Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 19 oktober 2023

I mål C‑591/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art, Nederländerna) genom beslut av den 6 september 2022, som inkom till domstolen den 12 september 2022, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen, samt domarna J. Passer och M.L. Arastey Sahún (referent), generaladvokat: L. Medina, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och J.M. Hoogveld, båda i egenskap av ombud, Danmarks regering, genom J. Kronborg, C. Maertens och Y. Thyregod Kollberg, samtliga i egenskap av ombud, Finlands regering, genom A. Laine och M. Pere, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Eggers, M. ter Haar och M. Zerwes, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 200/2010 av den 10 mars 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 vad gäller ett unionsmål för minskning av prevalensen av salmonellaserotyper i vuxna avelsflockar av Gallus gallus (EUT L 61, 2010, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2019/268 av den 15 februari 2019 (EUT L 46, 2019, s. 11) (nedan kallad förordning nr 200/2010).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan L. VOF (nedan kallat L.) och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit (ministern för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet, Nederländerna) (nedan kallad ministern). Målet rör de åtgärder för salmonellabekämpning som vidtagits av ministern med avseende på L.:s avelsbestånd av Gallus gallus.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 2160/2003

3. Skäl 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325, 2003, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 213/2009 av den 18 mars 2009 (EUT L 73, 2009, s. 5) (nedan kallad förordning nr 2160/2003), anges följande:

”Vad gäller bekämpning av salmonella tyder de flesta föreliggande data på att fjäderfäprodukter utgör en viktig källa till salmonella hos människor. Bekämpningsåtgärder bör därför tillämpas vid denna typ av produktion, … För produktion av konsumtionsägg är det av betydelse att särskilda åtgärder fastställs för utsläppande på marknaden av produkter från flockar som vid provtagning inte har befunnits fria från salmonella. För kött från fjäderfä är målet att det kött som släpps ut på marknaden med rimlig säkerhet är fritt från relevant salmonella. …”

4. I artikel 1.1 i denna förordning föreskrivs följande:

”Syftet med denna förordning är att säkerställa att ändamålsenliga och effektiva åtgärder vidtas för att upptäcka och bekämpa salmonella och andra zoonotiska smittämnen vid alla relevanta led inom produktion, bearbetning och distribution – i synnerhet på primärproduktionsnivå – inbegripet i foder i syfte att minska deras förekomst och de risker de medför för folkhälsan.”

5. I artikel 4.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Gemenskapsmål skall fastställas för att minska prevalensen av de zoonoser och zoonotiska smittämnen som förtecknas i första kolumnen i bilaga I inom de djurpopulationer som förtecknas i andra kolumnen i samma bilaga, …”

6. I artikel 5 i samma förordning, med rubriken ”Nationella kontrollprogram”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Medlemsstaterna skall för att uppnå de gemenskapsmål som föreskrivs i artikel 4 fastställa nationella kontrollprogram för alla de zoonoser och zoonotiska smittämnen som förtecknas i bilaga I. Nationella kontrollprogram skall beakta den geografiska spridningen av olika zoonoser inom varje medlemsstat samt de finansiella konsekvenserna för primärproducenter och livsmedels- och foderföretag till följd av upprättandet av effektiva kontroller.”

7. I bilaga II till förordning nr 2160/2003 beskrivs systemet för bekämpning av de zoonoser och zoonotiska smittämnen som förtecknas i bilaga I till förordningen.

8. Del C i bilaga II har rubriken ”Särskilda krav för avelsflockar av Gallus gallus och avelskalkoner” och innehåller bland annat följande bestämmelser:

”1. De åtgärder som anges i punkterna 3–5 ska vidtas i sådana fall då analysen av prover som tagits i enlighet med del B eller i enlighet med testprogrammen i bilagorna till [kommissionens förordning (EG) nr 1003/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för minskning av prevalensen av vissa serotyper av salmonella i avelsflockar av Gallus gallus och om ändring av förordning (EG) nr 2160/2003 (EUT L 170, 2005, s. 12) och till kommissionens förordning (EG) nr 584/2008 av den 20 juni 2008 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 när det gäller gemenskapsmålet för att minska prevalensen av Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium hos kalkoner (EUT L 162, 2008, s. 3)] indikerar att det finns Salmonella Enteritidis eller Salmonella Typhimurium i en avelsflock av Gallus gallus eller avelskalkoner under sådana omständigheter som beskrivs i punkt 2.

…

3. Oruvade ägg från flocken skall destrueras.

…

4. Samtliga fåglar i flocken – inklusive dagsgamla kycklingar – skall slaktas eller destrueras för att så långt som möjligt minska risken för spridning av salmonella. …

5. Om det på ett kläckeri finns kläckägg från flockar med förekomst av Salmonella enteritidis eller Salmonella typhimurium, skall dessa destrueras eller behandlas enligt [Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, 2002, s. 1)].

…”

Förordning nr 200/2010

9. I skälen 1–3 i förordning nr 200/2010 anges följande:

(”(1) Syftet med [förordning nr 2160/2003] är att säkerställa att åtgärder vidtas för att påvisa och bekämpa Salmonella och andra zoonotiska smittämnen i alla relevanta led inom produktion, bearbetning och distribution, i synnerhet på primärproduktionsnivå, med målet att minska deras prevalens och de risker de medför för folkhälsan.

…

(3) I bilaga I till [förordning nr 2160/2003] hänvisas det till alla salmonellaserotyper av betydelse för folkhälsan i avelsflockar av Gallus gallus. Dessa avelsflockar kan sprida salmonellainfektion till sin avkomma, särskilt till flockar av värphöns och slaktkycklingar. En minskning av prevalensen av Salmonella i avelsflockar bidrar därför till bekämpningen av detta zoonotiska smittämne i ägg och kött från avkomman, som är en viktig folkhälsorisk.”

10. Artikel 1 i förordningen har rubriken ”Unionsmål” och lyder enligt följande:

”1. Från och med den 1 januari 2010 ska det unionsmål som avses i artikel 4.1 i [förordning nr 2160/2003] för minskning av Salmonella spp. i avelsflockar av Gallus gallus (nedan kallat unionsmålet) vara en minskning till högst 1 % av den högsta procentuella andelen vuxna avelsflockar av Gallus gallus som fortfarande är positiva för Salmonella Enteritidis, … (nedan kallade de relevanta salmonellaserotyperna).

…

2. Det testprogram som är nödvändigt för att kontrollera framstegen när det gäller att uppnå unionsmålet fastställs i bilagan.”

11. Punkt 2.1 i bilagan till förordning nr 200/2010 innehåller följande bestämmelse:

”Provtagningen av avelsflockar ska ske på livsmedelsföretagarens initiativ och som ett led i den officiella kontrollen.”

12. Punkt 2.2.2.1 i denna bilaga innehåller det provtagningsprotokoll som är tillämpligt på rutinprovtagning på livsmedelsföretagarens initiativ.

13. Punkt 2.2.2.2 i nämnda bilaga, i vilken det föreskrivs ett provtagningsprotokoll som ska tillämpas vid provtagning som ett led i den officiella kontrollen, föreskrivs följande:

”a) Rutinprovtagning ska ske enligt beskrivningen i punkt 2.2.2.1.

b) Kontrollprovtagning ska ske enligt beskrivningen i punkt 2.2.2.1 när de relevanta salmonellaserotyperna har påvisats vid provtagning på kläckeriet. …

c) Misstanke om felaktiga resultat I undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna (t.ex. falskt positiva eller falskt negativa resultat) får den besluta att upprepa testerna i enlighet med punkt b.”

14. Punkt 4 i bilagan har rubriken ”Resultat och rapportering” och där anges följande:

”En avelsflock ska anses positiv för kontrollen av om unionsmålet har uppnåtts

om förekomsten av de relevanta salmonellaserotyperna (bortsett från vaccinstammar) påvisats i ett eller flera prover som tagits i flocken, även om de relevanta salmonellaserotyperna endast påvisats i dammprovet, eller

om kontrollprovtagningen som ett led i den officiella kontrollen i enlighet med punkt 2.2.2.2 b inte bekräftar påvisandet av de relevanta salmonellaserotyperna, men antimikrobiella eller bakterietillväxthämmande ämnen påvisats i flocken.

Denna bestämmelse ska inte gälla för de undantagsfall som avses i punkt 2.2.2.2 c där det ursprungliga positiva resultatet för salmonella vid provtagning på livsmedelsföretagarens initiativ inte bekräftats vid provtagning som ett led i den officiella kontrollen.

…”

Nederländsk rätt

15. Ministern har fullgjort den skyldighet som föreskrivs i artikel 5.1 i förordning nr 2160/2003 genom att införa ”Nationale Salmonella Controle en Bestrijdingsplan” (nationell plan för kontroll och bekämpning av salmonella). Planen verkställdes genom ”Draaiboek afhandelen verdenking en besmetting Zoönotische Salmonella pluimvee” (åtgärdsschema för hantering av smitta av zoonotisk salmonella hos fjäderfän eller misstankar om sådan smitta) (nedan kallat åtgärdsschemat). Efter det att Europeiska kommissionen tagit ställning till det standardtest som detta schema föreskrev gjordes en översyn av åtgärdsschemat under januari månad 2020.

16. Den reviderade versionen av åtgärdsschemat innehåller bland annat följande bestämmelser:

”… Diagnosen för avelsflockar ställs när det ackrediterade laboratoriet isolerar en av de specificerade salmonellaserotyperna i ett övervakningsprov eller när det vid en undersökning av fem hönor påvisas rester av antibiotika.

För avelsflockar utför man således inte standardmässigt några verifieringstest; den berörda flocken förklaras vara smittad på grundval av de övervakningsprov som tagits av uppfödaren eller veterinären.

Verifieringstest kan endast göras när resultatet av det positiva övervakningsprovet inte anses tillförlitligt. Avelsflocken och de av dess kläckägg som befinner sig inom anläggningen eller på kläckeriet blockeras då under den tid undersökningen pågår för att därefter avlägsnas … .”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17. L. driver en uppfödningsanläggning för fjäderfän av arten Gallus gallus i Nederländerna med en besättning på cirka 27000 höns. Den 10 februari 2020 tog L., inom ramen för en rutinprovtagning, prover från de fem stallar där avelsflocken hölls. Den 17 februari 2020 upptäckte ett ackrediterat laboratorium salmonella i de vänstra sockproverna i tre av dessa stallar.

18. Efter de positiva testresultaten fastställde ministern, i beslut av den 18 februari 2020 (nedan kallat det första beslutet), att dessa tre stallar från och med den dagen skulle anses vara smittade med salmonella, och ålade anläggningen att vidta bekämpningsåtgärder. Bland annat blev det genom dessa åtgärder – från och med nämnda datum – förbjudet att föra bort fjäderfän, ägg och gödsel från de smittade stallarna, samt att föra in fjäderfän och ägg till dessa stallar. Dessutom skulle de fjäderfän och ägg som fanns i stallarna föras bort eller förstöras på ett riktat sätt under ledning av Nederlandse Voedsel- en Warenautoriteit (myndigheten för kontroll av livsmedel och konsumtionsvaror, Nederländerna). Dessa åtgärder genomfördes den 28 februari 2020.

19. I enlighet med den reviderade versionen av åtgärdsschemat antogs det första beslutet utan att något föregående verifieringstest hade gjorts. Ministern ansåg nämligen att det inte förelåg några rimliga tvivel om att det positiva resultatet från den rutinprovtagning som utfördes den 10 februari 2020 var korrekt.

20. Ministern har i detta avseende inför College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art, Nederländerna), som är den domstol som hänskjutit tolkningsfrågorna, förklarat att myndigheten för kontroll av livsmedel och konsumtionsvaror fram till januari 2020, i händelse av ett positivt resultat, alltid genomförde ett verifieringstest som myndigheten sedan baserade sig på för att slå fast huruvida avelsflocken var smittad eller inte. I en skrivelse av den 13 januari 2020 angav kommissionen att detta standardmässiga verifieringstest stred mot unionsrätten och att kommissionen därför var tvungen att avbryta den europeiska medfinansieringen av den nederländska planen för bekämpning av salmonella. Därefter underrättade Konungariket Nederländerna, genom skrivelse av den 24 januari 2020, kommissionen om att kommissionens ståndpunkt hade godtagits och att Nederländerna följaktligen hade justerat sin kontrollpolicy. Konungariket Nederländerna angav således att den reviderade versionen av åtgärdsschemat, i enlighet med bestämmelsen i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, inte innehöll något standardmässigt verifieringstest; i stället angavs där att ett verifieringstest endast kunde ske när ett positivt resultat från ett övervakningsprov bedömdes som icke tillförlitligt.

21. Efter att ministern vid omprövning vidhållit sitt första beslut överklagade L. omprövningsbeslutet till den hänskjutande domstolen.

22. Inom ramen för överklagandet gjorde L. gällande att den behöriga myndigheten i det aktuella fallet hade haft skäl att ifrågasätta de positiva resultaten av den rutinprovtagning som utfördes den 10 februari 2020 och således att genomföra ett verifieringstest innan den antog det första beslutet. Till stöd för detta påstående har L. särskilt åberopat följande omständigheter. För det första hade det laboratorium som hade till uppgift att analysera de prover som tagits vid denna rutinprovtagning endast konstaterat ett positivt resultat för det ena av de två prov som tagits från vart och ett av de tre berörda stallen, nämligen det som kom från det vänstra sockprovet. För det andra var resultatet av flera på varandra följande tester som utförts på initiativ av L. på prover som togs den 18 februari 2020 negativt. För det tredje rörde det sig om en ung avelsflock som hade blivit fullständigt vaccinerad mot salmonella, och biosäkerheten på L.:s anläggning var för övrigt särdeles tillfredsställande. För det fjärde var det högst osannolikt att endast tre av de fem stallarna smittats med salmonella. För det femte togs det prover varannan vecka på den berörda anläggningen, och man hade inte erhållit något annat positivt resultat vare sig före eller efter den ovan nämnda rutinprovtagningen.

23. Ministern anser att punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 ska tolkas restriktivt. Efter ett positivt salmonellaresultat får ett verifieringstest endast utföras om det är fråga om ett undantagsfall, vilket det inte är här.

24. Den hänskjutande domstolen anser att den restriktiva tolkning av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 som förordas av ministern förefaller göra att det blir omöjligt att använda denna bestämmelse när en rutinprovtagning lett till ett positivt resultat. En sådan tolkning tycks nämligen i dessa fall inte lämna något utrymme för att utföra ett verifieringstest, eftersom ett sådant test, enligt ministern, inte skulle kunna påverka det positiva resultatet. Möjligheten att genomföra ett verifieringstest förefaller således vara begränsad till de fall där ministern misstänker att ett resultat av rutinprovtagningen utgör ett falskt negativt resultat. Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att det är oklart hur denna tolkning förhåller sig till punkt 4 andra stycket i bilagan till förordning nr 200/2010.

25. Mot denna bakgrund beslutade College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) När är det fråga om ett undantagsfall, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till [förordning nr 200/2010], där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta det positiva resultatet för salmonella vid en rutinprovtagning [utförd] på en livsmedelsföretagares initiativ, så att den behöriga myndigheten får besluta att upprepa testerna?

2) Är följande faktorer relevanta för att fastställa huruvida det är fråga om ett undantagsfall i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010:

a) Förekomsten av (flera) negativa testresultat för den berörda salmonellatypen i successiva provtagningar som genomförts på livsmedelsföretagarens initiativ.

b) Den omständigheten att enbart ett av de två proverna per stall har gett ett positivt resultat för salmonella.

c) Vaccinationsstatusen för den (provtagna) flocken för berörd salmonellatyp i förhållande till flockens ålder.

d) Antal stallar med ett positivt resultat för salmonella i förhållande till provtagningsfrekvensen för den berörda salmonellatypen.

e) Företagets historik när det gäller prevalensen av den påträffade (zoonotiska) salmonellatypen?

3) För det fall fråga 2 i ska besvaras jakande, hur lång tid får en livsmedelsföretagare beviljas för att (låta) genomföra successiva provtagningar och skicka in testresultaten, innan den behöriga myndigheten vidtar oåterkalleliga åtgärder till följd av smittförklaringen?”

Prövning av tolkningsfrågorna

De två första tolkningsfrågorna

26. Den hänskjutande domstolen har ställt de två första frågorna, vilka ska prövas gemensamt, för att utverka en tolkning från EU-domstolens sida av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i under vilka omständigheter en anläggning för avelsflockar av Gallus gallus som har testats genom rutinprovtagning, varigenom förekomst av salmonella har påvisats, kan anses omfattas av begreppet ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och huruvida det i detta avseende är att betrakta som relevanta omständigheter att flera negativa resultat för den påträffade salmonellatypen har erhållits vid prover som tagits vid ett senare tillfälle på den berörda uppfödarens initiativ, att endast vissa stallar har uppvisat positiva resultat och att endast ett av de två prover som tagits per stall varit positivt, vilken vaccinationsstatus som gäller för avelsflocken och anläggningens förflutna i fråga om prevalensen av den typ av salmonella som påträffats.

27. Inledningsvis ska det erinras om att unionslagstiftaren har bedömt det vara av grundläggande vikt, för att skydda folkhälsan mot de sjukdomar och infektioner som orsakas av salmonella, att vidta ändamålsenliga och effektiva åtgärder för att påvisa och bekämpa salmonella i alla relevanta led inom produktion, bearbetning och distribution av produkter av animaliskt ursprung, i synnerhet på primärproduktionsnivå, med målet att minska dess prevalens inom de berörda djurpopulationerna och de risker som salmonella medför för folkhälsan. Det var mot denna bakgrund som förordning nr 2160/2003 antogs, vars syfte, såsom framgår av artikel 1, är att säkerställa att sådana åtgärder vidtas.

28. Konstaterandet att fjäderfäprodukter utgör en viktig källa till salmonella hos människor har, vilket återspeglas av skäl 28 i förordning nr 2160/2003 och skäl 3 i förordning nr 200/2010, föranlett unionslagstiftaren att satsa på att minska prevalensen av salmonella i avelsflockar av arten Gallus gallus, vilka riskerar att sprida salmonellainfektion till sin avkomma, särskilt i flockar av värphöns och slaktkycklingar. En sådan minskning är nämligen särskilt viktig för att säkerställa att ägg och kött från denna avkomma kan släppas ut på marknaden med en rimlig garanti för att de inte bär på salmonellasmitta.

29. För att minska denna prevalens fastställdes i artikel 1.1 i förordning nr 200/2010 att det var ett unionsmål, i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning nr 2160/2003, att minska den procentuella andelen avelsflockar av Gallus gallus som fortfarande är positiva för de salmonellaserotyper som avses i artikel 1.1 (nedan kallade de relevanta salmonellaserotyperna) till högst 1 %. I bilagan till förordning nr 200/2010 fastställs dessutom det testprogram som behövs för att säkerställa att detta mål uppnås.

30. I det sistnämnda avseendet föreskrivs i punkt 2.1 i bilagan att sådana avelsflockar ska övervakas genom att det, på livsmedelsföretagarens initiativ och som ett led i den officiella kontrollen, sker en regelbunden provtagning för genomförande av test avseende de relevanta salmonellaserotyperna.

31. Vad särskilt gäller prover som tas som ett led i den officiella kontrollen föreskrivs det i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, som den hänskjutande domstolen har begärt en tolkning av, att det – under vissa omständigheter och på vissa villkor – ska finnas möjlighet att göra en verifieringsprovtagning i fall där det föreligger misstanke om felaktiga resultat.

32. Enligt ordalydelsen i denna bestämmelse gäller följande: ”I undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna (t.ex. falskt positiva eller falskt negativa resultat) får den besluta att upprepa testerna i enlighet med punkt b.”

33. En verifieringsprovtagning som med stöd av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 sker till följd av att den behöriga myndigheten beslutat att upprepa testerna, ska i enlighet med punkt 2.2.2.2 b i bilagan sålunda ske enligt beskrivningen i bilagans punkt 2.2.2.1, vilken avser provtagningsprotokollet för rutinprovtagning på anläggningen på livsmedelsföretagarens initiativ.

34. Efter dessa inledande preciseringar ska EU-domstolen, för att kunna besvara den hänskjutande domstolens frågor, först definiera begreppet ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, och därefter pröva huruvida de omständigheter som den hänskjutande domstolen har nämnt i sin andra fråga, såsom dessa återgetts ovan i punkt 26, är av relevans för bedömningen av om en anläggning för avelsflockar av Gallus gallus som har testats genom rutinprovtagning, varigenom förekomst av salmonella har påvisats, kan anses omfattas av detta begrepp.

Begreppet ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna” i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010

35. Det framgår av lydelsen i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 och, särskilt, av användningen av verbet ”få” och substantivet ”undantag” i ”undantagsfall”, att förordningen, samtidigt som den ger den behöriga myndigheten utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller behovet av att upprepa testerna, begränsar denna möjlighet till vissa fall som kvalificerats som ”undantagsfall”, vilket innebär att bestämmelsen ska tolkas restriktivt (se, analogt, dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

36. Det framgår även av ordalydelsen i nämnda bestämmelse att förordning nr 200/2010 har begränsat de undantagsfall där den behöriga myndigheten får besluta att upprepa testerna till de fall där myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna, det vill säga att misstänka att resultatet inte överensstämmer med verkligheten och således är felaktigt. Bestämmelsens rubrik, det vill säga ”Misstanke om felaktiga resultat”, ger stöd för denna bedömning.

37. Av detta följer för det första att det ankommer på den behöriga myndigheten att bedöma om det i ett visst fall föreligger omständigheter som ger anledning att betvivla testresultaten. En sådan bedömning ska således göras från fall till fall, med beaktande av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall.

38. För det andra konstaterar domstolen, med hänvisning till att testresultatens riktighet är beroende av att ett korrekt förfarande har iakttagits vid provtagningen och analysen av dessa prover, att ordalydelsen i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 gör att begreppet ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, som återfinns i denna bestämmelse, kan begränsas till att avse situationer där det – vid provtagningen, förpackningen av proven, transporten av proven till laboratoriet, mottagandet, förvaringen, förberedelsen, behandlingen och analysen av dessa prov i nämnda laboratorium eller överföringen av resultaten – har inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys i enlighet med de protokoll som styr dessa och särskilt de regler som syftar till att, i varje skede av dessa förfaranden, säkerställa provens integritet, säkerhet och identitet.

39. Således ska uttrycket ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, förstås så, att det som avses är de situationer där nämnda myndighet konstaterar att det inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt, eller – med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet – anser att det föreligger en avsevärd risk för att sådana händelser eller incidenter har inträffat.

40. Med hänsyn till den restriktiva tolkning som ska göras av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, finner domstolen, i det senare avseendet, att de omständigheter som kan föranleda den behöriga myndigheten att misstänka att det positiva testresultatet är felaktigt och, följaktligen, att det under provtagningen och undersökningen av proverna inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt, måste tyda på att det allmänna tillståndet på den berörda anläggningen är så exemplariskt att situationen på anläggningen, med hänsyn till framför allt salmonellans epidemiologiska egenskaper, är oförenlig, eller mycket svårförenlig, med nämnda resultat, med följden att det framstår som mycket sannolikt att dessa händelser eller incidenter har inträffat.

41. Till detta tillstånd hör bland annat anläggningens förflutna vad gäller iakttagandet av programmet för salmonellaövervakning, och resultaten från de kontroller som utförts i detta sammanhang, iakttagandet av de nationella bestämmelserna avseende hållande och uppfödning av fjäderfän inom ramen för bekämpningen av salmonella, liksom de biosäkerhetsåtgärder – såväl vad gäller hur anläggningen fungerar och hur den skyddas rent fysiskt som vad gäller de personer som är verksamma där – vilka vidtas vid anläggningen för att förhindra uppkomsten, utvecklingen och spridningsrisken för salmonella, såsom bland annat åtgärder avseende anläggningens ingång och inhägnad, rengöring och desinficering av stallarna, kvalitetskontroll av det vatten och den föda som fjäderfäna ges, kontroll av tillträdet till anläggningen, utbildning av personalen i hanteringen av biosäkerhetsplanen och god hygienpraxis, desinficering och byte av kläder och materiel från en uppfödning till en annan, begränsning av djurens rörelsefrihet, begränsning av överföringar av fjäderfän mellan olika stallar, samt skydd mot skadedjur, såsom gnagare, och vilda djur.

42. Det kan således anses att en anläggning för avelsflockar av Gallus gallus som har testats genom rutinprovtagning, varigenom förekomst av salmonella har påvisats, kan anses befinna sig i en situation som utgör ett ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, när den behöriga myndigheten konstaterar att det inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt eller – med hänsyn till det exemplariska allmänna tillståndet på anläggningen och med beaktande av salmonellans epidemiologiska egenskaper – anser att det föreligger en avsevärd risk för att sådana händelser eller incidenter har inträffat.

43. Denna restriktiva tolkning överensstämmer med det syfte som eftersträvas med såväl förordning nr 200/2010 som förordning nr 2160/2003, nämligen att skydda folkhälsan, eftersom den gör det möjligt att skyndsamt vidta de bekämpningsåtgärder som behövs för att förhindra salmonellaspridning och överföring av salmonella till människor, i enlighet med bland annat del C i bilaga II till förordning nr 2160/2003, och att sålunda skydda folkhälsan på ett effektivt sätt, utan att, förutom i undantagsfall, behöva vänta på att dessa resultat bekräftas genom nya tester.

44. Det ska tilläggas att det inte erbjuder några svårigheter att sammanjämka nämnda tolkning med punkt 4 andra stycket i bilagan till förordning nr 200/2010. I ett fall där resultaten från prov som tagits vid en rutinprovtagning på initiativ av uppfödaren av en avelsflock av Gallus gallus har visat på förekomst av salmonella i ett eller flera av proverna, och den behöriga myndigheten, med hänsyn till det exemplariska allmänna tillståndet på anläggningen och med beaktande av salmonellans epidemiologiska egenskaper, efter att ha gjort bedömningen att det föreligger en avsevärd risk för att det under provtagningen och undersökningen av proverna inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt, eller att sådana händelser eller incidenter faktiskt har inträffat, beslutar att upprepa testerna, ska den bestämmelsen nämligen tolkas så, att den berörda avelsflocken endast kan ”anses positiv för kontrollen av om unionsmålet har uppnåtts” om resultatet från undersökningen av den verifieringsprovtagning som efter det beslutet utförts med stöd av punkt 2.2.2.2. c i bilagan till förordning nr 200/2010 också är positivt för salmonella.

Huruvida de omständigheter som den hänskjutande domstolen har nämnt är relevanta för bedömningen av huruvida det föreligger ett ”undantagsfall” i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2020

45. För att undersöka huruvida de omständigheter som angetts ovan i punkt 26 är av relevans för bedömningen av om en anläggning för avelsflockar av Gallus gallus som har testats genom rutinprovtagning, varigenom förekomst av salmonella har påvisats, kan anses befinna sig i en situation som omfattas av begreppet ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, ska hänsyn tas till de tolkningsdata som anges ovan i punkterna 39–41.

46. För det första konstaterar domstolen följande vad gäller den omständigheten att det för den typ av salmonella som påträffats vid rutinprovtagningen föreligger flera negativa resultat från successiva prov som tagits på initiativ av den berörda livsmedelsföretagaren efter den rutinprovtagning som ledde till det positiva resultatet. Punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 har, vilket framgår av punkterna 35 och 36 ovan, för att skydda folkhälsan, just infört en begränsning av möjligheten för den behöriga myndigheten att genomföra ett nytt test för att bekräfta eller vederlägga resultat som erhållits i ett test som utförts inom ramen för övervakningsprogrammet enligt denna bilaga, så att detta endast är möjligt i undantagsfall. Inom ramen för detta program ses genomförandet av ett enda test sålunda som grundprincipen, och upprepning av test som ett undantag.

47. Mot denna bakgrund skulle det strida mot den logik som ligger till grund för punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 att tolka denna bestämmelse så, att resultat som erhållits genom genomförandet av ett nytt test efter den behöriga myndighetens beslut utgör omständigheter som är av relevans för att göra bedömningen att avsteg kan göras från nämnda grundprincip.

48. Om detta vittnar omständigheterna i det nationella målet, där (såsom framgår av punkterna 17, 18 och 22 ovan) ministerns beslut att ålägga anläggningen att vidta åtgärder till följd av de positiva resultaten från undersökningen av de prover som tagits vid rutinprovtagningen den 10 februari 2020 fattades den 18 februari 2020, det vill säga bara en dag efter att dessa resultat hade erhållits. Den provtagning som den berörda företagaren utförde för att göra ytterligare ett test ägde rum samma dag, det vill säga den 18 februari 2020. Med hänsyn till händelseförloppet, såsom det har beskrivits i begäran om förhandsavgörande, är det sannolikt att resultaten av undersökningen av de sista proverna inte erhölls före den 25 februari 2020.

49. Således gör EU-domstolen följande bedömning. Om punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 tolkades så, att den omständigheten att det föreligger flera negativa resultat från successiva prov tagna efter den rutinprovtagning som ledde till det positiva resultatet, vilka negativa resultat lämnats till den behöriga myndigheten efter det att denna myndighet fattat sitt beslut, utgör en omständighet som är av relevans för bedömningen av om den berörda livsmedelsföretagarens situation ska kvalificeras som ett ”undantagsfall” i den bestämmelsens mening, så skulle detta inte bara gynna ett systematiskt genomförande av ytterligare ett test för att bekräfta det erhållna resultatet. Det skulle även fördröja den behöriga myndighetens vidtagande av åtgärder för att skaffa sig kontroll över infektionen och dess spridning, åtminstone fram till dess att resultaten av det nya testet erhållits, med den risk detta skulle medföra för folkhälsan.

50. Däremot kan negativa resultat från successiva prov tagna efter den rutinprovtagning som ledde till det positiva resultatet om dessa negativa resultat lämnats till den behöriga myndigheten innan det att denna myndighet fattat något beslut, utgöra en omständighet som är av relevans för bedömningen av om den berörda livsmedelsföretagarens situation ska kvalificeras som ett ”undantagsfall” i den bestämmelsens mening.

51. För det andra finner EU-domstolen att det, med hänvisning till att det i punkt 4 första stycket i bilagan till förordning nr 200/2010 uttryckligen anges att en avelsflock ska anses positiv för salmonella om förekomsten av de relevanta serotyperna påvisats i ett eller flera prover, ska konstateras att det faktum att endast det ena av de två prov som tagits vid en rutinprovtagning visar ett positivt salmonellautslag inte gör att det vid tillämpningen av punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 kan anses föreligga en avsevärd risk för att det under provtagningen och undersökningen av proverna inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt.

52. Av samma skäl utgör den omständigheten att vissa stallar uppvisar ett positivt resultat och andra ett negativt resultat inte en relevant omständighet för ett sådant övervägande, särskilt som det är möjligt att externa infektionskällor, såsom råttor eller vissa vilda fåglar, endast återfinns i vissa stallar beroende på de förhållanden som råder där.

53. För det tredje tar domstolen upp frågan om avelsbeståndets vaccinationsstatus och anläggningens förflutna vad gäller prevalensen av salmonella. Dessa omständigheter är av relevans för bedömningen av om anläggningen omfattas av begreppet ”undantagsfall”, i den mening som avses i punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010, eftersom domstolen med hänvisning till ovan i punkterna 39–41 angivna tolkningsdata konstaterar att den omständigheten att de berörda avelsflockarna är vaccinerade mot salmonella och att den period under vilken vaccinet ger ett verksamt skydd inte löpt ut, liksom att anläggningen har ett exemplariskt förflutet vad gäller prevalensen av salmonella, utgör minimikrav för att en sådan anläggning ska kunna omfattas av nämnda begrepp.

54. Eftersom ingen av dessa omständigheter utgör en garanti för att ingen salmonellainfektion förekommer, räcker det – trots detta – inte med dessa omständigheter, inte ens sammantagna, för att den berörda anläggningen ska anses befinna sig i en sådan situation som är oförenlig eller mycket svårförenlig med positiva resultat, i den mening som avses ovan i punkt 40.

55. Mot bakgrund av det ovan anförda ska följaktligen de två första frågorna besvaras på följande sätt. Punkt 2.2.2.2 c i bilagan till förordning nr 200/2010 ska tolkas så, att en anläggning för avelsflockar av Gallus gallus som har testats genom rutinprovtagning, varigenom förekomst av salmonella har påvisats, kan anses befinna sig i en situation som utgör ett ”undantagsfall där den behöriga myndigheten har skäl att ifrågasätta resultatet av testerna”, i den mening som avses i den bestämmelsen, när nämnda myndighet konstaterar att det inträffat händelser eller incidenter som äventyrat förutsättningarna för att genomföra förfarandena för provtagning och analys på ett korrekt sätt eller – med hänsyn till det exemplariska allmänna tillståndet på anläggningen och med beaktande av salmonellans epidemiologiska egenskaper – anser att det föreligger en avsevärd risk för att sådana händelser eller incidenter har inträffat.

56. De omständigheterna att flera negativa resultat för den påträffade salmonellatypen har erhållits vid prover som tagits vid ett senare tillfälle på den berörda företagarens initiativ och lämnats till den berörda myndigheten efter det att denna fattat sitt beslut, att endast vissa stallar har uppvisat positiva resultat och att endast ett av de två prover som tagits per stall varit positivt, utgör inte omständigheter som är av relevans för att göra den bedömningen att den berörda situationen ska anses omfattas av detta begrepp. När avelsflockens vaccinationsstatus och anläggningens förflutna vad gäller prevalensen av den påträffade salmonellatypen är exemplariska, utgör detta omständigheter som ska beaktas vid nämnda bedömning, samtidigt som de inte i sig räcker för att nämnda situation ska kunna anses omfattas av det ovannämnda begreppet.

Den tredje frågan

57. Med hänsyn till det svar som lämnats på de två första frågorna saknas anledning att besvara den tredje frågan.

Rättegångskostnader

58. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i de nationella målen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: nederländska.