Förslag till avgörande av generaladvokat Spielmann – Mål C‑649/23 Institutul G. Călinescu
Inledning
1. Upphovsmän har inte alltid åtnjutit skydd för sina verk. Utvecklingen av tryckkonsten gjorde det möjligt att ge licensierade tryckare de första rättigheterna att nyttja verk, den så kallade Statute of Anne, av den 10 april 1710, betraktas som den första lagstiftningen om skydd för upphovsmäns intressen. Denna rättsliga konstruktion som upphovsrätten utgör har även sin grund i vissa filosofiska strömningar, av vilka bland annat följer att människor, som äger sitt arbete, med vissa förbehåll får göra anspråk på den del av de gemensamma tillgångar till vilken deras arbete bidrar och således göra dessa tillgångar till sin egendom. Det är, i detta hänseende, naturligt att människor beviljas rättigheter till ”frukten av deras arbete”.
2. Upphovsrätten är emellertid inte den enda rätt som är knuten till ett verk. Till upphovsrätten närstående rättigheter tillkommer utövande konstnärer, producenter och spridande organ. De har emellertid införts senare än upphovsrätten. De inträdde för första gången vid den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, antagen i Rom den 26 oktober 1961, som svar på uppkomsten av ny teknik.
3. Det står visserligen numera klart att upphovsrätten tillkommer upphovsmän till ett verk, men kvalificeringen av vissa skapelser som ”verk” ger fortfarande upphov till ett flertal frågor. Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) har således, inom ramen för denna begäran om förhandsavgörande, önskat få klarhet i huruvida en kritisk utgåva på latin av ett litterärt verk på latin som inte längre omfattas av upphovsrätten, och av vilket mångfaldigande är underställt upphovsmannens tillstånd, enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29/EG, kan kvalificeras som ”verk”.
4. Denna begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för en tvist mellan Institutul de Istorie și Teorie Literară ”G. Călinescu” (Institutet för historia och litterär teori ”G. Călinescu”) (nedan kallat institutet) och Fundația Națională pentru Știință și Artă (Nationella vetenskaps- och konststiftelsen) (nedan kallad stiftelsen), å ena sidan, och arvtagarna till professor Dan Slușanschi, som har skapat den aktuella kritiska utgåvan.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
Bernkonventionen
5. I artikel 2 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, undertecknad i Bern den 9 september 1886 (Parisakten av den 24 juli 1971), i dess lydelse enligt ändringen av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen) föreskrivs följande:
”1). Uttrycket ’litterära och konstnärliga verk’ innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, såsom: böcker, småskrifter och andra skrifter; föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art; dramatiska eller musikaliskt-dramatiska verk; koreografiska verk och pantomimer; musikaliska kompositioner med eller utan ord; filmverk, med vilka jämställes verk som kommit till uttryck genom ett med kinematografi likartat förfarande; teckningar, verk av målarkonst, byggnadskonst, bildhuggarkonst, grafikkonst; fotografiska verk, med vilka jämställes verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande; verk av brukskonst; illustrationer, geografiska kartor; planritningar, skisser och plastiska verk som hänför sig till geografien, topografien, byggnadskonsten eller vetenskapen.
…
3). Översättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra omarbetningar av litterära eller konstnärliga verk ska skyddas som originalverk, utan att det påverkar de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till originalverket.
…”
WIPO:s fördrag om upphovsrätt
6. Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens (WIPO) fördrag om upphovsrätten, som antogs i Genève den 20 december 1996, godkändes genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av WIPO:s fördrag om upphovsrätt och WIPO:s fördrag om framföranden och fonogram.
7. I artikel 1 i WIPO:s fördrag om upphovsrätt, med rubriken ”Sambandet med Bernkonventionen” föreskrivs i punkt 4 att ”[d]e fördragsslutande parterna skall iaktta artiklarna 1–21 i och bihanget till Bernkonventionen”.
TRIPS-avtalet
8. Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat TRIPS-avtalet), som utgör bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994). Parterna i TRIPS-avtalet är medlemmarna i Världshandelsorganisationen (WTO), däribland alla unionens medlemsstater och unionen i sig.
9. Artikel 9 i TRIPS-avtalet har följande lydelse:
”1. Medlemmarna skall följa bestämmelserna i artiklarna 1–21 i Bernkonventionen … och dess bilaga…
2. Upphovsrättsligt skydd ska utsträckas till uttryck, men inte till idéer, förfaranden, metoder för handhavande eller matematiska begrepp som sådana.”
Unionsrätt
Direktiv 93/98
10. I artikel 5 i rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna får skydda kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk som inte längre skyddas av upphovsrätt. Skyddstiden för sådana rättigheter skall vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen gavs ut”.
Direktiv 2006/116
11. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter ersatte direktiv 93/98 och trädde i kraft den 16 januari 2007.
12. I skäl 19 i direktiv 2006/116 föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att behålla eller införa andra närstående rättigheter, särskilt i samband med skydd för kritiska och vetenskapliga publikationer. För att säkerställa överskådlighet på gemenskapsnivå är det dock nödvändigt att medlemsstater som inför nya närstående rättigheter underrättar kommissionen om detta.”
13. Artikel 1 i direktiv 2006/116, som har rubriken ”Upphovsrättens varaktighet” föreskriver i punkt 1 att ”[u]pphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk enligt artikel 2 i Bernkonventionen skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år efter hans död, oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes tillgängligt för allmänheten”.
14. I artikel 5 i direktiv 2006/116, med rubriken ”Kritiska och vetenskapliga publikationer” föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna får skydda kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk som inte längre skyddas av upphovsrätt. Skyddstiden för sådana rättigheter skall vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen gavs ut”.
Direktiv 2001/29
15. I artikel 2 i direktiv 2001/29, med rubriken ”Rätten till mångfaldigande” föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt att tillåta eller förbjuda direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, mångfaldigande, oavsett metod och form, helt eller delvis:
a) för upphovsmän: av deras verk,
…”
Rumänsk rätt
16. I artikel 16 i Legea nr. 8/1996 privind dreptul de autor și drepturile conexe (lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter) av den 14 mars 1996, i den lydelse som gällde år 2001, föreskrivs att ”[u]pphovsmannen till ett verk har exklusiv förmögenhetsrätt att tillåta översättning, publicering i samlingsverk, bearbetning och all annan omarbetning av sitt verk till ett härlett verk”.
17. I artikel 8 i Legea nr. 8/1996 privind dreptul de autor și drepturile conexe (lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter) av den 14 mars 1996, i den lydelse som gällde år 2015 och den nu gällande lydelsen, föreskrivs följande:
”Utan att det påverkar de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till originalverket ska upphovsrätten även skydda härledda verk som har skapats på grundval av ett eller flera befintliga verk, nämligen
a) översättningar, bearbetningar, kommentarer, dokumentationsarbete, musikaliska arrangemang och andra omarbetningar av litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk som utgör ett kreativt intellektuellt verk,
b) samlingar av litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, såsom encyklopedier och antologier, kollektioner eller samlingar av material eller uppgifter, som omfattas av ett skydd eller inte, inbegripet databaser, vilka genom val av arrangemang eller material, utgör intellektuella skapelser …”
18. I artikel 23 i denna lag föreskrivs följande: ”Med ’utarbetande av härledda verk’ avses enligt denna lag översättning, publicering i samlingsverk, bearbetning och all annan omarbetning av ett redan existerande verk, om detta utgör en intellektuell skapelse”.
Bakgrund, förfarandet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen
19. Professor Slușanschi utarbetade en kritisk utgåva, på latin, av ett verk på latin som inte längre skyddas av upphovsrätten och som tillhör prins Dimitrie Cantemir, vars titel översatt till rumänska lyder ”Istoria creșterilor și a descreșterilor Curții Othman[n]ice sau Aliothman[n]ice de la primul început al neamului, adusă până în vremurile noastre, în trei cărți” (Berättelsen om det osmanska hovets uppgång och fall från ättens begynnelse till nutid, i tre band, nedan kallat Slușanschis kritiska utgåva). Denna kritiska utgåva publicerades för första gången år 2001 av förlaget Amarcord de Timișoara (Rumänien). År 2008 gav förlaget Paideia (Rumänien) ut en andra utgåva, reviderad och rättad av professor Slușanschi, vilken gavs ut igen år 2010 och år 2012.
20. Prins Dimitrie Cantemirs latinska manuskript, på grundval av vilket den kritiska utgåvan Slușanschi utarbetats, upptäcktes på Harvard University (Förenta staterna) år 1984. I den första utgåvan använde professor Slușanschi det faksimil som gavs ut i Rumänien år 1999. I den andra utgåvan använde han de fotokopior som Harvard University hade ställt till förfogande.
21. Utöver utarbetandet av Slușanschis kritiska utgåva, på latin, gavs Dimitrie Cantemirs verk även ut på rumänska, i en översättning av professor Slușanschi. För detta ändamål hänvisade han till den latinska text som hade fastställts i Slușanschis kritiska utgåva, i en reviderad och rättad version.
22. År 2013, efter professor Dan Slușanschis död, överlät TB och VP, i egenskap av arvtagare, till institutet, rättigheten att använda professorns avskrifter och översättningar av flera av Dimitrie Cantemirs texter – däribland Slușanschis kritiska utgåva – för att kunna ge ut en komplett utgåva av Dimitrie Cantemirs verk. Institutet ställde i sin tur professor Dan Slușanschis verk till förfogande för stiftelsen.
23. År 2015 gav stiftelsen, i en tvåspråkig version på latin och rumänska, ut verket med titeln ”Dimitrie Cantemir – Istoria măririi și decăderii Curții otomane” (Dimitrie Cantemir – Berättelsen om det osmanska hovets storhet och fall). Förutom den latinska texten innehöll detta verk kritiska anteckningar av stiftelsens forskare.
24. Den 8 december 2015 väckte TB och VP talan vid Tribunalul București (Domstolen i första instans i Bukarest, Rumänien) om kränkning av upphovsrätten och yrkade ersättning för den ideella och materiella skada som följt av stiftelsens utgivning av den kompletta kritiska utgåvan.
25. Den 21 december 2017 konstaterade Tribunalul București (Domstolen i första instans i Bukarest) att Slușanschis kritiska utgåva som hade utarbetats år 2001 hade återgetts i dess helhet i stiftelsens utgåva och att stiftelsen även hade använt de tillägg och rättningar som inte hade getts ut vid den tidpunkten och som professor Slușanschi hade lagt till sin egen utgåva och avsåg att använda i framtiden. Hänvisningar till professor Slușanschi hade emellertid endast gjorts i fotnoter. Tribunalul București (Domstolen i första instans i Bukarest) fastställde således att institutet och stiftelsen hade åsidosatt professor Slușanschi ideella rätt att erkännas som upphovsman till den kritiska utgåvan liksom hans arvingars ekonomiska upphovsrättigheter.
26. Efter institutets och stiftelsens överklagande, ändrade Curtea de Apel București (Domstolen i andra instans i Bukarest, Rumänien), den 7 april 2021, delvis den dom som meddelats av Tribunalul București (Domstolen i första instans i Bukarest) på så sätt att det ersättningsbelopp som stiftelsen och institutet solidariskt skulle betala för ideell skada sänktes, medan deras förpliktelse att betala ersättning för materiell skada fastställdes till samma belopp som i avgörandet i första instans. Den ansåg, bland annat, att Slușanschis kritiska utgåva hade krävt ingrepp i det ursprungliga verket, en intellektuell insats och en kreativ ansträngning. Denna utgåva utgjorde därmed ett ”härlett verk” i den mening som avses i Legea nr. 8/1996 privind dreptul de autor și drepturile conexe (lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter) och åtnjöt det skydd som föreskrivs i denna lag.
27. Stiftelsen och institutet överklagade domen till Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen), som är den hänskjutande domstolen, och bestred, i huvudsak, att den kritiska utgåvan skulle kvalificeras som ett härlett verk. De gjorde gällande att redaktörens kreativa frihet är obefintlig, när det gäller ett verk på det vetenskapliga området som är skrivet på ett språk som inte längre används, med tydliga regler för syntax och ordföljd. Redaktörens enda målsättning är att använda sitt yrkeskunnande för att identifiera de textvarianter som ligger så nära den ursprungliga upphovsmannens avsikt som möjligt. Vidare är graden av frihet för redaktören av en kritisk utgåva väldigt begränsad eller till och med obefintlig.
28. Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i hur ett ”verk” som skyddas av upphovsrätten enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29 ska kvalificeras och, närmare bestämt, vad gäller de båda kumulativa omständigheter som ska föreligga för en sådan kvalificering, nämligen i) att det finns ett alster i original, i den meningen att det är både nödvändigt och tillräckligt att alstret återspeglar upphovsmannens personlighet, genom att ge uttryck för dennes fria och kreativa val, och ii) att det finns ett alster som kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet.
29. Den hänskjutande domstolen söker således klarhet i huruvida en redaktör av en kritisk utgåva verkligen kan göra ”fria och kreativa val” när syftet är att återskapa originalverket i en form som är fullständig, förståelig och som ligger så nära den ursprungliga upphovsmannens intention som möjligt. Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende angett att upphovsmannen till en kritisk utgåva utgår från originalmanuskriptet och får tillföra kritiska anteckningar eller göra tillägg, i syfte att säkerställa att textens betydelse inte går förlorad, samt kommentarer och förklaringar beträffande valet av passande ord. Detta arbete kan inte likställas med ett mångfaldigande eller en avskrift av ett faksimil av detta manuskript. Den hänskjutande domstolen frågar sig emellertid huruvida dessa val och den kritiska apparaten kring dem visar på ”kreativitet och personlig prägel” hos redaktören till den kritiska utgåvan eller enbart dennes yrkesförmåga och otvetydiga intellektuella ansträngning vilka, enligt den hänskjutande domstolen, emellertid inte är tillräckliga för att kvalificera ett alster som ett originalverk som kan skyddas av upphovsrätten.
30. Den hänskjutande domstolen söker även klarhet i om en kritisk utgåva kan betraktas som en skapelse som är fristående från originalverket, eller om den tvärtom smälter samman med detta, eftersom den har till syfte att fastställa texten i det redan existerande verket. Ett annat alternativ är att endast de kritiska anteckningar, kommentarer och förklaringar som redaktören till den kritiska utgåvan har tillfört, i förekommande fall, utgör ett alster som kan identifieras med precision och objektivitet och att det endast är dessa som kan omfattas av kvalificeringen som upphovsrättsligt skyddat verk.
31. Mot denna bakgrund har Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Ska artikel 2 a i direktiv [2001/29] tolkas så, att den kritiska utgåvan av ett verk vilken har till syfte att fastställa originalverkets text med utgångspunkt från manuskriptet, åtföljd av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, kan anses vara ett upphovsrättsligt skyddat verk?”
32. Skriftliga yttranden har framställts av den rumänska, den franska och den italienska regeringen samt av Europeiska kommissionen. Institutet och kommissionen yttrade sig även vid förhandlingen den 19 mars 2025.
Rättslig bedömning
Inledande anmärkningar
33. Genom sin tolkningsfråga har den hänskjutande domstolen i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 2 a i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att en kritisk utgåva av ett verk som inte längre är skyddat av upphovsrätten, vars syfte är att fastställa originalverkets text med tillägg av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, kan betraktas som ett verk av vilket ett mångfaldigande kräver tillstånd av upphovsmannen.
34. Det framgår vidare av parternas argument och av de tvivel som den hänskjutande domstolen har gett uttryck för att det fortfarande är oklart huruvida en kritisk utgåva av ett originalverk, förbehållslöst, kan kvalificeras som ett verk som skyddas av upphovsrätten, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29.
35. Kommissionen har, i detta hänseende, vid domstolen åberopat artikel 5 i direktiv 2006/116, som föreskriver en specifik skyddstid för ”kritiska och vetenskapliga publikationer” av verk som inte längre skyddas av upphovsrätten. Den anser att Slușanschis kritiska utgåva inte kan kvalificeras som ett ”verk” som skyddas av upphovsrätten, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29, och har föreslagit att tolkningsfrågan ska omformuleras så att professor Slușanschis arbete prövas mot bakgrund av artikel 5 i direktiv 2006/116.
36. Jag anser emellertid inte att någon sådan prövning eller omformulering av tolkningsfrågan som kommissionen har föreslagit ska göras.
37. Det kan nämligen konstateras att även om direktiv 2006/116 har till syfte att harmonisera skyddstiden för upphovsrätten och de närstående rättigheterna samt utgångspunkten för beräkningen av denna tid, överlämnar den till medlemsstaterna att reglera vissa aspekter inom området närstående rättigheter. Det framgår således av artikel 5 i direktiv 2006/116 och av skäl 19 i detta direktiv att medlemsstaterna fortsätter att ha rätt att behålla eller införa andra närstående rättigheter, i samband med skydd för kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk som inte längre skyddas av upphovsrätten. Skyddstiden för sådana rättigheter ska, enligt artikel 5 andra meningen i detta direktiv, vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen gavs ut.
38. Av detta följer att skyddet för ”kritiska och vetenskapliga utgåvor” av verk som inte längre skyddas av upphovsrätten, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2006/116, omfattas av närstående rättigheter och inte av upphovsrätt. Vidare är detta specifika skydd endast tillämpligt på de utgåvor som avses med denna bestämmelse i de medlemsstater som har valt att inrätta en sådan närstående rättighet.
39. I förevarande mål framgår det emellertid av handlingarna i målet att Rumänien inte har utnyttjat möjligheten att införliva artikel 5 i direktiv 2006/116 med den rumänska rätten. Vidare framgår det att Rumänien inte har infört någon bestämmelse i sin lagstiftning i syfte att ge kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk som inte längre skyddas av upphovsrätt ett särskilt skydd som närstående rättigheter, vilket bekräftades vid förhandlingen.
40. Artikel 5 i direktiv 2006/116 är således inte tillämplig i det nationella målet.
41. Det ska tilläggas att oavsett vilken definition som ska ges ”kritiska och vetenskapliga utgåvor” av verk som inte längre skyddas av upphovsrätten och som åtnjuter ett skydd som närstående rättigheter, i enlighet med artikel 5 i direktiv 2006/116, kan begreppet inte anses omfatta litterära texter som kan kvalificeras som ”verk” och som skyddas av upphovsrätten enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29.
42. Den möjlighet som medlemsstaterna ges att behålla eller skapa en närstående rättighet som gäller skydd av ”kritiska och vetenskapliga utgåvor”, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2006/116, påverkar inte deras skyldighet att bevilja upphovsmännen en exklusiv rätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande av deras ”verk”, enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29, eftersom denna sistnämnda bestämmelse fullständigt harmoniserar det materiella innehållet i de rättigheter som är föreskrivna i dessa bestämmelser.
43. Således kommer jag, i förevarande mål, inledningsvis att behandla de tvivel som rör huruvida kritiska utgåvor av originalverk får kvalificeras som skyddade verk beträffande vilka mångfaldigande kräver upphovsmannens tillstånd, enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29. Därefter kommer jag mer specifikt att undersöka huruvida en kritisk utgåva av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten, vars syfte är att återskapa originalverkets text med utgångspunkt i manuskriptet, åtföljd av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, kan anses vara ett upphovsrättsligt skyddat verk.
Huruvida en kritisk utgåva av ett originalverk kan kvalificeras som verk
44. Det ska erinras om att unionen, som visserligen inte är en fördragsslutande part i Bernkonventionen, inte desto mindre är skyldig, enligt artikel 1.4 i Wipo-fördraget om upphovsrätt, i vilket unionen är part och som direktiv 2001/29 syftar till att genomföra, att följa artiklarna 1–21 i Bernkonventionen.
45. Det framgår av artikel 2.1 i Bernkonventionen att litterära och konstnärliga verk innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck. I artikel 2.3 i denna konvention, som gäller härledda verk, föreskrivs att ”[ö]versättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra omarbetningar av litterära eller konstnärliga verk ska skyddas som originalverk, utan att det påverkar de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till originalverket”.
46. Vidare framgår det av artikel 2 i Wipo-fördraget om upphovsrätt och artikel 9.2 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, som också ingår i unionens rättsordning, att det upphovsrättsliga skyddet kan omfatta uttryck men inte idéer, förfaranden, tillvägagångssätt eller matematiska begrepp som sådana.
47. Begreppet ”verk” som skyddas av upphovsrätten, i artikel 2 a i direktiv 2001/29, ska således förstås så, att det omfattar såväl originalverk som sekundära verk, såsom härledda verk som har skapats på grundval av ett eller flera befintliga verk.
48. Ett härlett verk är ett verk som återger delar av ett eller flera originalverk, eller som helt eller delvis integrerar ett befintligt verk, och ändrar det eller i sin tur lägger till en originalskapelse som ger det ett upphovsrättsligt skydd. Ett sådant verk blir då skyddat av upphovsrätten, såsom ett nytt verk. Detta nya självständiga skydd grundar sig på den originalitet eller den kreativitet som det härledda verkets upphovsman har visat genom genomförandet av verket. Ett sådant skydd påverkas inte av det upphovsrättsliga skyddet för det eller de originalverk som det härledda verket bygger på.
49. Vidare finns det ingenting i Bernkonventionen som gör det möjligt att anta att, i princip, en kritisk utgåva av ett originalverk, inbegripet ett verk som inte längre är skyddat av upphovsrätten, i förekommande fall, inte kan uppfylla kraven för att kvalificeras som ett härlett verk och åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Unionens upphovsrätt innehåller inte heller någon rättslig grund för en sådan begränsning.
50. En sådan allmän förklaring skulle strida mot unionslagstiftarens vilja att säkerställa en hög nivå av immaterialrättsligt skydd genom upphovsrätten och närstående rättigheter, vilka skyddar och stimulerar utveckling och marknadsföring av nya varor och tjänster, är av grundläggande betydelse för det intellektuella skapandet och kulturskapandet samt gör det möjligt för upphovsmän, utövande konstnärer och producenter att få en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk så att de kan fortsätta med sin skapande och konstnärliga verksamhet, vilket uttryckligen framgår av skälen 2, 4 och 9–11 i de la direktiv 2001/29 samt av skäl 11 i direktiv 2006/116.
51. Följaktligen kan en kritisk utgåva av ett originalverk skyddas av upphovsrätten enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29 under förutsättning att den kan kvalificeras som ”verk”, i den mening som avses i detta direktiv.
52. Mot denna bakgrund, uppkommer frågan huruvida en kritisk utgåva av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten, vars syfte är att återskapa texten i detta verk åtföljt av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, kan betraktas som ett härlett verk som skyddas av upphovsrätten, enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29.
En kritisk utgåva av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten, vars syfte är att återskapa texten i detta verk åtföljd av kommentarer och en kritisk apparat
53. Av lydelsen i artikel 2 a i direktiv 2001/29 följer att det skydd för rätten att tillåta eller förbjuda mångfaldigande som upphovsmannen åtnjuter avser ett ”verk”. Direktivet innehåller inte någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av betydelsen och räckvidden av begreppet ”verk”. Därför, och med beaktande av de krav som följer såväl av en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, bör detta begrepp normalt sett ges en självständig och enhetlig tolkning i hela unionen.
54. Enligt domstolens praxis kan ett alster klassificeras som ”verk” i den mening som avses i direktiv 2001/29 om två kumulativa villkor är uppfyllda. Det är för det första nödvändigt att alstret i fråga är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. För det andra är det endast element som ger uttryck för ett sådant intellektuellt skapande som kan kvalificeras som ”verk” i den mening som avses i direktiv 2001/29. Detta innebär med nödvändighet att det finns ett alster som kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet.
Originalitetskriteriet
55. Det följer av rättspraxis att det, för att ett alster ska kunna anses vara originellt, både är nödvändigt och tillräckligt att det återspeglar upphovsmannens personlighet, genom att ge uttryck för dennes fria och kreativa val. När förverkligandet av ett alster däremot har fastställts av tekniska överväganden, regler eller krav som inte lämnar utrymme för något utövande av en kreativ frihet eller innebär att utrymmet är så begränsat att idén och uttrycket för idén flyter ihop, ska alstret i fråga inte anses ha den originalitet som krävs för att utgöra ett verk.
56. För att avgöra om detta verkligen är fallet beträffande en skapelse på litteraturens område, har domstolen preciserat att det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida upphovsmannen i samband med upprättandet av det aktuella alstret har kunnat göra fria och kreativa val som är ägnade att till läsaren förmedla det aktuella alstrets originalitet. Denna originalitet följer inte av själva orden i sig, utan av valet, dispositionen och kombinationen av de ord med vilka upphovsmannen har uttryckt sin kreativitet på ett originellt sätt och som lett till ett resultat som utgör en intellektuell skapelse. Den intellektuella ansträngning och den skicklighet som lagts ned i skapandet av alstret saknar relevans i detta avseende.
57. Som den hänskjutande domstolen har gjort gällande, har domstolen vidare redan angett att datorprogram, databaser och fotografier kan utgöra ”verk” som åtnjuter upphovsrättsligt skydd, om de är originella på så sätt att de är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Detsamma gäller tidningsartiklar, beträffande vilka upphovsmannens egen intellektuella skapelse, normalt följer av det sätt på vilket ämnet presenteras och språkbehandlingen. Beträffande ett porträttfotografi, har domstolen i övrigt konstaterat att upphovsmannen på flera sätt och vid olika tillfällen kan göra fria och kreativa val i samband med skapandet, varför upphovsmannens utrymme för att uttrycka sin kreativa kapacitet därför inte nödvändigtvis begränsad, eller obefintlig.
58. Domstolen har däremot slagit fast att militära lägesrapporter, som skulle utgöra rent informativa handlingar, vars innehåll huvudsakligen bestäms av den information som de innehåller och informationen och det sätt på vilket den uttrycks sålunda inte går att särskilja, och rapporterna därför saknar all originalitet och enbart kännetecknas av sin tekniska funktion, inte utgör ”verk”. Detsamma gäller avseende upprättandet av en databas, för vilket originalitetskriteriet inte är uppfyllt när det präglas av tekniska överväganden, regler eller krav som inte lämnar utrymme för en kreativ frihet. Upphovsmannens arbete och skicklighet kan inte i sig motivera upphovsrättsligt skydd, om detta arbete och denna skicklighet inte ger uttryck för någon egenart vid urvalet eller sammanställningen av data.
59. Domstolen har emellertid lagt till att ett alster som uppfyller kravet på originalitet kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd även om förverkligandet av alstret har fastställts av tekniska överväganden, under förutsättning att ett sådant fastställande inte har hindrat upphovsmannen från att återspegla sin personlighet i alstret genom att ge uttryck för fria och kreativa val.
60. Av denna rättspraxis följer att det främsta kriteriet för att fastställa om ett alster utgör en intellektuell skapelse av dess upphovsman i huvudsak utgörs av ett uttryck för upphovsmannen skaparförmåga, för möjligheten att göra fria och kreativa val samt därigenom återspegla sin personlighet.
61. I förevarande mål ska således den hänskjutande domstolen fastställa huruvida en kritisk utgåva av ett verk som inte längre är skyddat av upphovsrätten, vilket har till syfte att återskapa texten i detta verk åtföljd av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, utgör en intellektuell skapelse som återspeglar dess upphovsmans valfrihet och personlighet och därmed uppfyller kravet på originalitet.
62. Det framgår, i detta hänseende, av handlingarna i målet att Slușanschis kritiska utgåva inte motsvarar ett enkelt mångfaldigande av prins Dimitrie Cantemirs manuskript på latin, eller av faksimilen av detta manuskript. Professor Slușanschi har, inom ramen för genomförandet av denna kritiska utgåva, ingripit i originaltexten, genom att göra rättningar och tillägg, i syfte att återskapa originalverkets text, i en fullständig och förståelig form, så nära detta originalverks upphovsmans intention som möjligt.
63. Jag anser emellertid att det, när en upphovsman försöker återskapa ett ofullständigt litterärt verk i en form som vederbörande anser vara så nära det verk som utarbetats av upphovsmannen till originalverket som möjligt, i princip inte kan anses att upphovsmannen endast tillhandahåller ett efterforskningsarbete, en skicklighet eller en intellektuell ansträngning utan personlig skapelse. Tvärtom kan det vara så, att upphovsmannen har möjlighet att välja mellan flera alternativ. De grammatiska val, ordval, litterära och stilistiska val som han eller hon gör kommer sannolikt att styras, eller åtminstone påverkas, av hans eller hennes år av erfarenhet, språkvetenskaplig expertis, kunskap och förståelse av den epok under vilken originalverket avfattats samt den historiska period som detta verk omfattar, vederbörandes kännedom om originalverkets upphovsman, dennes stil och språkliga uttryck, samt av hans eller hennes tolkning av denna upphovsmans avsikt. När upphovsmannen till den kritiska utgåvan inte bara utnyttjar sitt yrke och sina kunskaper om upphovsmannen, språket, tidsepoken och originalverket, utan också sin egen fantasi, sin intuition och sin känslighet för att, samtidigt som han eller hon respekterar originalverkets anda, finna eller återfinna de delar som gått förlorade eller är oförståeliga, genomför denne ett skapande verk och präglar någon annans verk med sin personlighet. Vederbörande skapar därmed ett härlett verk.
64. De kommentarer och den kritiska apparat som består av kritiska anteckningar och förklaringar till rättningarna, ersättningar av ord samt tillägg som eventuellt är nödvändiga för att originalverket ska kunna förstås, utgör, tillsammans med de olika språkversionerna eller varianterna av ord eller uttryck som kan ha utelämnats, även en intellektuell skapelse som är personlig för upphovsmannen till den kritiska utgåvan.
65. Vidare kan originalitetskriteriet uttryckas genom den kritiska utgåvans sammansättning, den struktur som verket har getts, dess grafiska form samt utförandet av originaltexten i förhållande till kommentarerna och den kritiska apparaten. Upphovsmannen till ett sådant verk sätter således sin ”personliga prägel” på det skapade verket. Det kan således inte anses att den kritiska utgåvan smälter samman med originalverket.
66. I övrigt skulle det visserligen kunna anses att en kritisk utgåva har till syfte att återskapa originalverket såsom det borde vara enligt den åsikt som den person som återskapar verket har om det, och att språket i detta originalverk är ett språk som karaktäriseras av precisa regler för syntax och meningsbyggnad. Sådana krav och den omständigheten att denna utgåva har styrts av ett antal syntaxregler kan emellertid inte principiellt utesluta att utgåvan är originell.
67. Det skulle förhålla sig annorlunda om avfattandet av den kritiska utgåvan var helt styrd av tekniska ingripanden, regler eller krav utan kreativ frihet. Det skulle då kunna framstå som att upphovsmannen till en kritisk utgåva nöjt sig med att slaviskt återskapa texten utifrån tillräckligt precisa och fullständiga dokument för att inte behöva ta något kreativt initiativ. Arbetet och skickligheten, om än så komplexa och noggranna, skulle inte i sig motivera upphovsrättsligt skydd för en sådan utgåva, om de inte ger uttryck för någon originalitet i val eller arrangemang av de uppgifter som den innehåller.
68. Således kan, beroende på omständigheterna, återskapandet av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten liknas vid skapelsen av ett härlett verk, som är originellt, genom att upphovsmannen har hämtat från, eller inkluderat, redan befintliga skapelser. För att göra detta ska det undersökas vari den kritiska utgåvans upphovsmans ingrepp bestod i förhållande till originalverket. I detta hänseende, ankommer det på den nationella domstolen att beakta samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet. Det kan även bland att vara till nytta att ange vilken typ av verk som avses och vilken specifik kompentens som andra forskare som är inblandade i identiska eller liknande studier har, för att förstå vad som ska kvalificeras som ett självständigt verk, som i sig är skyddat av upphovsrätten, och vad som endast är en vetenskaplig återutgivning av kunskap som inte längre skyddas av upphovsrätten.
Huruvida det finns ett identifierbart alster
69. Domstolen har preciserat att begreppet verk enligt direktiv 2001/29 med nödvändighet innebär att det finns ett alster som kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet. De myndigheter som har i uppgift att säkerställa skyddet av de ensamrätter som följer av upphovsrätten måste nämligen klart och tydligt kunna veta vilket alster som ska skyddas. Detsamma gäller för utomstående, mot vilka det skydd som kan göras gällande av upphovsmannen till alstret kan komma att aktualiseras. Vidare krävs det – för att vid identifieringen av alstret undvika alla subjektiva inslag, vilka skadar rättssäkerheten – att alstret har kommit till uttryck på ett objektivt sätt.
70. Jag anser att en kritisk utgåva av ett originalverk, i dess helhet, kan identifieras på ett precist och objektivt sätt. Det behöver inte nödvändigtvis göras någon åtskillnad mellan, å ena sidan, de delar som motsvarar originalverket, vilket i förekommande fall har varit föremål för ändringar i texten, och, å andra sidan, åtföljande kommentarer, kritiska anteckningar eller förklaringar, för att, i förekommande fall, urskilja de prestationer som omfattas av upphovsrättsligt skydd och de som faller utanför. Ett ”särskiljbart skydd” som systematiskt endast beviljas för kommentarer, kritiska anteckningar eller förklaringar, skulle medföra en risk för en splittring av ett verk som endast är meningsfullt i dess helhet. Detta skulle särskilt vara fallet när sådana kommentarer, anteckningar eller förklaringar kompletterar, eller hör samman med, en viss del av texten i originalverket som de kommenterar eller analyserar.
71. Det skulle visserligen kunna förhålla sig annorlunda med förord, introduktioner eller slutord, vars ”särskiljbarhet” från resten av verket är lättare att föreställa sig. Det ankommer under alla omständigheter på den hänskjutande domstolen att kontrollera de delar av verket som är ett uttryck för upphovsmannens intellektuella skapelse och som kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet, oavsett om de utgör verket i dess helhet eller endast delar av detta.
Skyddets innehåll
72. När ett alster har de kännetecken som det erinrats om i punkterna 55 och 69 ovan och således utgör ett verk, ska alstret i denna egenskap vara upphovsrättsligt skyddat i enlighet med direktiv 2001/29. Det ska härvid påpekas att omfattningen av nämnda skydd inte är beroende av den grad av kreativ frihet som dess upphovsman har haft och det är således inte svagare än det skydd som ges alla andra verk som omfattas av nämnda direktiv.
73. Det ska tilläggas att intrånget i upphovsrätten inte nödvändigtvis utgörs av ett fullständigt mångfaldigande av verket, utan kan bestå i ett delvist mångfaldigande. De olika delarna av ett verk åtnjuter således skydd enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29 förutsatt att de innehåller vissa av de element som ger uttryck för upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Det kan vidare inte uteslutas att vissa enskilda meningar, eller till och med vissa delar av meningar i den berörda texten, är ägnade att till läsaren förmedla originaliteten hos en publikation, genom ett element som i sig utgör ett uttryck för artikelförfattarens egen intellektuella skapelse. Sådana meningar eller delar av meningar kan följaktligen vara föremål för skydd enligt artikel 2 a i nämnda direktiv.
74. Man bör emellertid inte ignorera eller underskatta den oro som kommissionen uttryckte vid förhandlingen, beträffande att ett erkännande av ett upphovsrättsligt skydd för kritiska utgåvor av verk som inte längre skyddas av upphovsrätten skulle medföra att verk som inte längre skyddades av upphovsrätten på nytt kommer att omfattas av den.
75. Erkännandet av ett upphovsrättsligt skydd för ett härlett litterärt verk medför inte att originalverken återgår till att omfattas av upphovsrätten och ger inte upphovsmannen till det härledda verket någon ensamrätt till originalverken. Ett utnyttjande av verken är fortfarande möjligt, eftersom de inte, eller inte längre, har något individuellt upphovsrättsligt skydd. Det står därmed var och en fritt att reproducera det, eller att göra en annan anpassning av det än det härledda verket.
76. Det ska, för fullständighetens skull, tilläggas att det av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna följer att det kan finnas undantagssituationer i vilka upphovsrätten, beroende på vilken typ av diskurs eller information som det är fråga om, ska lämna yttrandefriheten företräde, vilken innefattar frihet att ta emot och sprida uppgifter och som stadgas i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. Det skulle kunna förhålla sig annorlunda i en situation där en spridning av det skyddade verket bidrar till en debatt som rör allmänintresset. Det är då viktigt att göra en avvägning mellan de föreliggande intressena, det vill säga, å ena sidan, allmänintresset och allmänhetens behov av att fritt ha tillgång till ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten eller rätten att erhålla information och, å andra sidan, skyddet för verk, inbegripet härledda verk.
77. Sammanfattningsvis är det visserligen väsentligt att verk som inte längre skyddas av upphovsrätten fritt får utnyttjas av alla, med detsamma gäller i princip inte för verk som är härledda från dessa verk, vilka bland annat kan utgöras av återskapade, kommenterade eller analyserade versioner. Det rör sig emellertid inte om att skydda ett arbete som saknar kreativitet, eftersom en kritisk utgåva av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten endast kan föranleda ett sådant skydd om den innebär att ett verk skapas som uppfyller kravet på originalitet.
Förslag till avgörande
78. Mot bakgrund av det ovan anförda, föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som har ställts av Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) på följande sätt: Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att en kritisk utgåva av ett verk som inte längre skyddas av upphovsrätten, vilken har till syfte att återskapa texten i detta verk åtföljd av kommentarer och den nödvändiga kritiska apparaten, kan betraktas som ett verk av vilket mångfaldigande kräver tillstånd av upphovsmannen. Detta gäller under förutsättning att utgåvan utgör en intellektuell skapelse av upphovsmannen som återspeglar vederbörandes personlighet genom att visa dennes fria kreativa val och att den avser ett tillräckligt precist och objektivt identifierbart alster. Det ankommer på den nationella domstolen att i varje enskilt fall pröva om detta är fallet.
1 Originalspråk: franska.
2 Restriktioner för tryckning inrättades i Förenade kungariket genom ”Licensing of the Press Act 1662 – An Act for preventing the frequent Abuses in printing seditious treasonable and unlicensed Books and Pamphlets and for regulating of Printing and Printing Presses” (Lag från år 1662 om presslicenser – lag som syftar till att förebygga återkommande missbruk vid tryck av böcker och broschyrer med upproriskt, förrädiskt och otillåtet innehåll, och att reglera tryckeri och tryckpressar).
3 ”An Act for the Encouragement of Learning, by Vesting the Copies of Printed Books in the Authors or Purchasers of such Copies, during the Times therein mentioned” (Lag som syftar till att uppmuntra lärande genom att exemplar av tryckta böcker anförtros författare eller köpare av dessa exemplar, under de däri angivna perioderna).
4 Se, i detta hänseende, John Lockes och Georg Wilhelm Friedrich Hegels teori om äganderätt (eller rätt till egendom) och Emmanuel Kants rättighetsteori. Se, även, Strowel, A., Droit d’auteur et Copyright. Divergences et Convergences. Étude de droit comparé, 1993, Bruylant, sidorna 90–93, 98 och 99, 174–190 och s. 491, Hughes, J., ”Locke’s 1694 Memorandum (and More Incomplete Copyright Historiographies)”, Cardozo Arts & Entertainment Law Journal, volym 27, nr 167, 2010, sidorna 555–572, Fabri, E., ”De l’appropriation à la propriété: John Locke et la fécondité d’un malentendu devenu classique”, Philosophiques, volym 43, nr 2, 2016, sidorna 343–369.
5 Nedan kallad Romkonventionen.
6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).
7 EGT L 89, 2000, s. 6 (nedan kallat WIPO:s fördrag om upphovsrätt).
8 EGT L 336, 1994, s. 1.
9 EGT L 290, 1993, s. 9; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 75.
10 EUT L 372, 2006, s. 12.
11 M. Of., del I, nr 60/26 mars 1996.
12 M. Of., del I, nr 489 juni 2018.
13 Det nationella målet rör inte utgivning av en kritisk utgåva av ett originalverk som fortfarande skyddas av upphovsrätten.
14 Artikel 5 och skäl 19 i direktiv 2006/116, som har en lydelse som i huvudsak är identisk med den i artikel 5 och skäl 20 i direktiv 93/98, infördes på begäran av Republiken Italien, som vid den tidpunkten var den enda medlemsstaten i vilken en sådan rättighet existerade. Se, bland annat, rådets ”Note from Presidency to COREPER attaching consolidated text of Amended Proposal” av den 17 maj 1993, dokument nr 6614/93, s. 7, rådets ”Report from Presidency to COREPER” av den 7 juni 1993, dokument nr 1700/93, s. 6.
15 Uppdelningen mellan upphovsrätt i egentlig mening och närstående rättigheter återspeglas bland annat genom Bernkonventionen och genom Romkonventionen. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Collin i målet Seven.One Entertainment Group ( C‑260/22, EU:C:2023:583, fotnot 12).
16 Kommissionen angav vid förhandlingen att endast sju medlemsstater uttryckligen har införlivat artikel 5 i direktiv 2006/116 med deras nationella lagstiftning, nämligen Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Italien, Republiken Polen, Republiken Portugal och Republiken Slovenien.
17 Det ska preciseras att begreppet ”kritiska och vetenskapliga utgåvor” i artikel 5 i direktiv 2006/116 inte innefattar någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde. Därmed ska det som regel ges en självständig och enhetlig tolkning inom unionen. [Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 6 mars 2025, ONB m.fl. ( C‑575/23, EU:C:2025:141, punkt 87 och där angiven rättspraxis)]. Detta begrepp kan således inte systematiskt omfatta verk som omfattas av tillämpningsområdet för olika definitioner av ”kritiska utgåvor” som anges i nationella ordlistor, vilka i nuläget kan härröra från olika sammanhang.
18 Se dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW ( C‑469/17, nedan kallad domen Funke Medien NRW, EU:C:2019:623, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
19 Se dom av den 13 november 2018, Levola Hengelo ( C‑310/17, nedan kallad domen Levola Hengelo, EU:C:2018:899, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
20 Min kursivering.
21 Domen Levola Hengelo (punkt 39 och där angiven rättspraxis).
22 Se, i detta hänseende, bland annat, Léger, P., ”La mise à l’épreuve des limites au droit d’auteur par les œuvres transformatrices”, La propriété intellectuelle renouvelée par le numérique, Paris, Dalloz, 2020, s. 184, Margony, T. och Perry, M., ”Scientific and Critical Editions of Public Domain Works: An Example of European Copyright Law (Dis)Harmonization”, Canadian Intellectual Property Review, volym 27, s. 164, Desbois, H., Le droit d’auteur en France, Paris, Dalloz, 1978 (tredje upplagan), punkterna 6 och 22–30.
23 Det ska påpekas att generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer, i sitt förslag till avgörande i målet Sony Music Entertainment ( C‑240/07, EU:C:2008:303, punkterna 51 och 52), angav att medlemsstaterna, i samband med skydd för kritiska och vetenskapliga publikationer som inte längre skyddas av upphovsrätt, och fotografier som inte är originella, inte är skyldiga att säkerställa sådana rättigheter i hela gemenskapen, och ”de kan därför inte med framgång göras gällande i medlemsstater som inte erkänner dem inom ramen för sina normgivningsbefogenheter”. Jag anser att denna punkt ska betraktas i sitt sammanhang. För det första önskade generaladvokaten påtala en ”begränsning för de ovannämnda direktivens harmoniseringssträvan” på området upphovsrätt och närstående rättigheter. För det andra, rörde det sig, mot bakgrund av den doktrin som han hänvisade till i detta hänseende, enligt min uppfattning om att precisera att ikraftträdandet av direktiv 2006/116 inte gav upphov till något skydd för kritiska och vetenskapliga utgåvor när dessa inte redan var skyddade av nationell rätt. Detta kan emellertid endast gälla verk som inte kan kvalificeras som fullvärdiga verk.
24 Se domen Levola Hengelo (punkt 33).
25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2011, Football Association Premier League m.fl. ( C‑403/08 och C‑429/08, EU:C:2011:631, punkterna 156 och 159), domen Levola Hengelo (punkterna 35–40), och dom av den 12 september 2019, Cofemel ( C‑683/17, nedan kallad domen Cofemel, EU:C:2019:721, punkt 32.
26 Se domen Cofemel (punkterna 30 och 31 och där angiven rättspraxis).
27 Se dom av den 11 juni 2020, Brompton Bicycle ( C‑833/18, nedan kallad domen Brompton Bicyle, EU:C:2020:461, punkt 31).
28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Infopaq International ( C‑5/08, nedan kallad domen Infopaq International, EU:C:2009:465, punkterna 45 och 46), dom av den 1 mars 2012, Football Dataco m.fl. ( C‑604/10, EU:C:2012:115, punkt 33), och domen Funke Medien NRW (punkt 23).
29 Se, för ett liknande resonemang, domen Infopaq International (punkterna 35, 44–46).
30 Se dom av den 1 december 2011, Painer ( C‑145/10, EU:C:2011:798, punkterna 90–93).
31 Se domen Funke Medien NRW (punkt 24).
32 Se dom av den 1 mars 2012, Football Dataco m.fl. ( C‑604/10, EU:C:2012:115, punkterna 39 och 42).
33 Se, för ett liknande resonemang, domen Brompton Bicycle (punkt 26).
34 På samma sätt och som framgår av skäl 13 i direktiv 2006/116, ”[skyddas s]amlingsverk … i enlighet med artikel 2.5 i Bernkonventionen om de utgör intellektuella skapelser på grund av innehållets urval och arrangemang. Dessa verk skyddas som sådana, utan att det påverkar tillämpningen av upphovsrätten till vart och ett av de verk som utgör en del av ett sådant samlingsverk” Samlingsverken uttrycker, såsom fulländade verk, således en originalitet genom deras sammansättning.
35 Vid förhandlingen den 19 mars 2025, förde jag för en diskussion som ett musikaliskt exempel fram arbetsutgåvorna av pianisten Alfred Cortot, som är känd för att till flera stora kompositörers notblad har lagt till olika kommentarer, råd, praktiska övningar, etcetera som förts in i återskapande versioner av originalnoterna. Vidare har han, i förekommande fall, lagt till vad som kan betraktas som fotnoter. I en strävan att hjälpa elever att utvecklas, inte bara i kontrollen av gesterna, utan också i förståelsen av musikaliska mästerverk, gjorde Alfred Cortot personliga konstnärliga val utifrån sin egen tolkning av dessa verk. Se, i detta hänseende, Gavoty, B., Alfred Cortot. Biographie, Buchet/Chastel, Paris, 2012, s. 357 (fotnot utelämnad) och s. 358: ”Efter den succés som Cotots Méthode nådde, fick han helt naturligt idén att ge ut Éditions de Travail, som ägnades år mästerverk av romantikens mästare; Chopin, Schumann, Schubert, Liszt, Weber och Mendelssohn – totalt 76 häften, som naturligtvis omfattade själva verken, fingersättning och ändringar samt, längst ned på sidorna, kommentarer och förslag på övningar för att klara av betydande svårigheter … Éditions de Travail innehåller ett överflöd av estetiska kommentarer avsedda att stimulera utövarens fantasi”. Se även Anselmini, F. och Jacobs, R., Alfred Cortot, Fayard, Paris, 2018, sidorna 285–298.
36 Se, för ett liknande resonemang, domen Brompton Bicycle (punkt 38 och domslut), i vilken domstolen hade preciserat att det rör sig om relevanta omständigheter i förevarande fall, såsom de förelåg vid utformningen av alstret, oberoende av yttre faktorer som hänför sig till tiden efter det att produkten skapades (punkt 37).
37 Se domen Cofemel (punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).
38 Det nationella målet avser en litterär skapelse. Det ska emellertid preciseras att det kan förhålla sig annorlunda med ett konstnärligt verk som har restaurerats och vars original, per definition, inte längre existerar, eftersom de restaurerade eller arrangerade delarna har blivit oskiljaktiga från originalverket.
39 Detta gäller, enligt min uppfattning, Alfred Cortots arbetsutgåvor, vilka jag redan har nämnt i fotnot 35 i detta förslag till avgörande. Det kan inte anses att enbart Alfred Cortots olika kommentarer kan skyddas separat från de noter som de kompletterar och utan vilka de skulle vara omöjliga att förstå.
40 Domen Cofemel (punkt 35 och där angiven rättspraxis).
41 Se domen Infopaq International (punkterna 38, 39 och 47). Det ska preciseras att när det gäller ett ”särskiljbart” skydd som har beviljats för vissa delar av ett verk, såsom förord, inledning och slutord, såsom nämns i punkt 71 i detta förslag till avgörande, kan en reproduktion av ett stycke, eller en mening, i den skyddade delen eller de skyddade delarna utgöra ett intrång i upphovsrätten.
42 För att återge de exempel som kommissionen nämnde vid förhandlingen, får således ledande statsmäns skrivelser och politikers dagböcker vara föremål för kritiska utgåvor som, i förekommande fall, åtnjuter ett upphovsrättsligt skydd, under förutsättning att upphovsmännen till dessa utgåvor har kunnat ge uttryck för fria och kreativa val som återspeglar deras personlighet. Däremot får upphovsmännen till dessa kritiska utgåvor inte hindra en reproduktion av det originalverk på vilket de grundat sina utgåvor.
43 Se Voorhoof, D., ”Freedom of expression and the right to information: Implications for copyright”, Research Handbook on Human Rights and Intellectual Property, Geiger, C (red.), Elgar publishing, 2015, s. 331, Europadomstolens dom av den 10 januari 2013, Ashby Donald m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2013:0110JUD003676908), och Europadomstolens beslut av den 19 februari 2013, Fredrik Neij och Peter Sunde Kolmisoppi mot Sverige (CE:ECHR:2013:0219DEC004039712). Se även dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online ( C‑516/17, EU:C:2019:625, punkterna 57–59), och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar Funke Medien NRW ( C‑469/17, EU:C:2018:870, punkterna 40–42).