Domstolens dom (tionde avdelningen) den 15 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)

den 15 oktober 2026 ( * )

” Överklagande – Restriktiva åtgärder som vidtagits med anledning av det militära angreppet mot Ukraina – Beslut 2014/145/Gusp – Artikel 2.1 in fine – Restriktiva åtgärder som vidtagits mot en fysisk person som har samröre med en annan fysisk person som själv är föremål för restriktiva åtgärder – Begreppet samröre i fråga om två personer som förenas av ett familjeband ”

I mål C‑695/23 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 16 november 2023,

Galina Jevgenjevna Pumpjanskaja, bosatt i Jekaterinburg (Ryssland), inledningsvis företrädd av A. Egger, P. Goeth, G. Lansky och E. Steiner, Rechtsanwälte, därefter av M.F. Ciancio och A. Saccucci, avvocati,

klagande,

i vilket den andra parten är:

Europeiska unionens råd, företrätt av B. Driessen samt av S. Van Overmeire, båda i egenskap av ombud,

svarande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (tionde avdelningen)

sammansatt av J. Passer, ordförande på tionde avdelningen, M.L. Arastey Sahún, avdelningsordförande (referent), och domaren B. Smulders,

generaladvokat: L. Medina,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Klaganden har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 6 september 2023, Pumpjanskaja/rådet (T‑272/22, EU:T:2023:491) (nedan kallad den överklagade domen), genom vilken tribunalen ogillade hennes talan om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2022/397 av den 9 mars 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 80, 2022, s. 31), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2022/396 av den 9 mars 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 80, 2022, s. 1) (nedan tillsammans kallade de omtvistade rättsakterna), i de delar hon genom dessa båda rättsakter uppförs i de förteckningar som utgör bilagor till rättsakterna.

Tillämpliga bestämmelser och bakgrund till tvisten

2 De faktiska och rättsliga omständigheterna i förevarande mål beskrivs i punkterna 2–17 i den överklagade domen. Vad det förevarande målet anbelangar kan de sammanfattas och kompletteras enligt följande.

3 Målet rör de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit sedan år 2014 som svar på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

4 Klaganden är rysk medborgare.

5 Den 17 mars 2014 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16).

6 Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215.2 FEUF, förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).

Beslut 2 014/145

7 Av artikel 1.1 i beslut 2014/145, såsom det ändrats genom bland annat beslut 2022/329 (nedan kallat beslut 2014/145), framgår att medlemsstaterna, med förbehåll för de undantag som preciseras i punkterna 2, 3 och 6 i artikel 1, ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom sitt territorium för bland annat fysiska personer som uppfyller kriteriet i bland annat led e, samt fysiska personer som har samröre med dem.

8 I artikel 2.1 g i beslut 2014/145 föreskrivs frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av bland annat fysiska personer som uppfyller det kriterium som anges i nämnda led g, liksom fysiska personer som har samröre med dem; detta kriterium är i huvudsak identiskt med det som anges i artikel 1.1 e i detta beslut. Artikel 2.1 i nämnda beslut har följande lydelse:

”Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

…

g) ledande affärsmän eller juridiska personer, enheter eller organ som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina, eller

…

samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.”

9 I artikel 2.3–2.5, 2.7 och 2.8 i beslut 2014/145 föreskrivs i huvudsak att medlemsstaternas behöriga myndigheter, under vissa omständigheter och på vissa villkor, får ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs och tillåta betalningar till vissa enheter och att fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknats i bilagan till detta beslut får göra betalningar i samband med ett avtal som ingåtts före den dag då de fördes upp på denna förteckning.

10 I artikel 6 tredje stycket i nämnda beslut föreskrivs att beslutet ska ses över kontinuerligt och att det ska förlängas eller vid behov ändras, om rådet bedömer att målen för beslutet inte har uppnåtts.

Förordning nr 269/2014

11 I artikel 3.1 g i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330 (nedan kallad förordning nr 269/2014), föreskrivs frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör bland annat fysiska personer som uppfyller det kriterium som anges i nämnda led g, liksom fysiska personer som har samröre med dem, på i huvudsak samma sätt som i artikel 2.1 g in fine i beslut 2014/145.

12 Artiklarna 4–6b i samma förordning återger i huvudsak samma bestämmelser som dem som finns i artikel 2.3–2.5, 2.7 och 2.8 i beslut 2014/145.

13 I artikel 14.4 i förordning nr 269/2014 föreskrivs att förteckningen i bilaga I ska ses över regelbundet, och senast var tolfte månad.

De omtvistade rättsakterna

14 Den 9 mars 2022 antog rådet de omtvistade rättsakterna mot bakgrund av den allvarliga situationen i Ukraina. Genom dessa rättsakter fördes klagandens namn upp i förteckningen i bilagan till beslut 2014/145 och i förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014 av följande skäl:

”[Klaganden] är ordförande för styrelsen för BF Sinara, en stiftelse som genomför välgörenhetsverksamhet för stora företag, däribland PJSC Pipe Metallurgical Company. Hon är maka till Dmitrij Aleksandrovitj PUMPJANSKIJ, ordförande för styrelsen för PJSC Pipe Metallurgical Company, som är en rysk global tillverkare av stålrör för olje- och gasindustrin. Dmitrij A. Pumpjanskij är en rysk miljardär och affärsman. Han är också ordförande och ledamot av styrelsen för Group Sinara. Båda företagen stöder och gynnas av samarbetet med myndigheterna i Ryska federationen och med statsägda företag, bland annat Russian railways (Ryska järnvägarna), Gazprom och Rosneft.

Galina Jevgenjevna PUMPJANSKAJA är därför en fysisk person som har anknytning till en ledande affärsman som är delaktig i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

15 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 maj 2022 väckte klaganden talan om att de omtvistade rättsakterna skulle ogillas i den del de rörde henne. Inom ramen för talan om ogiltigförklaring bestred klaganden, genom en första grund, rådets bedömning att klagandens situation uppfyllde det kriterium som anges i artikel 1.1 in fine och artikel 2.1 in fine i beslut 2014/145 samt i artikel 3.1 in fine i förordning nr 269/2014 (nedan kallat samröreskriteriet) på grund av att hon hade ”samröre” med sin make som själv gjorts till föremål för restriktiva åtgärder med stöd av det kriterium som anges i artikel 1.1 e och artikel 2.1 g i beslut 2014/145 samt i artikel 3.1 g i förordning nr 269/2014 (nedan kallat kriterium g). Som andra grund gjorde klaganden dessutom gällande att rådet hade åsidosatt hennes grundläggande rättigheter samt proportionalitetsprincipen.

16 Tribunalen ogillade genom den överklagade domen klagandens talan. Tribunalen fann i punkterna 49–60 i den överklagade domen att rådet inte hade gjort någon oriktig bedömning genom att uppta klagandens make i förteckningen i bilagan till beslut 2014/145 och i bilaga I till förordning nr 269/2014 med stöd av kriterium g, och slog därefter, i punkterna 62–84 i nämnda dom, fast att rådet hade haft fog för att anse att klaganden mycket riktigt hade samröre med sin make, i den mening som avses i samröreskriteriet.

17 I det sistnämnda avseendet angav tribunalen, i punkt 63 i den överklagade domen, att begreppet ”samröre” avser fysiska eller juridiska personer som rent allmänt är förbundna med varandra genom gemensamma intressen, att det inte krävs att de är knutna till varandra genom en ekonomisk verksamhet, men att det måste vara fråga om något mer än bara ett familjeband. I punkt 70 i den överklagade domen gjorde tribunalen följande bedömning beträffande två bolag i vilka klagandens make var verksam: Även om klaganden inte hade några direkta uppdrag i dessa bolag så var de båda makarna förbundna med varandra genom gemensamma intressen som gick utöver familjebanden mellan dem, eftersom klaganden innehade viktiga uppdrag i en stiftelse som hade till uppgift att hantera bolagens välgörenhetsverksamhet. Tribunalen drog härav, i punkt 71 i den överklagade domen, slutsatsen att rådet hade lagt fram en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som kunde visa att klaganden hade samröre med en ledande affärsman, i den mening som avses i kriterium g, på grund av såväl familjebanden som de affärsmässiga banden mellan dem. Tribunalen fann att denna slutsats inte påverkades av klagandens övriga argument och slog, i punkt 85 i samma dom, fast att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den första grunden.

18 Tribunalen underkände dessutom, i punkt 121 i den överklagade domen, den andra grunden avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen och klagandens grundläggande rättigheter. Tribunalen fann, i punkterna 89–109 i den överklagade domen, i huvudsak att den begränsning av utövandet av klagandens grundläggande rättigheter som orsakats av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot henne uppfyllde de fyra villkor som uppställs i artikel 52.1 i stadgan, däribland villkoret avseende proportionalitetsprincipen. Tribunalen fann vidare, i punkterna 110–120 i den överklagade domen, att rådet, genom att vidta restriktiva åtgärder mot klaganden, inte hade åsidosatt principen om likabehandling, och att det inte heller hade åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, trots att begreppet ”samröre” var brett formulerat och gav rådet ett utrymme för skönsmässig bedömning.

19 Efter att således ha underkänt klagandens två grunder ogillade tribunalen, i punkt 121 i den överklagade domen, talan i dess helhet.

Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

20 Klaganden har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

– upphäva den överklagade domen,

– pröva talan i sak och ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna i den del de berör henne, och

– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna i första instans, eller

– i andra hand, upphäva den överklagade domen, återförvisa målet till tribunalen och låta frågan om rättegångskostnader anstå.

21 Rådet har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet,

– i andra hand, för det fall domstolen beslutar att upphäva den överklagade domen och själv pröva målet, ogilla talan i sak, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

22 Genom beslut av den 18 september 2024 beslutade domstolens ordförande att vilandeförklara målet i avvaktan på domen i mål C‑696/23. Den 26 mars 2026 meddelade domstolen domen Pumpyanskiy m.fl./rådet (C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245). Genom beslut som meddelades samma dag återupptogs handläggningen av förevarande mål.

23 Parterna mottog skrivelser från domstolens kansli av den 21 april 2026 i vilka de underrättades om att nämnda dom hade meddelats och tillfrågades om vilka konsekvenser de ansåg att denna dom skulle kunna innebär för förevarande mål. Rådet och klaganden yttrade sig i detta avseende genom skrivelser av den 13 maj 2026 respektive den 21 maj 2026.

Prövning av överklagandet

24 Till stöd för sitt överklagande har klaganden åberopat tre grunder. Klaganden har därigenom gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, för det första, genom att slå fast att klagandens make kunde kvalificeras som ”en ledande affärsman som är delaktig i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, i den mening som avses i kriterium g, för det andra, genom att slå fast att hon hade ”samröre” med sin make, i den mening som avses i samröreskriteriet, och, för det tredje, genom att slå fast att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot klaganden var proportionerliga och inte åsidosatte hennes grundläggande rättigheter.

Den första grunden

25 Genom den första grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 49 och 54 i den överklagade domen fann att rådet inte hade gjort en oriktig bedömning när det kvalificerade hennes make som ”ledande affärsmän som är verksamma inom ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, i den mening som avses i kriterium g.

26 Rådet har gjort gällande att den första grunden inte kan tas upp till sakprövning, eftersom klaganden därigenom ifrågasätter tribunalens konstateranden och bedömningar avseende de faktiska omständigheterna. Rådet har under alla omständigheter bestritt klagandens argument.

27 Det ska påpekas att klaganden, när hon tillfrågades om konsekvenserna av domen av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet (C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245), förklarade att hon återkallade sitt överklagande såvitt gäller den första grunden.

28 Under dessa omständigheter är det inte längre nödvändigt att pröva överklagandet med avseende på den första grunden, och inte heller rådets invändning om rättegångshinder.

Den andra grunden

Parternas argument

29 Genom den andra grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att rådet hade fog för att kvalificera henne som en person som har ”samröre” med sin make i den mening som avses i samröreskriteriet. Enligt klaganden tillmätte tribunalen, i punkterna 64, 65, 70, 71, 74–76 och 78 i den överklagade domen, en överdriven vikt vid familjebandet mellan henne och hennes make, trots att tribunalen i punkt 63 i den överklagade domen hade angett att samröreskriteriet inte är uppfyllt om de gemensamma intressen som förenar två medlemmar av en familj uteslutande grundar sig på familjebandet dem emellan.

30 Vidare anser hon att tribunalen, genom att i samma punkt och i punkt 70 i den överklagade domen slå fast att begreppet ”samröre” omfattar personer som är förbundna med varandra genom att de har gemensamma intressen som går utöver ett familjeband dem emellan, gjorde en tolkning i strid med rättssäkerhetsprincipen som inte bara var alltför vid utan även otillräckligt tydlig i begreppsmässigt hänseende, eftersom ett familjeband vanligtvis kännetecknas av gemensamma intressen som inte kan styrka att det föreligger en förbindelse som går utöver familjebandet.

31 Klaganden har även gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att klaganden hade ett affärsmässigt band till sin make. För det första har klaganden, i motsats till vad tribunalen angav i punkt 64 i den överklagade domen, aldrig innehaft några uppdrag i de bolag i vilka hennes make var verksam, det vill säga TMK och Sinara-koncernen, vilket tribunalen för övrigt medgav i punkt 70 i den överklagade domen.

32 Klaganden har vidare gjort gällande att tribunalen inte borde ha gjort bedömningen att de olika uppdrag som hon respektive hennes make fullgjorde i olika organisationer räckte för att styrka att det förelåg ett affärsmässigt band dem emellan. I synnerhet bortsåg tribunalen från att hon endast innehade ett volontäruppdrag, varför den i punkt 78 i den överklagade domen inte borde ha slagit fast att frågan huruvida klaganden inte hade någon kontroll över denna organisation saknade relevans. Tribunalen gav dessutom i punkt 70 i den överklagade domen uttryck för en missuppfattning av bevisningen, då den fann att nämnda organisation var ”intimt” förbunden med TMK och Sinar-koncernen, trots att den i punkt 69 i den överklagade domen hade konstaterat att de båda bolagen endast var två av flera andra investerare i TMK och således hade en svag koppling till TMK. Slutligen ska tribunalen ha gjort en felaktig bedömning genom att slå fast att det förelåg ett affärsmässigt band mellan klaganden och hennes make, trots att maken hade överlåtit sina aktier i de aktuella bolagen och hade innehaft officiella uppdrag i dessa bolag endast för att säkerställa en smidig övergång innan han avgick.

33 Klaganden anser även att tribunalen brast i tydlighet när den i punkterna 64, 70, 71 och 74 i den överklagade domen fann att hon hade samröre med sin make både på grund av ett affärsmässigt band och genom ett gemensamt intresse. Den överklagade domen är inte heller tillräckligt motiverad för att visa att klagandens uppdrag inom välgörenhetsorganisationen var sådant att det kunde styrka att det förelåg ett intresse som inte bara berörde henne själv, utan även hennes make, eftersom ett sådant intresse åtminstone måste nå en lägsta grad av intensitet för att åbringa samröre mellan två individer.

34 Att tillämpa restriktiva åtgärder på en icke-verkställande ledamot i styrelsen för en välgörenhetsorganisation, såsom klaganden, är dessutom inte förenligt med de mål som eftersträvas med såväl artikel 21 FEU som de omtvistade rättsakterna och grundar sig inte, med stöd av artikel 215 FEUF, på en tillräcklig anknytning till det tredjeland som unionen motsätter sig, det vill säga i förevarande fall Ryska federationen.

35 Slutligen anser klaganden att de domar som tribunalen hänvisade till, till stöd för sin tolkning av begreppet samröre, det vill säga domen av den 8 mars 2023, Prigozhina/rådet (T‑212/22, EU:T:2023:104), domen av den 28 juli 2016, Tomana m.fl./rådet och kommissionen (C‑330/15 P, EU:C:2016:601), och domen av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet (T‑577/12, U:T:2015:596), inte är tillämpliga i klagandens fall, eftersom klaganden inte äger något bolag tillsammans med sin make, inte innehar någon hög befattning i Ryssland och inte utgör en enhet.

36 Rådet har visserligen hävdat att klagandens argument, som sammanfattas i punkt 32 i denna dom, inte kan prövas i sak, eftersom klaganden därigenom ifrågasätter tribunalens faktiska konstateranden. Rådet har dock samtidigt bestritt att klagandens argument i sak.

Domstolens bedömning

37 För det första kan domstolen inte godta klagandens invändning att tribunalen åsidosatte rättssäkerhetsprincipen vid sin tolkning av begreppet ”samröre” i punkt 63 i den överklagade domen.

38 Det ska härvid erinras om att rättsregler ska vara klara och precisa och att tillämpningen av dem ska vara möjlig att förutse för enskilda, i synnerhet när de kan få negativa konsekvenser. Nämnda princip kräver i synnerhet att en lagstiftning gör det möjligt för dem som berörs av den att få kännedom om den exakta omfattningen av de skyldigheter som de åläggs genom lagstiftningen och att de på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och vidta åtgärder i enlighet därmed. Dessa rättssäkerhetskrav kan emellertid inte förstås så, att de hindrar unionslagstiftaren från att i en bestämmelse använda sig av ett abstrakt juridiskt begrepp, eller att de innebär ett krav på att en sådan abstrakt bestämmelse ska ange de olika konkreta fall där den kan tillämpas. Det är nämligen inte möjligt för lagstiftaren att i förväg bestämma alla dessa fall och inte heller för unionsdomstolen att bestämma alla dessa fall i samband med dess tolkning av bestämmelsen (dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 188 och där angiven rättspraxis).

39 I punkt 63 i den överklagade domen fann tribunalen i huvudsak att begreppet ”samröre” avser personer som rent allmänt är förbundna med varandra genom gemensamma intressen, att det inte krävs att de är knutna till varandra genom en ekonomisk verksamhet, men att det måste vara fråga om något mer än bara ett familjeband.

40 Denna definition innebär inte att samröresbegreppet begränsas till att, när det gäller fysiska personer, avse blotta förekomsten av ett familjeband. Tribunalens tolkning innebär nämligen att man måste kunna påvisa gemensamma intressen som objektivt sett går utöver ett sådant band för att medlemmar av en familj ska kunna anses ha ”samröre” med varandra i den mening som avses i samröreskriteriet. Tribunalen slog därigenom fast att familjemedlemmars gemensamma intressen måste gå utöver den intressegemenskap som ingår i alla familjeförhållanden (dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:608, punkterna 29 och 30).

41 Vidare angav tribunalen, i punkt 63 i den överklagade domen, tillräckligt klara och precisa kriterier för tillämpningen av detta begrepp i fråga om två personer som förenas av ett familjeband, då det inte fanns någon skyldighet för tribunalen att i detalj ange i vilka fall nämnda begrepp kunde vara tillämpligt. Begreppet ska nämligen ges en vid tolkning och, såsom tribunalen påpekade i punkt 74 i den överklagade domen och såsom klaganden själv har medgett i sina inlagor till domstolen, beror de typer av förhållanden som begreppet kan omfatta på ”sammanhanget och omständigheterna i fråga” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkterna 32 och 34).

42 För det andra har tribunalen, i motsats till vad klaganden har hävdat, i punkterna 64, 65, 70, 71, 74–76 och 78 i den överklagade domen inte tillmätt familjebandet mellan henne och hennes make en överdrivet stor betydelse. Även om det är riktigt att tribunalen vid upprepade tillfällen, i punkterna 64, 71, 74 och 78 i domen, erinrade om att rådet ansåg att klaganden var knuten till sin make på grund av deras familjeband och ett affärsmässigt band och att tribunalen i punkt 65 i nämnda dom dessutom konstaterade att klaganden är gift med Dmitrij Aleksandrovitj Pumpjanskij, kvarstår det faktum att tribunalen, i enlighet med den i punkten 63 angivna definitionen av samröresbegreppet, i punkterna 70, 75 och 76 i domen angav att detta affärsmässiga band mellan klaganden och hennes make visade att det fanns gemensamma intressen som gick utöver familjebandet mellan dem och att deras samröre således inte uteslutande grundade sig på familjebandet.

43 Vidare underkänner domstolen argumentet att tribunalen har brustit i tydlighet genom att ha funnit att klaganden hade samröre med sin make både på grund av ett affärsmässigt band och genom ett gemensamt intresse. Det framgår nämligen av punkterna 70 och 71 i den överklagade domen, jämförda med definitionen av samröreskriteriet i punkt 63 i den domen, att det, för att avgöra huruvida det föreligger samröre mellan två personer, ska fastställas att det föreligger gemensamma intressen mellan dessa personer, som bland annat kan ta sig uttryck i ett affärsmässigt band. Tribunalen fann således, i punkterna 70 och 71, att klaganden och hennes make delade gemensamma intressen i form av ett affärsmässigt band, i den mening som avses i samröreskriteriet.

44 För det tredje beror klagandens påstående att tribunalen i punkt 64 i den överklagade domen felaktigt slagit fast att klaganden innehade uppdrag inom TMK eller Sinar-koncernen på en felaktig tolkning av denna punkt. Det enda tribunalen gjorde i den punkten var att erinra om att rådet hade ansett att klaganden hade samröre med sin make på grund av deras familjeband och det affärsmässiga band som förenade dem med hänsyn till deras respektive uppdrag inom TMK, Sinar-koncernen och BF Sinara-stiftelsen. Det framgår av adjektivet respektive , läst tillsammans med tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna i punkterna 67 och 68 i den överklagade domen, att klaganden innehade uppdrag inom BF Sinara-stiftelsen, medan hennes make innehade uppdrag inom TMK och Sinar-koncernen, vilket för övrigt bekräftas av tribunalens slutsats i punkt 70 i den överklagade domen.

45 Vad för det fjärde gäller de av klagandens argument som har sammanfattats ovan i punkt 32 och som rådet inte anser kan tas upp till sakprövning, erinrar domstolen om att ett överklagande, enligt artikel 256 FEUF och artikel 58 i stadgan för Europeiska unionens domstol, ska vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen. När tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen, enligt artikel 256 FEUF, behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna kvalificering ska medföra (dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 158 och där angiven rättspraxis).

46 Dessutom krävs det av en klagande, när vederbörande gör gällande att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna eller bevisningen, enligt artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler, att denne ska ange exakt vilka omständigheter eller bevis som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning. Enligt fast rättspraxis ska det dessutom utifrån handlingarna i målet vara uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning därav (dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 378 och där angiven rättspraxis).

47 Vad gäller klagandens argument att tribunalen gjorde en felaktig bedömning genom att slå fast att det förelåg ett affärsmässigt band mellan klaganden och hennes make, trots att maken hade överlåtit sina aktier i de aktuella bolagen och hade innehaft officiella uppdrag i dessa bolag endast för att säkerställa en smidig övergång, ska det konstateras att detta argument är nära kopplat till den första grunden som klaganden hänvisar till. Med hänsyn till att klaganden har återkallat den grunden, finner tribunalen att det inte längre finns anledning att pröva detta argument. Under alla omständigheter bekräftade domstolen, i punkterna 183–185 i domen av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet (C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245), att tribunalen, i punkterna 63 och 65 i sin dom av den 6 september 2023, Pumpyanskiy/rådet (T‑270/22), inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det inte var nödvändigt att, för att kvalificera klagandens make som ”ledande affärsman”, visa att denne fortfarande utövade en verklig och faktisk kontroll över dessa bolag fram till dess att restriktiva åtgärder vidtogs mot honom.

48 Vad gäller klagandens övriga argument vilka sammanfattats i punkt 32 ovan finner domstolen att de kan tas upp till sakprövning i sin helhet, med beaktande av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 45 ovan. I motsats till vad rådet har hävdat har klaganden genom dessa argument nämligen inte endast ifrågasatt tribunalens fastställande och bedömning av de faktiska omständigheterna, utan har kritiserat tribunalens rättsliga kvalificering av en relation såsom affärsmässigt band, bland annat genom att göra gällande att bevisningen har missuppfattats.

49 Vidare finner domstolen, med beaktande av övervägandena ovan i punkterna 40–43, att tribunalen, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 70 i den överklagade domen slog fast att två fysiska personer, såsom klaganden och hennes make, beroende på omständigheterna, kan ha gemensamma intressen i form av ett affärsmässigt band och således ha ”samröre” med varandra i den mening som avses i samröreskriteriet om det affärsmässiga bandet som därigenom har skapats objektivt sett går utöver det familjeförhållande som knyter dessa personer till varandra.

50 Vad särskilt gäller påståendet att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 78 i den överklagade domen, räcker det att påpeka att tribunalen, i motsats till vad klaganden har hävdat och såsom uttryckligen framgår av punkt 77 i den överklagade domen, inte bortsåg från den omständigheten att klaganden utövade sitt uppdrag som styrelseordförande för stiftelsen inom ramen för en oavlönad volontärtjänst, vilket innebar att klaganden saknade kontroll över dess verksamhet. Tribunalen fann dock, vilket utgjorde en riktig bedömning, att denna påtalade brist på kontroll, som berodde på att klagandens uppgifter inom stiftelsen hade karaktären av volontärarbete, saknade relevans för att avgöra om hon hade samröre med sin make.

51 I punkt 78 i den överklagade domen, jämförd med punkt 70 i samma dom, fann tribunalen nämligen med rätta, i enlighet med den definition av begreppet samröre som ges i punkt 63 i samma dom och som i huvudsak återges i punkt 39 ovan, att samröret, som inte nödvändigtvis måste ta sig uttryck i en ekonomisk verksamhet, var ett resultat av att klaganden delade gemensamma intressen med sin make, i form av ett affärsmässigt band, genom att hon hade uppdrag – även om de hade karaktären av volontärarbete och även om de inte kunde ge henne någon kontroll över verksamheten – i stiftelsen BF Sinara vilken hade till uppgift att förvalta välgörenhetsverksamheten hos två företag som hennes make var involverad i.

52 Vad gäller den påstådda missuppfattning av bevisningen som tribunalen påstås ha gjort sig skyldig till i punkt 70 i den överklagade domen, ska det påpekas att tribunalen långt ifrån bortsåg från innehållet i den bevisning som avses, utan i punkt 69 i den domen angav att stiftelsen BF Sinara skötte välgörenhetsverksamheten för flera stora företag och agerade som en samlad aktör för de största kommersiella bolagen i Uralbergen. Det kan inte anses att tribunalen förvrängde detta faktum, eller missuppfattade den bevisning som låg till grund för konstaterandet av detta, genom att, i punkt 70 i den överklagade domen, ange att stiftelsen var ”nära knuten” till två av dessa bolag i synnerhet, nämligen TMK och Sinar-koncernen. För att fastställa att det förelåg ett affärsmässigt band mellan klaganden och hennes make, räckte det nämligen för tribunalen, med hänsyn till övervägandena i föregående punkt, att basera sig på förhållandet mellan, å ena sidan, nämnda stiftelse, i vilken klaganden innehade uppdraget som styrelseordförande, och, å andra sidan, TMK och Sinar-koncernen, i vilka klagandens make, såsom framgår av punkt 67 i den överklagade domen, bedrev verksamhet vid tidpunkten för antagandet av de omtvistade rättsakterna.

53 Vad för det femte gäller klagandens argument att det av tribunalen konstaterade affärsmässiga bandet mellan klaganden och hennes make inte är tillräckligt starkt för att det ska anses att det objektivt går utöver de gemensamma intressen som två medlemmar av en familj vanligtvis delar inom ramen för det familjeförhållande som förenar dem, finner domstolen att tribunalens resonemang i punkt 70 i den överklagade domen i tillräcklig utsträckning visar att de gemensamma intressen som delas av två makar i form av ett affärsmässigt band objektivt sett går utöver deras äktenskapliga band, på grund av de nära banden mellan de respektive enheterna där de är aktiva samt dessa enheters betydelse.

54 Vad för det sjätte gäller klagandens argument att tillämpningen av restriktiva åtgärder på hennes situation inte är förenlig med de mål som eftersträvas med artikel 21 FEU och, med beaktande av artikel 215 FEUF, inte grundar sig på en tillräcklig anknytning till Ryska federationen, ska det inledningsvis erinras om att om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund och argument som denne inte har åberopat vid tribunalen, skulle detta innebära att vederbörande vid domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande nämligen endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder och argument som har åberopats i den lägre instansen (dom av den 17 oktober 2024, PT Pelita Agung Agrindustri och PT Permata Hijau Palm Oleo/kommissionen, C‑112/23 P, EU:C:2024:899, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

55 Domstolen finner att det förefaller som att klaganden genom anförandet av ovannämnda argument, vari klaganden inte omnämner någon av punkterna i den överklagade domen, inte ifrågasätter tribunalens rättsliga resonemang i den överklagade domen, utan i stället ifrågasätter giltigheten av samröreskriteriet eller rådets tillämpning av det på klagandens individuella situation, mot bakgrund av artikel 21 FEU och artikel 215 FEUF, och detta oberoende av nämnda rättsliga resonemang. Det ska i detta avseende konstateras att klaganden har anfört ett nytt argument som inte kan tas upp till sakprövning.

56 Vidare anger domstolen att i den mån klaganden, i det att hon i detta avseende hänvisar till den första delen av den tredje grunden, genom detta argument avser att till viss del föregå ett liknande argument som hon har anfört inom ramen för den delgrunden vad gäller iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, så kommer detta argument att behandlas vid prövningen av nämnda delgrund.

57 Vad för det sjunde gäller klagandens argument att tribunalen i den överklagade domen grundade sig på prejudikat där de faktiska omständigheterna i grunden skiljer sig från dem i förevarande fall, räcker det att påpeka – förutom att klaganden inte har förklarat i vilken mån sådana hänvisningar som påstås vara irrelevanta skulle ha påverkat tribunalens resonemang och domslutet i den överklagade domen – att dessa prejudikat endast citerades av tribunalen i punkterna 63, 111, 113, 115 och 118 i den domen med hänvisning till allmänna rättsliga begrepp och principer som är oberoende av de faktiska omständigheterna i de mål i vilka nämnda domar meddelades.

58 Mot bakgrund av dessa överväganden kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

Den tredje grunden

Parternas argument

59 Genom den tredje grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de restriktiva åtgärder som rådet vidtagit mot klaganden var proportionerliga och inte stred mot vare sig klagandens grundläggande rättigheter eller rättssäkerhetsprincipen.

60 Genom den tredje grundens första del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 119 och 120 i den överklagade domen, fann att samröreskriteriet inte strider mot rättssäkerhetsprincipen, trots att tribunalen i punkterna 114 och 115 i den överklagade domen slog fast att samröreskriteriet hade formulerats på ett mycket brett sätt och i vaga ordalag. Klaganden har hävdat att tribunalen av detta borde ha dragit slutsatsen att en sådan formulering inte innehåller någon beståndsdel som gör det möjligt att begränsa omfattningen av rådets utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt när det gäller att välja ut de personer som kan uppfylla nämnda kriterium. I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 111 i den överklagade domen anser klaganden att detta leder till slumpmässiga resultat, vilket hon för övrigt anser bekräftas av den omständigheten att av de 1 100 personer som blev föremål för rådets restriktiva åtgärder i början av kriget i Ukraina var endast två personer makar.

61 Vidare anser klaganden att tribunalen, i punkt 116 i den överklagade domen, utan framgång har försökt rättfärdiga rådets obegränsade utrymme för skönsmässig bedömning genom att hänvisa till den rättsliga ram som tydligt avgränsas av de mål som eftersträvas med de unionsbestämmelser som antagits med anledning av kriget i Ukraina, trots att klaganden endast innehade ett uppdrag som icke-verkställande ledamot av en välgörenhetsorganisation. Klaganden har även gjort gällande att hennes make, i motsats till vad tribunalen angav i punkt 118 i den överklagade domen, inte längre – till följd av att han sålt sina aktier – via henne kunde kringgå de restriktiva åtgärder som han själv var föremål för, och att en sådan risk för kringgående, som även föreligger i fråga om två personer som förenas av ett familjeband men som inte uppfyller samrörekriteriet, inte nämns i de skäl som angetts för de restriktiva åtgärder som vidtagits mot henne.

62 Genom den tredje grundens andra del har klaganden gjort gällande att tribunalen felaktigt underlåtit att erkänna att de restriktiva åtgärder som klaganden och hennes make var föremål för inte var lämpade för att uppnå det mål som eftersträvas med de omtvistade rättsakterna, vilket, såsom framgår av punkt 104 i den överklagade domen, består i att utöva påtryckningar mot de ryska beslutsfattare som är ansvariga för situationen i Ukraina. Vad gäller henne själv hävdar klaganden att hon inte har någon betydelse för Ryska federationens regering, varför införandet av restriktiva åtgärder mot henne varken gör det möjligt att utöva påtryckningar mot denna regering eller att öka Ryska federationens kostnader för kriget i Ukraina. Det är dessutom ologiskt att, såsom tribunalen gjorde i punkt 104 i den överklagade domen, kräva att klaganden föreslår mindre ingripande åtgärder, eftersom sådana åtgärder skulle vara lika lite lämpade för att uppnå det ovannämnda målet.

63 Klaganden har vidare anfört att tribunalen, i punkterna 96, 97 och 107 i den överklagade domen, lade en överdriven vikt vid den regelbundna översynen av de restriktiva åtgärderna. Enligt klaganden har man vid flera tillfällen utan fog beslutat att låta hennes namn stå kvar i förteckningen och den regelbundna översynen har till viss del genomförts utan erforderlig omsorg. Klaganden har hävdat att rådet dessutom ändrade kriterium g och samrörekriteriet och att det sistnämnda begränsades till att avse familjeband, vilket gjorde det möjligt för rådet att bibehålla de restriktiva åtgärderna mot klaganden.

64 Slutligen anser klaganden att tribunalen, i punkterna 98, 99, 105 och 106 i den överklagade domen, fäste en överdriven vikt vid möjligheterna att ansöka om tillstånd för att använda frysta penningmedel och möjligheterna att erhålla ett resetillstånd av humanitära skäl, när de restriktiva åtgärder som klaganden är föremål för har inneburit en materiell kränkning av det väsentliga innehållet i klagandens grundläggande rättigheter genom att frånta henne möjligheten att ta hand om sina barnbarn i Schweiz.

65 Rådet har bestritt klagandens argument.

Domstolens bedömning

66 Genom den tredje grundens första del har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 111, 114–116 och 118–120 i den överklagade domen, fann att samröreskriteriet inte gav rådet ett alltför stort utrymme för skönsmässig bedömning och således var i enlighet med rättssäkerhetsprincipen.

67 Domstolen finner att tribunalen gjorde en korrekt tillämpning av den rättspraxis avseende rättssäkerhetsprincipen som det erinrats om i punkt 38 ovan och i punkterna 113 och 115 i den överklagade domen, när den i punkterna 114 och 115 i den överklagade domen slog fast att det bedömningsutrymme för rådet som är resultatet av den abstrakta och allmänna formuleringen av samröreskriteriet inte i sig är oförenligt med rättssäkerhetsprincipen, under förutsättning att det inte är godtyckligt och inte strider mot kravet på förutsebarhet som denna princip medför. Det framgår nämligen av denna rättspraxis att nämnda princip inte har åsidosatts bara därför att unionslagstiftaren använder sig av ett abstrakt juridiskt begrepp utan att ange de olika konkreta fall i vilka det kan tillämpas, så länge omfattningen av och villkoren för utövandet av det därav följande bedömningsutrymmet har avgränsats eller kan fastställas med tillräcklig tydlighet.

68 Tribunalen gjorde sig inte heller skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 116 och 118–120 i den överklagade domen, slog fast att samröreskriteriet i förevarande fall är förenligt med rättssäkerhetsprincipen, eftersom det ingår i en rättslig ram som tydligt avgränsas av de mål som eftersträvas med den lagstiftning som reglerar restriktiva åtgärder mot Ryska federationen, det vill säga den risk för kringgående som kriteriet syftar till att motverka.

69 Det ska i detta hänseende påpekas att klaganden inte har bestritt den omständigheten, som tribunalen tog upp i punkt 117 i den överklagade domen, att samröreskriteriet i hennes fall är underordnat ”det materiella kriteriet avseende ledande affärsmän”, det vill säga kriterium g, vilket enligt samma led avser ledande affärsmän som ”kan tillhandahålla inkomstkällor som möjliggör finansiering av åtgärder varigenom Ryssland undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende”, för att utöva påtryckningar mot de ryska myndigheterna, såsom framgår av punkt 104 i den överklagade domen.

70 Det är i detta sammanhang som tribunalen i punkt 118 i den överklagade domen, i huvudsak med fog, erinrade om att samröreskriteriet, eftersom det är ett kriterium som är underordnat ett materiellt kriterium, syftar till att förebygga eller hindra en icke försumbar risk för att en person som är föremål för restriktiva åtgärder med stöd av detta materiella kriterium skulle kunna utöva påtryckningar mot personer som har samröre med dem för att kringgå verkningarna av de åtgärder som rör vederbörande, varvid det ska preciseras att domstolen redan, i samband med beslut 2014/145, har slagit fast att ett sådant mål eftersträvas genom införandet av restriktiva åtgärder mot personer som har samröre med personer som själva är föremål för sådana åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:608, punkt 32). Tribunalen hade således fog för att i punkterna 119 och 120 i den överklagade domen dra slutsatsen att samröreskriteriet på ett objektivt sätt definierar en avgränsad kategori av personer, vilket innebär att rådets utrymme för skönsmässig bedömning således är begränsat och förenligt med rättssäkerhetsprincipen.

71 För övrigt ska det erinras om att det är av föga betydelse att kontrollera att risken för kringgående föreligger i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet, C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkt 66), och inte heller huruvida den person med vilken samröret föreligger har en koppling till myndigheternas åtgärder för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller huruvida de restriktiva åtgärder som vidtagits mot personen i fråga med stöd av samröreskriteriet gör det möjligt att uppnå de mål som eftersträvas med det regelverk för restriktiva åtgärder som unionen antagit mot Ryska federationen, det vill säga att utöva påtryckning mot de ryska myndigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkterna 55, 61 och 63).

72 Slutligen gjorde tribunalen en riktig bedömning när den i punkt 111 i den överklagade domen erinrade om att rådet inte kan vidta restriktiva åtgärder mot personer som inte uppfyller de kriterier som utgör grund för införandet av sådana åtgärder, men däremot har ett stort bedömningsutrymme när det gäller att besluta om sådana åtgärder mot personer som uppfyller dem. Såsom framgår av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 67 ovan kan nämligen det stora utrymme för skönsmässig bedömning som rådet förfogar över för att identifiera de personer som kan bli föremål för restriktiva åtgärder enligt ett sådant kriterium som samröreskriteriet inte betraktas som ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. Lika lite kan rådet, med hänsyn till detta stora utrymme för skönsmässig bedömning och det faktum att detta kriterium, såsom i förevarande fall, är förenligt med rättssäkerhetsprincipen, anses ha åsidosatt rättssäkerhetsprincipen med motiveringen att de restriktiva åtgärder som rådet har vidtagit inte avser samtliga fysiska personer som skulle kunna uppfylla de villkor som uppställs genom nämnda kriterium (se, analogt, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkterna 307 och 308 och där angiven rättspraxis).

73 Inom ramen för den tredje grundens andra del har klaganden för det första anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till ett fel genom att inte göra bedömningen att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot klaganden och hennes make inte var lämpade att uppnå de eftersträvade målen, det vill säga, såsom framgår av punkt 104 i den överklagade domen, att utöva påtryckningar mot de ryska beslutsfattare som var ansvariga för situationen i Ukraina.

74 Domstolen påpekar inledningsvis att klaganden, såsom framgår av de av klagandens argument som sammanfattats i punkt 86 i den överklagade domen, endast hade gjort gällande att införandet av restriktiva åtgärder mot henne, och inte mot hennes make, inte bidrog till att uppnå målen med förordning nr 269/2014 i dess ändrade lydelse. Under dessa omständigheter har klaganden åberopat ett nytt argument i målet om överklagande vad gäller hennes make, vilket innebär att detta argument – i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 54 ovan – till skillnad från det argument som avser klaganden inte kan tas upp till sakprövning.

75 Efter denna inledande anmärkning erinrar domstolen om att följande behöver prövas för att det ska kunna avgöras om de restriktiva åtgärder som införts av unionen är förenliga med proportionalitetsprincipen eller om ingreppet i de rättigheter eller friheter som garanteras i stadgan till följd av att dessa rättigheter eller friheter begränsas genom en unionsrättsakt som inför restriktiva åtgärder är proportionerligt: 1) huruvida dessa åtgärder tillgodoser ett mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen, 2) om de inte är uppenbart olämpliga i förhållande till detta mål, det vill säga om det inte är uppenbart att det inte går att uppnå målet genom att vidta dessa åtgärder, och, 3) om de eller, i förekommande fall, den aktuella begränsningen, inte uppenbart går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 233 och där angiven rättspraxis).

76 I förevarande fall räcker det att påpeka att tribunalen, i punkterna 102 och 103 i den överklagade domen, faktiskt gjorde en lämplighetsprövning av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot klaganden. Med hänsyn till att syftet med restriktiva åtgärder som vidtas mot sådana personer som klaganden, såsom angetts i punkterna 70 och 71 ovan, är att undvika en risk för kringgående av restriktiva åtgärder som primärt riktas mot den person med vilken dessa personer har samröre, var det inte nödvändigt för tribunalen att, inom ramen för denna lämplighetsprövning, kontrollera huruvida även de restriktiva åtgärder som vidtagits mot klaganden var lämpade för att utöva påtryckningar mot de ryska beslutsfattare som var ansvariga för situationen i Ukraina.

77 För det andra har klaganden anfört argumentet att tribunalen, i punkt 104 i den överklagade domen, begick ett fel genom att kräva att klaganden skulle föreslå mindre ingripande åtgärder än dem som föreskrivs i de restriktiva åtgärderna. Detta argument är ogrundat. Det är riktigt att tribunalen i denna punkt efter att själv ha hänvisat till sådana mindre ingripande åtgärder och konstaterat att de inte gjorde det möjligt att uppnå de eftersträvade målen lika effektivt, konstaterade att den klaganden inte hade lämnat några andra exempel på sådana åtgärder. Tribunalen kan emellertid, när sådana exempel saknas, inte avhjälpa klagandens passivitet och det kan inte heller förutsättas att tribunalen nödvändigtvis skulle anse att de eventuella alternativa åtgärder som klaganden hade kunnat ange var olämpliga (se, analogt, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 241).

78 Vad för det tredje gäller argumentet att tribunalen, i punkterna 96–99 och 105–107 i den överklagade domen, fäste en överdriven vikt vid den regelbundna översynen av de restriktiva åtgärderna och möjligheterna att ansöka om tillstånd att använda penningmedel eller erhålla resetillstånd av humanitära skäl, gör domstolen följande bedömning. Tribunalen undersökte i punkterna 96–99 i den överklagade domen dessa aspekter för att kontrollera huruvida begränsningen av klagandens grundläggande rättigheter genom de restriktiva åtgärder som vidtagits mot henne var förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter. I punkterna 105–107 i nämnda dom undersökte tribunalen på nytt dessa aspekter i syfte att kontrollera huruvida ingreppet i klagandens grundläggande rättigheter var proportionerligt. Under dessa omständigheter kan det inte anses att tribunalen tillmätte dessa aspekter ”en överdriven vikt”. I vilket fall som helst har klaganden inte angett varför tribunalen skulle ha tillmätt dessa aspekter ”en överdriven vikt” eller på vilket sätt den därigenom skulle ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning (se, analogt, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkterna 245 och 246).

79 Klaganden har påstått att man vid flera tillfällen utan fog beslutat att låta hennes namn stå kvar i förteckningen, att den regelbundna översynen till viss del har genomförts utan erforderlig omsorg och att rådet vid ett senare tillfälle ändrade kriterium g och samröreskriteriet så att det sistnämnda begränsades till att avse endast familjeband. Dessa påståenden utgör nya argument som dessutom syftar till att bestrida andra rättsakter som antagits mot klaganden, vilket innebär att de, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 54 ovan, inte kan tas upp till sakprövning.

80 Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

81 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

82 Rådet har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska hon bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) Galina Jevgenjevna Pumpjanskaja ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.