Förslag till avgörande av generaladvokat Emiliou – Mål C‑323/24 Deity Shoes

I. Inledning

1. ”These boots are made for walkin’ and that’s just what they’ll do” (”Dessa stövlar är gjorda för gång, och gå är precis vad de kommer att göra”). I tribunalens praxis avseende tolkningen av förordning (EG) nr 6/2002 är det allmänt vedertaget att friheten för formgivaren av en produkt (till exempel en sko) begränsas av produktens tekniska funktion (till exempel att en sko måste bäras på foten och vara lämplig för en särskild användning såsom gång eller löpning) och av krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning och som leder till en standardisering av vissa av dess egenskaper. I förevarande mål uppkommer bland annat följande fråga: begränsas denna frihet också av modetrender?

2. Målet vid den nationella domstolen rör tre bolag inom skobranschen, å ena sidan, Deity Shoes S.L., och, å andra sidan, Mundorama Confort S.L. och Stay Design S.L. Det förstnämnda av dessa bolag har gjort gällande att de två andra bolagen har gjort intrång i dess gemenskapsformgivningar för olika skomodeller (nedan kallade de omstridda formgivningarna). Mundorama Confort och Stay Design hävdar å sin sida, genom ett genkäromål, att de omstridda formgivningarna är ogiltiga, eftersom de grundar sig på befintliga formgivningar som återfinns i kataloger från Deity Shoes leverantörer, från vilka de endast skiljer sig åt på mindre punkter som rör anpassningen av till exempel sulan, skosnören eller spännen, vilka påverkas av aktuella modetrender. De omstridda formgivningarna är således inte resultatet av en ”genuin formgivningsverksamhet”, en ”intellektuell ansträngning” eller en innovation.

3. Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Handelsdomstol nr 1 i Alicante, Spanien) har ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida en formgivning under dessa omständigheter fortfarande kan åtnjuta skydd i egenskap av registrerad eller oregistrerad gemenskapsformgivning enligt förordning nr 6/2002. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida modetrender kan begränsa formgivarens frihet på ett sådant sätt att små skillnader kan vara tillräckliga för att den aktuella formgivningen ska ge ett annat helhetsintryck jämfört med en eller flera tidigare formgivningar, vilket innebär att den aktuella formgivningen har särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002.

II. Tillämpliga bestämmelser

4. I artikel 4 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Skyddskrav”, föreskrivs följande:

”1. En formgivning skall skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.

…”

5. I artikel 5 i förordningen, med rubriken ”Nyhet”, föreskrivs följande:

”1. En formgivning skall betraktas som ny om ingen identisk formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten

a) när det gäller oregistrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då den formgivning för vilken skydd begärs, för första gången gjordes tillgänglig för allmänheten,

b) när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in avseende den formgivning för vilken skydd begärs eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.

2. Formgivningar skall betraktas som identiska om deras utseende endast skiljer sig åt på oväsentliga punkter.”

6. Artikel 6 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Särprägel”, har följande lydelse:

”1. En formgivning skall anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten

a) när det gäller oregistrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då den formgivning för vilken skydd begärs, för första gången gjordes tillgänglig för allmänheten,

b) när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.

2. Vid prövning av en formgivnings särprägel skall den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas.”

7. I artikel 10 i förordningen, med rubriken ”Skyddsomfång”, föreskrivs följande:

”1. En gemenskapsformgivnings skyddsomfång skall omfatta varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck.

2. Vid prövning av skyddsomfånget skall hänsyn tas till den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen.”

8. I artikel 14 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Rätt till gemenskapsformgivningar”, föreskrivs följande:

”1. Rätten till en gemenskapsformgivning skall tillkomma formgivaren eller den till vilken rätten har övergått.

…”

9. I artikel 25 i förordningen, med rubriken ”Ogiltighetsgrunder”, föreskrivs följande:

”1. En gemenskapsformgivning får förklaras ogiltig endast om

a) formgivningen inte överensstämmer med definitionen i artikel 3 a,

b) den inte uppfyller kraven i artiklarna 4–[9].

c) rättighetshavaren enligt ett domstolsbeslut inte har rätt till gemenskapsformgivningen i enlighet med artikel 14,

…”

III. Bakgrund, förfarandet vid domstolen och prövningsfrågorna

10. Den 10 december 2021 väckte Deity Shoes talan mot Mundorama Confort och Stay Design vid Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Handelsdomstol nr 1 i Alicante) och gjorde gällande intrång i de omstridda formgivningarna.

11. Den 12 april 2022 väckte Mundorama Confort och Stay Design ett genkäromål om ogiltighetsförklaring av nämnda formgivningar.

12. Dessa bolag gjorde särskilt gällande att ingen innovation eller ”genuin formgivningsverksamhet” hade varit inblandad i utvecklingen av de omstridda formgivningarna och att nämnda formgivningar inte var resultatet av någon ”intellektuell ansträngning”. Med undantag för några personliga element (till exempel färg, vissa material, placeringen av spännen, skosnören och andra dekorativa element), återgav de omstridda formgivningarna de skomodeller som ingick i de kataloger som Deity Shoes hade fått från sina kinesiska leverantörer (nedan kallade leverantörerna). Enligt Mundorama Confort och Stay Design uppfyller dessa formgivningar således inte de krav på ”nyhet” och ”särprägel” som föreskrivs i artiklarna 5 och 6 i förordning nr 6/2002.

13. Den hänskjutande domstolen har påpekat att priset spelar en viktig roll för Deity Shoes verksamhet, som syftar till att sälja stora volymer. Eftersom varje ändring eller anpassning av de formgivningar som ingår i leverantörernas kataloger leder till ökade kostnader finns det inget verkligt incitament för ett företag som Deity Shoes att göra väsentliga ändringar av de skomodeller som ingår i dessa kataloger.

14. Den hänskjutande domstolen har även understrukit att de olika möjligheterna till anpassning (till exempel färg, material och placering av spännen, skosnören eller andra dekorativa element) redan visas i leverantörernas kataloger. Dessutom påverkas alla de formgivningar som presenteras i dessa kataloger, deras anpassningsalternativ och de omstridda formgivningarna av aktuella modetrender. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida dessa modetrender kan anses begränsa formgivarens frihet på samma sätt som en produkts tekniska funktion eller krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning ibland gör.

15. Mot denna bakgrund beslutade Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Handelsdomstol nr 1 i Alicante) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Krävs det, för att en formgivning ska omfattas av skyddsreglerna i [förordning nr 6/2002] att det föreligger en genuin formgivningsverksamhet, på så sätt att formgivningen är resultatet av formgivarens intellektuella ansträngning? Kan, härvidlag, kombinationen av beståndsdelar på grundval av [existerande] formgivningar [anses utgöra genuin formgivningsverksamhet när] utseendedetaljerna till största delen bestäms på förhand av [leverantörer], vilket innebär att ändringar av vissa beståndsdelar ska betraktas som enstaka och underordnade …?

2) Är det, mot bakgrund av det ovan anförda, möjligt att anse att samtliga eller en del av de detaljer i en produkts utseende som är ett resultat av anpassning av formgivningar som tillhandahålls av kinesiska [leverantörer] utifrån kataloger från dessa [leverantörer] har särprägel, i den mening som avses i artikel 6 i [förordning nr 6/2002], när den verksamhet som innehavaren av formgivningen bedriver är begränsad till att inom [Europeiska unionen] saluföra dessa formgivningar utan ändringar eller med enstaka ändringar av beståndsdelar (såsom sulor, nitar, snören, spännen och så vidare) och [leverantörerna] till största delen bestämmer utseendedetaljerna på förhand? Är det härvidlag relevant att beståndsdelarna … [själva] redan tillhandahålls av [leverantörerna] i [deras kataloger]?

3) Ska artikel 14 i [förordning nr 6/2002] tolkas så, att den som på grundval av en [tidigare] formgivning som tillhandahålls av [leverantörer] utifrån en katalog har begränsat sig till att anpassa denna tidigare formgivning genom ändring av beståndsdelar som … tillhandahålls av [leverantören], beståndsdelar som inte har formgetts av denna person, kan anses vara [’formgivaren’] av en formgivning? Är det i detta avseende nödvändigt att bevisa en viss grad av anpassning i syfte att visa att den slutliga formgivningen avviker väsentligt från den [tidigare] formgivningen för att kunna anses vara formgivare?

4) Ska det, i ett fall som det förevarande, utan att det påverkar det föregående, givet de särskilda egenskaperna hos en sko som formgivits utifrån varuprover från [leverantörer] och, i den mån ’formgivning[sverksamhet]’ begränsas till att välja tidigare formgivningar från varuprover och, i förekommande fall, till att variera vissa av dess beståndsdelar, … som i sin helhet följer modetrenderna, anses att dessa modetrender a) begränsar formgivarens frihet på ett sådant sätt att små skillnader mellan den registrerade (eller oregistrerade) formgivningen och [den tidigare formgivningen] kan vara tillräckliga för att ge ett annat helhetsintryck eller att de tvärtom b) [minskar] den registrerade (eller oregistrerade) formgivningens särprägel såtillvida att dessa aspekter eller beståndsdelar har mindre betydelse för det helhetsintryck som de gör på en kunnig användare, i den mån de följer av kända modetrender vid jämförelsen med en annan [tidigare] formgivning?”

16. Begäran om förhandsavgörande av den 13 december 2023 inkom till domstolens kansli den 2 maj 2024. Deity Shoes och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Förhandling har inte hållits i målet.

IV. Bedömning

17. I artikel 4.1 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att två villkor ska vara uppfyllda för att en formgivning ska skyddas som oregistrerad eller registrerad ”gemenskapsformgivning” enligt denna förordning: formgivningen ska vara ”ny” och den ska vara ”särpräglad”. För att en formgivning ska vara ny och således uppfylla det första villkoret får ingen identisk formgivning ha gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då den formgivning för vilken skydd begärs för första gången gjordes tillgänglig för allmänheten (när det gäller oregistrerade gemenskapsformgivningar) eller före den dag då en ansökan om registrering lämnades in avseende den formgivning för vilken skydd begärs (när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar). Det andra villkoret, avseende formgivningens ”särprägel”, innebär att det helhetsintryck som en kunnig användare får av denna formgivning skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten före de ovannämnda datumen.

18. Mot bakgrund av dessa bestämmelser avser de frågor som Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante (Handelsdomstol nr 1 i Alicante) har ställt i huvudsak två frågeställningar. Den första frågeställningen (som utgör kärnan i den första delen av fråga 1 och fråga 3) är huruvida en formgivning, för att åtnjuta skydd såsom gemenskapsformgivning, måste vara resultatet av formgivarens ”genuina formgivningsverksamhet” eller ”intellektuella ansträngning”. Jag ska börja med att förklara varför jag anser att dessa faktorer saknar betydelse i förevarande fall (avsnitt A). Den andra frågeställningen (som följer av den andra delen av fråga 1 och av frågorna 2 och 4) avser huruvida en formgivning kan åtnjuta skydd såsom gemenskapsformgivning när den är förutbestämd av tidigare formgivningar som finns i leverantörernas kataloger och skiljer sig från dessa formgivningar endast på grund av vissa mindre anpassningsdetaljer (som också presenteras i dessa kataloger), vilka påverkas av modetrender. Den hänskjutande domstolen vill härvidlag få klarhet i huruvida modetrenderna kan anses begränsa formgivarens frihet på ett sådant sätt att smärre skillnader mellan en eller flera tidigare formgivningar och den aktuella formgivningen kan räcka för att den sistnämnda formgivningen ska ge ett annat helhetsintryck än de förstnämnda och således ha ”särprägel” i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 (avsnitt B).

A. Huruvida en gemenskapsformgivning måste vara resultatet av en ”genuin formgivningsverksamhet” eller ”intellektuell ansträngning” (första delen av fråga 1 och fråga 3)

19. Svaret på den första frågeställningen som hänskjutande domstolens frågor rör är enligt min mening ganska enkelt.

20. Som jag redan har förklarat i punkt 17 ovan måste två villkor vara uppfyllda för att en formgivning ska kunna åtnjuta skydd i egenskap av registrerad eller oregistrerad gemenskapsformgivning, nämligen att formgivningen ska vara ”ny” respektive ”särpräglad”.

21. Dessa två villkor är uttömmande och förordning nr 6/2002 innehåller inte något ytterligare villkor om att det ska föreligga en ”genuin formgivningsverksamhet” vid skapandet av formgivningen eller att formgivningen ska vara resultatet av en ”intellektuell ansträngning”, för att använda de olika termer som den hänskjutande domstolen har använt i sin begäran om förhandsavgörande. Såväl Mundorama Confort som Stay Design har i den hänskjutande domstolen själva medgett att varken artikel 4.1 i denna förordning (i vilken skyddskraven räknas upp) eller artikel 25.1 b (som avser ogiltigförklaring av en gemenskapsformgivning på grund av att dessa krav inte är uppfyllda) hänvisar till en sådan ”genuin formgivningsverksamhet” eller till en sådan ”intellektuell ansträngning”.

22. Dessutom förefaller det som att den hänskjutande domstolen, genom att använda sig av detta uttryck, i själva verket vill få klarhet i huruvida ett villkor som motsvarar kravet på ”originalitet” i domstolens praxis avseende tolkningen av direktiv 2001/29/EG är tillämpligt med avseende på skyddet för gemenskapsformgivningar. Domstolen har nämligen slagit fast att för att ett alster ska kunna anses vara ett original och åtnjuta det skydd som föreskrivs i artikel 2 a i nämnda direktiv är det både nödvändigt och tillräckligt att detta alster återspeglar upphovsmannens personlighet, genom att ge uttryck för dennes fria och kreativa val. De olika delarna av ett ”verk” åtnjuter således skydd förutsatt att de innehåller vissa av de element som ger uttryck för upphovsmannens egen intellektuella skapelse.

23. Enligt min mening står det emellertid klart att inget liknande villkor måste vara uppfyllt för att en formgivning ska kunna skyddas som gemenskapsformgivning. Domstolen har nämligen preciserat att unionslagstiftaren har ansett att ”de alster som skyddas genom en formgivning i princip inte kan likställas med de alster som utgör skyddade verk enligt direktiv 2001/29”. Dessutom har ”skyddet för formgivningar, å ena sidan, och skyddet enligt upphovsrätten, å andra sidan, i grunden … olika syften och omfattas av olika regelverk”. Domstolen har förklarat att ”[f]ormskyddet är … avsett att skydda alster som även om de är nya och individualiserade, är användbara och avsedda att massproduceras”, samtidigt som ”upphovsrätten, som gäller för en betydligt längre tid, förbehålls … alster som förtjänar att kvalificeras som verk”.

24. När det nu gäller huruvida kraven på ”nyhet” och ”särprägel” i sig ska tolkas så, att de kräver att formgivaren har utövat en ”genuin formgivningsverksamhet” eller gjort en ”intellektuell ansträngning”, vill jag först och främst påpeka att dessa villkor, såsom kommissionen och Deity Shoes har understrukit i sina yttranden, avser formgivningens utseende, oberoende av det sätt på vilket den har skapats och, följaktligen, oberoende av varje ”intellektuell ansträngning” eller varje form av kreativ verksamhet från formgivarens sida. I artikel 3 a i förordning nr 6/2002 definieras emellertid begreppet formgivning som ”en produkts eller en produktdels utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten och/eller i produktens ornament och som särskilt kan vara linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material”.

25. Dessutom innebär kravet på ”nyhet”, såsom jag har förklarat, endast att ingen identisk formgivning tidigare har gjorts tillgänglig för allmänheten. Av detta följer att detta villkor kräver en jämförelse mellan den formgivning för vilken skydd söks i egenskap av gemenskapsformgivning eller vars giltighet ifrågasätts och den samlade mängden redan befintliga formgivningar. Villkoret medför inte att det är nödvändigt att bedöma huruvida den aktuella formgivningen är resultatet av en viss ”intellektuell ansträngning” eller en ”genuin formgivningsverksamhet”.

26. Detsamma gäller villkoret avseende ”särprägel”. I skäl 14 i förordning nr 6/2002 anges att ”[e]n formgivnings särprägel bör bedömas utifrån om det helhetsintryck som en kunnig användare ges vid betraktande av formgivningen tydligt skiljer sig från det han [eller hon] ges av den samlade mängden av redan befintliga formgivningar, med beaktande av arten av den produkt som formgivningen används för eller ingår i …”.

27. Jag medger emellertid, för det första, att det i detta skäl även anges att det vid prövningen av en formgivnings särprägel ska tas hänsyn till ”den industrisektor dit [formgivningen] hör samt graden av formgivarens frihet att utveckla formgivningen”. I artikel 6.2 i förordning nr 6/2002 används en liknande formulering, då det föreskrivs att ”[v]id prövning av en formgivnings särprägel skall den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas”. Detta skulle således kunna innebära att den ”genuina formgivningsverksamhet” eller den ”intellektuella ansträngning” som ligger till grund för utvecklingen av formgivningen ska beaktas.

28. Jag anser emellertid att det är uppenbart att hänvisningen till ”formgivarens frihet” i skäl 14 och artikel 6.2 i förordning nr 6/2002 inte kan tolkas på detta sätt. Tvärtom visar den rättspraxis från tribunalen som jag har nämnt i inledningen att artikel 6.2 har tolkats så, att skydd som gemenskapsformgivning inte kan vägras enbart på grund av att vissa detaljer i formgivningen är betingade av krav som exempelvis har samband med produktens tekniska funktion (jag kommer att behandla denna fråga i avsnitt B nedan). Enkelt uttryckt ska en formgivning av en sko inte nekas skydd som gemenskapsformgivning enbart på grund av att dess övergripande form liknar formen på en fot.

29. För det andra har den hänskjutande domstolen i fråga 3 påpekat att enligt artikel 14 i förordning nr 6/2002 är ”formgivaren” den person som har ”skapat” formgivningen. Mot bakgrund av denna bestämmelse vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det, för att en formgivning ska kunna skyddas som gemenskapsformgivning, krävs att den person som skapat den har ägnat sig åt ”genuin formgivningsverksamhet” eller ”intellektuell ansträngning” för att kunna betraktas som dess ”formgivare”. Inte heller här delar jag dessa tvivel.

30. Det ska inledningsvis påpekas att det i artikel 14.1 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Rätt till gemenskapsformgivningar”, föreskrivs att ”[r]ätten till en gemenskapsformgivning skall tillkomma formgivaren eller den till vilken rätten har övergått”. I punkterna 2 och 3 i nämnda artikel 14 preciseras vilka regler som ska tillämpas när två eller flera personer gemensamt har skapat formgivningen och när formgivningen ”har skapats av en anställd som ett led i dennes arbetsuppgifter eller enligt arbetsgivarens instruktioner”.

31. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att det är uppenbart att syftet med artikel 14 i förordning nr 6/2002 är att fastställa i vilken person eller vilken enhet som ska inneha rätten till gemenskapsformgivningen, snarare än att göra formgivningens ”nyhet” och ”särprägel” beroende av formgivarens ”genuina formgivningsverksamhet” eller ”intellektuella ansträngning”.

32. Härvidlag vill jag även påpeka att begreppet formgivare som används i denna bestämmelse inte ska förväxlas med begreppet upphovsman, som används i direktiv 2001/29, vilket avser upphovsrätt och närstående rättigheter. Vid tolkningen av sistnämnda direktiv har domstolen konsekvent knutit begreppet verk till begreppet upphovsman. Någon liknande koppling mellan ”verk” och ”upphovsman” – eller snarare ”formgivning” och ”formgivare” – finns emellertid inte enligt förordning nr 6/2002. Skydd som gemenskapsformgivning kan beviljas utan att det är nödvändigt att beakta någon egenskap hos formgivaren (såsom hans eller hennes personlighet, kreativa val eller intellektuella skapande). Av artikel 14 i förordning nr 6/2002 framgår att formgivarens identitet är relevant för att avgöra till vilken person eller enhet rätten ska tillfalla, och inte för bedömningen av huruvida formgivningen kan skyddas som gemenskapsformgivning. I detta avseende ställs olika krav på upphovsmannen till ett verk enligt direktiv 2001/29 och på formgivaren av en gemenskapsformgivning enligt förordning nr 6/2002: En upphovsman måste producera ett originalverk som ska återspegla upphovsmannens personlighet, medan en formgivare endast behöver utarbeta en ”ny” formgivning med ”särprägel”.

33. Enligt min mening följer det av dessa omständigheter att det, för att en formgivning ska åtnjuta skydd som gemenskapsformgivning enligt förordning nr 6/2002, inte är nödvändigt att visa att en sådan formgivning är resultatet av en ”genuin formgivningsverksamhet” eller en ”intellektuell ansträngning” från formgivarens sida. Den person eller enhet som har skapat formgivningen behöver inte heller ägna sig åt sådan ”genuin formgivningsverksamhet” eller ”intellektuell ansträngning” för att betraktas som formgivare.

B. Den relativa betydelsen av mindre skillnader mellan en formgivning och en tidigare formgivning i en situation där dessa skillnader påverkas av modetrenderna (andra delen av fråga 1 och frågorna 2 och 4)

34. Den andra frågeställning som den hänskjutande domstolens frågor ger upphov till (den andra delen av fråga 1 och i frågorna 2 och 4) rör särskilt formgivningens särprägel enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002.

35. Jag ska börja med att erinra om att en formgivning, såsom tribunalen har angett, är särpräglad om en kunnig användare får ett helhetsintryck av skillnad eller avsaknad av ”déjà vu” i förhållande till tidigare formgivningar, oavsett skillnader som inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck.

36. Dessutom ska, såsom jag har förklarat i punkt 27 ovan, den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas vid denna bedömning. Tribunalen har medgett att hänsyn i detta avseende ska tas till de begränsningar som följer av produktens (eller en del av produktens) tekniska funktion och till de krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning och som leder till att vissa kännetecken standardiseras och således är gemensamma för alla formgivningar som används för den berörda produkten.

37. Tribunalen har även preciserat att formgivarens frihet ska betraktas som en faktor som gör det möjligt att nyansera bedömningen av den aktuella formgivningens särprägel, snarare än som en oberoende faktor som avgör hur stor skillnad som krävs mellan två formgivningar. Konkret innebär detta att följande regel om ”omvänd proportionalitet” ska tillämpas: Ju mer inskränkt friheten för formgivaren var vid utvecklingen av den aktuella formgivningen, desto mer kan små skillnader räcka för att ge en kunnig användare ett annat helhetsintryck.

38. Av detta följer att en hög grad av frihet för formgivaren stöder slutsatsen att formgivningar utan väsentliga skillnader ger samma helhetsintryck hos den kunnige användaren och följaktligen att den aktuella formgivningen saknar särprägel. Omvänt ger en låg grad av frihet för formgivaren stöd för slutsatsen att tillräckligt tydliga skillnader mellan formgivningarna ger ett annat helhetsintryck hos den kunnige användaren och att formgivningen i fråga följaktligen har särprägel.

39. Även om dessa uttalanden från tribunalen ännu inte har bekräftats av EU-domstolen instämmer jag helt i deras innehåll.

40. Låt oss återgå till det exempel som jag tidigare har använt och som utgör kärnan i förevarande mål. En sko är avsedd att bäras på foten. På grund av denna tekniska funktion måste en formgivning av en sko nödvändigtvis ha en form som är tillräckligt avlång för att en fot ska kunna passa in i den. Denna tekniska funktion begränsar otvivelaktigt formgivarens frihet och under dessa omständigheter måste mindre betydelsefulla skillnader som är kopplade till exempelvis klacken (dess höjd och form) eller skospetsens form (spetsig, rund eller fyrkantig) tillmätas större betydelse för helhetsintrycket av produkten, på grundval av den regel om ”omvänd proportionalitet” som jag just har förklarat.

41. Enligt min mening är det logiskt att dessa mindre skillnader under dessa omständigheter tillmäts större betydelse. Till att börja med är detta synsätt förenligt med det faktum att det i förordning nr 6/2002 föreskrivs att bedömningen av formgivningens ”individuella karaktär” ska göras utifrån den ”informerade användarens” perspektiv. Domstolen har slagit fast att ”[k]valificeringen ’kunnig’ tyder på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningar som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för produkterna är relativt uppmärksam när han eller hon använder dem”. En sådan användare kan därför uppfatta vilka egenskaper hos formgivningen som kan kopplas till produktens tekniska funktion eller dess standardisering på grund av tillämpliga lagstadgade krav och fästa större vikt vid egenskaper som inte faller inom någon av dessa två kategorier.

42. Om sådana mindre skillnader inte tillmättes tillräcklig vikt när formgivarens frihet är begränsad under sådana omständigheter skulle det dessutom vara mycket svårt för en formgivning att åtnjuta skydd i Europeiska unionen. Förordning nr 6/2002 skulle i själva verket göra det möjligt för en aktör (som är den första som erhåller skydd för en formgivning av en viss produkt) att få monopol på detaljer som i praktiken är gemensamma för alla formgivningar av denna produkt. Såsom domstolen har förklarat skulle detta göra det möjligt för en sådan aktör att, med avseende på produkten, åtnjuta ett exklusivt skydd som i praktiken är likvärdigt med det skydd som ett patent ger, men som inte omfattas av de villkor som är tillämpliga på erhållandet av patentet, vilket skulle hindra konkurrenterna från att erbjuda en produkt som har vissa funktionella detaljer eller begränsa antalet möjliga tekniska lösningar. Detta skulle strida mot målen för unionens lagstiftning om formgivning, vilka enligt skäl 7 i förordningen är att säkerställa ett ”[ö]kat skydd för industriell formgivning” och att främja ”innovation och utveckling av nya produkter och investeringar i produktionen av dessa”. En sådan tolkning skulle även frånta artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 dess ändamålsenliga verkan. I denna bestämmelse anges att ”[e]tt gemenskapsformskydd kan inte erhållas för sådana detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion”.

43. Efter dessa anmärkningar återstår det för mig att klargöra om ”modetrender” kan anses begränsa en formgivnings utseende på samma sätt som den tekniska funktionen eller standardiseringen av vissa egenskaper hos produkten gör det. Om så är fallet kan, såsom den hänskjutande domstolen har förklarat i fråga 4, mindre (eller mindre betydande) skillnader mellan den registrerade eller oregistrerade formgivningen i fråga och en tidigare formgivning vara tillräckliga för att formgivningen i fråga ska ge ett annat helhetsintryck hos den kunnige användaren.

44. Härvidlag har tribunalen funnit att frågan huruvida en formgivning följer en allmän designtrend eller inte, saknar relevans för bedömningen av huruvida det finns begränsningar för formgivarens frihet. Detta klargörande gjorde tribunalen för första gången i domen Shenzhen Taiden/harmoniseringskontoret – Bosch Security Systems (kommunikationsutrustning), T‑153/08, EU:T:2010:248. I det målet utgjorde formgivningen i fråga en konferensenhet (det vill säga det mikrofonsystem som vanligtvis placeras framför varje skrivbord i en konferenslokal). Klaganden hade gjort gällande dels att många delar av en konferensenhet samt deras utföranden är oundvikliga på grund av apparatens tekniska funktion, dels att det föreligger en allmän trend till fördel för apparater som är små till storleken, platta och rektangulära och som ofta är försedda med ledade delar. Tribunalen godtog emellertid inte detta påstående. I en senare dom förklarade tribunalen att dess vägran att betrakta en allmän designtrend som en faktor som begränsade formgivarens frihet grundade sig på den omständigheten att det var just denna frihet som gjorde det möjligt för formgivaren att upptäcka nya former och nya trender, eller att vara nyskapande inom ramen för en redan existerande trend.

45. Enligt min mening ger förevarande mål domstolen tillfälle att bekräfta detta synsätt.

46. För det första syftar nämligen förordning nr 6/2002 inte till att ge skydd för detaljer som har samband med en produkts tekniska funktion eller de krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning, utan infördes för att göra det möjligt att skydda bland annat detaljer som har samband med modetrender som delar av en gemenskapsformgivning. Inom modebranschen tas det fram ett stort antal ”kollektioner” med en relativt kort livslängd. Detta skapar en efterfrågan på ett effektivt och kortsiktigt skydd av formgivningar, vilket är förenligt med det system som inrättas genom nämnda förordning.

47. För det andra uppmuntrar skyddet av detaljer som är kopplade till modetrender till innovation, vilket är i linje med syftet med förordning nr 6/2002, som jag erinrade om i punkt 42 ovan. Till exempel hänvisar skribenter i modetidningar nu till en trend där många typer av skor – bland annat ballerinaskor, gymnastikskor och cowboystövlar – utformas med ”Mary Jane”-spännet. Om dessa formgivningar skyddas av EU-formgivningssystemet hindras andra aktörer eller formgivare från att kopiera dem och uppmuntras att skapa nya formgivningar.

48. För det tredje skiljer sig även de detaljer som är kopplade till modetrender från dem som är kopplade till produktens tekniska funktion eller tillämpliga lagstadgade krav, eftersom de sistnämnda är både oundvikliga (i den meningen att alla formgivningar av produkten i fråga måste uppfylla dessa krav) och permanenta eller varaktiga. Jag har svårt att se hur en liknande slutsats skulle kunna dras med avseende på de detaljer som är kopplade till modetrender, vilka till sin natur är kortvariga.

49. Det ska tilläggas att designtrenderna har ett nära samband med ”förväntningar som kan finnas på marknaden”, som till sin natur är mycket fluktuerande. Tribunalen har härvidlag redan slagit fast att konsumenternas förväntningar inte nödvändigtvis begränsar formgivarens grad av frihet och att den omständigheten att en allmän designtrend kan motsvara berörda konsumenters förväntningar inte kan anses begränsa formgivarens frihet. Det är nämligen denna frihet som gör det möjligt för formgivaren att upptäcka nya former, nya trender eller att vara nyskapande inom ramen för en redan existerande trend. Följaktligen ska ”förväntningar som kan finnas på marknaden” inte beaktas vid fastställandet av formgivarens grad av frihet.

50. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att modetrenderna inte kan anses begränsa formgivarens frihet på ett sådant sätt att mindre skillnader mellan de tidigare formgivningarna och dennes oregistrerade eller registrerade formgivning kan räcka för att de sistnämnda ger ett annat helhetsintryck än den förstnämnda och således har ”särprägel” i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002.

51. Efter dessa påpekanden vill jag erinra om att Mundorama Confort och Stay Design tycks ha gjort gällande i den hänskjutande domstolen att de omstridda formgivningarna inte har ”särprägel” i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, eftersom de grundar sig på tidigare formgivningar som finns i leverantörernas kataloger och endast skiljer sig från dessa formgivningar på mindre punkter som rör anpassningen av till exempel sulan, skosnören eller spännen.

52. Det ska i detta hänseende påpekas att domstolen redan har slagit fast att en formgivning kan åtnjuta skydd i egenskap av gemenskapsformgivning även om den består av specifika detaljer eller delar av tidigare formgivningar, förutsatt att den ger användaren ett annat helhetsintryck än de individualiserade och bestämda tidigare formgivningarna.

53. Enligt min mening ska en gemenskapsformgivning därför inte ogiltigförklaras enbart på grund av att den består av en begränsad anpassning av en eller flera tidigare formgivningar. Denna slutsats är förenlig med de mål med förordning nr 6/2002 som jag har erinrat om i punkt 42 ovan.

C. Konsekvenser för det nationella målet

54. De slutsatser som jag har dragit i föregående avsnitt föranleder mig att formulera följande anmärkningar beträffande det nationella målet.

55. Den omständigheten att skillnaderna mellan de omstridda formgivningarna och de tidigare formgivningar som ingår i katalogerna från Deity Shoes leverantörer (i förevarande fall anpassningselement som är kopplade till sulan, skosnörena eller spännena på den sko som återges i de omstridda formgivningarna) är baserade på modetrender innebär inte nödvändigtvis att dessa element ska tillmätas mindre betydelse vid bedömningen av det helhetsintryck som formgivningarna ger den ”kunnige användaren” och därmed av deras ”särprägel”. Till skillnad från produktens tekniska funktion eller de krav som kan ställas på produkten enligt tillämplig lagstiftning (vilka tar sig uttryck i en viss standardisering av produkten), ska modetrender inte betraktas som ett hinder eller en begränsning av formgivarens frihet. Såsom framgår av det exempel på ”Mary Jane-ifiering” av skor som nämns i punkt 47 ovan kan det (ibland) räcka långt att fästa ett spänne på en sko för att skapa ett annat helhetsintryck och därmed ge ”särprägel”. Den omständigheten att de omtvistade formgivningarna är resultatet av en anpassning av tidigare formgivningar utgör inte heller något hinder mot att de skyddas som gemenskapsformgivningar och får inte i sig leda till att de ogiltigförklaras.

56. Frågan huruvida de omstridda formgivningarna har ”särprägel”, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, och kan åtnjuta skydd i egenskap av gemenskapsformgivning, beror däremot fortfarande på huruvida skillnaderna mellan dessa formgivningar och de tidigare formgivningarna är tillräckligt tydliga eller endast avser obetydliga detaljer – en bedömning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra. I detta avseende nöjer jag mig med att erinra om att förordning nr 6/2002 inte syftar till att i egenskap av gemenskapsformgivning skydda en formgivning som, med förbehåll för obetydliga skillnader, endast är en ”klipp och klistra-kopia” av en tidigare formgivning och inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som en sådan tidigare formgivning ger.

V. Förslag till avgörande

57. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen ska besvara tolkningsfrågan från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Madrid (Handelsdomstol nr 1 i Madrid, Spanien) enligt följande. 1. Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att det för att en formgivning ska kunna skyddas som gemenskapsformgivning varken krävs att det rör sig om en ”genuin formgivningsverksamhet” eller att formgivningen är resultatet av formgivarens ”intellektuella ansträngning”. Den person eller enhet som har skapat formgivningen behöver inte heller ägna sig åt sådan ”genuin formgivningsverksamhet” eller ”intellektuell ansträngning” för att betraktas som formgivare. 2. Artikel 6 i förordning nr 6/2002. ska tolkas så, att i motsats till de krav som är knutna till produktens tekniska funktion eller de krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning, kan modetrenderna inte anses begränsa formgivarens frihet på ett sådant sätt att smärre skillnader mellan en eller flera tidigare formgivningar och den aktuella formgivningen är tillräckliga för att den sistnämnda formgivningen ska ge den kunniga användaren ett annat helhetsintryck än de tidigare formgivningarna ger, och således ha ”särprägel” i den mening som avses i denna bestämmelse. En formgivning som endast skiljer sig från en tidigare formgivning genom obetydliga detaljer som påverkas av modetrenderna kan följaktligen sakna ”särprägel” i den mening som avses i denna bestämmelse och inte åtnjuta skydd såsom gemenskapsformgivning.

1 Originalspråk: engelska.

2 Från sången ”These boots are made for walkin” av Nancy Sinatra (utgiven år 1966).

3 Rådets förordning av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2013, El Hogar Perfecto del Siglo XXI/harmoniseringskontoret – Wenf International Advisers (Korkskruv) ( T‑337/12, EU:T:2013:601, punkt 32). Se även dom av den 6 september 2023, Cayago Tec/EUIPO – iAqua (Shenzhen) (Vattenskotrar, motorbåtar) ( T‑377/22, EU:T:2023:504, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

5 Enligt artikel 1.2 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning skyddas såsom en ”oregistrerad gemenskapsformgivning” om den görs tillgänglig för allmänheten på det sätt som föreskrivs i förordningen och en ”registrerad gemenskapsformgivning” om den registreras på det sätt som föreskrivs i förordningen. Det nationella målet rör såväl registrerade som oregistrerade gemenskapsformgivningar.

6 Se artikel 24.1 och 24.3 i förordning nr 6/2002, där det i huvudsak föreskrivs att en registrerad eller oregistrerad gemenskapsformgivning får förklaras ogiltig av en domstol för gemenskapsformgivningar på grundval av ett genkäromål i samband med talan om intrång. I artikel 26 i denna förordning beskrivs ”följderna av ogiltigheten”. Närmare bestämt anges i punkt 1 i denna artikel att ”[e]n gemenskapsformgivning skall, i den utsträckning som den har förklarats ogiltig, från början anses ha saknat den rättsverkan som föreskrivs i denna förordning.”

7 Se artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 för en förklaring av när en formgivning ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten.

8 Se artikel 5.1 i förordning nr 6/2002.

9 Se artikel 6 i förordning nr 6/2002.

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29 av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

11 Se dom av den 12 september 2019, Cofemel ( C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

12 Se dom av den 16 juli 2009, Infopaq International ( C‑5/08, EU:C:2009:465, punkt 39). Min kursivering.

13 Se dom av den 12 september 2019, Cofemel ( C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 40).

14 Ibidem, punkt 50. Domstolen tillade i samma punkt att ”[det] skydd [som föreskrivs i förordning nr 6/2002] … endast [är] avsett att gälla under en begränsad tid som dock ska vara tillräckligt lång för att den investering som krävs för skapandet och tillverkningen av dessa alster ska ge avkastning, utan att konkurrensen samtidigt begränsas i för hög grad.”

15 Min kursivering.

16 Min kursivering.

17 Se fotnot 4.

18 Som jag redan har påpekat i punkt 22 ovan har domstolen nämligen slagit fast att begreppet verk i direktiv 2001/29 förutsätter att det finns ett originalalster, som betraktas som upphovsmannens egen intellektuella skapelse om det avspeglar upphovsmannens personlighet som ett uttryck för dennes fria och kreativa val.

19 Se dom av den 8 maj 2024, Puma/EUIPO – Road Star Group (Sko) ( T‑757/22, EU:T:2024:291, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

20 Se fotnot 4.

21 Se dom av den 6 september 2023, Cayago Tec/EUIPO – iAqua (Shenzhen) (Vattenskotrar, motorbåtar) ( T‑377/22, EU:T:2023:504, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

22 Ibidem, punkt 48 och där angiven rättspraxis. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet LEGO (Begreppet kunnig användare av en formgivning) ( C‑211/24, EU:C:2025:153, punkt 36).

23 Se dom av den 6 september 2023, Cayago Tec/EUIPO – iAqua (Shenzhen) (Vattenskotrar, motorbåtar) ( T‑377/22, EU:T:2023:504, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

24 För andra exempel, se Hartwig, H., ”The concept of aesthetic creative freedom in design, copyright, and trademark law – a European perspective”, i Design Law, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, Förenade kungariket, 2024, s. 562: ”I [fallet] med cykelkorgar begränsas formgivarens kreativa frihet av tekniska specifikationer endast i den utsträckning som korgarna måste fästas på cykeln och kunna innehålla föremål utan att de faller ut medan man cyklar. Formgivaren kan dock välja mellan ett stort antal olika färger, material (t.ex. plast, metall, rotting eller tyg) och former (rund, oval eller kvadratisk) för korgen.”

25 Se artikel 6.1 i den förordningen.

26 Se dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic ( C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 59).

27 Se dom av den 8 mars 2018, DOCERAM ( C‑395/16, EU:C:2018:172, punkt 30).

28 Dom av den 22 juni 2010 (T‑153/08, EU:T:2010:248, punkt 58).

29 Se dom av den 13 november 2012, Antrax It/harmoniseringskontoret – THC (Värmeelement) ( T‑83/11 och T‑84/11, EU:T:2012:592, punkt 95).

30 Se i detta avseende Wennersten, U. m.fl., ”Fashion and design law”, i Design Law, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, Förenade kungariket, 2024, s. 586.

31 Ibidem, s. 589. Dessa författare har förklarat att ”registreringen av gemenskapsformgivningar i EU har vissa unika egenskaper … [i synnerhet eftersom] det inte finns någon invändningsperiod. Detta gör registreringsprocessen relativt snabb, och godkännanden kan till och med ske samma dag.” Se, även, s. 594. ”I denna tid av snabbmodeindustrin, där trenderna förändras snabbt, är det till fördel för industrin att erhålla skydd för oregistrerade formgivningar [såsom förordning nr 6/200 tillåter]”.

32 Se Jones, D., ”Please, Can We Stop Mary Jane-ifing Everything?”, British Vogue, den 11 februari 2025, tillgänglig på: https://www.vogue.co.uk/article/mary-jane-shoe-trend.

33 Se dom av den 6 juni 2019, Porsche/EUIPO – Autec (Motorfordon) ( T‑209/18, EU:T:2019:377, punkterna 57, 59 och 61).

34 Se dom av den 19 juni 2014, Karen Millen Fashions ( C‑345/13, EU:C:2014:2013, punkterna 26 och 33).