:T:2006:37, punkt 42).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan ( C‑448/93 P, EU:C:1995:264, punkterna 17 och 19).

30 Ibidem. Se även dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen ( T‑609/16, EU:T:2017:910, punkt 26 och följande punkter).

31 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Italien/kommissionen ( C‑566/10 P, EU:C:2012:752, punkterna 90 och 92).

32 Se punkt 51 ovan.

33 Punkt 13 i överklagandet.

34 Se punkterna 50, 55, 59 och 60 i den överklagade domen.

35 Dom av den 31 mars 1965, Ley/kommissionen ( 12/64 och 29/64, EU:C:1965:28, punkt 118).

36 Dom av den 7 april 1965, Alfieri/Europaparlamentet ( 35/64, EU:C:1965:40, punkt 266).

37 Dom av den 8 mars 1988, Sergio m.fl./kommissionen ( 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 15).

38 Dom av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan ( C‑448/93 P, EU:C:1995:264, punkt 12).

39 Se punkt 53 ovan.

40 Det ska i detta hänseende påpekas att domstolen, i domen kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. ( C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676), varken nämnde kriteriet avseende nära anknytning eller den beslutande enhetens utrymme för skönsmässig bedömning. Domstolen erinrade i stället om det etablerade kriteriet, enligt vilket det kan finnas två olika alternativ, antingen utgör den allmänt tillämpliga rättsakten grunden för det ifrågavarande individuella beslutet eller så har dessa båda akter sinsemellan ett direkt rättsligt samband.

41 Se fotnot 15.

42 Dom av den 31 januari 2006, Giulietti/kommissionen ( T‑293/03, EU:T:2006:37, punkt 41), och dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen, ( T‑609/16, EU:T:2017:910, punkt 28).

43 Enligt fast rättspraxis garanteras genom artikel 47 i stadgan, som stadfäster principen om ett effektivt domstolsskydd, var och en vars unionsrättsliga fri- och rättigheter har kränkts en rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol (se, bland annat, dom av den 20 april 2021, Repubblika, C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 40).

44 Se även punkterna 44 och 45 ovan.

45 Se punkterna 44–46 ovan.

46 Dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen ( T‑609/16, EU:T:2017:910, punkt 29 och där nämnda rättspraxis).

47 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalóns i målet National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2015:545, punkt 66).

48 Punkt 49 i den överklagade domen.

49 Punkt 50 i den överklagade domen.

50 Se punkt 27 ovan.

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2013, Versalis/kommissionen ( C‑511/11 P, EU:C:2013:386, punkt 66).

52 Se dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl., ( C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 49), samt dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen ( C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 55 samt där angiven rättspraxis).

53 Punkterna 11 och 54 i den överklagade domen.

54 Se punkterna 57–63 ovan.

55 Tribunalen borde, i stället för att ha jämfört sökandens nivå i portugisiska med hennes nivå i franska, ha jämfört den med hennes nivå i spanska.

56 Dom av den 9 september 2008, FIAMM m.fl./rådet och kommissionen ( C‑120/06 P och C‑121/06 P, EU:C:2008:476, punkt 187), dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 94) samt dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori, och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 48).