Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – Mål C‑366/24 Amazon EU (Lägsta pris för leverans av böcker)
I. Inledning
1. Det franska litteraturlandskapet utmärks sedan länge av skyddsåtgärder i syfte att bevara kulturarvet. Prisregleringen utgör en grundpelare i detta syfte, sedan den så kallade Lang-lagen, som antogs 1981. Genom denna lag infördes enhetliga priser på böcker i syfte att garantera en rättvis tillgång till litteratur inom hela Frankrike och därmed främja ett decentraliserat nätverk av bokhandlare och en redaktionell mångfald för att bemöta standardiseringen av marknaden. Nästan 40 år senare utvidgade den så kallade Darcos-lagen av 2021 denna skyddslagstiftning i den digitala eran genom att föreskriva ett lägsta pris på 3 euro för leverans av beställningar av böcker via internet under 35 euro, vilken riktade sig direkt mot e-commerce-giganternas strategier avseende täckning av leveranskostnaderna.
2. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) önskar få klarhet i huruvida det är möjligt att förena unionsrätten som bygger på grundprincipen om en inre marknad med fri rörlighet för varor och produktionsfaktorer med en nationell kulturpolitik som, genom prissättning, strävar efter att skydda oberoende bokhandlare, bevara den redaktionella mångfalden och ge böcker en ställning som ”varor som inte omsätts på en marknad” och tillhör det nationella kulturarvet.
3. Specifikt för förevarande mål är att den hänskjutande domstolen endast har ställt frågor till domstolen beträffande de bestämmelser i unionsrätten mot bakgrund av vilka den ombeds pröva den aktuella lagstiftningen, utan att be domstolen att, i sak, klargöra huruvida den aktuella lagstiftningen är förenlig med unionsrätten.
4. Förevarande mål rör potentiellt direktiven 2000/31/EG och 2006/123/EG samt EUF-fördragets grundläggande rättigheter, närmare bestämt den fria rörligheten för varor enligt artikel 34 FEUF och friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 FEUF.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Direktiv 2000/31
5. Skälen 18 och 21 i direktiv 2000/31 har följande lydelse:
(”(18) Informationssamhällets tjänster omfattar en mängd näringsverksamheter som bedrivs online. Dessa verksamheter kan särskilt bestå i försäljning av varor online. Sådana verksamheter som själva leveransen av varor eller tillhandahållandet av offlinetjänster omfattas inte …
…
(21) Det samordnade områdets omfattning påverkar inte [unionens] framtida harmonisering när det gäller informationssamhällets tjänster eller den framtida lagstiftning som antas på nationell nivå i enlighet med [unions]lagstiftningen. Det samordnade området omfattar endast krav beträffande sådan online-verksamhet som online-information, online-reklam, online-handel och online-avtal, inte medlemsstaternas rättsliga krav beträffande varor, såsom säkerhetsnormer, märkningskrav eller produktansvar, eller medlemsstaternas krav beträffande leverans eller transport av varor, inbegripet distribution av medicinska produkter …”
6. I artikel 1 i detta direktiv, med rubriken ”Mål och tillämpningsområde” föreskrivs i punkt 6 att ”[d]etta direktiv påverkar inte åtgärder som vidtas på [unions]nivå eller nationell nivå, med beaktande av [unions]rätten, för att främja kulturell och språklig mångfald och säkerställa försvaret av pluralism.”
7. Artikel 2 h i detta direktiv har följande lydelse:
”I detta direktiv avses med
…
h) det samordnade området: de krav som har fastställts i medlemsstaternas rättssystem och som är tillämpliga på tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster eller på informationssamhällets tjänster, oberoende av om de är av allmän natur eller särskilt utformade för dem. …
ii) Det samordnade området omfattar inte krav såsom
krav som är tillämpliga på varor som sådana,
krav som är tillämpliga på leverans av varor,
krav som är tillämpliga på tjänster som inte tillhandahållits på elektronisk väg.”
8. Artikel 3 i detta direktiv, som har rubriken ”Den inre marknaden” har följande lydelse:
”1. Varje medlemsstat skall se till att de av informationssamhällets tjänster som en på dess territorium etablerad tjänsteleverantör tillhandahåller överensstämmer med de nationella bestämmelser som är tillämpliga i denna medlemsstat och som omfattas av det samordnade området.
2. Medlemsstaterna får inte av skäl som omfattas av det samordnade området begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat.
…
4. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för undantag från punkt 2 när det gäller någon av informationssamhällets tjänster om följande villkor uppfylls:
a) Åtgärderna skall …
i) vara nödvändiga av någon av följande anledningar:
den allmänna ordningen, …
skydd av folkhälsan,
allmän säkerhet, inbegripet skydd av nationell säkerhet och försvar,
skydd av konsumenter, inbegripet investerare,
b) Innan ifrågavarande åtgärder vidtas … skall medlemsstaten
ha uppmanat den medlemsstat som avses i punkt 1 att vidta åtgärder, varpå denna senare medlemsstat inte vidtagit några åtgärder eller endast vidtagit otillräckliga åtgärder,
ha anmält till kommissionen och till den medlemsstat som avses i punkt 1 sin avsikt att vidta sådana åtgärder.
…”
2. Direktiv 2006/123
9. I skälen 11, 33, 40, 76 och 83 i direktiv 2006/123 föreskrivs följande:
(”(11) Detta direktiv påverkar inte sådana åtgärder som medlemsstaterna vidtar i överensstämmelse med [unions]rätten i samband med skydd för eller främjande av den kulturella och språkliga mångfalden och mångfalden i medierna, eller finansieringen av sådana åtgärder. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa sina grundläggande regler och principer om pressfrihet och yttrandefrihet …
…
(33) De tjänster som omfattas av detta direktiv rör ett stort antal olika verksamheter som ständigt utvecklas … Direktivet omfattar också tjänster både till företag och konsumenter, såsom … distribution … Dessa verksamheter kan röra … tjänster som kan tillhandahållas på distans, t.ex. via Internet.
…
(40) Begreppet ’tvingande hänsyn till allmänintresset’ som vissa bestämmelser i detta direktiv hänvisar till … bör … omfatta åtminstone följande grunder: allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa … kulturpolitiska mål, inbegripet skydd av yttrandefriheten med avseende på samhällets olika delar, särskilt sociala, kulturella, religiösa och filosofiska värderingar i samhället, behovet av att garantera en hög utbildningsnivå, upprätthållande av pressmångfald och främjande av det nationella språket, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet …
…
(76) Detta direktiv rör inte tillämpningen av artiklarna [34–36] i fördraget avseende den fria rörligheten för varor. De begränsningar som förbjuds med hänvisning till bestämmelsen om friheten att tillhandahålla tjänster avser krav som gäller tillträde till eller utövande av tjänsteverksamhet, men inte de krav som gäller varorna i sig.
…
(83) Det är nödvändigt att säkerställa att bestämmelsen om friheten att tillhandahålla tjänster får frångås endast på de områden som omfattas av undantag …”
10. I artikel 1 i detta direktiv, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs i punkterna 1–6 följande:
”1. I detta direktiv fastställs de allmänna bestämmelser som skall underlätta utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster, samtidigt som tjänsternas höga kvalitetsnivå bibehålls.
2. I detta direktiv behandlas inte liberaliseringen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är förbehållna offentliga eller privata enheter, och inte heller privatiseringen av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
3. I detta direktiv behandlas inte avskaffandet av monopol för tillhandahållande av tjänster och inte heller statligt stöd från medlemsstater vilket omfattas av [unionens] konkurrensregler.
Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i enlighet med [unions]rätten definiera vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd samt vilka särskilda krav de bör underställas.
4. Detta direktiv påverkar inte de åtgärder på [unions]nivå eller nationell nivå som vidtas i överensstämmelse med [unions]rätten för att skydda eller främja den kulturella eller språkliga mångfalden eller mångfalden i medierna.
5. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna får dock inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster genom att tillämpa straffrättsliga bestämmelser som särskilt reglerar eller påverkar tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet genom att kringgå bestämmelserna i detta direktiv.
6. Detta direktiv påverkar inte arbetsrätten … som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som respekterar [unions]rätten. Detta direktiv påverkar inte heller medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet.”
11. Artikel 2 i detta direktiv, med rubriken ”Tillämpningsområde”, har följande lydelse:
”1. Detta direktiv skall tillämpas på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat.
2. Detta direktiv skall inte tillämpas på följande verksamheter:
…
d) Tjänster på transportområdet … som omfattas av [avdelning VI i tredje delen av EUF-fördraget].
…”
12. I artikel 3.1 i detta direktiv föreskrivs, bland annat, att om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan [unions]srättsakt som reglerar specifika frågor rörande tillträde till och utövande av en tjänsteverksamhet inom särskilda områden eller för särskilda yrken, skall bestämmelsen i den andra [unions]rättsakten ges företräde och tillämpas på dessa särskilda områden.
13. I artikel 4.1 i direktiv 2006/123 definieras begreppet ”tjänst” som ”all förvärvsverksamhet som egenföretagare utövar, i regel mot ekonomisk ersättning, enligt artikel [57 i FEUF]”.
14. Artikel 15 i detta direktiv finns i kapitel III, med rubriken ”Etableringsfrihet för tjänsteleverantörer”, och föreskriver i punkterna 2 och 3 följande:
”2. Medlemsstaterna skall undersöka om det i deras respektive rättsordningar föreskrivs att följande icke-diskriminerande krav skall vara uppfyllda vid tillträde till eller utövande av tjänsteverksamhet:
…
g) Fasta minimi- och/eller maximiavgifter som tjänsteleverantören måste tillämpa.
…
3. Medlemsstaterna skall se till att kraven i punkt 2 uppfyller följande villkor:
…
b) Nödvändighet: kraven skall vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.
…”
15. I artikel 16 i detta direktiv, som finns i kapitel IV i detta, med rubriken ”Fri rörlighet för tjänster”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall respektera tjänsteleverantörernas rätt att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat än den där de är etablerade.
Den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls skall garantera rätten att fritt få tillträde till och utöva tjänsteverksamhet inom dess territorium.
Medlemsstaterna får inte för att tillåta tillträde till eller utövande av en tjänsteverksamhet på sitt territorium ställa krav som inte respekterar följande principer:
a) Icke-diskriminering: kravet får varken vara direkt eller indirekt diskriminerande på grundval av nationalitet eller, för juridiska personer, etableringsmedlemsstat.
b) Nödvändighet: kravet skall motiveras med skäl som avser allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd.
c) Proportionalitet: kravet skall vara lämpligt för att uppnå det mål som eftersträvas och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet.
…
3. Den medlemsstat till vilken tjänsteleverantören förflyttar sig skall inte förhindras att ställa krav på hur en tjänsteverksamhet bedrivs, om detta är motiverat av skäl som avser allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd och som överensstämmer med punkt 1. Inte heller får en medlemsstat hindras att, i enlighet med [unions]rätten, tillämpa sina regler för anställningsvillkor, inbegripet regler i kollektivavtal.”
B. Fransk rätt
1. 1981 års lag
16. Artikel 1 första och fjärde stycket i 1981 års lag har följande lydelse:
”Varje fysisk eller juridisk person som ger ut eller importerar böcker är skyldig att fastställa ett försäljningspris på de böcker denne ger ut eller importerar.
…
Återförsäljarna skall tillämpa ett försäljningspris på mellan 95 procent och 100 procent av det pris som förläggaren eller bokimportören har fastställt. När en bok skickas till köparen och inte hämtas i en bokhandel, ska priset vara det som förläggaren eller importören har fastställt. Leverans av en bok får inte på några villkor, direkt eller indirekt, erbjudas gratis av säljaren, såvida inte boken hämtas i en bokhandel. Böcker ska säljas med iakttagande av det minimipris som har fastställts genom beslut av ministern med ansvar för kultur och ekonomi på förslag av tillsynsmyndigheten för elektroniska kommunikationstjänster, post och pressdistribution. Detta beslut tar hänsyn till de avgifter som tas ut av posttjänstleverantörer på marknaden för bokförsäljning och kravet på att bevara ett tätt nätverk av återförsäljare inom Frankrike.”
2. Beslut av den 4 april 2023
17. I artikel 1 i arrêté du 4 avril 2023, relatif au montant minimal de tarification du service de livraison du livre (beslut av den 4 april 2023 om ett minimipris på bokleveranser) föreskrivs följande:
”Lägsta pris för den bokleveranstjänst som nämns i artikel 1 fjärde stycket i [1981 års lag] ska fastställas till
3 [euro] inklusive alla skatter för varje beställning som omfattar en eller flera böcker vars inköpspris som nya böcker är lägre än 35 [euro] inklusive alla skatter,
mer än 0 [euro] inklusive alla skatter för varje beställning som omfattar en eller flera nya böcker vars värde som nya böcker är 35 [euro] eller högre inklusive alla skatter.
Det på detta sätt fastställa lägsta priset ska tillämpas på leveransen av en beställning oavsett hur många paket denna beställning utgörs av.
Leveranstjänsten ska betalas av köparen samtidigt som beställningen betalas.”
III. Tvisten i det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen
18. Amazon EU Sàrl (nedan kallat Amazon), vilket är ett bolag bildat enligt luxemburgsk rätt, har vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), som är den hänskjutande domstolen, väckt en talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 4 april 2023.
19. Amazon har, till stöd för sin talan, gjort gällande att den omständigheten att återförsäljare åläggs att ta ut ett minimipris för leverans av böcker som inte hämtas i en bokhandel motsvarande ett lägsta belopp som fastställs i beslutet av den 4 april 2023 utgör ett åsidosättande av direktiv 2000/31 och av direktiv 2006/123 samt av principen om fri rörlighet för varor. Amazon har samtidigt preciserat att en stor del av de böcker som bolaget säljer i Frankrike levereras från lager som finns i en annan medlemsstat.
20. För det första anser den hänskjutande domstolen att artikel 1 fjärde stycket i 1981 års lag uteslutande reglerar leveranser av böcker. Följaktligen och mot bakgrund av 2 h ii) i direktiv 2000/31, såsom domstolen tolkade den i domen Ker-Optika, omfattas inte det krav som infördes genom denna bestämmelse av tillämpningsområdet för detta direktiv.
21. För det andra har den hänskjutande domstolen anfört att enligt Amazon innebär artikel 1 fjärde stycket i 1981 års lag att friheten att tillhandahålla tjänster underställs ett krav som är oförenligt med de villkor som föreskrivs i artikel 16.1 i direktiv 2006/123. Kulturministeriet (Frankrike) anser, å sin sida, att artikel 1 fjärde stycket i denna lag antogs för att bevara den redaktionella mångfalden och, därmed, den kulturella mångfalden, varför den inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv enligt artikel 1.4 i detta. Kulturministeriet har, i andra hand, hävdat att kulturell mångfald är en grund som kan motivera den aktuella lagstiftningen.
22. För det tredje, har den hänskjutande domstolen, för det fall kulturministeriets tolkning godtas, önskat få klarhet i huruvida prövningen av en lagstiftning mot bakgrund av direktiv 2006/123 ska vara fristående från prövningen av den mot bakgrund av primärrätten.
23. För det fjärde, undrar den hänskjutande domstolen, för det fall en sådan prövning ska göras mot bakgrund av primärrätten, huruvida en nationell åtgärd som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av en vara ska anses avse en metod för försäljning av denna vara och följaktligen bedömas mot bakgrund av den fria rörligheten för varor som garanteras i artikel 34 FEUF eller mot bakgrund av friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras i artikel 56 FEUF, bland annat med hänsyn till hur försäljningen av denna vara på nätet skadas, eller till den omständigheten att tillhandahållandet av leveranstjänsten skiljer sig från tjänsten avseende försäljning av varor.
24. Mot denna bakgrund har Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska bestämmelserna i artikel 1.4 i [direktiv 2006/123] tolkas så, att en nationell åtgärd som reglerar utövandet av en tjänsteverksamhet inom medlemsstatens territorium, som syftar till att skydda eller främja kulturell mångfald, inte omfattas av direktivets tillämpningsområde, eller ska de, i förening med artikel 16.1 b i samma direktiv, tolkas så, att bevarandet eller främjandet av den kulturella mångfalden kan motivera ett undantag från förbudet att uppställa ett krav i en sådan nationell lagstiftning för tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat?
2) Utgör bedömningen av huruvida en sådan nationell lagstiftning är förenlig med de mål som eftersträvas med direktiv [2006/123] hinder för att samma prövning görs mot bakgrund av … unionens primärrätt?
3) För det fall det ska bedömas huruvida en nationell åtgärd som har antagits för att skydda eller främja den kulturella mångfalden är förenlig med de friheter som garanteras i artiklarna 34 och 56 [FEUF], ska då en nationell åtgärd som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av en vara anses avse en metod för försäljning av denna vara och följaktligen bedömas endast mot bakgrund av den fria rörligheten för varor, eller ska denna lagstiftning bedömas endast mot bakgrund av friheten att tillhandahålla tjänster, bland annat med hänsyn till hur försäljningen av denna vara på nätet skadas eller till den omständigheten att tillhandahållandet av leveranstjänsten skiljer sig från tjänsten avseende tillhandahållandet av varor?”
IV. Rättslig bedömning
25. Det ska inledningsvis understrykas att samtliga dessa tolkningsfrågor har till syfte att fastställa vilken unionsrätt som är tillämplig i förevarande mål. Den hänskjutande domstolen har, för detta ändamål, genom sin första tolkningsfråga, önskat få klarhet i huruvida bestämmelserna i direktiv 2006/123 är tillämpliga. I den andra tolkningsfrågan, undrar den, för det fall direktiv 2006/123 är tillämpligt, huruvida en prövning får göras mot bakgrund av primärrätten. Den tredje tolkningsfrågan rör om den aktuella lagstiftningen utgör ett hinder enligt artikel 34 eller 56 FEUF. Däremot har den hänskjutande domstolen inte frågat om ett sådant hinder eventuellt är berättigat.
A. Inledande anmärkningar
1. Den i det nationella målet aktuella lagstiftningen
26. Eftersom den hänskjutande domstolen har hänvisat till skydd och främjande av kulturell mångfald, ska en prövning göras av det angivna syftet med den aktuella åtgärden och den mekanism som den har infört för att uppnå detta. Den i det nationella målet aktuella lagstiftningen innebär ett krav på återförsäljare att, enligt bestämda lägsta priser, fakturera sina köpare leveranser av böcker som inte hämtas hos bokhandlare, utan levereras hem.
27. Det angivna syftet med denna lagstiftning är att skydda i Frankrike etablerade bokhandlare. Den franska regeringen har angett att bokmarknaden, i Frankrike, är föremål för en kulturpolitik som ”har till syfte att skydda boken som kulturprodukt mot de negativa effekter som kan följa av en priskonkurrens”. Det är i detta syfte som 1981 års lag införde en allmän mekanism för fastställande av priser enligt vilken förläggare och bokimportörer har en skyldighet att fastställa ett pris för försäljning till allmänheten, vilket bokhandlarna är skyldiga att respektera, med förbehåll för ett prisavdrag på högst 5 procent.
28. Även om denna allmänna mekanism för fastställande av priser inte omfattas av förevarande förslag till avgörande, ska det påpekas att denna kulturpolitik, enligt dess förespråkare, gör det möjligt att säkerställa förlagssektorns livskraftighet och mångfald samt bevara ett tätt nätverk för spridning och distribution av böcker över hela det nationella territoriet.
29. Det ska vidare påpekas att domstolen redan har fått frågor angående försäljningspris på böcker i Frankrike, liksom i Österrike, och har slagit fast att sådana regleringar är förenliga med bestämmelserna om den inre marknaden och, i synnerhet, med den fria rörligheten för varor.
30. Ökningen av försäljning på internet har i grunden förändrat inte bara kundernas vanor, utan också, enligt den franska regeringen, den balans som 1981 års lag medförde. Denna ökning har även gett upphov till en ny konkurrensfaktor, nämligen leveranskostnader. Vissa stora internet-plattformar har nämligen erbjudit kostnadsfria leveranser, vilket, enligt den franska regeringen, har skett på bekostnad av övriga återförsäljare. För att avhjälpa denna obalans mellan aktörerna på marknaden, ändrades denna lag genom att en skyldighet att fakturera leveransavgifter med iakttagande av ett lägsta pris infördes. Vidare föreskrevs ett lägsta belopp på 3 euro och en möjlighet att erbjuda leverans nästan gratis för köp på 35 euro eller mer.
31. Den aktuella lagstiftningen avser således uttryckligen försäljning av böcker via internet, vilket leder mig att analysera direktiv 2000/31.
2. Direktiv 2000/31
32. Det ska inledningsvis undersökas huruvida de aktuella nationella bestämmelserna omfattas av det samordnade området för direktiv 2000/31. Om detta är fallet och om de aktuella nationella bestämmelserna visar sig strida mot bestämmelserna i detta direktiv, har dessa nationella bestämmelser företräde framför bestämmelserna i direktiv 2006/123.
33. Amazon och kommissionen anser, i detta hänseende, att den aktuella lagstiftningen omfattas av det samordnade området för direktiv 2000/31.
34. Enligt artikel 3.2 i direktiv 2000/31 får medlemsstaterna inte av skäl som omfattas av det samordnade området begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. Det ”samordnade området” definieras i artikel 2 h i direktiv 2000/31 som de krav som har fastställts i medlemsstaternas rättssystem och som är tillämpliga på tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster eller på informationssamhällets tjänster, oberoende av om de är av allmän natur eller särskilt utformade för dem.
35. Direktiv 2000/31 bygger således på tanken om ”etableringsmedlemsstaten”. Det är närmast undantagslöst etableringsmedlemsstaten som ställer upp start- och utövandekraven.
36. Enligt artikel 2 h ii) i direktiv 2000/31 utesluts emellertid från det samordnade området krav som är tillämpliga på varor som sådana och krav som är tillämpliga på leverans av varor.
37. Således uppkommer frågan om huruvida en åtgärd avseende prissättningen på en leverans som inte föreskriver något särskilt krav avseende på vilket sätt en vara ska levereras, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, utgör ett krav som är tillämpligt på leverans av varor.
38. Enligt Amazon och kommissionen är detta inte fallet. De har påpekat att den aktuella lagstiftningen avser priser för transaktioner på internet och inte rör konkreta leveransvillkor i sig för en bok. Enligt Amazon avser denna lagstiftning inte leverantörer av leveranstjänster och påverkar inte företag som (enbart) är specialiserade på leveransverksamhet. Detta leder Amazon och kommissionen fram till slutsatsen att det inte rör sig om ett krav som är tillämpligt på leverans av varor enligt artikel 2 h ii) i direktiv 2000/31.
39. Jag finner inte dessa argument övertygande.
40. För det första ska det erinras om att domstolen redan har slagit fast att nationella bestämmelser om försäljning av kontaktlinser omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/31 såvitt de rör köpeavtal avseende kontaktlinser som ingås via internet. Nationella bestämmelser om leverans av kontaktlinser omfattades däremot inte av direktivets tillämpningsområde. Den i målet aktuella lagstiftningens syfte och effekt är emellertid att reglera hemleverans av böcker. Mot denna bakgrund, kan jag inte instämma med Amazons och kommissionens argument enligt vilket, i huvudsak, en leverans av en bok i realiteten är ett villkor som är underordnat och oskiljbart i förhållande till försäljningen via internet.
41. Det är visserligen riktigt att en konsument, när han eller hon köper en bok via internet, ur sitt perspektiv genomför en enda transaktion. Juridiskt och faktiskt rör det sig dock om två transaktioner, nämligen köpet av en bok och den därefter följande leveransen.
42. Vidare går det inte att tala om en ”oskiljbar transaktion”, eftersom den aktuella lagstiftningen endast avser hemleverans. Kraven på prissättning avseende leverans gäller oberoende av huruvida en bok har köpts via internet eller inte. När en hemleverans sker tillämpas ett pris. Däremot, när det gäller beställningar som gjorts via internet och som har hämtats ut i en butik, föreligger ingen skyldighet att ta ut en leveransavgift.
43. Mot denna bakgrund anser jag inte att den aktuella lagstiftningen omfattas av det samordnade området, enligt artikel 2 h ii) i direktiv 2000/31. Följaktligen anser jag inte heller att artikel 3.2 i detta direktiv är tillämplig, vilket innebär att det inte är den lagstiftning som fastställts i etableringslandet avseende leveranspriser som är tillämplig på Amazon.
B. Den första och den andra tolkningsfrågan, avseende direktiv 2006/123
44. Den hänskjutande domstolen har, genom sin första och sin andra tolkningsfråga, vilka ska prövas tillsammans, inledningsvis önskat få klarhet i huruvida artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att den från direktivets tillämpningsområde utesluter en nationell lagstiftning som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av en beställning som omfattar en eller flera böcker. Vidare, för det fall denna fråga besvaras nekande, undrar den hänskjutande domstolen om främjandet av kulturell mångfald, som föreskrivs i denna bestämmelse, jämförd med artikel 16.1 b i detta direktiv, kan motivera en sådan åtgärd. För det tredje önskar den, i huvudsak, under förutsättning att detta direktiv är tillämpligt, få veta om den nationella lagstiftningen får prövas mot bakgrund av unionens primärrätt.
1. Särskilda skyldigheter enligt direktiv 2006/123
45. När direktiv 2006/123 är tillämpligt, har den berörda medlemsstaten, bland annat, en skyldighet att undanröja begränsningarna av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. I detta hänseende föreskrivs i artikel 16 i detta direktiv att begränsningar endast är tillåtna om de är motiverade av något av de tvingande hänsyn till allmänintresset som räknas upp i denna bestämmelse och som är proportionerliga och icke-diskriminerande. Utöver denna allmänna skyldighet ska medlemsstaterna rätta sig efter ett antal andra mer precisa skyldigheter.
46. Dessa skyldigheter innebär, bland annat, en administrativ förenkling genom att skapa gemensamma kontaktpunkter och genom att föreskriva förfaranden på elektronisk väg, en skyldighet i fråga om bistånd till tjänstemottagare, att se till att tjänsteleverantörerna ställer ett antal uppgifter till tjänstemottagarnas förfogande, och att få till stånd ett administrativt samarbete med de övriga medlemsstaterna.
47. Att omfattas av bestämmelserna i direktiv 2006/123 medför således påtagliga konsekvenser för medlemsstaterna.
2. Artikel 1.4 i direktiv 2006/123
48. Det ska erinras om att artikel 1 i direktiv 2006/123, med rubriken ”Syfte”, i punkt 1 föreskriver att i detta direktiv ”fastställs de allmänna bestämmelser som skall underlätta utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster, samtidigt som tjänsternas höga kvalitetsnivå bibehålls”.
49. I denna artikel föreskrivs vidare, i punkterna 2–6, vilka områden som ”inte behandlas” i direktiv 2006/123 och vilka det ”inte påverkar”. I synnerhet anges i dess punkt 4 att direktivet ”påverkar inte de åtgärder på [unions]nivå eller nationell nivå som vidtas i överensstämmelse med [unions]rätten för att skydda eller främja den kulturella eller språkliga mångfalden eller mångfalden i medierna”.
50. Däremot föreskrivs i artikel 2 i direktiv 2006/123, med rubriken ”Tillämpningsområde” i punkt 1 att direktivet ska tillämpas på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat. I punkt 2 anges ett antal undantag från denna princip. I denna punkt preciseras att detta direktiv ”inte [skall] tillämpas” på ett antal ”verksamheter”.
51. Vid en läsning av artiklarna 1 och 2 i direktiv 2006/123 uppkommer följande fråga: Varför ägnas i detta direktiv två artiklar åt dess syfte och tillämpningsområde, vilket intuitivt förefaller vara en och samma sak? Och varför har en skillnad gjorts i formuleringen av de olika punkterna?
52. Beträffande lydelsen i artikel 1.4 i direktiv 2006/123 och särskilt begreppet ”påverkar inte”, ska det påpekas att denna formulering är minst sagt olycklig, eftersom rättsliga bestämmelser inte ska vara beskrivande utan föreskrivande. En bestämmelse är föreskrivande när den föreskriver att en rättsakt ska tillämpas eller inte på ett visst rättsområde. I denna anda är artikel 2 i detta direktiv tydlig: Detta direktiv ska inte tillämpas på vissa tydligt angivna rättsliga områden. Detsamma kan inte sägas om artikel 1.4 i detta direktiv som är föremål för prövningen. Genom att använda den beskrivande formuleringen ”påverkar inte”, lämnas läsaren i oklarhet. Varför påverkar direktivet inte? För att bestämmelsen påstår det? Allt detta skulle kunna antyda att unionslagstiftaren inte hade för avsikt att ge artikel 1.4 i detta direktiv ett rättsligt värde. Unionslagstiftaren fann det helt enkelt lämpligt att precisera att direktiv 2006/123, inte var av sådan karaktär att det kunde avse de områden som anges i artikel 1.4 i detta direktiv, det vill säga skydd eller främjande av den kulturella eller språkliga mångfalden eller mångfalden i medierna.
53. Jag måste erkänna att det skulle vara lockade att anse att bestämmelsen i artikel 1.4 i direktiv 2006/123 inte har något rättsligt värde och att påstå att det helt enkelt rör som och en beskrivande och narrativ norm, som kan bortses ifrån vid en rättslig bedömning.
54. Konsekvensen av ett sådant resonemang skulle bli att den aktuella lagstiftningen får bedömas mot bakgrund av direktiv 2006/123. Detta skulle, bland annat, innebära att artikel 16 i detta direktiv skulle vara tillämplig, utan att lagstiftningen skulle kunna motiveras eftersom skydd för den språkliga mångfalden inte förekommer bland de tvingande hänsyn till allmänintresset som anges i denna bestämmelse.
55. Ett sådant resonemang kan emellertid inte godtas av följande skäl.
56. Jag anser att det är otänkbart att en bestämmelse i en rättsakt helt kan sakna rättslig verkan. Enligt min uppfattning ska varje punkt i artikel 1 i direktiv 2006/123 bedömas noggrant och tolkas med beaktande av den aktuella åtgärdens karaktär. Detta trots att, som jag kommer att visa i detta förslag till avgörande, ingen av de möjliga tolkningarna av artikel 1.4 i detta direktiv egentligen är tillfredsställande.
57. Det ska, i detta hänseende, påpekas att varje bokstavstolkning och semantisk tolkning som har till syfte att fastställa en skillnad mellan de berörda begreppen är dömd att misslyckas, eftersom det i vissa språkversioner av direktiv 2006/123 inte förekommer någon sådan skillnad. Följaktligen föreslår jag, eftersom i) unionens samtliga officiella språk utgör giltiga språk, vilket innebär att ii) alla språkversioner av en unionsrättsakt i princip ska tillerkännas samma värde, iii) en tolkning av en unionsrättslig bestämmelse följaktligen kräver en jämförelse av de olika språkversionerna och iv) de olika språkversionerna av en unionsbestämmelse ska ges en enhetlig tolkning, att domstolen inte ska söka efter någon skillnad mellan begreppen ”ne porte pas atteinte”, ”n’affecte pas” och ”ne s’applique pas” som har använts (på franska för ”påverkar inte”) i artikel 1 i direktiv 2006/123.
58. Jag kommer nu att behandla systematiken och strukturen i direktiv 2006/123, i syfte att kunna besvara tolkningsfrågan.
59. För det första ska det erinras om att målet med direktiv 2006/123 är detsamma som det som eftersträvas med de grundläggande rättigheterna i EUF-fördraget, nämligen att undanröja hinder för den fria rörligheten. I detta sammanhang, är det allmänt känt att de grundläggande rättigheterna kan påverka alla tänkbara frågor. Om unionslagstiftaren hade begränsat sig till att ange att etableringsfriheten och den fria rörligheten för varor ”inte påverkar” den kulturella mångfalden, skulle det röra sig om en logisk omöjlighet. Detta visar att unionslagstiftaren avsåg ge artikel 1.4 i direktiv 2006/123 en rättslig räckvidd.
60. För det andra ska det inte glömmas bort att FEUF, å ena sidan, och direktivet, å andra sidan, använder olika metoder för att nå det gemensamma målet att undanröja begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster. EUF-fördraget avser främst ”inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster”. Det eftersträvar en ”negativ integration” genom att förbjuda hinder mot handel av tjänster. Direktiv 2006/123 fokuserar däremot på tjänsteverksamhet och hänför specifikt till sådan. Som sekundärrätt kan det, med en högre detaljnivå, behandla problem som kan uppkomma för tjänsteleverantörerna när de möter hinder. Det är av detta skäl som direktivet är fokuserat på tjänsteleverantörers verksamhet och dess struktur riktar sig mot tjänsteverksamhet. Det är således även logiskt att artikel 2 i direktiv 2006/123, som definierar dess tillämpningsområde, hänför till tjänsteverksamhet.
61. Men vad gäller beträffande åtgärder som antagits på nationell nivå och som har till syfte att skydda eller främja den språkliga mångfalden och, per definition, har en bredare räckvidd än verksamheterna? Vad gäller avseende de områden som lagstiftaren kanske hade velat utesluta från direktivet? Min tolkning av de åtgärder som avses i artikel 2 i direktiv 2006/123 är att unionslagstiftaren inte ville utesluta dem från direktivets tillämpningsområde, utan signalera att detta direktiv ska tolkas mot bakgrund av dessa åtgärder, vilket bland annat innebär att dessa åtgärder kan utgöra ett sätt att motivera ett hinder mot friheten att tillhandahålla tjänster.
62. Mot bakgrund av detta konstaterande ska jag nu undersöka hur det kan fastställas att en lagstiftning omfattas av skyddet för den kulturella mångfalden.
63. Enbart den omständigheten att en medlemsstat helt enkelt åberopar att en lagstiftning omfattas av skyddet för den kulturella mångfalden kan inte räcka, eftersom medlemsstaterna, enligt ett sådant synsätt, enhetligt skulle kunna fastställa vissa aspekter av tillämpningsområdet för direktiv 2006/123.
64. En medlemsstat har således en skyldighet att motivera en nationell lagstiftning som har till syfte att främja den språkliga mångfalden på samma sätt som den motiverar ett hinder, genom att lägga fram bevis för att lagstiftningen är proportionerlig, det vill säga att den kan nå det mål som eftersträvas och är nödvändig för detta.
65. Eftersom artikel 1.4 i direktiv 2006/123 inte fastställer tillämpningsområdet för detta direktiv, kan det anses att den i själva verket utgör ett sätt att motivera ett hinder, det vill säga skydda den kulturella mångfalden. Jag är väl medveten om att en sådan lösning, i huvudsak, innebär ett godkännande av ett tvingande hänsyn till allmänintresset utöver de som nämns i artikel 16.3 i direktiv 2006/123. Lagstiftaren ville nämligen, genom att i slutet av lagstiftningsförfarandet, införa artikel 1.4 i direktiv 2006/123, göra det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att främja den språkliga mångfalden.
66. Av detta följer, enligt min uppfattning, att en nationell åtgärd som har till syfte att främja den kulturella mångfalden styrs av bestämmelserna i direktiv 2006/123 och potentiellt kan vara motiverade om de uppfyller de ”klassiska” villkor som föreskrivs i artikel 16 i detta direktiv, såsom bland annat proportionalitetsprincipen.
67. Jag föreslår således att den första tolkningsfrågan ska besvaras så att artikel 1.4 i direktiv 2006/123 ska tolkas så, att en nationell regering som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av en beställning som omfattar en eller flera böcker omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och kan vara motiverad om de villkor som föreskrivs i artikel 16 i nämnda direktiv är uppfyllda.
68. När det gäller frågan om huruvida primärrätten ska tillämpas när direktiv 2006/123 är tillämpligt, framgår svaret av fast rättspraxis. När frågan omfattas av direktiv 2006/123, saknas anledning att hänföra till artikel 49 eller 56 FEUF, eller till den inre marknadens övriga grundläggande friheter.
C. Den tredje tolkningsfrågan
69. Mot bakgrund av det svar som jag föreslår ska ges på den första och den andra tolkningsfrågan, blir den tredje tolkningsfrågan hypotetisk. Jag kommer ändå att pröva den för det fall domstolen skulle anse att primärrätten är tillämplig på förevarande mål.
70. Den hänskjutande domstolen har, genom sin tredje tolkningsfråga, i huvudsak, önskat få klarhet i huruvida en nationell åtgärd som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av böcker utgör ett hinder, enligt artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF.
71. Den hänskjutande domstolen förefaller således enbart önska få fastställt huruvida artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF är tillämpliga, utan att söka efter indikationer på en eventuell motivering till den aktuella lagstiftningen.
72. Det är fastställt att den aktuella lagstiftningen rör både böcker som varor och leveransen av dem som tjänst. När ett mål avser såväl varor som tjänster, gör domstolen vanligtvis en prövning av en enda frihet på grundval av det så kallade tyngdpunktstestet. Domstolen har, i detta hänseende, vid upprepade tillfällen angett att när en nationell åtgärd har anknytning såväl till den fria rörligheten för varor som till en annan grundläggande frihet, undersöker domstolen den i princip mot bakgrund av endast en av dessa båda grundläggande friheter, om det visar sig att en av dem är helt underordnad den andra och kan anses ingå i denna. Domstolen tenderar, i detta sammanhang, att pröva mål avseende detaljhandel mot bakgrund av den fria rörligheten för varor. Domstolen förnekar emellertid inte att en näringsverksamhet har flera facetter vad gäller de grundläggande rättigheterna, även om den har analyserat en situation enbart mot bakgrund en enda frihet.
73. Således angav domstolen, i domen i målet Myanmar/Burmanjer m.fl., att det inte kunde uteslutas att försäljning av en vara kan åtföljas av en tjänsteliknande prestation. Enbart denna omständighet var dock inte tillräcklig för att anse en ekonomisk verksamhet, som till exempel ambulerande försäljning, utgjorde tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 56 FEUF. Det ska, tvärtom, i varje enskilt fall fastställas om prestationen utgör en underordnad aspekt i förhållande till de omständigheter som rör den fria rörligheten av varor.
74. Beträffande att bedöma en situation mot bakgrund av en enda frihet, hänförde jag i mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser, till logiken avseende det så kallade tyngdpunktstestet enligt följande: I en situation där domstolen har att tolka enbart primärrätt är det naturligt att den fokuserar på den dominerande grundläggande friheten. Varför skulle den göra samma test för en annan frihet, bara för att komma fram till samma resultat? När allt kommer omkring har alla de grundläggande friheterna samma ändamål: att undanröja hinder för handel på den inre marknaden. Huruvida en viss situation omfattas av, exempelvis, endast artikel 49 FEUF, endast artikel 34 FEUF, artiklarna 34 och 56 FEUF eller endast artikel 56 FEUF är, i de flesta fall, inte nödvändigtvis av avgörande betydelse.
75. Vad gäller den i det nationella målet aktuella lagstiftningen, anser jag att den relevanta grundläggande friheten är den fria rörligheten för varor, som föreskrivs i artikel 34 FEUF.
76. Denna lagstiftning har nämligen till syfte och verkan att reglera försäljning av böcker via internet och avser att öka priset på beställningar av böcker via internet. Det är således det totala priset på en bok, det vill säga en vara, som ökas genom denna lagstiftning.
77. Vad gäller, i synnerhet, försäljning av läkemedel, kontaktlinser, och videogram, har domstolen angett att en nationell säljform som kännetecknas av att varor säljs via internet, och att dessa varor levereras till konsumentens bostad, enbart ska prövas utifrån bestämmelserna om fri rörlighet för varor och, således, utifrån artiklarna 34 och 36 FEUF.
78. Detsamma gäller, enligt min uppfattning, den i det nationella målet aktuella lagstiftningen. Även om denna uttryckligen rör det pris som köparen betalar för den tjänst som avser leveransen av böckerna, reglerar den på intet sätt villkoren i de avtal som ingås med leverantörerna av denna tjänst, eller priset som dessa är skyldiga att fakturera för tjänsten. Den aktuella lagstiftningen avser således inte dessa tjänsteleverantörer, utan bokförsäljarna.
79. Denna lagstiftning ska således bedömas mot bakgrund av artiklarna 34 och 36 FEUF.
80. I syfte att skingra varje eventuellt tvivel som den hänskjutande domstolen kan ha i detta hänseende, ska det påpekas att den aktuella lagstiftningen inte utgör en ”försäljningsform” i den mening som avses i domen Keck.
81. Det är allmänt känt att domstolen aldrig har gett någon positiv definition av begreppet ”försäljningsform” och har tolkat detta begrepp restriktivt.
82. Domstolen har, i enlighet med förslaget till avgörande av generaladvokaten Wahl i detta hänseende, slagit fast att ”eftersom begreppet ’försäljningsform’ endast omfattar de nationella bestämmelser som reglerar hur varor kan saluföras, omfattas reglerna för hur varorna kan transporteras inte av detta begrepp”.
83. Vidare har domstolen slagit fast att en restriktion avseende distanshandel, per definition, i större utsträckning kan påverka ekonomiska aktörer i andra medlemsstater än de inhemska aktörerna och att marknadstillträdet för de förstnämnda således försvåras.
84. Det kan således, i detta skede, anses att den aktuella lagstiftningen inte utgör en försäljningsform som medför att den faller utanför tillämpningsområdet för artikel 34 FEUF.
V. Förslag till avgörande
85. Mot bakgrund av det ovan anförda, föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har ställt på följande sätt: Artikel 1.4 och artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att en nationell lagstiftning som fastställer ett lägsta pris för hemleverans av en beställning som innehåller en eller flera böcker omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och kan vara motiverad om de villkor som föreskrivs i artikel 16 i detta är uppfyllda.
1 Originalspråk: franska.
2 Loi no 81‑766, du 10 août 1981, relative au prix du livre (lagen av den 10 augusti 1981 om prissättning av böcker) (JORF av den 11 augusti 1981, s. 2198), i dess lydelse enligt artikel 1, första och fjärde styckena, i loi no 2021‑1901, du 30 décembre 2021, visant à conforter l’économie du livre et à renforcer l’équité et la confiance entre ses acteurs (lag nr 2021‑1901 av den 30 december 2021 om att stödja ekonomin inom litteraturen och stärka rättvisan och förtroendet mellan berörda aktörer) (JORF nr 304, av den 31 december 2021, texte nr 2) (nedan kallad 1981 års lag).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 2000, s. 1), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 (EUT L 277, 2022, s. 1) (nedan kallat direktiv 2000/31).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).
5 JORF nr 83, av den 7 april 2023, text nr 22 (nedan kallat beslutet av den 4 april 2023).
6 Dom av den 2 december 2010 (C‑108/09, EU:C:2010:725).
7 Se, i detta hänseende, dom av den 10 januari 1985, Association des Centres distributeurs Leclerc och Thouars Distribution ( 229/83, EU:C:1985:1), dom av den 23 oktober 1986, Cognet ( 355/85, EU:C:1986:410), dom av den 14 juli 1988, Syndicat des libraires de Normandie ( 254/87, EU:C:1988:413), och dom av den 3 oktober 2000, Échirolles Distribution ( C‑9/99, EU:C:2000:532). Se, beträffande österrikisk lagstiftning om pris på importerade böcker, dom av den 30 april 2009, Fachverband der Buch- und Medienwirtschaft (C‑531/07, EU:C:2009:276).
8 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i de förenade målen Airbnb Ireland m.fl. ( C‑662/22–C‑667/22, EU:C:2024:18, punkt 145). Se även dom av den 9 november 2023, Google Ireland m.fl. ( C‑376/22, EU:C:2023:835, punkt 42).
9 Se dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 77).
10 Jag anser att leveransen av en produkt hör nära samman med försäljningen i sig av en vara. Se även bedömningen i detta förslag till avgörande beträffande artikel 34 FEUF. Den hör emellertid inte samman med en försäljning via internet.
11 Se kapitel II i direktiv 2006/123 (artiklarna 5–8).
12 Se artikel 6 i direktiv 2006/123.
13 Se artikel 8 i direktiv 2006/123.
14 Se artikel 21 i direktiv 2006/123.
15 Se artikel 22 i direktiv 2006/123.
16 Se kapitel VI i direktiv 2006/123.
17 Se punkt 11 i detta förslag till avgörande.
18 Min kursivering. Det ska understrykas att denna bestämmelse är avfattad identiskt med den i artikel 1.6 i direktiv 2000/31.
19 En författare har i doktrinen angett att det rörde sig om en av de möjliga tolkningarna, se Barnard, C., ”Unravelling the Services Directive”, Common Market Law Review, nr 45, 2008, ss. 323–394, i synnerhet s. 344.
20 Det vill säga begreppen ”ne porte pas atteinte ”, ”n’affecte pas” och ”ne s’applique pas”.
21 Ett och samma begrepp (och inte tre olika, som i den franska språkversionen) har använts i flera språkversioner, bland annat den spanska (”no afecta”), den engelska (”does not affect”), den tyska (”berührt nicht”), den italienska (”non pregiudica”), den polska (”nie ma wpływu”), den portugisiska (”não afecta”) och den rumänska (”nu afectează”).
22 Se, bland annat, dom av den 25 juni 2020, A m.fl. (Vindkraftverk i Aalter och Nevele) ( C‑24/19, EU:C:2020:503, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
23 Se dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 18).
24 Se, exempelvis, dom av den 30 maj 2013, Genil 48 och Comercial Hostelera de Grandes Vinos ( C‑604/11, EU:C:2013:344, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
25 Se även mitt förslag till avgörande i målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 78).
26 Se artikel 56.1 FEUF.
27 I artikel 57 andra och tredje styckena FEUF nämns ”verksamhet”, men endast som illustration.
28 Ordet ”verksamhet”, i singular eller plural, används däremot inte mindre än 146 gånger i direktiv 2006/123, nämligen 85 gånger i ingressen och 61 gånger i artikeldelen i direktivet. Begreppet ”hinder/hindren” nämns däremot 15 gånger, och endast i ingressen, medan orden begränsning/inskränkning förekommer 20 gånger, nämligen 15 gånger i ingressen och 5 gånger i artikeldelen.
29 Det skulle inte vara logiskt att göra en fullständig prövning av huruvida en åtgärd är proportionerlig i syfte att fastställa tillämpningsområdet för direktiv 2006/123.
30 Se även mitt förslag till avgörande i målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 90). När man inte bara kan bortse från en viss frihet såsom helt sekundär, ska domstolen pröva båda friheterna tillsammans eller pröva den ena friheten efter den andra. Se, mer detaljerat, mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkterna 89–95).
31 Se dom av den 24 mars 1994, Schindler ( C‑275/92, EU:C:1994:119, punkt 22), dom av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 26), dom av den 26 maj 2005, Myanmar/Burmanjer m.fl. ( C‑20/03, EU:C:2005:307, punkt 35), och dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 43).
32 Se dom av den 13 januari 2000, TK-Heimdienst ( C‑254/98, EU:C:2000:12).
33 Dom av den 26 maj 2005 (C‑20/03, EU:C:2005:307, punkt 34).
34 Se dom av den 26 maj 2005, Myanmar/Burmanjer m.fl. ( C‑20/03, EU:C:2005:307, punkt 34).
35 C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 92.
36 Se dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 44). Se även dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 20), och dom av den 27 februari 2025, Apothekerkammer Nordrhein ( C‑517/23, EU:C:2025:122, punkt 61), i vilka domstolen direkt riktade in sin prövning på den fria rörligheten för varor utan att ens nämna någon annan grundläggande frihet enligt fördraget.
37 Se dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 45 och 46).
38 Se dom av den 14 februari 2008, Dynamic Medien ( C‑244/06, EU:C:2008:85). Även i detta mål behandlade domstolen direkt den fria rörligheten för varor, utan att ens nämna någon annan grundläggande frihet enligt fördraget.
39 Dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905 punkt 16).
40 Se, bland annat, Haltern, U., Müller-Graff, P.-Chr., i Pechstein, M., Nowak, C., och Häde, U (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, volym II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2023 (andra upplagan), Artikel 34 AEUV, punkt 128, och Kellerhals, A., Uebe, W., ”Das Binnenmarktrecht der Warenverkehrsfreiheit”, i Müller-Graff, P.-Chr (red.), Europäisches Wirtschaftsordnungsrecht (Enzyklopädie Europarecht, Band 4), andra upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2021, punkt 40.
41 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl Österrike/Tyskland ( C‑591/17, EU:C:2019:99, punkt 118).
42 Se dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland ( C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 129).
43 Se, för ett liknande resonemang, beträffande distanshandel av läkemedel, dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
44 Se, för ett liknande resonemang, beträffande distanshandel av läkemedel, mitt förslag till avgörande Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:394, punkt 35 och följande punkter). Vissa författare delar i doktrinen denna ståndpunkt och har angett att fastställandet av ett detaljhandelspris kan medföra negativa konsekvenser på import genom att begränsa en importörs konkurrensfördel. Se Müller-Graff, P.-Chr., i von der Groeben, H., Schwarze, J., och Hatje, A. (red.), Europäisches Unionsrecht (Kommentar), Artikel 34 AEUV, sjunde upplagan, Nomos, Baden-Baden, punkt 143.