Förslag till avgörande av generaladvokat Rantos – Mål C‑671/22 Bezirkshauptmannschaft Spittal an der Drau
Inledning
1. Begäran om förhandsavgörande har framställts av Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike) i ett mål som rör ett överklagande som bolaget T GmbH (nedan kallad klaganden) har gett in till följd av att bolagets ansökan om tillstånd att uppföra ett båthus vid en sjö i delstaten Kärnten (Österrike) avslagits med motiveringen att sjöns vattenstatus inte kunde anses uppfylla villkoren enligt unionsrätten på grund av bristfällig förvaltning av fiskeresurserna.
2. I detta mål ska det fastställas huruvida det endast är ”av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorer” som ska beaktas när en sjös ekologiska status ska fastställas enligt de kriterier som anges i tabell 1.2.2 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG och ingen annan av människor framkallad påverkan.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3. I artikel 1 i direktiv 2000/60, som har rubriken ”Syfte”, anges följande:
”Syftet med detta direktiv är att upprätta en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten, för att
a) hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem och, såvitt avser deras vattenbehov, även terrestra ekosystem och våtmarker som är direkt beroende av akvatiska ekosystem,
…”
4. I artikel 2 i direktivet, som har rubriken ”Definitioner”, anges följande:
”I detta direktiv tillämpas följande definitioner:
1. ytvatten: inlandsvatten utom grundvatten; vatten i övergångszon och kustvatten utom när det gäller kemisk status då det även skall inbegripa territorialvatten.
…
10. ytvattenförekomst: en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka.
…
17. ytvattenstatus: allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst.
18. god ytvattenstatus: den status som uppnås av en ytvattenförekomst när både dess ekologiska status och dess kemiska status åtminstone är ’god’.
…
21. ekologisk status: ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten, klassificerad i enlighet med bilaga V.
22. god ekologisk status: status hos en ytvattenförekomst, klassificerad i enlighet med bilaga V.
…”
5. I artikel 4 i direktivet, som har rubriken ”Miljömål”, anges följande:
”1. Vid genomförande av de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt skall medlemsstaterna
a) när det gäller ytvatten
i) genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster, om inte annat följer av tillämpningen av punkterna 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8,
ii) skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster om inte annat följer av tillämpningen av punkt iii när det gäller konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster i syfte att uppnå en god ytvattenstatus senast 15 år efter detta direktivs ikraftträdande i enlighet med bestämmelserna i bilaga V, om inte annat följer av tillämpningen av de förlängningar som beslutats i enlighet med punkt 4 och av tillämpningen av punkterna 5, 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8,
…”
6. I punkt 1.2 i bilaga V till samma direktiv, som har rubriken ”Normativa definitioner för klassificeringen av ekologisk status”, anges följande:
”Tabell 1.2 Allmän definition för floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten
I texten som följer ges en allmän definition av ekologisk kvalitet. De värden för kvalitetsfaktorer för ekologisk status i vardera ytvattenkategori som anges i tabellerna 1.2.1–1.2.4 nedan ska användas vid klassificeringen.
Faktorer | Hög status | God status | Måttlig status
Allmänt | Det finns inga eller endast mycket små av människor framkallade förändringar av ytvattenförekomstens värden för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, jämfört med de värden som normalt gäller för denna typ av förekomst vid opåverkade förhållanden. Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avspeglar de värden som normalt är förknippade med denna typ vid opåverkade förhållanden och uppvisar inga eller mycket små tecken på störningar. Dessa är de typspecifika förhållandena och samhällena. | Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. | Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avviker i måttlig omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. Värdena visar på måttliga av mänsklig verksamhet framkallade störningar och är avsevärt mer påverkade än vid förhållanden med god status.
Vatten med status under måttlig skall klassificeras som otillfredsställande eller dåliga.
Vatten som uppvisar tecken på större förändringar av värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna för typen av ytvattenförekomst i fråga, och i vilka de relevanta biologiska samhällena avviker väsentligt från dem som normalt är förknippade med denna typ av ytvattenförekomst vid opåverkade förhållanden, skall klassificeras som otillfredsställande.
Vatten som uppvisar tecken på allvarliga förändringar av värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna för typen av ytvattenförekomst i fråga, och i vilka de relevanta biologiska samhällen som normalt är förknippade med denna typ av ytvattenförekomst vid opåverkade förhållanden saknas, skall klassificeras som dåliga.”
7. Denna allmänna definition i punkt 1.2 i direktiv 2000/60 följs av särskilda definitioner av ”ekologisk status i floder” (punkt 1.2.1), ”sjöar” (punkt 1.2.2), ”vatten i övergångszon” (punkt 1.2.3) och i ”kustvatten” (punkt 1.2.4). I var och en av dessa fyra kategorier grundar sig bedömningen av den ekologiska statusen på tre faktorer, nämligen biologiska kvalitetsfaktorer, hydromorfologiska kvalitetsfaktorer och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Var och en av dessa kvalitetsfaktorer omfattar en lång förteckning över parametrar.
8. När det i synnerhet gäller sjöar, anges följande i tabell 1.2.2 i bilaga V till direktivet, som har rubriken ”Definition av hög, god och måttlig ekologisk status i sjöar”:
”Biologiska kvalitetsfaktorer
Faktorer | Hög status | God status | Måttlig status
… | … | … | …
Fiskfauna | Artsammansättning och förekomst motsvarar helt eller nästan helt opåverkade förhållanden. Alla typspecifika arter som är känsliga för påverkan förekommer. Fisksamhällenas åldersstruktur uppvisar få tecken på av människor framkallade störningar och den tyder inte på brister i någon särskild arts fortplantning eller utveckling. | Det finns sådana lätta förändringar i artsammansättning och förekomst i förhållande till de typspecifika samhällena som kan hänföras till av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Fisksamhällenas åldersstruktur uppvisar tecken på störningar som kan tillskrivas av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna och åldersstrukturen tyder i vissa fall på brister i en särskild arts fortplantning eller utveckling av en omfattning som gör att vissa åldersgrupper kan saknas. | Det finns sådana måttliga förändringar i fiskarternas sammansättning och förekomst i förhållande till de typspecifika samhällena som kan hänföras till av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Fisksamhällenas åldersstruktur uppvisar betydande tecken på störningar, som kan tillskrivas av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna av en omfattning som gör att en måttlig andel av de typspecifika arterna saknas eller förekommer i mycket begränsad utsträckning.
… | … | … | …
Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer
Faktorer | Hög status | God status | Måttlig status
… | … | … | …
Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer
Faktorer | Hög status | God status | Måttlig status
… | … | … | …
…”
Österrikisk rätt
9. Enligt § 30a.1 i Wasserrechtsgesetz 1959 (1959 års lag om vattenskydd) av den 16 oktober 1959, i dess lydelse den 22 november 2018, ska ytvatten skyddas, förbättras och återställas i syfte att förhindra att ytvattnets status försämras. Målstatus för ett ytvatten uppnås när ytvattenförekomsten har åtminstone god ekologisk status och god kemisk status.
10. I § 104a.1 led 1 b WRG anges att projekt som på grund av ändringar av en ytvattenförekomsts hydromorfologiska egenskaper eller av en ändring av grundvattennivån kan antas leda till en försämring av en ytvattenförekomsts eller en grundvattenförekomsts status, under alla omständigheter är projekt som kan påverka överväganden av allmänintresse.
11. I § 105.1 WRG anges att en ansökan om tillstånd till ett projekt får avslås av hänsyn till allmänintresset, i synnerhet om projektet kan leda till en betydande försämring av vattnets ekologiska status eller väsentligt inkräktar på mål som följer av andra bestämmelser i unionsrätten.
Tvisten i det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen
12. Den 7 november 2013 inkom sökanden till Bezirkshauptmannshaft Spittal an der Drau (förvaltningsmyndighet i distriktet Spittal an der Drau, Österrike) med en ansökan om tillstånd att uppföra ett båthus (nedan kallat projektet) vid sjön Weißensee, som är en naturlig stillastående ytvattenförekomst med en area på 6,53 km2, belägen i delstaten Kärnten (Österrike) (nedan kallad sjön).
13. Ansökan avslogs genom beslut av den 25 maj 2016 varvid klaganden överklagade till Landesverwaltungsgericht Kärnten (Regionala förvaltningsdomstolen i Kärnten, Österrike), som genom dom av den 21 februari 2020 fastställde avslagsbeslutet. Förvaltningsdomstolen menade att fiskfaunans kvalitet och, följaktligen, den allmänna ytvattenstatusen i sjön var ”måttlig” på grund av en bristfällig förvaltning av fiskeresurserna. Projektet kunde därför inte tillåtas, med hänsyn till den berörda medlemsstatens skyldigheter att enligt direktiv 2000/60 vidta åtgärder i syfte att nå en ”god status” hos ytvattnet och förbjuda alla åtgärder som kan utgöra hinder för eller inte syftar till att bidra till en förbättring av vattnets kvalitet.
14. Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen), hänskjutande domstol vid vilken klaganden har vidhållit sin talan, anser att direktiv 2000/60 inte föreskriver att tillstånd ska nekas för ”neutrala” projekt – det vill säga projekt som inte bidrar till en god ytvattenstatus, såvida de inte leder till att vattenförekomstens status försämras – utan endast att tillstånd ska nekas till ett projekt med icke försumbara effekter på den berörda ytvattenförekomstens status.
15. Den hänskjutande domstolen menar att det alltså ska bedömas huruvida projektet på ett icke försumbart sätt inkräktar på åtgärder som planerats eller krävs för att ytvattnet ska uppnå god status. Detta föranleder frågan huruvida sjöns ekologiska status ska klassificeras på en lägre nivå än ”god”, vilket utlöser en förbättringsskyldighet enligt direktiv 2000/60. Den hänskjutande domstolen hyser tvivel i frågan huruvida en störning i fiskfaunan som enbart beror på åtgärder för fiskeriförvaltning, inte på av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, påverkar klassificeringen av statusen för den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskefauna” i punkt 1.2.2 i bilaga V till direktiv 2000/60, som ”hög”, å ena sidan, och ”god” eller ”måttlig, å andra sidan.
16. Mot denna bakgrund har Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen) beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:
”1) Ska bilaga V punkt 1.2.2 (definitioner av hög, god och måttlig ekologisk status i sjöar) i [direktiv 2000/60] tolkas så, att ’påverkade förhållanden’ i tabellen ’biologiska kvalitetsfaktorer’, rad ’fiskfauna’, spalt ’hög status’, uteslutande ska förstås som av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer?
Om den första tolkningsfrågan besvaras nekande:
2) Ska den ovannämnda bestämmelsen tolkas så, att om den biologiska kvalitetsfaktorn ’fiskfauna’ avviker från ’hög status’ på grund av andra påverkade förhållanden än av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, leder detta till att den biologiska kvalitetsfaktorn ’fiskfauna’ inte heller kan klassificeras som ’god’ eller ’måttlig’ status?”
17. Klaganden, den österrikiska och den irländska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till domstolen.
Bedömning
18. Den hänskjutande domstolen har ställt sina två tolkningsfrågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida hänsyn ska tas, när en sjös ekologiska status ska fastställas (som ”hög”, ”god” eller ”måttlig”) med avseende på den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskfauna” i tabell 1.2.2 i bilaga V till direktiv 2000/60 (nedan kallad fastställandet av fiskfaunans ekologiska status), enbart till ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna” och inte till annan av människor framkallad påverkan, såsom påverkan genom åtgärder för förvaltning av fiskeresurser.
19. Den hänskjutande domstolens tvivel rör den omständigheten att det anges i definitionen av ”hög” ekologisk status för fiskfauna i tabellen att det inte ska förekomma av människor framkallade störningar (utan vidare angivelse) medan det, i definitionen av ”god” eller ”måttlig” ekologisk status för fiskfauna i tabellen anges mer eller mindre omfattande tecken på störningar som kan beror på av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.
20. I de följande punkterna, efter några inledande reflektioner om tolkningsfrågornas relevans, granskar jag räckvidden av de aktuella bestämmelserna, med beaktande av – enligt domstolens fasta praxis – bestämmelserna lydelse samt de mål som eftersträvas med de föreskrifter i vilka de ingår och, i förekommande fall, förarbetena till dessa föreskrifter.
Inledande synpunkter
21. Det råder inga tvivel om att påverkan av åtgärder för förvaltning av fiskeresurser, till exempel inplantering av främmande fiskarter i en sjö, utgör ”av människor framkallad påverkan”, det vill säga en påverkan som orsakats av mänsklig aktivitet.
22. Den hänskjutande domstolen anser emellertid att de aktuella åtgärderna för förvaltning av fiskeresurser visserligen är åtgärder som får en av människor framkallad påverkan men att de inte utgör åtgärder med sådan påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Samma förhållningssätt har intagits av klaganden samt av den österrikiska och den irländska regeringen. Kommissionen menar att åtgärder för förvaltning av fiskeresurser skulle kunna ha en av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.
23. Jag delar kommissionens uppfattning. Jag menar nämligen att det framgår av själva etymologin till ordet ”hydromorfologisk” att det inbegriper alla åtgärder som är avsedda att påverka vattnets status, däribland åtgärder för förvaltning av fiskeresurser. Jag anser närmare bestämt att störningar i fiskfaunan per definition leder till störningar i de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska faktorerna i en vattenförekomst.
24. För det fall domstolen godtar denna tolkning, är tolkningsfrågorna inte längre relevanta, eftersom de aktuella åtgärderna för förvaltning av fiskeresurserna i det nationella målet under alla omständigheter utgör åtgärder med en av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna vilka ska beaktas när den ekologiska statusen för fiskfaunan i sjön ska fastställas.
25. I ett förfarande enligt artikel 267 FEUF, vilket grundar sig på en tydlig uppdelning mellan de nationella domstolarnas och EU-domstolens uppgifter, ska nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten enligt EU-domstolens fasta praxis presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva.
26. I de följande punkterna föreslår jag därför ett svar på den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor, vilka i allt väsentligt har ställts för att EU-domstolen ska klargöra huruvida en av människor framkallad påverkan på andra faktorer än de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna även är relevant för klassificeringen av en sjös ekologiska status med avseende på den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskfauna”, i enlighet med definitionen av den ekologiska statusen för fiskfauna.
Bokstavstolkning av de relevanta bestämmelserna
27. Definitionen av den ekologiska statusen för fiskfauna omfattar tre kategorier (”hög”, ”god” och ”måttlig”) vilka är formulerade på ett komplicerat, för att inte säga, osammanhängande sätt.
28. För att den ekologiska statusen ska klassificeras som ”hög” med avseende på fiskfauna ska följande tre villkor vara uppfyllda: Det första villkoret är att artsammansättning och förekomst helt eller nästan helt ska motsvara ”opåverkade förhållanden.” Det andra är att alla typspecifika arter som är känsliga för påverkan ska förekomma. Det tredje att fisksamhällenas åldersstruktur ska uppvisa få tecken på ”av människor framkallade störningar” (utan vidare angivelse) och inte tyda på brister i någon särskild arts fortplantning eller utveckling.
29. Klassificeringen av fiskfaunans ekologiska status som ”god” och ”måttlig” är vidare förenad med två villkor som sammanfaller med det första och det tredje villkoret för ”hög status”, men som definieras på ett helt annat sätt, nämligen följande: Det första villkoret är det finns lätta förändringar i arternas sammansättning och förekomst i förhållande till de typspecifika samhällena (”god status”) eller måttliga förändringar i dessa samhällen (”måttlig status”) vilka kan hänföras till av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Det andra villkoret är att fisksamhällenas åldersstruktur uppvisar antingen tecken på störningar som kan tillskrivas av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna och i vissa fall tyder på brister i en särskild arts fortplantning eller utveckling av en omfattning som gör att vissa åldersgrupper kan saknas (”god status”), eller betydande tecken på störningar, av en omfattning som gör att en måttlig andel av de typspecifika arterna saknas eller förekommer i mycket begränsad utsträckning (”måttlig status”).
30. De två tolkningsfrågorna ska därmed, enligt den bokstavliga lydelsen av de relevanta bestämmelserna, besvaras så, att klassificeringen ”hög” ekologisk status med avseende på fiskfaunan inte hänför sig enbart till störningar som beror på ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna” och att klassificeringarna ”god” och ”måttlig” ekologisk status endast hänför sig till störningar som beror på ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna”.
31. Definitionerna som har granskats är emellertid formulerade på ett sådant komplext, oprecist och motsägelsefullt sätt, att bestämmelserna är mycket svårtillämpade. Det krävs därför en kontextuell och teleologisk tolkning, inte minst med beaktande av bestämmelsernas tillkomst, för att avhjälpa denna svårighet.
Kontextuell tolkning av de relevanta bestämmelserna
32. Definitionen av fiskfaunans ekologiska status finns i punkt 1.2 i bilaga V till direktiv 2000/60, vilken har titeln ”Normativa definitioner för klassificeringen av ekologisk status”.
33. Tabell 1.2 i denna bilaga, som har rubriken ”Allmän definition för floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten” (nedan kallad ”allmän definition av ekologisk status”), ger bland annat en allmän definition av den ekologiska kvaliteten på floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten, vilken följs av särskilda definitioner av den ekologiska statusen för floder (punkt 1.2.1), sjöar (punkt 1.2.2), vatten i övergångszon (punkt 1.2.3) och kustvatten (punkt 1.2.4). I var och en av dessa ytvattenkategorier ska medlemsstaterna, för att bedöma den ekologiska statusen, grunda sig på tre kategorier av kvalitetsfaktorer, nämligen biologiska kvalitetsfaktorer, fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, och var och en av dessa kvalitetsfaktorer omfattar specifika parametrar.
34. Ekologisk status för dessa tre kvalitetsfaktorer definieras alltså oberoende, och fiskfaunan bedöms mot bakgrund av den biologiska kvalitetsfaktorn, inte de hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna. I definitionen av fiskfaunans ekologiska statusar, som hör till de biologiska kvalitetsfaktorerna, hänvisas emellertid – för kategorierna ”god status” och ”måttlig status” (men inte för kategorin ”hög status”) till fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer.
35. Mot den bakgrunden anser jag att definitionen av fiskfaunans ekologiska statusar ska tolkas mot bakgrund av den allmänna definitionen av ytvattnens ekologiska kvalitet.
36. Vad beträffar kategorin ”hög status” anges i den allmänna definitionen av den ekologiska kvaliteten att ”[v]ärdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avspeglar de värden som normalt är förknippade med denna typ vid opåverkade förhållanden och uppvisar inga eller mycket små tecken på störningar” och att ”[d]essa är de typspecifika förhållandena och samhällena.” Vad beträffar de biologiska kvalitetsfaktorerna hänvisar definitionen alltså inte till av människor framkallade förändringar av värdena för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.
37. Vad sedan beträffar kategorierna ”god status” och ”måttlig status” kräver definitionen att ”[v]ärdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden” (kategorin ”god status”) respektive att värdena ”avviker i måttlig omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden” och ”visar på måttliga av mänsklig verksamhet framkallade störningar och är avsevärt mer påverkade än vid förhållanden med god status” (kategorin ”måttlig status”).
38. Den allmänna definitionen av den ekologiska kvaliteten hos ytvatten hänför sig alltså inte till störningar som berör på specifika orsaker, såsom av människor framkallade förändringar av värdena för fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer.
39. När det först gäller kategorin ”hög status” tycks de formuleringar som används både i den allmänna definitionen av ekologisk kvalitet och i definitionen av de ekologiska statusarna för fiskfauna under dessa omständigheter inte ge stöd för att bedömningen ska begränsas till störningar eller snedvridningar av fysikalisk-kemisk och hydromorfologisk art.
40. När det sedan gäller kategorierna ”god status” och ”måttlig status”, vill jag först påpeka att det anges i den allmänna definitionen av den ekologiska kvaliteten och de ekologiska statusarna för fiskfauna, enligt min mening urskillningslöst och slumpmässigt, antingen förekomst av ”av människor framkallad påverkan” eller ”av mänsklig verksamhet framkallade störningar”, eller bara förekomst av ”störningar” (i princip utan anknytning till mänsklig verksamhet). Med beaktande av svårigheten att tolka dessa formuleringar som inte är vare sig exakta eller samstämmiga, anser jag först och främst att även om alla dessa hänvisningar (explicit eller implicit) hänför sig till ett mänskligt ingripande, beror det på att störningarna i fråga normalt orsakas av mänsklig verksamhet, inte på att det var unionslagstiftarens avsikt att begränsa denna bedömning till mänskliga ingripanden. Vidare anser jag att hänvisningarna till av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna används på ett icke-uttömmande sätt och inbegriper alla ingripanden av människan, eftersom det vanligtvis är sådan påverkan (av fysikalisk-kemisk och hydromorfologisk art) som ger upphov till förändringar av de biologiska kvalitetsfaktorerna och alltså av fiskfaunan. I och med att ”god” och ”måttlig” status definieras på grundval av samma indikatorer som ”hög” status (beroende på den avvikelse som konstaterats), skulle det slutligen enligt min mening vara motsägelsefullt om alla störningar skulle beaktas vid bedömningen av den sistnämnda statusen och om vissa av dessa störningar inte skulle beaktas när det är skillnaden mellan hög status och ”god” eller ”måttlig” status som ska mätas.
41. Efter dessa överväganden vill jag besvara tolkningsfrågorna så, att alla av människor framkallade störningar eller förändringar ska beaktas när det gäller att fastställa fiskfaunans ekologiska status.
De relevanta bestämmelsernas tillkomst
42. Vad beträffar tillkomsten av de relevanta bestämmelserna vill jag påpeka att utformningen av direktiv 2000/60, och särskilt dess bilaga V, föranledde en hel del diskussioner.
43. I kommissionens första förslag till direktiv grundade sig nämligen definitionerna av de ekologiska statusarna på beskrivningar, utan att det ställdes några krav på särskilda effekter. Det var under lagstiftningsförfarandet som hänvisningarna till ”av människor framkallad påverkan” och, i synnerhet, ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna” infördes. Skälet till dessa ändringar angavs emellertid aldrig uttryckligen, och därför anser jag inte att några särskilda slutsatser kan dras av den omständigheten.
44. Jag anser följaktligen att en granskning av de relevanta bestämmelsernas tillkomst inte ger någon användbar information för att besvara de frågor som den hänskjutande domstolen har ställt.
Teleologisk tolkning av de relevanta bestämmelserna
45. Direktiv 2000/60 är ett ramdirektiv som antagits med stöd av artikel 175.1 i EG‑fördraget (nu artikel 192.1 FEUF). I direktivet fastställs gemensamma principer och en allmän handlingsram för vattenskydd. Genom direktivet säkerställs samordning, integration och, på lång sikt, utveckling av allmänna principer samt strukturer som möjliggör ett skydd och en ekologiskt hållbar vattenanvändning inom Europeiska unionen. De gemensamma principer och den allmänna handlingsram som fastställs i direktivet ska senare utvecklas av medlemsstaterna genom antagandet av specifika åtgärder i enlighet med de tidsfrister som anges i direktivet. Direktivet syftar dock inte till någon fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning på vattenområdet.
46. Enligt artikel 1 a i direktivet är syftet med direktivet att upprätta en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten, för att hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem samt terrestra ekosystem och våtmarker som, vad beträffar sina vattenbehov, är direkt beroende av akvatiska ekosystem.
47. De miljömål som medlemsstaterna är skyldiga att uppnå när det gäller ytvatten anges i artikel 4.1 a i direktivet. Bestämmelsen föreskriver två olika mål, vilka dock har ett nära samband. För det första ska medlemsstaterna enligt artikel 4.1 a i direktivet genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster (skyldighet att förebygga försämring). Enligt artikel 4.1 a ii och iii i direktiv 2000/60 ska medlemsstaterna skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster i syfte att uppnå en god ytvattenstatus senast år 2015 (skyldighet att förbättra). Både skyldigheten att förbättra och skyldigheten att förebygga en försämring av vattenförekomsterna har till syfte att uppnå de kvalitetsmål som eftersträvas av unionslagstiftaren, det vill säga att bevara eller återställa en god status, en god ekologisk potential och en god kemisk status avseende ytvattenförekomster.
48. Artikel 4.1 a i direktiv 2000/60 anger inte endast, såsom en programförklaring, mål för förvaltningsplaneringen, utan har också en tvingande verkan så snart den berörda vattenförekomstens ekologiska status har fastställts, i varje steg i det förfarande som föreskrivs i detta direktiv. Bestämmelsen innehåller således inte enbart principiella skyldigheter, utan den avser även enskilda projekt.
49. Behöriga nationella myndigheter är enligt artikel 4.1 i direktiv 2000/60 skyldiga, att vid tillståndsprövningen för ett projekt – således innan beslut i ärendet fattas – kontrollera huruvida projektet kan få negativa effekter för vattnet som skulle strida mot skyldigheten att förebygga försämring av respektive skyldigheten att förbättra yt- och grundvattenförekomsters status.
50. Under dessa omständigheter skulle det åtminstone vara svårt, såsom kommissionen har gjort gällande, att säkerställa ett fullständigt skydd (bevarande och förbättring) av statusen i de akvatiska ekosystemen om man, vid bedömningen av fiskfaunans status i sjöar, skulle bortse från av människor framkallade störningar (i fiskarternas sammansättning och förekomsten eller andra störningar) som inte skulle ha orsakats av en förändring av de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.
51. En restriktiv tolkning, enligt vilken hänsyn inte borde tas till vissa av människor framkallade förändringar vid tillämpning av definitionen ”hög” status på fiskfaunans ekologiska status, tycks dessutom, såsom den österrikiska regeringen har gjort gällande, göra själva faktorn ”fiskfauna” irrelevant. Mot bakgrund av syftena med direktiv 2000/60 skulle det nämligen vara svårt att godta att vissa försämringar av fiskfaunan (såsom, i förekommande fall, en försämring av fiskbeståndet) inte skulle påverka klassificeringen av fiskfaunans kvalitet enligt de relevanta bestämmelserna i bilaga V till direktivet.
52. En teleologisk tolkning av de relevanta bestämmelserna tycks alltså bekräfta att hänsyn ska tas, vid fastställandet av fiskfaunans ekologiska status, till alla störningar i fiskarternas sammansättning och förekomst och i fisksamhällenas åldersstruktur.
Avslutande överväganden
53. Jag upprepar min ståndpunkt att åtgärder för förvaltning av fiskeresurser bör anses ha en av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Denna tolkning innebär att tolkningsfrågorna förlorar sin relevans, i den meningen att åtgärder för förvaltning av fiskeresurser i varje fall omfattas av definitionen ”av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer” och ska beaktas vid definitionen av fiskfaunans alla ekologiska statusar.
54. Mot denna bakgrund, och då det är den hänskjutande domstolen som ska fastställa de relevanta faktiska omständigheterna, har jag besvarat den allmännare frågan huruvida definitionen av fiskfaunans ekologiska status kräver att hänsyn tas till alla åtgärder som medför en av människor framkallad påverkan, varvid hänvisningen till fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte ska tolkas så, att den begränsar relevansen av andra åtgärder som medför en av människor framkallad påverkan.
55. I detta avseende föreslår jag, mot bakgrund av det ovan anförda, att den hänskjutande domstolens frågor ska besvaras så, att definitionen av fiskfaunans ekologiska status som ”hög”, ”god” och ”måttlig” ska tolkas så, att ”en av människor framkallad störning” ska anses avse alla störningar som har sitt ursprung i en mänsklig verksamhet, däribland alla ändringar som kan påverka fiskarternas sammansättning och förekomst.
Förslag till avgörande
56. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike) på följande sätt: Definitionen av den ekologiska statusen för den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskfauna” som ”mycket god status”, ”god status” och ”genomsnittlig status” i tabell 1.2.2 i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, ska tolkas på följande sätt: En ”av människor framkallad störning” ska anses avse alla störningar som har sitt ursprung i en mänsklig verksamhet, däribland alla ändringar som kan påverka fiskarternas sammansättning och förekomst.
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).
3 Slutligen finns det en särskild kategori (punkt 1.2.5) som rör ”kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomster”.
4 BGBl. 215/1959.
5 BGBl. I, 73/2018, nedan kallad WRG.
6 Den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskfauna” i sjön skulle närmare bestämt klassificeras som ”otillfredsställande” på grund av att fiskarternas sammansättning och förekomst avvek från de typspecifika samhällena. Av ursprungligen åtta fiskarter fanns bara sex arter kvar, samtidigt som nio främmande arter hade tillkommit till följd av bristfällig förvaltning av fiskbestånden.
7 Båthusets uppförande skulle inte leda till en förändring av sjöns allmänna status, men det skulle inte heller leda till att förbättra ytvattnets status, eftersom byggnaden nära stranden skulle tränga undan fiskarnas lekområden.
8 Den hänskjutande domstolen menar att det ankommer på Landesverwaltungsgericht Kärnten (Regionala förvaltningsdomstolen i Kärnten) att bedöma dessa åtgärder.
9 Vilka åtgärder i det nu aktuella fallet är ansvariga för försämringen av sjöns fiskfauna.
10 Se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
11 I majoriteten av språkversionerna används ord som allmänt och utan åtskillnad anger en orsak som har sitt ursprung i någon form av mänskligt ingripande, såsom adjektivet ”antropogen” i den tyska versionen och ”anthropogénique” i den franska versionen, vilka är sammansatta av de grekiska orden ”άνθρωπος” (människa) och ”γένος” (ursprung).
12 I den allmänna kategorin av åtgärder med en av människor framkallad påverkan finns det med andra ord åtgärder med en påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna och åtgärder med en annan påverkan, såsom åtgärder för förvaltning av fiskeresurser.
13 Parterna har emellertid intagit olika ståndpunkter i frågan huruvida av människor framkallad påverkan som inte rör de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (däribland åtgärder för förvaltning av fiskeresurser) ska beaktas vid klassificeringen av status för den biologiska kvalitetsfaktorn ”fiskfauna”. Den österrikiska regeringen har föreslagit ett jakande svar medan klaganden och den irländska regeringen har föreslagit ett nekande svar.
14 Kommissionen har i detta avseende hänvisat till flera vetenskapliga studier.
15 Termen ”hydromorfologisk” avser formen av en vattenförekomst. Ordet är sammansatt av de grekiska orden ”ύδωρ” (vatten), ”μορφή” (form) och ”λόγος” (studie). På webbplatsen ”WISE-Freshwater”, som drivs av Europeiska miljöbyrån (EEA), anges att ”hydromorphology refers to the hydrological, morphological and river continuity conditions of rivers, lakes, estuaries and coastal waters in undisturbed state”. Dokumentet finns tillgängligt (enbart på engelska) på följande adress: https://water.europa.eu/freshwater/europe-freshwater/freshwater-themes/hydromorphology.
16 Om fiskbeståndet i en vattenförekomst ändras väsentligt i fråga om antal, ålder och arter, medför detta som jag ser det ofrånkomligen att de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i vattenförekomsten ändras. Denna förändring påverkar åtminstone fiskarnas födokällor, fytoplankton, fytobentos och den bentiska faunan, vilket påverkar vattenkvaliteten, även när dessa förändringar inte beror på mänsklig aktivitet utan har naturliga orsaker, till exempel sjukdomar hos fiskarna.
17 Det ankommer nämligen på den hänskjutande domstolen, vilken är den enda som är behörig att pröva de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att undersöka huruvida de aktuella åtgärderna för förvaltning av fiskeresurserna kan betraktas som (av människor framkallade) åtgärder som påverkar de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (se, analogt, dom av den 4 maj 2023, Glavna direktsia ”Pozharna bezopasnost i zashtita na naselenieto” (Nattarbete), C‑529/21–C‑536/21 och C‑732/21–C‑738/21, EU:C:2023:374, punkt 57).
18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2023, Ferrovienord ( C‑363/21 och C‑364/21, EU:C:2023:563, punkterna 52–55 och där angiven rättspraxis). EU-domstolen är nämligen endast behörig att uttala sig om unionsrättens tolkning eller giltighet mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som den hänskjutande domstolen har beskrivit. EU-domstolen får inte ifrågasätta eller kontrollera riktighet av dessa omständigheter, eftersom en tolkningsfråga som har hänskjutits av en nationell domstol endast kan avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, då frågeställningen är hypotetisk eller då EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att den ska kunna ge ett användbart svar på de frågor som har ställts till den.
19 Jag undrar också, utan att vilja inkräkta på den nationella domstolens behörighet att tillämpa de relevanta bestämmelserna i det aktuella fallet, om de aktuella åtgärderna för förvaltning av fiskeresurser i det nationella målet inte omfattas av dessa två villkor. Åtgärderna skulle i så fall vara relevanta för klassificeringen ”hög status” med avseende på fiskfaunan, oavsett om de ska ses som av människor framkallade störningar och, i synnerhet, som en av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.
20 De två första villkoren (”artsammansättning och förekomst” samt ”typspecifika arter … ska förekomma”) tycks i huvudsak avse mängden arter som förekommer och det tredje villkoret (”samhällenas åldersstruktur”) deras kvalitet.
21 Den hänskjutande domstolen och de berörda parterna har gjort en enklare, men oprecis, tolkning av definitionerna av fiskfaunans ekologiska status, i och med att de har gjort åtskillnad mellan, å ena sidan, klassificeringen av fiskfaunans status som ”hög”, baserad på avsaknad av ”av människor framkallad påverkan” (utan närmare angivelse) och, å andra sidan, klassificeringarna av fiskfaunans status som ”god” eller ”måttlig”, baserade på förekomsten av ”av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer”.
22 Lösningen är emellertid ännu mer invecklad om ser till definitionernas strikt bokstavliga lydelse. Först och främst hänför sig nämligen klassificeringen av fiskfaunans ekologiska status som ”hög” inte enbart till störningar som beror på ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna”, utan även till andra ”störningar” (utan närmare angivelse) i fråga om artsammansättning och förekomst, och till annan ”av människor framkallad påverkan” i fråga om fisksamhällenas åldersstruktur. Klassificeringen av fiskfaunans ekologiska status som ”god” hänför sig vidare till störningar som beror på ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna”, vad beträffar antingen artsammansättning och förekomst eller fisksamhällenas åldersstruktur (och, i det sistnämnda fallet, även till förekomst av störningar i en viss arts fortplantning eller utveckling). Klassificeringen av fiskfaunans ekologiska status som ”måttlig” hänför sig slutligen till ”av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer”, vad beträffar artsammansättning och förekomst, och till ”av människor framkallad påverkan” (utan närmare angivelse), vad beträffar fisksamhällenas åldersstruktur.
23 En särskild kategori (punkt 1.2.5) rör ”kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomster”, för vilka ett liknande men inte identiskt synsätt tillämpas.
24 Vad beträffar de biologiska kvalitetsfaktorerna, rör det sig till exempel om en uppskattning av fytoplankton, makrofyter och fytobentos, av bentiska evertebrater och fiskfauna. Såsom generaladvokat Jääskinen påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2014:2324, punkt 47), följer den ekologiska statusen hos en ytvattenförekomst av bedömningen av struktur och funktionen hos de akvatiska ekosystem som är knutna till denna vattenförekomst. Den fastställs med hjälp av en vetenskaplig mekanism som grundar sig på kvalitetsfaktorerna, det vill säga de biologiska (växt- och djurarter), de hydromorfologiska och de fysikalisk-kemiska. Dessa kvalitetsfaktorer bedöms med hjälp av indikatorer (exempelvis förekomsten av invertebrater eller fiskar i ett vattendrag).
25 Jag anser emellertid, utan att vilja inkräkta på den hänskjutande domstolens behörighet när det gäller att fastställa de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att det är svårt att föreställa sig en av människor framkallad störning i en sjös ekologiska kvalitet (i synnerhet i fiskfaunan) som inte är fysikalisk-kemisk eller hydromorfologisk. I själva definitionerna av de hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna hänvisas också flera gånger till ”värden för biologiska kvalitetsfaktorer”, vilket visar att dessa faktorer i viss grad överlappar varandra.
26 I den allmänna definitionen av den ekologiska kvaliteten anges även avsaknad eller endast mycket små ”av människor framkallade förändringar av ytvattenförekomstens värden för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, jämfört med de värden som normalt gäller för denna typ av förekomst vid opåverkade förhållanden.” Denna hänvisning är emellertid inte relevant i det nu aktuella fallet, eftersom den som jag ser det tydligt hänför sig till fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, vilka beskrivs ingående i de särskilda avsnitten i tabell 1.2.2 i bilaga V till direktiv 2000/60 och vilka inte rör definitionen av ”fiskfauna” vilken regleras i det avsnitt i denna tabell som rör den biologiska kvalitetsfaktorn.
27 Av människor framkallade förändringar av värdena för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna nämns inte heller med avseende på kategorierna ”otillfredsställande” och ”dålig”. Dessa kategorier definieras endast i den allmänna definitionen av ekologisk kvalitet och nämns inte i definitionen av den ekologiska statusen för fiskfauna. Definitionerna av andra biologiska kvalitetsfaktorer för sjöar (såsom fytoplankton, makrofyter och fytobentos samt bentiska evertebrater) innehåller, till skillnad från definitionen av fiskfauna, inte någon begränsning av olika typer av orsaker som kan vara i fråga (till exempel till av människor framkallade förändringar). Detta konstaterande är emellertid inte relevant när det gäller definitionen av fiskfauna, eftersom det såsom kommissionen har gjort gällande, inte är uteslutet att det var unionslagstiftarens avsikt att fastställa en skillnad mellan fiskfauna och andra biologiska kvalitetsfaktorer.
28 Tvärtom tycks formuleringarna i de två definitionerna kunna tolkas så, att de sträcker sig längre än till ”av människor framkallade” störningar och inbegriper alla störningar, någon som emellertid inte är relevant i det nu aktuella fallet, eftersom åtgärder för förvaltning av fiskeresurser otvivelaktligen är framkallade av människor.
29 Till och med när begreppet ”störningar” används utan någon annan angivelse, tycks unionslagstiftaren ha velat hänföra sig till mänskliga ingripanden, av det enkla skälet att det i de flesta fall är sådana ingripanden som ger upphov till en försämring av sjöars ekologiska status.
30 Mer allmänt tycks det vara uppenbart att de olika kvalitetsfaktorerna samverkar i det akvatiska ekosystemet. Detta framstår som än mer uppenbart då de (specifika) tabeller i punkt 1.2.2 i bilaga V avseende de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (alltså andra faktorer är den biologiska faktorn) själva innehåller flera hänvisningar till angivna värden för biologiska kvalitetsfaktorer (se även fotnot 25 i detta förslag till avgörande).
31 Se förslaget till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (KOM(97)49 slutlig (EGT C 184, 1997, s. 20)), ändrat förslag till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (KOM(97)614 slutlig (EGT C 16, 1998, s. 14)) och ändrat förslag till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (KOM(98)76 slutlig (EGT C 108, 1998, s. 94)).
32 Se bland annat, beträffande sjöar, definitionen av de ekologiska statusarna för fiskfaunan (”mycket god”, ”god” och ”godtagbar”) i tabell 1.1.2.2 i bilaga V i det ändrade förslaget till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (KOM(98)76 slutlig).
33 Hänvisningar till ”av människor framkallad påverkan” och ”av människor framkallad påverkan på de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna” dök, om jag inte misstar mig, upp för första gången i kommissionens yttrande enligt artikel 251.2 c i EG-fördraget om Europaparlamentets ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (KOM(2000) 219 final).
34 Såsom kommissionen har framhållit tror jag inte heller att det utifrån detta kan dras slutsatsen att unionslagstiftaren ville undvika konflikter med fiskeripolitiken, såsom den hänskjutande domstolen har övervägt och klaganden har gjort gällande. Fiskeripolitiken, som för övrigt inte har angetts som ursprung till dessa formuleringar, är nämligen i sig underordnad de begränsningar som är nödvändiga för att skydda miljön och fiskeresurserna. Det är i detta avseende inte tillräckligt med den allmänna hänvisningen, i skäl 16 i direktiv 2000/60, till nödvändigheten av att ytterligare integrera skyddet och den hållbara förvaltningen av vattenresurserna med andra av gemenskapens politikområden, till exempel fiskeri. Om detta hade varit lagstiftarens avsikt, skulle unionslagstiftaren inte ha lyckats, med tanke på den försumbara skillnaden mellan ”av människor framkallad påverkan” utan närmare angivelse och ”av människor framkallad påverkan på fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer”.
35 Dom av den 24 juni 2021, kommissionen/Spanien (Omstrukturering av landskapet Doñana) ( C‑559/19, EU:C:2021:512, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
36 Generaladvokat Jääskinen påpekade i detta avseende i sitt förslag till avgörande i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2014:2324, punkt 39) att det slutliga syftet med direktiv 2000/60 var att uppfylla kriteriet om ”god status” för all ytvatten- och grundvattenförekomst inför år 2015 (se även skäl 25 i direktivet).
37 Se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 39). I denna dom (punkt 40) angav domstolen även att ursprunget till dessa båda mål framgår av förarbetena till direktiv 2000/60. När det särskilt gäller skyldigheten att förebygga en försämring av ytvattenförekomsternas status skulle de aktuella bestämmelserna, i deras första version, ha kunnat innebära att när direktiv 2000/60 väl hade antagits fick de vattenförekomster som hade klassats i en högre kategori än ”god status” försämras så pass mycket att de kom att ingå i denna kategori. Av denna anledning föreslog Europaparlamentet en ändring som gjorde det möjligt att göra en åtskillnad mellan skyldigheten att uppnå en ”god status” och skyldigheten att förebygga varje försämring genom att i artikel 4.1 i direktivet införa en ny strecksats som självständigt angav sistnämnda skyldighet.
38 Se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 41), och mitt förslag till avgörande i målet Sweetman ( C‑301/22, EU:C:2023:697, punkt 52).
39 Se dom av den 5 maj 2022, Association France Nature Environnement (Tillfällig påverkan på ytvatten) ( C‑525/20, EU:C:2022:350, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
40 Se dom av den 5 maj 2022, Association France Nature Environnement (Tillfällig påverkan på ytvatten) ( C‑525/20, EU:C:2022:350, punkt 26). Medlemsstaterna är också skyldiga att, vid bedömningen av huruvida ett visst program eller ett visst projekt är förenligt med målet att förebygga försämring av vattenkvaliteten, beakta tillfällig och kortvarig påverkan utan långsiktiga konsekvenser för vattenförekomster, såvida det inte är uppenbart att sådan påverkan till sin natur endast kan medföra liten inverkan på statusen hos de aktuella vattenförekomsterna och inte kan orsaka någon ”försämring” av denna status, i den mening som avses i artikel 4 i direktiv 2000/60. Om de behöriga nationella myndigheterna, inom ramen för förfarandet för godkännande av ett program eller ett projekt, konstaterar att detta kan orsaka en sådan försämring, får programmet eller projektet, även om försämringen är av tillfällig karaktär, endast godkännas om villkoren i artikel 4.7 i direktivet är uppfyllda (se dom av den 5 maj 2022, Association France Nature Environnement (Tillfällig påverkan på ytvatten), C‑525/20, EU:C:2022:350, punkt 45). Det föreligger i detta avseende en försämring av en ytvattenförekomst så snart statusen hos minst en av kvalitetsfaktorerna enligt bilaga V blir försämrad med en klass, även om denna försämring inte leder till en försämring av klassificeringen av ytvattenförekomsten som helhet. Om den aktuella kvalitetsfaktorn enligt nämnda bilaga däremot redan befinner sig i den lägsta klassen ska varje försämring av denna kvalitetsfaktor anses innebära en ”försämring av statusen” hos en ytvattenförekomst, i den mening som avses i artikel 4.1 a i i direktivet (se dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 69).
41 Domstolen har för övrigt angett att skyldigheten att förebygga en försämring av en vattenförekomsts status bibehåller sin ändamålsenliga verkan, under förutsättning att den omfattar varje förändring som skulle kunna äventyra genomförandet av det huvudsakliga målet med direktiv 2000/60 (se dom av den 28 maj 2020, Land Nordrhein-Westfalen, C‑535/18, EU:C:2020:391, punkt 100).
42 I majoriteten av språkversionerna används ord som hänför sig till alla fiskar som finns i ett ytvatten, såsom ”Fischfauna” i den tyska versionen och ”ichtyofaune” i den franska versionen.