Förslag till avgörande av generaladvokat Collins – Förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 D.K. (Fråntagande av en domares skyldigheter)

Inledning

1. Förevarande begäranden om förhandsavgörande som domare A. N-B. vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk, Polen) framställde den 20 oktober 2021 avser huvudsakligen räckvidden och den konkreta tillämpningen av begreppet domares ”interna” oavhängighet enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, i synnerhet att domare inte ska utsättas för otillbörlig påverkan eller påtryckningar från aktörer inom domstolsväsendet.

2. I oktober 2021 omplacerade ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) domare A. N-B. från sjätte brottmålsavdelningen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), som är en överprövningsinstans, till den domstolens andra brottmålsavdelning, som prövar mål i första instans. Domaren fråntogs 70 mål som hon hade tilldelats, däribland dem som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgöranden, vilka omfördelades till andra domare. Dessa åtgärder vidtogs utan hennes samtycke. Eftersom syftet med dessa åtgärder var att förhindra att domare A. N‑B., inom ramen för sin överprövningsbehörighet, skulle pröva huruvida villkoret för en domstol inrättad enligt lag var uppfyllt i de mål som hon hade att handlägga, ansåg hon att de stred mot principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet. Hon vill således få klarhet i huruvida det sätt på vilket ledamöterna i domstolskollegiet utsågs, avsaknaden av samtycke från hennes sida till fråntagandet av målen och avsaknaden av kriterier för det fråntagandet ger henne rätt att döma i de mål som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande, enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och principen om unionsrättens företräde.

Tillämpliga bestämmelser – polsk rätt

Lagen om allmänna domstolars organisation

3. Enligt artikel 21.1 i Ustawa – Prawo o ustroju sądów powszechnych (lagen om allmänna domstolars organisation) av den 27 juli 2001 (Dziennik Ustaw nr 98, position 1070), i den lydelse som är tillämplig i de nationella målen (nedan kallad lagen om allmänna domstolars organisation) består Sąd okręgowy (Regiondomstolen) av rättens ordförande, domstolskollegiet och rättens direktör.

4. I artikel 22a i lagen om allmänna domstolar föreskrivs följande:

”1. … ordföranden för sąd okręgowy (regiondomstolen) vid regiondomstolen ska, efter ett yttrande från regiondomstolens kollegium, fastställa arbetsfördelningen, varigenom följande ska framgå:

1) Domarnas placering … vid domstolens avdelningar.

2) Omfattningen av domarnas … ansvarsområden och deras delaktighet i tilldelningen av mål och ärenden.

3) Tjänstgörings- och ersättningsschema för domare …

med beaktande av domarnas specialisering … för att handlägga olika typer av mål, behovet av att säkerställa att domare … är lämpligt fördelade mellan domstolens avdelningar och att deras ansvarsområden är jämnt fördelade, samt behovet av att säkerställa att rättegångar genomförs på ett effektivt sätt.

…

4. En domstolsordförande får när som helst fastställa helt eller delvis nya arbetsuppgifter, i fall där detta är motiverat av de skäl som anges i punkt 1. …

4a. För att omplacera en domare vid en annan avdelning krävs samtycke från den domaren.

4b. Omplacering av en domare till en annan avdelning är inte beroende av att domaren lämnar sitt samtycke därtill

1) vid omplacering till en annan avdelning som handlägger mål inom samma rättsområde,

…

5. En domare eller biträdande domare vars arbetsuppgifter har ändrats på ett sådant sätt att dennes ansvarsområden ändrats, i synnerhet på grund av omplacering till en annan avdelning vid aktuell domstol, får överklaga till [Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet, Polen) (nedan kallat KRS)] inom sju dagar från och med tilldelningen av det nya ansvarsområdet. Överklagande får inte ske i följande fall:

1) Vid omplacering till en avdelning som handlägger mål inom samma rättsområde.

…

6. Ett sådant överklagande som avses i punkt 5 ska inges via domstolens ordförande, som har ombesörjt den fördelning av arbetsuppgifter som är föremål för överklagande. Domstolens ordförande ska översända överklagandet till [KRS] inom 14 dagar från mottagandet av överklagandet, tillsammans med en redogörelse för dennes ställningstagande i ärendet. [KRS] ska anta ett beslut som fastställer eller avvisar domarens överklagande med beaktande av de överväganden som avses i punkt 1. Ett beslut från [KRS] som rör ett överklagande som avses i punkt 5 behöver inte motiveras. Beslutet som [KRS] antar kan inte överklagas. Fram till dess att ett beslut antas fullgör domaren eller den biträdande domaren sina befintliga arbetsuppgifter.”

5. I artikel 30.1 i lagen om allmänna domstolar föreskrivs följande:

”Domstolskollegiet vid sąd okręgowy (regiondomstolen) ska bestå av

1. ordföranden för sąd okręgowy (regiondomstolen),

2. ordförandena för sądy rejonowe (distriktsdomstolar) som omfattas av sąd okręgowys (regiondomstolen) jurisdiktion.”

6. I artikel 47a i den lagen föreskrivs följande:

”1. Mål ska slumpmässigt tilldelas domare och assessorer efter särskilda kategorier av mål, med undantag för tilldelning av mål till en jourhavande domare.

2. Mål inom specifika kategorierna ska fördelas jämnt, såvida inte andelen har minskat på grund av den tjänst som innehas, deltagande i tilldelningen av mål av en annan kategori eller av andra skäl som anges i lagen.”

7. Artikel 47b i den lagen har följande lydelse:

”1. Domstolens sammansättning får endast ändras i fall där det är omöjligt för domstolen att pröva målet i dess nuvarande sammansättning eller där det föreligger ett varaktigt hinder för att pröva målet i dess nuvarande sammansättning. Bestämmelserna i artikel 47a ska gälla i tillämpliga delar.

…

3. Beslut i sådana mål som avses i [punkt 1] ska fattas av domstolens ordförande eller av en domare som denne utsett.

4. En ändring av den ort där domaren tjänstgör eller den omständigheten att denne förordnas att tjänstgöra vid en annan domstol samt att förordnandet avslutas ska inte utgöra hinder för utförande av [process]handlingar i mål som tilldelats på domarens nuvarande tjänstgöringsort eller på den ort där vederbörande för närvarande utför sina arbetsuppgifter, fram till dess att de målen har avslutats.

5. Domstolskollegiet vid den domstol inom vars jurisdiktion domarens nya tjänstgöringsort eller orten för dennes förordnande är belägen får, på domarens begäran eller ex officio, helt eller delvis befria domaren från sina skyldigheter att handlägga målet, bland annat på grund av det betydande avståndet mellan den domstolen och domarens nya tjänstgöringsort eller orten för dennes förordnande. Innan ett beslut antas ska domstolskollegiet rådfråga ordförandena för de behöriga domstolarna.

6. Bestämmelserna i punkterna 4 och 5 ska gälla i tillämpliga delar vid omplacering till en annan avdelning vid samma domstol.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

8. I mål C‑647/21 dömde Sąd Rejonowy w B (Distriktsdomstolen i B). (Polen), den 11 december 2020, D.K. för ett brott enligt artikel 190.1 i Ustawa z dnia 6 czerwca 1997 r. – Kodeks karny (lag av den 6 juni 1997 – Strafflagen) och utdömde ett fängelsestraff. I februari 2021 överklagade D.K:s advokat den påföljdens stränghetsgrad till den hänskjutande domstolen. Domare A. N-B. utsågs till referent och till ordförande för en sammansättning med en ensamdomare i det målet om överklagande.

9. I mål C‑648/21 anklagades M.C. och M.F. för ”maktmissbruk av en offentlig tjänsteman” enligt artikel 231.1 i Ustawa z dnia 6 czerwca 1997 r. – Kodeks karny (lag av den 6 juni 1997 – Strafflagen). Domstolen i första instans dömde M.F. i mars 2016 och utdömde ett fängelsestraff. M.C. frikändes. I november 2016 upphävde domstolen i andra instans den domen och återförvisade målet till domstolen i första instans för förnyad prövning. I december 2017 dömde den sistnämnda domstolen M.C. och M.F. för de aktuella brotten. I april 2019, efter ett nytt överklagande, frikände domstolen i andra instans M.C. och fastställde domen mot M.F. Riksåklagaren (Prokurator Generalny) överklagade den domen till Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen). I april 2020 upphävde Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) den dom som hade meddelats av domstolen i andra instans och återförvisade målet till den domstolen för förnyad prövning i andra instans. Det målet är anhängigt vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), vars överprövningsavdelning hade att pröva målet i en dömande sammansättning bestående av ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), referenten och ordföranden för den dömande sammansättningen – domare A. N-B. – samt en tredje domare.

10. I ett mål utan kopplingar till de här aktuella meddelade domare A. N-B., i september 2021, ett beslut grundat på artikel 19.1 andra stycket FEU. I detta beslut anmodades ordföranden för överprövningsavdelningen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) att byta ut ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i den dömande sammansättning som hade utsetts för att pröva det målet. I det beslutet angavs att den omständigheten att ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) – som hade utnämnts till den domstolen på grundval av ett beslut av KRS i dess nya sammansättning – hade utsett till den dömande sammansättningen stred mot rätten till en domstol som har inrättats enligt lag enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen), undertecknad i Rom den 4 november 1950, artikel 47 i stadgan, artikel 45 i Republiken Polens författning och domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) i målet Reczkowicz mot Polen.

11. Vice ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) upphävde det beslutet med stöd av artikel 42a § 2 i lagen om allmänna domstolars organisation. Enligt den hänskjutande domstolen hade vice ordföranden utsetts till domare på grundval av ett beslut av KRS. Den polska justitieministern, som även var riksåklagare (Prokurator Generalny), utnämnde därefter vederbörande till vice ordförande för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk). Den hänskjutande domstolen hyser tvivel kring huruvida vice ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) kunde upphäva beslutet inom ramen för ett administrativt kontrollförfarande, eftersom den domstolens sammansättning är en rättskipningsfråga som vice ordföranden inte borde ha ingripit i. Det beslut som EU-domstolens vice ordförande meddelade den 14 juli 2021 i målet kommissionen/Polen, att tillfälligt upphöra med tillämpningen av vissa bestämmelser i polsk rätt, däribland artikel 42a § 2 i lagen om allmänna domstolars organisation, innebar under alla omständigheter att vice ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) inte hade några befogenheter att vidta en åtgärd på grundval av den bestämmelsen.

12. I början av oktober 2021 upphävde domare A. N-B., i ett annat mål, en dom från en domstol i en lägre instans som hade meddelats av en domare som hade utsetts på grundval av ett beslut från KRS.

13. Den 11 oktober 2021 antog domstolskollegiet sitt beslut att frånta domare A. N-B. ungefär 70 mål som hade tilldelats henne, däribland de mål som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande. Detta fråntagande gjordes utan samtycke från domare A. N-B. och ”utan den föregående begäran som krävs enligt lag”. Domare A. N-B. delgavs inte domstolskollegiets beslut, och den enda information som hon fick från ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) var att hon hade fråntagits de målen. Domare A. N-B. känner vare sig till skälen eller den rättsliga grunden för det beslutet. Trots att hon vid två tillfällen begärde det vägrade ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) att låta henne ta del av beslutet.

14. Den 13 oktober 2021 antog ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) ett beslut om att omplacera domare A. N-B. från överprövningsavdelningen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) till förstainstansavdelningen vid den domstolen (nedan kallat beslutet av den 13 oktober 2021). I det beslutet hänvisas det ”lakoniskt” till behovet av att säkerställa att avdelningarna för överprövning och i första instans vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) fungerar väl och till en ospecificerad skriftväxling mellan den domstolens ordförande och ordföranden för en av de avdelningarna. Beslutet av ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) trädde i kraft och delgavs domare A. N-B. den 18 oktober 2021. I beslutet finns inga uppgifter om hennes möjligheter att överklaga det beslutet.

15. Kommissionen angav i sitt yttrande att det även hade inletts ett disciplinärt förfarande mot domare A. N-B. och att hon från och med den 29 oktober 2021 hade stängts av från sin tjänst under högst en månads tid. Vid den förhandling som hölls den 24 januari 2024 bekräftade den polska regeringen att ett sådant disciplinärt förfarande hade genomförts, men kunde inte lämna några upplysningar om utgången av detta.

16. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i fråntagandet från domare A. N-B. av de mål som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande utgjorde ett åsidosättande av artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan, mot bakgrund av ovannämnda omständigheter och domen i målet Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen. För det fall de bestämmelserna har åsidosatts vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den ska avstå från att tillämpa domstolskollegiets beslut, med följden att domare A. N-B. även fortsättningsvis kan vara ordförande för sammansättningen med en ensamdomare i det mål som har gett upphov till mål C‑647/21 samt som referent och ordförande för den dömande sammansättningen med tre domare i det mål som har legat till grund för mål C‑648/21. Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) har således beslutat att vilandeförklara målen och att hänskjuta följande frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande:

”1) Ska artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i [stadgan], tolkas så, att den utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som artikel 47b §§ 5 och 6, jämförd med artiklarna 30 §1 och 24 § 1 i Ustawy z dnia 27 lipca 2001 r. – Prawo o ustroju sądów powszechnych (lag av den 27 juli 2001 – Lagen om allmänna domstolars organisation), enligt vilka domstolskollegiet har behörighet att helt eller delvis befria en domare vid den aktuella domstolen från skyldigheten att pröva det mål som tilldelats honom eller henne, med beaktande av följande omständigheter:

a) Domstolskollegiet består enligt lag av domstolsordförandena, vilka utses av ett organ inom den verkställande makten, såsom justitieministern, som även är riksåklagaren,

b) beslutet att befria domaren från skyldigheten att pröva det mål som tilldelats henne sker utan hennes samtycke,

c) i den nationella lagstiftningen föreskrivs inga kriterier, som domstolskollegiet ska tillämpa när en domare befrias från skyldigheten att pröva ett mål som tilldelats honom eller henne, eller någon skyldighet att motivera beslutet eller någon möjlighet till domstolsprövning av beslutet, och

d) vissa ledamöter av domstolskollegiet har utnämnts till domare under liknande omständigheter som de ifrågavarande i EU-domstolens dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinåtgärder mot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596)?

2) Ska de bestämmelser som avses i fråga 1 och principen om unionsrättens företräde tolkas så, att de tillåter (alternativt förpliktar) en nationell domstol, som prövar ett brottmål vars föremål omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2016/343,[] där en domare har befriats från sin skyldighet att pröva målet på det sätt som beskrivs i fråga 1, och samtliga statliga organ, att avstå från att tillämpa en rättsakt från domstolskollegiet och andra efterföljande rättsakter, såsom beslut om omfördelning av mål, däribland det ifrågavarande nationella brottmålet, utan den avfärdade domarens samtycke, för att denna domare även fortsättningsvis ska kunna ingå i den dömande sammansättningen?

3) Ska de bestämmelser som avses i fråga 1 samt principen om unionsrättens företräde tolkas så, att det enligt dessa krävs att det i den nationella rättsordningen, i straffrättsliga förfaranden som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2016/343, föreskrivs sådana rättsmedel som säkerställer att parterna i målet, såsom de tilltalade, ges möjlighet till omprövning och överklagande av de beslut som avses i [fråga 1] och som syftar till att ändra den dömande sammansättningen som ska pröva målet genom att befria den domare som har utsetts till rättens ordförande från dennes skyldighet att pröva målet på det sätt som beskrivs i fråga 1?”

Förfarandet vid domstolen

17. Genom beslut av den 29 november 2021 förenade EU‑domstolens ordförande mål C‑647/21 och mål C‑648/21 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

18. Den hänskjutande domstolen ansökte om skyndsam handläggning av båda begärandena om förhandsavgörande i enlighet med artikel 105.1 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens domstol. EU-domstolens ordförande avslog dessa begäranden genom beslut av den 29 november 2021. Han ansåg att den hänskjutande domstolen hade framfört argument av allmän karaktär utan att ange några särskilda skäl som skulle motivera en skyndsam handläggning. Att målen vid den hänskjutande domstolen rörde straffrättsliga förfaranden utgjorde inte någon sådan motivering.

19. Den 18 oktober 2022 vilandeförklarade EU-domstolen de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 fram till dess att domen i de förenade målen C‑615/20 och C‑671/20 hade meddelats. Den 20 juli 2023 underrättade EU-domstolen den hänskjutande domstolen om domen i målet YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) och uppmanade den att ange om den önskade vidhålla sina beslut att begära förhandsavgörande. På instruktion från ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) inkom domare A. N-B. med ett svar den 25 september 2023 för att informera EU‑domstolen om att Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) önskade vidhålla sina beslut att begära förhandsavgörande i de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21.

20. Med hänsyn till att det fanns vissa oklarheter i svaret från domare A. N-B. tillställde EU-domstolen henne en begäran om klarlägganden i enlighet med artikel 101.1 i domstolens rättegångsregler. EU‑domstolen ville bland annat få klarhet i huruvida domare A. N-B. även fortsättningsvis ingick i den dömande sammansättningen för de mål som har legat till grund för begärandena om förhandsavgörande i de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 och, om så var fallet, i vilken egenskap. Domare A. N-B. besvarade den begäran den 17 oktober 2023. Hon bekräftade att hon var referent och ordförande för den dömande sammansättningen i förfarandena vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i båda målen vid den tidpunkt då begärandena om förhandsavgörande framställdes den 20 oktober 2021. Det mål som har legat till grund för en begäran om förhandsavgörande i mål C‑648/21 hade, genom beslut av den 21 oktober 2021, omfördelats till en annan referent som tidigare hade ingått i den dömande sammansättningen med tre domare. Samma dag ändrades även sammansättningen med en ensamdomare i det mål som har legat till grund för begäran om förhandsavgörande i mål C‑647/21. Domare A. N-B. bekräftade att förfarandena vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i de mål som har legat till grund för förevarande begäranden om förhandsavgöranden hade vilandeförklarats på grund av dessa begäranden och att de fortfarande var vilande. Domare A. N-B. informerade även EU-domstolen om att Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) sammanträder i full sammansättning när den prövar ett mål i sak (Rozprawa). Vid andra förhandlingar (Posiedzenie) – exempelvis dem i de mål som har legat till grund för begärandena om förhandsavgörande i de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 – sammanträder Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i en sammansättning med en ensamdomare och med referenten som ordförande.

21. Prokuratura Rejonowa w Bytowie (Distriktsåklagaren i Bytowie), Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża), den danska, den nederländska, den polska och den svenska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Ovannämnda parter framförde muntliga argument och besvarade EU-domstolens frågor vid förhandlingen den 24 januari 2024, bortsett från Prokuratura Rejonowa w Bytowie (Distriktsåklagaren i Bytowie), Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) och den nederländska regeringen.

EU-domstolens behörighet

Yttranden

22. Den danska och den polska regeringen samt kommissionen anser att artikel 47 i stadgan inte är tillämplig på de mål vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande. Kommissionen har påpekat att de frågorna visserligen hänför sig till direktiv 2016/343, men att de inte avser en tolkning av bestämmelserna i detta.

23. Prokuratura Rejonowa w Bytowie (Distriktsåklagaren i Bytowie) och Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) har anfört att tolkningsfrågorna avser fråntagande av mål från en domare. Detta är en fråga som rör rättsväsendets organisation i en medlemsstat, vilket faller under exklusiv nationell behörighet som inte regleras i unionsrätten. Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) har dessutom anfört att de frågor som domare A. N-B. har ställt hänför sig till hennes individuella omständigheter och därför är av personlig, och inte rättskipande, karaktär.

Bedömning

24. Av artikel 51.1 i stadgan följer att bestämmelserna i den riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten. De mål vid den hänskjutande domstolen som ligger till grund för de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 är av straffrättslig karaktär, och den andra frågan avser direktiv 2016/343. Den hänskjutande domstolen anger inte varför en tolkning av det direktivet kan vara av betydelse för att avgöra de mål som är anhängiga vid den. Det framgår inte heller av besluten om hänskjutande att de avser en fråga om tolkningen eller tillämpningen av en unionsrättslig bestämmelse. Det finns inget i begärandena om förhandsavgörande som visar att någon åberopar rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan eller att någon som åberopar den rätten gör gällande en rättighet eller frihet som garanteras i unionsrätten.

25. Det följer av fast rättspraxis att domstolsväsendets organisation, inbegripet fråntagande och omfördelning av mål, visserligen omfattas av medlemsstaternas behörighet, men medlemsstaterna är dock vid utövandet av denna behörighet skyldiga att iaktta unionsrätten och särskilt artikel 19.1 andra stycket FEU. Enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska medlemsstaterna säkerställa att de domstolar som kan avgöra mål med tolkning eller tillämpning av unionsrätten uppfyller kraven på ett effektivt domstolsskydd. Den bestämmelsen utgör hinder för nationella bestämmelser om organisationen av rättsväsendet som sänker skyddet av rättsstatsprincipen. Medlemsstaterna måste således organisera rättsväsendet på ett sådant sätt att de krav som följer av unionsrätten iakttas. Dessa innefattar bland annat kravet på att de domstolar som har att avgöra frågeställningar som rör unionsrättens tillämpning eller tolkning är oavhängiga för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. Härav följer att EU-domstolen är behörig att tolka unionsrätten i fall som rör organisationen av en medlemsstats domstolsväsende.

26. Vad gäller yttrandena från Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) om tolkningsfrågornas personliga karaktär, är det tillräckligt att påpeka att domen i målet YP också rörde behörigheten för enskilda domare som hade begärt förhandsavgöranden. I den domen uttalade sig EU‑domstolen om huruvida sådana domare, enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, kunde fortsätta att pröva och avgöra brottmål som var anhängiga vid dem. EU-domstolens svar på tolkningsfrågorna var att den hänskjutande domstolen, in limine litis, kunde avgöra processuella svårigheter som hänförde sig till de enskilda domarnas egen behörighet att pröva mål som var anhängiga vid dem.

27. Av alla dessa skäl anser jag att EU-domstolen, utom vad gäller tolkningen av artikel 47 i stadgan, är behörig att pröva förevarande begäranden om förhandsavgörande.

Huruvida tolkningsfrågorna kan tas upp till prövning

28. Prokuratura Rejonowa w Bytowie (Distriktsåklagaren i Bytowie) och Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) anser att förevarande begäranden om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning. Målen fråntogs domare A. N-B. den 18 oktober 2021 och omfördelades därefter till en eller flera andra domare. Den 20 oktober 2021 hade domare A. N-B. ingen behörighet att framställa någon begäran om förhandsavgörande, eftersom hon vid den tidpunkten vare sig hade att handlägga de nationella förfaranden som låg till grund för de begärandena eller ingick i de relevanta dömande sammansättningarna vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk). Tolkningsfrågorna är följaktligen hypotetiska, eftersom några svar på dem inte är nödvändiga för att avgöra de brottmål som är anhängiga vid den domstolen. Det är inte fråga om oavhängigheten och opartiskheten hos den eller de domare som de målen omfördelades till. Prokuratura Rejonowa w Bytowie (Distriktsåklagaren i Bytowie) och Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) har vidare anfört att förevarande begäranden om förhandsavgörande inte uppfyller kraven i artikel 94 a och b i domstolens rättegångsregler.

29. Kommissionen anser att den tredje frågan, som rör de rättsmedel som parterna i målen vid den hänskjutande domstolen har tillgång till, inte kan tas upp till sakprövning eftersom den både är hypotetisk och inte avser någon prejudiciell fråga som ska avgöras in limine litis. Den polska regeringen anförde vid förhandlingen att den hänskjutande domstolens frågor kan tas upp till sakprövning.

30. Det är lämpligt att först behandla frågan om huruvida kommissionens tredje fråga kan tas upp till sakprövning.

31. Det framgår inte av begärandena om förhandsavgörande att någon av parterna i de mål som ligger till grund för de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 skulle ha motsatt sig eller begärt en omprövning av domstolskollegiets beslut att frånta domare A. N-B. de målen. Det framgår inte heller av de handlingar i målet som EU‑domstolen har tillgång till att de parterna på något sätt skulle ha hindrats från att göra en sådan invändning eller begära en sådan omprövning. Jag har härav dragit slutsatsen att den hänskjutande domstolens tredje fråga är hypotetisk och att den därför inte kan tas upp till sakprövning.

32. Vad gäller frågan huruvida den första och den andra frågan kan tas upp till sakprövning påpekar jag att villkoren för att en begäran om förhandsavgörande ska kunna tas upp till prövning ska vara uppfyllda under hela den tid som förfarandet pågår. Enligt artikel 100.1 i domstolens rättegångsregler är en begäran om förhandsavgörande anhängig vid domstolen intill dess att den hänskjutande domstolen har återkallat den. Enligt artikel 100.2 i rättegångsreglerna får domstolen när som helst konstatera att förutsättningarna för att den ska utöva sin behörighet inte längre är uppfyllda.

33. Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten, som ställs med stöd av artikel 267 FEUF, vara relevanta. Enligt det förfarande för samarbete mellan EU‑domstolen och de nationella domstolarna som införts genom nämnda bestämmelse ankommer det uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Det framgår emellertid såväl av ordalydelsen som av systematiken i artikel 267 FEUF att en nationell domstol endast får begära ett förhandsavgörande om ett mål är anhängigt vid den nationella domstolen, inom ramen för vilket den domstolen ska meddela ett avgörande med beaktande av EU-domstolens svar. EU-domstolen lämnar inte några rådgivande yttranden i generella eller hypotetiska frågor. En begäran om förhandsavgörande måste således vara nödvändig för det faktiska avgörandet av ett mål vid den hänskjutande domstolen eller för att kunna avgöra en prejudiciell fråga enligt unionsrätten eller nationell processrätt in limine litis.

34. Det framgår av den omfattande skriftväxlingen mellan EU‑domstolen och den hänskjutande domstolen att domare A. N-B. enligt polsk rätt hade att handlägga förfarandena vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i de mål som har legat till grund för de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 vid den tidpunkt då hon framställde de aktuella begärandena om förhandsavgörande den 20 oktober 2021, vilket ledde till de förfarandena vilandeförklarades. Den domstolen har inte återkallat begärandena om förhandsavgörandet trots domstolskollegiets beslut att frånta domare A. N-B. de mål som ligger till grund för dem och att omfördela dem till andra domare. Jag anser således att begärandena om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) anhängiggjordes vid EU-domstolen den 20 oktober 2021 och att de fortfarande är anhängiga vid den i skrivande stund, i enlighet med artikel 100.1 i rättegångsreglerna.

35. Vad gäller invändningen att det inte krävs något svar från EU‑domstolen för att avgöra de brottmål som har legat till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande, är det inte uppenbart huruvida de brottmålen har någon sådan materiell anknytning till unionsrätten att den hänskjutande domstolen skulle vara skyldig att tillämpa den rätten för att avgöra dessa i sak. Den uppenbara avsaknaden av en anknytning mellan de brottmålen och unionsrätten är inte alltid lösningen på den frågan. EU-domstolen har understrukit att ett svar på frågor kan vara nödvändigt för att ge de hänskjutande domstolarna en tolkning av unionsrätten som gör det möjligt för dem att avgöra processuella frågor i nationell rätt och därigenom avgöra de mål som är anhängiga vid dem i sak. Jag instämmer därför i den polska regeringens påpekande vid förhandlingen att ett svar från EU-domstolen objektivt sätt är nödvändigt för att den hänskjutande domstolen ska kunna avgöra en processuell fråga in limine litis innan den avgör de mål som är anhängiga vid den i sak.

36. I punkt 69 i domen i målet G slog EU-domstolen fast att nödvändigheten, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, av den begärda tolkningen av unionsrätten genom EU-domstolens försorg innebär att den hänskjutande domstolen ”ensam kan dra konsekvenserna av denna tolkning”. I det mål som har legat till grund för begäran om förhandsavgörande i mål C‑269/21 ville referenten, som ingick i en sammansättning med tre domare i det nationella målet, få klarhet i huruvida en annan domare i den sammansättningen uppfyllde de krav som ställs på en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i unionsrätten. EU-domstolen ansåg att den tolkning av unionsrätten som den hänskjutande domstolen begärde inte var nödvändig för att den skulle kunna avgöra det mål som var anhängigt vid den och att begäran om förhandsavgörande följaktligen inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom referenten i en dömande sammansättning med tre domare ensam inte skulle kunna beakta EU‑domstolens svar. EU-domstolen fann nämligen att den enskilde domare som hade framställt begäran om förhandsavgörande i mål C‑269/21 inte var behörig att framställa invändningar mot en annan domare i samma dömande sammansättning.

37. De faktiska omständigheter som låg till grund för domen i målet G skiljer sig tydligt från de som förevarande begäranden om förhandsavgörande grundar sig på. Domare A. N-B. försöker inte framställa invändningar mot någon av de andra ledamöterna vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk). Såsom framgår av punkt 35 i förevarande förslag till avgörande vill den hänskjutande domstolen få vägledning för att in limine litis lösa de processuella svårigheter som följer av domstolskollegiets beslut att hindra domare A. N-B. från att pröva mål som hade tilldelats och faktiskt handlades av henne. En sådan kontroll utgör en väsentlig formföreskrift som den hänskjutande domstolen har rätt att pröva ex officio.

38. Jag konstaterar dessutom att EU-domstolens svar kommer att vara bindande för den hänskjutande domstolen, inbegripet för den eller de domare som har att handlägga de mål som ligger till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande, och för den hänskjutande domstolens rättskipande organ med befogenhet att fastställa och ändra sina dömande sammansättningar. Beroende på EU-domstolens svar på den första och den andra frågan, kan den hänskjutande domstolen, i enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU och principen om unionsrättens företräde, vara skyldig att inte tillämpa domstolskollegiets beslut och därigenom säkerställa att domare A. N-B. kommer att döma i de pågående brottmålen. Alternativt kan den eller de domare som sedan dess har tilldelats de målen ha behörighet att pröva dem.

39. Ingen av parterna i målet vid EU-domstolen har bestritt att begäran om förhandsavgörande i mål C‑648/21 kan tas upp till sakprövning på grund av att endast en dömande sammansättning med tre domare vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), och inte domare A. N-B på egen hand, var behörig enligt nationell rätt att framställa den begäran. För fullständighetens skull ska det erinras om att domare A. N-B., i sitt svar av den 17 oktober 2023 på EU‑domstolens begäran om klarlägganden, bekräftade att hon, i sin egenskap av referent och ordförande för den dömande sammansättningen med tre domare, enligt polsk rätt var behörig att begära förhandsavgörandet i mål C‑648/21.

40. Jag föreslår följaktligen att EU-domstolen avslår de olika invändningarna mot att den första och den andra frågan kan tas upp till sakprövning. Av de skäl som anges i punkterna 30 och 31 i förevarande förslag till avgörande anser jag att den tredje frågan inte kan tas upp till sakprövning.

Prövning i sak

41. Genom sin första och sin andra fråga, som bör prövas tillsammans, vill Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) få klarhet i huruvida artikel 19.1 andra stycket FEU och principen om unionsrättens företräde utgör hinder för att domstolskollegiet fråntar domare A. N-B. de mål som har legat till grund för de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 och omfördelar dem till en eller flera andra domare. Den första frågan avser det sätt på vilket domstolskollegiet utsågs, avsaknaden av samtycke från domare A. N-B. till att hon fråntogs målen och avsaknaden av kriterier för ett sådant fråntagande i polsk rätt. Frågorna handlar inte specifikt om den omständigheten att domare A. N-B. har omplacerats från sjätte (överprövnings)avdelningen till den andra avdelningen (i första instans) vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk).

42. Det framgår av de faktiska omständigheterna och vad som har anförts i begärandena om förhandsavgörande att omplaceringen av domare A. N-B. och det efterföljande fråntagandet av 70 mål som hon vid den tidpunkten hade tilldelats var åtgärder som vidtogs till följd av att hon hade försökt kontrollera att vissa domare hade utsetts i enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU. Den polska regeringen bekräftade vid förhandlingen att det är de omständigheterna och yttrandena som ligger till grund för dess slutsats. Den regeringen anser även att de åtgärderna inte vidtogs i den goda rättskipningens intresse.

43. Det kan även konstateras att det nästan samtidigt inleddes ett disciplinärt förfarande mot domare A. N-B. Av de uppgifter som EU‑domstolen förfogar över kan inte den slutsatsen dras att omplaceringen av domare A. N-B. från överprövningsavdelningen till förstainstansavdelningen vid samma domstol och fråntagandet av målen från henne skedde inom ramen för ett formellt disciplinärt förfarande. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida omplaceringen av domare A. N-B. och fråntagandet av mål från henne i själva verket utgjorde en förtäckt och därmed olaglig disciplinåtgärd.

44. Med tanke på att detta skedde samtidigt och att syftet till synes var detsamma anser jag, för att ge ett användbart svar till den hänskjutande domstolen, att omplaceringen av domare A. N-B. och fråntagandet av målen från henne måste prövas tillsammans.

45. Kravet på oavhängiga domstolar – vilket är oupplösligen förbundet med rättskipningsuppdraget – är en del av rätten till ett effektivt domstolsskydd och är av grundläggande betydelse för unionens rättsordning. För att uppfylla det kravet måste en domstol fullgöra sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställd någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll, och på så sätt vara skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden. Utifrån principen om domares oavhängighet är det påkallat att det finns regler som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande domarnas pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter, särskilt i fråga om sådan direkt eller indirekt påverkan från den lagstiftande och den verkställande makten som är ägnad att inverka på domarnas beslutsfattande. I unionsrätten läggs således betydande tonvikt på behovet av att skydda statens dömande organ från påtryckningar från dess verkställande eller lagstiftande organ. För att det ska gå att utesluta allt rimligt tvivel beträffande domarnas okänslighet för eventuell direkt eller indirekt påverkan som är ägnad att inverka på domarnas avgöranden, måste lika stor tonvikt läggas på att skydda enskilda domare från otillbörligt inflytande eller påtryckningar inom rättsväsendet.

46. De olika typer av förklaringar eller eder som domare avlägger för att döma i full oavhängighet skulle vara meningslösa om de, vid utövandet av det uppdraget, riskerar att utsättas för påtryckningar från sina kolleger, i synnerhet de som har till uppgift att leda dömande sammansättningar och/eller tilldela mål. Påtryckningar av detta slag kan vara alltifrån informella till att avse omplacering av domare (såsom tycks ha skett i förevarande fall), tilldelning och omfördelning av mål (vilket också förefaller ha skett i detta fall) samt inledande och fullföljande av disciplinära förfaranden (såsom tycks ha varit fallet är). Ett sådant beteende från andra domares sida är mer än bara oetiskt – det är precis lika olagligt för domare att utöva påtryckningar på sina kolleger i deras tjänsteutövning som det är för personer vid verkställande eller lagstiftande organ att göra detta. Dessa iakttagelser gäller med samma kraft under omständigheter där domare får påtryckningar från sina kolleger på grund av att de fullgör sin plikt att offentligt uttala sig i frågor som hänför sig till organisationen av rättssystemet och utövandet av den dömande makten.

47. Denna ståndpunkt har stöd i rättspraxis från såväl Europadomstolen som EU-domstolen. I sin dom i målet Parlov-Tkalčić mot Kroatien fann Europadomstolen att ”kravet på domstolars oavhängighet innebär att enskilda domare inte ska kunna utsättas för otillbörlig påverkan från aktörer utanför domstolsväsendet eller från aktörer inom detta. Domarnas interna oavhängighet kräver att de inte kan åläggas direktiv eller utsättas för påtryckningar från andra domare eller från personer med arbetsledande ansvar i domstolen, exempelvis domstolens ordförande eller ordföranden för en domstolsavdelning … Avsaknaden av tillräckliga garantier som säkerställer domarnas oavhängighet inom domstolsväsendet och i synnerhet i förhållande till sina överordnade vid domstolen, kan medföra att [Europadomstolen] drar slutsatsen att det kan anses finnas sakliga skäl för en kärandes tvivel när det gäller en domstols (oavhängighet och) opartiskhet ….”

48. I domen i målet W.Ż. framhöll EU-domstolen behovet av processuella skyddsregler för att säkerställa intern oavhängighet inom domstolsväsendet och rätten att överklaga åtgärder som kan inkräkta på denna oavhängighet. EU-domstolen ansåg att omplacering av en domare till en annan domstol eller mellan två avdelningar vid samma domstol, utan hans eller hennes samtycke, kan, i likhet med ett regelverk med disciplinåtgärder, potentiellt medföra ett åsidosättande av principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet. Sådana omplaceringar kan också användas som ett medel för att kontrollera innehållet i domstolsavgöranden. De kan inte bara påverka mål- och ärendetilldelningen till de aktuella domarna och handläggningen av de mål och ärenden som domarna tilldelats, utan kan även ha avsevärd påverkan på domarnas levnadsbetingelser och karriärsutveckling samt ha följdverkningar av liknande slag som en disciplinåtgärd. EU‑domstolen fann således att de regler och principer som gäller för ett regelverk med disciplinåtgärder mot domare även ska tillämpas på sådana omplaceringar.

49. Av detta följer att regler om omplacering av domare utan deras samtycke ska fastställas på förhand på ett tydligt och öppet sätt för att undvika eventuell godtycklighet och/eller risk för manipulation. Beslut om sådana omplaceringar får endast fattas på legitima grunder, inbegripet sådana som rör fördelningen av tillgängliga resurser i syfte att främja en god rättskipning. Sådana beslut måste innehålla en lämplig motivering och kunna överklagas i enlighet med ett förfarande som till fullo garanterar att rättigheterna enligt artiklarna 47 och 48 i stadgan respekteras, bland annat rätten till försvar. Eftersom liknande ”avkylande” effekter kan uppstå till följd av att domare omplaceras och att en domare fråntas mål utan sitt samtycke, ska de regler och principer som är tillämpliga på sådana omplaceringar och på varje regelverk för disciplinåtgärder även tillämpas på fråntagande av mål från en domare utan dennes samtycke.

50. Det framgår av begärandena om förhandsavgörande samt av parternas skriftliga och muntliga yttranden att ovannämnda regler och principer inte iakttas i den polska lagstiftningen om omplacering av domare och fråntagande av mål utan samtycke. Det sätt på vilket domstolskollegiet och ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) tillämpade bestämmelserna i polsk rätt på domare A. N-B. innebar ett ytterligare åsidosättande av dessa regler och principer. De konstaterade bristerna förefaller således vara av såväl systematisk som individuell karaktär.

51. Vid förhandlingen bekräftade den polska regeringen, som svar på EU-domstolens frågor, att artikel 22a i lagen om allmänna domstolars organisation reglerar ändringar av en domares arbetsuppgifter, inbegripet omplacering av en domare till en annan domstolsavdelning. Enligt artikel 22a §§ 1 och 4a i den lagen måste den berörda domaren lämna sitt samtycke för att sådana ändringar ska träda i kraft. Det finns också en rätt att överklaga sådana beslut vid KRS.

52. I artikel 22a § 4 b.1 i lagen om allmänna domstolars organisation krävs det inte något samtycke vid ”omplacering till en annan avdelning som handlägger och avgör mål inom samma rättsområde”. Enligt artikel 22a § 5.1 i den lagen har en domare inte rätt att överklaga vid ”omplacering till en avdelning som handlägger och avgör mål inom samma rättsområde”. Enligt de bestämmelserna får domare omplaceras utan samtycke under vissa omständigheter. De föreskriver inte något förfarande för överklagande eller omprövning som till fullo garanterar att rättigheterna enligt artiklarna 47 och 48 i stadgan respekteras, bland annat rätten till försvar. Eftersom bestämmelser som artikel 22a § 4 b.1 och 22a § 5.1 i lagen om allmänna domstolars organisation kan utsätta domare för ogynnsamma påtryckningar från rättsväsendet, strider dessa, enligt min mening, mot artikel 19.1 andra stycket FEU och mot principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet.

53. Vad gäller omplaceringen av domare A. N-B. från överprövningsavdelningen till avdelningen i första instans vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) är den hänvisning som görs i beslutet av den 13 oktober 2021 till behovet av att säkerställa att nämnda avdelningar fungerar väl och till en ospecificerad skriftväxling mellan ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) och ordföranden för en av dess avdelningar kort och vagt hållen. Med hänsyn till den negativa inverkan som det omplaceringsbeslutet kan ha både på A. N-B:s oavhängiga utövande av sina dömande befogenheter och på hennes karriär, utgör en sådan kortfattad förklaring inte på långt när en giltig motivering. Nödvändigheten av den omplaceringen i den goda rättskipningens intresse behövde styrkas med objektiva och verifierbara skäl, särskilt med hänsyn till att en annan domare samtidigt omplacerades från avdelningen i första instans till överprövningsavdelningen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk).

54. Vad gäller domstolskollegiets beslut och fråntagandet av mål från domare A. N-B. utan hennes samtycke, bekräftade den polska regeringen vid förhandlingen att enligt artikel 47b i lagen om allmänna domstolars organisation ska en domare, i princip, fortsätta att handlägga mål som denne har tilldelats, trots att vederbörande har omplacerats till en annan ort eller förordnats att tjänstgöra vid en annan domstol. Den bestämmelsen tycks vara förenlig med principen om domares oavsättlighet. Enligt artikel 47b §§ 5 och 6 i lagen om allmänna domstolars organisation får dock mål fråntas en domare vid omplacering till en annan ort eller förordnande om att tjänstgöra vid annan domstol antingen på domarens begäran eller på framställan av domstolskollegiet.

55. Enligt min mening utgör artikel 19.1 andra stycket FEU och principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet hinder för bestämmelser som de i artikel 47b §§ 5 och 6 i lagen om allmänna domstolars organisation. Enligt de bestämmelserna tycks det vara tillåtet att godtyckligt och ohämmat frånta en domare mål ex officio utan dennes samtycke och utan möjlighet till något förfarande för överklagande eller omprövning som till fullo garanterar att rättigheterna enligt i artiklarna 47 och 48 i stadgan respekteras. Förutom att den polska regeringen har agerat på ett oförutsebart och icke-transparent sätt till skada för domarnas oavhängighet och oavsättlighet, bekräftade den regeringen vid förhandlingen att det enligt polsk rätt inte finns någon skyldighet att ange skälen för att frånta domare mål enligt artikel 47b §§ 5 och 6 i lagen om allmänna domstolars organisation.

56. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning förefaller domstolskollegiet ha antagit beslutet att frånta mål från domare A. N-B. innan hon omplacerades från överprövningsavdelningen till avdelningen i första instans vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk). Om så är fallet kan domstolskollegiets beslut ha antagits i strid med artikel 47b §§ 5 och 6 i lagen om allmänna domstolars organisation, enligt vilken det är tillåtet att frånta en domare mål efter, men inte före, en omplacering. Skälen till att domstolskollegiet antog beslutet är dessutom okända, i vart fall formellt. Domare A. N-B. har dessutom inte omplacerats till en annan ort eller förordnats att tjänstgöra vid en annan domstol än Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk). Om detta visas på ett för den hänskjutande domstolen tillfredsställande sätt, medför dessa åsidosättanden av polsk rätt ett åsidosättande av artikel 19.1 andra stycket FEU, förutsatt att den domstolen anser att de åsidosättandena var av ett sådant slag att domare A. N-B. utsattes för otillbörlig påverkan eller påtryckningar från aktörer inom rättsväsendet. Med hänsyn till de brister i den polska lagstiftningen som beskrivs i punkterna 50–56 i förevarande förslag till avgörande och den godtyckliga tillämpningen av dem i samband med de faktiska omständigheter som har legat till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande, anser jag, i likhet med vad kommissionen påpekade i sina skriftliga yttranden, att det inte finns anledning för EU-domstolen att pröva frågan om hur domstolskollegiet utsågs i förevarande mål.

57. Mot bakgrund av den direkta effekten av artikel 19.1 andra stycket FEU och för att säkerställa unionsrättens företräde, föreslår jag att EU-domstolen slår fast att de behöriga rättskipande organen ska avstå från att tillämpa beslutet av den 13 oktober 2021 från ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) om att omplacera domare A. N-B. från överprövningsavdelningen vid den domstolen till förstainstansavdelningen och att ska hon flyttas tillbaka till överprövningsavdelningen. Domstolskollegiet vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) och alla de rättskipande organ som har befogenhet att fastställa och ändra sammansättningen av de dömande sammansättningarna vid den domstolen ska underlåta att tillämpa domstolskollegiets beslut i de mål som har legat till grund för de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att på nytt tilldela de målen till domare A. N-B.

Förslag till avgörande

58. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besvara de frågor som har ställts av Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) på följande sätt: Artikel 19.1 andra stycket FEU och principerna om domares oavsättlighet, domares oavhängighet och unionsrättens företräde ska tolkas så, att de, för det första, utgör hinder för bestämmelser i nationell rätt som tillåter omplacering av domare utan deras samtycke och utan ett förfarande för överklagande eller omprövning av ett sådant beslut som till fullo garanterar rättigheterna enligt artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bland annat rätten till försvar, att de, för det andra, under sådana omständigheter kräver att behöriga rättskipande organ vid en nationell domstol underlåter att tillämpa ett beslut av ordföranden för den domstolen om att omplacera en domare från en överprövningsavdelning vid den domstolen till en avdelning som prövar mål i första instans och att förflytta den domaren tillbaka till överprövningsavdelningen, att de, för det tredje, utgör hinder för bestämmelser i nationell rätt som tillåter att en domare, utan att ha lämnat sitt samtycke, godtyckligt och utan några begränsningar ex officio fråntas mål och utan att det finns något förfarande för överklagande eller omprövning mot det beslutet som till fullo garanterar rättigheterna enligt artiklarna 47 och 48 i stadgan, bland annat rätten till försvar, och att de, för det fjärde, kräver, för det fall ett sådant fråntagande har skett, att de dömande sammansättningar vid den nationella domstolen som målen har omfördelats till ska bortse från denna omfördelning och att de rättskipande organ som har befogenhet att fastställa och ändra sammansättningen av de dömande sammansättningarna vid den domstolen ska tilldela de målen till den dömande sammansättning som ursprungligen handlade dem.

1 Originalspråk: engelska.

2 Antalet mål är en uppskattning.

3 Domstolskollegiet vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) (nedan kallat domstolskollegiet) fråntog domare A. N-B. 70 mål genom beslut av den 11 oktober 2021 (nedan kallat domstolskollegiets beslut). Domstolskollegiet består av ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) och ordförandena för de distriktsdomstolar som ligger inom den domstolens geografiska jurisdiktion.

4 Det framgår inte av begärandena om förhandsavgörande vem de 70 målen omfördelades till och vilka kriterier som tillämpades för detta. I sina skriftliga yttranden har Prokuratura Rejonowa w Bytów (Distriktsåklagaren i Bytów, Polen) och Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża, Polen) angett att de mål som har legat till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande slumpmässigt omfördelades till andra domare.

5 Den domen är inte slutgiltig.

6 Brotten ska ha begåtts i juli 2010.

7 Domen upphävdes.

8 Det målet gav upphov till en begäran om förhandsavgörande och beslut av den 11 februari 2021, Raiffeisen Bank International ( C‑329/20, EU:C:2021:111).

9 Artikel 9a i Ustawa o Krajowej Radzie Sądownictwa (lagen om Nationella domstolsrådet) av den 12 maj 2011 (Dz. U. från år 2011, punkt 714).

10 Dom av den 22 juli 2021, CE:ECHR:2021:0722JUD004344719.

11 I sin nya sammansättning.

12 C‑204/21 R, EU:C:2021:593.

13 I sin nya sammansättning.

14 Domare A. N-B. hänvisade bland annat till artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan.

15 Den rättsliga grunden för det beslutet tycks vara artikel 22a § 4 i lagen om allmänna domstolars organisation.

16 Sjätte brottmålsavdelningen.

17 Målen i de förfaranden som har legat till grund för förevarande begäranden om förhandsavgörande är anhängiga vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), sjätte brottmålsavdelningen.

18 Andra brottmålsavdelningen. En annan domare, som tidigare hade tjänstgjort både vid avdelningen i första instans och vid överprövningsavdelningen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), omplacerades till överprövningsavdelningen.

19 Dom av den 26 mars 2020, (C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 57) (nedan kallad domen i målet Simpson). Enligt den domen är domstolar skyldiga att kontrollera huruvida deras sammansättning iakttar rätten till en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Se, även, dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkterna 114 och 115) (nedan kallad domen i målet W.Ż.).

20 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

21 Till exempel det aktuella problemets grundläggande art och vikten av principen om domares oavsättlighet.

22 Dom av den 13 juli 2023, (C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562) (nedan kallad domen i målet YP).

23 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning förefaller det som om ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk), den 20 september 2023, uppmanade domare A. N-B. att besvara EU-domstolens begäran inom 14 dagar.

24 Begäran av den 9 oktober 2023 tillställdes domare A. N-B på hennes e-curiakonto.

25 Efter att de nationella akterna i de förenade målen C‑647/21 och C‑648/21 hade skickats till domare A. N-B. den 25 september 2023, uppmanades hon av ordföranden för Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) att besvara EU-domstolen begäran om klarlägganden.

26 Domare A. N-B. tillade att det beslutet aldrig undertecknades och att de övriga ledamöterna i sammansättningen med tre domare inte har utsetts. Beslutet av den 11 mars 2021 om utnämningen av den ursprungliga sammansättningen har dessutom inte upphävts.

27 Med antingen en eller tre domare.

28 Se, analogt, beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C‑256/19, EU:C:2020:523, punkterna 32–34), och dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 35–44). Se, även, beslut av den 3 oktober 2023, Centar za restrukturiranje i prodaju ( C‑327/22, EU:C:2023:757, punkterna 27–29).

29 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 36 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 januari 2024, G. m.fl. (Utnämning av domare vid allmänna domstolar i Polen) ( C‑181/21 och C‑269/21, EU:C:2024:1, punkt 57) (nedan kallad domen i målet G). Se, även, beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C‑256/19, EU:C:2020:523, punkterna 35–40).

30 I artikel 19.1 andra stycket FEU hänvisas det till de ”områden som omfattas av unionsrätten”, oberoende av om medlemsstaterna tillämpar unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.

31 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 63‑65).

33 Se, analogt, dom av den 18 maj 2021, Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 230). De garantier för oavhängighet och opartiskhet som erfordras enligt unionsrätten förutsätter att det finns regler – särskilt vad gäller en domstols sammansättning, utnämningar, tjänstgöringens varaktighet och grunderna för ledamöternas nedläggelse av röster, jäv och skiljande från ämbetet – som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande domstolens pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras. Se dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

34 Se domen i målet YP, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis.

35 Den hänvisade till domen i målet YP, punkt 47, och till domen av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 48).

36 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Emiliou i målet Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:166, punkt 24).

37 Se dom av den 27 juni 2013, Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:428, punkterna 24‑26 och där angiven rättspraxis), dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 27–29 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis), och dom av den 24 november 2020, Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning) ( C‑510/19, EU:C:2020:953, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Förfarandet för förhandsavgörande är ett instrument för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, vilket består i en dialog mellan dem. Denna dialog kommer till stånd uteslutande genom att den hänskjutande domstolen anser att det är relevant och finns behov av att göra detta. En nationell domstol har en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen i fall där den bedömer att det i ett mål som är anhängigt vid den har uppkommit sådana frågor om tolkningen eller giltigheten av bestämmelser i unionsrätten som kräver ett avgörande. Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 februari 2019, RH ( C‑8/19 PPU, EU:C:2019:110, punkterna 37 och 38).

38 Se punkterna 19 och 20 i förevarande förslag till avgörande.

39 I sitt svar av den 17 oktober 2023 på EU-domstolens begäran om klarlägganden, bekräftade domare A. N-B. att brottmålen vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) fortfarande var vilande i enlighet med nationell rätt.

40 Se punkt 28 i förevarande förslag till avgörande.

41 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 50).

42 Se, analogt, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkterna 46–50).

43 Se punkterna 66–73 i domen i målet G. Se, analogt, dom av den 21 mars 2023, Mercedes-Benz Group (Tillverkares ansvar för fordon som är utrustade med manipulationsordningar) ( C‑100/21, EU:C:2023:229, punkt 54).

44 Se, analogt, domen i målet YP, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis, och dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

45 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Simpson, punkt 57.

46 Se punkterna 3–7 i förevarande förslag till avgörande.

47 Se, analogt, domen i målet YP, punkterna 70–72 och 77–79.

48 I det mål som ligger till grund för begäran om förhandsavgörande i mål C‑647/21, tjänstgör domare A. N-B. som ensamdomare.

49 Se, däremot, punkt 60 i domen i målet G, där EU-domstolen angav att den polska regeringen ansåg att en begäran om förhandsavgörande som hade framställts av endast en domare i en dömande sammansättning med tre domare inte kunde tas upp till sakprövning.

50 Se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

51 Enligt domare A. N-B. var omplaceringen av henne från överprövningsavdelningen till förstainstansavdelningen avvikande. När hon omplacerades förflyttades samtidigt en domare från en avdelning i första instans till en överprövningsavdelning.

52 Av KRS i dess nya sammansättning. Den svenska regeringen har påpekat att ett fråntagande av mål från en domare är en mycket ingripande åtgärd som i vissa fall kan jämställas med avsättning från tjänsten. Det finns en risk för att sådana åtgärder kan utnyttjas i disciplinära syften och på ett otillbörligt sätt för att hindra en domare från att utföra sina rättskipande uppgifter. Den risken är särskilt påtaglig i fall som det här aktuella, där fråntagandet av målen skedde i samband med disciplinåtgärder, såsom en omplacering till en annan avdelning.

53 Se domen i målet W.Ż., punkt 118.

54 Såväl den polska regeringen som kommissionen yttrade sig i detta hänseende vid förhandlingen.

55 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 48‑51 och där angiven rättspraxis).

56 Domstolarna måste även hålla samma avstånd gentemot parterna och deras respektive intressen. Denna aspekt av oavhängighet förutsätter att domstolarna är objektiva och att de inte har något annat intresse vad gäller utgången i målet än vad som följer av en strikt tillämpning av rättsreglerna. Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 120–122 och där angiven rättspraxis).

57 Dom av den 18 maj 2021, Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 212). Detta återspeglar begreppet maktfördelning. Dom av den 20 april 2021, Repubblika, ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 54 och där angiven rättspraxis). Se, även, Europadomstolens dom av den 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819, § 274). Domarnas frihet i förhållande till yttre ingripanden och påtryckningar förutsätter vissa skyddsregler för att skydda integriteten hos dem som har till uppgift att döma, såsom att de är oavsättliga. Dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

58 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i de förenade målen Financijska agencija och UDRUGA KHL MEDVEŠČAK ZAGREB ( C‑554/21, C‑622/21 och C‑727/21, EU:C:2023:816, punkterna 63 och 64).

59 Europadomstolens dom av den 23 juni 2016, Baka mot Ungern (CE:ECHR:2016:0623JUD002026112, § 168).

60 Dom av den 22 december 2009, (CE:ECHR:2009:1222JUD002481006, punkt 86). Europadomstolen prövade bland annat bland annat huruvida de befogenheter som har tilldelats högre domare och domstolsordförande ”kan begränsa deras interna oavhängighet” eller ”är ägnade att ge upphov till latenta påtryckningar som innebär att domare underkastar sig sina överordnade vid domstolen eller åtminstone gör enskilda domare ovilliga att gå emot sin ordförandes önskemål, vilket innebär att det får ’avkylande effekter’ på domares interna oavhängighet …” (ibidem, punkt 91).

61 Se punkterna 113–118.

62 Begäran om förhandsavgörande i det målet framställdes inom ramen för ett förfarande som anhängiggjorts av domare W.Ż. för att överklaga ett beslut av KRS i dess nya sammansättning. I det beslutet hade det fastställts att det saknades anledning att pröva det klagomål som framställts av domare W.Ż. mot ett beslut från ordföranden för Sąd Okręgowy w K. (Regiondomstolen i K., Polen) om att placera om domare W.Ż. från en avdelning till en annan avdelning vid den domstolen utan hans samtycke.

63 Se domen i målet W.Ż., punkt 113.

64 Se domen i målet W.Ż., punkt 115. Enligt EU-domstolen förutsätter oavhängighetskravet att nationella disciplinära system för domare innehåller de skyddsregler som behövs för att helt förhindra risken för att ett sådant system används för att kontrollera innehållet i domstolarnas avgöranden. Dessa skyddsregler innefattar regler som anger vilka handlingar som utgör disciplinära överträdelser och vilka påföljder som är tillämpliga, som föreskriver att ett oavhängigt organ ska involveras i enlighet med ett förfarande som till fullo garanterar att rättigheterna enligt artiklarna 47 och 48 i stadgan respekteras, bland annat rätten till försvar, och som gör det möjligt att överklaga besluten från de disciplinära organen till domstol: dom av den 18 maj 2021, Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 198 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 11 maj 2023, Inspecţia Judiciară ( C‑817/21, EU:C:2023:391, punkterna 55–73) om behovet av lämpliga garantier för att förhindra att chefen för ett organ som är behörigt att genomföra utredningar och vidta disciplinära åtgärder mot domare gör sig skyldig till maktmissbruk.

65 Se, analogt, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 79), där ett förordnande av en domare att tjänstgöra vid en annan domstol avslutades på beslut av den polska justitieministern och inte ett beslut som antagits av domare.

66 Se punkt 13 i den nederländska regeringens yttrande.

67 Se, även, artikel 3.4 i Universal Charter of the Judge, antagen av International Association of Judges Central Council i Taiwan den 17 november 1999, uppdaterad i Santiago de Chile den 14 november 2017, med titeln How cases should be allocated. Där föreskrivs att ”ett mål får inte fråntas en viss domare utan giltiga skäl. Bedömningen av dessa skäl ska göras på grundval av objektiva kriterier, som är på förhand fastställda i lag och efter ett öppet förfarande av en myndighet inom domstolsväsendet”. https://www.unodc.org/res/ji/import/international_standards/the_universal_charter_of_the_judge/universal_charter_2017_english.pdf. Se även, analogt, Europadomstolen, 5 oktober 2010 DMD GROUP A.S. mot Slovakien, (CE:ECHR:2010:1005JUD001933403, § 62–72) om omfördelning av mål. Europadomstolen slog fast att under omständigheter där en domstolsordförande omfördelar ett mål till sig själv och agerar som domare i det målet, förutsätter den avgörande betydelsen av domares oavhängighet och rättssäkerheten för rättsstaten att det finns tydliga skyddsregler för att säkerställa opartiskhet och öppenhet och, framför allt, för att undvika godtycklighet vid tilldelningen av enskilda mål.

68 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning. Inom ramen för förfarandet enligt artikel 267 FEUF ankommer det inte på EU-domstolen att uttala sig om tolkningen och tillämpningen av nationell lagstiftning eller att bedöma de faktiska omständigheterna. EU-domstolen kan, inom ramen för det samarbete mellan domstolar som har inrättats genom artikel 267 FEUF, med utgångspunkt i handlingarna i målet, tillhandahålla den nationella domstolen de uppgifter om unionsrättens tolkning som sistnämnda domstol kan behöva för att bedöma verkningarna av de bestämmelserna.

69 Eftersom domare A. N-B. inte hade någon möjlighet att överklaga enligt artikel 22a § 5.1 i lagen om allmänna domstolars organisation, förefaller det inte finnas något praktiskt syfte med att undersöka den mekanismens ändamålsenlighet.

70 Denna fråga tas även upp i de skriftliga yttrandena från Prokuratura Okręgowa w Łomży (Regionåklagaren i Łomża) och Prokuratura Rejonowa w Bytów (Distriktsåklagaren i Bytów).

71 Se domen i målet W.Ż., punkterna 113–118.

72 Såsom kommissionen anförde vid förhandlingen och med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning, skulle en sådan omplacering kunna likställas med en degradering.

73 Lagen om allmänna domstolars organisation, artikel 47b § 5.

74 Såsom den svenska regeringen har anfört måste omfördelning av mål grunda sig på tydliga och transparenta regler, varigenom det intrycket undviks att mål omfördelas på ett godtyckligt sätt.

75 Det är anmärkningsvärt att ordförandena för de behöriga domstolarna ska rådfrågas men inte den berörda domaren, enligt artikel 47b § 5 i lagen om allmänna domstolars organisation. Att vissa objektiva kriterier beaktas, såsom hur långt framskridna målen är, är enligt min mening långt ifrån tillräckligt för att avhjälpa de andra brister som jag har identifierat.

76 Se domen i målet W.Ż., punkterna 113–118.

77 Den polska regeringen angav vid förhandlingen att eftersom domare A. N-B inte behövde delges beslutet innehåller detta inte någon motivering, i enlighet med polsk rätt.

78 Och andra domare indirekt, eftersom de åtgärder som har vidtagits mot domare A. N-B. skulle kunna avskräcka andra domare från att försöka kontrollera efterlevnaden av artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan.

79 Se, analogt, domen i målet W.Ż., punkt 130 och där angiven rättspraxis.

80 Artiklarna 22a § 4b.1, 22a § 5.1, 47b § 5 och 6 i lagen om allmänna domstolars organisation.

81 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 145 och 146).

82 Den danska, den polska regeringen och den svenska regeringen samt kommissionen förespråkade denna ståndpunkt vid förhandlingen.

83 Eftersom de målen vilandeförklarades vid Sąd Okręgowy w Słupsku (Regiondomstolen i Słupsk) i och med att begärandena om förhandsavgörande framställdes, är det inte aktuellt med en prövning av rättssäkerhetsprincipen. Se domen i målet YP, punkt 78.

84 Se, analogt, domen i målet YP, punkterna 76 och 77. Se, även, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 52 och följande punkter).