Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑131/24 Virus m.fl.
I. Inledning
1. I artikel 5 d i fågeldirektivet föreskrivs ett förbud mot att avsiktligt störa fåglar, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv. Det framgår av rättspraxis att detta förbud även är tillämpligt när det blott är fråga om ett godtagande av en risk för störningar. Men omfattas en störning även av förbudet om dess skadliga effekter på fåglars livsmiljöer kompenseras genom en förbättringsåtgärd avseende den berörda artens livsmiljö på andra platser? Och hur ska åtgärdens ändamålsenlighet bedömas innan den har genomförts? Dessa frågor har Bundesverwaltungsgericht (Österrike) hänskjutit till domstolen.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Fågeldirektivet
2. I skälen 3, 5, 7 och 8 i fågeldirektivet beskrivs dess syfte på följande sätt:
(”(3) Ett stort antal arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium minskar i antal, i vissa fall mycket snabbt. Denna minskning utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av den naturliga miljön, särskilt eftersom den medför att den biologiska jämvikten hotas.
(4) …
(5) För att det ska vara möjligt att uppnå gemenskapens mål vad beträffar en förbättring av levnadsvillkoren och en hållbar utveckling är det nödvändigt att bevara de fågelarter som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium.
(6) …
(7) Bevarandeåtgärder ska inriktas på långsiktigt skydd och förvaltning av de naturresurser som utgör en integrerad del av de europeiska folkens arv. Därigenom blir det möjligt att kontrollera naturresurserna och reglera utnyttjandet av dem med utgångspunkt från de åtgärder som är nödvändiga att vidta för att upprätthålla och återupprätta den naturliga jämvikten mellan arter så långt detta rimligen är möjligt.
(8) För att bevara samtliga fågelarter är det helt nödvändigt att skydda, upprätthålla och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar. Vissa fågelarter bör skyddas genom att särskilda åtgärder avseende deras livsmiljöer vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer. Sådana åtgärder måste också ta hänsyn till flyttande fåglar och samordnas i syfte att åstadkomma en sammanhängande helhet.”
3. Enligt skäl 10 i fågeldirektivet krävs bland annat att vissa arter ska bibehållas på en ”tillfredsställande nivå”, enligt följande:
”På grund av deras höga populationsnivå, geografiska spridning och reproduktionstakt inom gemenskapen som helhet får vissa arter jagas; detta utgör en acceptabel exploatering. Där vissa begränsningar införs och respekteras måste sådan jakt vara förenlig med att populationerna av dessa arter bibehålls på en tillfredsställande nivå.”
4. I artikel 1 i fågeldirektivet anges dess tillämpningsområde enligt följande:
”Detta direktiv behandlar bevarandet av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördraget tillämpas. Det omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av dessa arter och fastställer regler för exploatering av dem.”
5. I artikel 2 i fågeldirektivet anges medlemsstaternas grundläggande skyldighet när det gäller bevarande av fågelarter enligt följande:
”Medlemsstaterna ska, med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla populationen av de arter som avses i artikel 1 på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta populationen av dessa arter till denna nivå.”
6. Enligt artikel 3 i fågeldirektivet föreskrivs allmänna skyldigheter för att genomföra artikel 2 enligt följande:
”1. Mot bakgrund av kravet i artikel 2 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda, bevara och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för samtliga de fågelarter som avses i artikel 1.
2. Skyddet, bevarandet och återställandet av biotoper och livsmiljöer ska i första hand innefatta följande åtgärder:
a) Att avsätta skyddade områden.
b) Att i enlighet med livsmiljöernas ekologiska behov vidta underhålls- och skötselåtgärder inom och utanför de skyddade områdena.
c) Att återställa förstörda biotoper.
d) Att skapa nya biotoper.”
7. Artikel 5 i fågeldirektivet innehåller förbud som inte är kopplade till särskilda områden:
”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 9 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt system för skydd av samtliga de fågelarter som avses i artikel 1, där särskilt följande ska förbjudas:
…
d) Att avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv”.
8. Enligt artikel 9.1 i fågelskyddsdirektivet tillåts undantag från förbuden i artikel 5 enligt följande:
”1. Medlemsstaterna får, om det inte finns någon annan lämplig lösning, medge undantag från artiklarna 5–8 av följande anledningar:
a)
Av hänsyn till människors hälsa och säkerhet,
Av hänsyn till flygsäkerheten.
För att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten.
För att skydda flora och fauna.
b) För forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och återinförsel och för den uppfödning som krävs för detta.
c) För att under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv grund tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal.”
B. Livsmiljödirektivet
9. I artikel 6.3 i livsmiljödirektivet regleras den så kallade konsekvensbedömningen enligt följande:
”Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.”
10. I artikel 12.1 i livsmiljödirektivet föreskrivs grundläggande förbud med avseende på artskyddet enligt följande:
”Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a, med förbud mot
a) att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs,
b) att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
c) att avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen,
d) att skada eller förstöra parningsplatser eller rastplatser.”
11. I artikel 16.1 i livsmiljödirektivet föreskrivs undantag från artikel 12 enligt följande:
”Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde, får medlemsstaterna göra undantag från bestämmelserna i artiklarna 12–14 samt 15 a och b av följande anledningar:
a) För att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer.
b) För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom.
c) Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön.
d) För forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och återinförsel av dessa arter och för den uppfödning som krävs för detta, inbegripet artificiell förökning av växter.
e) För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.”
III. Bakgrund och begäran om förhandsavgörande
12. Efter en miljökonsekvensbedömning godkände delstatsregeringen i Niederösterreich det vägprojekt som tvisten gäller den 12 november 2019. Miljöorganisationen Virus – Verein Projektwerkstatt für Umwelt und Soziales samt ytterligare medborgare och miljöorganisationer överklagade detta beslut till Bundesverwaltungsgericht (Österrike) och hävdar särskilt att bestämmelserna om artskydd i fågeldirektivet har åsidosatts. Olika fågelarter, särskilt skogsfågelarter såsom mellanspetten (Dendrocopos medius eller Leiopicus medius), använder områden som bland annat skulle påverkas av bullret från den nya vägen.
13. Enligt ett sakkunnigutlåtande från en av domstolen utsedd naturvårdsexpert förväntas begränsningen av projektets byggtid till vissa månader och vidtagandet av livsmiljöförbättrande åtgärder på områden utanför immissionsområdet emellertid gynna de berörda arterna och detta kan formuleras som villkor.
14. I målet är särskilt omtvistat huruvida de åtgärder som tillståndssökanden har föreslagit för att skydda mellanspetten och andra skogsfågelarter i ett regionalt område, nämligen skogsförbättringsåtgärder och skydd för äldre träd som är belägna minst 300 meter från vägen med en sammanlagd yta på 6,6 hektar, kan anses vara ändamålsenliga.
15. Om dessa föreslagna åtgärder genomförs uppkommer enligt sakkunnigutlåtanden från de båda experter som anlitats i förfarandet inte några störningar för de berörda arterna som kan ha betydelse för att uppnå syftet med fågelskyddsdirektivet. I den skog som projektet konkret påverkar kan emellertid den störande inverkan på enskilda individer inte minskas genom åtgärderna. Enligt experternas bedömning skulle de föreslagna åtgärderna emellertid trygga livsmiljön och förutsättningarna för att arten ska förekomma i form av häckande fåglar.
16. Vid den hänskjutande domstolen har experten uppgett att han saknade kännedom om arbeten som talar mot att de planerade åtgärderna är lämpliga för att skydda mellanspetten. Vidare saknades det motsvarande hänvisningar på grund av artens ekologi. Således föreligger det inte något tillräckligt motiverat tvivel med avseende på åtgärdernas ändamålsenlighet. Det enda som fortfarande saknas är en omfattande övervakning på grundval av expertkunskaper, vilket inte enbart skulle undanröja varje tvivel, utan även kunna bevisa att åtgärderna är ändamålsenliga. Efter en fråga från domstolen huruvida det finns något tillförlitligt dokumenterat fall där den planerade åtgärden att skydda äldre träd har gjort att störningar på mellanspetten från ett projekt har förhindrats eller att artens bevarandestatus till och med har förbättrats i projektområdet, svarade den sakkunnige att vederbörande, trots intensiva efterforskningar, inte hade hittat någon sådan entydig studie.
17. Mot denna bakgrund har Bundesverwaltungsgericht (Österrike) ställt följande frågor till domstolen:
”1) Ska artikel 5 i fågelskyddsdirektivet tolkas så, att rekvisitet avsiktlig störning i led d i nämnda artikel inte är uppfyllt, för det fall enskilda exemplar av vissa arter visserligen kan komma att störas, men all inverkan på uppnåendet av syftet med artikel 2 i direktivet förhindras genom att ändamålsenliga åtgärder är på plats i rätt tid och form?
2) Om den första frågan ska besvaras jakande: Krävs det att varje tvivel ur ett vetenskapligt perspektiv är uteslutet för att åtgärderna ska anses vara ändamålsenliga i den meningen att det räcker med en välgrundad yrkesmässig bedömning från en sakkunnig som utsetts av domstol, eller krävs det tvärtom vetenskapligt dokumenterade framgångsrika praktiska erfarenheter som avser dessa åtgärder?”
18. Miljöorganisationen Virus – Verein Projektwerkstatt für Umwelt und Soziales, som har anslutit sig till medborgarinitiativet ”Nein zur Spange Wörth”, delstatsregeringen i Niederösterreich, Autobahnen- und Schnellstraßen-Finanzierungs-Aktiengesellschaft (ASFINAG), staden Sankt Pölten, Republiken Österrike, Republiken Tjeckien, Konungariket Sverige samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden.
19. EU-domstolen har i enlighet med artikel 76.2 i sina rättegångsregler beslutat att inte hålla någon muntlig förhandling, eftersom den anser sig ha tillräckligt underlag för att avgöra målet.
20. Domstolen vilandeförklarade emellertid målet den 19 november 2024 för att invänta domen av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609).
IV. Rättslig bedömning
21. Dessa båda frågor har hänskjutits mot bakgrund av det förhållandet att såväl uppförandet som driften av den omtvistade vägen särskilt skulle störa mellanspetten, men även andra skogsfåglar. Därför önskar den hänskjutande domstolen ett klargörande av huruvida störningsförbudet i artikel 5 d i fågeldirektivet utgör hinder mot projektet.
22. Enligt artikel 5 d i fågelskyddsdirektivet är medlemsstaterna skyldiga att förbjuda avsiktliga störningar av europeiska fågelarter, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, såvida dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv.
23. Detta förbud kompletterar ytterligare förbud i artikel 5 a–c i fågeldirektivet som särskilt gäller avsiktligt dödande eller fångande av dessa arter samt avsiktlig förstöring eller skada av deras bon och ägg. Domstolen har senast slagit fast att dessa förbud inte endast är tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att påverka fåglarna, utan även på verksamhet där möjligheten till en sådan påverkan godtas, fastän ett sådant syfte inte är uppenbart.
24. För att förhindra att störningsförbudet blir tillämpligt ska åtgärder vidtas i ett regionalt område som är beläget minst 300 meter från vägen med en sammanlagd yta på 6,6 hektar för att skydda mellanspetten och andra skogsfågelarter. Bland annat ska vissa äldre träd bevaras som i annat fall eventuell skulle ha fällts.
25. Det finns ett stort intresse av att med hjälp av sådana åtgärder förhindra tillämpningen av förbuden i artikel 5 i fågeldirektivet. Såsom jag nyligen har påpekat skulle en konsekvent tillämpning av dessa förbud medföra en betydande begränsning av mänsklig verksamhet. Det är därför tveksamt om detta är förenligt med skyddet av egendom och den ekonomiska friheten enligt artiklarna 16 och 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Om en tillämpning av förbuden däremot skulle kunna förhindras genom åtgärder för att förbättra livsmiljöer på andra platser, såsom numera uttryckligen föreskrivs för vissa projekt för användning av förnybar energi, skulle denna konflikt mildras.
26. Såsom jag kommer att visa nedan är ett beaktande av de aktuella åtgärderna emellertid endast möjligt på grund av att det enligt artikel 5 d i fågeldirektivet förutsätts att störningen inte saknar betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet (se nedan avsnitt A). Något sådant villkor återfinns inte i de andra förbuden. För att besvara den andra frågan kommer jag därefter att diskutera hur bedömningen av huruvida sådana åtgärder är effektiva ska genomföras (se nedan avsnitt B).
A. Fråga 1 – Störningsförbud och kompensationsåtgärder
27. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida en tillämpning av störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet kan förhindras genom åtgärder för att förbättra de berörda fågelarternas livsmiljö på andra platser.
28. Den hänskjutande domstolen önskar särskilt få klarhet i huruvida domen i målet People over Wind utgör hinder mot att dessa åtgärder beaktas (se nedan avsnitt 1). Denna dom gäller förhandsprövningen av huruvida det krävs en formell prövning av påverkan på bevarandeområden enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. Kompensationsåtgärderna måste emellertid kvalificeras enligt den regelstruktur som föreskrivs i artikel 5 d i fågeldirektivet (se nedan avsnitt 2).
1. Domen People over Wind
29. Domen People over Wind gällde visserligen beaktandet av åtgärder för att förhindra eller begränsa påverkan inom ramen för naturskyddet, men har vid en närmare betraktelse inte någon betydelse för tolkningen av störningsförbudet.
30. Detta mål gällde den föregående prövningen av huruvida det enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet är nödvändigt att genomföra en formell prövning av ett projekts konsekvenser för det skyddade området i fråga. Enligt sistnämnda bestämmelse ska alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området.
31. Vid den föregående prövningen av huruvida en sådan prövning över huvud taget är nödvändig är det enligt domen People over Wind inte lämpligt att beakta de åtgärder som syftar till att undvika eller begränsa planens eller projektets skadliga effekter på det berörda området. Huruvida sådana åtgärder är ändamålsenliga måste nämligen analyseras vid den formella prövningen som har en annan kvalitet än den föregående prövningen och innehåller mer långtgående garantier.
32. I begäran om förhandsavgörande samt av olika berörda parter framhävs att dessa argument inte kan anses tillämpliga i förevarande mål, eftersom det i samband med störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet, till skillnad från artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet, varken föreskrivs någon föregående prövning eller något formellt prövningsförfarande över huvud taget i vilket störningens påverkan ska bedömas.
2. Kvalificering enligt störningsförbudets regelstruktur
33. Beaktandet av åtgärder för att förbättra de berörda arternas livsmiljö på andra platser ska snarare kvalificeras i enlighet med den regelstruktur som föreskrivs för störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet. Enligt denna bestämmelse är störningar förbjudet,, såvida de inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet. I detta avseende ska jag först behandla åtgärder för att begränsa eller förhindra störningar (se nedan under underavsnitt a), därefter vilken betydelse som ska tillmätas kompensationsåtgärder för att bibehålla tillfredsställande populationer av fågelarterna (se nedan under underavsnitt b) och slutligen den särskilda situationen när en störning på grund av kompensationsåtgärder inte förhindrar återställandet av en tillfredsställande population (se nedan under underavsnitt c).
a) Åtgärder för att begränsa eller förhindra störningar
34. När åtgärder förhindrar att ett projekt stör fåglar är störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet inte tillämpligt, eftersom det inte föreligger någon störning. Om dessa åtgärder visserligen inte förhindrar en störning, men åtminstone begränsar den, är det möjligt att störningen saknar betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet. Prövningen huruvida störningsförbudet utgör hinder mot ett projekt måste följaktligen omfatta sådana åtgärder.
35. Beaktandet av åtgärder för att förhindra eller begränsa skador vid den ovannämnda formella prövningen enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet bygger på ett liknande resonemang. Denna prövning ska visa huruvida ett projekt påverkar ett skyddat område som sådant. Om projektet omfattar skyddsåtgärder som ska förhindra eller begränsa dess negativa konsekvenser måste dessa åtgärder naturligtvis beaktas vid prövningen.
36. I målet vid den nationella domstolen skulle det visserligen kunna vara tänkbart med åtgärder genom vilka störningar kan förhindras eller begränsas, men enligt den tillgängliga informationen har de emellertid endast begränsad betydelse. I detta hänseende föreslås endast begränsningar av byggtiden som ska förhindra att fåglarna störs av bygget under särskilt känsliga perioder.
37. Det skulle även exempelvis kunna vara tänkbart med bullerplank som begränsar bullret från vägen eller optiska störningar samt risken för kollisioner mellan fåglar och fordon. Vidare skulle det kunna vara möjligt att begränsa användningen, exempelvis genom ett körförbud eller åtminstone en hastighetsbegränsning under häckningsperioden, till vilken hänvisas i artikel 5 d i fågeldirektivet. Det saknas emellertid uppgifter i begäran om förhandsavgörande om sådana ytterligare åtgärder för att förhindra eller begränsa störningen.
b) Kompensationsåtgärder
38. Åtgärder för att förbättra de berörda arternas livsmiljöer på andra platser utgör däremot inte några åtgärder för att förhindra eller begränsa störningar. De kan uppenbarligen varken förhindra en störning av enskilda fåglar eller begränsa dess effekter på dessa fåglar, vilket även den hänskjutande domstolen erkänner.
39. Sådana åtgärder utgör snarare ett försök att kompensera störningens påverkan. Man godtar att en del av de berörda arternas livsmiljö blir mindre attraktiv genom bullret eller att dessa arter till och med drivs bort helt från dessa områden. I utbyte förbättras andra ytor så att det i ett idealfall tillkommer minst lika mycket lika lämplig livsmiljö som de berörda arterna kan nyttja på motsvarande sätt – även om detta eventuellt inte gäller de berörda exemplaren.
40. Eftersom kompensationsåtgärderna inte påverkar störningen kan de endast förhindra att störningsförbudet blir tillämpligt om störningen på grund av åtgärderna saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet i den mening som avses i artikel 5 d i fågeldirektivet.
41. Enligt skälen 3, 5, 7 och 8 samt artikel 2 jämförd med skäl 10 i fågeldirektivet består detta syfte i att bibehålla populationen av alla europeiska fågelarter på en tillfredsställande nivå eller att återställa populationen till en tillfredsställande nivå.
42. Enligt artikel 2 i fågeldirektivet måste denna nivå, med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov, särskilt svara mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov. Medlemsstaterna får emellertid inte göra en fri avvägning mellan dessa faktorer för att fastställa den tillfredsställande nivån för en population. Enligt artikel 1 i direktivet är det huvudsakliga målet tvärtom att skydda samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium. Följaktligen är det, i likhet med vad gäller arters bevarandestatus, som är ett centralt begrepp i livsmiljödirektivet, avgörande huruvida arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö. I detta avseende är de ekologiska eller vetenskapliga kraven för den aktuella arten avgörande. I synnerhet måste det varaktigt finnas en tillräckligt stor livsmiljö och utbredningsområdet måste åtminstone förbli stabilt. Kulturella behov, ekonomiska krav och rekreationsbehov kan däremot endast beaktas efter att och i den mån bevarandet av arten på lång sikt är tryggat.
43. På grund av kopplingen till detta syfte utgör förbudet således hinder mot störningar som medför att populationen av en fågelart minskar så kraftigt att den inte längre är tillfredsställande, eller medför att en population som redan är otillfredsställande minskar ytterligare.
44. Om en sådan störning kan förväntas föreskrivs inte i artikel 5 d i fågelskyddsdirektivet att kompensationsåtgärder kan beaktas. Även om kompensationsåtgärderna skulle medföra att populationen av arten ökar, så minskar den fortfarande genom störningen. Bestämmelsen innehåller inte någon hänvisning till att båda effekterna måste kunna utjämna varandra.
45. Därutöver är effekten av kompensationsåtgärder i samband med artskyddet förenade med betydande osäkerhet. Detta illustreras av den andra tolkningsfrågan. På grund av sådana tvivel när det gäller kompensationsåtgärdernas ändamålsenlighet godtar EU-domstolen i regel inte att de beaktas vid bedömningen av påverkan på bevarandeområden.
46. Ett annat argument som är relevant vid diskussionen om kompensationsåtgärder i samband med områdesskyddet kan vid en första anblick däremot inte tillämpas i samband med störningsförbudet.
47. När det gäller områdesskyddet regleras kompensationsåtgärder som ett villkor för undantag från detta skydd enligt artikel 6.4 i livsmiljödirektivet i form av åtgärder för att säkerställa att nätverket av skyddsområden (Natura 2000) förblir sammanhängande. Där har lagstiftaren emellertid kombinerat dessa åtgärder med ytterligare krav, särskilt med en alternativ prövning och fastställande av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse. Dessa ytterligare krav skulle kringgås vid ett beaktande av kompensationsåtgärder inom ramen för artikel 6.3.
48. Däremot krävs det inte några kompensationsåtgärder för undantag från störningsförbudet enligt artikel 9 i fågeldirektivet. Någon sådan risk för ett kringgående av undantagsbestämmelsen föreligger följaktligen inte.
49. Vid en närmare granskning av saken skulle ett beaktande av kompensationsåtgärder i samband med störningsförbudet emellertid kunna orsaka ett ännu mer utpräglat kringgående.
50. Enligt artikel 3 i fågeldirektivet är medlemsstaterna redan oberoende av en störning inte enbart skyldiga att bevara tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för samtliga fåglar. De är tvärtom även skyldiga att återställa eller skapa nya sådana livsmiljöer om dessa inte är tillfredsställande. Dessa skyldigheter konkretiseras visserligen i restaureringsförordningen och det fastställs generösa frister för de åtgärder som föreskrivs enligt förordningen. Detta påverkar emellertid inte den befintliga grundläggande skyldigheten enligt artikel 3 i fågeldirektivet, vilken har varit tillämplig sedan över 40 år och i Österrikes fall sedan anslutningen till unionen.
51. Om den tillfredställande populationen av den berörda arten faktiskt är beroende av dess livsmiljöer – och endast i så fall kan åtgärder för att förbättra livsmiljöer få en positiv påverkan på populationer vars nivå inte är tillfredsställande – är medlemsstaterna således enligt artikel 3 i fågeldirektivet ändå skyldiga att återställa eller skapa de nya livsmiljöer som arten behöver.
52. Följaktligen kan medlemsstaterna inte godkänna en ytterligare försämring av en populationsnivå som inte är tillfredsställande enbart på grund av att försämringen är förenad med förbättringsåtgärder som ändå inte är tillräckliga för att uppnå en tillfredsställande nivå.
53. Tvärtom kan effekterna från kompensationsåtgärder vid bedömningen av en störning i princip endast beaktas om den garanterar att den berörda artens populationsnivå trots störningen är tillfredsställande. Huruvida detta resultat grundas på kompensationsåtgärder eller på åtgärder enligt artikel 3 i fågeldirektivet saknar betydelse.
c) Möjligheter till återställande
54. Detta resultat måste dock nyanseras såsom beträffande de på liknande sätt utformade förbuden rörande artskydd enligt livsmiljödirektivet, nämligen i den meningen att en störning undantagsvis även kan tillåtas när en population inte är tillfredsställande om den inte hindrar återställandet av en tillfredsställande population.
55. När det gäller artskyddet enligt livsmiljödirektivet krävs enligt artikel 16.1 i direktivet för att de där angivna undantagen från förbuden i artikel 12 i direktivet ska få beviljas att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Detta villkor ska tolkas på samma sätt som det här aktuella kravet att säkerställa att populationen av de fågelarter som störs ligger på en tillfredsställande nivå.
56. Av detta kan man dra slutsatsen att undantag enligt artikel 16.1 i livsmiljödirektivet endast är tillåtna i samband med en gynnsam bevarandestatus. I undantagsfall tillåter domstolen även undantag trots att bevarandestatusen är ogynnsam om det inte förhindrar återställandet av en gynnsam bevarandestatus.
57. Denna bedömning hänförde sig till en situation där populationen av den berörda arten visserligen inte var tillräckligt stor för att anta att det förelåg en gynnsam bevarandestatus, men där den emellertid hade ökat kraftigt under de föregående åren. Således föreföll det sannolikt att utgå från att artens ogynnsamma bevarandestatus skulle fortsätta att förbättras trots dödandet av enskilda exemplar, vilket innebar att en gynnsam bevarandestatus kunde återställas. När prognosen är så gynnsam krävs det inte med hänsyn till uppnåendet av livsmiljödirektivets syfte, nämligen att återställa en gynnsam bevarandestatus, att en medlemsstat trots att det föreligger andra överordnade intressen måste vänta med att godkänna en påverkan till dess att en gynnsam bevarandestatus har uppnåtts. Följaktligen har domstolen erkänt att ett undantag kan vara neutralt för den berörda arten, fastän det medför en förlust av enskilda exemplar av arten.
58. Om möjligheten att återställa en gynnsam bevarandestatus är tillräcklig för att göra undantag från förbudet mot att döda vissa djur enligt artikel 12.1 a i livsmiljödirektivet, måste en sådan möjlighet emellertid i än högre grad vara tillräcklig i förhållande till de mål som eftersträvas med fågeldirektivet när det gäller förbudet mot att störa fåglar enligt artikel 5 d i detta direktiv, att en störning inte hindrar återställandet av en tillfredsställande nivå.
59. Störningar medför nämligen betydligt mindre skadliga effekter än dödandet av djur. Samtidigt är störningar till sin natur betydligt vanligare än dödandet av djur. Dessutom är förbuden i fågeldirektivet tillämpliga på alla fåglar och har således ett betydligt vidare tillämpningsområde än förbuden i livsmiljödirektivet som är tillämpliga på ett fåtal sällsynta arter. Störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet kan således medföra betydligt mer långtgående begränsningar av mänsklig verksamhet än förbudet mot att döda exemplar av djur enligt artikel 12.1 a i livsmiljödirektivet.
60. Vid prövningen av störningsförbudet kan således kompensationsåtgärder för att förbättra de berörda arternas livsmiljö på andra platser underbygga prognosen att störningen inte kommer att hindra bevarandet eller åtminstone återställandet av en tillfredsställande nivå. Eftersom det är frågan om en prognos kan såväl redan genomförda kompensationsåtgärder som sådana åtgärder som ska genomföras beaktas i detta sammanhang. Därvidlag är kompensationsåtgärder till sin natur sådana att de visserligen inte kan genomföras direkt på platsen för störningen, eftersom störningen där påverkar livsmiljöns kvalitet. De måste dock genomföras i nära geografisk anslutning till störningen, eftersom det annars är troligt att bestånden av de berörda arterna inte kan bevaras eller återställas, åtminstone inte lokalt.
3. Besvarandet av den första frågan
61. Den första frågan ska således besvaras så, att en störning av fåglar som leder till att populationen av de fågelarter som störs minskar är förenlig med artikel 5 d i fågeldirektivet endast om denna population trots störningen fortfarande bibehålls på en tillfredsställande nivå eller det kan antas att störningen inte hindrar ett återställande av en tillfredsställande nivå. Vid bedömningen av denna fråga får medlemsstaterna beakta verkningarna av åtgärder för att förbättra artens livsmiljöer på en annan plats.
B. Fråga 2 – Bedömningen huruvida kompensationsåtgärder är ändamålsenliga
62. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida det för att undanröja varje tvivel ur ett vetenskapligt perspektiv angående huruvida åtgärder för att förbättra de berörda arternas livsmiljö på andra platser är ändamålsenliga, är tillräckligt att stödja sig på en välgrundad yrkesmässig bedömning från en sakkunnig som utsetts av domstol, eller huruvida det tvärtom krävs vetenskapligt dokumenterade framgångsrika praktiska erfarenheter som avser dessa åtgärder.
63. Vid en närmare betraktelse framgår att en sådan vetenskaplig dokumentation skulle kräva två omfattande studier. För det första måste man identifiera störningens negativa påverkan på beståndet av de berörda arterna. För det andra skulle det vara nödvändigt att fastställa kompensationsåtgärdernas positiva effekter på denna population. Just i skogsmiljöer skulle båda undersökningarna kräva en långsiktig jämförelse av situationen före och efter de respektive åtgärderna. Exempelvis är de effekter som bevarandet av äldre och döda träd medför till sin natur beroende av tidens gång. Även de störande effekter som projektet medför ändras med tidens gång. Dessutom måste utvecklingen av dessa båda faktorer som ska kontrolleras isoleras från andra faktorer, exempelvis väderlek, tillgång på föda eller sjukdomar.
64. Även om det skulle finnas sådana studier som omfattar liknande situationer är det – såsom regeringen i delstaten Niederösterreich, staden Sankt Pölten och ASFINAG betonar – fortsatt oklart i vilken utsträckning resultaten från sådana studier faktiskt kan tillämpas.
65. Följaktligen är det inte överraskande att den sakkunnige inte kunde hitta någon studie som på ett uttömmande sätt förmått klargöra huruvida de här aktuella kompensationsåtgärderna är ändamålsenliga. Det finns enbart studier som kan anses ha en viss vägledande verkan.
66. Nedan ska således klargöras hur bedömningen av kompensationsåtgärdernas ändamålsenlighet ska göras. I detta avseende ska jag inledningsvis diskutera den hänskjutande domstolens antaganden att det inte får finnas något tvivel ur vetenskapligt perspektiv på kompensationsåtgärdernas ändamålsenlighet (se nedan avsnitt 1) samt därefter de allmänna unionsrättsliga kraven i samband med en bedömning av komplexa vetenskapliga frågeställningar (se nedan avsnitt 2).
1. Huruvida det inte får föreligga tvivel ur ett vetenskapligt perspektiv
67. Den hänskjutande domstolen anser att det framgår av EU-domstolens praxis att det inte får föreligga något rimligt vetenskapligt tvivel, eller något tvivel som är rimligt ur ett vetenskapligt perspektiv när det gäller kompensationsåtgärdernas ändamålsenlighet.
68. För tillämpligheten av detta bedömningskriterium på störningsförbudet finns visserligen varken någon uttrycklig hänvisning i artikel 5 d eller i andra bestämmelser i fågeldirektivet eller i rättspraxis. Domstolen har emellertid tillämpat detta bedömningskriterium vid tolkningen av olika andra bestämmelser med hänvisning till en särskilt strikt tolkning av försiktighetsprincipen i artikel 191.2 FEUF. Det ska därför göras en närmare bedömning av huruvida detta restriktiva bedömningskriterium även är tillämpligt på bedömningen av kompensationsåtgärderna i samband med störningsförbudet.
69. Jag ska emellertid visa att varken rättspraxis avseende undantagsbestämmelsen i artikel 16 i livsmiljödirektivet (se nedan under underavsnitt a) eller rättspraxis avseende godkännande av projekt enligt artikel 6.3 andra meningen i detta direktiv (se nedan under underavsnitt b) eller rättspraxis avseende artikel 14 i detta direktiv (se nedan under underavsnitt c) kan tillämpas i samband med artikel 5 d i fågeldirektivet.
a) Rättspraxis avseende artikel 16 i livsmiljödirektivet
70. Först skulle man kunna överväga att tillämpa rättspraxis avseende artikel 16 i livsmiljödirektivet. Enligt denna bestämmelse utgör bibehållandet eller återställandet av en gynnsam bevarandestatus hos den berörda arten en förutsättning för tillämpningen av ett undantag från förbuden i artikel 12 i detta direktiv beträffande artskydd. Medlemsstaten är skyldig att avstå från att tillämpa ett sådant undantag om en bedömning av de mest tillförlitliga och tillgängliga vetenskapliga uppgifterna fortfarande ger utrymme för en viss osäkerhet om huruvida en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av en utrotningshotad art kan upprätthållas eller återställas trots detta undantag.
71. Frågan är emellertid huruvida detta även gäller i samband med en tillämpning av störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet. Utgör förbudet hinder mot ett projekt om en bedömning av de mest tillförlitliga och tillgängliga vetenskapliga uppgifterna, trots kompensationsåtgärderna, fortfarande ger utrymme för en viss osäkerhet om huruvida upprätthållandet eller återställandet av en tillfredsställande nivå av de berörda fågelarterna är möjligt.
72. Villkoren för ett upprätthållande eller återställande av en gynnsam bevarandestatus vid tillämpningen av artikel 16 i livsmiljödirektivet har en liknande funktion som villkoret i artikel 5 d i fågeldirektivet, nämligen att populationen av de berörda fåglarna trots störningen bibehålls på en tillfredsställande nivå, eller det kan antas att störningen inte kommer att förhindra återställandet av en tillfredsställande nivå i framtiden. Så länge detta villkor är uppfyllt, i förekommande fall på grund av kompensationsåtgärder, blir störningsförbudet enligt min mening inte tillämpligt.
73. Artikel 16 i livsmiljödirektivet utgör emellertid ett undantag från förbuden i artikel 12 och ska således ges en restriktiv tolkning. Detta utgör ett generellt krav från domstolen när det är frågan om undantagsbestämmelser, eftersom det annars kan befaras att de bestämmelser från vilka undantag tillåts förlorar sin verkan. De restriktiva prövningskriterierna, enligt vilka det inte får föreligga några oklarheter innan undantaget blir tillämpligt, grundas på samma synsätt.
74. Däremot utgör en påverkan på populationen av den berörda fågelarten eller på möjligheten att återställa den ett tillämpningsvillkor för störningsförbudet i artikel 5 d i fågeldirektivet. Rättspraxis avseende artikel 16 kan således inte tillämpas direkt.
b) Rättspraxis avseende artikel 6.3 andra meningen i livsmiljödirektivet
75. Domstolen tillämpar emellertid inte enbart undantagsbestämmelser med hänvisning till den strikta tolkningen av försiktighetsprincipen. Tvärtom grundas denna uppfattning på tolkningen av artikel 6.3 andra meningen i livsmiljödirektivet, till vilken även den hänskjutande domstolen har hänvisat. Enligt denna bestämmelse ska de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda Natura 2000-skyddsområdet inte kommer att ta skada.
76. När det gäller denna bestämmelse har domstolen slagit fast att planer och projekt som skulle kunna äventyra ett skyddsområde endast får godkännas när det ur ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha någon skadlig inverkan på området som sådant.
77. Till skillnad från artikel 6.3 andra meningen i livsmiljödirektivet är störningsförbudet i artikel 5 d i fågeldirektivet emellertid inte utformat så, att betydande konsekvenser för målen med direktivet måste uteslutas för att störningar ska vara tillåtna. Istället krävs det ett positivt fastställande av sådana konsekvenser för att störningsförbudet ska bli tillämpligt. Således kan inte heller rättspraxis avseende artikel 6.3 andra meningen bli direkt tillämplig.
c) Rättspraxis avseende artikel 14 i livsmiljödirektivet
78. Rättspraxis avseende artikel 14.1 i livsmiljödirektivet kan anses ligga närmast artikel 5 d i fågeldirektivet. Enligt artikel 14.1 i livsmiljödirektivet ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att insamling i naturen av exemplar av vissa arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse samt exploatering av dessa är förenligt med bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus för dem.
79. Domstolen har tolkat denna bestämmelse så, att den aktuella medlemsstaten inte får meddela tillstånd till insamling eller exploatering av en art om en bedömning av bästa tillgängliga vetenskapliga data fortfarande ger utrymme för en viss osäkerhet om huruvida insamlingen eller exploateringen av en art är förenlig med bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten i fråga.
80. Artikel 14.1 i livsmiljödirektivet och artikel 5 d i fågeldirektivet är formulerade på ett likartat sätt, eftersom det enligt båda bestämmelserna krävs en positiv fastställelse av huruvida insamling eller exploatering, å ena sidan, och en störning, å andra sidan, är förenlig med en gynnsam bevarandestatus eller en tillfredsställande nivå av den berörda arten.
81. Dock skiljer sig de arter som skyddas i de respektive bestämmelserna betydligt från varandra. Enligt artikel 14.1 i livsmiljödirektivet skyddas arter av gemenskapsintresse, vilka enligt definitionen i artikel 1 g i detta direktiv är särskilt skyddsvärda arter. Störningsförbudet i artikel 5 d i fågeldirektivet är däremot tillämpligt på samtliga fåglar, helt oberoende av om de är hotade eller är i behov av skydd.
82. Dessutom är förbudet mot en endast godtagen risk för störning av fåglar till sin natur betydligt mer långtgående än begränsningar av insamling eller exploatering av särskilt skyddsvärda arter. Störningar av fåglar godtas ofta, medan insamling eller exploatering av skyddsvärda och således i regel sällsynta arter är betydligt mindre vanligt förekommande och grundas på ett medvetet beslut.
83. Dessa skillnader motiverar att artikel 14 i livsmiljödirektivet tillskrivs ett brett tillämpningsområde, medan detta inte gäller artikel 5 d i fågeldirektivet.
d) Slutsats i denna del
84. Mot denna bakgrund drar jag slutsatsen att störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet inte blir automatiskt tillämpligt om det efter prövningen av bästa tillgängliga vetenskapliga data föreligger en osäkerhet eller ett rimligt tvivel om huruvida de berörda fågelarterna kan bibehållas eller återställas på en tillfredsställande nivå. Innan förbudet blir tillämpligt krävs det tvärtom en positiv fastställelse av att störningen har negativ påverkan på den tillfredsställande nivån av de berörda fågelarterna eller hindrar att den återställs.
2. Unionsrättsliga kriterier för att utföra komplexa vetenskapliga bedömningar
85. Den komplexa vetenskapliga bedömning som är nödvändig för en tillämpning av störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet bör företas med hjälp av sedvanliga bedömningskriterier.
86. I avsaknad av unionsbestämmelser som reglerar prövningen av störningsförbudet ska, såsom staden Sankt Pölten har påpekat, i första hand hänvisas till principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Eftersom denna princip även gäller bevisfrågor, är den tillämplig vid bedömningen av huruvida kompensationsåtgärder är ändamålsenliga. Hur dessa ska prövas ska således principiellt regleras av medlemsstaterna.
87. Medlemsstaternas regler måste dock uppfylla det dubbla kravet på att inte vara mindre förmånliga än de som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
88. I samband med störningsförbudet innebär effektivitetsprincipen framför allt att styrkandet av att störningarna har betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet inte får försvåras på ett otillbörligt sätt.
89. Vad gäller likvärdighetsprincipen framhåller olika berörda parter att vetenskapligt motiverade yttranden från sakkunniga som utsetts av domstol regelbundet tillämpas av österrikiska domstolar.
90. Därutöver ska ytterligare unionsrättsliga principer beaktas, exempelvis principen om god förvaltningssed och den redan omnämnda försiktighetsprincipen.
91. Vid tillämpning av unionsrätten måste medlemsstaterna beakta principen om god förvaltningssed och detta inte på grund av artikel 41 i stadgan, utan som en allmän unionsrättslig rättsprincip. Enligt denna princip ska en förvaltningsmyndighet bland annat göra en omsorgsfull och opartisk prövning av samtliga relevanta omständigheter för att försäkra sig om att den vid antagandet av sitt beslut har tillgång till de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna för detta ändamål.
92. Åtgärder som görs med stöd av försiktighetsprincipen – alltså i synnerhet tillämpningen av unionsrättens miljöbestämmelser – kräver dessutom i regel att en helhetsbedömning av relevanta risker görs, på grundval av de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga och på de senaste resultaten av den internationella forskningen. Detta kräver domstolen med rätta även inom ramen för naturskyddet och särskilt vid styrkandet av villkoren för att medge undantag från det skydd som ges enligt fågeldirektivet, dock utan att uttryckligen åberopa dessa principer.
93. Slutligen krävs det även att de relevanta konstaterandena motiveras på ett tillfredsställande sätt. Detta följer även av rätten till en god förvaltning och föreskrivs dessutom för miljörättsliga beslut som enligt artikel 6 Århuskonventionen kräver ett deltagande från allmänheten, i enlighet med artikel 6.9 i nämnda konvention. Men även en effektiv domstolskontroll av beslut och ett effektivt rättsligt skydd förutsätter att den domstol som prövar saken och de personer som söker domstolsprövning antingen får tillgång till skälen till det angripna beslutet tillsammans med beslutet eller åtminstone på begäran.
94. Följaktligen ska den andra frågan besvaras så, att vid en tillämpning av störningsförbudet enligt artikel 5 d i fågeldirektivet kan de nödvändiga komplexa bedömningarna som görs inom ramen för domstolsförfarandet baseras på motiverade sakkunnigutlåtanden som i sin tur måste grundas på de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga och på de senaste resultaten av den internationella forskningen.
V. Förslag till avgörande
95. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande enligt följande: 1) En störning av fåglar som leder till att populationen av de fågelarter som störs minskar är förenlig med artikel 5 d i direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar endast om denna population trots störningen fortfarande bibehålls på en tillfredsställande nivå eller det kan antas att störningen inte hindrar ett återställande av en tillfredsställande nivå. Vid bedömningen av denna fråga får medlemsstaterna beakta verkningarna av åtgärder för att förbättra artens livsmiljöer på en annan plats. 2) Vid en tillämpning av störningsförbudet enligt artikel 5 d i direktiv 2009/147 kan de nödvändiga komplexa bedömningarna som görs inom ramen för domstolsförfarandet baseras på motiverade sakkunnigutlåtanden som i sin tur måste grundas på de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga och på de senaste resultaten av den internationella forskningen.
1 Originalspråk: tyska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7).
3 Dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 49).
4 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7), i dess lydelse enligt rådets direktiv 2013/17/EU av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 193).
5 Dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 49).
6 Mitt förslag till avgörande i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:67, punkterna 39, 40 och 47).
7 Mitt förslag till avgörande i målet Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:67, punkterna 92–101).
8 Inledningsvis artikel 6 i rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi (EUT L 335, 2022, s. 36), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EU) 2024/223 av den 22 december 2023 (EUT L, 2024/223), senare artikel 15c.1, artikel 15e.2 och 15e.4 samt artikel 16a.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 2018, s. 82), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652 (EUT L, 2023/2413).
9 Dom av den 12 april 2018, People Over Wind och Sweetman ( C‑323/17, EU:C:2018:244).
10 Dom av den 12 april 2018, People Over Wind och Sweetman ( C‑323/17, EU:C:2018:244, punkt 40).
11 Dom av den 12 april 2018, People Over Wind och Sweetman ( C‑323/17, EU:C:2018:244, punkterna 37–39).
12 Så tolkar jag domen av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieża-skogen) ( C‑441/17, EU:C:2018:255, punkterna 255 och 259).
13 Dom av den 15 maj 2014, Briels m.fl. ( C‑521/12, EU:C:2014:330, punkt 28), och dom av den 25 juli 2018, Grace och Sweetman ( C‑164/17, EU:C:2018:593, punkt 51).
14 Se, beträffande områdesskyddet, dom av den 7 november 2018, Coöperatie Mobilisation for the Environment m.fl. ( C‑293/17 och C‑294/17, EU:C:2018:882, punkt 125). Den tidigare domen av den 26 april 2017, kommissionen/Tyskland (Moorburg) ( C‑142/16, EU:C:2017:301, punkt 38) kan emellertid misstolkas i detta hänseende.
15 Dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets och Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 51).
16 Se artikel 1 i) i livsmiljödirektivet samt mitt förslag till avgörande i målet Eesti Suurkiskjad ( C‑629/23, EU:C:2024:1029, särskilt punkterna 43–46).
17 Se, för ett liknande resonemang avseende områdesskydd enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, dom av den 21 juli 2016, Orleans m.fl. ( C‑387/15 och C‑388/15, EU:C:2016:583, punkt 57).
18 Dom av den 15 maj 2014, Briels m.fl. ( C‑521/12, EU:C:2014:330, punkt 32), dom av den 21 juli 2016, Orleans m.fl. ( C‑387/15 och C‑388/15, EU:C:2016:583, punkt 55), dom av den 26 april 2017, kommissionen/Tyskland (Moorburg) ( C‑142/16, EU:C:2017:301, punkterna 37 och 38), dom av den 25 juli 2018, Grace och Sweetman ( C‑164/17, EU:C:2018:593, punkterna 51–53), och dom av den 7 november 2018, Coöperatie Mobilisation for the Environment m.fl. ( C‑293/17 och C‑294/17, EU:C:2018:882, punkt 126).
19 Dom av den 15 maj 2014, Briels m.fl. ( C‑521/12, EU:C:2014:330, punkterna 33–38), och dom av den 21 juli 2016, Orleans m.fl. ( C‑387/15 och C‑388/15, EU:C:2016:583, punkterna 60–63).
20 Se dom av den 13 juni 2002, kommissionen/Irland (Moripa) ( C‑117/00, EU:C:2002:366, punkterna 15–21).
21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869 (EUT L, 2024/1991).
22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2006, kommissionen/Österrike ( C‑209/04, EU:C:2006:195, punkt 43).
23 Dom av den 10 maj 2007, kommissionen/Österrike (Införlivande av livsmiljödirektivet i delstaterna) ( C‑508/04, EU:C:2007:274, punkt 115).
24 Dom av den 14 juni 2007, kommissionen/Finland (Vargjakt) ( C‑342/05, EU:C:2007:341, punkt 29), och dom av den 10 oktober 2019, Luonnonsuojeluyhdistys Tapiola ( C‑674/17, EU:C:2019:851, punkt 68).
25 Se dom av den 14 juni 2007, kommissionen/Finland (Vargjakt) ( C‑342/05, EU:C:2007:341, punkt 26) och mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Finland (Vargjakt) ( C‑342/05, EU:C:2006:752, punkt 44).
26 Se, till exempel, Michalek, K.G., Auer, J.A., Großberger, H., Schmalzer, A., & Winkler, H (2001), ”Die Einflüsse von Lebensraum, Witterung und Waldbewirtschaftung auf die Brutdichte von Bunt-und Mittelspecht (Picoides major und P. medius) im Wienerwald”, Abhandlungen und Berichte aus dem Museum Heineanum, 5, 31–58, eller Mollet, P., Zbinden, N., & Schmid, H (2009), ”Steigende Bestandszahlen bei Spechten und anderen Vogelarten dank Zunahme von Totholz?| An increase in the population of woodpeckers and other bird species thanks to an increase in the quantities of deadwood?”, Schweizerische Zeitschrift für Forstwesen, 160(11), 334–340.
27 Se, utöver de domar som diskuteras nedan beträffande livsmiljödirektivet, även beträffande avfallslagstiftningen, dom av den 24 oktober 2019, Prato Nevoso Termo Energy ( C‑212/18, EU:C:2019:898, punkt 58), och beträffande direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (EUT L 334, 2010, s. 17), dom av den 9 mars 2023, Sdruzhenie ”Za Zemyata – dostap do pravosadie” m.fl. ( C‑375/21, EU:C:2023:173, punkt 53). Se även Sobotta, C(2020), ”Recent applications of the precautionary principle in the jurisprudence of the CJEU – a new yardstick in EU environmental decision making?”, ERA Forum, volym 21, s. 723.
28 Se ovan, punkterna 55–57.
29 Dom av den 10 oktober 2019, Luonnonsuojeluyhdistys Tapiola ( C‑674/17, EU:C:2019:851, punkterna 66, 68 och 69).
30 Dom av den 20 oktober 2005, kommissionen/Förenade kungariket (Införlivande av livsmiljödirektivet) ( C‑6/04, EU:C:2005:626, punkt 111), och dom av den 10 oktober 2019, Luonnonsuojeluyhdistys Tapiola ( C‑674/17, EU:C:2019:851, punkt 30). Se även mitt förslag till avgörande i målet ASCEL ( C‑436/22, EU:C:2024:83, punkt 66).
31 Dom av den 12 juli 1962, Acciaierie Ferriere e Fonderie di Modena/Höga myndigheten ( 16/61, EU:C:1962:29, s. 610 [s. 575 i den franska språkversionen]), dom av den 14 december 1962, kommissionen/Luxemburg och Belgien ( 2/62 och 3/62, EU:C:1962:45, s. 884 [s. 830 i den franska språkversionen]), och dom av den 30 april 2024, Procura della Repubblica presso il Tribunale di Bolzano ( C‑178/22, EU:C:2024:371, punkt 48).
32 Dom av den 7 september 2004, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging ( C‑127/02, EU:C:2004:482, punkterna 58 och 59), dom av den 17 april 2018, kommissionen/Polen (Białowieża-skogen) ( C‑441/17, EU:C:2018:255, punkt 117), och dom av den 15 juni 2023, Eco Advocacy ( C‑721/21, EU:C:2023:477, punkt 38).
33 Se mitt förslag till avgörande i målet ASCEL ( C‑436/22, EU:C:2024:83, punkt 67) och i målet PAN Europe/kommissionen ( C‑316/24 P, EU:C:2025:422, punkterna 117 och 128).
34 Dom av den 29 juli 2024, ASCEL ( C‑436/22, EU:C:2024:656, punkt 72), och dom av den 12 juni 2025, Eesti Suurkiskjad ( C‑629/23, EU:C:2025:429, punkt 42).
35 Dom av den 1 augusti 2025, Voore Mets und Lemeks Põlva ( C‑784/23, EU:C:2025:609, punkt 49).
36 Dom av den 21 juni 2017, W m.fl. ( C‑621/15, EU:C:2017:484, punkt 25), dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 222 och 223).
37 Dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 44 och 46), och dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 33).
38 Dom av den 17 juli 2014, YS m.fl. ( C‑141/12 och C‑372/12, EU:C:2014:2081, punkt 67), och dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 83).
39 Dom av den 8 maj 2014, N. ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkterna 49 och 50), dom av den 14 maj 2020, Agrobet CZ ( C‑446/18, EU:C:2020:369, punkt 43), och dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 35).
40 Dom av den 14 maj 2020, Agrobet CZ ( C‑446/18, EU:C:2020:369, punkt 44), och dom av den 21 oktober 2021, CHEP Equipment Pooling ( C‑396/20, EU:C:2021:867, punkt 48).
41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑333/08, EU:C:2010:44, punkt 92), dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 46, se även punkterna 93 och 94), och dom av den 9 november 2023, Global Silicones Council m.fl./kommissionen ( C‑558/21 P, EU:C:2023:839, punkt 66).
42 Se, till exempel, dom av den 7 september 2004, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging ( C‑127/02, EU:C:2004:482, punkt 54), och dom av den 12 juni 2025, Eesti Suurkiskjad ( C‑629/23, EU:C:2025:429, punkt 42).
43 Dom av den 23 april 2020, kommissionen/Finland (Vårjakt av ejderhanar) ( C‑217/19, EU:C:2020:291, punkt 70), och dom av den 17 mars 2021, One Voice och Ligue pour la protection des oiseaux ( C‑900/19, EU:C:2021:211, punkt 30).
44 Dom av den 8 maj 2019, PI ( C‑230/18, EU:C:2019:383, punkt 57), dom av den 24 november 2020, Minister van Buitenlandse Zaken ( C‑225/19 och C‑226/19, EU:C:2020:951, punkt 34), och dom av den 24 februari 2022, SC Cridar Cons ( C‑582/20, EU:C:2022:114, punkt 54).
45 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor från 1998 (EUT L 124, 2005, s. 4), antagen genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1).
46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 1987, Heylens m.fl. ( 222/86, EU:C:1987:442, punkt 15), och dom av den 30 april 2009, Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:279, punkt 59). Se även mitt förslag till avgörande i målet Holohan m.fl. ( C‑461/17, EU:C:2018:649, punkt 65).