Domstolens dom (andra avdelningen) den 4 oktober 2024
I mål C‑727/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Supreme Court (Högsta domstolen, Irland) genom beslut av den 24 november 2022, som inkom till domstolen den 25 november 2022, i målet
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna N. Wahl, J. Passer (referent) och M.L. Arastey Sahún, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 november 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Friends of the Irish Environment CLG, genom N. Steen, SC, J. Kenny, BL, och F. Logue, solicitor, Irland, av M. Browne, Chief State Solicitor, A. Joyce och M. Tierney, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av M. Gray, SC, F. Valentine, SC, och E. Synnott, BL, Tjeckiens regering, av A. Edelmannová, L. Langrová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, av C. Hermes och M. Noll-Ehlers, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 21 mars 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 2001, s. 30).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Friends of the Irish Environment CLG, en icke-statlig miljöorganisation (nedan kallad Friends of the Irish Environment eller miljöorganisationen), och, å andra sidan, Government of Ireland (den irländska regeringen), Minister for Housing, Planning and Local Government (ministern för bostäder, fysisk planering och lokala förvaltning, Irland), Irland och Attorney General (riksåklagaren, Irland). Målet rör den irländska regeringens beslut att anta en nationell planeringsram och en nationell utvecklingsplan.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3. I artikel 1 i direktiv 2001/42/EG, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:
”Syftet med detta direktiv är att sörja för en hög nivå på skyddet av miljön och bidra till att integrera miljöaspekter i utarbetandet och antagandet av planer och program för att främja en hållbar utveckling, genom att säkerställa att en miljöbedömning genomförs i enlighet med detta direktiv för vissa planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.”
4. Artikel 2 i detta direktiv, med rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse:
”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a) planer och program: planer och program, inklusive dem som samfinansieras av Europeiska gemenskapen, samt ändringar av dem …”
som utarbetas och/eller antas av en myndighet på nationell, regional eller lokal nivå eller som utarbetas av en myndighet för att antas av parlamentet eller regeringen genom ett lagstiftningsförfarande och
som krävs i lagar och andra författningar,
5. I artikel 3 i nämnda direktiv, med rubriken ”Räckvidd”, föreskrivs följande:
”1. En miljöbedömning, i enlighet med artiklarna 4–9 i detta direktiv skall utföras för planer och program som avses i punkterna 2 till 4 och som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
2. Om inte annat följer av punkt 3 skall en miljöbedömning utföras för alla planer och program
a) som utarbetas för jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning och i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna I och II till [rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226)] …
…
4. Medlemsstaterna skall avgöra om andra planer och program än de som avses i punkt 2 och i vilka ramen fastställs för kommande tillstånd för projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
…
8. Följande planer och program skall inte omfattas av detta direktiv:
planer och program som endast syftar till att tjäna nationellt försvar eller civil beredskap,
finansiella planer eller budgetplaner och program,
9. Detta direktiv skall inte gälla planer och program som samfinansieras enligt de löpande respektive programperioderna … för [rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, 1999, s. 1)] och [rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, 1999, s. 80)].”
6. I artikel 4.3 i samma direktiv föreskrivs följande:
”Om planer och program ingår i ett hierarkiskt system skall medlemsstaterna för att undvika att bedömningen görs två gånger ta hänsyn till att bedömningen i enlighet med detta direktiv kommer att utföras på olika nivåer i systemet. Bland annat för att undvika att bedömningen görs två gånger skall medlemsstaterna tillämpa artikel 5.2 och 5.3.”
7. Artikel 5 i direktiv 2001/42, med rubriken ”Miljörapport”, har följande lydelse:
”1. Om en miljöbedömning krävs enligt artikel 3.1 skall det utarbetas en miljörapport där den betydande miljöpåverkan som planens eller programmets genomförande kan antas medföra och rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd identifieras, beskrivs och utvärderas. De uppgifter som skall lämnas för detta ändamål anges i bilaga I.
2. Den miljörapport som utarbetas enligt punkt 1 skall innehålla den information som rimligtvis kan krävas med hänsyn till aktuella kunskaper och bedömningsmetoder, planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, var i beslutsprocessen planen eller programmet befinner sig och i vilken omfattning vissa frågor bedöms bättre på olika nivåer i beslutsprocessen för att undvika att bedömningen görs två gånger.
3. Relevanta uppgifter som är tillgängliga om planernas och programmens miljöpåverkan och som erhållits på andra beslutsnivåer eller genom annan gemenskapslagstiftning kan användas för att tillhandahålla de uppgifter som avses i bilaga I.
…”
8. Direktiv 85/337/EEG har upphävts genom och ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1), som trädde i kraft den 17 februari 2012.
Irländsk rätt
9. Artikel 28.2 i den irländska konstitutionen har följande lydelse:
”Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konstitution ska statens verkställande makt utövas av regeringen eller under dess överinseende.”
10. I section 2.1 i Planning and Development Act 2000 (2000 års plan- och bygglag), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad 2000 års lag), föreskrevs följande:
”Med ’nationell strategi för fysisk planering’ avses den ’nationella strategin för fysisk planering: 2002–2020’ offentliggjord av regeringen den 28 november 2002, eller varje dokument som offentliggjorts av regeringen och som ändrar eller ersätter denna strategi”.
11. Efter ikraftträdandet den 22 oktober 2018 av Planning and Development (Amendment) Act 2018 (2018 års ändringslag om fysisk planering och utveckling) (nedan kallad 2018 års lag), har kapitel IIA i del II i 2000 års lag följande lydelse:
”Nationell planeringsram
20A) Den nationella strategin för fysisk planering, ändrad i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, inbegripet varje dokument som offentliggörs av regeringen och som ändrar eller ersätter denna strategi eller varje sådant efterföljande dokument, ska kallas nationell planeringsram.
…
Frågor som ska behandlas i den nationella planeringsramen
20C. …
4. Regeringen ska utarbeta och offentliggöra den nationella planeringsramen samt övervaka dess genomförande.
5. Vart sjätte år efter offentliggörandet av den nationella planeringsramen ska regeringen
a) revidera planeringsramen eller ersätta den med en ny, eller
b) offentliggöra en förklaring om varför regeringen har beslutat att inte revidera planeringsramen och i denna förklaring inkludera en uppgift om när planeringsramen kommer att revideras eller en ny nationell planeringsram kommer att offentliggöras.
6. Ministern ska vidta åtgärder för offentligt samråd i samband med utarbetandet av en ny eller reviderad nationell planeringsram …
7. Utarbetandet av den nationella planeringsramen ska ske i enlighet med bestämmelserna i relevanta unionsdirektiv på miljöområdet …
8. Regeringen ska lägga fram förslaget till reviderad eller ny nationell planeringsram, tillsammans med miljörapporten och den lämpliga bedömningsrapporten, för godkännande av respektive kammare i Oireachtas (det irländska parlamentet) innan det offentliggörs.
9. Vid utarbetandet eller översynen av den nationella planeringsramen ska regeringen beakta eventuella resolutioner eller rapporter från det irländska parlamentet eller från utskott i det irländska parlamentet, under granskningsperioden, om den föreslagna strategin eller, i förekommande fall, planeringsramen i dess föreslagna reviderade form.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
12. Genom beslut av den 16 februari 2018 antog den irländska regeringen National Planning Framework (nationell planeringsram) (nedan kallad NPF) och National Development Plan (nationell utvecklingsplan) (nedan kallad NDP), två delar av Project Ireland 2040 (projektet Irland 2040). Detta beslut ”fastställdes” genom ett beslut av den irländska regeringen den 29 maj 2018.
13. Projektet Irland 2040 syftar till att upprätta en enhetlig och sammanhängande plan för markanvändning och markutveckling i landet. I NPF fastställs en planeringsram för att vägleda utvecklingen och investeringarna under de kommande åren och NPF definierar enligt förordet ”nationella mål och nyckelprinciper som kommer att leda till mer detaljerade och exakta planer”. NPF innebär således inte att varje del av landet regleras i detalj, utan snarare att ”varje region ges befogenhet att leda planeringen och utvecklingen av sina samhällen”. NPF åtföljs av NDP, vilken beskrivs som en tioårig strategi för offentliga kapitalinvesteringar på 116 miljarder euro, där det anges hur finansiering kommer att göras tillgänglig för genomförandet av vissa projekt som anses vara väsentliga för att uppnå de strategiska resultat som anges i NPF och där det anges vilka större infrastrukturarbeten som föreslås finansieras utan att planerings- och utvecklingsfrågor behandlas.
14. Friends of the Irish Environment väckte talan vid High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) om ogiltigförklaring av beslutet av den 16 februari 2018, såsom det fastställts genom beslutet av den 29 maj 2018. Genom dom och beslut av den 24 april 2020 samt genom beslut av den 13 maj 2020 ogillade nämnda domstol miljöorganisationens talan.
15. Miljöorganisationen överklagade dessa avgöranden. Court of Appeal (Appellationsdomstolen, Irland) ogillade detta överklagande genom dom av den 26 november 2021 och beslut av den 7 december 2021.
16. Den 4 januari 2022 överklagade miljöorganisationen dessa avgöranden från Court of Appeal till Supreme Court (Högsta domstolen, Irland), som är den hänskjutande domstolen, och bestred giltigheten av NPF och NDP. Miljöorganisationen gjorde i huvudsak gällande att kraven i direktiv 2001/42 inte iakttogs när NPF och NDP antogs och att, vad särskilt gäller NPF, rimliga alternativ inte tillräckligt beskrivits och utvärderats på en korrekt grund i förhållande till den bedömning som gjorts med avseende på det föredragna alternativet.
17. Motparterna i det nationella målet gjorde vid den hänskjutande domstolen gällande att även om NPF har varit föremål för en bedömning enligt direktiv 2001/42, krävdes det inte någon sådan bedömning enligt direktivet. NPF är nämligen inte en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 2 a i direktivet, eftersom NPF inte ”krävs enligt lagar och andra författningar” i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Detsamma gäller NDP, som dessutom inte omfattas av direktivets tillämpningsområde enligt artikel 3.8 i direktivet.
18. Mot denna bakgrund beslutade Supreme Court (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 2 a i direktiv 2001/42/EG, jämförd med artikel 3.2 a i direktivet, tolkas så, att en åtgärd som antas av ett verkställande organ i en medlemsstat, av andra skäl än att det krävs i lagar och andra författningar, och inte med stöd av föreskrifter, lagar eller andra författningar, kan anses utgöra en plan eller ett program som omfattas av direktivet, om den plan eller det program som sålunda antagits anger förutsättningarna för tillstånd för eller avslag på ett projekt i senare led och därmed uppfyller villkoren i artikel 3.2 i direktivet?
2)
a) Ska artikel 3.1 i direktiv 2001/42/EG, jämförd med artikel 3.8 och 3.9 i direktivet, tolkas så, att en plan eller ett program som innehåller specifika bestämmelser, om än beskrivna som ’vägledande’, om tilldelning av medel för genomförande av vissa infrastrukturprojekt i syfte att stödja den fysiska samhällsutvecklingsstrategin i en annan plan, vilken utgör grunden för den fysiska samhällsutvecklingsstrategin i senare led, i sig kan anses utgöra en plan eller ett program i den mening som avses i direktiv 2001/42/EG?
b) Om fråga 2 a ska besvaras jakande, innebär det faktum att en plan har till syfte att fördela resurser att den ska betraktas som en budgetplan i den mening som avses i artikel 3.8 i direktiv 2001/42/EG?
3)
a) Ska artikel 5 i direktiv 2001/42/EG och bilaga I till det direktivet tolkas så, att om en miljöbedömning krävs enligt artikel 3.1 i direktivet, ska den miljörapport som föreskrivs i artikel 5 i direktivet, när rimliga alternativ till det föredragna alternativet har identifierats, innehålla en bedömning på jämförbar grund av det föredragna alternativet och de rimliga alternativen?
b) Om fråga 3 a ska besvaras jakande, ska direktivets krav anses uppfyllda om de rimliga alternativen bedöms på jämförbar grund innan det föredragna alternativet väljs, och om utkastet till plan eller program därefter bedöms och en mer fullständig strategisk miljöbedömning (SMB) sedan utförs endast med avseende på det föredragna alternativet?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
19. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2 a i direktiv 2001/42 ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstats regering enbart med stöd av en bestämmelse i denna medlemsstats konstitution, enligt vilken statens verkställande makt utövas av regeringen eller under dess överinseende, kan utgöra en ”plan” eller ett ”program” i den mening som avses i denna artikel 2 a, när denna åtgärd fastställer en ram inom vilken genomförandet av vissa projekt kan tillåtas eller nekas i framtiden.
20. I artikel 3 i direktiv 2001/42 förskrivs att vissa planer eller vissa program som kan antas medföra en betydande påverkan på miljön ska föregås av en miljöbedömning.
21. I synnerhet ska enligt artikel 3.2 a i direktiv 2001/42 en miljöbedömning utföras för alla planer och program som uppfyller två kumulativa villkor, nämligen att de utarbetas för de sektorer som avses i denna bestämmelse (det första villkoret) och anger förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna I och II till direktiv 2011/92/EU (det andra villkoret) (dom av den 9 mars 2023, An Bord Pleanála m.fl. (Området St Teresa’s Gardens), C‑9/22, EU:C:2023:176, punkt 36).
22. I förevarande fall uppfyller NPF, enligt den hänskjutande domstolen, det andra villkoret i artikel 3.2 a i direktivet.
23. Det ska emellertid understrykas att det endast är de ”planer och program” som motsvarar definitionen av detta begrepp i artikel 2 a i direktiv 2001/42, som omfattas av direktivet, och således av artikel 3 i direktivet.
24. Härvidlag definierar artikel 2 a i direktiv 2001/42 ”planer och program”, i den mening som avses i detta direktiv, som de planer och program som uppfyller de två kumulativa villkor som anges däri, nämligen dels villkoret att de ska utarbetas och/eller antas av en myndighet på nationell, regional eller lokal nivå eller utarbetas av en myndighet för att antas av parlamentet eller regeringen genom ett lagstiftningsförfarande (det första villkoret), dels villkoret att de krävs i lagar eller andra författningar (det andra villkoret) (dom av den 9 mars 2023, An Bord Pleanála m.fl. (Området St Teresa’s Gardens), C‑9/22, EU:C:2023:176, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
25. Vad gäller det andra villkoret som anges i föregående punkt ovan framgår det av domstolens fasta praxis att planer och program ska anses ”krävas”, i den mening som avses i och vid tillämpningen av direktiv 2001/42 – och således bli föremål för en miljökonsekvensbedömning enligt de villkor som fastställs i direktivet – när antagandet av den aktuella planen eller programmet regleras i nationella lagar eller författningar och det i lagarna och författningarna fastställs dels vilken myndighet som är behörig att anta planen eller programmet, dels förfarandet för planens eller programmets utarbetande. Med hänsyn till syftet med artikel 2 a i direktiv 2001/42, som är att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön, och för att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan, har således domstolen slagit fast att en åtgärd ska anses ”krävas” så snart det i nationell rätt föreligger en specifik rättslig grund som ger myndigheter rätt att anta en sådan åtgärd, även om antagandet av den inte är obligatoriskt (dom av den 22 februari 2022, Bund Naturschutz in Bayern, C‑300/20, EU:C:2022:102, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
26. I förevarande fall framgår det emellertid inte av de uppgifter domstolen har tillgång till att NPF antogs med stöd av en sådan specifik rättslig grund.
27. Enligt den hänskjutande domstolen antogs NPF genom ett beslut av regeringen som uteslutande agerade med stöd av sin befogenhet enligt artikel 28.2 i den irländska konstitutionen.
28. I denna bestämmelse föreskrivs att ”[o]m inte annat följer av bestämmelserna i [den irländska konstitutionen] ska statens verkställande makt utövas av regeringen eller under dess överinseende”.
29. Denna bestämmelse reglerar således inte alls antagandet av planer eller program genom att föreskriva vilka myndigheter som är behöriga att anta dem och förfarandet för deras utarbetande, utan fastställer endast, i enlighet med den konstitutionella principen om maktdelning, att statens verkställande makt, till skillnad från den lagstiftande och dömande makten, i allmänhet utövas av regeringen eller under dess överinseende.
30. Det är visserligen riktigt att mot bakgrund av syftet med direktiv 2001/42, som enligt artikel 1 i direktivet är att säkerställa en hög nivå på skyddet av miljön, ska de bestämmelser som avgränsar dess tillämpningsområde och i synnerhet de som fastställer vilka rättsakter som omfattas av direktivet ges en vid tolkning (dom av den 22 februari 2022, Bund Naturschutz in Bayern, C‑300/20, EU:C:2022:102, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
31. En tolkning av direktiv 2001/42 som innebär att en åtgärd som uppfyller villkoren för att anta NPF omfattas av direktivets tillämpningsområde skulle emellertid gå utöver en vid tolkning av direktivet. En sådan tolkning skulle nämligen innebära att det andra av de två kumulativa villkor som anges i artikel 2 a i direktivet förlorade sitt innehåll.
32. En sådan åtgärd som NPF, som har vidtagits enbart med stöd av en sådan bestämmelse i en medlemsstats konstitution som den som avses i punkt 27 ovan, kan följaktligen inte anses omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2001/42, även om denna åtgärd uppfyller det andra villkoret i artikel 3.2 a i direktivet, vilket det erinrats om i punkt 21 ovan.
33. En sådan tolkning påverkas inte heller av den omständigheten, som den hänskjutande domstolen har påpekat, att det i section 2.1 i 2000 års lag föreskrevs att ”den nationella strategin för fysisk planering” eller varje ändring av denna skulle offentliggöras. Det kan nämligen konstateras att det i denna bestämmelse endast uppställs ett krav på offentliggörande utan att förfarandet för att utarbeta NPF fastställs. Inte ens med beaktande av nämnda bestämmelse kan således antagandet av NPF med stöd av artikel 28.2 i den irländska konstitutionen anses vara ”reglerat” i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 25 ovan.
34. Härav följer att en åtgärd som uppfyller villkoren för att anta NPF inte uppfyller det andra av de två villkor som anges i artikel 2 a i direktiv 2001/42 och följaktligen inte utgör en ”plan eller program” i den mening som avses i denna bestämmelse.
35. Denna slutsats påverkar inte bedömningen mot bakgrund av direktiv 2001/42 av de planer eller program som i förekommande fall kommer att antas för att genomföra NPF.
36. När det gäller sådana planer eller program som uppfyller villkoren i direktiv 2001/42 för att omfattas av skyldigheten att göra en miljöbedömning, ska det bland annat påpekas att eftersom NPF inte är en ”plan” eller ett ”program” i den mening som avses i artikel 2 a i direktivet, och således inte ingår i ett ”hierarkiskt system” i den mening som avses i artikel 4.3 i direktivet, finns det ingen bestämmelse i direktivet som ger de nationella myndigheterna rätt att motivera den eventuella miljöpåverkan av dessa planer eller program med hänvisning till att sådan påverkan följer av riktlinjer som beslutats genom en sådan åtgärd som NPF.
37. Slutsatsen i punkt 34 ovan påverkar inte bedömningen, mot bakgrund av samma direktiv, av planer eller program som, alltefter omständigheterna, kommer att antas med stöd av relevanta bestämmelser i 2000 års lag, i dess lydelse enligt 2018 års lag, inbegripet, i synnerhet, eventuella ändringar av NPF eller ersättande av NPF som genomförs i enlighet med det förfarande som föreskrivs i dessa bestämmelser.
38. Mot bakgrund av ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 2 a i direktiv 2001/42 ska tolkas så, att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstats regering enbart med stöd av en bestämmelse i denna medlemsstats konstitution, enligt vilken statens verkställande makt utövas av regeringen eller under dess överinseende, inte uppfyller villkoret att vara ”[krävd] i lagar och andra författningar”, och att den följaktligen inte kan utgöra en ”plan” eller ett ”program” i den mening som avses i denna artikel 2 a.
Den andra frågan
39. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i direktiv 2001/42, jämförd med artikel 3.8 och 3.9 i samma direktiv, ska tolkas på följande sätt: En åtgärd som innehåller specifika bestämmelser, om än beskrivna som ”vägledande”, om tilldelning av medel för genomförande av vissa infrastrukturprojekt i syfte att stödja den fysiska samhällsutvecklingsstrategin i en annan åtgärd, kan anses utgöra en plan eller ett program i den mening som avses i direktiv 2001/42. En sådan åtgärd omfattas emellertid inte av tillämpningsområdet för direktiv 2001/42 enligt artikel 3.8 i direktivet, eftersom den syftar till att fördela resurser.
40. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att denna fråga avser NDP.
41. Det framgår emellertid även av denna begäran att NDP, som utgör en av de två delarna av projektet Irland 2040, antogs av den irländska regeringen på samma rättsliga grund som NPF.
42. Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 26–34 ovan och svaret på den första frågan saknas följaktligen anledning att besvara den andra frågan.
Den tredje frågan
43. Det följer av svaret på den första frågan att en sådan åtgärd som NPF inte utgör en ”plan” eller ett ”program” i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/42 och följaktligen inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.
44. Under dessa omständigheter saknas det anledning att pröva den tredje frågan, som avser artikel 5 i direktiv 2001/42 och den metod som ska tillämpas vid bedömningen av planer och program som omfattas av detta direktiv.
Rättegångskostnader
45. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: engelska.