Förslag till avgörande av Medina – Mål C‑703/23 P Timchenko/rådet

I. Inledning

1. Detta förslag till avgörande rör ett överklagande som getts in av Elena Petrovna Timchenko, klaganden i förevarande mål, som avser upphävande av Europeiska unionens tribunals dom av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑361/22, EU:T:2023:502) (nedan kallad den överklagade domen).

2. Tribunalen ogillade i sin dom klagandens talan som avsåg ogiltigförklaring, enligt artikel 263 FEUF, av dels rådets beslut (Gusp) 2022/582 av den 8 april 2022, om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 55) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 3) dels rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 149), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 1), i den del dessa rättsakter rör klaganden. Genom dessa rättsakter har Europeiska unionens råd bland annat ålagt klaganden ett förbud mot inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorium och fryst alla hennes penningmedel och ekonomiska resurser inom detta territorium. Tribunalen ogillade vidare klagandens talan i den del klaganden, på grundval av artikel 268 FEUF, yrkade ersättning för den ideella skada som hon ansåg sig ha lidit av att dessa rättsakter antagits.

3. Tribunalen tolkade i synnerhet begreppet ”samröre” i den mening som avses i artiklarna 1.1 slutet och 2.1 slutet i beslut 2014/145, i ändrad lydelse, på så sätt att det avser fysiska eller juridiska personer som allmänt har anknytning till varandra genom gemensamma intressen, utan att de nödvändigt vis har anknytning till varandra genom en ekonomisk verksamhet. Beträffande medlemmar i en familj, angav tribunalen, i huvudsak att anknytningen måste gå utöver familjerelationen och präglas av att det objektivt sett finns en sammanvävning av gemensamma intressen. Mot denna bakgrund, slog tribunalen fast att rådet inte hade gjort någon felaktig bedömning när det angav att klaganden, i egenskap av styrelseledamot i stiftelsen Elena och Gennady Timchenko, hade anknytning till sin make som, vad honom beträffade, såsom framgår av domen av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑252/22, EU:T:2023:496), uppfyllde två av de kriterier för att föras upp på förteckningen som föreskrivs i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

4. Klaganden har kritiserat tribunalens resonemang och klandrar den för att har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet ”samröre”. Enligt henne leder denna tolkning till att det kriterium som föreskrivs i artiklarna 1.1 slutet och 2.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse tillämpas på fysiska personer enbart på grund av att det finns ett familjeband mellan dessa, vilket strider mot domstolens praxis. Vidare anser hon, beträffande förevarande mål, att tribunalen inte har angett vilka gemensamma intressen hon delar med sin make och som går utöver den intressegemenskap som ingår i varje familjerelation.

5. Förevarande mål rör ett av de första överklaganden som getts in till domstolen avseende de restriktiva åtgärder som rådet vidtog år 2022 till följd av Federationen Rysslands väpnade styrkors invasion av Ukraina. Det bereder domstolen tillfälle att tolka artikel 1.1 slutet och artikel 2.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, som avser fysiska och/eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem och som uppfyller minst ett av de kriterier för uppförande på förteckningen som föreskrivs i dessa artiklar.

6. Det ska tilläggas att detta mål hör samman med målet C‑702/23 P, som följer av ett överklagande som getts in av Gennady Nikolayevich Timchenko, som är make till klaganden. Genom detta överklagande har Gennady Nikolayevich Timchenko yrkat upphävande av domen av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑252/22, EU:T:2023:496), i vilken tribunalen bekräftade uppförandet av honom på förteckningen över restriktiva åtgärder bland annat på grund av tillämpningen av de kriterier som föreskrivs i artikel 1.1 a och b i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Förslag till avgörande i detta mål meddelas också i dag.

II. Bakgrund till tvisten, förfarandet och parternas yrkanden

A. Bakgrund till tvisten

7. Bakgrunden till tvisten anges i punkterna 2–16 i den överklagade domen och kan, beträffande de delar som är relevanta för detta förslag till avgörande, sammanfattas enligt följande.

8. Den 17 mars 2014 antog rådet, på grundval av artikel 29 FEU, beslut 2014/145/Gusp. Samma dag antog rådet, på grundval av artikel 215 FEUF, förordning (EU) nr 269/2014.

9. Till följd av Ryska federationens väpnade styrkors invasion av Ukraina, antog rådet, den 25 februari 2022, beslut (Gusp) 2022/329 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 50, 2022, s. 1) och förordning (EU) 2022/330, om ändring av förordning nr 269/2014 (EUT L 51, 2022, s. 1), bland annat i syfte att anpassa de kriterier enligt vilka de aktuella restriktiva åtgärderna kunde riktas mot fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ.

10. Artikel 1.1 i beslut 2014/145, i ändrad lydelse enligt beslut 2022/329, har följande lydelse:

”1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom sitt territorium för

a) fysiska personer som är ansvariga för, stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabiliteten eller säkerheten i Ukraina, eller som hindrar internationella organisationers arbete i Ukraina,

b) fysiska personer som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina,

…

samt fysiska personer som har samröre med dem, enligt vad som förtecknas i bilagan.”

11. Artikel 2.1 a och d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse föreskriver frysning av tillgångar som tillhör personer som uppfyller kriterier som i huvudsak är identiska med dem som anges i artikel 1.1 a och b i detta beslut. I förordning nr 269/2014, i ändrad lydelse enligt förordning 2022/330, anges även dessa kriterier.

12. Den 8 april 2022 antog rådet, mot bakgrund av allvaret i situationen i Ukraina de omtvistade ursprungliga rättsakterna. Genom dessa rättsakter fördes klagandens namn, med nummer 903, upp på den förteckning som utgör bilaga till beslut 2014/145 i ändrad lydelse och, med samma nummer, på den som finns i bilaga I till förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse, på följande grunder:

”Jelena Timtjenko är maka till miljardären Gennadij Timtjenko, som är uppförd på förteckningen i beslut [2014/145]. Hon deltar i hans offentliga angelägenheter via stiftelsen Timchenko. Hon gynnas därmed av Gennadij Timtjenko som är ansvarig för att stödja verksamhet och politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende och för att ge ekonomiskt och materiellt stöd, samt gynnas av de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

13. Den 11 april 2022 offentliggjordes ett meddelande till de personer, enheter och organ som var föremål för de restriktiva åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/145 i ändrad lydelse och i förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 157, 2022, s. 11).

14. I ett e‑postmeddelande av den 14 april 2022 bad klaganden rådet om att få tillgång till alla handlingar som gällde henne, vilket hon fick den 28 april 2022.

15. Genom skrivelse av den 31 maj 2022, riktade klaganden en begäran om omprövning till rådet.

16. Den 14 september 2022 antog rådet de omtvistade rättsakterna om bibehållande, vilka bevarade klagandens namn i de aktuella förteckningarna med en motivering som var identisk med den omstridda motiveringen i de omtvistade ursprungliga rättsakterna.

17. Den 15 september 2022 delgav rådet klaganden de omtvistade rättsakterna om bibehållande och angav, i huvudsak, att det inte hade gjort sig skyldig till någon felaktig bedömning, eftersom de restriktiva åtgärder som hon var föremål för grundade sig på tillämpningen av begreppet ”samröre” som föreskrivs i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Rådet preciserade i detta hänseende att klagandens samröre med sin make inte bara följde av deras familjeband, utan också av hennes roll och verksamhet i stiftelsen Timchenko, vilket gjorde att hon deltog i sin makes offentliga angelägenheter och gynnades av dessa, särskilt såvitt gäller hennes sociala ställning.

B. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

18. Genom ansökan av den 17 juni 2022 väckte klaganden talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av de omtvistade ursprungliga rättsakterna, i den del de avsåg uppförandet av hennes namn på förteckningen över de personer som omfattades av restriktiva åtgärder. Klaganden yrkade vidare att tribunalen skulle bevilja henne ersättning för den ideella skada som hon påstod sig ha lidit genom antagandet av dessa rättsakter. Vidare ingav klaganden, den 25 november 2022, en inlaga om justering av talan i syfte att ändra utformningen av sin ansökan, genom att i denna inkludera ett yrkande om ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna om bibehållande.

19. Klaganden gjorde, inom ramen för sin talan om ogiltigförklaring, gällande att rådet hade åsidosatt hennes rätt till domstolsskydd och den motiveringsskyldighet som åligger denna institution. För det andra klandrade klaganden rådet för att ha gjort en felaktig bedömning när det angav att hon hade samröre med sin make, Gennady Nikolayevich Timchenko, i den mening som avses i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, genom stiftelsen Timchenko. För det tredje anförde klaganden att rådet hade åsidosätt hennes rätt att yttra sig.

20. Den 6 september 2023 ogillade tribunalen klagandens samtliga yrkanden och därmed talan i dess helhet.

21. Vad särskilt beträffade klagandens påstående om att rådet hade gjort en felaktig bedömning, påpekade tribunalen att även om begreppet ”samröre” ofta används i rådets rättsakter avseende restriktiva åtgärder, har det inte definierats som sådant. Dess betydelse beror på sammanhanget och de aktuella omständigheterna. Tribunalen angav emellertid, mot bakgrund av domen av den 8 mars 2023, Prigozhina/rådet ( T‑212/22, EU:T:2023:104) (nedan kallad domen Prigozhina), att detta begrepp avser fysiska eller juridiska personer som allmänt har anknytning till varandra genom gemensamma intressen, utan att de nödvändigtvis har anknytning till varandra genom en ekonomisk verksamhet.

22. Under dessa omständigheter ansåg tribunalen att begreppet ”samröre” som föreskrivs i de aktuella bestämmelserna i beslut 2014/145 i ändrad lydelse kunde tolkas så, att det avser varje fysisk eller juridisk person eller varje enhet som har en anknytning, vilken går utöver en familjerelation, med en person som är föremål för restriktiva åtgärder på grund av att de, som i förevarande mål, ekonomiskt stödjer, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för invasionen av Ukraina, eller stödjer åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas suveränitet och självständighet. Vidare angav tribunalen att denna tolkning inte kunde påverkas av skäl 7 i var och en av de omtvistade ursprungliga rättsakterna, som klaganden hade åberopat.

23. I detta mål konstaterade tribunalen att klaganden och hennes make var grundare till stiftelsen Timchenko och hade en aktiv roll genom att de var knutna till dess operationella verksamhet och hade ett betydande inflytande i denna stiftelses ledning. Beträffande klaganden var detta åtagande än mer påtagligt, då hon även var styrelseledamot i stiftelsen Timchenko. Tribunalen drog således av detta slutsatsen att rådet, utan att göra någon felaktig bedömning, kunde anse att klaganden, inom stiftelsen Timchenko, hade samröre med sin make, som själv, såsom följde av domen av den 6 september 2023, Timchenko/rådet ( T‑252/22, EU:T:2023:496), uppfyllde de kriterier som föreskrivs i artikel 1.1 a och b i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, och följaktligen föreskriva restriktiva åtgärder gentemot henne.

24. Slutligen avfärdade tribunalen klagandens argument att hennes verksamhet inom stiftelsen Timchenko inte medförde någon risk för kringgående av de restriktiva åtgärder som hennes man var föremål för och saknade samband med invasionen av Ukraina, på grund av att varken de kriterier som föreskrivs i artikel 1.1 a och b i beslut 2014/145 i ändrad lydelse eller rättspraxis krävde att dessa båda omständigheter skulle bevisas.

C. Parternas yrkanden

25. Klaganden har i sitt överklagande, som gavs in den 16 november 2023, yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, pröva talan i sak och ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna i den del de avser henne, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

26. Rådet har, med stöd av kommissionen, yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet, och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

27. Klaganden har, till stöd för sitt överklagande, anfört tre grunder. Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det samröreskriterium som föreskrivs i beslut 2014/145 i ändrad lydelse i samband med begreppet ”gemensamma intressen”. Den andra grunden rör en felaktig rättstillämpning genom en felaktig tolkning av begreppet ”på ett otillbörligt sätt” i skäl 7 i beslut 2022/582. Som tredje grund har hon gjort gällande en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av kriteriet samröre i samband med målen med de restriktiva åtgärderna och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

28. I enlighet med domstolens begäran, kommer min analys att fokusera på de argument som klaganden har anfört inom ramen för den första grunden.

29. Genom denna grund har klaganden klandrat tribunalen för att ha tolkat och tillämpat det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse på ett felaktigt sätt. Grunden utgörs, i huvudsak, av två delar.

30. I den första delgrunden har klaganden gjort gällande att tribunalens tolkning medför en tillämpning av detta kriterium på fysiska personer enbart på grund av deras familjeanknytning till en person som är föremål för restriktiva åtgärder. Tribunalen har, genom de vaga formuleringar som den använt i domen, strävat efter att täcka ett stort antal situationer, utan att fastställa varken gemensamma intressen som går utöver själva familjerelationen eller betydelsen av uttrycket ”sammanvävning av gemensamma intressen”, som också följer av den överklagade domen. Enligt klaganden kan en sådan tolkning åsidosätta rättssäkerhetsprincipen, eftersom den är otydlig och oförutsebar beträffande i vilka situationer den kan komma att tillämpas.

31. Som andra delgrund har klaganden, även om hon erkänner att det är nödvändigt att beakta sammanhanget och omständigheterna i varje enskild situation, gjort gällande att tribunalen borde ha förklarat, såsom den gjorde i till exempel domen Prigozhina, på vilket sätt de gemensamma intressen som var aktuella i förevarande mål, till sin art, kvalitet och kvantitet, går utöver den intressegemenskap som ingår i varje familjerelation för att kunna styrka att det objektivt sett förelåg en ”sammanvävning av gemensamma intressen”. Tribunalen drog emellertid, i den överklagade domen, slutsatsen att klaganden hade samröre med sin make utan att fastställa några affärsmässiga, ekonomiska, kapitalistiska eller andra anknytningar som skulle binda samman makarna utöver en vanlig familjerelation. Klaganden har preciserat att tribunalen, i den överklagade domen, nöjde sig med att härleda ett samröre mellan henne och hennes make av de sedvanliga funktioner och befogenheter som är knutna till ställningen som grundare av en välgörenhetsorganisation, trots att makarnas gemensamma intresse av att driva en välgörenhetsorganisation ingår i deras familjerelation.

32. Rådet har angett att denna grund delvis inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den till viss del har till syfte att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, men har samtidigt bestritt klagandens argument i huvudsak med stöd av resonemanget i den överklagade domen.

33. Inledningsvis ska det påpekas att i den mån rådet har gjort gällande att den första grunden inte kan tas upp till sakprövning, eftersom klaganden i själva verket avser ifrågasätta tribunalens bedömning av de bevis som lades fram vid den och tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna, kan detta argument inte godtas.

34. Det kan nämligen, mot bakgrund av de specifika argument som har framförts i överklagandet, konstateras att klaganden inte avser ifrågasätta fastställandet av de faktiska omständigheter som, enligt tribunalen, utgör grund för hennes samröre med sin make i den mening som avses i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Tvärtom har klaganden klandrat tribunalen för att ha slagit fast att det förelåg ett sådant samröre utan att, i enlighet med de kriterier som tribunalen själv dessförinnan hade angett i sin dom, fastställa vilka gemensamma intressen som skulle binda samman makarna utöver en vanlig familjerelation.

35. Det kan således konstateras att de argument som klaganden har framfört inom ramen för denna grund inte avser de faktiska omständigheterna som tribunalen tidigare i domen hade angett vara tillräckligt styrkta, mot bakgrund av den bevisning som rådet hade lagt fram, utan den rättsliga klassificeringen av dessa omständigheter och de rättsliga följder som de ska anses medföra, vilket omfattas av domstolens behörighet i mål om överklagande.

36. Det ska, i detta hänseende, erinras om att enligt fast rättspraxis utgör prövningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen inte en rättsfråga som domstolen får pröva inom ramen för ett överklagande, såvida de inte har missuppfattats. Domstolen har emellertid behörighet att, enligt artikel 256 FEUF, pröva tribunalens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsverkningar som följer av denna bedömning.

37. Av detta följer att den första grunden, i motsats till vad rådet har hävdat, kan tas upp till sakprövning.

38. När det gäller själva sakfrågan har klaganden, i denna grunds första del, i huvudsak gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig tolkning och ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, när den definierade begreppet ”samröre” enligt artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

39. Det ska inledningsvis påpekas att enligt artikel 1.1 a och b i beslut 2014/145 i ändrad lydelse ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom sitt territorium för dels fysiska personer som är ansvariga för, stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, dels personer som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina. Detta förbud är även, enligt sista meningen i denna artikel, tillämpas på ”fysiska personer som har samröre med dem”

40. Eftersom jag, i det förslag till avgörande som i dag föredras i målet C‑702/23 P, Timchenko/rådet, föreslår att Gennady Nikolayevich Timchenkos överklagande ska ogillas, på grund av att tribunalen inte gjort någon felaktig tillämpning av de kriterier som, i huvudsak, föreskrivs i artikel 1.1 b och a i beslut 2014/145 i ändrad lydelse på honom, anser jag att klaganden ska anses omfattas av tillämpningsområdet för artikel 1.1 slutet i detta beslut, om det fastställs att tribunalen på ett korrekt sätt har tolkat och tillämpat det samröreskriterium som föreskrivs i denna bestämmelse.

41. I detta hänseende framgår det av punkterna 74 och 76 i den överklagade domen att tribunalen ansåg att begreppet ”samröre” avsåg fysiska eller juridiska personer som hade en anknytning som gick utöver en familjerelation, vars intressen kunde vara sammanbundna genom en gemensam juridisk struktur eller som allmänt är sammanbundna av gemensamma intressen utan att det för den sakens skull krävs en anknytning genom en ekonomisk verksamhet. Tribunalen preciserade även att när personer är sammanbundna genom en familjerelation, ska det fastställas att det finns en sammanvävning av gemensamma intressen, vilken inte nödvändigtvis behövde vara formaliserad i en juridisk struktur som bildats i detta syfte.

42. Enligt fast rättspraxis, ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med den rättsakt som bestämmelsen ingår i.

43. Vad gäller en bokstavstolkning av begreppet ”samröre”, kan det konstateras att detta begrepp i allmänhet avser en samling av flera enheter som har ett samband sinsemellan. Beträffande samröre mellan personer, avser begreppet en grupp på minst två individer som är sammanbundna i ett gemensamt syfte. Tribunalen gjorde således inte någon felaktig bedömning, när den inledningsvis, i punkt 74 i den överklagade domen, fastställde att begreppet ”samröre”, såsom det föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ska förstås så, att det avser ”fysiska eller juridiska personer som, allmänt, är sammanbundna av gemensamma intressen” eller ”varje fysisk eller juridisk person som har en … anknytning till en person som är föremål för restriktiva åtgärder” i den mening som avses i de kriterier som föreskrivs i denna artikel.

44. Vidare ska det påpekas att begreppet ”samröre”, enligt lydelsen i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, inte specifikt karaktäriseras av andra omständigheter som kan avgränsa räckvidden av dess betydelse. Detta hade kunnat vara fallet om det hade åtföljts av ett adjektiv eller en adjektivfras, såsom ”rättslig” eller ”ekonomisk karaktär”. Det är inte heller omgivet av några andra grammatiska komplement som preciserar dess betydelse. Mot denna bakgrund, gjorde tribunalen inte heller någon felaktig bedömning när den, i huvudsak, angav att de gemensamma intressena för de sammanknutna medlemmarna inte nödvändigtvis krävde en anknytning ”genom en ekonomisk verksamhet” eller att den skulle formaliseras ”genom en rättslig struktur som bildats i detta syfte”.

45. Dessa överväganden bekräftas även, enligt min uppfattning, av den normativa ram i vilken det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse ingår, samt av de mål som eftersträvas genom detta kriterium och de övriga bestämmelser som det åtföljs av.

46. Vad gäller den kontextuella tolkningen, ska det nämligen påpekas att vart och ett av de kriterier som föreskrivs i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse visserligen, på ett klart och utförligt sätt, fastställer de omständigheter som ska föreligga för att de ska vara tillämpliga på en fysisk eller juridisk person. Begreppet ”fysiska personer som har samröre med dem” har emellertid inte närmare preciserats, vilket återigen föranleder mig att anse, liksom i bokstavstolkningen ovan, att det ska tolkas så, att det inte omfattas av några specifika krav och i synnerhet, som tribunalen angav, inte ska förstås så, att anknytningen mellan de berörda personerna ska vara ekonomisk eller ingå i en specifik juridisk struktur.

47. Den enda begränsningen i detta hänseende följer, enligt min uppfattning, av domstolens praxis avseende andra av rådet föreskrivna system för restriktiva åtgärder. Det ska i detta hänseende påpekas att domstolen, genom att tolka ett samröreskriterium liknade det som är aktuellt i förevarande mål, beträffande bestämmelserna om restriktiva åtgärder som införts mot Myanmar/Burma, angav att sådana åtgärder inte kan tillämpas på fysiska personer enbart på grund av deras familjeband med personer som själva är föremål för restriktiva åtgärder, oberoende av deras personliga beteende.

48. Det kan emellertid konstateras att tribunalen, i förevarande mål, vid sin tolkning av artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, beaktade denna rättspraxis och på ett tydligt sätt, i punkterna 74 och 76 i den överklagade domen, angav att de fysiska personer som berördes av denna artikel, för att kunna anses ha ”samröre” i den mening som avses i denna bestämmelse, måste ”ha en anknytning som går utöver en vanlig familjerelation”. När två personer är sammanbundna genom en sådan relation ska det således fastställas att det ”objektivt sett finns en sammanvävning av gemensamma intressen”.

49. Av detta följer att tribunalens definition, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte avgränsar begreppet ”samröre” till enbart gemensamma verksamheter som två medlemmar av samma familj, såsom två makar, kan ha inom ramen för deras familjerelation. Tribunalens tolkning innebär nämligen att rådet, såsom den auktoritet som ansvarar för att visa att det finns grund för att uppföra en fysisk person på förteckningen över restriktiva åtgärder på grund av att personen har ”samröre” med en annan uppförd person, ska styrka att det finns gemensamma intressen som går utöver dem som medlemmarna av en familj kan ha inom ramen för deras relation.

50. Beträffande målet med kriteriet avseende ”samröre” som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, ska detta tolkas mot bakgrund av de mål som eftersträvas med de aktuella restriktiva åtgärderna, däribland detta beslut. Det rör sig, i huvudsak, om att intensifiera trycket på ryska myndigheter och den Ryska federationens ekonomi i syfte att ekonomiskt försvaga dess destabiliserande förmåga på ukrainskt territorium och den militära aggression som detta land genomlider.

51. Jag anser att den finns ett uppenbart samband mellan, å ena sidan, den omständigheten att de personer som har samröre med andra personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt de kriterier som fastställs i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse och, å andra sidan, målen med de restriktiva åtgärderna i förevarande mål. Genom att utöka personkretsen som berörs av dessa restriktiva åtgärder har rådet nämligen haft för avsikt att intensifiera trycket på den Ryska federationen mot bakgrund av den väsentliga förändringen, i fråga om hotet mot Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, som markerades genom invasionen av landets territorium. Det är således, i enlighet med tribunalens tolkning i den överklagade domen, inte nödvändigt att begreppet ”samröre” ska underställas villkor som går utöver själva förekomsten av gemensamma intressen mellan de sammanbundna personerna, förutom för familjemedlemmar, såsom jag redan har nämnt.

52. Mot denna bakgrund anser jag inte att tribunalen gjorde någon felaktig tolkning av artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse. Klagandens påstående i syfte att styrka en sådan felaktig bedömning i punkterna 74–76 i den överklagade domen kan således inte godtas.

53. Vidare har tribunalen inte åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, såsom klaganden har gjort gällande, genom att tolka begreppet ”samröre” på det sätt som beskrivs i föregående punkter.

54. Det ska, i detta hänseende, erinras om att domstolen i fast praxis har slagit fast att rättssäkerhetsprincipen, dels kräver att rättsregler ska vara klara och precisa, dels att enskilda kan förutse hur dessa rättsregler kommer att tillämpas, i synnerhet om rättsreglerna kan få negativa konsekvenser. Dessa rättssäkerhetskrav kan emellertid inte förstås så, att de hindrar unionslagstiftaren från att i en bestämmelse använda sig av ett abstrakt juridiskt begrepp, eller att de innebär ett krav på att en sådan abstrakt bestämmelse ska ange de olika konkreta fall där den kan tillämpas. Det är nämligen inte möjligt för lagstiftaren att i förväg bestämma alla dessa fall.

55. Jag anser att tribunalens tolkning, såsom den framgår av punkterna 74–76 i den överklagade domen, uppfyller dessa krav. Även om alla hypotetiska situationer i vilka artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse är tillämpliga naturligtvis inte kan förutses, anges i tribunalens tolkning kriterier som är tillräckligt konkreta för att det ska kunna erkännas i vilka konkreta fall begreppet ”samröre” kan tillämpas. Det kan i synnerhet konstateras att samröre, i den mening som avses i denna artikel, förekommer när minst två personer är sammanbundna av gemensamma intressen, utan att dessa intressen är av ekonomisk karaktär eller det band som knyter dem samman har formaliserats juridiskt. Vad gäller medlemmar i en familj, såsom är fallet med de makar som förevarande mål gäller, är det dessutom nödvändigt att de gemensamma intressena går utöver deras vanliga familjerelation och att dessa intressen objektivt sett är sammanvävda.

56. Av dessa överväganden följer att tribunalen inte kan klandras för att gjort en felaktig tolkning, eller ha åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, vad gäller det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, såsom klaganden har gjort gällande.

57. Den första grundens första del kan således inte godtas.

58. Vad gäller den andra delen av denna grund, har klaganden, i huvudsak, anfört att tribunalen, även om det antas att dess tolkning av det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse är korrekt, har gjort en rättslig klassificering av de faktiska omständigheterna i målet, särskilt i sin slutsats att klagandens själva deltagande i stiftelsen Timchenko uppfyller detta kriterium.

59. Det ska, i detta hänseende, påpekas att resonemanget avseende tillämpningen av artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse på klaganden anges i punkterna 77–79 i den överklagade domen.

60. Tribunalen konstaterade nämligen, inledningsvis, att makarna Timchenko var grundarna till stiftelsen Timchenko i vilken klaganden, i övrigt, var styrelseledamot. Därefter påpekade tribunalen att de båda makarna var direkt och aktivt knutna till den operationella verksamheten i denna stiftelse. De kunde, i synnerhet, erhålla information om stiftelsens verksamhet, få tillgång till dess handlingar samt utse och entlediga ledamöter i dess styrelse, vilken enligt stiftelsens organisationsschema var stiftelsens ”högsta kollegiala organ”. Slutligen drog tribunalen av dessa omständigheter slutsatsen att rådet, utan att göra någon felaktig bedömning, kunde anse att klaganden, inom stiftelsen Timchenko, hade samröre med sin make.

61. Frågan i förevarande mål är således huruvida övervägandena ovan är tillräckliga för att uppfylla det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse, såsom det tolkades i punkterna 74–76 i den överklagade domen, eller om, som klaganden har gjort gällande, tribunalen inte har påvisat de gemensamma intressen som makarna delade utöver sitt äktenskap.

62. I detta hänseende anser jag, även om tribunalen inte har lämnat några detaljerade förklaringar beträffande de gemensamma intressen som makarna Timchenko delade, att själva den omständigheten att de är grundarna av en stiftelse, vilken för övrigt heter ”Stiftelsen Elena och Gennady Timchenko”, i sig visar att makarna hade gemensamma intressen som gick utöver deras familjerelation och därmed var kompanjoner. Det kan, enligt min uppfattning, svårligen medges att bildande och förvaltning av en stiftelse, oberoende av att den har ett välgörenhetsändamål, såsom klaganden har understrukit kan förstås som en normal verksamhet för ett gift par eller som en anknytning som inte går utöver själva tillhörigheten till samma familj. Det ska vidare understrykas att den verksamhet som utövas inom ramen för stiftelsen omfattades av dess båda grundares offentliga sfär och gick därmed utöver makarna Timchenkos äktenskapliga sfär. Äktenskapssfären är, enligt min tolkning av den rättspraxis som nämns i punkt 47 i detta förslag till avgörande, den enda relation som, i avsaknad av ytterligare uppgifter, ska uteslutas från räckvidden av begreppet ”samröre” i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

63. Utöver det faktum att domstolen ännu inte haft tillfälle att uttala sig om tribunalens tillvägagångssätt i domen Prigozhina, då målet inte överklagats, tror jag inte att domstolen kommer att ta avstamp i denna dom såsom rättspraxis i förevarande mål vilket klaganden hävdat. Det finns nämligen anledning att påpekat att tribunalen, i domen Prigozhina, konstaterande att samröret mellan Violetta Prigozhina och hennes son – vars namn fanns upptaget på förteckningarna i de rättsakter som angreps i det målet, endast vilade på deras familjeband. Då rättsakterna antogs var hon nämligen inte längre verksam i driften av företagen med koppling till hennes son. Så är emellertid inte fallet i förevarande mål intressegemenskapen mellan Gennady Nikolayevich Timchenko och klaganden fortfarande förelåg då de i detta överklagande omtvistade rättsakterna antogs.

64. Härav följer att, även om tribunalen inte närmare förklarade vilka gemensamma intressen som, i förevarande mål, går utöver själva den intressegemenskap som är ingår i en familjerelation, så anser jag att de konstateranden som den gjorde i punkterna 77–79 i den överklagade domen, avseende stiftelsen Timchenko och makarna Timchenkos roll inom denna, räcker för att underkänna argumentet att tribunalen skulle ha gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, i den mening som klaganden har gjort gällande.

65. Under alla omständigheter, vill jag uppmärksamma domstolen på att tribunalen, i punkterna 44–47 i den överklagade domen, angav att klaganden, enligt motiveringen till de omtvistade rättsakterna, deltog i sin makes offentliga angelägenheter via stiftelsen Timchenko och drog nytta av sin make. Tribunalen har särskilt påpekat att klagandens roll inom stiftelsen Timchenko innebar att hon deltog i sin makes offentliga angelägenheter och gynnades av dessa, särskilt såvitt gäller hennes sociala ställning. Utifrån de handlingar som tribunalen förfogade över, var det klagandens verksamhet inom denna stiftelse, såsom den därefter beskrevs i punkterna 77 och 78 i den överklagade domen, som rådet ansåg utgöra detta deltagande och följaktligen klagandens samröre med sin make.

66. Man kan därför sluta sig till att makarna Timchenkos verksamhet gick utöver den intressegemenskap som ingår i en vanlig relation mellan makar på grund av att klaganden, via stiftelsen, deltog i sin makes offentliga angelägenheter. Dessutom ska det påpekas, liksom rådet och kommissionen har anfört, att tribunalen i sina konstateranden beaktade yrkesrelaterade kriterier, dels genom klagandens deltagande, via stiftelsen Timchenko, i sin makes offentliga välgörenhetsverksamhet, dels genom de nära egendomsrelaterade band som de hade, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen att makarna är sammanbundna av, förvisso icke-ekonomiska, gemensamma intressen som går utöver en vanlig familjerelation.

67. Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen, för det fall den inte anser att de tribunalens konstateranden i punkterna 77–79 i den överklagade domen i sig är tillräckliga för att motivera tillämpningen av det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 i beslut 2014/145 i ändrad lydelse på klaganden, ska slå fast att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättslig klassificering av de faktiska omständigheterna i målet mot bakgrund av punkterna 44–47 i den överklagade domen, vilka slutgiltigt ingår i den del av tribunalens avgörande som detta överklagande avser.

68. Den första grundens andra del kan således inte godtas.

69. Ingen av den första grundens delar kan godtas varför överklagandet inte kan bifallas på denna grund.

IV. Förslag till avgörande

70. Mot bakgrund av bedömningen i detta förslag till avgörande föreslår jag att domstolen ska ogilla överklagandet vad avser den första grunden. Jag kommer inte att uttala mig om huruvida överklagandet kan bifalls på de övriga grunder som klaganden har gjort gällande eller om vilken av parterna som ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler.

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan tillsammans kallade de omtvistade ursprungliga rättsakterna.

3 Nedan tillsammans kallade de omtvistade rättsakterna om bibehållande.

4 Nedan tillsammans kallade de omtvistade rättsakterna.

5 Se punkt 10 i detta förslag till avgörande.

6 Nedan kallad stiftelsen Timchenko.

7 Se, i detta hänseende, dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet ( C‑271/24 P, EU:C:2025:180).

8 Rådets beslut av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16).

9 Rådets förordning om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).

10 Nedan kallat beslut 2014/145 i ändrad lydelse.

11 Nedan kallad förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse.

12 Den överklagade domen, punkterna 52–85.

13 Den överklagade domen, punkt 74.

14 Den överklagade domen, punkterna 75 och 76.

15 Den överklagade domen, punkterna 77 och 78.

16 Den överklagade domen, punkt 79.

17 Den överklagade domen, punkterna 80–82.

18 I syfte att förkorta analysen av klagandens argument, ska hänvisningarna till det samröreskriterium som föreskrivs i artikel 1.1 slutet i beslut 2014/145 i ändrad lydelse förstås så, att de även avser samma kriterium såsom det föreskrivs i artikel 2.1 slutet och i artikel 3.1 slutet i förordning nr 269/2014. Jag erinrar om att ett liknande kriterium för att upptas på förordningen även finns i artikel 2.1 och artikel 3.1 slutet i förordning nr 269/2014.

19 Se dom av den 12 december 2024, Euranimi/kommissionen ( C‑772/23 P, EU:C:2024:1025, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

20 Hänvisningen till de kriterier som tillämpats för att uppföra Gennady Nikolayevich Timchenko på förteckningen har kastats om i enlighet med prövningsordningen i förslaget till avgörande i mål C‑702/23 P, Timchenko/rådet.

21 Se dom av den 3 september 2024, Illumina och Grail/kommissionen ( C‑611/22 P och C‑625/22 P, EU:C:2024:677, punkt 116).

22 Se, för ett liknande resonemang, den tredje betydelsen av begreppet association (samröre), såsom det definierats i ordboken Larousse, tillgänglig på https://www.larousse.fr/dictionnaires/francais/association/5856.

23 Dom av den 13 mars 2012, Tay Za/rådet ( C‑376/10 P, EU:C:2012:138, punkt 66).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet ( C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkt 59), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 123). Se i detta avseende även, dom av den 15 november 2023, OT/rådet ( T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 144), i vilken tribunalen förefaller beskriva målen med beslut 2014/145 i ändrad lydelse på ett sätt som domstolen lätt kan bekräfta.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./Europaparlamentet och rådet (Mobilitetspaket) ( C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 159 och där angiven rättspraxis).

26 Domen Prigozhina, punkterna 94 och 98.