Förslag till avgörande av generaladvokat Ćapeta – Mål C‑607/21 État belge (Styrkande av ställning som underhållsberättigad)

I. Inledning

1. De belgiska myndigheterna avslog en ansökan om utfärdande av uppehållskort till XXX, en tredjelandsmedborgare som hade anslutit sig till sin son och hans partner, en rörlig unionsmedborgare, i Belgien. Det är det avslaget som har gett upphov till förevarande mål.

2. Enligt medborgarskapsdirektivet måste medlemsstaterna utfärda uppehållskort till en tredjelandsmedborgare som är släkting i rakt uppstigande led, som är underhållsberättigad och som på grund av att han eller hon är underhållsberättigad har förvärvat en härledd uppehållsrätt.

3. Förevarande mål ger EU-domstolen tillfälle ett klargöra den geografiska dimensionen av medborgarskapsdirektivets begrepp underhållsberättigad genom att besvara frågan huruvida det har avgörande betydelse för det begreppet att släktingen i rakt uppstigande led behövde omsorg i sitt ursprungsland.

II. Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen

4. XXX är marockansk medborgare och mor till AL, som är belgisk medborgare och bosatt i Belgien. AL:s partner N.E.K. är en nederländsk medborgare som har flyttat till Belgien, där hon har bott med AL sedan 2005.

5. XXX reste in i Belgien den 25 juli 2011 på turistvisum.

6. Den 21 september 2011 ansökte hon om uppehållskort med hänvisning till att hon var beroende av sin son för sin försörjning. Den relevanta belgiska lagstiftningen hade emellertid – såsom framgår av begäran om förhandsavgörande – ändrats kort dessförinnan på så sätt att den inte längre gav belgiska medborgare rätt till familjeåterförening med släktingar i uppstigande led. Därför fick XXX avslag på sin första ansökan den 21 oktober 2011.

7. Den 26 juni 2015 ingav XXX, som förefaller ha fortsatt att bo med sin son och hans partner i Belgien, sin andra ansökan om uppehållskort. Denna gång ansökte hon i egenskap av underhållsberättigad familjemedlem till sin sons partner N.E.K. – en rörlig unionsmedborgare som omfattades av medborgarskapsdirektivets tillämpningsområde.

8. De nationella myndigheterna avslog denna ansökan den 28 september 2015 med hänvisning till två omständigheter, nämligen dels att sonens och sonens partner hushållstillgångar inte var tillräckligt väl dokumenterade, dels att de handlingar som var avsedda att styrka XXX:s ställning som underhållsberättigad var alltför gamla. Avslagsbeslutet innefattade också ett föreläggande att lämna belgiskt territorium.

9. XXX överklagade avslagsbeslutet. Hennes talan ogillades den 14 april 2016 av Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen, Belgien), som emellertid endast tog upp den första grunden för överklagandet, det vill säga att referenshushållets tillgångar inte var tillräckligt väl dokumenterade, och inte prövade argumentet att de handlingar som hade lagts fram för att styrka XXX:s ställning som underhållsberättigad var alltför gamla.

10. XXX lämnade in sin tredje ansökan om uppehållskort den 9 november 2017, även denna gång i egenskap av familjemedlem till sin sons partner N.E.K., som är en rörlig unionsmedborgare.

11. Den 2 maj 2018 avslogs även denna ansökan. Ett av skälen till avslaget var att de handlingar som hade anförts till styrkande av att XXX saknade tillgångar (i synnerhet informationsbladet från den marockanska skatteinspektionen och det marockanska intyget om avsaknad av egna medel, vilka båda var daterade 2011) och till styrkande av att hon hade erhållit ekonomiskt stöd från det hushåll som hon uppgav sig vilja ansluta sig till (bevis för överföringar från åren 2010 och 2011) var alltför gamla.

12. XXX bestred detta sista avslags giltighet. Genom dom av den 30 augusti 2019 ogillade Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen, Belgien) hennes talan. Den domstolen ansåg att två kumulativa rekvisit måste vara uppfyllda för att ställning som underhållsberättigad ska anses föreligga. För det första måste ställningen som underhållsberättigad ha uppkommit i ursprungslandet, innan familjemedlemmen kom till Belgien. Detta följer enligt nämnda domstol av domen i målet Jia. När det gäller styrkande av ställningen som underhållsberättigad är det för det andra inte tillfyllest att referensfamiljemedlemmen har tillräckliga tillgångar eller bor med sökanden, utan sökanden måste också visa att det materiella biståndet från den referensfamiljemedlemmen var nödvändigt för honom eller henne vid tiden för ansökan.

13. Den 3 oktober 2019 överklagade XXX det ovannämnda avgörandet till Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien). Överklagandet gav upphov till den nu aktuella begäran om förhandsavgörande.

14. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) anser att en viktig skillnad mellan det nu aktuella målet och de tidigare mål som EU-domstolen har avgjort består i att den familjemedlem som här önskar komma i åtnjutande av familjeåterförening redan har vistats sex år i den stat där hon vill ansluta sig till en unionsmedborgare och att det därför krävs ytterligare klargöranden av relevant unionsrätt.

15. Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Är det den situation som råder för en sökande som redan befinner sig i den stat där den person som sökanden vill återförenas med är etablerad som ska beaktas vid en prövning av begreppet underhållsberättigad i den mening som avses i artikel 2.2 d i [medborgarskapsdirektivet]?

2) Om fråga 1 besvaras jakande, ska då en sökande som befinner sig lagligen i denna stat behandlas annorlunda än en sökande som befinner sig olagligen i samma stat?

3) Ska artikel 2.2 d i [medborgarskapsdirektivet] tolkas så, att en släkting i rakt uppstigande led, för att kunna betraktas som underhållsberättigad och således omfattas av den definition av familjemedlem som avses i denna bestämmelse, [kan] göra gällande en situation av faktiskt materiellt beroende i ursprungslandet som styrks genom handlingar som, då ansökan om uppehållskort som familjemedlem till en unionsmedborgare lämnades in, emellertid hade utfärdats flera år tidigare, på grund av att sökanden inte lämnade ursprungslandet och ansökte om uppehållskort i den mottagande medlemsstaten vid samma tidpunkt?

4) Om fråga 3 besvaras nekande, vilka kriterier kan då göra det möjligt att bedöma huruvida det är fråga om en situation av materiellt beroende för en sökande som har ansökt om familjeåterförening med en unionsmedborgare eller unionsmedborgarens partner, i egenskap av släkting i rakt uppstigande led, utan att ha kunnat erhålla uppehållstillstånd på grundval av en ansökan som lämnades in i samband med avresan från ursprungslandet?”

16. Skriftliga yttranden har inkommit till domstolen från XXX, från den belgiska, den tjeckiska, den danska och den tyska regeringen och från Europeiska kommissionen.

17. Genom beslut av domstolens ordförande den 28 oktober 2022 vilandeförklarades förfarandet i förevarande mål i enlighet med artikel 55.1 b i domstolens rättegångsregler till dess att dom skulle komma att meddelas i mål C‑488/21, Chief Appeals Officer.

18. Sedan dom den 21 december 2023 hade meddelats i det målet frågade EU-domstolen den hänskjutande domstolen i förevarande mål huruvida den fortfarande önskade få svar på de frågor som den hade hänskjutit för förhandsavgörande.

19. Genom skrivelse av den 19 januari 2024 svarade den hänskjutande domstolen att den fortfarande önskade få svar på alla de frågor som den hade hänskjutit för förhandsavgörande, eftersom den ansåg att nämnda dom inte gav några svar på dessa frågor.

20. Förfarandet i förevarande mål återupptogs därför den 24 januari 2024.

21. Förhandling hölls den 13 juni 2024, varvid XXX och den belgiska, den danska och den tyska regeringen samt kommissionen yttrade sig muntligen.

III. Bedömning

A. Inledning

1. Disposition för detta förslag till avgörande

22. Medborgarskapsdirektivet ger familjemedlemmar till en rörlig unionsmedborgare rätt att ansluta sig till den medborgaren i den stat som han eller hon har flyttat till (nedan kallad den mottagande medlemsstaten). För det ändamålet ger artikel 7.1 d i det direktivet familjemedlemmar rätt att uppehålla sig i en mottagande medlemsstat.

23. Huruvida någon är att anse som familjemedlem till en rörlig unionsmedborgare är inte något som den aktuella medborgaren själv får avgöra utan beror på definitionen av termen ”familjemedlem” i artikel 2.2 i medborgarskapsdirektivet. Jämte en unionsmedborgares make eller maka, registrerade partner och underåriga barn ger det direktivet uppehållsrätt till för försörjningen beroende släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 år (artikel 2.2 c i det direktivet) och till underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led (artikel 2.2 d i samma direktiv).

24. För att kunna åtnjuta uppehållsrätt på grundval av medborgarskapsdirektivet måste XXX därför vara underhållsberättigad i förhållande till en rörlig unionsmedborgare.

25. Av lydelsen av artikel 2.2 d i medborgarskapsdirektivet och av rättspraxis följer att en släkting i rakt uppstigande (eller nedstigande) led inte nödvändigtvis behöver vara underhållsberättigad i förhållande till (respektive beroende för sin försörjning av) sin direkta släkting (i det aktuella fallet XXX:s son AL) för att omfattas av det direktivet utan i stället kan vara underhållsberättigad i förhållande till (eller beroende för sin försörjning av) sin direkta släktings make, maka eller partner (i det aktuella fallet N.E.K.). Om den direkta släktingen och hans eller hennes partner, som är en rörlig unionsmedborgare, tillsammans utgör ett hushåll, är det tillräckligt att det är en person i det hushållet som drar omsorg om släktingen i rakt uppstigande led.

26. Rättegångsdeltagarna i målet vid EU-domstolen har godtagit denna tolkning. Således är det ostridigt att XXX kan göra gällande uppehållsrätt på grundval av medborgarskapsdirektivet om hon är underhållsberättigad i förhållande till det hushåll som utgörs av hennes son, som inte är en rörlig unionsmedborgare, och sonens partner, som är en rörlig unionsmedborgare.

27. Som tredjelandsmedborgare är XXX – om hon verkligen är en underhållsberättigad familjemedlem – i enlighet med artikel 9 i medborgarskapsdirektivet skyldig att ansöka om ett uppehållskort, som den mottagande medlemsstaten måste utfärda.

28. EU-domstolen har prövat ett antal mål där bakgrunden har varit att en medlemsstat hade nekat att utfärda ett uppehållskort eller att erkänna någon annan rättighet som enligt ett medborgarskapsdirektiv tillkom underhållsberättigade eller för sin försörjning beroende släktingar, exempelvis rätten till likabehandling i fråga om tillgång till sociala förmåner. I dessa mål har innebörden av medborgarskapsdirektivets begrepp ”underhållsberättigad” respektive ”beroende för sin försörjning” klargjorts i viss utsträckning.

29. Vad som är nytt i förevarande mål är att det gick så lång tid (över sex år) från det att XXX flyttade till Belgien till dess att hon ansökte om uppehållskort. Detta aktualiserar en geografisk fråga, nämligen huruvida XXX:s situation i ursprungslandet är relevant vid bedömningen av huruvida hon är underhållsberättigad.

30. I de relevanta tidigare målen hade sökanden antingen begärt att få ett uppehållskort efter att helt nyligen ha flyttat till en mottagande medlemsstat eller också ansökt från sitt ursprungsland. I målet Jia hade en familjemedlem som var släkting i rakt uppstigande led ansökt om uppehållskort tre månader efter att ha flyttat till Sverige. I målet Reyes hade en släkting i rakt nedstigande led ansökt om uppehållskort 26 dagar efter sin inresa i Sverige. I målet Rahman hade andra familjemedlemmar (sådana som omfattas av artikel 3.2 och inte artikel 2.2 i medborgarskapsdirektivet) ansökt om uppehållskort innan de flyttade till Förenade kungariket från sitt ursprungsland. Den plats med avseende på vilken ställningen som underhållsberättigad eller beroendet för försörjningen vid tiden för ansökan om uppehållskort skulle bedömas i dessa mål kunde således enbart vara respektive ursprungsland där de aktuella familjemedlemmarna hade bott innan de hade bestämt sig för att ansluta sig till unionsmedborgaren.

31. XXX hade däremot redan erhållit omsorg i Belgien under avsevärd tid. Finns det någon anledning att vid prövning av huruvida hon är att anse som underhållsberättigad göra en bedömning av hennes situation i ursprungslandet – som den var sex år tidigare (år 2011) eller som den skulle ha varit år 2017 om hon inte hade flyttat?

32. Denna fråga rörande ”beroendeställningens geografi” är det övergripande spörsmål som ligger bakom samtliga hänskjutna frågor i förevarande mål.

33. Innan jag övergår till att besvara den hänskjutande domstolens frågor skulle jag vilja framhålla några aspekter som är relevanta för förevarande mål och som redan har avgjorts i rättspraxis.

2. Redan avgjorda aspekter av begreppet beroendeställning

34. Ett antal aspekter med relevans för förevarande mål har enligt min mening redan avgjorts i EU-domstolens praxis.

35. För det första följer det av domarna i målen Lebon och Jia att en sådan beroendeställning som kan göra en person underhållsberättigad uppkommer som resultat av en faktisk situation där en familjemedlem erhåller omsorg från en rörlig unionsmedborgare.

36. För det andra måste det finnas ett verkligt behov av omsorg. I domen i målet Jia förklarade EU-domstolen i linje med detta att familjemedlemmar som önskar åberopa medborgarskapsdirektivet för att erhålla uppehållsrätt måste befinna sig i en sådan ekonomisk och social situation att de inte är i stånd att sörja för sina grundläggande behov.

37. För det tredje följer det av rättspraxis att en beroendeställning åtminstone måste innefatta ett behov av materiellt stöd. I målet Jia hade EU-domstolen att pröva ett fall där en tredjelandsmedborgare som var släkting i rakt uppstigande led (mor) var ekonomiskt beroende av sin son och svärdotter. I målet Reyes bestod det ifrågavarande stödet i penningöverföringar från en styvfar till hans styvdotter, som var tredjelandsmedborgare. Vad som är i fråga i förevarande mål är en liknande form av stöd, med tanke på att den bevisning som sökanden hade anfört till styrkande av sin ställning som underhållsberättigad delvis avvisades med hänvisning till att ekonomiska handlingar ansågs vara alltför gamla.

38. För det fjärde inträder uppehållsrätten automatiskt när de underhållsrekvisiten är uppfyllda, nämligen 1) ett faktiskt behov av omsorg hos släktingen i rakt uppstigande (eller nedstigande) led och 2) en villighet hos den rörliga unionsmedborgaren att tillhandahålla den aktuella omsorgen. Varken ett uppehållskort eller ett intyg om registrering behöver vara uppfyllda för att uppehållsrätt ska föreligga utan sådana handlingar har enbart deklaratorisk beskaffenhet.

39. Att uppehållskortet har deklaratorisk beskaffenhet hindrar inte att det – som jag redan har förklarat (se punkt 27 i detta förslag till avgörande) – finns en skyldighet för underhållsberättigade (respektive för sin försörjning beroende) släktingar som är tredjelandsmedborgare att ansöka om uppehållskort. Ett sådant uppehållskort är viktigt för att garantera att rättslig säkerhet råder kring förekomsten av en uppehållsrätt, så att utövandet av den rätten och familjemedlemmens integration i den mottagande medlemsstaten underlättas. I fall där familjemedlemmen är tredjelandsmedborgare – såsom i förevarande mål – gör uppehållskortet dessutom det enklare för denne att resa fritt inom Europeiska unionen liksom att återvända till den mottagande staten utan onödiga administrativa hinder. Underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att ansöka om uppehållskort leder emellertid inte till att uppehållsrätten går förlorad, med tanke på att det inte är det kortet som ger upphov till uppehållsrätten.

40. Sammanfattningsvis följer det av rättspraxis att när en släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare befinner sig i en sådan faktisk situation att han eller hon har ett verkligt behov av omsorg från den rörliga unionsmedborgaren (eller från hans eller hennes make, maka eller partner), åtnjuter nämnda släkting i kraft av medborgarskapsdirektivet automatiskt uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten.

41. Med beaktande av det ovan anförda kommer jag nu att se närmare på de hänskjutna frågorna.

B. Den första frågan – beroendeställningens geografi

42. Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida nationella myndigheter, vid bedömning av ställning som underhållsberättigad i enlighet med kraven i artikel 2.2 d i medborgarskapsdirektivet, ska beakta situationen för en släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare som redan befinner sig i den mottagande medlemsstaten.

43. Den frågan går att förstå på två olika sätt: 1) antingen rör den huruvida en ansökan om uppehållskort från en sådan person över huvud taget ska prövas, 2) eller också rör den huruvida det vid prövning av en sådan ansökan enbart är relevant att beakta den situation som förelåg innan sökanden flyttade till den mottagande medlemsstaten. Oavsett vilket aktualiserar emellertid denna fråga den geografiska aspekten, närmare bestämt huruvida sökandens situation i ursprungslandet har avgörande betydelse vid bedömning av ställningen som underhållsberättigad.

44. Med andra ord behöver det avgöras huruvida XXX, för att kunna styrka sin ställning som underhållsberättigad och därmed erkännas som innehavare av uppehållsrätt på grundval av medborgarskapsdirektivet, måste ha varit beroende av AL:s och N.E.K.:s hushåll medan hon fortfarande bodde i sitt ursprungsland.

1. Argument anförda av rättegångsdeltagarna i målet vid EU-domstolen

45. Rättegångsdeltagarna i förevarande mål har framfört fyra olika förslag såvitt avser de faktorer som behöriga myndigheter ska bedöma när de beslutar huruvida de ska utfärda uppehållskort.

46. Enligt XXX och den tyska regeringen vore det tillräckligt att styrka att det förelåg behov av omsorg i Belgien (den mottagande staten) vid tiden för ansökan om uppehållskort, det vill säga i det aktuella fallet år 2017.

47. Den belgiska regeringens ståndpunkt är något förbryllande. Nämnda regering förklarade att XXX måste styrka att hon hade ställning som underhållsberättigad vid den tidpunkt då hon ansökte om uppehållskort, vilket i det aktuella fallet var år 2017, men det var oklart huruvida hon måste styrka att hon då hade ställning som underhållsberättigad i Belgien eller i sitt ursprungsland. Vid förhandlingen klargjorde den belgiska regeringen att de belgiska myndigheterna inte fäste något som helst avseende vid situationen i Belgien utan endast vid XXX:s situation i ursprungslandet. Emellertid gjorde den belgiska regeringen även gällande att XXX inte behövde lägga fram handlingar till styrkande av att hon år 2017 skulle ha haft ställning som underhållsberättigad i sitt ursprungsland om hon hade återvänt dit och på nytt bosatt sig där.

48. Kommissionen och den danska regeringen anser att ställning som underhållsberättigad måste föreligga i ursprungslandet vid den tidpunkt då släktingen i rakt uppstigande led ansöker om att få ansluta sig till unionsmedborgaren och för första gången reser in i Europeiska unionen för det ändamålet. Efter EU-domstolens dom i målet Chief Appeals Officer anser kommissionen och den danska regeringen att ställning som underhållsberättigad även måste föreligga vid den tidpunkt då ansökan om uppehållskort görs, om den tidpunkten är tidsmässigt avlägsen från tidpunkten för flyttningen till den mottagande medlemsstaten. Därutöver har kommissionen förklarat att detta är nödvändigt för att man ska kunna undvika att det utfärdas kort som inte längre har något berättigande.

49. Den fråga som myndigheterna enligt kommissionen och den danska regeringen behöver pröva i samband med den sistnämnda bedömningen är huruvida släktingen i rakt uppstigande led har ställning som underhållsberättigad i den mottagande medlemsstaten, inte huruvida han eller hon skulle ha ställning som underhållsberättigad i sitt ursprungsland. I linje med detta har den danska regeringen förklarat att i en sådan situation som den som är i fråga i förevarande mål skulle de danska myndigheterna kräva dokumentation av två slag, nämligen 1) äldre dokumentation från 2008, 2009 och 2010, det vill säga perioden före inresan, till styrkande av att personen hade ställning som underhållsberättigad i ursprungslandet och 2) nyare dokumentation till styrkande av att ställningen som underhållsberättigad fortfarande förelåg i den mottagande medlemsstaten, närmare bestämt vid tidpunkten för ansökan.

50. Den tjeckiska regeringen anser slutligen att kravet på ställning som underhållsberättigad kan vara uppfyllt antingen i ursprungsstaten eller i den mottagande medlemsstaten.

2. Rättslig bedömning

51. Enligt min uppfattning utgör förekomst av omsorgsbehov i ursprungslandet inte någon förutsättning för att ställning som underhållsberättigad i den mening som avses i artikel 2.2 d i medborgarskapsdirektivet ska kunna anses föreligga.

52. Varken av medborgarskapsdirektivets lydelse, sammanhang eller syfte eller av den rättspraxis som rör det direktivet framgår det något krav på att familjemedlemmen till den rörliga unionsmedborgaren ska ha haft ställning som underhållsberättigad i sitt ursprungsland innan han eller hon anslöt sig till den rörliga unionsmedborgaren eller skulle ha haft ställning som underhållsberättigad där om han eller hon hade återvänt dit.

53. För att uppehållsrätt grundad på ställning som underhållsberättigad ska föreligga, och således för att uppehållskort ska kunna utfärdas, är det tillräckligt att släktingen i rakt uppstigande led är beroende av en rörlig unionsmedborgare vid tidpunkten för ansökan om uppehållskort. Den plats där denna beroendeställning har uppkommit är ovidkommande.

a) I medborgarskapsdirektivet knyts förekomsten av uppehållsrätt inte till något geografiskt villkor

54. Såvitt avser det eventuella kravet på att ställning som underhållsberättigad ska ha förelegat i ursprungslandet är jag benägen att hålla med XXX om att det inte uppställs något sådant krav i medborgarskapsdirektivet.

1) Lydelse, sammanhang och lagstiftningsbakgrund

55. Låt oss börja med medborgarskapsdirektivets lydelse. I artikel 2.2 d hänvisas det inte – till skillnad från i artikel 3.2 a – till det land som en familjemedlem har kommit från. Det enda som krävs i den bestämmelsen är att ställning som underhållsberättigad måste föreligga; det sägs ingenting om var den måste föreligga.

56. Om artikel 2.2 d sedan betraktas i det bredare sammanhang som medborgarskapsdirektivet utgör, kan man notera att det i artikel 10.2 d i direktivet, som rör utfärdande av uppehållskort, uppställs ett allmänt krav på att släktingen i rakt uppstigande led ska förete skriftlig bevisning som styrker att villkoren i artikel 2.2 d är uppfyllda men att det inte anges att denna bevisning måste komma från släktingens ursprungsland.

57. Även lagstiftningsbakgrunden kan tolkas så, att den tyder på att det inte är tänkt att finnas något geografiskt krav. Enligt direktiv 68/360 krävdes det nämligen handlingar från ursprungslandet, och det direktivet har upphävts genom och ersatts av medborgarskapsdirektivet, som alltså inte längre innehåller något sådant krav såvitt avser släktingar i rakt uppstigande led.

2) Rättspraxis

58. Rättegångsdeltagarnas argument när det gäller den plats där ställning som underhållsberättigad måste föreligga var också knutna till en punkt i domen i målet Jia som de tolkade på olika sätt. I punkt 37 i den domen uttalade EU-domstolen att ”[b]ehovet av materiellt bistånd måste ha förelegat i släktingarnas ursprungsland eller i det land varifrån de kom vid tidpunkten för ansökan om att få återförenas med gemenskapsmedborgaren i fråga”. Domstolen gjorde en liknande bedömning i domarna i målen Rahman och Reyes.

59. Detta uttalande kan tolkas så, att ställningen som underhållsberättigad måste ha förelegat i ursprungslandet. Alternativt kan det förstås så, att ställningen som underhållsberättigad ska bedömas med avseende på situationen vid tiden för ansökan, som i domarna i målen Jia, Reyes och Rahman (nästan) sammanföll med situationen i respektive ursprungsland för de ifrågavarande släktingarna i rakt uppstigande led.

60. Samtliga rättegångsdeltagare utom XXX och den tyska regeringen tolkade punkt 37 i domen i målet Jia så, att ställning som underhållsberättigad måste ha förelegat i ursprungslandet redan innan familjemedlemmen anslöt sig till den rörliga unionsmedborgaren.

61. XXX gjorde däremot gällande att uttalandet i domen i målet Jia och i andra domar som innehåller liknande formuleringar inte ger stöd för den slutsatsen om man tolkar nämnda uttalande mot bakgrund av omständigheterna i dessa mål.

62. Jag ställer mig bakom den sistnämnda tolkningen, nämligen att punkt 37 i domen i målet Jia inte ger stöd för slutsatsen att det i artiklarna 2.2 d och 7.2 i medborgarskapsdirektivet skulle uppställas ett krav på att omsorgsbehovet måste ha förelegat i ursprungslandet.

63. Uttalandet i domen i målet Jia, som upprepades i domarna i målen Rahman och Reyes (se punkt 58 i detta förslag till avgörande), måste nämligen betraktas mot bakgrund av omständigheterna i nämnda mål och de frågor som EU-domstolen besvarade där. I målen Jia och Reyes hade familjemedlemmar ansökt om uppehållskort kort tid efter inresan i den mottagande medlemsstaten (se punkt 59 i detta förslag till avgörande). I målet Rahman hade familjemedlemmar ansökt om uppehållstillstånd redan innan de flyttade till Förenade kungariket från sitt ursprungsland. Att det hänvisades till ursprungslandet i dessa domar berodde därför på att de myndigheter som hade att avgöra huruvida de skulle utfärda uppehållskort inte gärna kunde grunda sin bedömning av huruvida de berörda personerna var underhållsberättigade i förhållande till en rörlig unionsmedborgare på något annat än tiden före flyttningen till den mottagande medlemsstaten. I det nu aktuella målet finns det däremot ett sexårigt glapp mellan tidpunkten för inresan i Belgien och tidpunkten för prövningen av ansökan om uppehållskort. Därför kan uttalandet i domen i målet Jia inte mekaniskt överföras till omständigheterna i förevarande mål.

64. Dessutom är det – såsom XXX också har påpekat – nödvändigt att tolka punkt 37 i domen i målet Jia mot bakgrund av den specifika fråga som EU-domstolen besvarade i nämnda dom, som också rörde ett mål om förhandsavgörande. Den hänskjutande domstolen i det målet hade önskat få klarhet i huruvida ställning som underhållsberättigad kräver att familjemedlemmen inte ens kan uppnå lägsta godtagbara levnadsstandard i sitt ursprungsland. Således hade EU-domstolen fått en fråga om vilken nivå av omsorgsbehov som föranleder ställning som underhållsberättigad, inte en fråga om var omsorgsbehovet måste föreligga.

65. EU-domstolen har i sin dom i målet Chief Appeals Officer redan bekräftat att dess uttalanden i domarna i målen Jia och Reyes måste tolkas i sitt sammanhang och att de inte automatiskt kunde tillämpas vid besvarandet av den fråga som hade uppkommit i det målet. I domen i målet Chief Appeals Officer förklarade EU-domstolen att den i målet Reyes hade ombetts att ta ställning till de villkor som måste vara uppfyllda vid den tidpunkt då den berörda personen ansöker om härledd uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten, inte till de villkor som denne måste uppfylla för att bibehålla denna rätt.

66. I förevarande mål har EU-domstolen likaledes ombetts att klargöra en annan fråga än dem som hade aktualiserats i tidigare mål, nämligen huruvida en släktings situation i hans eller hennes ursprungsland har betydelse vid prövningen av ställningen som underhållsberättigad i ett fall där det – till skillnad från vad som var fallet i målen Jia och Reyes – har förflutit avsevärd tid mellan flyttningen från ursprungslandet och inlämnandet av ansökan om uppehållskort.

67. Domarna i de tidigare målen besvarade inte denna fråga och kan därför inte mekaniskt användas vid besvarande av den nu aktuella frågan.

3) Relevansen av domen i målet Chief Appeals Officer

68. Vissa av dem som har yttrat sig i förevarande mål tolkar domen i målet Chief Appeals Officer på ett sätt som ger vid handen att ställningen som underhållsberättigad har inte endast en geografisk dimension utan även en tidsdimension. Enligt denna tolkning måste ställningen som underhållsberättigad nämligen uppkomma i ursprungslandet och sedan kvarstå i den mottagande medlemsstaten. Detta betyder att om avsevärd tid har förflutit mellan flyttningen och ansökan om uppehållskort, finns det två platser som har betydelse vid prövningen av ställningen som underhållsberättigad, nämligen ursprungslandet (såvitt avser det förflutna) och den mottagande medlemsstaten (såvitt avser nuläget).

69. Så tolkar inte jag EU-domstolens slutsatser i domen i målet Chief Appeals Officer.

70. I samband med att EU-domstolen besvarade en av tolkningsfrågorna i det målet fann den att medborgarskapsdirektivet innebär att en släkting i rakt uppstigande led behåller sin uppehållsrätt så länge han eller hon har ställning som underhållsberättigad och att uppehållsrätten kan gå förlorad om ställningen som underhållsberättigad upphör. Därvid lät EU-domstolen emellertid inte förstå att ställningen som underhållsberättigad behövde ha uppkommit medan familjemedlemmen fortfarande befann sig i sitt ursprungsland. I det målet hade EU-domstolen inte ombetts att uttala sig om var ställningen som underhållsberättigad först behövde uppkomma, utan det centrala var i stället att ställning som underhållsberättigad måste föreligga vid den tidpunkt då släktingen i rakt uppstigande led ansöker om en social förmån. EU-domstolen sade ingenting om var ställningen som underhållsberättigad först behövde uppkomma utan inskränkte sig till att förklara att man inte kan dra slutsatsen att en ställning som underhållsberättigad föreligger enbart på grund av att den har förelegat vid en tidigare tidpunkt.

71. Genom domen i målet Chief Appeals Officer slog EU-domstolen alltså inte fast att ställningen som underhållsberättigad måste uppkomma i ursprungslandet utan bekräftade enbart att denna ställning måste föreligga vid den tidpunkt då en underhållsberättigad familjemedlem ansöker om en viss rättighet på grundval av sin uppehållsrätt i den mottagande staten.

4) Medborgarskapsdirektivets syfte

72. De inledande skälen i medborgarskapsdirektivet ger vid handen att den rätt till familjeåterförening som möjliggörs genom det direktivet rör skyddet för unionsmedborgare, inte skyddet för tredjelandsmedborgare.

73. Den rätt för samtliga unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som skyddas genom det direktivet bör enligt skäl 5 i detta utövas på villkor som säkerställer de objektiva villkoren frihet och värdighet.

74. EU-domstolen har slagit fast att den rätt till respekt för familjelivet som garanteras genom artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) utgör en av förutsättningarna för ett värdigt åtnjutande av medborgerliga rättigheter.

75. Det är således i syfte att säkerställa rätten till familjeliv som familjemedlemmar i rakt uppstigande led tillerkänns – om än endast härledda – rättigheter att resa in på och uppehålla sig inom Europeiska unionens territorium i den mån som detta är nödvändigt för att undvika att unionsmedborgares rörlighet hindras.

76. Lagstiftning brukar emellertid oftast ha flera syften, och medborgarskapsdirektivet är inget undantag. Det direktivet syftar inte endast till att bevilja rättigheter utan också till att begränsa dessa rättigheter genom att slå fast vissa villkor för utövandet av dem.

77. Som den danska regeringen också har framhållit, är medborgarskapsdirektivet resultatet av en avvägning mellan å ena sidan behovet av att ge unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar möjlighet att utöva sin uppehållsrätt och å andra sidan de mottagande medlemsstaternas legitima intresse av att säkerställa att dessa personer inte utgör en onödig (ekonomisk) börda.

78. Frågan är huruvida den föreslagna tolkningen – att uppehållsrätt för en släkting i rakt uppstigande led inte förutsätter att dennes omsorgsbehov uppkom i ursprungslandet före flyttningen till den mottagande medlemsstaten – förskjuter den avvägning som gjordes inom ramen för unionens lagstiftningsförfarande.

79. Enligt min uppfattning är så inte fallet.

80. Det är visserligen riktigt att kommissionens ursprungliga direktivförslag inte innehöll några begränsningar i fråga om vilka släktingar i rakt uppstigande led som skulle kunna ansluta sig till en unionsmedborgare. Att det behövde röra sig om underhållsberättigade personer var ett krav som lades till under lagstiftningsförfarandets gång. Även om det – som jag har diskuterat på annan plats – inte uttryckligen anges varför den lagstiftningsändringen gjordes, är det uppenbart att avsikten var att begränsa antalet släktingar i rakt uppstigande led som kan ansluta sig till en unionsmedborgare.

81. Den avsikten uttrycks genom kravet på att släktingar i rakt uppstigande led måste vara underhållsberättigade i förhållande till unionsmedborgaren. Mot bakgrund av den rätt till familjeliv som rörliga unionsmedborgare garanteras, saknas det skäl att ytterligare inskränka den rätten genom att kräva att ställningen som underhållsberättigad ska ha förelegat i ursprungslandet.

82. Det enda som behöver styrkas är således – mot bakgrund av medborgarskapsdirektivets syfte, och i linje med vad den tyska regeringen har gett uttryck för – att det föreligger ett omsorgsbehov och en vilja att tillhandahålla den aktuella omsorgen. Är detta styrkt, uppkommer en härledd uppehållsrätt automatiskt på grundval av medborgarskapsdirektivet, varvid den plats där familjemedlemmen behöver erhålla omsorg från den rörliga unionsmedborgaren är ovidkommande.

b) Medborgarskapsdirektivet knyter inte uppehållsrättens förekomst till tidpunkten för inresan i den mottagande medlemsstaten

83. Som jag tolkar medborgarskapsdirektivet, innebär detta inte att en underhållsberättigad släkting i rakt uppstigande led åtnjuter en härledd uppehållsrätt enbart om han eller hon reste in i det mottagande landet med syftet att ansluta sig till den rörliga unionsmedborgaren i egenskap av underhållsberättigad familjemedlem till denne.

84. Rätten till inresa och uppehållsrätten regleras av olika bestämmelser i medborgarskapsdirektivet – artikel 5 respektive artikel 7.

85. Genom artikel 7.1 d i medborgarskapsdirektivet får familjemedlemmar rätt att uppehålla sig i en mottagande medlemsstat. Artikel 7 innehåller emellertid inte någon hänvisning till artikel 5, som reglerar rätten till inresa. Således finns det inget krav med innebörden att den som ska kunna förvärva uppehållsrätt måste ha erhållit en särskild rätt till inresa med syftet att ansluta sig till en rörlig unionsmedborgare. De enda kraven för att komma i åtnjutande av uppehållsrätt på grundval av artikel 7.2 i medborgarskapsdirektivet är att den berörda personen ska vara familjemedlem i den mening som avses i artikel 2.2, vilket innefattar underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare som uppfyller kraven i artikel 7.1 a–c. Medborgarskapsdirektivet innebär inte något krav på att den berörda personen ska ha rest in på unionens territorium i egenskap av underhållsberättigad släkting till den rörliga unionsmedborgaren.

86. Sammanfattningsvis är det enda kravet för att en släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare ska anses vara underhållsberättigad, och därmed betraktas som familjemedlem till denne och åtnjuta uppehållsrätt, att släktingen behöver omsorg från den rörliga unionsmedborgaren, oavsett på vilken plats detta omsorgsbehov föreligger. Ställningen som underhållsberättigad har inte någon koppling till någon viss plats i den bemärkelsen att omsorgsbehovet måste ha uppstått i ursprungslandet före flyttningen till den mottagande medlemsstaten. Inte heller innebär medborgarskapsdirektivet något krav på att en familjemedlem, för att kunna erhålla den härledda uppehållsrätten, måste ha rest in i den mottagande medlemsstaten med syftet att ansluta sig till den rörliga unionsmedborgare som drar omsorg om honom eller henne. Uppehållsrätten är uteslutande avhängig av förekomsten av en ställning som underhållsberättigad och medborgarskapsdirektivet uppställer inga ytterligare villkor.

87. Därför föreslår jag att EU-domstolen ska besvara den första frågan så, att det vid prövning av ställning som underhållsberättigad i den mening som avses i artikel 2.2 d i medborgarskapsdirektivet ska tas hänsyn till situationen för en rörlig unionsmedborgares släkting i rakt uppstigande led som redan befinner sig i den stat där referenspersonen har hemvist.

C. Den andra frågan – illegal vistelse

88. För den händelse att hänsyn ska tas till situationen för en sökande som redan befinner sig i den mottagande medlemsstaten, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det är relevant att den sökande vistas lagligt eller olagligt i den staten.

89. Av rättspraxis följer att uppehållsrätten för en släkting i rakt uppstigande (eller nedstigande) led är en automatisk konsekvens av släktingens ställning som underhållsberättigad (respektive av dennes beroende för sin försörjning). En släkting i rakt uppstigande led som har ett verkligt behov av omsorg från den rörliga unionsmedborgaren har således automatiskt upphovsrätt.

90. Detta betyder att en släkting i rakt uppstigande led som är underhållsberättigad inte kan vistas olagligt i den mottagande medlemsstaten, eftersom det i medborgarskapsdirektivet föreskrivs en uppehållsrätt i den situationen.

91. Det finns inga krav utöver ett verkligt omsorgsbehov – såsom ett krav på att tidigare vistelse måste ha varit laglig – för uppehållsrätt på grundval av artikel 7.1 d eller 7.2 i medborgarskapsdirektivet.

92. I detta skede av mitt resonemang vill jag också framhålla att XXX föreföll behöva omsorg från sin sons och dennes partner hushåll redan vid sin inresa i Belgien och även – något som det emellertid ankommer på nationell domstol att kontrollera – innan dess, i sitt ursprungsland. Att hon år 2011 nekades uppehållstillstånd på grundval av nationell lagstiftning påverkar inte den omständigheten att hon på grundval av medborgarskapsdirektivet kunde göra gällande sin ställning som underhållsberättigad i förhållande till det hushållet.

93. Eftersom uppehållsrätt på grundval av medborgarskapsdirektivet uppkommer automatiskt om en relevant ställning som underhållsberättigad föreligger, och inte förutsätter att ett uppehållskort har utfärdats, är det vidare ovidkommande att myndigheterna år 2015 nekade att utfärda ett sådant kort och förelade XXX att lämna Belgien. I och med att ställning som underhållsberättigad är en sakomständighet, torde XXX ha haft uppehållsrätt ända sedan hon reste in i Belgien.

94. Inte heller förefaller det finnas anledning att tro att hennes ställning som underhållsberättigad skulle ha upphört vid någon tidpunkt fram till i dag, vilket föranleder slutsatsen att hon med stöd av medborgarskapsdirektivet har uppehållit sig lagligt i Belgien under mer än fem år och därmed även har förvärvat permanent uppehållsrätt. Detta skulle också betyda att de beslut varigenom hon nekades uppehållskort och förelades att lämna Belgien är rättsstridiga. Det ankommer emellertid på nationell domstol att kontrollera huruvida så verkligen är fallet.

95. Jag föreslår således att EU-domstolen ska besvara den andra frågan så, att en släkting i rakt uppstigande led som är underhållsberättigad i förhållande till en rörlig unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 2.2 i medborgarskapsdirektivet uppehåller sig lagligt i den mottagande medlemsstaten oaktat beslut med motsatt innebörd som i förekommande fall har antagits i enlighet med nationell lagstiftning. Om en sökande uppehöll sig olagligt i den mottagande medlemsstaten enligt dennas nationella lagstiftning innan han eller hon erhöll ställning som underhållsberättigad, inverkar detta inte därefter på sökandens rättigheter enligt artikel 7.1 d och 7.2 i medborgarskapsdirektivet.

D. Den tredje och den fjärde frågan – hur ställning som underhållsberättigad ska styrkas

96. Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje och sin fjärde fråga för att få klarhet i hur en släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare ska gå till väga för att styrka sin ställning som underhållsberättigad i syfte att erhålla ett uppehållskort.

97. Sin tredje fråga har den hänskjutande domstolen i allt väsentligt ställt för att få klarhet i huruvida en rörlig unionsmedborgares släkting i rakt uppstigande led som ansöker om uppehållskort kan styrka sin ställning som underhållsberättigad med hänvisning till handlingar från tiden innan han eller hon flyttade till den mottagande medlemsstaten även om avsevärd tid har förflutit sedan dess. För den händelse att sådana handlingar är ovidkommande, eller otillräckliga, har den hänskjutande domstolen ställt sin fjärde fråga för att få klarhet i hur sökanden kan gå till väga för att styrka sin ställning som underhållsberättigad.

98. Hur en ställning som underhållsberättigad kan styrkas beror på varför denna ställning över huvud taget behöver styrkas.

99. I förevarande mål behöver XXX styrka sin ställning som underhållsberättigad för att kunna få ett uppehållskort utfärdat till sig.

100. Syftet med ett uppehållskort är att intyga att en familjemedlem vid tidpunkten för kortets utfärdande åtnjuter uppehållsrätt på grundval av artikel 7 i medborgarskapsdirektivet. Därför förefaller det mig som om den enda relevanta frågan är huruvida en ställning som underhållsberättigad föreligger på den plats där, och vid den tidpunkt då, ansökan om kortet görs.

101. Situationen vore en annan om ett uppehållsintyg hade ett annat syfte, exempelvis att bekräfta att ställningen som underhållsberättigad uppkom vid en viss tidpunkt och fortfarande föreligger vid den tidpunkt då intyget utfärdas. Detta skulle kunna ha betydelse när någon gör gällande permanent uppehållsrätt, vilket ju förutsätter ett stadigvarande lagligt uppehåll under fem år. I ett sådant sammanhang är det relevant både när ställningen som underhållsberättigad uppkom, vilket kan ha varit vid en tidpunkt i det förflutna, och hur det rådande läget ser ut.

102. Begäran om förhandsavgörande förefaller emellertid ge vid handen att XXX:s egentligen ansökte om ett uppehållskort endast från och med (det tredje) inlämnandet av en sådan ansökan, år 2017.

103. I den mån som uppehållskortet i förevarande mål enbart är avsett att bekräfta att uppehållsrätt föreligger vid tidpunkten för ansökan därom och även framdeles, såvida inte återkallande sker, saknas det enligt min åsikt grund för att kräva att XXX ska styrka att hon hade ställning som underhållsberättigad i sitt ursprungsland. Det är tillräckligt att hon styrker att hon vid den tidpunkt då hon lämnar in ansökan om uppehållskort behöver omsorg och att hennes sons partner vid samma tidpunkt är villig att tillhandahålla den aktuella omsorgen i Belgien.

104. För att styrka sin ställning som underhållsberättigad kan XXX inte anföra bevisningen från år 2011, utan hon måste förete samtida bevisning som visar att hon behövde omsorg år 2017.

105. Till styrkande av ställning som underhållsberättigad i samband med en ansökan om uppehållskort får bevisföring ske med varje lämpligt medel, beroende på den ifrågavarande familjemedlemmens individuella situation. Lämnas ansökan om uppehållskort in strax efter en familjemedlems inresa i den mottagande medlemsstaten, kan det vara relevant – men är inte oundgängligt – med en handling som visar att familjemedlemmen redan i ursprungslandet erhöll betalningar till sitt konto från den rörliga unionsmedborgaren. Befinner sig däremot familjemedlemmen redan i den mottagande medlemsstaten, kan bevisning som styrker att han eller hon bor hos den rörliga unionsmedborgaren eller att denne betalar för hans eller hennes boende, mat eller andra grundläggande behov i den mottagande staten vara relevant för styrkande av ett materiellt beroende. Det kan också vara nödvändigt att kräva vissa bevishandlingar från ursprungslandet (till exempel bevis för att familjemedlemmen inte har några andra källor till inkomster såsom tidigare arbete eller tillgångar), förutsatt att det inte är omöjligt att få fram sådana handlingar. Vad sådan bevisning kan styrka är emellertid att familjemedlemmen saknar möjlighet att försörja sig själv vid den tidpunkt då, och på den plats varifrån, han eller hon lämnar in ansökan om uppehållskort – inte att han eller hon befann sig eller skulle ha befunnit sig i en sådan situation i sitt ursprungsland.

106. Om en underhållsberättigad familjemedlem behöver ett beslut varigenom det intygas att han eller hon är och stadigvarande har varit underhållsberättigad, vilket exempelvis kan krävas vid ansökan om permanent uppehållsrätt, kan det vara nödvändigt att styrka att ställning som underhållsberättigad har förelegat i det förflutna, även i ursprungslandet. I ett sådant fall kan styrkandet av ställningen som underhållsberättigad i ursprungslandet före flyttningen till den mottagande medlemsstaten grunda sig på äldre bevishandlingar. Det saknas skäl för att kräva nya handlingar som styrker att XXX var underhållsberättigad i sitt ursprungsland redan innan hon anslöt sig till sina släktingar i Belgien, om sådana handlingar redan har ingetts till den beslutsfattande myndigheten.

107. Jag föreslår därför att EU-domstolen ska besvara den tredje frågan så, att en släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare inte kan använda handlingar utfärdade flera år före ansökan om uppehållskort för att styrka sin ställning som underhållsberättigad i förhållande till den rörliga unionsmedborgaren. En sådan släkting behöver styrka att han eller hon har ställning som underhållsberättigad i den mottagande medlemsstaten vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om uppehållskort.

108. Som svar på den fjärde frågan förordar jag att EU-domstolen ska slå fast att bevisning till styrkande av detta kan utgöras av varje lämpligt medel som är ägnat att visa att den ifrågavarande släktingen i rakt uppstigande led har ett verkligt behov av omsorg från den rörliga unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten vid tiden för ingivandet av ansökan om uppehållskort. För styrkande av detta kan krävas nya handlingar från ursprungslandet som visar att släktingen saknar eller har otillräckliga egna medel med koppling till tidigare anställningar eller tillgångar. Syftet med sådana handlingar är att styrka omsorgsbehovet i den mottagande medlemsstaten vid tiden för ingivandet av ansökan, inte omsorgsbehovet i ursprungslandet.

IV. Förslag till avgörande

109. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara frågorna från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) enligt följande: 1) Vid prövning av ställning som underhållsberättigad i den mening som avses i artikel 2.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska nationella myndigheter ta hänsyn till situationen för en rörlig unionsmedborgares släkting i rakt uppstigande led som redan befinner sig i den stat där referenspersonen har hemvist. 2) En släkting i rakt uppstigande led som är underhållsberättigad i förhållande till en rörlig unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 2.2 i direktiv 2004/38 uppehåller sig lagligt i den mottagande medlemsstaten oaktat beslut med motsatt innebörd som i förekommande fall har antagits i enlighet med nationell lagstiftning. Om en sökande uppehöll sig olagligt i den mottagande medlemsstaten enligt dennas nationella lagstiftning innan han eller hon erhöll ställning som underhållsberättigad, inverkar detta inte därefter på sökandens rättigheter enligt artikel 7.1 d och 7.2 i direktiv 2004/38. 3) En släkting i rakt uppstigande led till en rörlig unionsmedborgare kan inte använda handlingar utfärdade flera år före ansökan om uppehållskort för att styrka sin ställning som underhållsberättigad i förhållande till den rörliga unionsmedborgaren. En sådan släkting behöver styrka att han eller hon har ställning som underhållsberättigad i den mottagande medlemsstaten vid tidpunkten för ingivandet av ansökan om uppehållskort. 4) Bevisning till styrkande av ställning som underhållsberättigad kan utgöras av varje lämpligt medel som är ägnat att visa att den ifrågavarande släktingen i rakt uppstigande led har ett verkligt behov av omsorg från den rörliga unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten vid tiden för ingivandet av ansökan om uppehållskort. För styrkande av detta kan krävas nya handlingar från ursprungslandet som visar att släktingen saknar eller har otillräckliga egna medel med koppling till tidigare anställningar eller tillgångar. Syftet med sådana handlingar är att styrka omsorgsbehovet i den mottagande medlemsstaten vid tiden för ingivandet av ansökan, inte omsorgsbehovet i ursprungslandet.

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77; nedan kallat medborgarskapsdirektivet).

3 Det är ostridigt att AL och N.E.K. lever i ett hushåll som enligt nationell rätt erkänns som en familjeenhet. N.E.K. anmälde redan den 11 februari 2005 till den folkbokföringsansvarige i Anderlecht (Belgien) att hon bodde tillsammans med AL, alltså långt innan XXX flyttade hem till dem.

4 Medborgarskapsdirektivet ger upphov till rättigheter enbart för släktingar till unionsmedborgare som har flyttat från sin ursprungsstat till en annan medlemsstat (nedan kallade rörliga unionsmedborgare). Frågan huruvida AL:s mor får ansluta sig till AL, som är belgisk medborgare, är således att hänföra till belgisk rätt. Se artikel 3.1 i medborgarskapsdirektivet. Se även, bland annat, dom av den 12 mars 2014, O. och B. ( C‑456/12, EU:C:2014:135, punkterna 42 och 43), och dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 33).

5 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1) (nedan kallad domen i målet Jia).

6 Dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:1013) (nedan kallad domen i målet Chief Appeals Officer).

7 I det mål som föranledde domen av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1), var på liknande sätt Yunying Jia – som åberopade medborgarskapsdirektivet i egenskap av underhållsberättigad släkting i rakt uppstigande led – mor till en kinesisk medborgare vars maka var en tysk medborgare som bodde med honom i Sverige.

8 I det mål som föranledde domen i målet Reyes lämnade den norske maken till en tysk medborgare som hade flyttat till Sverige, där de båda levde i ett gemensamt hushåll, ekonomiskt stöd till sin hustrus dotter. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16) (nedan kallad domen i målet Reyes, punkt 11).

9 Släktingar i rakt uppstigande led som är unionsmedborgare behöver inget uppehållskort, men den mottagande medlemsstaten får kräva att de ska registrera sig hos behörig myndighet, som kan utfärda ett bevis om registrering till dem. Se artikel 8 i medborgarskapsdirektivet.

10 Se dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 17), dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, nedan kallad domen i målet Rahman, punkt 14), och dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 12),

11 I det mål som föranledde domen av den 18 juni 1987, Lebon ( 316/85, EU:C:1987:302) (nedan kallad domen i målet Lebon), hade Marie-Christine Lebon ansökt i Belgien om en ersättning motsvarande existensminimum och fått avslag på sin ansökan; se punkt 2 i domen. I det mål som föranledde domen Chief Appeals Officer hade GV ansökt i Irland om bidrag till funktionshindrade och fått avslag på sin ansökan; se punkt 2 i dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer ( C‑488/21, EU:C:2023:1013).

12 XXX ansökte visserligen för första gången om uppehållskort redan två månader efter sin inresa i Belgien (se punkt 5 i detta förslag till avgörande), men förevarande mål rör enbart hennes tredje ansökan, som hon ingav år 2017 (se punkt 10 i detta förslag till avgörande).

13 Dom av den 18 juni 1987, Lebon ( 316/85, EU:C:1987:302, punkt 22).

14 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 35). Se även dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 21).

15 Efter att ha bekräftat att en beroendeställning är resultatet av en faktisk situation förklarade EU-domstolen i domen i målet Zhu och Chen att den situationen måste vara sådan att det är familjemedlemmen som är beroende av den rörliga unionsmedborgaren och inte tvärtom. Av det skälet kunde Man Chen, en tredjelandsmedborgare som var mor till en unionsmedborgare med uppehållsrätt i Förenade kungariket, inte med framgång göra gällande uppehållsrätt för egen del i kraft av den unionslagstiftning som sedermera har ersatts av medborgarskapsdirektivet, med tanke på att hon inte var beroende av sin dotter, utan hennes dotter tvärtom var beroende av henne. Se dom av den 19 oktober 2004, Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkterna 43 och 44).

16 Dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 37).

17 I det hänseendet förordade jag i mitt förslag till avgörande i målet Chief Appeals Officer att EU-domstolen skulle ställa sig bakom en bred tolkning av beroendebegreppet som inte endast innefattade materiellt beroende utan även känslomässigt beroende (C‑488/21, EU:C:2023:115, punkt 58). Den frågan tog EU-domstolen inte upp i sin dom i det målet, varför jag anser att den fortfarande är öppen. I alla händelser behöver den ovannämnda distinktionen inte behandlas här, eftersom förevarande mål rör materiell omsorg.

18 Se, exempelvis, dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkterna 18, 19 eller 37).

19 Dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 15).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkterna 48 och 49).

21 Genom artikel 9.2 i medborgarskapsdirektivet åläggs familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare en skyldighet att ansöka om uppehållskort inom en frist som varje medlemsstat själv fastställer men som inte får understiga tre månader räknat från dagen för ankomsten till det mottagande landet.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkt 66).

23 Se skäl 8 i medborgarskapsdirektivet.

24 Underlåtenhet att iaktta den frist som en medlemsstat har fastställt för ansökan om uppehållskort kan enligt artikel 9.3 i medborgarskapsdirektivet medföra att den ifrågavarande familjemedlemmen åläggs proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner. EU-domstolen har emellertid bekräftat att underlåtenhet att ansöka om uppehållskort inte kan föranleda förlust av uppehållsrätten. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkterna 74 och 79).

25 Till detta skulle man kunna lägga att EU-domstolen i sin dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkterna 50 och 55), fann att medlemsstaterna inte får utfärda uppehållskort på grundval av medborgarskapsdirektivet om de inte anser det styrkt att ställning som underhållsberättigad föreligger. De kan emellertid erkänna en uppehållsrätt och på lämpligt sätt intyga denna på grundval enbart av nationell lagstiftning, även om ställning som underhållsberättigad inte är styrkt.

26 Artikel 3.2 i medborgarskapsdirektivet rör andra familjemedlemmar än dem som räknas upp i artikel 2.2 i samma direktiv. För dessa andra familjemedlemmar gäller att medlemsstaterna ska underlätta inresa och uppehåll men att inga inrese- eller uppehållsrättigheter direkt uppkommer på grundval av det direktivet.

27 Däremot hänvisas det i artikel 10.2 e i medborgarskapsdirektivet, såvitt avser sådana andra familjemedlemmar som omfattas av artikel 3.2 i det direktivet, till handlingar utfärdade av den behöriga myndigheten i ursprungslandet.

28 Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 1968, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44).

29 Dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, punkt 33).

30 Dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 30).

31 Se fråga 2. a), som återges i punkt 24 i domen av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1).

32 Se dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:1013, punkt 58).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2023, Chief Appeals Officer ( C‑488/21, EU:C:2023:1013, punkterna 60 och 61). Ställningen som underhållsberättigad kan upphöra om släktingen i rakt uppstigande led förlorar sitt behov av omsorg från familjemedlemmar eller om de familjemedlemmar som är rörliga unionsmedborgare slutar att tillhandahålla det nödvändiga stödet.

34 Se dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 53).

35 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har i detta hänseende slagit fast att förhållandet mellan vuxna och deras föräldrar utgör sådant familjeliv som åtnjuter skydd enligt artikel 8 i Europakonventionen även i fall där en vuxen inte bodde med sina föräldrar eller syskon utan hade bildat ett eget hushåll och en egen familj. Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1991, Moustaquim mot Belgien (CE:ECHR:1991:0218JUD001231386, §§ 35 och 45–46), och dess dom av den 26 september 1997, El Boujaïdi mot Frankrike (CE:ECHR:1997:0926JUD002561394, § 33).

36 Se artikel 1 a i medborgarskapsdirektivet, där det anges att det i det direktivet fastställs villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium.

37 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, KOM(2001) 257 slutlig (EGT C 270 E, 2001, s. 150). För en utförligare redogörelse, se De Somer, M., ”Identifying Member States Interests”, i: Precedents and Judicial Politics in EU Immigration Law, Palgrave Macmillan Cham, 2019 (avsnitt 5.2.2, ”The Citizenship Directive”), s. 113, Guild, E., Peers, S., och Tomkins, J., ”General Provisions”, i: The EU Citizenship Directive: A Commentary, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2019, s. 42–46, och Nic Shuibhne, N., EU Citizenship Law, Oxford University Press, Oxford, 2023, s. 174–179.

38 Se mitt förslag till avgörande i målet Chief Appeals Officer m.fl. ( C‑488/21, EU:C:2023:115, punkt 55).

39 En underförstådd koppling mellan inresa och uppehållsrätt kan förklara varför den hänskjutande domstolen i sin första fråga har undrat huruvida nationella myndigheter över huvud taget behöver bedöma situationen för en person som inte har rest in i den mottagande medlemsstaten i egenskap av underhållsberättigad familjemedlem utan på någon annan grund, exempelvis med turistvisum.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkterna 50 och 51). Det mål som föranledde den domen rörde en grupp tredjelandsmedborgare som var gifta med rörliga unionsmedborgare bosatta i Irland och hade fått avslag på sina ansökningar om uppehållskort med motiveringen att de inte hade uppehållit sig lagligen i en annan unionsmedlemsstat innan de hade anslutit sig till unionsmedborgare i Irland, vilket krävdes enligt den nationella lagstiftningen. I nämnda dom uttalade EU-domstolen att det ”[m]ed avseende på definitionen av familjemedlem i artikel 2.2 i direktiv 2004/38 [saknar] betydelse om personen i fråga redan har uppehållit sig lagligen i en annan medlemsstat eller inte” och att artikel 7.2 i medborgarskapsdirektivet ger familjemedlemmar uppehållsrätt ”utan att det därvid anges något om var eller under vilka omständigheter de uppehöll sig innan de anlände till den mottagande medlemsstaten”.

41 Se artikel 16 i medborgarskapsdirektivet.

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2007, Jia ( C‑1/05, EU:C:2007:1, punkt 43).