Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑702/23 P Timchenko/rådet

I. Inledning

1. Detta förslag till avgörande rör ett överklagande som getts in av Gennady Nikolayevich Timchenko, klaganden i förevarande mål, som avser upphävande av Europeiska unionens tribunals dom av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑252/22, EU:T:2023:496) (nedan kallad den överklagade domen).

2. Tribunalen ogillade i sin dom klagandens talan som avsåg ogiltigförklaring, enligt artikel 263 FEUF, av dels rådets beslut (Gusp) 2022/337 av den 28 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 59, 2022, s. 1), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/336 av den 28 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 58, 2022, s. 1), dels rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 149), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 1), i den del dessa rättsakter rör klaganden. Genom dessa rättsakter har Europeiska unionens råd bland annat ålagt klaganden ett förbud mot inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorium och fryst alla hans penningmedel och ekonomiska resurser inom detta territorium. Tribunalen ogillade vidare klagandens talan i den del klaganden, på grundval av artikel 268 FEUF, yrkade ersättning för den ideella skada som han ansåg sig ha lidit av att dessa rättsakter antagits.

3. Tribunalen slog fast att rådet inte hade gjort någon felaktig bedömning när den funnit att klaganden uppfyllde de kriterier som föreskrivs i artikel 2.1 d och a i beslut 2014/145, i ändrad lydelse. Enligt tribunalen kunde rådet anse att klaganden, i egenskap av inflytelserik aktieägare i Bank Rossiya, var ansvarig för ett ekonomiskt stöd till de beslutsfattare som var ansvariga för destabiliseringen av Ukraina, däribland Vladimir Putin, Ryska federationens president. Vidare ansåg tribunalen att rådet kunde bedöma att klaganden hade stöttat åtgärder eller politik som äventyrade Ukrainas territoriella integritet, mot bakgrund av de olika åtgärder som Bank Rossiya hade genomfört för att öppna filialer i Krim och för att finansiera offentliga infrastrukturer i denna region.

4. Klaganden har kritiserat tribunalens resonemang och klandrar den för att har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av de kriterier för uppförande i förteckningen som föreskrivs i artikel 2.1 d och a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Klaganden har närmare bestämt gjort gällande att tribunalen, felaktigt, grundade sin bedömning på att klaganden inte offentligt hade tagit avstånd från Bank Rossiyas åtgärder när detta bolag fördes upp i de omtvistade rättsakterna, trots att detta kriterium, enligt klaganden, inte förekom bland de skäl som rådet anfört för att motivera detta uppförande. Klaganden har vidare klandrat tribunalen för att inte ha kontrollerat huruvida de skäl som låg bakom rådets uppförande av honom i förteckningen grundade sig på ett tillräckligt underlag.

5. Förevarande mål rör ett av de första överklaganden som getts in till domstolen avseende de restriktiva åtgärder som rådet vidtog år 2022 till följd av Federationen Rysslands väpnade styrkors invasion av Ukraina. Det bereder domstolen tillfälle att tolka de kriterier som föreskrivs i artikel 2.1 d och a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, vilka dels avser personer som stöder, materiellt eller ekonomiskt, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina, dels personer som är ansvariga för, i huvudsak, åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet.

6. Det ska tilläggas att detta mål hör samman med målet C‑703/23 P, som följer av ett överklagande som getts in av Elena Petrovna Timchenko, som är maka till klaganden i förevarande mål. Genom detta överklagande har Elena Petrovna Timchenko yrkat upphävande av Europeiska unionens tribunals dom av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑361/22, EU:T:2023:502), i vilken tribunalen bekräftade uppförandet av henne på förteckningen över restriktiva åtgärder på grund av hennes samröre med sin man, i den mening som avses i artiklarna 1.1 slutet och 2.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Förslag till avgörande i detta mål meddelas också i dag.

II. Bakgrund till tvisten, förfarandet och parternas yrkanden

A. Bakgrund till tvisten

7. Bakgrunden till tvisten anges i punkterna 2–18 i den överklagade domen och kan, beträffande de delar som är relevanta för detta förslag till avgörande, sammanfattas enligt följande.

8. Den 17 mars 2014 antog rådet, på grundval av artikel 29 FEU, beslut 2014/145/Gusp. Samma dag antog rådet, på grundval av artikel 215 FEUF, förordning (EU) nr 269/2014.

9. Till följd av Ryska federationens väpnade styrkors invasion av Ukraina, antog rådet, den 25 februari 2022, beslut (Gusp) 2022/329 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 50, 2022, s. 1) och förordning (EU) 2022/330, om ändring av förordning nr 269/2014 (EUT L 51, 2022, s. 1), bland annat i syfte att anpassa de kriterier enligt vilka de aktuella restriktiva åtgärderna kunde riktas mot fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ.

10. Artikel 1.1 i beslut 2014/145, i ändrad version enligt beslut 2022/329, förbjuder inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorium för personer som uppfyller de kriterier som föreskrivs i bland annat punkterna a och b i denna punkt 1. I artikel 2.1 i detta beslut föreskrivs frysning av penningtillgångar och ekonomiska medel för fysiska personer som uppfyller de kriterier som föreskrivs i bland annat punkterna a och d i denna artikel 2.1. Dessa kriterier är i princip identiska med dem som föreskrivs i artikel 1.1 a och b i detta beslut.

11. Artikel 2.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse har följande lydelse:

”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

a) fysiska personer som är ansvariga för, stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabiliteten eller säkerheten i Ukraina, eller som hindrar internationella organisationers arbete i Ukraina,

…

d) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina,

…

samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.”

12. Den 28 februari 2022 antog rådet, mot bakgrund av allvaret i situationen i Ukraina de omtvistade ursprungliga rättsakterna. Genom dessa rättsakter fördes klagandens namn, med nummer 694, upp på den förteckning som utgör bilaga till beslut 2014/145 i ändrad lydelse och, med samma nummer, på den som finns i bilaga I till förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse, på följande grunder:

”Gennady [Nicolayevich] Timchenko har sedan länge känt Ryska federationens president Vladimir Putin och beskrivs generellt som en av hans förtrogna.

Han gynnas av sina kontakter bland ryska beslutsfattare. Han är grundare och aktieinnehavare i Volga Group, en investeringsgrupp med en portfölj investeringar inom den ryska ekonomins nyckelsektorer. Volga group bidrar på ett avgörande sätt till den ryska ekonomin och dess utveckling.

Han är också aktieägare i Bank Rossija (Bank Rossiya) som betraktas som personlig bank för högre tjänstemän i Ryska federationen. Sedan den olagliga annekteringen av Krim har Bank Rossija öppnat filialer i hela Krim och Sevastopol och därigenom befäst deras integrering i Ryska federationen.

Bank Rossija har dessutom viktiga intressen i National Media Group som i sin tur kontrollerar tv-stationer som aktivt stöder den ryska regeringens destabiliseringspolitik i Ukraina.

Han är därmed ansvarig för att ha gett stöd till åtgärder och politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Han är också ansvarig för att ha tillhandahållit ekonomiskt och materiellt stöd till, och för att ha dragit nytta av, de ryska beslutsfattare som är ansvariga för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

13. Den 1 mars 2022 offentliggjordes ett meddelande till de personer, enheter och organ som var föremål för de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/145 i ändrad lydelse och i förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 101, 2022, s. 4).

14. Genom skrivelse av den 25 mars 2022 bad klaganden rådet om att få tillgång till samtliga handlingar som gällde honom, vilket han fick den 13 april 2022. Till följd av en begäran om ytterligare handlingar från klaganden den 15 april 2022, sände rådet även dessa handlingar till honom den 28 april 2022.

15. Genom skrivelse av den 6 maj 2022, riktade klaganden en begäran om omprövning till rådet, vilken kompletterades av ett brev den 31 maj 2022.

16. Den 14 september 2022 antog rådet de omtvistade rättsakterna om bibehållande, vilka bevarade klagandens namn i de aktuella förteckningarna med en motivering som var identisk med den omstridda motiveringen i de omtvistade ursprungliga rättsakterna.

17. Den 15 september 2022 delgav rådet klaganden de omtvistade rättsakterna om bibehållande och hänvisade till sin svarsinlaga samt angav, i huvudsak, att eftersom klaganden sedan länge var vän till Vladimir Putin och ledare för ett ”ekonomiskt imperium” som var närvarande i den ryska ekonomins olika sektorer, ansåg rådet att han gynnades av Ryska federationens president och att han via Bank Rossiya understödde de åtgärder som vidtogs och den politik som fördes gentemot Ukraina. Bank Rossiya hade öppnat filialer i Krim och hade samröre med National Media Group, en mediekoncern som understödde den politik som Ryska federationens president förde.

18. Den 31 oktober 2022 gav klaganden in en begäran om omprövning till rådet.

B. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

19. Genom ansökan av den 9 maj 2022 väckte klaganden talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av de omtvistade ursprungliga rättsakterna, i den del de avsåg uppförandet av hands namn på förteckningen över de personer som omfattades av restriktiva åtgärder. Klaganden yrkade vidare att tribunalen skulle bevilja honom ersättning för den ideella skada som han påstod sig ha lidit genom antagandet av dessa rättsakter. Vidare ingav klaganden, den 25 november 2022, en inlaga om justering av talan i syfte att ändra utformningen av sin ansökan, genom att i denna inkludera ett yrkande om ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna om bibehållande.

20. I sin talan om ogiltigförklaring klandrade klaganden bland annat rådet för att ha gjort en felaktig bedömning när den angav att han uppfyllde det kriterium avseende materiellt eller ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattarna, som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, och kriteriet avseende stöd till åtgärder eller politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, som föreskrivs i artikel 2.1 a i detta beslut.

21. Den 6 september 2023 ogillade tribunalen klagandens samtliga yrkanden och därmed talan i dess helhet.

22. Vad för det första gäller den påstått felaktiga bedömningen avseende det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ansåg tribunalen, inledningsvis, mot bakgrund av vad den ansåg var tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga bevis, att Bank Rossiya var banken för Ryska federationens högt uppsatta tjänstemän, inbegripet dess president, Vladimir Putin, och att banken följaktligen gav honom ekonomiskt stöd. Vidare fastställde tribunalen att en fysisk person kan vara föremål för restriktiva åtgärder för gärningar som begåtts av ett bolag i vilket personen är aktieägare när personen har ett mycket stort, eller till och med avgörande, inflytande i detta bolag. I förevarande mål konstaterade tribunalen att klaganden, som är vän med Vladimir Putin och den näst största aktieägaren i denna bank, tillsammans med tre andra av Vladimir Putins vänner utgjorde den stabila sockeln av majoritetsaktieägare i Bank Rossiya, i vilken klaganden var en mycket inflytelserik aktieägare. Mot denna bakgrund, slog tribunalen fast att rådet gjort en riktig bedömning när det angav att sökanden själv var ansvarig för det ekonomiska stöd som Bank Rossiya hade gett Vladimir Putin och att han, under dessa omständigheter, kunde omfattas av restriktiva åtgärder enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Tribunalen underströk även, i sitt resonemang, att klaganden hade kunnat göra ett offentligt avståndstagande från Vladimir Putins finansiering eller överlåta sitt innehav i banken, vilket han inte gjorde, ens efter Ryska federationens invasion av Ukraina.

23. För det andra, beträffande påståendet om en felaktig bedömning avseende det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, preciserade tribunalen att detta kriterium avser alla personer som är ansvariga för, stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. I detta mål ledde de bevis som tribunalen prövade i den överklagade domen den till att fastställa att Bank Rossiya, genom att etablera sig i den nyligen erövrade regionen Krim och genom att finansiera offentliga infrastrukturer i denna region, hade gett sitt stöd till Ryska federationens myndigheters annekteringspolitik. Närmare bestämt illustrerades denna etablering, enligt tribunalen, av att Bank Rossiya öppnat filialer i Krim, av ett den anförtrott förvaltningen av en flygplats i Krim till denna bank och av att denna bank beviljat ett lån till Krims järnvägsbolag. Eftersom klaganden, av de skäl som angavs inom ramen för bedömningen av artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, själv kunde hållas personligt ansvarig för de åtgärder som Bank Rossiya vidtagit och eftersom klaganden inte hade vidtagit någon aktiv åtgärd för att se till att denna bank upphörde med sin integreringspolitik i Krim, drog tribunalen slutsatsen att rådet inte gjort någon felaktig bedömning genom att på klaganden tillämpa det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

C. Parternas yrkanden

24. Klaganden har, i sitt överklagande som gavs in den 16 november 2023, yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, pröva talan i sak och ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna i den del de avser honom, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

25. Rådet har yrkat att domstolen ska delvis avvisa överklagandet och, i övrigt, ogilla det, och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

26. Klaganden har till stöd för sitt överklagande anfört två grunder. Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Den andra grunden rör en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 a i detta beslut.

A. Den första grunden, avseende en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse

27. Klaganden har gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att göra en för vid tolkning och i strid med rättspraxis av begreppet ”stöder, materiellt eller ekonomiskt”, som följer av lydelsen i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Denna grund innehåller två delar.

28. Som första delgrund, har klaganden klandrat tribunalen för att ha ansett att detta materiella eller finansiella stöd som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse kan styrkas genom att den berörda personen inte har invänt mot beslut som har fattats av den enhet som anses vara direkt ansvarig för detta stöd till de ryska beslutsfattarna. Klaganden har i synnerhet bestritt att den omständigheten att han inte tagit avstånd från Bank Rossiya utgör ett, åtminstone tyst, godkännande av den politik avseende ekonomiskt stöd som denna bank driver. Klaganden har i detta hänseende påpekat att rådet inte angav något sådant resonemang varken i motiveringen till de omtvistade rättsakterna eller i sina inlagor till tribunalen. Mot denna bakgrund, anser klaganden att tribunalen har ersatt rådets motivering i de omtvistade rättsakterna med sin egen bedömning. Tribunalen har således överskridit sitt rättskipningsuppdrag och därmed åsidosatt klagandens rätt till försvar.

29. Genom den andra grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen i sin tolkning av artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse inte har iakttagit de principer som är tillämpliga på området tolkning av unionsrätten och att tolkningen, dessutom, strider mot unionsdomstolarnas praxis. Han har påpekat att enligt denna praxis ska sådant materiellt eller ekonomiskt stöd som nämns i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse vara av en viss kvantitativ eller kvalitativ betydelse, för att det ska kunna fastställas att det utgör ett faktiskt bidrag till upprätthållandet av rysk militär verksamhet i Ukraina i enlighet med målet med detta beslut. Detta kriterium är emellertid inte tillämpligt på honom, eftersom det stöd som han klandras för inte är ett direkt stöd, via Bank Rossiya, och det inte grundar sig på någon åtgärd som han har vidtagit, utan på den omständigheten att han har underlåtit att ta avstånd från de beslut som denna bank har fattat. Klaganden har klandrat tribunalen för att ha resonerat genom presumtioner och inte ha kontrollerat huruvida rådets beslut grundade sig på en tillräckligt solid faktisk grund.

30. Rådet har, samtidig som det har hävdat att denna grund delvis ska avvisas, i den mån den till viss del har till syfte att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, bestritt de argument som klaganden har framfört och, i huvudsak, hänvisat till resonemanget i den överklagade domen.

31. Inledningsvis skulle jag vilja påpeka att i den mån rådet har gjort gällande att den första grunden inte kan tas upp till sakprövning, på grund av att klaganden skulle försöka ifrågasätta tribunalens bedömning av den bevisning som den hade att pröva och fastställandet av de faktiska omständigheterna som tribunalen gjorde i den överklagade domen, kan detta argument inte godtas.

32. Det kan nämligen konstateras att klaganden, mot bakgrund av de specifika argument som han har framfört i överklagandet, inte avser bestrida fastställandet av de faktiska omständigheterna vilket, enligt tribunalen, utgör grund för det ekonomiska stöd som han har gett till de ryska beslutsfattarna, i enlighet med artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Tvärtom klandrar klaganden tribunalen för att ha slagit fast att avsaknaden av ett offentligt avståndstagande från hans sida, beträffande Bank Rossiyas stödåtgärder, utgör en omständighet som kan beaktas för att fastställa huruvida han är ansvarig enligt denna bestämmelse. Han har även bestritt att enbart hans egenskap av näst största aktieägare i Bank Rossiya, inom ramen för den aktieägarkonfiguration som rådet har konstaterat, skulle göra det möjligt för honom att utöva ett inflytande som kan medföra att han, utan ytterligare bevisning, ska hållas ansvarig för den politik avseende ekonomiskt stöd som denna bank driver enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

33. Det ska således anses att klagandens argument inom ramen för denna grund inte avser de omständigheter som tribunalen tidigare ansett vara styrkta på ett korrekt sätt, mot bakgrund av de bevisuppgifter som rådet hade lämnat. Argumenten rör i stället den rättsliga klassificeringen av dessa omständigheter, särskilt av avsaknaden av offentligt avståndstagande från klagandens sida, och de rättsliga konsekvenser som ska dras av denna klassificering. Denna bedömning omfattas av domstolens behörighet på området överklagande.

34. Det räcker, i detta hänseende, att erinra om att bedömningen av fakta och bevisning enligt fast rättspraxis inte utgör en rättsfråga som kan prövas av domstolen inom ramen för ett överklagande, utom i de fall då de har missuppfattats. Domstolen är dock enligt artikel 256 FEUF behörig att pröva den rättsliga klassificeringen av dessa omständigheter och de rättsliga följder som tribunalen har angett att dessa har.

35. Av detta följer, i motsats till vad rådet har hävdat, att klagandens första grund ska anses kunna tas upp till sakprövning.

36. I sak, vad gäller denna grunds första del, har klaganden, i huvudsak, invänt mot att tribunalen har beaktat att han inte har gjort något offentligt avståndstagande i förhållande till Bank Rossiyas politik avseende ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattarna. Vidare har han kritiserat tribunalen för att, i sin bedömning av huruvida han skulle hållas ansvarig för detta stöd enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, beaktade att han inte överlåtit sitt ägande i denna bank.

37. Det ska i detta hänseende inledningsvis erinras om att tribunalen, i punkterna 106–108 i den överklagade domen, angav att rådet kunde anse att det fanns samlade bevis, vilka prövades i punkterna 98–102 i denna dom, som styrkte att Bank Rossiya var banken för Ryska federationens högt uppsatta tjänstemän, inbegripet dess president, Vladimir Putin, vilken åtnjöt ekonomiskt stöd från denna bank. Vidare konstaterade tribunalen, i punkt 111, i den överklagade domen, att klaganden, som var vän med Vladimir Putin och var den näst största aktieägaren i denna bank, ingick i den stabila sockeln av majoritetsaktieägare i Bank Rossiya, inom vilken han således kunde ha ett mycket stort inflytande, särskilt avseende de beslut som fattades av denna bank. Mot denna bakgrund slog tribunalen fast att rådet inte hade gjort någon felaktig bedömning när den angav att klaganden själv var ansvarig för det ekonomiska stöd som bank Rossiya hade gett Vladimir Putin enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Slutligen angav tribunalen, i punkt 112 i den överklagade domen, att klaganden offentligt hade kunnat uttrycka sitt avståndstagande med Bank Rossiyas finansiering av Vladimir Putin, eller överlåta sitt ägande i denna bank, vilket han inte gjorde ens efter Ryska federationens invasion av Ukraina.

38. Av detta följer att tribunalen, såsom klaganden har gjort gällande, för att fastställa hans ansvar enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, i sitt resonemang hänvisade till att han inte tagit avstånd från Bank Rossiyas politik och till och med till att han inte överlåtit sitt ägande i denna bank. Detta konstaterande utgör emellertid bara en av de omständigheter som låg till grund för tribunalens slutsats i punkt 114 i den överklagade domen, enligt vilken rådet hade gjort en riktig bedömning när det angav att klaganden, via Bank Rossiya, gav ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattare som var ansvariga för destabiliseringen av Ukraina.

39. Även om det, i enlighet med klagandens argument, antas att den omständigheten att han inte tog offentligt avstånd från denna bank eller överlät sitt aktieinnehav i denna inte ska anses utgöra sådant ekonomiskt stöd som avses i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, kan tribunalens beaktande av dessa förhållanden för att styrka klagandens ansvar följaktligen inte påverka dess slutgiltiga bedömning. Tribunalens slutsats grundar sig nämligen på andra uppgifter, bland annat dem som framgår av punkterna 106–111 i den överklagade domen. Det ska i detta hänseende understrykas, vilket rådet också har gjort, att klaganden i sina inlagor själv har betecknat såväl avsaknaden av offentligt avståndstagande från Bank Rossiya som underlåtenheten av överlåta sitt aktieinnehav i denna bank som ”bekräftande omständigheter” avseende det ekonomiska stöd som rådet konstaterat.

40. Den av klaganden anförda första grundens första del kan således inte godtas, då den är irrelevant.

41. För fullständighetens skull och under alla omständigheter, anser jag att tribunalen inte har gjort någon felaktig bedömning när den, såväl i punkt 112 som i punkt 115 i den överklagade domen, angav att ett offentligt avståndstagande från klagandens sida från Bank Rossiyas politik, eller en överlåtelse av hans aktieägande i denna bank, skulle ha varit omständigheter som hade uteslutit ansvar för honom enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

42. I den mån klaganden, mot bakgrund av den bevisning som tribunalen prövade, ansågs vara personligt ansvarig för det ekonomiska stöd som Bank Rossiya gett till Vladimir Putin, i huvudsak i egenskap av inflytelserik aktieägare i denna bank, skulle nämligen, om klaganden kunnat styrka att han gjort en direkt och entydig invändning mot bankens politik, detta ha visat att han inte godkänt eller understött de beslut som rådet ansåg var hans. I en sådan situation hade hans ansvar för det ekonomiska stöd som getts till Vladimir Putin kunnat särskiljas från bankens ansvar. Därmed hade uppförandet av hans namn på förteckningen enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse kunnat undvikas.

43. Vidare anser jag att tribunalens konstaterande, vilket – såsom klaganden har påstått – långt ifrån utgör en självständig ytterligare grund som utvecklats på tribunalens eget initiativ, är en logisk följd av det resonemang som den förde i den överklagade domen. Det räcker, i detta hänseende, att påpeka att eftersom tribunalen, i punkt 111 i denna dom bekräftade rådets bedömning att klaganden inte kunde vara ovetande om att Bank Rossiya gav Vladimir Putin ekonomiskt stöd och att han hade makten att påverka denna banks beslut, skulle, om klaganden styrkt att han hade motsatt sig dessa beslut, detta per definition ha kunnat utgöra för honom fördelaktig bevisning. Domstolen har anammat samma synsätt i sin rättspraxis, såsom framgår av domen av den 28 juli 2016, Tomana m.fl./rådet och kommissionen ( C‑330/15 P, EU:C:2016:601, punkt 84), i vilken domstolen, i huvudsak, beträffande restriktiva åtgärder gentemot Zimbabwe, angav att personer som hade högt uppsatta positioner inom regeringen i detta land skulle betraktas som helt bundna till denna ”såvida inte en konkret åtgärd visar att de förkastat denna regerings handlande”.

44. Följaktligen anser jag, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, att tribunalen inte överskred sina tolkningsbefogenheter och att den förde sitt resonemang inom gränserna för de motiveringar som rådet angett i de omtvistade rättsakterna. Under dessa omständigheter kan det inte heller anses att tribunalen åsidosatte klagandens processuella rättigheter, såsom han har gjort gällande.

45. Av detta följer att för det fall domstolen inte skulle anse att den första grundens första del är irrelevant, såsom jag har föreslagit ovan i punkt 40, ska den under alla omständigheter underkännas på grund av att den saknar stöd.

46. I den första grundens andra del har klaganden bestritt tribunalens resonemang beträffande det inflytande som klaganden, enligt den överklagade domen, hade över de beslut som fattades av Bank Rossiya och i synnerhet över denna banks politik avseende ekonomiskt stöd till Vladimir Putin. Klaganden har, i huvudsak, anfört att hans egenskap av näst största aktieägare i Bank Rossiya inte, utan andra bevis, var tillräcklig för att hålla honom ansvarig för ett ekonomiskt stöd, enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

47. Enligt domstolens praxis, till vilken klaganden har hänvisat i sina inlagor, krävs det, för att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i en förteckning avseende restriktiva åtgärder förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet.

48. Det ska i förevarande mål inledningsvis erinras om att inget av de argument som klaganden har framfört i överklagandet utgör ett bestridande av den analysmetod dom tribunalen, i punkterna 109 och 110 i den överklagade domen, förespråkade för att fastställa huruvida klaganden kunde hållas personligt ansvarig för det ekonomiska stöd som Bank Rossiya gett Vladimir Putin enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Rådet har däremot yrkat att domstolen ska ersätta motiveringen till den överklagade domen med sin egen, eftersom tribunalen har tolkat begreppet ”ekonomiskt stöd” i ovannämnda artikel alltför snävt, genom att begränsa det till att avse enbart aktieägare som är i stånd att utöva ett inflytande över det bolag i vilket de har ett innehav.

49. Det ska erinras om att tribunalen, i de ovannämnda punkterna i den överklagade domen, angav att en fysisk person, eftersom de restriktiva åtgärderna inte utgjorde straffrättsliga påföljder, kan omfattas av dessa åtgärder för åtgärder som vidtagits av ett bolag i vilket denne är aktieägare, när vederbörande har ett mycket stort, eller till och med avgörande, inflytande i detta bolag. Detsamma kan, enligt tribunalen, gälla om aktieägaren, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet, bland annat knutna till aktieägandets sammansättning och storleken på bolagets kapital, har tillräckligt mycket makt för att hans ställningstaganden som aktieägare kan påverka de beslut som detta bolag fattar.

50. Jag anser att även om, såsom rådet har gjort gällande, den formulering som tribunalen använde för att fastställa en fysisk persons ansvar för ekonomiskt stöd som han gett via ett bolag riskerar att inte omfatta alla potentiella former av stöd till de ryska beslutsfattare som är ansvariga för destabiliseringen i Ukraina, så krävs inte att domskälen i den överklagade domen ersätts. En sådan formulering är nämligen inte i sig, enligt min tolkning, avsedd att vara uttömmande.

51. Det ska i detta hänseende påpekas, såsom rådet har gjort, att begreppet ”ekonomiskt stöd” i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ska förstås så, att det enbart avser aktieägare som kan utöva ett inflytande inom bolaget. Det kriterium för uppförande på förteckningen som föreskrivs i denna bestämmelse kan, exempelvis, inte tillämpas på minoritetsaktieägare, vilka inte har något verkligt inflytande över beslutsfattandet i detta bolag, men ändå kan stödja bolagets politik genom deras ekonomiska investeringar. Det kan emellertid inte uteslutas att ett stöd, i den mening som avses i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, kan konstateras föreligga från en minoritetsaktieägare i ett flertal företag, utan verkligt inflytande i dessa, när alla dessa företag för en politik till stöd för Ryska federationens handlande i Ukraina.

52. Målen med beslut 2014/145 i ändrad lydelse är maximala påtryckningar på de ryska myndigheterna och Ryska federationens ekonomi, i syfte att finansiellt försvaga dess destabiliseringskapacitet på Ukrainas territorium och den militära aggression som detta land genomlider, talar enligt min uppfattning för denna tolkning. Dessutom kan denna tolkning lätt anses finna stöd i domen av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128), i vilken domstolen tolkade ett kriterium för uppförande på förteckningen som liknar det som är aktuellt i förevarande mål. Domstolen fastställde, i huvudsak, att den aspekt som ska beaktas för att fastställa om ett, materiellt eller ekonomiskt, stöd föreligger är dess kvantitativa eller kvalitativa betydelse, även om detta stöd inte har något direkt eller indirekt samband med det slutliga mål som de restriktiva åtgärderna avser. Det kan konstateras att ratio decidendi i denna rättspraxis, som enligt min uppfattning är tillämplig på samma sätt på bestämmelserna om restriktiva åtgärder i förevarande mål, är att få de handlanden som avses med dessa åtgärder att upphöra genom att minska de ekonomiska resurser som är tillgängliga i detta syfte, oberoende av varifrån de kommer, och i synnerhet en aktieägares möjlighet att påverka de företag i vilka han eller hon innehar aktier.

53. Av detta följer att begreppet ”ekonomiskt stöd” enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse inte kan begränsas till en situation där den berörda aktieägaren är i stånd att utöva ett mycket stort, eller till och med avgörande, inflytande över bolaget, eller situationer där de ställningstaganden som aktieägaren gör kan påverka riktningen av de beslut som detta bolag fattar. Eftersom inget övervägande i den överklagade domen begränsar räckvidden av artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse till enbart dessa båda hypotetiska situationer, anser jag, med förbehåll för varje precision som domstolen kan önska att göra i sin kommande dom, att tribunalens inte gjorde något fel i sin tolkning som behöver åtgärdas genom ett sådant ersättande av domskälen som rådet har yrkat.

54. Beträffande klaganden, har han genom sina argument önskat få domstolen att anse att rådet hade en skyldighet att, i syfte att styrka Bank Rossiyas ansvar, lägga fram ytterligare bevis utöver ett enkelt konstaterande avseende denna banks aktieägarkonfiguration. Dessa ytterligare bevis borde ha kunnat styrka att klaganden fattat positiva och konkreta beslut till förmån för det ekonomiska stödet till de ryska beslutsfattare som avses i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

55. Jag anser emellertid inledningsvis att i den mån den avgörande faktorn för att fastställa huruvida ett ekonomiskt stöd föreligger, i enlighet med övervägandena i punkterna 51–53 ovan, är den kvantitativa eller kvalitativa betydelsen av detta stöd för att upprätthålla det handlande som undergräver Ukrainas territoriella integritet, är klagandens åtaganden inom Bank Rossiya, i kombination med denna banks betydelse i kapitalhänseende, såsom framgår av punkterna 98 och 105 i den överklagade domen tillräckliga för att godkänna rådets bedömning i de omtvistade rättsakterna och tribunalens i den överklagade domen.

56. Vidare anser jag, under alla omständigheter, att den omständigheten att klaganden är den näst största aktieägaren i Bank Rossiya, inom en stabil kärna av majoritetsaktieägare som är kända för sina nära relationer med Vladimir Putin, såsom tribunalen angav i den överklagade domen även är tillräcklig för att fastställa att klaganden var i stånd att utöva ett mycket stort inflytande över Bank Rossiyas beslut. Det krävdes alltså inte i detta hänseende att rådet lade fram någon ytterligare bevisning. Detta resonemang grundar sig inte, såsom klaganden har hävdat, på någon rättslig presumtion, utan på en tillämpning av de mest grundläggande principerna om bolagsledning och den kapacitet som en aktieägare som klaganden enligt dessa principer har att utöva inflytande.

57. Mot denna bakgrund, kan det fastställas att samtliga faktiska omständigheter och bevis som låg till grund för tribunalens bedömning i den överklagade domen bedömdes på ett korrekt sätt av denna. Vidare vilade rådets och tribunalens bedömningar, i motsats till vad klaganden har hävdat, på ett tillräckligt underlag.

58. Den av klaganden anförda första grundens andra del kan således inte godtas.

59. Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag, särskilt med hänsyn till punkterna 45 och 58 i detta förslag till avgörande, att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning vid sin tolkning av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, såsom klaganden har hävdat.

60. Överklagandet kan således inte bifallas på den första grunden.

B. Den andra grunden, avseende en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse

61. Klaganden har gjort gällande att tribunalen, genom att fastställa att han understött handlanden eller politik som undergrävde Ukrainas territoriella integritet, enbart genom sin passiva attityd i förhållande till den politik som Bank Rossiya förde i Krim, tolkade artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse på ett sätt som inte var förenligt med dess syften och på ett sätt som strider mot tillämplig rättspraxis. Enligt klaganden kan detta ansvar, även om Bank Rossiya skulle kunna klandras för att ett beteende genom vilket den skulle ha gjort sig skyldig till sådana handlanden eller sådan politik som avses i artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, inte som sådant överföras på klaganden. För det första krävs det nämligen att han vidtagit positiva och konkreta åtgärder, för att han ska kunna omfattas av tillämpningsområdet för det kriterium som föreskrivs i denna artikel. För det andra kan begreppet ”åtgärd” i den mening som avses i artikel 2.1 a i detta beslut inte anses omfatta en passiv attityd eller en sådan underlåtelse som den som tribunalen fastställt i den överklagade domen.

62. Rådet har bestritt dessa argument.

63. Inledningsvis ska det påpekas att under förutsättning att domstolen, såsom jag har föreslagit i punkt 59 i detta förslag till avgörande, kommer fram till att tribunalen inte gjorde någon felaktig bedömning när den bekräftade beslutet om att klaganden skulle föras upp på förteckningen i de omtvistade besluten på grundval av artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ska den andra av de grunder som sökanden gjort gällande endast prövas för fullständighetens skull.

64. Det ska vidare erinras om att tribunalen, i punkt 120 i den överklagade domen, slog fast att rådet, inom ramen för förevarande mål och av de skäl som tribunalen nämnde i sin analys av artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, inte gjorde någon felaktig bedömning när det angav att klaganden, genom att ha en passiv attityd i förhållande till Bank Rossiyas stöd till politiken avseende annektering av Krim, själv var ansvarig för att ha understött de åtgärder och den politik som undergrävde Ukrainas suveränitet och självständighet.

65. Det kan således konstateras att tribunalen, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte grundade hans ansvar, enligt artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, enbart på den omständigheten att han haft en passiv attityd i förhållande till det stöd som Bank Rossiya gett till politiken avseende annektering av Krim. Tvärtom hänvisade tribunalen uttryckligen, som stöd för detta ansvar, inte bara till sammanhanget i förevarande mål, utan framför allt till de skäl som angavs i punkterna 109–115 i den överklagade domen.

66. Av detta följer att tribunalen, liksom i det resonemang som den förde avseende artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ansåg att rådet på ett giltigt sätt hade grundat de restriktiva åtgärder som det vidtagit gentemot klaganden enligt artikel 2.1 a i detta beslut på den omständigheten att han dels var en mycket inflytelserik aktieägare i Bank Rossiya, dels att han inte kunde vara ovetande om denna banks åtgärder och politik, vilken undergrävde eller hotade Ukrainas territoriella integritet.

67. Den kan således, av liknande skäl som dem som jag har angett ovan inom ramen för bedömningen av den första grunden, konstateras att eftersom tribunalen grundande sin bedömning på andra omständigheter för att fastställa klagandens ansvar på grundval av artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, saknas det stöd för de argument som klaganden har framfört avseende beaktandet av hans passiva attityd som den enda omständigheten som kan motivera en tillämpning av det kriterium som föreskrivs i denna artikel på honom.

68. Det ska vidare under alla omständigheter påpekas att av de skäl som har angetts i punkt 43 i detta förslag till avgörande, är klagandens passiva attityd eller underlåtelse att ta avstånd från Bank Rossiyas stöd för politiken avseende annektering av Krim, vilka tribunalen hänförde till i punkterna 119 och 120 i den överklagade domen, uppgifter som gjorde det möjligt för tribunalen att inom ramen för sin domstolsprövning, fastställa att detta stöd från banken kunde tillskrivas klaganden. Jag anser ånyo att även om denna passiva attityd inte är en omständighet som formellt förekommer i de omtvistade rättsakterna, ingick den nödvändigtvis i rättsakternas resonemang.

69. Av det ovan anförda följer att tribunalens resonemang på ett korrekt och tillräckligt sätt återspeglar den motivering som rådet angav i de omtvistade ursprungliga rättsakterna för att berättiga antagandet av de restriktiva åtgärderna gentemot klaganden på grundval av artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

70. Mot bakgrund av det ovan anförda, anser jag att tribunalen inte kan anses ha gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i sin tolkning av det kriterium som föreskrivs i artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, såsom klaganden har gjort gällande.

71. Överklagandet kan således inte bifallas på den andra grunden.

72. Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på någon av de grunder som klaganden har anfört till stöd härför, ska det ogillas i sin helhet.

IV. Rättegångskostnader

73. Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.

74. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

75. Rådet har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet ska rådets yrkande bifallas.

V. Förslag till avgörande

76. Mot bakgrund av analysen i detta förslag till avgörande och de förslag som anges i punkterna 72 och 75 i detta, föreslår jag att domstolen ska ogilla överklagandet, och förplikta Gennady Nikolayevich Timchenko att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan tillsammans kallade de omtvistade ursprungliga rättsakterna.

3 Nedan tillsammans kallade de omtvistade rättsakterna om bibehållande.

4 Nedan tillsammans kallade de omtvistade rättsakterna.

5 Se punkt 10 i detta förslag till avgörande. Hänvisningen till kriterierna för att uppföra klaganden på förteckningen har kastats om i enlighet med tribunalens prövningsordning.

6 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet ( C‑271/24 P, EU:C:2025:180).

7 Rådets beslut av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16).

8 Rådets förordning om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).

9 Nedan kallat beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

10 Frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser följer även, i liknande lydelse, av en jämförande tolkning av artiklarna 2.1 och 3.1 a och d i förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse enligt förordning 2022/330 (nedan kallad förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse).

11 Den överklagade domen, punkterna 97–116.

12 Den överklagade domen, punkterna 106–108.

13 Den överklagade domen, punkt 109.

14 Den överklagade domen, punkterna 110 och 111.

15 Den överklagade domen, punkt 112.

16 Den överklagade domen, punkterna 117–124.

17 Den överklagade domen, punkt 117.

18 Den överklagade domen, punkt 118.

19 Den överklagade domen, punkterna 119, 120 och 124.

20 Klaganden har, vid formuleringen av dessa båda grunder, även hänvisat till artikel 1.1 b och a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Eftersom, såsom anges i punkt 10 i detta förslag till avgörande, innehållet i artikel 1.1 b och a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse motsvarar innehållet i artikel 2.1 d och a i detta beslut, kan analysen emellertid begränsas till klagandens grunder i den del de avser denna sistnämnda bestämmelse. Jag erinrar om att liknande kriterier för att upptas på förordningen även finns i förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse.

21 Se, bland annat, dom av den 12 december 2024, Euranimi/kommissionen ( C‑772/23 P, EU:C:2024:1025, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 123).

23 Beaktandet av att klaganden inte tagit offentligt avstånd, såsom en möjlig omständighet till klagandens fördel, förstärker slutsatsen i punkt 40 ovan. Klaganden har nämligen inte, genom den första delen av förevarande grund, bestridit den bevisning till hans nackdel som rådet använt för att motivera att han fördes upp på förteckningen, såsom denna bevisning fastställts av tribunalen.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 119).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet ( C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkt 59), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 123). Se även dom av den 15 november 2023, OT/rådet ( T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 144), i vilken tribunalen beskrev målen med beslut 2014/145 i ändrad lydelse på ett sätt som domstolen lätt skulle kunna bekräfta.

26 Se dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkterna 85–87).

27 Se, i detta hänseende, den rättspraxis som anges i fotnot 21 i detta förslag till avgörande.