Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑334/22 Audi (Beståndsdel för montering av emblem på en kylargrill)

I. Inledning

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001 samt artikel 14.1 c och 14.2 i samma förordning.

2. Begäran har framställts i en tvist mellan Audi AG, som tillverkar bilar och biltillbehör, och GQ, som är grossist i reservdelar och säljer sina varor på en webbplats. Tvisten avser huruvida GQ har gjort intrång i de immateriella rättigheter som Audi AG har genom ett av dess EU‑figurmärken.

3. Förevarande mål avser omfattningen av det skydd för ensamrätten som ett EU-varumärke ger dess innehavare samt begränsningarna av detta varumärkes rättsverkan, vilka syftar till att möjliggöra för tredje man att använda varumärket i näringsverksamhet. Förevarande mål ger domstolen möjlighet att utveckla sin praxis om tolkningen av förordning 2017/1001 med avseende på saluföringen av reservdelar, särskilt till bilar.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Förordning 2017/1001

4. I artikel 9 i förordning 2017/1001, med rubriken ”Rättigheter som är knutna till ett EU-varumärke”, föreskrivs följande:

”1. Registreringen av ett EU-varumärke ger innehavaren en ensamrätt.

2. Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för EU-varumärket ska innehavaren av ett EU-varumärke ha rätt att förhindra tredje man som inte har hans medgivande att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken om

a) tecknet är identiskt med EU-varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka EU-varumärket är registrerat,

b) tecknet är identiskt med eller liknar EU-varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka EU-varumärket är registrerat, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,

…

3. Följande handlingar får särskilt förbjudas med stöd av punkt 2:

a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c) Att importera eller exportera varor under tecknet.

…”

5. I artikel 14 i förordning nr 2017/1001, med rubriken ”Begränsningar av ett EU-varumärkes rättsverkan”, föreskrivs följande:

”1. Ett EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

…

c) EU-varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som EU-varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användning av det varumärket är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdelar.

2. Punkt 1 ska tillämpas endast om tredje man vid användningen handlar i enlighet med god affärssed.”

B. Förordning (EG) nr 6/2002

6. I artikel 19 i förordning (EG) nr 6/2002, med rubriken ”Rättigheter knutna till gemenskapsformgivningar”, anges följande:

”1. En registrerad gemenskapsformgivning skall ge innehavaren ensamrätt att använda den och att hindra tredje man från att utan hans samtycke använda den. Med användning enligt denna bestämmelse avses särskilt att tillverka, bjuda ut, släppa ut på marknaden, importera, exportera eller använda en produkt som formgivningen ingår i eller används för eller att lagerhålla en sådan produkt för sådana ändamål.

…”

7. I artikel 110 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Övergångsbestämmelse”, föreskrivs följande:

”1. Till dess att ändringar i denna förordning har trätt i kraft efter förslag från kommissionen i ärendet skall skydd i form av gemenskapsformgivning inte åtnjutas för en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används enligt artikel 19.1 för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende.

…”

III. Bakgrund och tolkningsfrågorna

8. Klaganden i det nationella målet, Audi AG, är ett företag med säte i Ingolstadt (Tyskland) som har ensamrätt till nedan återgivna EU‑figurmärke, vilket har registrerats under nummer 000018762 i bland annat klass 12 i Niceklassificeringen (fordon, reservdelar, biltillbehör). Varumärket är ett kännetecken bestående av fyra horisontellt intilliggande ringar som överlappar varandra, vilket Audi AG återger och använder som sitt emblem:

9. Motparten, GQ, är en fysisk person som säljer bilreservdelar. Han bjuder inte ut dessa varor direkt till konsumenterna, utan säljer dem till andra återförsäljare. Under åren 1986–2017 gjorde GQ via sin webbplats reklam för och utbjöd till försäljning kylargrillar som var anpassade och avsedda för gamla Audi-modeller från 1980- och 1990-talet. På kylargrillarna fanns, i likhet med originalgrillarna, en utskärning för insättning och montering av biltillverkarens emblem, vilken motsvarade konturerna på Audi AG:s EU-varumärke.

10. Med början 2017 vidtog Audi AG rättsliga åtgärder mot GQ i syfte att stoppa utbjudandet av reservdelar som inte var original och på vilka vissa beståndsdelar hade en form som helt eller delvis motsvarade Audi AG:s varumärke. I maj 2020 ansökte Audi AG särskilt om ett föreläggande vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa), som är hänskjutande domstol i förevarande mål, och yrkade att GQ skulle förbjudas att importera, utbjuda till försäljning, saluföra och göra reklam för kylargrillar som inte var original och som var försedda med ett kännetecken som var identiskt med eller liknade Audi AG:s EU-varumärke. Audi AG yrkade också att 70 sådana kylargrillar som tagits i beslag av tullen skulle förstöras.

11. Den hänskjutande domstolen anser att den, för att kunna avgöra målet, måste avgöra huruvida skyddet för Audi AG:s EU‑varumärke – som enligt den domstolen har hög särskiljningsförmåga, är allmänt känt i Polen och är otvetydigt förknippat med Audi AG – också omfattar en beståndsdel som möjliggör insättning och montering av biltillverkarens emblem på en kylargrill och som till sin form är identisk med eller till förväxling liknar nämnda EU-varumärke.

12. Den hänskjutande domstolen är särskilt tveksam till, för det första, huruvida en beståndsdel för insättning och montering av biltillverkarens emblem på en kylargrill fyller funktionen av ett varumärke, det vill säga att ange varans ursprung. Denna tveksamhet uppkommer också under antagandet att beståndsdelen i fråga motsvarar formen på tillverkarens emblem och därför kan anses vara identisk med eller till förväxling likna dennes EU-varumärke.

13. I detta sammanhang har den hänskjutande domstolen uppmärksammat EU-domstolen på att unionens varumärkesrätt inte innehåller någon bestämmelse som motsvarar artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 – reparationsklausulen – vilken avser EU‑formgivningar och enligt vilken skydd inte ska åtnjutas för en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Den hänskjutande domstolen anser vidare att tolkningen av artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001 bör vägledas av målet för unionens varumärkeslagstiftning, som är att skydda en icke snedvriden konkurrens och konsumenternas intresse, så att de kan välja mellan att köpa originaldelar till bilar eller delar som inte är original.

14. Om det skulle anses att en beståndsdel för insättning och montering av en biltillverkares emblem på en kylargrill fyller funktionen av ett varumärke, uppkommer enligt den hänskjutande domstolen, för det andra, även frågan om huruvida artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 tillåter att en säljare av reservdelar saluför kylargrillar som inte är original och som är försedda med en sådan beståndsdel. Om denna fråga besvaras jakande vill den hänskjutande domstolen även få klarhet i vilka bedömningskriterier som ska tillämpas för att avgöra huruvida EU-varumärket används i enlighet med god affärssed, såsom det krävs enligt artikel 14.2 i förordning 2017/1001.

15. Mot denna bakgrund beslutade Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1 a) Ska artikel 14.1 c i [förordning 2017/1001] tolkas så, att den utgör hinder för att varumärkesinnehavaren/domstolen förbjuder en tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt eller till förväxling liknar ett EU-varumärke för reservdelar till en bil (kylargaller/grill), om det utgör en beståndsdel som är avsedd att fungera som ett fäste för ett biltillbehör (ett emblem som återspeglar EU-varumärket), och

när det är tekniskt möjligt att montera ett originalemblem som återspeglar EU-varumärket på en bilreservdel (kylargaller/kylargrill), utan att på denna del återge det varumärke som är identiskt med eller till förväxling liknar EU-varumärket,

eller när

det inte är tekniskt möjligt att montera ett originalemblem som återger EU-varumärket på en bilreservdel (kylargaller/kylargrill), utan att på denna del återge ett tecken som är identiskt med eller till förväxling liknar EU-varumärket?

För det fall någon av frågorna under punkt 1 besvaras jakande:

b) Vilka bedömningskriterier ska tillämpas i den typen av fall för att kunna avgöra om användningen av EU-varumärket är förenlig med god affärssed?

c) Ska artikel 9.2 och 9.3 a i [förordning 2017/1001] tolkas så, att varumärket, när det utgör en del av formen på en bildel och det i [denna förordning] saknas en motsvarighet till den så kallade reparationsklausulen i artikel 110.1 i [förordning nr 6/2002], i denna situation inte fyller någon betecknande funktion?

d) Ska artikel 9.2 och 9.3 a i [förordning 2017/1001] tolkas så, att när en beståndsdel som är avsedd att fungera som fäste [för] ett varumärke, som till sin form återspeglar detta varumärke eller till förväxling liknar detta, och är en del av formen av en bildel samt det i [denna förordning] inte finns någon motsvarighet till den så kallade reparationsklausulen i artikel 110.1 i [förordning nr 6/2002], – kan beståndsdelen inte betraktas som ett varumärke som fyller en betecknande funktion även om den är identisk med eller till förväxling liknar varumärket?”

IV. Bedömning

16. Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, för det första, för att få klarhet i huruvida artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 kan tolkas så, att den innebär att en säljare av bilreservdelar som inte är original, närmare bestämt kylargrillar, får saluföra dessa delar när de är försedda med en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av en biltillverkares emblem och som till sin form är identisk med eller till förväxling liknar ett EU-varumärke som innehas av biltillverkaren.

17. Den hänskjutande domstolen har i denna fråga hänvisat till två möjliga eventualiteter, det vill säga dels att det är tekniskt möjligt att sätta in och montera biltillverkarens emblem utan att dennes varumärke återges, dels att detta är tekniskt omöjligt (fråga 1a). Skulle denna fråga besvaras jakande med avseende på den ena av eller båda dessa eventualiteter vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka kriterier som ska användas för att bedöma huruvida denna användning är förenlig med god affärssed, såsom det krävs enligt artikel 14.2 i förordning 2017/1001 (fråga 1 b).

18. Den hänskjutande domstolen vill, för det andra, få klarhet i huruvida en beståndsdel på en kylargrill som används för insättning och montering av biltillverkarens emblem, och som därför återger formen av ett EU‑figurmärke som innehas av biltillverkaren, kan betraktas som ett varumärke som fyller funktionen att ange ursprung i enlighet med artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001 (fråga 1 c och 1 d).

19. En bedömning av villkoren för tillämpning av begränsningarna av den ensamrätt som följer av ett EU-varumärke, vilka föreskrivs i artikel 14 i förordning 2017/1001, är relevant endast i den mån det föreligger ett intrång i denna ensamrätt, vars räckvidd anges i artikel 9 i förordning 2017/1001. Jag kommer därför att först besvara fråga 1 c och 1 d tillsammans och därefter fråga 1 a och 1 b.

A. Fråga 1 c och 1 d

20. Fråga 1 c och 1 d avser tolkningen av artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001. Båda dessa delfrågor kräver i synnerhet att domstolen avgör huruvida den omständigheten att en oberoende tillverkare försett en kylargrill med en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av en biltillverkares emblem och som återger formen av ett EU-varumärke som innehas av biltillverkaren i fråga utgör användning av ett tecken i näringsverksamhet i den mening som avses i de bestämmelserna.

21. Det är viktigt att inledningsvis erinra om att enligt artikel 9.1 i förordning 2017/1001 ger registreringen av ett EU‑varumärke innehavaren en ensamrätt, som enligt artikel 9.2 i förordningen ger innehavaren rätt att, om vissa villkor är uppfyllda, förhindra tredje man som inte har hans eller hennes medgivande att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU‑varumärket.

22. Artikel 9.3 i förordning 2017/1001 innehåller en icke-uttömmande förteckning över de typer av användning som en innehavare av ett EU-varumärke får förbjuda. Dessa inkluderar att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning (led a), att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål under tecknet (led b) och att importera eller exportera varor under tecknet (led c).

23. Domstolen har konsekvent fastslagit att ensamrätten för innehavaren av ett EU‑varumärke beviljas i syfte att ge honom eller henne möjlighet att skydda de särskilda intressen som vederbörande har i egenskap av varumärkesinnehavare, det vill säga att säkerställa att varumärket kan fylla sina egentliga funktioner. Den ovannämnda rätten ska således endast utövas när tredje mans användning av ett kännetecken skadar eller kan skada varumärkets funktioner. Dessa funktioner omfattar inte enbart varumärkets grundläggande funktion att garantera konsumenterna varans eller tjänstens ursprung, utan även varumärkets övriga funktioner såsom i synnerhet att garantera varornas eller tjänsternas kvalitet. Ytterligare funktioner är kommunikations-, investerings- och reklamfunktioner.

24. Av detta följer att innehavaren av ett EU-varumärke inte med stöd av artikel 9 i förordning 2017/1001 kan hindra användning av ett tecken som är identiskt med eller till förväxling liknar varumärket så länge användningen inte kan skada någon av varumärkets funktioner.

25. I förevarande fall bör det påpekas, för det första, att de varor som avses i det nationella målet är bilkylargrillar, ej original, vilka motsvarar originalen i enlighet med mönsterrätten. De aktuella kylargrillarna är reservdelar avsedda att täcka och skydda bilens kylare som en del av motorns kylsystem. Kylargrillar är externa och synliga delar av en bils karosseri och har avsevärd påverkan på frontens utseende. Placeringen gör dem väldigt sårbara vid en eventuell kollision. Dessutom är det vanligt att biltillverkare designar kylargrillen på sina fordon så att den är försedd med en beståndsdel för insättning och montering av deras emblem, ofta i krom, vilket återger ett av deras tidigare registrerade varumärke.

26. Platsen för insättning och montering av biltillverkarens emblem är en del av kylargrillen och sitter vanligen i mitten av den övre tredjedelen av fordonets front. Beståndsdelen utgörs av en utskärning för insättning av emblemet och en rad öppningar för montering av det. På samma sätt har emblemets baksida piggar för att fästa det på grillen. Det är viktigt att komma ihåg att den hänskjutande domstolens fråga 1 c och 1 d i förevarande mål inte avser en återgivning av en biltillverkares emblem som sådant, utan den plats som är avsedd för att fästa detta tillbehör på kylargrillen och vars form per definition följer konturerna av själva emblemet.

27. Vad, för det andra, gäller frågan huruvida en sådan beståndsdel som beskrivs ovan utgör ett kännetecken som kan påverka ett varumärkes funktioner, såsom det krävs enligt den rättspraxis som anges i punkt 24 ovan, ska det omedelbart påpekas att begreppet tecken, som används i artikel 9.2 i förordning 2017/1001, inte definieras i någon av de andra bestämmelserna i förordningen. Som Republiken Polen, kommissionen och GQ har hävdat, är en förutsättning för att något ska uppfattas som ett kännetecken att det är distinkt och självständigt i förhållande till den vara det betecknar. Med andra ord, för att konstatera att en beståndsdel i en vara fungerar som ett kännetecken måste den uppfattas som oberoende och distinkt från själva varan.

28. Det ska påpekas att denna förståelse av begreppet kännetecken vid flera tillfällen har bekräftats av domstolen, som i likhet med vad GQ har anfört anser att ett kännetecken inte kan vara endast en egenskap hos varan i fråga. Detta innebär i grunden att ett kännetecken inte kan jämställas med varans delar, särskild sådana som endast fyller en specifik funktion och som trots att de påverkar varans helhetsutseende inte uppfattas som ett kännetecken.

29. Ett belysande resonemang i detta sammanhang fördes av förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Dyson, i vilket han konstaterade att en funktionell beståndsdel som är en del av en varas utseende – en genomskinlig behållare, som är en del av utsidan på en dammsugare – inte uppfyller de villkor som krävs för att utgöra ett kännetecken, eftersom den beståndsdelen inte kan särskilja ett företags varor och tjänster från andra företags varor och tjänster.

30. Detta gäller enligt min mening också för den beståndsdel som avses i förevarande fall, vilken, som jag har angett ovan i punkterna 25 och 26, fungerar som fäste för en biltillverkares emblem på en kylargrill och således är en del av själva varan och fyller en rent teknisk funktion. Denna tekniska funktion är uppenbar om man beaktar att utskärningen i kylargrillen endast används för insättning och montering av ett ytterligare tillbehör – emblemet – och att den för att tjäna detta specifika ändamål måste nödvändigtvis anpassas efter konturerna på detta tillbehör.

31. Det är härvid viktigt att ha i åtanke att syftet med bilreservdelar är att ersätta de ursprungligen monterade delarna. När det gäller yttre beståndsdelar är en reservdel främst avsedd att återställa den reparerade bilens ursprungliga utseende. I annat fall kan ersättandet av en monterad del i en bil betraktas som en optimering, vilket också kan ge en bil ett nytt utseende, men som begreppsmässigt skiljer sig från reparation av bilen i syfte att återställa dess ursprungliga utseende. Domstolen har de facto instämt i denna tolkning och har betonat att syftet med en reparation kan uppnås endast genom delar som är utseendemässigt identiska med originaldelarna.

32. Det är enligt min mening uppenbart att fordonets ursprungliga utseende kan kopieras endast om den plats på kylargrillen där emblemet ska fästas är utformad på ett sådant sätt att det är möjligt att sätta in och montera biltillverkarens emblem på samma sätt som på originalgrillen. I egenskap av reservdel kan en kylargrill följaktligen tjäna till att återställa en bils ursprungliga utseende endast om den plats där emblemet ska fästas är en trogen återgivning av den plats för montering som fanns på originalgrillen. Det är viktigt att betona att till skillnad från när det gäller för andra typer av reservdelar, såsom fälgar och navkapslar, är det inte möjligt att fullständigt återställa en bils utseende om inte kylargrillen är identisk med originalgrillen, på grund av dess plats på fronten av karosseriet. Detta förklarar varför kylargrillar med ett icke-identiskt utseende vanligen inte bjuds ut på marknaden av oberoende tillverkar, förutom när de är avsedda för optimeringssyften, såsom jag påpekat ovan.

33. Frågan huruvida ett kännetecken används i syfte att ange att varor eller tjänster härrör från ett visst företag ska vidare bedömas i ett sammanhang med näringsverksamhet. Bedömningen ska göras mot bakgrund av hur en konsument som faktiskt kan vara intresserad av att köpa reservdelar för ett fordon av ett särskilt märke uppfattar och bedömer kännetecknet. I begäran om förhandsavgörande har den hänskjutande domstolen påpekat att GQ endast säljer sina reservdelar till professionella återförsäljare, vilka därför måste betraktas som genomsnittskonsument av den vara som avses i förevarande mål.

34. Intressant nog har en empirisk studie, som har publicerats i en specialiserad akademisk tidskrift och som innehåller samma huvudsakliga premisser som i förevarande mål, nyligen genomförts i syfte att undersöka hur förekomsten av den ursprungliga tillverkarens varumärke på en reservdel påverkar hur konsumenten uppfattar en reservdels kommersiella ursprung och hans eller hennes förväntningar på kvaliteten, i synnerhet på den polska marknaden.

35. Av studien framgår att sammanhanget kring användningen av kännetecknet kan neutralisera dess påverkan som upplysning om en varas kommersiella ursprung, särskilt, såsom det diskuterades vid förhandlingen i förevarande mål, när den information som finns att tillgå under försäljningen av kylargrillar inbegriper följande uppgifter: i) varans namn och de bilmodeller för vilka den kan användas, ii) priset per enhet, som vanligen är lägre än för originalreservdelen, iii) ytterligare information om att den reservdel som näringsidkaren bjuder ut inte är original, och iv) namnet på den oberoende tillverkaren.

36. I studien förklaras vidare att i den undersökning som gjordes angav professionella återförsäljare och verkstäder ”till överväldigande del” att reservdelarna kom från en oberoende källa, vilket visar att dessa professionella säljare inte tenderar att ge vilseledande uppgifter om kylargrillarnas ursprung. Även bland slutanvändarna var det en relativt obetydlig andel som angav att reservdelen kom från den ursprungliga tillverkaren. På denna grundval dras i studien slutsatsen att i samband med försäljning av reservdelar från oberoende källor förefaller fackmän att uppfatta den ursprungliga tillverkarens EU-varumärke som en beskrivning av varans egenskaper – som en beståndsdel som fyller ett tekniskt syfte – och inte som en upplysning om ursprung.

37. En empirisk studie kan visserligen inte vara den enda avgörande faktorn vid den slutliga bedömningen av ett enskilt fall i varumärkesrätten, såsom det i förevarande mål. Ovannämnda studie visar emellertid att en bedömning av omständigheterna måste göras från fall till fall i syfte att fastställa i vilken grad omsättningskretsen uppfattar kännetecknet i fråga som en upplysning om ursprung. Därvid bör särskild uppmärksamhet fästas vid bland annat den information som finns att tillgå under processen för försäljning av den aktuella reservdelen och vid särdragen på den berörda geografiska marknaden. När det till exempel gäller Polen är det i förevarande mål ostridigt att betydande mängder begagnade och skadade bilar fortfarande importeras från andra medlemsstater till denna medlemsstat. I detta avseende är det anmärkningsvärt vanligt med äldre bilar i behov av reparation på den polska bilmarknaden, vilket gör att reparationsmarknaden i det landet är mycket utvecklad och välbekant för konsumenterna, som visar en villighet att reparera sådana äldre bilar för att återställa deras ursprungliga utseende.

38. Denna slutsats är också överensstämmande med domstolens praxis, särskilt domen i målet Adam Opel, som har citerats i den akademiska litteraturen för att illustrera tredje mans användning av en biltillverkares EU‑varumärke som inte fyller funktionen att upplysa om en varas ursprung.

39. I det målet, som avsåg användning av en biltillverkares EU‑varumärke på leksaksbilar i förminskad storlek, fastslog domstolen särskilt att detta inte hade någon negativ inverkan på varumärkets funktion, eftersom omsättningskretsen inte uppfattade bilemblemet på leksaksbilarna som en upplysning om att bilmodellerna i förminskad storlek härrörde från biltillverkaren eller från ett företag med ekonomiska band till biltillverkaren. Även i detta fall spelade de särskilda omständigheterna och praxisen i branschen en avgörande roll. Domstolen grundade sitt avgörande på den hänskjutande domstolens konstaterande att genomsnittskonsumenten av varor från leksaksindustrin är van vid att modeller i förminskad skala utgår från verkliga exemplar, och till och med lägger stor vikt vid att modellerna exakt liknar originalet. Konsumenten uppfattar därför biltillverkarens emblem på leksaksbilarna som en detalj vid efterbildningen i förminskad skala av en bil och inte som en upplysning om att själva leksaksbilen härrör från den tillverkaren.

40. Ovanstående överväganden är enligt min mening tillräckliga för att domstolen, i förevarande mål, ska kunna utesluta att enbart konturerna av en biltillverkares EU-varumärke, som en del av en trogen återgivning av en original kylargrill och enbart i det tekniska syftet att där sätta in och montera biltillverkarens emblem, uppfyller funktionen av ett varumärke och därmed utgör användning av ett kännetecken ”i näringsverksamhet” i den mening som avses i artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001, särskilt under de omständigheter till vilka det hänvisas i punkterna 35 och 37 i detta förslag till avgörande, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

41. För fullständighetens skull ska det också påpekas att För fullständighetens skull vill jag också påpeka att avsaknaden, i EU:s varumärkesrätt, av en bestämmelse som motsvarar ”reparationsklausulen” i EU:s mönsterrätt, som den hänskjutande domstolen hänvisar till i formuleringen av fråga 1 c och d, är irrelevant för att komma fram till den tidigare slutsatsen. Domstolen har nämligen i domen i målet Ford Motor Company slagit fast att ”reparationsklausulen” i artikel 110 i förordning nr 6/2002 endast innebär vissa begränsningar för skyddet som mönster, utan någon hänvisning till skyddet som varumärken. Denna tolkning av domstolen utesluter således att man från en formell synpunkt beaktar ”reparationsklausulen” i artikel 110 i förordning nr 6/2002 vid tolkningen av artikel 9 i förordning 2017/1001.

42. Med detta sagt, i fall där EU:s varumärkesrätt sammanfaller med andra rättsdomäner, har domstolen konsekvent tolkat grundläggande bestämmelser i förordning 2007/1001 – och dess föregångare – på ett sådant sätt att man undviker neutralisering av de gemensamma målen för dessa domäner och för att säkerställa att de är uppfyllda fullt ut, särskilt i syfte att skydda systemet för att förhindra en snedvriden konkurrens på marknaden.

43. Till exempel i domen i mål Lego Juris underströk domstolen, bekymrad över kopplingen mellan varumärkesrätten och patenätten, behovet av att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt på tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara. Domstolen slog särskilt fast att när formen på en vara endast inkorporerar den tekniska lösning som utvecklats av tillverkaren för den vara som patenterats på dennes begäran, medför ett varumärkesskydd för formen efter att ett patent på den varan upphör att gälla, att andra företags möjlighet att utnyttja den tekniska lösningen kraftigt och med bestående verkan begränsas. Det är uppenbart att domar som de som avkunnats i målet Lego Juris illustrerar domstolens goda känsla för att anta en sammanhängande och användbar tolkning av alla områden inom immaterialrätten, och därigenom undvika att det uppkommer monopol och skydda konsumenternas intresse av att få tillgång till produkter eller tjänster från en mängd olika källor.

44. I förevarande fall ska det påpekas att verksamheten för tillverkning och distribution av reservdelar till motorfordon i huvudsak bedrivs i tre marknadssegment: a) reservdelar som tillverkas av biltillverkare, b) delar som tillverkas av andra aktörer än biltillverkare, ofta för eller i samarbete med biltillverkare, och c) delar som tillverkas av oberoende tillverkare och som inte levereras till biltillverkare utan tillverkas enligt specifikationer och tillverkningsstandarder som tillhandahålls av dessa biltillverkare. En vid tolkning av begreppet tecken i artikel 9.2 i förordning 2017/1001 skulle följaktligen främja skapandet av ett monopol över reparationen av kylargrillar för att restaurera det ursprungliga utseende av fordon till fördel för biltillverkarna – både när de agerar självständigt och via licenser med oberoende säljare. Dessa verkningar, vilka skulle kunna begränsa konsumenternas val och påverka målen för de nyligen föreslagna rättsliga instrumenten i EU:s mönsterrätt, skulle framgå desto tydligare, om biltillverkare invände, enligt EU:s varumärkesrätt, mot att kylargrillar som inte är original och som har en beståndsdel för montering av biltillverkarens emblem saluförs av oberoende säljare.

45. Det är av dessa skäl som man vid tolkningen av förordning 2017/1001 - även för det fall att ”reparationsklausulen”, som jag redan har förklarat, inte är tillämplig i det aktuella fallet, och även och även om domstolen har slagit fast att det är artikel 14 i denna förordning som är avsedd att förena de grundläggande intressena av varumärkesskydd med ett system med icke snedvriden konkurrens, bör ta hänsyn till konsekvenserna av ett beslut avseende EU:s varumärkesrätt, vilket också kan påverka målet inom en liten del av EU:s immaterialrätt, nämligen mönsterrätten, som syftar till att bredda valet för konsumenter av reservdelar, mellan oberoende och icke oberoende tillverkare.

46. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att artikel 9.2 och 9.3 i förordning 2017/1001 ska tolkas så, att när en kylargrill, ej original, utrustas med en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av en biltillverkares emblem, och som återger formen av ett EU‑figurmärke som tillhör nämnda tillverkare, eller till förväxling liknar det figurmärket, så utgör inte detta en användning av ett tecken i näringsverksamhet, i den mening som avses i dessa bestämmelser, i synnerhet under sådana omständigheter som det hänvisas till i detta förslag till avgörande i samband med försäljning av kylargrillar och den berörda geografiska marknaden, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra.

B. Fråga 1 a

47. En förutsättning vid tillämpningen av artikel 14 i förordning 2017/1001 är, som jag har angett ovan i punkt 19, att det har fastställts att tredje man har gjort intrång i ett EU-varumärke. I förevarande mål innebär detta att den hänskjutande domstolens fråga 1 a och 1 b behöver besvaras endast om domstolen inte skulle instämma i mitt förslag till svar på fråga 1 c och 1 d, utan skulle anse att inkorporeringen av den beståndsdel som avses i förevarande mål utgjorde användning av ett kännetecken i näringsverksamhet, i den mening som avses i artikel 9.2 i förordning 2017/1001.

48. Genom fråga 1 a vill den hänskjutande domstolen särskilt få klarhet i huruvida artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 tillåter att en säljare av kylargrillar som inte är original saluför dessa varor, när de inkorporerar en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av biltillverkarens emblem och som till sin form är identisk med eller till förväxling liknar ett EU-varumärke som innehas av biltillverkaren.

49. Som jag redan har påpekat ger registreringen av ett EU‑varumärke, enligt artikel 9 i förordning 2017/1001, innehavaren en ensamrätt, som ger innehavaren rätt att förhindra tredje man som inte har hans eller hennes medgivande att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU‑varumärket. I artikel 14 i förordning 2017/1001 finns emellertid begränsningar i ensamrätten för innehavaren av ett EU-varumärke.

50. Närmare bestämt ger ett EU-varumärke, enligt artikel 14.1 c i förordningen, inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda EU-varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som EU-varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användning av det varumärket är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdelar.

51. Det ska inledningsvis påpekas att även om det i lydelsen i artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 hänvisas till tredje mans användning av ett ”EU-varumärke” i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster, måste denna bestämmelse förstås så, att den är tillämplig när tredje man inte använder ett EU‑varumärke som sådant, utan använder ett kännetecken som anses vara identiskt med eller till förväxling likna ett EU‑varumärke. När allt kommer omkring fastställs i artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 ett försvar mot påståenden om överträdelser av artikel 9 i samma förordning, i vilken det, som jag redan har förklarat i min bedömning av fråga 1 c och 1 d, endast hänvisas till användning av ett tecken ”i näringsverksamhet”. I förevarande fall innebär detta att artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 ändå kan tillämpas på omständigheterna i det nationella målet även om det skulle anses att GQ inte använde Audi AG:s EU-varumärke på sina kylargrillar, utan endast, som den hänskjutande domstolen har påpekat, ett kännetecken som till förväxling liknade Audi AG:s EU‑varumärke.

52. Det ska dessutom påpekas att domstolen, i sina domar i målen Gillette Company and Gillette Group Finland haft tillfälle att tolka artikel 6.1 c i direktiv 89/104/EEG. Den bestämmelsen har upphävts och är för närvarande tillämplig med avseende på nationella varumärken enligt artikel 14.1 c i direktiv (EU) 2015/2436, vilken utgör en motsvarighet till artikel 14.1 c i förordning 2017/2001.

53. I den tvist som gav upphov till domen i målet Gillette sålde ett företag rakhyvlar som bestod av ett handtag och ett utbytbart rakblad samt rakblad, vilka liknade dem som salufördes av Gillette Company, som var innehavare av varumärkena Gillette och Sensor. Rakbladen såldes under varumärket Parason Flexor och förpackningarna var försedda med en etikett med texten: ”alla Parason Flexor- och Gillette Sensor-handtag passar till detta rakblad”. Företaget i fråga hade inte getts tillåtelse genom en varumärkeslicens eller annat avtal att använda de varumärken som innehades av Gillette Company. Gillette Company väckte under de omständigheterna talan vid en nationell domstol och gjorde därvid gällande att företaget i fråga hade gjort intrång i Gillette Companys registrerade varumärken.

54. Av domen i målet Gillette följer att tredje mans användning av ett EU-varumärke med stöd av artikel 1.1 c i direktiv 89/104 var beroende av huruvida syftet med användningen var att ge allmänheten begripliga och fullständiga upplysningar om det avsedda ändamålet med den vara som tredje man saluför. Användningen måste dessutom vara nödvändig, det vill säga tredje man kunde i praktiken inte upplysa allmänheten om ändamålet utan att använda det EU‑varumärke som innehades av någon annan.

55. Det är viktigt att komma ihåg att ordalydelsen i artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 inte längre fokuserar på nödvändighetskravet, eftersom detta endast nämns som en illustration i förhållande till ”angivandet av den avsedda användningen”. Följaktligen bör det primära testet för att tillämpa denna artikel vara om tredje mans användning av varumärket tjänar funktionen att endast identifiera eller hänvisa till varumärkesinnehavarens varor eller tjänster (referentiell användning). Detta försvar mot påståenden om att artikel 9 i denna förordning har åsidosatts omfattas inte av det nödvändighetskrav som fastställs i domen i målet Gillette, vilket förblir tillämpligt på användningen av ett varumärke endast i det specifika syftet att ange det avsedda ändamålet med en vara eller tjänst.

56. Parterna i det nationella målet är oeniga om, för det första, huruvida användningen av ett kännetecken som en beståndsdel på en kylargrill uppfyller kravet på att enbart identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som EU-varumärkesinnehavarens varor eller tjänster. De är vidare oeniga om huruvida tecknet får användas för att upplysa omsättningskretsen om den avsedda användningen av kylargrillen och huruvida nödvändighetskravet, i detta fall, kan anses vara av en teknisk art snarare än av upplysande värde.

57. Jag anser för det första att användningen av det kännetecken som avses i förevarande mål inte uppfyller kravet på att enbart identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som Audi AG:s varor eller tjänster. Konsumenter av kylargrillar måste visserligen kunna få upplysningar om att reservdelen är lämpad eller avsedd för bilar från en viss tillverkare. Enligt min mening är det emellertid klart att inbegripandet av en beståndsdel i en kylargrill som enbart används för att fästa och montera ett ytterligare tillbehör – biltillverkarens emblem - inte uppfyller kravet en referentiell användning i den mening som avses i artikel 14.1 c i förordning 2017/1001. I likhet med vad jag har påpekat i min analys av fråga 1 c och 1 d uppfyller denna beståndsdel en teknisk funktion och är inte avsedd för upplysning om ursprung.

58. För det andra anser, av liknande skäl, att det kännetecken som är i fråga i det nationella målet inte kan förstås som en indikation på den avsedda användningen av kylargrillen, särskilt som ett tillbehör eller reservdel. Vidare skulle det tekniska behovet av att använda ett kännetecken som är identiskt med eller liknar varumärket i fråga inte kunna uppfylla nödvändighetskravet i artikel 14.1 c i förordning 2017/2001, eftersom upplysningar till slutanvändaren förblir det mål som måste eftersträvas genom användningen av varumärket. Med andra ord kan ett tekniskt behov, såsom den hänskjutande domstolen har anfört i fråga 1 a, inte åberopas för att begränsa rättigheterna för varumärkesinnehavaren med stöd av artikel 14.1 c i förordning 2017/1001.

59. Av det ovan anförda följer att artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 ska tolkas så, att den inte tillåter att en återförsäljare av bilreservdelar, det vill säga kylargrillar, saluför dessa delar, när de inkorporerar en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av biltillverkarens emblem och som till sin form är identisk med eller till förväxling liknar ett EU-varumärke som innehas av biltillverkaren.

C. Fråga 1 b

60. Vad gäller fråga 1 b är det enbart nödvändigt att besvara denna för det fall att domstolen besvarar fråga 1 a tvärt emot mitt förslag. I ett sådant fall är det nödvändigt att undersöka huruvida den aktuella användningen av EU-varumärket är förenlig med god affärssed i den mening som avses i artikel 14.2 i förordning 2017/1001.

61. Domstolens praxis innehåller närmare vägledning i detta hänseende.

62. Enligt domstolen används ett varumärke inte i enlighet med god affärssed om det, för det första, används på ett sådant sätt att det kan ge intryck av att det föreligger ett affärsmässigt samband mellan tredje man och varumärkesinnehavaren. Vidare får användningen inte påverka varumärkets värde genom att man drar otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Användningen av ett varumärke är inte heller i överensstämmelse med artikel 14.2 i förordning 2017/1001 om man därigenom misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om varumärket. Slutligen är användningen av ett varumärke också oförenlig med god affärssed om tredje man framställer sin vara som en imitation eller ersättning för den vara som bär det varumärket.

63. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida användningen av varumärket, under omständigheterna i det nationella målet, var förenlig med god affärssed. Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall är tre aspekter av särskild vikt vid denna bedömning, såsom kommissionen har påpekat.

64. Domstolen har för det första, i likhet med vad jag redan har noterat, konstaterat att ett varumärke inte används i enlighet med god affärssed om man därigenom ”misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om” detta varumärke. Mot bakgrund av likheten mellan formen på fästet och själva varumärket – det vill säga biltillverkarens emblem – bör den hänskjutande domstolen avgöra bland annat huruvida garantin för kvaliteten på de varor som GQ bjöd ut är relevant i detta sammanhang. En lägre kvalitet än den som säkerställs av tillverkare av originalreservdelar kan negativt påverka funktionen att garantera varumärkets kvalitet.

65. Domstolen har för det andra slagit fast att det strider mot god affärssed att framställa en vara som en ”imitation eller ersättning” för den vara som bär varumärket. Det ankommer därför på den nationella domstolen att, mot bakgrund av de ifrågavarande reservdelarnas art och deras likhet med originaldelarna, undersöka huruvida GQ hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att ange att varorna tillverkats av GQ och för att säkerställa att de inte betraktades som imitationer eller ersättningar för originaldelarna.

66. För det tredje, med beaktande av att ovannämnda villkor liknar de som domstolen har fastställt med avseende på artikel 110.1 i förordning nr 6/2002, har tillverkaren eller säljaren av reservdelar en omsorgsplikt vad gäller iakttagandet av de villkor som krävs för att säkerställa att användare i senare led iakttar god affärssed. För att avgöra huruvida god affärssed iakttas är det särskilt nödvändigt att bedöma huruvida tillverkaren av reservdelar som inte är original har fullgjort skyldigheten att, genom klara och synliga anvisningar på produkten, dess förpackning, i broschyrer eller köpehandlingar, informera användare i senare led av distributionskedjan om att dessa delar inte har framställts av tillverkaren av originalreservdelar. Det måste också kontrolleras huruvida tillverkaren av reservdelar med tillämpliga medel, bland annat avtalsmässiga, har säkerställt att användare i senare led av distributionskedjan inte ägnar sig åt praxis som kan vara vilseledande beträffande varornas ursprung eller kan misskreditera varumärket i fråga.

67. Mot bakgrund av ovanstående överväganden och om domstolen – i motsats min bedömning av fråga 1 a – skulle anse att artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 tillåter användning av ett EU‑varumärke under sådana omständigheter som i det nationella målet, bör artikel 14.2 i den förordningen tolkas så, att det krävs, för det första, att man vid användningen av EU‑varumärket inte misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om varumärket, för det andra, att användaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att ange att varorna har tillverkats av honom själv och för att säkerställa att de inte kommer att betraktas som imitationer eller ersättningar för originaldelen och, för det tredje, att tillverkaren eller säljaren av reservdelar har en omsorgsplikt vad gäller iakttagandet av de villkor som krävs för att säkerställa att användare i senare led iakttar god affärssed.

V. Förslag till avgörande

68. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den fråga 1 c och 1 d som ställts av Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa) på följande sätt: (1) Artikel 9.2 och 9.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken ska tolkas så, att att när en kylargrill, ej original, utrustas med en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av en biltillverkares emblem, och som återger formen av ett EU‑figurmärke som tillhör nämnda tillverkare, eller till förväxling liknar det figurmärket, så utgör inte detta en användning av ett tecken i näringsverksamhet, i den mening som avses i dessa bestämmelser, i synnerhet under sådana omständigheter som det hänvisas till i detta förslag till avgörande i samband med försäljning av kylargrillar och den berörda geografiska marknaden, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra. Om domstolen skulle besvara fråga 1 c och 1 d på motsatt sätt, föreslår jag att domstolen besvarar fråga 1 a på följande sätt: (2) Artikel 14.1 c i förordning 2017/1001 ska tolkas så, att den inte tillåter att en återförsäljare av bilreservdelar, det vill säga kylargrillar, saluför sådana delar, när de inkorporerar en beståndsdel som är avsedd för insättning och montering av biltillverkarens emblem och som till sin form är identisk med eller till förväxling liknar ett EU-varumärke som innehas av biltillverkaren. Om domstolen skulle besvara fråga 1 a på motsatt sätt, föreslår jag att domstolen besvarar fråga 1 b på följande sätt: (3) Artikel 14.2 i förordning 2017/1001 ska tolkas så, att det krävs, för det första, att man vid användningen av EU‑varumärket inte misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om varumärket, för det andra, att användaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att ange att varorna har tillverkats av honom själv och för att säkerställa att de inte kommer att betraktas som imitationer eller ersättningar för originaldelen och, för det tredje, att tillverkaren eller säljaren av reservdelar har en omsorgsplikt vad gäller iakttagandet av de villkor som krävs för att säkerställa att användare i senare led iakttar god affärssed.

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

3 Rådets förordning av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

4 Den hänskjutande domstolen gör i fråga 1 c respektive i fråga 1 d, i syfte att avgöra huruvida det varumärke som är i fråga i förevarande mål har en betecknande funktion, åtskillnad mellan i) huruvida detta varumärke ingår i formen på en bildel och ii) huruvida detta varumärke utgör en del av det monteringselement som ingår i formen på en bildel. I linje med parternas allmänna uppfattning kan båda delarna omformuleras i enlighet med vad som anges i denna punkt.

5 Se även G.N. Hasselblatt (ed.), European Union Trade Mark Regulation (EU) 2017/1001 – Article-by-Article Commentary, Beck, 2018, s. 431.

6 I fråga 1 c och 1 d, såsom de formulerats av den hänskjutande domstolen, hänvisas endast till artikel 9.3 led a i förordning 2017/1001. Med beaktande av omständigheterna i det nationella målet, såsom de anges i begäran om förhandsavgörande, framgår det emellertid att även artikel 9.3 b och c i förordningen bör beaktas i förevarande mål.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Mitsubishi Shoji Kaisha och Mitsubishi Caterpillar Forklift Europe ( C‑129/17, EU:C:2018:594, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2009, L’Oréal m.fl. ( C‑487/07, EU:C:2009:378, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

9 I likhet med vad som sagts ovan, se artikel 110.1 I förordning nr 6/2002, vilken innehåller ”reparationsklausulen”.

10 Dom av den 6 maj 2003, Libertel ( C‑104/01, EU:C:2003:244, punkt 27).

11 Förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Dyson ( C‑321/03, EU:C:2006:558, domslutet).

12 Ibid. (punkt 43).

13 För en definition av begreppet reservdelar, se artikel 1.1 h i kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EUT L 129, 2010, s. 52), enligt vilket dessa är ”varor som ska monteras i eller på ett motorfordon för att ersätta komponenter i det fordonet, däribland smörjmedel som är nödvändiga för nyttjande av ett motorfordon, med undantag för bränsle”.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Acacia och D’Amato ( C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkterna 69 och 70).

15 Dom av den 23 februari 1999 i målet BMW ( C‑63/97, EU:C:1999:82, punkt 38).

16 Även om EU-domstolen ännu inte har uttalat sig i detta avseende, är det värt att notera att tribunalen konsekvent har funnit att allmänheten, med hänsyn till den tekniska och kostsamma karaktären hos reservdelar till bilar, som i princip riktar sig till en specialiserad och professionell allmänhet, endast kommer att köpa dessa varor efter en noggrann undersökning av deras egenskaper, sammansättning och andra egenskaper. Se, i detta avseende, dom av den 12 juli 2019 i mål MAN Truck & Bus mot EUIPO – Halla Holdings (MANDO) ( T‑792/17, EU:T:2019:533, punkt 41) och där angiven rättspraxis.

17 Tischner, A, och Stasiuk, K., Spare Parts, Repairs, Trade Marks and Consumer Understanding, IIC – International Review of Intellectual Property and Competition Law, nr 54, 2023, s. 42.

18 Ibid. (s. 44).

19 Ibid. (s. 53).

20 Ibid. (s. 42).

21 Dom av den 25 januari 2007, Adam Opel ( C‑48/05, EU:C:2007:55) (nedan kallad domen i målet Adam Opel).

22 Kur, A., och Senftleben, M., European Trade Mark Law – A commentary, Oxford University Press, 2017, s. 301.

23 Domen i målet Adam Opel (punkt 24).

24 Ibid. (punkt 23).

25 Domstolens beslut av den 6 oktober 2015, Ford Motor Company ( C‑500/14, EU:C:2015:680).

26 Ibid. (punkt 39).

27 Dom av den 14 september 2010, Lego Juris/harmoniseringskontoret ( C‑48/09 P, EU:C:2010:516).

28 Ibid, punkt 43).

29 Ibid. (punkt 46).

30 Denna indelning av marknaden för reservdelar följer indirekt av unionslagstiftningen om vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn, särskilt kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EUT L 129, 2010, s. 52).

31 Den 28 november 2022 lade kommissionen ett förslag om att revidera i) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, s. 28, s. 28), mönsterskyddsdirektivet, och (ii) förordning nr 6/2002, som steg mot att skapa ett sammanhängande paket för genomförandet av handlingsplanen för immateriella rättigheter som offentliggjordes i november 2020. Bland annat avser artikel 19 i förslaget till direktiv och artikel 20a i förslaget till förordning ”reparationsklausulen”, där det görs klart att innehavaren av ett tecken som avser en reservdel inte kan utöva ett monopol och inte kan hindra en tredje part från att släppa ut reservdelar på marknaden avsedda för att reparera en produkt eller återställa den till dess ursprungliga utseende. Se Europaparlamentet, Revision of the EU legislation on design protection, juli 2023, s. 5, https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2023/751401/EPRS_BRI(2023)751401_EN.pdf.

32 Se, i detta avseende, Kur, A., ”As Good as New” – Sale of Repaired or Refurbished Goods: Commendable Practice or Trade Mark Infringement?, GRUR International, Oxford University Press, volym 70, 2021, s. 236. Detta gäller i än högre grad för reservdelar till bilmodeller som inte längre tillverkas av tillverkarna, vilket är fallet med de kylargrillar som är aktuella i målet vid den nationella domstolen.

33 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, domstolens beslut av den 6 oktober 2015, Ford Motor Company ( C‑500/14, EU:C:2015:680, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

34 Dom av den 17 mars 2005, C‑228/03, EU:C:2005:177 (nedan kallad domen i målet Gillette).

35 Rådets första direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1)

36 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1).

37 Domen i målet Gillette (punkt 14).

38 Domen i målet Gillette (punkt 34).

39 Domen i målet Gillette (punkt 35). Se även domen i målet BMW (punkt 60).

40 Hasselblatt, G.N. (ed.), European Union Trade Mark Regulation (EU) 2017/1001 – Article-by-Article Commentary, Beck, 2018, s. 436.

41 Se även Kur, A, and Senftleben, M., European Trade Mark Law – A commentary, Oxford University Press, 2017, s. 420.

42 Se punkt 30 I detta förslag till avgörande.

43 Se domen i målet Gillette (punkterna 41–49) och domen i målet BMW (punkterna 51, 52 och 61).

44 Domen i målet Gillette (punkt 44).

45 Domen i målet Gillette (punkt 45).

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Acacia och D’Amato ( C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkterna 85–88).