Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – Mål C‑431/22 Scuola europea di Varese
I. Inledning
1. Företrädare för de sex medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) sammanträdde flera gånger under år 1954 för att diskutera införandet av en Europaskola. Vid dessa sammanträden beslutades att dessa företrädare skulle bilda en styrelse, som skulle ansvara för skolan och fastställa principerna för dess organisation. Den första Europaskolan öppnades den 12 oktober 1954 i Luxemburg. Fler skolor inrättades därefter. Det finns för närvarande 13 Europaskolor som tar emot cirka 28750 elever.
2. Ett av särdragen hos dessa skolor är att de utgör ett system av sitt eget slag som har sina rötter både i unionsrätten och den internationella rätten. Denna dubbla karaktär ligger bland annat till grund för vissa frågor avseende behörighetsfördelningen mellan de nationella domstolarna och Europaskolornas besvärsnämnd som infördes genom konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Förevarande begäran om förhandsavgörande rör närmare bestämt tolkningen av artikel 27.2 i denna konvention.
3. Denna begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för en tvist mellan Scuola europea di Varese (Europaskolan i Varese, Italien) och PD och LC, i egenskap av rättsliga företrädare för deras minderåriga som NG (nedan kallade NG:s föräldrar eller föräldrarna), avseende italiensk domstols behörighet att pröva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av lärarrådet om att NG, som var elev på sekundärnivån på denna skola, skulle gå om en årskurs.
4. Denna begäran om förhandsavgörande ger domstolen tillfälle att uttala sig dels om omfattningen av den behörighet som tillkommer besvärsnämnden, som har egenskapen av ett organ inom en internationell organisation, när det gäller dess beslut, dels denna nämnds skyldighet att tillämpa principen om ett effektivt domstolsskydd vid tolkningen av konventionen och de tillämpningsföreskrifter som denna konvention hänvisar till.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Wienkonventionen om traktaträtten
5. I artikel 1 i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969 (nedan kallad Wienkonventionen), med rubriken ”Konventionens tillämpningsområde” föreskrivs att den äger tillämpning på traktater mellan stater.
6. Artikel 3 i denna konvention, som har rubriken ”Internationella överenskommelser som ej omfattas av konventionen” har följande lydelse:
”Den omständigheten att denna konvention ej äger tillämpning på internationella överenskommelser mellan stater och andra folkrättssubjekt eller mellan sådana andra folkrättssubjekt eller på internationella överenskommelser i icke-skriftlig form ska ej inverka på
…
b) tillämpningen på dem av någon av de regler som intagits i denna konvention och som de kan vara underkastade enligt folkrätten oberoende av konventionen,
…”
7. I artikel 31 i denna konvention, som har rubriken ”Allmän regel om tolkning” föreskrivs följande:
”1. En traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte.
…
3. Utöver sammanhanget ska hänsyn tagas till
a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpningen av dess bestämmelser;
b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning;
c) relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna.
…”
B. Konventionen angående stadgan för Europaskolorna
8. I artikel 1, andra stycket, i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att ”skolornas uppgift är att undervisa barn till personalen vid Europeiska gemenskaperna tillsammans …”
9. Artikel 27 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna har följande lydelse:
”1. En besvärsnämnd inrättas härmed.
2. Besvärsnämnden ska ensam ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler har uttömts, i en tvist angående tillämpningen av denna konvention på alla personer som omfattas av den, med undantag av administrativ personal och servicepersonal, och vad avser lagenlighet i en handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställts enligt den, som negativt påverkar sådana personer och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan vid utövandet av deras befogenhet enligt denna konvention. När sådana tvister är av ekonomisk art ska besvärsnämnden ha obegränsad behörighet.
Villkor och närmare föreskrifter för dessa förfaranden ska fastställas genom tjänsteföreskrifterna för lärarkåren eller genom anställningsvillkoren för timlärare eller genom reglementet för skolorna.
3. Medlemmarna i besvärsnämnden ska vara personer vars oberoende är ställt utom allt tvivel och vars juridiska kvalifikationer är allmänt erkända.
Endast personer på en lista som sammanställts av Europeiska gemenskapernas domstol ska vara valbara till medlemskap i besvärsnämnden.
4. Stadgan för besvärsnämnden ska antas enhälligt av styrelsen.
Stadgan för besvärsnämnden ska bestämma antalet medlemmar, styrelsens utnämningsförfarande, mandatperiodens längd och den finansiella ordning som gäller för dem. Stadgan ska beskriva nämndens arbetssätt.
5. Besvärsnämnden ska själv anta sin arbetsordning, som ska innehålla de bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa stadgan.
Arbetsordningen ska kräva enhälligt godkännande av styrelsen.
6. Besvärsnämndens avgöranden ska vara bindande för parterna och skulle de senare inte verkställa dem ska de verkställas av de berörda myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med deras respektive nationella lagstiftning.
7. Andra tvister i vilka skolorna är part, ska falla under nationella domstolars behörighet. I synnerhet nationella domstolars behörighet i frågor rörande civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar påverkas inte av denna artikel.”
C. Reglementet för Europaskolorna
10. I artikel 61.1 i allmänna reglementet för Europaskolorna, i dess version nr 2014‑03-D-14-fr-11 som är tillämplig på de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen (nedan kallat 2014 års reglemente) föreskrivs att lärarråden ska fatta beslut om uppflyttning av elever på sekundärnivån till nästa årskurs i slutet av läsåret.
11. Artikel 62 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Invändning mot beslut att elever ska gå om en årskurs” har följande lydelse:
”1. Lärarrådens beslut får inte överklagas av elevernas rättsliga företrädare, såvida det inte föreligger formfel eller en ny omständighet, som av generalsekreteraren har erkänts som sådana på grundval av de uppgifter som skolan och elevens juridiska ombud har lämnat.
Med formfel avses varje åsidosättande av en rättsregel avseende förfarandet för uppflyttning till nästa årskurs, som medfört att lärarrådet fattat ett annat beslut än den skulle ha gjort om åsidosättandet inte hade gjorts.
Avsaknad av hjälp i form av integration av en elev i studiestödprogram utgör inte ett formfel, såvida det inte visas att eleven eller hans eller hennes rättsliga företrädare har begärt sådan hjälp och att den skolan felaktigt har underlåtit att bevilja den.
Villkoren för den praktiska organisationen av prov ankommer på skolorna och kan inte betraktas som ett formfel.
Som en ny omständighet ska betraktas varje uppgift som inte kommit till lärarrådets kännedom på grund av att den var okänd för alla – lärare, föräldrar, elever – vid tidpunkten för lärarrådets överläggningar och som hade kunnat påverka dess beslut. En omständighet som var känd för föräldrarna men inte hade kommit till lärarrådets kännedom kan inte betraktas som ny, i den mening som avses i denna bestämmelse.
Bedömningar av elevernas kapacitet, tilldelning av ett betyg för en uppsats eller ett arbete under läsåret och bedömningen av de särskilda omständigheter som avses i artikel 61.B-5 omfattas av lärarrådets exklusiva behörighet. Dessa bedömningar kan inte överklagas.
2. Fristen för att lämna in ett överklagande till generalsekreteraren är sju kalenderdagar från läsårets slut …
…
Generalsekreteraren (eller genom delegation den ställföreträdande generalsekreteraren) ska fatta beslut om överklagandet före den 31 augusti. Artiklarna 66 och 67 i detta reglemente ska tillämpas. Om överklagandet anses kunna tas upp till prövning och är välgrundat, ska lärarrådet fatta ett nytt beslut.
Det nya beslutet får också överklagas administrativt till generalsekreteraren …”
12. Artikel 66 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Administrativt överklagande” har följande lydelse:
”1. De beslut som nämns i artiklarna … 62 får överklagas administrativt på de villkor som föreskrivs i dessa artiklar …
…
5. Generalsekreterarens beslut om ett administrativt överklagande ska delges sökanden/sökandena …”
13. Artikel 67 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Överklaganden i tvisteärenden”
”1. Administrativa beslut som, uttryckligen eller underförstått, fattats avseende sådana överklaganden som avses i föregående punkt får vara föremål för ett överklagande i tvisteärende som lämnas in av rättsliga företrädare för elever som direkt berörs av det omtvistade beslutet vid den besvärsnämnd som föreskrivs i artikel 27 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
…
4. Varje överklagande i tvisteärende ska, vid äventyr av avvisning, lämnas in inom en frist på två veckor från delgivningen eller publiceringen av det angripna beslutet …
5. De överklaganden som föreskrivs i denna artikel ska lämnas in och bedömas på de villkor som föreskrivs i besvärsnämndens arbetsordning.
6. Besvärsnämnden ska fatta beslut inom en frist på sex månader från det att överklagandet har mottagits, med förbehåll för tillämpningen av artiklarna 16, 34 och 35 i besvärsnämndens arbetsordning, i vilka föreskrivs en möjlighet att framställa en begäran om interimistiska åtgärder.”
D. Italiensk rätt
14. Artikel 41 i codice di procedura civile (civilprocesslagen) har följande lydelse:
”Så länge målet inte har avgjorts i sak i första instans, får var och en av parterna yrka att Högsta domstolen i plenum ska avgöra behörighetsfrågan …”
III. Målet vid den nationella domstolen
15. Den 25 juni 2020 delgavs föräldrarna till NG, som då var elev på sekundärnivån vid Europaskolan i Varese, ett beslut från det behöriga lärarrådet om att NG inte skulle flyttas upp till nästa årskurs.
16. Den 20 juli 2020 väckte NG:s föräldrar talan vid Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen för Lombardiet, Italien) om ogiltigförklaring av detta beslut.
17. I beslut av den 9 september 2020 angav denna domstol att den var behörig att pröva denna talan, beviljade det yrkande om interimistiska åtgärder som framställts vid den ”om villkorlig uppflyttning till nästa årskurs” för NG och hänsköt prövningen i sak till en förhandling den 19 oktober 2021.
18. Den 13 oktober 2021 väckte Europaskolan i Varese talan vid Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) i plenum, med stöd av artikel 41 i civilprocesslagen, med yrkande om ett förhandsbesked i frågan om rättslig behörighet i syfte att få fastställt att italiensk domstol saknar behörighet att pröva den aktuella tvisten. Enligt denna skola har nämligen Europaskolornas besvärsnämnd (nedan kallad besvärsnämnden) exklusiv behörighet enligt bestämmelserna i artikel 27 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna jämförd med artikel 67.1 i 2014 års reglemente.
19. Föräldrarna och åklagarmyndigheten anser, däremot, att italiensk domstol har behörighet att pröva den aktuella tvisten, bland annat eftersom besvärsnämndens exklusiva rättsliga behörighet enligt artikel 27 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna är begränsad till handlingar som negativt påverkar personer och som företagits av Europaskolornas styrelse (nedan kallad styrelsen) eller skolans administrativa nämnd. Enligt dem utgör en utsträckning av denna besvärsnämnds behörighet till handlingar som antagits av ett lärarråd under dessa omständigheter en ändring av konventionen angående stadgan för Europaskolorna, som endast får göras i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.4 i denna konvention. De anser att möjligheten att lämna in ett överklagande i ett tvisteärende till besvärsnämnden, som föreskrivs i artikel 67.1 i 2014 års reglemente, således endast är en möjlighet för elevens rättsliga företrädare att välja ett administrativt överklagande, vilket eventuellt kan följas av ett rättsligt överklagande till denna nämnd. De har gjort gällande att denna nämnds behörighet emellertid inte är exklusiv, eftersom de juridiska företrädarna behåller sin frihet att agera direkt vid de berörda nationella domstolarna.
20. Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) har, då den ombetts att först uttala sig om Europaskolan i Vareses fråga om italiensk domstols behörighet, inledningsvis erinrat om att EU-domstolen i fast rättspraxis har slagit fast att den är behörig att meddela ett förhandsavgörande om tolkningen av konventionen angående stadgan för Europaskolorna samt av de rättsakter som har antagits på grundval av denna.
21. Den hänskjutande domstolen har vidare angett att den tidigare, i en dom av den 15 mars 1999, har uttalat sig till förmån för italiensk domstols behörighet, under förhållanden som var analoga med dem som präglar den tvist som nu är anhängig vid Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen för Lombardiet). Den angav nämligen i den domen att bestämmelserna i artikel 6 andra stycket förenade med artikel 27.1, 27.2 och 27.7 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskriver behörighet för besvärsnämnden inte vad gäller handlingar som antas av ett lärarråd utan endast handlingar som negativt påverkar personer och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i en Europaskola.
22. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att vid den tidpunkt då den meddelade nämnda dom föreskrev 1996 års reglemente, som då var i kraft, i dess artikel 68a.3, endast en begränsad möjlighet till internt överklagande, av rent administrativ karaktär, av beslut som meddelats av ett lärarråd och angav inte alls någon möjlighet att lämna in något överklagande till besvärsnämnden i ett tvisteärende.
23. Den omständigheten att möjligheten till ett sådant rättsligt överklagande sedan dess har införts genom 2005 års reglemente och därefter bekräftats i artikel 67 i 2014 års reglemente skulle emellertid kunna berättiga att besvärsnämnden nu ska tillerkännas en exklusiv behörighet att pröva denna typ av tvister.
24. Enligt den hänskjutande domstolen förefaller en sådan lösning nämligen kunna finna ett avgörande stöd i domen Oberto och O’Leary, i vilken domstolen, med hänvisning till bestämmelserna i Wienkonventionen, redan har erkänt att besvärsnämnden på ett giltigt sätt kunde tillerkännas en exklusiv behörighet att pröva överklaganden av en handling från rektorn för en Europaskola som negativt påverkade en lärare på denna skola. Den hänskjutande domstolen anser vidare att detsamma gäller för Europeiska unionens tribunals beslut JT/Secrétaire général des écoles européennes och Chambre de recours des écoles européennes beträffande möjliga överklagandet av lärarråds beslut att inte flytta upp elever till nästa årskurs.
25. Enlig den hänskjutande domstolen kan det i detta sammanhang även vara relevant att reglementet antagits av styrelsen och att Europaskolornas generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren), som har ombetts att uttala sig om de administrativa överklagandena av ett lärarråds beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs, är ett gemensamt organ för alla dessa skolor som bland annat har behörighet att representera styrelsen. Detsamma gäller olika dokument som Europaskolan i Varese har gett in, i synnerhet ”besvärsnämndens verksamhetsrapport för år 2007” som anger de nya sätt att överklaga beslut avseende uppflyttning till nästa årskurs som infördes genom 2005 års reglemente och domstolspraxis till följd av flera av besvärsnämndens beslut, som fattats under perioden 2007–2017, avseende överklaganden av sådana beslut.
26. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att domen Oberto och O’Leary rörde ett beslut som antagits av rektorn på en Europaskola angående en tidsbegränsning av anställningsförhållandet i ett anställningsavtal som ingåtts mellan en Europaskola och timlärare och att besvärsnämndens behörighet, i det målet, inte följde av reglementet utan av tjänsteföreskrifterna för Europaskolornas timlärare. Enligt den hänskjutande domstolen följer av detta att de skillnader i de faktiska omständigheterna som föreligger mellan det målet och förevarande mål inte gör det möjligt att anse att en tolkning av artikel 27.2 första stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna i detta mål är så självklar att den inte lämnar något utrymme för rimliga tvivel.
IV. Tolkningsfrågan och förfarandet vid domstolen
27. Mot denna bakgrund har Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), genom beslut av den 6 juni 2022, som inkom till domstolen den 28 juni 2022, beslutat att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Ska artikel 27.2 första stycket första meningen i [konventionen angående stadgan för Europaskolorna] tolkas på så sätt att den besvärsnämnd som anges där ensam ska ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler som fastställs i reglementet för Europaskolorna har uttömts, i en tvist angående ett beslut som har fattats av ett lärarråd om att en elev på sekundärnivån ska gå om en årskurs?”
28. Skriftliga yttranden har lämnats av PD och LC, Europaskolan i Varese och Europeiska kommissionen. Dessa parter yttrade sig även vid förhandlingen den 4 maj 2023.
V. Rättslig bedömning
29. Innan jag behandlar den hänskjutande domstolens tolkningsfråga (avsnitt B), anser jag den nödvändigt att i korthet göra några inledande anmärkningar avseende domstolens behörighet (avsnitt A).
A. Inledande anmärkningar avseende domstolens behörighet
30. Domstolens behörighet har inte bestritts av parterna och det är uppenbart att domstolen inte på eget initiativ kommer att invända mot den.
31. Med detta sagt ska det påpekas att föräldrarna, vid förhandlingen, uttryckte tvivel beträffande domstolens behörighet och hänvisade till artikel 26 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna samt, i synnerhet, till att det nationella målet inte rör en tvist mellan de fördragsslutande parterna, såsom föreskrivs i denna bestämmelse, utan mellan Europaskolan och föräldrarna.
32. Det ska erinras om att det i artikel 26 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att ”[domstol] ska ensam ha behörighet i tvister mellan de fördragsslutande parterna, vad avser tolkning och tillämpning av denna konvention, vilka inte har lösts av styrelsen”. Denna bestämmelse föreskriver således en skiljedomsklausul enligt vilken en talan får väckas vid domstolen avseende tolkning och/eller tillämpning av denna konvention.
33. Artikel 26 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna hänför visserligen till ”tvister mellan de fördragsslutande parterna”, det vill säga medlemsstaterna och Europeiska unionen. I motsats till vad föräldrarna påstod vid förhandlingen, kan emellertid inte av denna bestämmelse dras slutsatsen att domstolen endast har behörighet att tolka denna konvention på grundval av denna bestämmelse.
34. Det räcker i detta hänseende att erinra om att domstolen, enligt artikel 267 FEUF, är behörig att tolka rättsakter som beslutas av unionens institutioner, organ eller byråer. Domstolen har emellertid redan slagit fast att ett internationellt avtal, såsom konventionen angående stadgan för Europaskolorna, vilken ingicks med stöd av artikel 235 i EG‑fördraget (senare artikel 308 EG, nu artikel 352 FEUF) av Europeiska gemenskaperna, vilka bemyndigats härför genom beslut 94/557/EG, är en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner enligt vad som avses i artikel 267 första stycket b FEUF, att bestämmelserna i ett sådant avtal från och med dagen för avtalets ikraftträdande utgör en integrerad del av unionens rättsordning och att domstolen inom ramen för denna rättsordning är behörig att meddela förhandsavgörande om tolkningen av denna konvention samt av de rättsakter som har antagits på grundval av denna.
35. Följaktligen råder det inga tvivel om att domstolen är behörig att besvara den hänskjutande domstolens tolkningsfråga.
B. Tolkningsfrågan
36. Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) har, genom sin enda tolkningsfråga, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, jämförd med artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente, ska tolkas så, att överklagandenämnden ensam har behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler inför generalsekreteraren har uttömts, i en tvist angående ett beslut som har fattats av ett lärarråd om att en elev på sekundärnivån ska gå om en årskurs.
37. Parterna har olika uppfattningar om hur den hänskjutande domstolens fråga ska besvaras.
38. Europaskolan i Varese och kommissionen anser att besvärsnämnden är ensam behörig att uttala sig om överklaganden som riktats mot en Europaskolas beslut om att en elev inte ska flyttas upp till nästa årskurs. Denna ställning grundar sig bland annat på tolkningen av artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och artiklarna 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente, mot bakgrund av de tolkningsbestämmelser som anges i artikel 31 i Wienkonventionen, samt domstolens praxis.
39. Föräldrarna har, å sin sida, gjort gällande det motsatta resonemanget, nämligen att de aktuella bestämmelserna är förenliga med den behörighetsfördelning som uttryckligen anges i artikel 27.2 och 27.7 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna mellan besvärsnämnden och de nationella domstolarna, varför varken dessa bestämmelser eller besvärsnämndens beslut kan anses vara av sådan art att de medför någon ändrad tolkningspraxis för avtalsparterna i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, i den mening som avses i artikel 31 i Wienkonventionen.
40. För att kunna ge ett användbart svar på denna fråga är det nödvändigt att inledningsvis ange några allmänna överväganden avseende särdragen i Europaskolsystemet och den mekanism för tvistelösning som införts genom konventionen angående stadgan för Europaskolorna (avsnitt 1), samt därefter beträffande räckvidden av överklagandenämndens behörighet (avsnitt 2). För det fall domstolen skulle fastställa att besvärsnämnden är ensam behörig att fatta beslut om att inte flyta upp elever till nästa årskurs, kommer jag slutligen att behandla de tvivel som PD har gett uttryck för beträffande omfattningen av den domstolskontroll som besvärsnämnden tilldelats genom 2014 års reglemente och skyldigheten att iaktta den allmänna principen om ett effektivt domstolsskydd inom ramen för tolkningen av konventionen angående stadgan för Europaskolorna och de rättsakter som antagits för genomförandet av denna konvention (avsnitt 3).
1. Allmänna överväganden
a) Särdragen i Europaskolsystemet
41. För att hålla mig kort, kommer jag i detta förslag till avgörande att begränsa mig till att erinra om de tolkningsprinciper som framgår av domstolens praxis avseende karaktären av Europaskolsystemet och konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
42. Det ska inledningsvis påpekas att Europaskolsystemet är ett system av sitt eget slag som, genom ett internationellt avtal, nämligen konventionen angående stadgan för Europaskolorna, genomför en sorts samarbete, dels mellan medlemsstaterna, dels mellan dem och unionen. Europaskolorna utgör nämligen en internationell organisation som är formellt skild från unionen och dess medlemsstater. Som jag redan har erinrat om regleras konventionen angående stadgan för Europaskolorna – även om den, vad unionen beträffar, utgör en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner i den mening som avses i artikel 267 första stycket b FEUF – även av internationell rätt och, i synnerhet vad gäller dess tolkning, av internationell traktaträtt, det vill säga i huvudsak av Wienkonventionen.
43. Det ska vidare erinras om att bestämmelserna i Wienkonventionen äger tillämpning på en överenskommelse som ingåtts mellan medlemsstaterna och en internationell organisation ”då dessa regler ger uttryck för allmän internationell sedvanerätt”. Som domstolen har understrukit ska således ”[konventionen angående stadgan för Europaskolorna] tolkas i enlighet med dessa regler”. Det ska erinras om att den regel som anges i artikel 31 i Wienkonventionen, som ger uttryck för internationell sedvanerätt, föreskriver att ”[e]n traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte.”
44. Det ska slutligen understrykas att vid tolkningen av en traktat ska dessutom, enligt artikel 31.3 b i Wienkonventionen, ”hänsyn tas till efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning”.
45. Jag kommer att återkomma till dessa viktiga tolkningsprinciper.
b) Mekanismen för lösning av tvister mellan å ena sidan personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna och å andra sidan Europaskolorna
46. I förevarande mål uppkommer frågan om huruvida ett överklagande som en elevs föräldrar, såsom i förevarande mål, har gett in till de nationella domstolarna i syfte att uppnå en ogiltigförklaring av ett lärarråds beslut att eleven inte ska flyttas upp till nästa årskurs omfattas av dessa domstolars behörighet, eller om Europaskolornas besvärsnämnd är ensam behörig att pröva denna typ av överklagande.
47. När det gäller exklusiv behörighet för besvärsnämnden, följer av artikel 27.2 första stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna att den ska ensam ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler har uttömts, ”i en tvist angående tillämpningen av denna konvention på alla personer som omfattas av den … och vad avser lagenlighet i en handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställts enligt den, som negativt påverkar sådana personer och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan vid utövandet av deras befogenhet enligt denna konvention”.
48. När det gäller de nationella domstolarnas behörighet, följer av artikel 27.7 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna att den omfattar ”[a]ndra tvister i vilka skolorna är part”. Dessa ”andra tvister” är således de som inte omfattas av besvärsnämndens exklusiva och strikt definierade behörighet.
49. Av dessa bestämmelser följer att lösning av tvister mellan personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna och Europaskolorna har anförtrotts åt två olika instanser, nämligen besvärsnämnden och de nationella domstolarna. För en bättre förståelse av denna mekanism för tvistlösning och behörighetsfördelning mellan dessa båda instanser, kommer jag på följande rader kort beskriva hur tvistlösningsmekanismen tillkom.
1) Tvistlösningsmekanismens tillkomst
50. Det ska för det första påpekas att det i 1957 års stadga inte föreskrevs någon särskild mekanism för tvistlösning mellan de personer som omfattades av stadgan och Europaskolorna. Fram till ikraftträdandet av konventionen angående stadgan för Europaskolorna var besvärsnämnden nämligen behörig beträffande överklaganden som kom från lärarna. Det var denna konvention som, genom sin artikel 27.1, inrättade en ny besvärsnämnd genom att ge den ”strikt begränsad behörighet” för ett ”lämpligt rättsskydd mot handlingar från styrelsens eller de administrativa nämndernas sida bör ges till lärarkåren samt andra …”.
51. Vad för det första gäller personkretsen (ratione personae) för konventionen angående stadgan för Europaskolorna, ska det erinras om att artikel 27.2 första stycket i denna konvention utsträckte den tidigare besvärsnämndens behörighet till överklaganden från ”alla personer som omfattas av den, med undantag av administrativ personal och servicepersonal” (min kursivering). Den nya besvärsnämndens personkrets som inrättats genom konventionen angående stadgan för Europaskolorna omfattar således tvister som, bland annat, avser föräldrar till en elev som agerar i egenskap av rättsliga företrädare för en minderårig elev och myndiga elever.
52. Beträffande för det andra den materiella behörigheten (ratione materiae), ska det påpekas att artikel 27.2 första stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna anger att besvärsnämndens exklusiva behörighet i första sista instans i en tvist angående tillämpningen av denna konvention vad avser ”lagenlighet i en handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställts enligt den, … och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan vid utövandet av deras befogenhet enligt denna konvention” (min kursivering).
53. Det bör enligt min uppfattning för det tredje påpekas att artikel 27.2 andra stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskriver att ”[v]illkor och närmare föreskrifter för dessa förfaranden ska fastställas genom [bland annat] … reglementet för skolorna”. Som jag kommer att förklara, är det i syfte att säkerställa ett domstolsskydd för alla personer som omfattas av konventionen med stadgar för Europaskolorna som detta reglemente efter hand har öppnat nya möjligheter till överklagande till besvärsnämnden för de personer som omfattas av det.
2) Ändringar som gjorts i de efter varandra följande versionerna av reglementet: De nya möjligheterna till överklagande
54. Det ska för det första påpekas att den utvidgning av personkretsen för besvärsnämndens behörighet som gjordes genom artikel 27.2 första stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna till överklaganden som ges in av, bland annat, elevers föräldrar som agerar i egenskap av rättsliga företrädare för en minderårig elev, såsom är fallet i förevarande mål, infördes med tillämpning av artikel 27.2 andra stycket i denna konvention efter hand, genom ändringar i styrelsens allmänna reglemente för Europaskolorna i dess efter varandra följande versioner av år 1996, 2005 och 2014.
55. När det gäller de överklagandemöjligheter som föreskrivs i de efter varandra följande versionerna av reglementet, ska det för det andra preciseras att en första ändring gjordes av styrelsen i 1996 års reglemente. I detta reglemente föreskrevs, i händelse av ett negativt yttrande från lärrarrådets sida beträffande uppflyttning av en elev till nästa årskurs, endast ett internt administrativt överklagande till den berörda Europaskolan, riktat mot beslut om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs som fattats av lärarrådet. Det föreskrevs inte någon möjlighet att, vid en tvist, överklaga beslutet till besvärsnämnden. Styrelsen införde därefter ytterligare en ändring genom 2005 års reglemente. Den införde möjligheten att ge in ett rättsligt överklagande till besvärsnämnden efter att generalsekreteraren avvisat ett administrativt överklagande som getts in till den mot sådana beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs. Denna möjlighet bekräftade slutligen av artikel 67 i 2014 års reglemente.
56. Efter att ha redogjort för utvecklingen av möjligheterna till överklagande inom ramen för mekanismen för lösning av tvister mellan å ena sidan personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna och å andra sidan Europaskolorna, kommer jag nedan, för tydlighetens skull, att beskriva systemet för överklagande, såsom det har fastställts i 2014 års reglemente, vilket är tillämpligt i det nationella målet.
3) Det överklagandesystem som föreskrivs i 2014 års reglemente
57. Det ska påpekas att artikel 61.1 i 2014 års reglemente förskriver att beslut om uppflyttning till nästa årskurs fattas i slutet av läsåret av det behöriga lärarrådet. För det fall styrelsen beslutar att eleven inte ska flyttas upp till nästa årskurs, följer av artikel 62.1 i denna förordning att detta beslut enbart får överklagas av elevens rättsliga företrädare om det föreligger ett formfel eller en ny omständighet. Enligt artikel 62.2 fjärde och femte styckena i denna förordning ska ”[g]eneralsekreteraren … fatta beslut om överklagandet före den 31 augusti samma läsår”. Om överklagandet av beslutet att inte flytta upp en elev till nästa årskurs ”anses kunna tas upp till prövning och är välgrundat, ska lärarrådet fatta ett nytt beslut” och ”det nya beslutet får också överklagas administrativt till generalsekreteraren”.
58. Möjligheten att ge in ett rättsligt överklagande har införts bland annat för en elevs föräldrar, i egenskap av rättsliga företrädare för denne, genom artikel 67 i 2014 års reglemente. Enligt denna bestämmelse får beslut som fattats efter sådana administrativa överklaganden som avses i artikel 66 i denna förordning vara föremål för ett överklagande i tvisteärende som lämnas in av juridiska företrädare för elever som direkt berörs av det omtvistade beslutet vid den besvärsnämnd som föreskrivs i artikel 27 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
59. Detta är således den utveckling mot bakgrund av vilken räckvidden av besvärsnämndens exklusiva behörighet ska prövas.
2. Prövningen av räckvidden av besvärsnämndens exklusiva behörighet
60. Av föregående punkter följer att möjligheten till ett rättsligt överklagande vid besvärsnämnden för att pröva generalsekreterarens beslut om ett överklagande av styrelsens beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs infördes i förfarandet vid besvärsnämnden genom de efter varandra följande versionerna av 2005 och 2014 års reglemente. Som jag har påpekat, begränsar emellertid lydelsen av artikel 27.2 första stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna denna exklusiva behörighet till handlingar med negativ påverkan som har företagits av styrelsen eller den administrativa nämnden i en skola.
61. Följaktligen är den fråga som uppkommer huruvida dessa ändringar är begränsade till att fastställa de ”villkor och närmare föreskrifter för dessa förfaranden” som ska följas vid besvärsnämnden i de mål som redan omfattas av denna nämnds behörighet, i enlighet med artikel 27.2 andra stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, eller om de tvärtom har medfört en utvidgning av dess exklusiva rättsliga behörigheter.
62. Jag instämmer i att de efter varandra följande versionerna av 2005 och 2014 års reglemente otvivelaktigt innebar en utvidgning av besvärsnämndens exklusiva behörighet avseende överklagandet av beslut att inte flytta upp elever till nästa årskurs. Jag måste emellertid påpeka att det är en riktig bedömning att denna utvidgning grundar sig på konventionen angående stadgan för Europaskolorna, såsom den tolkats med tillämpning av Wienkonventionens bestämmelser, eftersom dessa bestämmelser är ett uttryck för allmän sedvanerätt. Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen har slagit fast att konventionen angående stadgan för Europaskolorna följaktligen ska tolkas i enlighet med dessa bestämmelser. Jag kommer således, på följande rader, att göra en sådan tolkning.
63. För det första ska det erinras om att domstolen, på grundval av bestämmelserna i Wienkonventionen, redan i domen Oberto och O’Leary slog fast att en tvist som rör lagligheten av ett avtal om tidsbegränsning av ett anställningsavtal som ingåtts mellan rektorn för en Europaskola och en timlärare omfattas av exklusiv behörighet för Europaskolornas besvärsnämnd. Domstolen har i synnerhet angett att bara den omständigheten att de aktuella omtvistade åtgärderna, det vill säga den berörda skolans ”rektors åtgärder”, inte uttryckligen nämns i artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna inte kan medföra att dessa faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde.
64. För det andra ska konventionen angående stadgan för Europaskolorna, mot bakgrund av särdragen i Europaskolornas system, i enlighet med artikel 31.1 i Wienkonventionen tolkas i överensstämmelse med den gängse meningen med konventionens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av konventionens ändamål och syfte.
65. Således ska det för att, i förevarande mål, fastställa räckvidden av begreppet ”handlingar som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan” i artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, tas hänsyn till relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna, efterföljande praxis vid konventionens tillämpning och efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande konventionens tolkning.
66. Det ska för det första konstateras att utvidgningen av besvärsnämndens exklusiva behörighet avseende lärarrådets omtvistade beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs härrör direkt från styrelsen, vilken, i enlighet med artikel 7 första stycket punkt 1 och artikel 8.1 a i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, är ett av de gemensamma organen för alla Europaskolorna, inom vilket parterna i denna konvention är representerade. Styrelsen utgörs, närmare bestämt, av bland annat företrädare på ministernivå för var och en av medlemsstaterna samt en ledamot för kommissionen.
67. För det andra bekräftas denna tolkning av sammanhanget kring de relevanta bestämmelserna i såväl konventionen angående stadgan för Europaskolorna som 2014 års reglemente. Det ska i detta hänseende inledningsvis påpekas att artikel 11.3 i denna konvention ger styrelsen i uppgift att ”fastställa regler för flyttning av elever till nästa klass eller till sekundärnivån”. Det ska vidare understrykas att denna styrelse, enligt artikel 10 första och andra styckena i denna konvention, ska övervaka genomförandet av denna konvention och fastställa reglementet. Det ska i detta hänseende erinras om att besvärsnämndens exklusiva behörighet, vilken är strikt begränsad till de tvister som nämns i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och de personer som den avser och utesluter administrativ personal och servicepersonal, ska utövas på de villkor och under de förutsättningar som fastställs i de texter som denna konvention hänvisar till, såsom 2014 års reglemente, vilket, i dess artiklar 66 och 67, föreskriver dessa personers olika möjligheter till överklagande.
68. Av detta följer, såsom kommissionen med fog har påpekat i sitt yttrande, att efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande denna tolkning av 2014 års reglemente och, därmed, rörande denna utvidgning av besvärsnämndens rättsliga behörighet beträffande nya möjligheter till överklagande, i enlighet med artikel 31.3 a i Wienkonventionen är uttryckliga, eftersom dessa parter inom styrelsen direkt deltar i antagandet av reglementet.
69. Denna tolkning förefaller även bekräftas av besvärsnämndens praxis, enligt vilken det är möjligt att ge in ett överklagande i syfte att bestrida lagenligheten av generalsekreterarens beslut avseende beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs som fattats av lärarrådet sedan år 2005.
70. Denna rättspraxis betraktas av domstolen som en efterföljande praxis vid tillämpningen av artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen, eftersom denna praxis aldrig har varit föremål för några invändningar från parterna i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Att parterna inte invänt ska anses utgöra ett uttryck för ett, mellan parterna föreliggande, tyst samtycke till en sådan praxis.
71. Mot bakgrund av vad jag just har angett, kan således besvärsnämndens praxis avseende nya möjligheter till överklagande av generalsekreterarens beslut om beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs som fattats av lärarrådet, vilket grundas på artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente, även om det inte omfattas av definitionen ”efterföljande praxis” i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen, emellertid betraktas som ett handlande som är ”relevant för bedömningen av parternas [i konventionen angående stadgan för Europaskolorna] efterföljande praxis” avseende tolkningen av artikel 27.2 konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Således kan denna praxis från besvärsnämnden förtydliga denna bestämmelse som således ska läsas som att den inte hindrar att beslut om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs anses omfattas av den bestämmelsen.
72. För det tredje konstaterar jag att tribunalen, såsom Europaskolan i Varese och kommissionen har gjort gällande, nyligen godkände en exklusiv behörighet för besvärsnämnden i målet JT/Generalsekreteraren för Europaskolorna, i vilket en elev på en Europaskola bestred ett beslut av en examinationsnämnd för den europeiska studentexamen 2019 att inte ha utfärdat hans studentexamen. Tribunalen fann, samtidigt som den avvisade överklagandet på grund av att det var uppenbart att den saknade behörighet, att bestridandet av det första angripna beslutet endast kunde ske vid besvärsnämnden, efter att administrativa kanaler uttömts, då denna nämnd är behörig i första och sista instans i en sådan situation som den som var aktuell i det målet, i enlighet med artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
73. För det fjärde och slutligen ska det påpekas att utsträckningen av besvärsnämndens exklusiva behörighet till överklaganden av beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs också bekräftas av det mål och det syfte som eftersträvas med konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Det följer nämligen av dess ingress och dess artikel 1 att denna konvention avser ”gemensam undervisning av barn till personal vid Europeiska gemenskaperna” för att säkerställa väl fungerande europeiska institutioner. Det ska i detta hänseende, liksom Europaskolan i Varese har gjort gällande, för det första påpekas att en gemensam undervisning som är enhetlig och på en jämn nivå endast kan uppnås genom att till ett enda rättsligt organ anförtro behörigheten att uttala sig i tvister beträffande beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs och, för det andra, att en sådan enhetlig undervisning inte skulle kunna säkerställas om sådana tvister ankom på de nationella domstolarna.
74. Följaktligen framgår det tydligt av föregående punkter att de samlade argumenten leder till slutsatsen att artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, tolkad mot bakgrund av artikel 31 i Wienkonventionen och i enlighet med domstolens praxis, omfattar generalsekreterarens beslut efter ett överklagande av ett lärarråds beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs. Med andra ord kan det konstateras att besvärsnämnden har en exklusiv rättslig behörighet beträffande alla tvister avseende lärarrådets omtvistade beslut och att denna typ av tvist således inte omfattas av nationella domstolars behörighet, enligt artikel 27.7 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
75. Varje annan tolkning av artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna skulle vara oförenlig med Europaskolornas systems sui generis-karaktär och, som kommissionen och Europaskolan i Varese har påpekat, med nödvändigheten att säkerställa detta systems autonomi, i egenskap av en internationell organisation samt konsekvensen i beslutsfattandet på området utbildning och utbildningsmetoder.
3. De tvivel som PD har uttryckt avseende omfattningen av den rättsliga prövning som besvärsnämnden har anförtrotts
76. Den tolkning som jag har gjort av de relevanta bestämmelserna i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och 2014 års reglemente, mot bakgrund av bestämmelserna i Wienkonventionen leder till slutsatsen att besvärsnämnden har en exklusiv behörighet att pröva en sådan tvist som den som är aktuell i det nationella målet.
77. Med detta sagt har föräldrarna, i deras skriftliga och muntliga yttranden, gjort gällande att erkännandet av en sådan exklusiv behörighet för besvärsnämnden skulle minska den nivå av rättsligt skydd som eleverna och deras rättsliga företrädare hittills har säkerställts.
78. De tvivel som föräldrarna på detta sätt har gett uttryck för, vilka avser det utrymme för rättslig prövning som besvärsnämnden har tilldelats genom 2014 års reglemente, leder mig att inledningsvis undersöka frågan om omfattningen av denna pröva och därefter behandla frågan om i vilken mån principen om ett effektivts domstolsskydd är tillämplig i samband med en möjlighet till rättsligt överklagande till besvärsnämnden som har införts genom artikel 67 i 2014 års reglemente när det gäller ett lärarråds beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs.
a) Omfattningen av den rättsliga prövning som genom 2014 års reglemente har tilldelats besvärsnämnden beträffande beslut att inte flytta upp en elev till nästa årskurs
79. PD har i sitt skriftliga yttrande bland annat gjort gällande att ett överklagande till generalsekreteraren och besvärsnämnden som framgår av artikel 62.1 i 2014 års reglemente endast får inges för ”formfel eller en ny omständighet, som av generalsekreteraren har erkänts som sådana”, medan ett överklagande vid de italienska förvaltningsdomstolarna enligt italiensk rätt erbjuder ett större utrymme för olika skäl för bestridande, såsom lagöverträdelse, maktmissbruk och bristande behörighet.
80. Det ska inledningsvis erinras om att artikel 62.1 i 2014 års reglemente föreskriver att lärarrådens beslut inte får överklagas av elevernas rättsliga företrädare, såvida det inte föreligger formfel eller en ny omständighet, som av generalsekreteraren har erkänts som sådana på grundval av de uppgifter som skolan och elevens rättsliga företrädare har lämnat.
81. I detta hänseende ger denna bestämmelse, i motsats till vad PD och kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen, för det första en tillräckligt bred definition av begreppet ”formfel” och ”ny omständighet”. Enligt denna bestämmelse avser ”formfel” varje åsidosättande av en rättsregel avseende förfarandet för uppflyttning till nästa årskurs, som medfört att lärarrådet fattat ett annat beslut än den skulle ha gjort om åsidosättandet inte hade gjorts och ”ny omständighet” varje uppgift som inte kommit till lärarrådets kännedom på grund av att den var okänd för alla – lärare, föräldrar, elever – vid tidpunkten för lärarrådets överläggningar och som hade kunnat påverka dess beslut.
82. Vidare har kommissionen angett att besvärsnämnden redan hade uttalat sig om beslut som var behäftade med en allvarligt bristande motivering. Denna nämnd har således erkänt sig behörig att pröva lärarrådets beslut med avseende på en uppenbart felaktig bedömning, som begränsar det tekniska handlingsutrymme som i övrigt erkänns av lärarrådet. Denna nämnd har visat att den, när den prövar lärarrådets beslut, får utöva sin fulla prövningsrätt beträffande de faktiska och rättsliga omständigheterna.
83. Det bör även erinras om att det av fjärde skälet i konventionen angående stadgan för Europaskolorna följer att besvärsnämnden inrättades genom artikel 27.1 i denna konvention som ett lämpligt rättsskydd mot handlingar från styrelsens för personer som omfattas av den, bland annat, såsom i förevarande fall, en elevs föräldrar, i egenskap av personer som har föräldraansvar för denne.
84. Det kan i detta hänseende konstateras att det framgår av vissa av besvärsnämndens beslut att den har tolkat detta fjärde skäl i konventionen angående stadgan för Europaskolorna som ett uttryck för ett effektivt domstolsskydd inom ramen för denna konvention.
85. Det följer närmare bestämt av beslut 10/02 av den 22 juli 2010, som fattades i plenum, att även om dess behörighet, i den mening som avses i artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, normalt sett skulle utövas på de villkor och enligt de metoder som fastställts i de tillämpningsföreskrifter som denna konvention hänvisar till ”ska det, för det fall det saknas bestämmelser som specifikt avser föreskrivs för detta ändamål, undersöka huruvida det, i syfte att iaktta den allmänna rättsprincipen om ett effektivt domstolsskydd, är möjligt att analogt överföra de processuella bestämmelser som föreskrivs för jämförbara överklaganden”.
86. Besvärsnämnden erkänner, i sin praxis som följer efter detta beslut ”att det bör fastställas vilken exakt räckvidd det angripna beslutet har och kontrollera huruvida nämndens avsaknad av behörighet att ogiltigförklara detta beslut på grund av avsaknad av sådana möjligheter till överklagande som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna till [konventionen angående stadgan för Europaskolorna] kan påverka principen om rätten till ett effektivt överklagande. Rätten till ett effektivt domstolsskydd erkänns inte bara i [denna konvention], utan förekommer också i flera av de grundläggande rättigheter som har erkänts genom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i flera allmänna unionsrättsliga principer”.
87. Det framgår således att besvärsnämnden i princip, sedan år 2010, utövar en rättslig prövning enligt principen om ett effektivt rättsligt skydd och, således, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), vilken, som framgår av domstolens fasta praxis, utgör ”en bekräftelse av [denna princip]”.
88. Slutligen följer därav, i princip, mot bakgrund av denna tolkning av besvärsnämnden av bestämmelserna av 2014 års reglemente i ljuset av artikel 47 i stadgan, att denna nämnd förefaller anses sig vara behörig att göra en effektiv rättslig prövning och principen om ett effektivt rättsmedel kan således i princip inte anses ha åsidosatts i situationer som är jämförbara med den i det nationella målet.
89. Det förefaller emellertid relevant att kort undersöka räckvidden av besvärsnämndens skyldighet att tolka konventionen angående stadgan för Europaskolorna och de handlingar som antagits genom verkställande av denna konvention, däribland 2014 års reglemente, med beaktande av mina föregående överväganden.
b) Besvärsnämndens skyldighet att tillämpa principen om ett effektivt rättsligt skydd vid tolkningen av konventionen angående stadgan för europaskolorna och 2014 års reglemente
90. Det ska inledningsvis erinras om att karaktären av den besvärsnämnd som inrättades genom artikel 27.1 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna redan har klargjorts av domstolen i dess dom Miles m.fl.
91. Domstolen slog i den domen fast att besvärsnämnden uppfyller alla villkor som uppställs för att ett organ ska utgöra en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 FEUF – att organet är upprättat enligt lag och av stadigvarande karaktär, har en jurisdiktion av tvingande art och ett kontradiktoriskt förfarande samt tillämpar rättsregler och har en oberoende ställning – med undantag för ett villkor: att den är hänförlig till en medlemsstat.
92. Följaktligen har EU-domstolen slagit fast att den inte är behörig att besvara en begäran om förhandsavgörande från besvärsnämnden, trots att denna nämnd ska klassificeras som domstol i den mening som avses i unionsrätten, eftersom nämnden inte är hänförlig till en medlemsstat utan till Europaskolorna, i den mening som avses i artikel 267 FEUF.
93. Det ska i detta hänseende tilläggas att även om, såsom domstolen själv har påpekat i sin praxis, en reform som tillåter besvärsnämnden att hänskjuta frågor till domstolen enligt artikel 267 FEUF med säkerhet skulle vara önskvärd, går det enligt min uppfattning inte att med framgång hävda att principen om ett effektivt domstolsskydd och andra allmänna unionsrättsliga principer inte är tillämpliga inom ramen för ett överklagande till denna nämnd, och detta av följande skäl.
94. För det första är besvärsnämnden, som jag redan har erinrat om i mina allmänna överväganden, hänförlig till Europaskolorna, vilka bildar en särskild typ av system som genom ett internationellt avtal utgör en form av samarbete medlemsstaterna sinsemellan och mellan dem och unionen för att säkerställa väl fungerande europeiska institutioner genom en gemensam undervisning av barn till personal vid dessa institutioner.
95. Följaktligen ska, i den mån konventionen angående stadgan för Europaskolorna, beträffande unionen utgör en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner, i den mening som avses i artikel 267 första stycket b FEUF, och bestämmelserna i denna konvention utgör en integrerad del i dess rättsordning, denna konvention anses ingå i unionens rättsordnings normhierarki i toppen av vilken finns fördraget, stadgan och de allmänna unionsrättsliga principerna som rättskällor.
96. Följaktligen är ett internationellt avtal oförenligt med unionsrätten, enligt principen om normhierarkin, om det, såsom konventionen angående stadgan för Europaskolorna, strider mot en allmän unionsrättslig princip. Denna konvention och 2014 års reglemente ska således vara förenliga med fördragen, stadgan och de allmänna unionsrättsliga principerna. Med andra ord kan det, såsom kommissionen med fog påpekade vid förhandlingen, inte accepteras att unionen och dess medlemsstater får åsidosätta skyldigheter som föreskrivs i primärrätten och de allmänna unionsrättsliga principerna vid ingåendet av ett internationellt avtal, såsom konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Således har de en skyldighet att iaktta och genomföra dessa skyldigheter, med beaktande av, bland annat, artiklarna 2 och 21 FEU samt de allmänna unionsrättsliga principerna.
97. För det andra bör det tilläggas att det i artikel 31.3 c i Wienkonventionen föreskrivs att det vid tolkningen av ett internationellt avtal ska tas hänsyn till ”relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna”. Följaktligen gör denna bestämmelse, mot bakgrund av särdragen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna som internationellt avtal i vilket de avtalsslutande parterna är unionen och samtliga medlemsstater, det möjligt att anse att de allmänna unionsrättsliga principerna även är bestämmelser inom internationell rätt som är tillämpliga på parterna i denna konvention och att beakta detta vid tolkningen av denna konvention ”samtidigt som dess sammanhang”.
98. För det tredje ska det erinras om att besvärsnämndens skyldighet att tillämpa de allmänna unionsrättsliga principerna för det fall den ska pröva en tvist redan har bekräftats av domstolen i domen Miles m.fl.
99. Av detta följer att konventionen angående stadgan för Europaskolorna och 2014 års reglemente ska tolkas så, att de medför en skyldighet för besvärsnämnden att iaktta och tillämpa de allmänna unionsrättsliga principerna inom ramen för de överklagandesystem som föreskrivs i artikel 27.2 i denna konvention och, bland annat, i artiklarna 61, 62, 66 och 67 i detta reglemente.
100. Vad, för det fjärde och sista, särskilt beträffar principen om ett effektivt domstolsskydd, ska det för det första påpekas att domstolen redan, i domen Oberto och O’Leary, erinrade om att enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna avser principen om ett effektivt domstolsskydd inte rätten att få sin sak prövad i flera instanser, utan enbart rätten att få sin sak prövad i en domstol.
101. Det bör således anses att föräldrarnas skyldighet att, efter att alla administrativa kanaler inför generalsekreteraren har uttömts, hänskjuta deras tvist avseende lagligheten i beslutet av lärarrådet vid Europaskolan i Varese att inte tillåta att en elev på sekundärnivån skulle flyttas upp till nästa årskurs till besvärsnämnden, som prövar ärenden i första och sista instans, inte påverkar deras rätt till ett effektivt domstolsskydd.
102. Följaktligen ska, som framgår av min bedömning, artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna samt artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente tolkas i enlighet med den princip om ett effektivt domstolsskydd som föreskrivs i artikel 47 i stadgan.
VI. Förslag till avgörande
103. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) har ställt på följande sätt: Artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och de europeiska gemenskaperna, jämförd med artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års allmänna reglemente för Europaskolorna, i dess version nr 2014‑03-D-14-fr-11, ska tolkas så, att den besvärsnämnd som avses i denna har en exklusiv behörighet i första och sista instans att, efter att alla de administrativa kanaler inför generalsekreteraren för Europaskolorna som föreskrivs i det allmänna reglementet för Europaskolorna har uttömts, pröva varje tvist avseende beslut som lärarrådet har fattat om att en elev på sekundärnivån inte ska flyttas upp till nästa årskurs.
1 Originalspråk: franska.
2 Angående Europaskolornas historia, se bland annat Gruber, J., ”European Schools: A Subject of International Law Integrated into the European Law”, International Organization Law Review, 2011, nr 8, sidorna 175–196.
3 I Bryssel (Belgien) åren 1958, 1974, 1999 och 2007, Mol (Belgien) år 1960, Varese (Italien) år 1960, Karlsruhe, München och Frankfurt (Tyskland) år 1962, 1977 respektive 2002, Bergen (Nederländerna år 1963, Culham (Förenade kungariket) år 1978, Alicante (Spanien) år 2002 och Luxemburg (Luxemburg) år 2004. Skolan i Culham stängde slutgiltigt den 31 augusti 2017.
4 Konvention som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna (EGT L 212, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 95).
5 United Nations Treaty Series, vol. 1155, s. 331.
6 Dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, nedan kallad domen Oberto och O’Leary, EU:C:2015:163).
7 IT:CASS:1999:138 CIV.
8 Reglemente för Europaskolorna nr 96-D-19, september 1996 (nedan kallat 1996 års reglemente).
9 Reglemente för Europaskolorna nr 2004-D-6010-fr-5, som trädde i kraft den 2 februari 2005 (nedan kallat 2005 års reglemente).
10 Punkt 76 och domslutet.
11 Beslut av den 18 juni 2020 ( T‑42/20, ej publicerat, EU:T:2020:278).
12 Punkterna 22 och 63.
13 Beträffande en talan grundad på artikel 26 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, se dom av den 2 februari 2012, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑545/09, EU:C:2012:52, punkterna 2, 27, 33 och 106). Detta mål avsåg tolkning och tillämpning av artiklarna 12.4 a och 25.1 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och avsåg dels rätten till lön för lärare som utstationerats vid Europaskolorna, dels uteslutning, under deras utstationering, från löneökningar som beviljats lärare som var anställda vid nationella skolor.
14 Under alla omständigheter ger denna bestämmelse domstolen en behörighet att uttala sig om tolkning och/eller tillämpning av konventionen angående stadgan för Europaskolorna utan att begränsa sin behörighet för att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen av denna konvention.
15 För tydlighetens skull bör det erinras om att domstolen tidigare har slagit fast att den inte var behörig att lämna förhandsavgöranden angående tolkningen av stadgan för Europaskolan av den 12 april 1957 (United Nations Treaty Series, vol. 443, s. 129), varigenom den första Europaskolan inrättades i Luxemburg, och protokollet av den 13 april 1962 om grundande av Europaskolor, vilket protokoll upprättats med hänvisning till nämnda stadga, undertecknat i Luxemburg den 13 april 1962 (Fördragssamling, volym 752, s. 267), samt de skyldigheter som följer därav för medlemsstaterna, eftersom det, trots den anknytning som dessa avtal hade med gemenskapen och dess institutioners fungerande, rörde sig om internationella avtal som hade ingåtts mellan de sex medlemsstater som grundat Europeiska gemenskaperna och dessa avtal inte utgjorde en integrerad del av gemenskapsrätten. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1986, Hurd ( 44/84, EU:C:1986:2, punkt 20). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i målet Hurd ( 44/84, ej publicerat, EU:C:1985:222). I samband med det förfarande som föreskrivs i artikel 226 EG som har till syfte att få fastställt en medlemsstats åsidosättande av sina skyldigheter enligt EG‑fördraget, se dom av den 5 april 1990, kommissionen/Belgien ( C‑6/89, EU:C:1990:166, punkterna 44 och 45). Denna situation ändrades emellertid, som vi vet, genom ikraftträdandet, den 1 oktober 2002, av konventionen angående stadgan för Europaskolorna. I artikel 34 i denna konvention föreskrivs att ”[d]enna konvention upphäver och ersätter stadgan av den 12 april 1957 och protokollet till denna av den 13 april 1962”.
16 Rådets beslut Euratom av den 17 juni 1994 om bemyndigande för Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen att underteckna och sluta konventionen angående stadgan för Europaskolorna (EGT L 212, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 81). I tredje skälet i detta beslut anges följande: ”Med beaktande av att [gemenskapernas] deltagande i genomförandet av [konventionen angående stadgan för Europaskolorna] är nödvändig för att säkerställa att [gemenskapernas] mål uppnås”.
17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary (punkterna 29–31). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkterna 7–16).
18 Mot bakgrund av betydelsen av artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente för prövningen av den hänskjutande domstolens fråga, är det nödvändigt att omformulera denna så att den omfattar dessa bestämmelser. Se, i detta hänseende, punkt 57 i detta förslag till avgörande.
19 Dom av den 14 juni 2011, Miles m.fl. ( C‑196/09, nedan kallad domen Miles m.fl., EU:C:2011:388), och domen Oberto och O’Leary.
20 Se domen Oberto och O’Leary (punkterna 32–38 och där angiven rättspraxis). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i samma mål (C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169), och i målet kommissionen/Förenade kungariket ( C‑545/09, EU:C:2011:461), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Miles m.fl. ( C‑196/09, EU:C:2010:777).
21 Tredje skälet i konventionen angående stadgan för Europaskolorna har följande lydelse: ”som beaktar att Europaskolsystemet är en särskild typ av skolsystem och som beaktar att det utgör en form av samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dem och Europeiska gemenskaperna och som samtidigt helt erkänner medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och organisationen av sina utbildningssystem, och för sin kulturella och språkliga mångfald”.
22 Detta trots att den har anknytning till unionen i funktionellt hänseende. Domen Oberto och O’Leary (punkt 33).
23 Domen Oberto och O’Leary (punkt 34). Se även punkt 34 i detta förslag till avgörande.
24 Det rör sig här om idén om ”parallella personligheter, i allmän internationell rätt” beträffande unionen å ena sidan och medlemsstaterna å den andra. Se, i detta hänseende, Malenovský, J., ”À la recherche d’une solution intersystémique aux rapports du droit international au droit de l’Union européenne”, Annuaire français de droit international, LXV, 2019, CNRS Éditions, Paris, sidorna 3–36, särskilt s. 32. Denna idé följer av domen av den 25 februari 2010, Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkt 42), i vilken domstolen slog fast att ”en del bestämmelser i Wienkonventionen, även om själva konventionen inte är bindande vare sig för gemenskapen eller för alla medlemsstater, återspeglar de internationella sedvanerättsliga regler som i sig binder gemenskapens institutioner och hör till gemenskapsrättsordningen”.
25 Domen Oberto och O’Leary (punkt 36). Visserligen föreskrivs i artikel 1 i Wienkonventionen att denna konvention ”äger tillämpning på traktater mellan stater”. Det ska emellertid erinras om att denna konvention, enligt artikel 3 b ”inte ska inverka på tillämpningen på dem av någon av de regler som intagits i denna konvention och som de kan vara underkastade enligt folkrätten oberoende av konventionen”.
26 Domen Oberto och O’Leary (punkt 37).
27 Domen Oberto och O’Leary (punkt 38).
28 Se punkterna 64, 65, 68–71, 74 och 97 i detta förslag till avgörande. Angående definitionen av ”efterföljande praxis”, se även fotnot 50 i detta förslag till avgörande.
29 I denna bestämmelse preciseras följande: ”I synnerhet nationella domstolars behörighet i frågor rörande civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar påverkas inte av denna artikel”.
30 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkt 17).
31 Denna behörighet grundade sig på artikel 80 i stadgan för personal som är utstationerad vid Europaskolorna. Se besvärsnämndens verksamhetsrapport för år 2007, Europaskolornas styrelse, den 21, 22 och 23 januari 2008, s. 3.
32 Se fjärde skälet femte strecksatsen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.
33 Min kursivering.
34 I artikel 68a.3 i 1996 års reglemente föreskrevs i detta hänseende att ”[l]ärarrådens beslut kan inte överklagas av familjens överhuvud, såvida det inte föreligger formfel eller nya omständigheter, som har erkänts som sådana av styrelsen efter en utredning som den har gjort …” Se punkt 22 i detta förslag till avgörande. Europaskolan i Varese har, i sitt skriftliga yttrande, angett att ett bestridande av beslutet fortfarande skedde internt inom Europaskolornas administration. Ett sådant bestridande ledde till en utredning av företrädaren för styrelsen, vilken på sin höjd kunde leda till att denna företrädare riktade en begäran till lärarrådet om att ompröva det ursprungliga beslutet att inte flytta upp en elev till nästa årskurs.
35 Se artikel 67 i 2005 års reglemente.
36 Det rör sig om ett ”överklagande av beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs”, som ska framställas inom sju kalenderdagar från läsårets slut (artikel 62.2 i 2014 års reglemente).
37 Min kursivering.
38 Det ska redan nu påpekas att, i motsats till vad föräldrarna har gjort gällande, leder en korrekt tolkning av artikel 67.1 i 2014 års reglemente inte på något sätt till att förstå ”möjligheten” att väcka (”får vara föremål för ett överklagande i tvisteärende”) på så sätt att elevens rättsliga företrädare får välja mellan besvärsnämnden och de nationella domstolarna. Det ska, i detta hänseende, erinras om att enligt artikel 31.1 i Wienkonventionen ska såväl bestämmelserna i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, som, i synnerhet, artikel 67 i 2014 års reglemente tolkas ärligt.
39 Oberto och O’Leary (punkt 36). Se även punkt 43 i detta förslag till avgörande.
40 Punkt 76 och domslutet. Detta mål avsåg en tvist mellan Europäische Schule München och två timlärare, Silvana Oberto och Barbara O’Leary, angående tysk domstols behörighet att pröva överklaganden avseende giltigheten av de berörda personernas visstidsanställningsavtal. Även om de faktiska omständigheterna skiljer sig från dem som är aktuella i förevarande mål, anser jag att det är möjligt att tillämpa denna dom vid min bedömning.
41 Domen Oberto och O’Leary (punkt 58).
42 Se punkt 42 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
43 Se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary (punkt 37).
44 Artikel 31.3 b och c i Wienkonventionen.
45 Artikel 31.3 a i Wienkonventionen.
46 Det ska även erinras om att det i artikel 14 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att ”[g]eneralsekreteraren ska företräda styrelsen och leda sekretariatet i enlighet med tjänsteföreskrifterna för generalsekreteraren enligt artikel 12.1. Han ska vara skolornas rättsliga företrädare. Han ska vara ansvarig inför styrelsen”.
47 I artikel 10 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att ”[s]tyrelsen skall övervaka genomförandet av denna konvention; för detta ändamål skall den ha nödvändiga beslutsbefogenheter i utbildnings- och budgetfrågor samt administrativa frågor … Styrelsen skall fastställa reglementet för skolorna …”. Se även artikel 27.2 andra stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och punkt 53 i detta förslag till avgörande.
48 Det ska erinras om att det i slutsats 4.1 i resolution nr 73/202 som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 20 december 2018 vid det 62a plenarsammanträdet anges att ”[e]n efterföljande överenskommelse som autentisk tolkningsmetod enligt artikel 31.3 a är en överenskommelse avseende tolkningen av traktaten eller av tillämpningen av dess bestämmelser, vilken har överenskommits av parterna efter det att traktaten ingåtts”. Min kursivering.
49 När det gäller det överklaganden som getts in på grundval av artiklarna 61–67 i 2014 års reglemente, har överklagandenämnden flera gånger uttalat sig om överklaganden av beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs som fattats av lärarråd vid vissa Europaskolor, se beslut 07/48R av den 5 september 2007, 08/40 av den 29 december 2008, 08/43 av den 30 januari 2009, 15/49 av den 10 oktober 2015, 15/57 av den 10 februari 2016 och 16/62 av den 14 mars 2017. När det gäller beslut som fattats mellan åren 2018 och 2022, se bland annat beslut 20/65 av den 16 oktober 2020, och 22/53 av den 6 september 2022.
50 Se, analogt, domen Oberto och O’Leary (punkterna 65 och 66). Även om den tolknings som anges i föregående punkter, såsom jag har nämnt i punkterna 63–68 i detta förslag till avgörande, bekräftas av besvärsnämndens praxis, är jag tveksam till om denna besvärsnämnds praxis kan betraktas som en efterföljande praxis, i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen. Det ska nämligen påpekas att slutsats 4.2 i ovannämnda resolution nr 73/202 anger att ”en efterföljande praxis som autentisk tolkningsmetod enligt artikel 31.3 b utgörs av varje handlande vid tillämpningen av traktaten, efter att den har ingåtts, genom vilket en överenskommelse mellan parterna har fastställts avseende tolkningen av traktaten”. Det ska även påpekas att det i slutsats 5 i denna resolution, i punkt 1, preciseras att ”[e]n efterföljande praxis enligt artiklarna 31 och 32 [i Wienkonventionen] kan utgöras av varje handling vid tillämpningen av en traktat från en av parternas sida i utövandet av partens verkställande, lagstiftande, rättsliga eller andra funktioner”. Det ska erinras om att besvärsnämnden varken är en part i konventionen angående stadgan för Europaskolorna eller en domstol i en av medlemsstaterna. Det bör emellertid i detta hänseende tilläggas att även om det i slutsats 5.2 första meningen i denna resolution anges att ”[v]arje annat handlande … inte utgör efterföljande praxis enligt [dessa artiklar]”, preciseras dock i andra stycket av denna punkt att ”varje annat handlande, inbegripet av icke-statliga aktörer … kan emellertid vara relevant vid utvärderingen av parternas efterföljande praxis …” (min kursivering). Det är således, enligt min uppfattning, inom ramen för denna sistnämnda punkt som besvärsnämndens praxis ingår. Med andra ord bekräftar denna nämnds praxis den tolkning som förespråkas i punkterna 63–68 i detta förslag till avgörande, inte som ”efterföljande praxis” utan som ett handlande som är relevant för bedömningen av parternas efterföljande praxis.
51 Se domen Oberto och O’Leary (punkt 66).
52 Se mina överväganden i fotnot 50 i detta förslag till avgörande.
53 Se, analogt, domen Oberto och O’Leary (punkt 67).
54 Beslut av den 18 juni 2020 ( T‑42/20, ej publicerat, EU:T:2020:278).
55 Av beslutet om hänskjutande följer att föräldrarna inte har uttömt den administrativa kanal som föreskrivs i artikel 66 i 2014 års reglemente, vilken utgör en förutsättning för att inge ett överklagande i ett tvisteärende till besvärsnämnden enligt artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, på grundval av artikel 67 i detta reglemente. Se punkterna 15 och 16 i detta förslag till avgörande.
56 Det ska även påpekas att enligt artikel 62.2 sjätte stycket i 2014 års reglemente ska ”[b]edömningar av elevernas kapacitet, tilldelning av ett betyg för en uppsats eller ett arbete under läsåret och bedömningen av de särskilda omständigheter som avses i artikel 61.B-5 omfattas av lärarrådets exklusiva behörighet” och ”kan inte överklagas”. Se, i detta hänseende, beslut 15/49 av den 10 oktober 2015, punkterna 4, 10 och 11, samt beslut 16/62 av den 14 mars 2017, punkt 12.
57 Däremot angav generaladvokaten Mengozzi, i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkterna 59 och 60), att besvärsnämnden visserligen förklarade att den var beredd att erkänna att de grundläggande principerna kunde tjäna som referens för verksamheten vid Europaskolornas organ vid sidan av deras egna rättsregler, men att det utrymme för skönsmässiga bedömningar som Europaskolornas besvärsnämnd därigenom förbehöll sig när det gällde att fastställa särskilt unionsrättsliga regler och principer inte, i förhållande till de i det målet berörda personerna, det vill säga timlärarna, kunde garanteras att den allmänna principen om förbud mot rättsmissbruk iakttogs, vilken när det gäller arbetsförhållanden inom unionen specifikt kommer till uttryck genom rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43). Se, i detta hänseende, fotnot 68 i detta förslag till avgörande.
58 Vad gäller, bland annat, ett överklagande i ett tvisteärende som avser ogiltigförklaring av ett beslut av lärarrådet på Scuola de Varese och biträdande generalsekreterarens beslut, se beslut 14/44 av den 24 september 2014, punkterna 22–24. I sak har besvärsnämnden konstaterat att ”då det angripna beslutet i vilket sökandenas administrativa överklagande ogillades brister i motiveringen, eftersom de betyg som anges vara sökandenas sons, såsom sökandena har gjort gällande och [Europaskolorna] har erkänt, är felaktiga, vilket utgör såväl en bristande motivering som ett fel i de faktiska omständigheterna”. Denna nämnd drog slutsatsen att ”även om [den] inte har behörighet att pröva om lärarrådets pedagogiska bedömning är välgrundad, ska [Europaskolorna] dra de slutsatser som krävs till följd av ogiltigförklaringen av beslutet att inte flytta upp sökandenas som till nästa årskurs”.
59 Det framgår visserligen av vissa beslut av besvärsnämnden som meddelats sedan 2010 att tolkningen av bestämmelserna i 2005 och 2014 års reglemente med tillämpning av principen om ett effektivt domstolsskydd inte brister, men att andra delar av besluten förefaller mindre tydliga i detta avseende. Se, bland annat, beslut 16/62 av den 14 mars 2017, punkterna 13 och 14: ”… Det är således endast för det fall åsidosättandet av en relevant bestämmelse har kunnat påverka en sådan bedömning som denna kan vara föremål för en rättslig prövning. Skulle det för övrigt förhålla sig annorlunda om det räckte att konstatera att lärarrådets bedömning avseende oförmågan att … flyttas upp till nästa klass under alla omständigheter, mot bakgrund av handlingarna i målet och det omtvistade beslutet, som har fattats näst intill enhälligt och som är tydligt motiverat, inte kan anses vara behäftat med ett uppenbart fel”. Min kursivering.
60 Den tvist som ledde fram till detta beslut avsåg en sammanslutning av föräldrar till elever på den aktuella Europaskolan. Lärarrådet hade nämligen inskränkt rösträtten för sammanslutningar av föräldrar och personal till en enda röst vid styrelsemötena, i strid med artiklarna 19, 20 och 23 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Artiklarna 66 och 67 föreskrev emellertid inte något förfarande som gjorde det möjligt för en förälder till en elev eller för en sammanslutning av föräldrar att direkt ifrågasätta lagligheten av ett beslut av styrelsen, såsom det ska var aktuellt i den tvisten.
61 Det bör påpekas att besvärsnämnden, i detta beslut (punkt 26), hade funnit att ”när ett beslut av styrelsen, även om det har en allmän eller reglerande räckvidd, direkt påverkar en rättighet eller förmån som konventionen angående stadgan för Europaskolorna tillerkänner en person eller en tydligt identifierad kategori av personer och som skiljer sig från samtliga andra berörda personer, utan att det är säkert att nämnda person eller kategori har möjlighet att överklaga ett individuellt beslut som har fattats på grundval av ett sådant beslut, ska detta anses utgöra en handling som negativt påverkar denna person eller kategori i den mening som avses i artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Nämnden är således, i princip, behörig att pröva ett överklagande av en sådan handling”. Min kursivering.
62 Se, bland annat, besvärsnämndens beslut 22/62 av den 2 december 2022, punkt 8: ”Denna [n]ämnd har redan haft tillfälle att precisera att avsaknaden av möjligheter till överklagande i föreskrifterna inte utgjorde hinder för ett överklagande till denna nämnd och att ett beslut om avslag på en begäran, i förevarande falla en begäran om ändring av val, kan vara föremål för en rättslig prövning. Således har besvärsnämnden funnit att ett beslut som djupt påverkar den grundläggande anknytningen mellan skolan och eleven och dennes rätt till utbildning som erkänns i artikel 14 i [stadgan], kan vara föremål för en rättslig prövning enligt principer som är tillämpliga i en rättsstat ([a]rtikel 47 i denna stadga).” Se även beslut 15/38 av den 11 februari 2016, punkt 12, och beslut 19/35 av den 29 augusti 2019, punkt 10.
63 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 37), dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 45), och dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 50).
64 Se, i detta hänseende, punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
65 Det ska erinras om denna dom avsåg ett mål mellan å ena sidan 137 lärare som utstationerats av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland vid Europaskolorna och å andra sidan Europaskolorna. Målet gällde dels Europaskolornas beslut att inte anpassa deras löner för perioden före den 1 juli 2008 till följd av värdeminskningen för pund sterling, dels den tillämpliga beräkningsmetoden för att anpassa lönerna till svängningarna i växelkursen för andra valutor än euron efter detta datum.
66 Domarna Miles m.fl. (punkterna 37–39) och Oberto och O’Leary (punkt 72).
67 Se, för ett liknande resonemang, domen Miles m.fl. (punkterna 45 och 46). Som domstolen angav i punkt 41 i den domen, utgör besvärsnämnden inte någon sådan domstol som är gemensam för flera medlemsstater och som kan jämföras med Beneluxdomstolen.
68 Domstolen erkände, i punkterna 44 och 45 i domen Miles m.fl. och i punkt 74 i domen Oberto och O’Leary att ”det var tänkbart att det fanns en möjlighet, eller till och med en skyldighet, för besvärsnämnden att vända sig till EU-domstolen i en tvist mellan [en Europaskola och personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna], i vilken de allmänna principerna i unionsrätten ska tillämpas, men den fann att det ankom på medlemsstaterna att reformera det system för domstolsskydd som för närvarande gäller enligt konventionen angående stadgan för Europaskolorna”. Min kursivering. Även om jag instämmer med domstolens resonemang, går det enligt min uppfattning inte att förneka att denna omöjlighet för besvärsnämnden att ställa tolkningsfrågor till domstolen i vissa fall skulle undergräva unionsrättens enhetlighet och konsekvens. Se, i detta hänseende, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Miles m.fl. ( C‑196/09, EU:C:2010:777, punkterna 72, 73 och 76). Bland annat en läsning av generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkt 62) visar tydligt att en sådan reform, trots den nivå av rättsligt skydd som besvärsnämnden garanterar personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna, med avseende på den materiella unionsrätten, har visat sig vara nödvändig. Se, i detta hänseende, fotnot 57 i detta förslag till avgörande.
69 Se punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.
70 Domen Miles m.fl. (punkt 38). Se även första och tredje skälen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Se punkt 42 i detta förslag till avgörande.
71 Se punkt 34 i detta förslag till avgörande.
72 Det ska erinras om att domstolen redan har slagit fast att företrädet framför sekundärrättsakterna på det unionsrättsliga planet inte utsträcker sig till primärrätten och i synnerhet inte till de allmänna principerna, som de grundläggande rättigheterna utgör en del av. Se dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 308).
73 Ingåendet av ett internationellt avtal i strid med fördragen kan ogiltigförklaras av domstolen. Se, bland annat, dom av den 10 mars 1998, Tyskland/rådet ( C‑122/95, EU:C:1998:94). Se även, analogt, dom av den 26 februari 2015 H/domstolen ( C‑221/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:126, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
74 Tridimas, T., The General Principles of EU Law, Oxford EC Law Library, Oxford, 2009, s. 51.
75 Se punkterna 7 och 66 i detta förslag till avgörande.
76 Se punkt 7 i detta förslag till avgörande. Under alla omständigheter kan, såsom kommissionen har angett till svar på en fråga som domstolen ställt, internationell rätt inte berättiga ett åsidosättande av den allmänna principen om ett effektivt skydd. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 2020, Rina ( C‑641/18, EU:C:2020:349, punkterna 57–60), och mitt förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2020:3, punkt 129).
77 Punkt 43.
78 Punkt 73.
79 Vilken besvärsnämnden, mot bakgrund av sin praxis, inte kan vara ovetande om. Se punkterna 84–86 i detta förslag till avgörande.