lagen.nu
C-583/21

Förslag till avgörande av generaladvokat Pitruzzella – Förenade målen C‑583/21–C‑586/21 NC (Överlåtelse av en spansk notariebyrå)

CELEX
62021CC0583
Datum
2023-05-25
Källa
eur-lex.europa.eu

1. Kan den situationen att en notarie ersätter en annan vid en notariebyrå utgöra en företagsöverlåtelse, med avseende på skyddet för arbetstagarnas rättigheter?

I. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

Direktiv 2001/23/EG

2. I artikel 1.1 i direktiv 2001/23 föreskrivs följande:

”a) Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

b) Med förbehåll för vad som sägs under a och i nedan följande bestämmelser i denna artikel, skall med överlåtelse enligt detta direktiv förstås överlåtelse av en ekonomisk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.

c) Detta direktiv skall tillämpas på offentliga och privata företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av administrativa funktioner mellan offentliga förvaltningsmyndigheter skall inte betraktas som en överlåtelse enligt detta direktiv.”

3. I artikel 3.1 och 3.3 i direktivet föreskrivs följande:

”1. Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan övergå på förvärvaren.

Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.

…

3. Efter överlåtelsen skall förvärvaren vara bunden av villkoren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla.

Medlemsstaterna får begränsa den period under vilken de skall vara bundna av ett sådant avtal, med det förbehållet att den inte får vara kortare än ett år.”

4. I artikel 4.1 i direktivet anges följande:

”1. En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet skall inte i sig utgöra skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Denna bestämmelse skall dock inte hindra uppsägningar som görs av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som innefattar förändringar i arbetsstyrkan.”

B. Spansk rätt

5. I artikel 1 i Ley de 28 de mayo de 1862, Orgánica del Notariado (lag av den 28 maj 1862 om notarieämbetet) definieras notarie som ”en offentlig tjänsteman med behörighet att, i enlighet med lagstiftningen, bestyrka avtal och övriga utomrättsliga handlingar”, och vidare anges att ”[d]et finns endast en kategori av sådana tjänstemän i hela Konungariket”.

6. I artikel 44.1 och 44.2 i Real Decreto Legislativo 2/2015, por el que se aprueba el texto refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores (kungligt lagstiftningsdekret 2/2015 om godkännande av den omarbetade lydelsen av lagen om arbetstagares ställning av den 23 oktober 2015, BOE nr 255 av den 24 oktober 2015, s. 100224) (nedan kallad lagen om arbetstagares ställning) föreskrivs följande:

”1. En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en autonom produktionsenhet vid det företaget medför inte i sig att anställningsförhållandet upphör, utan den nya arbetsgivaren övertar sin föregångares rättigheter och skyldigheter avseende anställningsavtal och social trygghet, inklusive åtaganden beträffande pensioner, enligt de villkor som fastställs i tillämplig speciallagstiftning samt, i allmänhet, alla de skyldigheter vad gäller kompletterande socialt skydd som överlåtaren har åtagit sig.

2. Vid tillämpningen av denna artikel ska med företagsöverlåtelse förstås överlåtelse av en ekonomisk enhet som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, oavsett om denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.”

II. De faktiska omständigheterna, de nationella målen och tolkningsfrågorna

7. Arbetstagarna NC, JD, TA och FZ arbetade vid en notariebyrå på uppdrag av de olika notarier som var innehavare av den. När notariebyrån överläts den 30 september 2019 skickade notarie DV en skrivelse till var och en av arbetstagarna där de gavs möjlighet att välja mellan att följa med DV till dennes nya arbetsplats eller att avsluta anställningsförhållandet. De anställda valde att avsluta anställningsförhållandet, och notarie DV sade upp dem ”på grund av ekonomisk force majeure” och betalade ut ersättning.

8. BA utsågs till notarie för notariebyrån den 20 januari 2020 och tog över de anställda hos den föregående notarie som hade innehaft det ämbetet, med samma materiella struktur och på samma arbetsplats där protokollen förvarades, vilka i den nationella lagstiftningen definieras som alla de offentliga dokument och övriga handlingar som införlivas däri varje år. Den 11 februari 2020 ingick BA och klagandena ett anställningsavtal med sex månaders provtjänstgöring.

9. Dirección General de Seguridad Jurídica y Fe Pública (Generaldirektoratet för rättssäkerhet och allmänhetens förtroende) vid Ministerio de Justicia (Justitieministeriet, Spanien) antog den 15 mars 2020, på grund av covid-19-pandemin, ett beslut om att handläggningen skulle begränsas till brådskande ärenden, att notariebyråerna skulle införa de av myndigheterna rekommenderade åtgärderna för distansering och att arbetstagarna skulle arbeta i skift. Följande dag begav sig NC, TA och JD till notariebyrån och begärde att BA skulle genomföra ovannämnda åtgärder. BA vägrade och skickade uppsägningsbrev till NC, TA och JD samma dag samt till FZ den 2 april 2020 och angav att de inte hade fullgjort prövotiden med godkänt resultat.

10. Klagandena väckte därefter talan vid den hänskjutande domstolen och yrkade att deras uppsägning skulle förklaras ogiltig eller rättsstridig, eftersom de ansåg att deras tjänstetid skulle beräknas från den dag då de började arbetade vid den notariebyrå som hade innehaft samma lokaler som BA.

11. BA bestred deras yrkanden och ansåg att deras tjänstetid började löpa den 11 februari 2020, det vill säga den dag då avtalet ingicks mellan parterna.

12. Den hänskjutande domstolen har mot denna bakgrund ställt följande fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande:

”Ska artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, och därmed bestämmelserna i det direktivet, tillämpas i ett fall där innehavaren av en notariebyrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är en privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetsrätt och branschens kollektivavtal, efterträder den tidigare ägaren av företaget, tar över dennes protokoll, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats med samma fysiska struktur och övertar den personal som var anställd av den sistnämnde?”

III. Rättslig bedömning

Inledande synpunkter

13. Tvisten i de nationella målen gäller vissa arbetstagare som under flera år har varit anställda vid en notariebyrå och som sades upp av ekonomiska skäl när den notarie som de var anställda av förflyttades till en annan tjänst. Arbetstagarna återanställdes sedan, efter förhandlingar, genom ett nytt avtal av den notarie som tog över byrån och sades därefter upp, eftersom de inte hade fullgjort prövotiden med godkänt resultat.

14. De nationella målen är förenade med flera rättsliga frågor som, enligt handlingarna i målet, rör lagligheten av den första uppsägningen, lagligheten av den andra uppsägningen, den tjänstetid som arbetstagarna har rätt till, lagligheten av att införa provanställning i det andra avtalet och andra frågor av lönerelaterad karaktär. Detta är emellertid frågor som endast kan avgöras av den nationella domstolen.

15. Jag kommer att begränsa min analys till den rättsliga fråga som ligger till grund för hela målet och som, enligt den hänskjutande domstolen, utgör den rättsliga förutsättningen för att senare kunna avgöra de nationella målen: Kan de bestämmelser om företagsöverlåtelser som föreskrivs i direktiv 2001/23, i syfte att skydda arbetstagares rättigheter, tillämpas på en situation där en notarie byter tjänst varefter den övertagande notarien tar över protokollen, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats med samma fysiska struktur och övertar den personal som var anställd av den tidigare innehavaren av notariebyrån?

16. Om direktivet faktiskt skulle vara tillämpligt i ett sådant fall som i de nationella målen och den första uppsägningen skett utan någon annan motivering än själva överlåtelsen, skulle det, med förbehåll för bedömningen av de följder som detta skulle medföra enligt nationell rätt, föreligga en situation där den nya notarien sannolikt skulle vara tvungen att upprätthålla anställningsförhållandet med de anställda som väljer att stanna kvar på byrån utan avbrott.

17. För att besvara den fråga som har ställts måste en kort analys göras av följande aspekter: 1) huruvida den verksamhet som bedrivs av en notarie i Spanien kan hänföras till en offentlig förvaltningsmyndighet, 2) huruvida den verksamhet som bedrivs av en notarie i Spanien kan hänföras till en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i direktiv 2001/23 och 3) huruvida den nya notariens ovannämnda ersättande av den föregående notarien vid notariebyrån kan hänföras till en företagsöverlåtelse i den mening som avses i direktiv 2001/23.

18. Vad gäller de omständigheter som framgår av handlingarna i målet, vilka är användbara för bedömningen, kan följande anges. En notarie i Spanien är en offentlig tjänsteman som samtidigt är en privat arbetsgivare med anställd personal i enlighet med den arbetsrättsliga lagstiftningen rörande privata anställningar och kollektivavtal. Notarien har, i egenskap av offentlig tjänsteman, behörighet att bestyrka avtal och utomrättsliga handlingar i enlighet med lagen (notarien måste således förvissa sig om att alla de villkor som enligt lag måste iakttas för att verkställa handlingen eller avtalet i fråga är uppfyllda). Notarien har behörighet att ändra personers civilstånd och kontrollera de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på ett privaträttsligt avtal mellan två parter. Notarien är den offentliga myndighet som är behörig att ge en handling som har upprättats utifrån parternas vilja status som notariehandling, varmed handlingen tillskrivs verkningar som inte styrs av parternas vilja utan som härrör från den rättsliga bestämmelse som reglerar den offentliga handlingen. Användaren kan välja vilken notarie som han eller hon vill anlita. En del av notariearvodet är reglerat i lag genom taxor, men kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls (och ersättningen för dessa) kan variera från en notarie till en annan. Erfarenheten visar dessutom att de spanska notariebyråernas klienter oftast har kontakt med den anställde som ansvarar för att upprätta handlingarna, meddela dem till myndigheterna och överlämna handlingarna till klienten, och mer sällan direkt med notarien själv. I det aktuella fallet har de anställda vid notariebyrån arbetat för olika notarier som har efterträtt varandra under mellan 20 och 30 års tid. Byggnaden är densamma, liksom telefonnumret, som inte har ändrats sedan notariebyrån startade år 1981. När en notarie upphör med sin verksamhet på grund av att vederbörande har blivit förflyttad eller har beslutet att gå i pension, är den nya notarien skyldig att bevara den tidigare notariens protokoll i 25 år och att utfärda kopior och intyg om handlingarnas äkthet när klienterna så begär.

19. Innan jag prövar ovannämnda aspekter ska det, vad regelverket beträffar, erinras om att syftet med direktiv 2001/23 är att säkerställa att arbetstagarnas rättigheter skyddas vid byte av arbetsgivare, att överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen övergår på förvärvaren och även att företagsöverlåtelsen inte i sig kan vara ett giltigt skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Av ovannämnda skyddssyften kan den slutsatsen dras att bestämmelserna i direktivet måste tolkas så, att det är ett effektivt skydd för arbetstagarna som eftersträvas.

20. Slutligen ska det noteras att det ankommer på den nationella domstolen att fastställa alla de omständigheter som kan tala för att bestämmelserna i direktiv 2001/23 är tillämpliga i ett fall som det i det nationella målet, på grundval av den stora mångfalden och heterogeniteten i notariernas funktioner och de bestämmelser som notarierna omfattas av i de olika medlemsstaterna (och därmed avsaknaden av en definition av begreppet notarie i unionsrätten) och på grund av de faktiska omständigheternas betydelse för huruvida notariatverksamhet i Spanien kan hänföras till ekonomisk verksamhet i den mening som avses i direktiv 2001/23, utan att det påverkar de uttryckliga principer som EU-domstolen har slagit fast och som jag kommer att erinra om nedan.

1. Kvalificering av notariatverksamhet: en offentlig förvaltningsmyndighet eller ett företag som bedriver ekonomisk verksamhet?

21. Såsom anges ovan är notarien i Spanien en offentlig tjänsteman som samtidigt är en privat arbetsgivare med anställd personal. I egenskap av offentlig tjänsteman är notarien behörig att, i enlighet med lagen, bestyrka avtal och utomrättsliga handlingar och behörig att ändra personers civilstånd och kontrollera vilka rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på ett privaträttsligt avtal mellan två parter, samt den offentliga myndighet som är behörig att ge en handling som har upprättats utifrån parternas vilja status som notariehandling.

22. Konungariket Spanien har gjort gällande att notarien har ställning som offentlig tjänsteman och att notariens verksamhet därför inte är kommersiell på grund av dennes nära anknytning till staten. Notariatverksamhet kan inte heller hänföras till ett fritt yrke: Den utgör ett offentligt ämbete, eftersom notarien är ansvarig för den verksamhet som staten har delegerat till denne.

23. Det råder visserligen ingen tvekan om att den verksamhet som notarien i Spanien bedriver innefattar offentliga funktioner som staten har delegerat till denne, men det går dock inte att enbart utifrån den omständigheten dra slutsatsen att notariatverksamheten i Spanien ska kvalificeras som en offentlig förvaltningsmyndighet i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23.

24. Det framgår av fast rättspraxis att verksamhet som är knuten till utövande av offentliga maktbefogenheter inte utgör ekonomisk verksamhet, och det faktum att en myndighet förfogar över offentliga maktbefogenheter för att bedriva en del av sin verksamhet hindrar inte i sig att myndigheten ska kvalificeras som företag i den mening som avses i konkurrensrätten eller, såsom i det nu aktuella fallet, i lagstiftningen om socialt skydd för arbetstagare, för den del av verksamheten som ska kvalificeras som ekonomisk verksamhet, förutsatt att den verksamheten kan skiljas från myndighetsutövningen.

25. Såvitt jag vet har domstolen hittills inte fastställt begreppet offentlig förvaltningsmyndighet i den mening som avses i direktiv 2001/23, för att definiera dess tillämpningsområde, och den har heller inte löst frågan om huruvida notariatverksamhet kan härledas till verksamhet som bedrivs av en offentlig förvaltningsmyndighet, även på grundval av att lagstiftningen om notarieyrket skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna, såsom redan har påpekats.

26. Domstolen har dock vid flera tillfällen påpekat att några av de vanligaste notariegöromålen inte kan anses utgöra verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt, även om de eftersträvar allmänna intressen vid utövandet av denna. Här avses upprättande av officiella handlingar och förklaring av att en handling är verkställbar, göromål som notarien anförtrotts i fråga om viss försäljning av fast egendom, i fråga om upprättande av förteckning över tillgångar och skulder vid dödsfall, äktenskapsskillnad (avseende giftorättsgods) eller vid samäganderätt och även i fråga om upphörande av samäganderätt.

27. Begreppet ”utövande av offentlig makt” i artikel 51 FEUF kan enligt min mening likställas med begreppet ”offentlig förvaltningsmyndighet” i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23. I båda fallen utesluter unionslagstiftaren i själva verket att aktörer som, i egenskap av offentliga myndigheter, utövar offentlig makt på uppdrag av staten och inte ekonomisk verksamhet på en viss marknad omfattas av en lagstiftning, i det första fallet lagstiftningen om etableringsfrihet och i det andra fallet den om företagsöverlåtelser.

28. Enligt vad som framgår av handlingarna i målet utövar notarierna sitt yrke under konkurrensförhållanden, eftersom användaren kan välja vilken notarie som ska utföra tjänsterna och eftersom de för sina tjänster tillämpar arvoden som åtminstone till viss del är varierande. Dessutom är de i tjänsten direkt och personligen ansvariga gentemot sina klienter för skador som vållas genom deras agerande eller försummelser, och de har valmöjlighet i fråga om den rättsliga formen för sin verksamhet. Detta är inte fallet vid utövandet av offentlig makt.

29. Vad därefter beträffar spanska notariers huvudverksamhet, nämligen att upprätta offentliga handlingar, som de därmed ger allmän tillförlitlighet och betydande bevisvärde, är sådana handlingar inte resultatet av någon beslutsbefogenhet. Verkställigheten av en offentlig handling grundar sig i synnerhet på parternas avsikt att ingå en handling eller ett avtal och att dessa, efter notariens kontroll av att de upprättats i enlighet med lag, ska kunna läggas till grund för verkställighet. Notariens inblandning förutsätter således ett föregående samtycke eller godkännande, i avsaknad av vilket notarien inte på egen hand får ändra avtalet.

30. Jag håller därför med kommissionen om att notarierna i Spanien utför en allmännyttig tjänst som eftersträvar ett mål av allmänt intresse eller garanterar lagligheten och rättssäkerheten hos de handlingar som ingåtts mellan parterna, men detta måste särskiljas från den tjänst som utförs av staten på andra områden, eftersom strävan efter det målet inte kan motivera att notariatverksamhet är direkt och specifikt förenad med utövandet av offentlig makt.

31. Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, är det därför rimligt att anse att notariatverksamhet inte ska räknas till verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt och att den därför inte kan hänföras till sådan som bedrivs av en offentlig förvaltningsmyndighet.

32. Det faktum att notarier i Spanien inte omfattas av begreppet ”offentlig förvaltningsmyndighet” i den mening som anges ovan, det vill säga en myndighet som utövar offentlig makt som delegerats av staten i ett rent offentligt sammanhang och utanför en marknad på vilken de tjänsterna erbjuds i konkurrens, kan innebära att de omfattas av begreppet företag som bedriver ekonomisk verksamhet.

33. Enligt fast rättspraxis omfattar begreppet företag varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras.

34. Ekonomisk verksamhet består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad, och dess kvalificering beror även på att de berörda aktörerna ska stå för den ekonomiska risk som är förenad med utövandet av verksamheten, särskilt om de tillhör ett fritt yrke. Detta beror på att näringsidkaren själv måste bära eventuella förluster. Näringsidkaren är dessutom civilrättsligt ansvarig gentemot sina klienter för fel eller försummelser i sin yrkesutövning.

35. Kvalificeringen av en verksamhet som ekonomisk verksamhet kan inte ifrågasättas på grund av den komplexa och tekniska karaktären hos de tjänster som tillhandahålls och det faktum att utövandet av yrket är reglerat.

36. Av rättspraxis framgår således att begreppet ekonomisk verksamhet innefattar all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på marknaden.

37. En notariebyrå, enligt den definitionen, kan således betraktas som en sådan, eftersom den utgör en gruppering av tillgångar och personer som gör det möjligt att bedriva en ekonomisk verksamhet genom att erbjuda varor eller tjänster på marknaden, till exempel bestyrkande av avtal och andra utomrättsliga handlingar. Sådan verksamhet består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad, det vill säga den som är öppen för de notarier som klienterna har valt, i utbyte mot ersättning (som kan variera till viss del) för de utförda tjänsterna, för vilka notarierna är fullt ansvariga gentemot klienterna.

38. Utifrån vad som framgår av handlingarna i målet anser jag att det är rimligt att notariatverksamhet i Spanien, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, kan omfattas av begreppet företag som bedriver ekonomisk verksamhet i den mening och för de syften som avses i direktiv 2001/23.

2. Tolkningsfrågan

39. Den omständigheten att notarier i Spanien, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, inte kan kvalificeras som en offentlig förvaltningsmyndighet i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23 och att notarier tvärtom kan omfattas av begreppet företag som bedriver ekonomisk verksamhet i den mening som avses i samma bestämmelse, är inte tillräcklig för att den slutsatsen ska kunna dras att det i det nationella målet rör sig om en företagsöverlåtelse.

40. De omständigheter som krävs för att den situation som avses i artikel 1.1 b ska råda är att det föreligger en ”överlåtelse” av en ”ekonomisk enhet” och att den sistnämnda, under övergången, behåller ”sin identitet”, varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.

41. Vad gäller begreppet ”överlåtelse” har domstolen konsekvent bekräftat att den omständigheten att överlåtelsen sker till följd av ett ensidigt myndighetsbeslut och inte genom ett avtal inte utesluter att direktiv 2001/23 är tillämpligt.

42. Begreppet överlåtelse ska därför tolkas brett: överlåtelse sker i samtliga fall där det sker en förändring av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för företagets verksamhet, oberoende av vilket rättsligt instrument som används för att åstadkomma den förändringen och oavsett hur förändringen sker. Det måste således inte finnas något avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren. Såsom domstolen i flera domar har erinrat om är det avgörande kriteriet att arbetsgivaren förändras.

43. Det är således irrelevant i det aktuella fallet att notariens förflyttning skedde på beslut av en offentlig myndighet (som hade beslutat att den tidigare notarien skulle förflyttas) och att det inte fanns något avtalsförhållande mellan den förflyttade notarien och den övertagande notarien.

44. Vad gäller begreppet ”ekonomisk enhet” som är föremål för en överlåtelse är det, såsom faktiskt har påpekats i doktrinen, ”ett begrepp med varierande innehåll, vilket grundar sig på alla faktiska omständigheter i det enskilda fallet, däribland vilket slags företag det är fråga om, huruvida några materiella tillgångar – såsom fastigheter eller lös egendom – har övertagits, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för övergången, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har övertagits samt hur lika de verksamheter är som har bedrivits före och efter övergången och hur länge ett eventuellt avbrott i verksamheten har varat”. Hänsyn ska dock tas till förbehållet att ”alla dessa omständigheter är endast aspekter av … helhetsbedömning[en] och kan därför inte bedömas var för sig och måste inte heller alla föreligga samtidigt”.

45. Ekonomisk enhet är således ett begrepp som, med tanke på dess beståndsdelar, ”varierar beroende på verksamhetstyp och vilken verksamhet som bedrivs”.

46. Förutsättningarna för att det ska föreligga en överlåtelse av en ekonomisk enhet, även med hänsyn tagen till begreppets varierande karaktär, är hursomhelst inte uppfyllda enbart genom att driften av en verksamhet övertas: För att det ska vara fråga om en överlåtelse av en ekonomisk enhet måste det nämligen också föreligga en överlåtelse (i ovannämnda vida bemärkelse) av tillgångar.

47. I förevarande fall tycks det, fortfarande med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning av de faktiska omständigheterna, vara svårt att bestrida att det har genomförts en överlåtelse av en ekonomisk enhet; såsom har nämnts ovan har byråns lokaler, notarieprotokollen, merparten av de anställda och, förmodligen, en del av kundkretsen överlåtits till den övertagande notarien.

48. Det tredje krav som måste vara uppfyllt för att situationen ska vara komplett är att den ekonomiska enheten, som måste fortsätta att iaktta kraven om självständighet och stabilitet, bibehåller sin identitet under övergången.

49. Den ekonomiska enheten behåller sin identitet i synnerhet när verksamheten faktiskt fortsätter. Domstolen har emellertid förtydligat att det inte är ”bibehållandet av den specifika organisation som näringsidkaren har beslutat beträffande de olika övertagna produktionsfaktorerna utan av det funktionella samband av ömsesidigt beroende och komplementaritet som föreligger mellan dessa produktionsfaktorer som är den relevanta omständigheten för att avgöra om den övertagna enheten har bevarat sin identitet. Om det funktionella sambandet mellan de olika övertagna produktionsfaktorerna bevaras kan förvärvaren således använda dem även om de, efter övergången, integreras i en ny och annorlunda organisationsstruktur, för att fortsätta en identisk eller motsvarande ekonomisk verksamhet”.

50. Med förtydligandet att för att uppfylla kravet på självständighet, som den överförda enheten måste inneha före överlåtelsen och bibehålla även efter denna, krävs ”att gruppen har en viss frihet att organisera och bedriva verksamheten i fråga”, trots att arbetsgivaren ålägger gruppen arbetstagare vissa klart angivna skyldigheter och således har ett starkt inflytande på gruppens verksamhet.

51. Kravet på självständighet fungerar med andra ord som en indikator på kontinuiteten i den produktiva verksamheten före och efter ägarbytet och därmed som en bekräftelse på den överförda enhetens lämplighet att bedriva en produktiv verksamhet.

52. Detta innebär att arbetstagarskyddet inte utlöses samtidigt som en egendom överförs, utan vid ”tidpunkten för den omständighet som innebär en fortsättning på en verksamhet vid ett företag som måste behålla sin identitet, som bevis på att det som har överlåtits kan bedriva näringsverksamhet”.

53. För att avgöra huruvida en enhet behåller sin identitet måste dock, såsom har nämnts ovan i fråga om begreppet ekonomisk enhet, hänsyn tas till samtliga omständigheter, och den betydelse som ska tillmätas de olika kriterierna varierar med nödvändighet med hänsyn till den verksamhet som bedrivs eller de produktions- eller driftsmetoder som används i företaget.

54. Funktionen hos en egendom eller en del av en överlåtelse kan vara mer eller mindre relevant beroende på sammanhanget, och bedömningen måste därför göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

55. När det gäller prövningen av den faktiska situation som är föremål för den fråga som har ställts för förhandsavgörande måste analysen, för fastställandet av huruvida det föreligger en företagsöverlåtelse, avse alla de omständigheter som är avsedda att möjliggöra utövandet av notariatverksamheten.

56. Eftersom det rör sig om ett högkvalificerat akademikeryrke råder det ingen tvekan om att notariens personliga insats är av stor betydelse för driften av byråns verksamhet. Däremot förefaller det mer tveksamt att som motparten påstå att notariebyrån identifieras som notarien själv, i det avseendet att ingen verksamhet som bedrivs vid den kan utövas utan dennes personliga insats. Om detta sistnämnda påstående vore sant skulle notariebyrån, som består av lös egendom, fast egendom, arkiv och personal, efter det att notarien förflyttats till en annan tjänst, inte ha någon som helst självständighet och därmed inte uppfylla alla de nödvändiga kraven för en överlåtelse och i synnerhet inte kravet på självständighet. Det skulle då inte föreligga något faktiskt fortsättande av näringsverksamheten.

57. Efter att ha läst handlingarna i målet och tagit del av parternas argument vid förhandlingen, anser jag att en notariebyrå, efter det att en notarie har förflyttats och ersatts av en annan, fortsätter att bedriva näringsverksamheten eftersom kundkretsen rimligen, av geografiska skäl och på grund av befintliga relationer med de anställda och det faktum att arkivet finns där, kommer att fortsätta att vända sig till samma byrå för förfrågningar om notarietjänster.

58. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att, på grundval av alla faktiska omständigheter och mot bakgrund av ovannämnda principer och kriterier, kontrollera huruvida alla kraven för att en företagsöverlåtelse ska föreligga är uppfyllda i det aktuella fallet.

IV. Förslag till avgörande

59. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar den fråga som har ställts för förhandsavgörande på följande sätt: Artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter och därmed bestämmelserna i direktiv 2001/23/EG ska tillämpas i ett fall där innehavaren av en notariebyrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är en privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetsrätt och branschens kollektivavtal, efterträder den tidigare ägaren av företaget, tar över dennes protokoll, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats med samma fysiska struktur och övertar den personal som var anställd av den sistnämnde. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa dels huruvida notariatverksamhet i Spanien, mot bakgrund av de kriterier som EU‑domstolen har slagit fast, kan hänföras till verksamhet vid ett företag som bedriver ekonomisk verksamhet, dels huruvida kraven, mot bakgrund av samtliga faktiska omständigheter, är uppfyllda i det nationella målet för att det ska föreligga en överlåtelse av en ekonomisk enhet som behåller sin identitet i den mening som avses i direktiv 2001/23.

1 Originalspråk: italienska.

2 Direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

3 Gaceta de Madrid nr 149 av den 29 maj 1862, s. 1.

4 Denna skulle vara rättsstridig enligt artikel 4 i direktiv 2001/23.

5 Vars omorganisation eller överlåtelsen av funktioner till en annan enhet inte utgör en företagsöverlåtelse i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23.

6 Och därmed huruvida kraven i artikel 1.1 b är uppfyllda, det vill säga att det rör sig om en ekonomisk enhet, att det sker en överlåtelse och att företagsidentiteten behålls efter överlåtelsen.

7 Konungariket Spaniens skriftliga yttrande, punkt 45.

8 I artikel 126 i notarieförordningen anges att ”var och en som önskar utnyttja notarietjänster har rätt att välja vilken notarie som ska tillhandahålla dem”, citat använt av Konungariket Spanien i punkt 69 i sitt skriftliga yttrande.

9 Förhandlingsprotokollet, s. 3.

10 Förhandlingsprotokollet, s. 4. Det är ett av skälen till att klienterna tenderar att förbli trogna mot byrån, även om notarien byts ut, tillsammans med andra skäl som dels är geografiska, dels rör deras vanemässiga band med de anställda. I förevarande fall kan det konstateras att kundkretsen har förblivit oförändrad trots de olika byten av notarier som har skett under åren.

11 Förhandlingsprotokollet, s. 5.

12 Förhandlingsprotokollet, s. 12.

13 Såsom följer av skäl 3.

14 Enligt artikel 3 i direktiv 2001/23.

15 Enligt artikel 4.1 i direktiv 2001/23. Arbetsgivaren är inte förhindrad att göra uppsägningar av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl.

16 Det är ostridigt att sådana privata arbetsgivare omfattas av den privata arbetsrätten och av kollektivavtal.

17 Punkt 36 i det skriftliga yttrandet.

18 Punkt 39 i det skriftliga yttrandet.

19 Jag delar den bedömning som generaladvokaten Cruz Villalón gjorde i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Belgien ( C‑47/08, EU:C:2010:513, punkt 56). I sin sammanfattning av belgisk, tysk, grekisk, fransk, luxemburgsk och österrikisk rätt om notarieyrket (punkterna 12–55) konstaterar generaladvokaten att ”i var och en av de [medlemsstater] mot vilka talan [om fördragsbrott] har väckts [finns det en tydlig indikation på att det] existerar en speciell och hybrid notari[e]roll, halvvägs mellan den offentliga [funktionen] och den fria yrkesutövningen [som medför] rättigheter och skyldigheter som innebär att notari[en] bedriver en ekonomisk verksamhet sui generis”.

20 Se dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank ( C‑138/11, EU:C:2012:449, punkt 36 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 maj 2021, Analisi G. Caracciolo ( C‑142/20, EU:C:2021:368, punkt 56).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank ( C‑138/11, EU:C:2012:449, punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis), dom av den 7 november 2019, Aanbestedingskalender m.fl./kommissionen ( C‑687/17 P, ej publicerad, EU:C:2019:932, punkt 18), och dom av den 24 mars 2022, GVN/kommissionen ( C‑666/20 P, ej publicerad, EU:C:2022:225, punkt 71).

22 Särskilt med hänvisning till den etableringsfrihet som fastställs i artiklarna 49 och 51 FEUF. I de målen hade Europeiska kommissionen väckt talan om fördragsbrott mot medlemsstater som hade infört ett nationalitetskrav för tillträde till notarieyrket, eftersom de hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 43 EG (numera artikel 49 FEUF). Den 24 maj 2011 meddelades sju domar avseende Konungariket Belgien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Portugal, Republiken Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Grekland: kommissionen/Belgien (C‑47/08, EU:C:2011:334), kommissionen/Frankrike ( C‑50/08, EU:C:2011:335), kommissionen/Luxemburg ( C‑51/08, EU:C:2011:336), kommissionen/Portugal ( C‑52/08, EU:C:2011:337), kommissionen/Österrike ( C‑53/08, EU:C:2011:338), kommissionen/Tyskland ( C‑54/08, EU:C:2011:339), och kommissionen/Grekland ( C‑61/08, EU:C:2011:340). De efterföljande domarna, det vill säga dom av den 1 december 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑157/09, ej publicerad, EU:C:2011:794), dom av den 10 september 2015, kommissionen/Lettland ( C‑151/14, EU:C:2015:577), dom av den 1 februari 2017, kommissionen/Ungern ( C‑392/15, EU:C:2017:73), och dom av den 15 mars 2018, kommissionen/Tjeckien ( C‑575/16, EU:C:2018:186), avser Konungariket Nederländerna, Republiken Lettland, Ungern och Republiken Tjeckien.

23 Se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien ( C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 123), och dom av den 15 mars 2018, kommissionen/Tjeckien ( C‑575/16, ej publicerad, EU:C:2018:186, punkterna 107 och 108 samt där angiven rättspraxis). Regleringen av notarieyrket i den belgiska rättsordningen förefaller likna den i den spanska rättsordningen.

24 Se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien ( C‑47/08, EU:C:2011:334, punkterna 105–111).

25 Se punkt 48 i kommissionens yttranden där det tas för givet att de båda begreppen överlappar varandra, med hänvisning till domstolens praxis om utövande av offentlig makt i samband med etableringsfriheten.

26 Artikel 126 i lagen om notarier.

27 Förhandlingsprotokollet, s. 3: ”De är ensamt ansvariga för de handlingar som de utför inom ramen för sin yrkesverksamhet ur ett civilrättsligt och straffrättsligt perspektiv och, till skillnad från offentligt anställda i strikt bemärkelse, är staten inte ansvarig för de fel som de kan begå i sin tjänsteutövning. Det är notarierna som måste teckna en ansvarsförsäkring för att vara skyddade i händelse av skadeståndsskyldighet … De kan välja mellan samtliga företagsformer precis som alla andra företagare i Spanien – företag under samäganderätt (comunidad de bienes), enkelt bolag eller aktiebolag.” Detta är ett påstående från klaganden i det nationella målet som inte särskilt har bestridits av de andra parterna i målet.

28 Se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien ( C‑47/08, EU:C:2011:334, punkterna 117 och 118), och punkt 49 i kommissionens skriftliga yttrande.

29 Se dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 26, vilken det hänvisas till i punkt 44 i domen av den 6 september 2011, Scattolon, C‑108/10, EU:C:2011:542), dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien ( C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 90), och dom av den 15 mars 2018, kommissionen/Tjeckien ( C‑575/16, ej publicerad, EU:C:2018:186, punkt 102 och där angiven rättspraxis).

30 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

31 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

32 När det gäller artikel 101 FEUF, se, särskilt, dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl., C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 46 och där angiven rättspraxis, och dom av den 28 februari 2013, Ordem dos Técnicos Oficiais Contas ( C‑1/12, EU:C:2013:127, punkt 35).

33 Dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 47 och där angiven rättspraxis), och dom av den 28 februari 2013, Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas ( C‑1/12, EU:C:2013:127, punkt 36).

34 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 45.

35 Se dom av den 6 september 2011, Scattolon ( C‑108/10, EU:C:2011:542, punkt 43 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 34).

36 När det gäller tolkningen av artikel 1.1 i direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), som utan ändringar återges i direktiv 2001/23, se dom av den 10 december 1998, Hidalgo m.fl. ( C‑173/96 och C‑247/96, EU:C:1998:595, punkterna 21 och 22), och dom av den 14 september 2000, Collino och Chiappero ( C‑343/98, EU:C:2000:441, punkt 34 och där angiven rättspraxis), och, vad förevarande direktiv beträffar, dom av den 29 juli 2010, UGT-FSP ( C‑151/09, EU:C:2010:452, punkt 24, om ett återtagande som skedde genom ett dekret), och dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 38).

37 Även i doktrinen har det påpekats att begreppet företagsöverlåtelse, till följd av domstolens tolkning, ”har utvidgats avsevärt och går utöver den snäva hänvisning som görs i direktivet till enbart lagenlig överlåtelse”, F. Carinci, A. Pizzoferrato, Il diritto del lavoro dell’Unione europea, Turin, 2021, s. 292.

38 F. Carinci, A. Pizzoferrato, Il diritto del lavoro dell’Unione europea, s. 294.

39 Det ska till exempel erinras om domen av den 19 oktober 2017, Securitas ( C‑200/16, EU:C:2017:780, punkterna 23 och 24), där det slås fast att den omständigheten att det inte finns något avtalsförhållande mellan de båda företag som successivt har ansvarat för övervakning och bevakning av hamnanläggningar saknar betydelse för huruvida direktiv 2001/23 är tillämpligt. Detsamma gäller domen av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 39), där det slogs fast att det förhållandet att en övergång är följden av att ett kommunalt företag har upplösts enligt ett beslut av kommunens verkställande organ inte i sig utgör hinder mot att det föreligger en övergång.

40 Se dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 39), men även, vad det föregående direktivet beträffar, dom av den 2 december 1999, Allen m.fl. ( C‑234/98, EU:C:1999:594, punkt 17).

41 R. Romei, La Direttiva europea sul trasferimento di imprese. Profili generali, i R. Cosio, F. Curcuruto, V. Di Cerbo och G. Mammone, Il diritto del lavoro dell’Unione europea, Giuffrè, 2023, s. 775. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2003, Abler ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 33). Egendomen måste inte överföras som egendom, utan det räcker att den ställs till förvärvarens förfogande. Se dom av den 15 december 2005, Güney-Görres och Demir ( C‑232/04 och C‑233/04, EU:C:2005:778).

42 R. Romei, La Direttiva europea, s. 775. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2003, Abler ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 34).

43 R. Romei, La Direttiva europea, s. 777.

44 Se, exempelvis, dom av den 8 maj 2019, Dodič ( C‑194/18, EU:C:2019:385, punkt 33).

45 Se dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 44).

46 Se dom av den 6 september 2011, Scattolon ( C‑108/10, EU:C:2011:542, punkt 51).

47 R. Romei, La Direttiva europea, s. 779.

48 R. Romei, La Direttiva europea, s. 780.

49 Se, exempelvis, dom av den 8 maj 2019, Dodič ( C‑194/18, EU:C:2019:385, punkterna 34 och 35).