Domstolens dom (tionde avdelningen) den 2 oktober 2025
I mål C‑391/24 [Nolgers], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av strafuitvoeringsrechtbank van de Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Straffverkställighetsdomstolen vid Nederländskspråkiga domstolen i första instans i Bryssel, Belgien) genom beslut av den 3 juni 2024, som inkom till domstolen den 4 juni 2024, i brottmålet mot
DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D. Gratsias samt domarna E. Regan (referent) och B. Smulders, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Belgiens regering, genom L. Jans, C. Pochet och M. Van Regemorter, samtliga i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och J. Langer, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom T. Franchoo, H. Leupold och J. Vondung, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102).
2. Begäran har framställts i ett förfarande avseende LZ:s ansökan om frigivning under övervakning.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Rambeslut 2008/909
3. I artikel 1 i rådets rambeslut 2008/909 av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27), med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:
”I detta rambeslut avses med
a) dom: ett beslut eller avgörande som fattats av en domstol i den utfärdande staten och som vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person ådöms en påföljd,
b) påföljd: fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd som utdöms under en begränsad eller obegränsad tid på grund av en straffbar gärning efter ett straffrättsligt förfarande,
…”
4. Artikel 3 i rambeslutet har rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Syftet med detta rambeslut är att fastställa regler enligt vilka medlemsstaterna, för att underlätta en social återanpassning av den dömda personen, ska erkänna en dom och verkställa påföljden.”
5. I artikel 8 i rambeslutet, med rubriken ”Erkännande av domen och verkställighet av påföljden”, föreskrivs följande i punkt 3:
”Om påföljdens art är oförenlig med den verkställande statens lagstiftning, får den behöriga myndigheten i den verkställande staten anpassa påföljden till ett straff eller en åtgärd som i dess egen lagstiftning föreskrivs för liknande brott. Ett sådant straff eller en sådan åtgärd ska så nära som möjligt motsvara den påföljd som dömts ut i den utfärdande staten och påföljden får därför inte omvandlas till bötesstraff.”
6. Artikel 9 i rambeslutet har rubriken ”Skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna domen och verkställa påföljden, om
…
k) den påföljd som ådömts omfattar en åtgärd som innebär psykiatrisk vård eller hälso- och sjukvård eller annan frihetsberövande åtgärd som, trots artikel 8.3, inte kan verkställas av den verkställande staten i enlighet med dess rättssystem eller hälso- och sjukvårdssystem,
…”
Rambeslut 2008/947
7. I skäl 3 i rambeslut 2008/947 anges följande:
”Rambeslut [2008/909] rör ömsesidigt erkännande och verkställighet av fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder. Det behövs ytterligare gemensamma regler, särskilt för de fall när en icke frihetsberövande påföljd som innefattar övervakning av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder har ådömts en person som inte har sin lagliga eller vanliga vistelseort i den dömande staten.”
8. Artikel 1 i rambeslutet har rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”. I punkterna 1–3 i den artikeln föreskrivs följande:
”1. Syftet med detta rambeslut är att underlätta dömda personers sociala återanpassning, förbättra skyddet för brottsoffer och allmänhet samt underlätta tillämpningen av lämpliga alternativa påföljder och övervakningsåtgärder för gärningsmän som inte är bosatta i den dömande staten. För att kunna uppnå dessa mål fastställs i detta rambeslut regler enligt vilka en annan medlemsstat än den i vilken den berörda personen har dömts, ska erkänna domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut och övervaka de övervakningsåtgärder som påförts på grundval av en dom eller alternativa påföljder innefattade i en sådan dom samt fatta alla andra beslut med anknytning till den domen om inte annat föreskrivs i detta rambeslut.
2. Detta rambeslut ska endast tillämpas på
a) erkännande av domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut,
b) övertagande av ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder,
c) alla andra beslut som har anknytning till besluten i a och b,
på sätt som beskrivs och föreskrivs i detta rambeslut.
3. Detta rambeslut ska inte tillämpas på
a) verkställighet av brottmålsdomar genom vilka fängelse eller en frihetsberövande åtgärd utdöms och som ligger inom tillämpningsområdet för rambeslut 2008/909/RIF,
…”
9. I artikel 2 i rambeslutet, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:
”I detta rambeslut gäller följande definitioner:
1. Dom: ett beslut eller annat avgörande som fattats av en domstol i den utfärdande staten och som vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person har begått ett brott och dömts till
a) fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, om villkorlig frigivning har beviljats på grundval av den domen eller genom ett påföljande övervakningsbeslut,
b) en uppskjuten påföljd,
c) en villkorlig påföljd:
d) en alternativ påföljd:
2. Uppskjuten påföljd: fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, vars verkställighet vid domens meddelande helt eller delvis villkorligt skjuts upp genom påförande av en eller flera övervakningsåtgärder. Sådana övervakningsåtgärder kan inbegripas i själva domen eller fastställas i ett separat övervakningsbeslut fattat av en behörig myndighet.
3. Villkorlig påföljd: en dom, i vilken utdömandet av en påföljd villkorligt har uppskjutits genom påförande av en eller flera övervakningsåtgärder eller i vilken en eller flera övervakningsåtgärder påförts i stället för fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd. Sådana övervakningsåtgärder kan inbegripas i själva domen eller fastställas i ett separat övervakningsbeslut fattat av en behörig myndighet.
4. Alternativ påföljd: en påföljd som innebär att krav eller anvisningar ålagts och som inte är fängelse, en annan frihetsberövande åtgärd eller böter.
5. Övervakningsbeslut: en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet i den utfärdande staten med en sådan dom som grund
a) om beviljande av villkorlig frigivning, eller
b) om påförande av övervakningsåtgärder.
6. Villkorlig frigivning: ett avgörande som vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet eller som följer av nationell lagstiftning avseende förtida frigivning av en dömd person efter att en del av ett fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd har avtjänats, varvid en eller flera övervakningsåtgärder påförs.
7. Övervakningsåtgärder: krav och anvisningar, vilka enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning påförs en fysisk person av en behörig myndighet i samband med en uppskjuten påföljd, en villkorlig påföljd eller en villkorlig frigivning.
…”
10. Artikel 4 i rambeslutet har rubriken ”Typer av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Detta rambeslut ska tillämpas på följande alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder:
…
k) skyldighet att underkasta sig sjukvård …”
11. Artikel 9 i rambeslut 2008/947 har rubriken ”Anpassning av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder”. I punkterna 1 och 3 i den artikeln föreskrivs följande:
”1. Om den aktuella alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotidens längd, till sin art eller varaktighet inte överensstämmer med den verkställande statens lagstiftning får den behöriga myndigheten i denna stat anpassa dem till arten och varaktigheten för alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, eller till längden på prövotiden, som tillämpas i den verkställande statens lagstiftning för likvärdiga brott. Den anpassade alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotidens längd ska så nära som möjligt motsvara vad som utdömts i den utfärdande staten.
…
3. Den anpassade alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden får inte vara strängare eller längre än den ursprungligen påförda alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden.”
12. Artikel 11 i rambeslutet har rubriken ”Skäl för att vägra erkännande och övervakning”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och att överta ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder, om
…
i) domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet föreskriver en medicinsk/terapeutisk behandling som den verkställande staten, trots artikel 9, inte kan övervaka i enlighet med rättssystemet eller hälso- och sjukvårdssystemet i denna stat,
…”
Belgisk rätt
13. I artikel 34bis i Strafwetboek (strafflagen) föreskrivs följande:
”Ställande under övervakning [(terbeschikkingstelling)] är en kompletterande påföljd som ska eller kan utdömas av straffverkställighetsdomstolen i de fall som föreskrivs i lag för att skydda samhället mot personer som har begått vissa allvarliga brott som skadar personers integritet. Denna kompletterande påföljd börjar löpa när det huvudsakliga fängelsestraffet eller förvaringen har löpt ut.”
14. I artikel 56 i wet betreffende de externe rechtspositie van de veroordeelden tot een vrijheidsstraf en de aan het slachtoffer toegekende rechten in het raam van de strafuitvoeringsmodaliteiten [(lag om den externa rättsliga ställningen för personer som dömts till fängelse och om brottsoffrets rättigheter inom ramen för formerna för verkställigheten av straffet)] av den 17 maj 2006 (Belgisch Staatsblad, 15 juni 2006, s. 30455), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad WERV), föreskrivs följande:
”§1. Straffverkställighetsdomstolen får uppställa särskilda individuella villkor för den dömde som gör det möjligt att genomföra planen för social återanpassning, som gör det möjligt att uppfylla de kontraindikationer som avses i artikel 47 § 1 eller som visar sig vara nödvändiga i brottsoffrets intresse.
…”
15. Artikel 95/2 WERV har följande lydelse:
”§1. Ställande under övervakning av den dömda personen utdöms av straffverkställighetsdomstolen i enlighet med artiklarna 34bis–34quater i strafflagen och börjar löpa när huvudstraffet har avtjänats.
§ 2. Straffverkställighetsdomstolen ska, innan huvudstraffet har avtjänats, i enlighet med det förfarande som anges i avsnitt 2, antingen besluta att frihetsberöva eller att frige den dömda personen som ställs under övervakning.
Efter prövning av straffverkställighetsdomstolen av de påföljder som avses i punkt 1 ska en dömd person som friges villkorligt vid utgången av prövotiden försättas på fri fot under övervakning, i förekommande fall på de villkor som föreskrivs i 2 § i artikel 95/7.
§3. Den dömda person som ställts under övervakning ska vara frihetsberövad så länge det bedöms att det finns en risk att vederbörande begår allvarliga brott som kränker den personliga integriteten hos tredje man och att det inte är möjligt att minska risken för detta genom att ålägga vederbörande särskilda villkor inom ramen för frigivning under övervakning.”
16. Artikel 95/7 WERV har följande lydelse:
”…
§ 2 Om straffverkställighetsdomstolen beviljar frigivning under övervakning, fastställer den att den dömda person som ställts under övervakning omfattas av de allmänna villkor som anges i artikel 55.
Straffverkställighetsdomstolen kan uppställa särskilda individuella villkor för den dömda person som ställts under övervakning som minskar risken för att han eller hon begår allvarliga brott som kan skada personers fysiska eller psykiska integritet eller som är nödvändiga i brottsoffrens intresse.
För det fall den dömda person som ställs under övervakning av straffverkställighetsdomstolen för en av de gärningar som avses i artiklarna 371/1, 371/2, 372, 373 andra och tredje styckena, 375, 376 andra och tredje styckena eller 377 första, andra, fjärde och sjätte styckena i strafflagen, får straffverkställighetsdomstolen förena frigivning under övervakning med villkoret att vederbörande ska motta rådgivning eller behandlas vid en specialiserad avdelning för rådgivning till eller behandling av sexualförbrytare. Straffverkställighetsdomstolen ska fastställa hur länge den dömda personen ska delta i denna rådgivning eller följa denna behandling.
…”
17. I artikel 95/21 WERV föreskrivs följande:
”Efter ett frihetsberövande i ett år, vilket uteslutande grundar sig på straffverkställighetsdomstolens beslut om ställande under övervakning, ska denna domstol ex officio pröva möjligheten att bevilja frigivning under övervakning. Frihetsberövandet av en dömd person som ställts under övervakning ska bestå om det finns en risk för att vederbörande begår allvarliga brott som skadar tredje mans fysiska eller psykiska integritet och det inte är möjligt att minska risken för detta genom att föreskriva särskilda villkor i samband med frigivning under övervakning.
Direktören ska avge ett yttrande fyra månader före den tidsfrist som avses i punkt 1. Artikel 95/3 § 2 ska härvid tillämpas.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
18. LZ, som är nederländsk medborgare, dömdes den 2 december 2011 av Rechtbank van eerste aanleg van Antwerpen (Domstolen i första instans i Antwerpen, Belgien) till åtta års fängelse för våldtäkt mot sin underåriga dotter, som var yngre än fjorton år vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, med den försvårande omständigheten att han var en släkting i rakt uppstigande led, samt för sedlighetsbrott mot nämnda underåriga dotter och en av hennes väninnor, för innehav och distribution av barnpornografiskt material och för framförande av hot. Även påföljden ställande under övervakning utdömdes av straffverkställighetsdomstolen för en period på tio år, med tillämpning av bland annat artikel 34bis i strafflagen.
19. Den 26 november 2013 ansökte LZ om att överföras till en kriminalvårdsanläggning i Nederländerna för att avtjäna resten av sitt straff där. De nederländska myndigheterna avslog hans ansökan med motiveringen att LZ inte hade tillräcklig anknytning till Nederländerna och att han inte fanns med i de kommunala företeckningarna i denna medlemsstat.
20. Den 27 augusti 2015 ingav LZ samma ansökan och tillade att han ville säkerställa sin återintegrering i Nederländerna. I sitt svar angav de nederländska myndigheterna att de var beredda att erkänna fängelsestraffet, men inte det ställande under övervakning som dömts ut av en straffverkställighetsdomstol, eftersom denna åtgärd inte har någon motsvarighet i nederländsk rätt. I praktiken skulle en överföring till Nederländerna ha lett till att LZ försattes på fri fot efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff, vilket innebar att en sådan överföring inte kunde äga rum.
21. Den 3 juli 2019 hade det åttaåriga fängelsestraff som LZ hade dömts till avtjänats och det ställande under övervakning som utdömts av straffverkställighetsdomstolen trädde i kraft.
22. I detta sammanhang ska strafuitvoeringsrechtbank van de Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Straffverkställighetsdomstolen vid Nederländskspråkiga domstolen i första instans i Bryssel, Belgien), som är den hänskjutande domstolen, besluta om ”frigivning under övervakning” av LZ eller om han ska vara fortsatt frihetsberövad, i enlighet med artiklarna 95/2–95/30 WERV.
23. Den hänskjutande domstolen har preciserat att enligt artikel 95/21 WERV ska frihetsberövande av en dömd person som ställts under övervakning bestå när det föreligger en risk för att vederbörande begår allvarliga brott som skadar tredje mans fysiska eller psykiska integritet och det inte är möjligt att minska risken för detta genom att föreskriva särskilda villkor i samband med frigivning under övervakning.
24. I förevarande fall har nämnda domstol, med beaktande av bland annat en rapport som upprättats av den psykosociala avdelningen i det fängelse där LZ avtjänar sitt straff, bedömt att det finns en hög risk för att LZ kan begå allvarliga brott som skadar tredje mans psykiska eller fysiska integritet och att en långsiktig behandling på en sluten institution för LZ:s psykiska besvär är absolut nödvändig för att förhindra en sådan risk
25. Den hänskjutande domstolen har påpekat att det inte har varit möjligt att genomföra denna behandling på en sluten institution i Belgien, eftersom LZ, som är nederländsk medborgare, inte har uppehållsrätt i Belgien och inte omfattas av den belgiska sjukförsäkringen, även om han alltid har varit bosatt i Belgien där han även är född.
26. I samband med kontakter med nederländska myndigheter för att undersöka möjligheten, i enlighet med LZ:s önskemål, att låta LZ genomgå nämnda behandling på en sluten institution i Nederländerna, angav dessa myndigheter den 29 januari 2024 att denna åtgärd utgör en frihetsberövande påföljd som inte kan erkännas och verkställas enligt rambeslut 2008/947.
27. Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i huruvida det med stöd av rambeslut 2008/947 är möjligt att ansöka om erkännande och verkställighet av en dom om frigivning under övervakning, med ett särskilt villkor om att den berörda personen ska genomgå en långsiktig behandling på en sluten institution. Den hänskjutande domstolen har emellertid preciserat att den däremot inte vill få klarhet i räckvidden av rambeslut 2008/909, eftersom detta rambeslut enligt den hänskjutande domstolen saknar relevans i målet.
28. Eftersom LZ:s ansökan om frigivning under övervakning inte kunde genomföras vid den tidpunkt då nämnda domstol skulle avgöra målet, avslog den ansökan, samtidigt som den beslutade att nämnda ansökan skulle prövas på nytt när EU-domstolen hade besvarat tolkningsfrågan.
29. Mot denna bakgrund beslutade strafuitvoeringsrechtbank van de Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel (Straffverkställighetsdomstolen vid Nederländskspråkiga domstolen i första instans i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
”Ska [rambeslut 2008/947] tolkas så, att den omständigheten att det i [Konungariket] Belgien inom ramen för den kompletterande påföljden terbeschikkingstelling [(ställande under övervakning)] meddelas en dom varigenom den dömde beviljas frigivning under övervakning med särskilda villkor, och denna dom genom den behöriga belgiska myndighetens försorg, tillsammans med det i rambeslutet åsyftade intyget, översänds till den behöriga myndigheten i Nederländerna, leder till en skyldighet för Nederländerna att erkänna domen och verkställa den, bland annat genom att se till att de särskilda villkoren efterlevs, med beaktande därvid av att den dömde är nederländsk medborgare och önskar återvända till Nederländerna?
Gäller detta även när ett av de särskilda villkor som uppställs är att den dömde ska läggas in för behandling på en sluten institution i Nederländerna för sin sexuella problematik och måste flyttas över från kriminalvårdsanstalten till en sluten institution i Nederländerna?”
Förfarandet vid domstolen
30. Den hänskjutande domstolen har ansökt om att målet ska handläggas enligt det förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande som föreskrivs i artikel 23a i stadgan för Europeiska unionens domstol och i artikel 107 i domstolens rättegångsregler.
31. Den 18 juni 2024 beslutade domstolen, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, att avslå ansökan, eftersom villkoren för skyndsamhet i artikel 107 inte var uppfyllda.
Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning
32. Utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder har den nederländska regeringen uttryckt tvivel om huruvida det finns ett samband mellan den tolkning av unionsrätten som begärts i tolkningsfrågan och de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet. Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att den ansökan om frigivning under övervakning som LZ ingav till den hänskjutande domstolen avslogs. Av denna anledning finns det inte längre något förfarande som för närvarande är anhängigt vid den hänskjutande domstolen avseende den talan som väckts vid den, eftersom den hänskjutande domstolen har ställt sin tolkningsfråga till EU-domstolen inför en senare prövning av denna ansökan.
33. Det framgår av EU-domstolens fasta praxis att det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket EU-domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om unionsrättens tolkning som de behöver för att kunna avgöra de mål som de ska pröva. En begäran om förhandsavgörande är inte till för att möjliggöra rådgivande yttranden i allmänna eller hypotetiska frågor, utan för att tillgodose behov knutna till det faktiska avgörandet av ett mål. Såsom framgår av själva ordalydelsen i artikel 267 FEUF ska det begärda förhandsavgörandet vara ”nödvändigt” för att den hänskjutande domstolen ska kunna ”döma i saken” i det mål som är anhängigt vid den (dom av den 8 maj 2025, Zimir, C‑662/23, EU:C:2025:326, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
34. EU-domstolen har således vid upprepade tillfällen erinrat om att det framgår både av ordalydelsen och av systematiken i artikel 267 FEUF att förfarandet med förhandsavgörande förutsätter att ett mål verkligen är anhängigt vid den nationella domstolen och att den domstolen inom ramen för det målet kommer att meddela ett avgörande med beaktande av förhandsavgörandet (se, för ett likande resonemang, dom av den 8 maj 2025, Zimir, C‑662/23, EU:C:2025:326, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
35. EU-domstolen ska därför på eget initiativ kontrollera att det nationella målet fortfarande pågår (se, för ett likande resonemang, dom av den 8 maj 2025, Zimir, C‑662/23, EU:C:2025:326, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
36. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att även om den hänskjutande domstolen har avslagit LZ:s ansökan om frigivning under övervakning, har den även beslutat att denna ansökan ska prövas på nytt när den har erhållit ett svar på den tolkningsfråga som den har hänskjutit till EU-domstolen för förhandsavgörande.
37. Det ska följaktligen anses att det nationella målet fortfarande är anhängigt vid den hänskjutande domstolen och att ett svar från EU-domstolen på den ställda frågan ska beaktas vid antagandet av ett beslut i detta förfarande.
38. Under dessa omständigheter kan begäran om förhandsavgörande tas upp till prövning.
Prövning av tolkningsfrågan
39. Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida rambeslut 2008/947 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten i den verkställande staten, på grundval av detta rambeslut, är skyldig att erkänna och verkställa en dom som har översänts till den av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och genom vilken det beslutas om frigivning under övervakning av en person som har avtjänat ett fängelsestraff, åtföljt av ett särskilt villkor om att denna person ska genomgå behandling för sina psykiska besvär på en sluten institution.
40. För att besvara denna fråga ska det prövas huruvida en sådan dom omfattas av tillämpningsområdet för nämnda rambeslut.
41. Artikel 1 i rambeslut 2008/947 avser, i enlighet med dess rubrik, dess mål och tillämpningsområde. Såsom framgår av artikel 1.1 i rambeslutet fastställs i rambeslutet bland annat regler enligt vilka en annan medlemsstat än den där personen har dömts ska erkänna domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut och övervaka de övervakningsåtgärder som påförts på grundval av en dom eller de alternativa påföljder innefattade i en sådan dom.
42. Enligt artikel 1.2 i rambeslutet ska detta endast tillämpas på erkännande av domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut enligt led a i denna punkt, på övertagande av ansvaret för alternativa påföljder och övervakningsåtgärder som avses i nämnda punkt b och, enligt punkt c, på alla andra beslut som har anknytning till besluten i a och b på sätt som beskrivs och föreskrivs i rambeslutet.
43. I artikel 2 i rambeslut 2008/947 definieras bland annat, i den mening som avses i nämnda rambeslut, begreppet ”dom” i punkt 1 a, vilket avser ett beslut eller avgörande som fattats av en domstol i den utfärdande staten och som har vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person har begått ett brott och, för det första, dömts till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, om villkorlig frigivning har beviljats på grundval av den domen eller genom ett påföljande övervakningsbeslut, för det andra, en uppskjuten påföljd, för det tredje, en villkorlig påföljd, eller, för det fjärde, en alternativ påföljd. Enligt artikel 2.5 avses med ”övervakningsbeslut” en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet i den utfärdande staten med en sådan dom som grund om beviljande av villkorlig frigivning eller om påförande av övervakningsåtgärder. De sistnämnda utgörs enligt punkt 7 i samma artikel av krav och anvisningar, vilka enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning påförs en fysisk person av en behörig myndighet i samband med en uppskjuten påföljd, en villkorlig påföljd eller en villkorlig frigivning. Mot bakgrund av de omständigheter som är aktuella i det nationella målet ska det dessutom påpekas att uttrycket ”villkorlig frigivning”, i enlighet med punkt 6 i samma artikel, avser ett avgörande som har vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet eller som följer av nationell lagstiftning avseende förtida frigivning av en dömd person efter att en del av ett fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd har avtjänats, varvid en eller flera övervakningsåtgärder påförs.
44. Det framgår av de definitioner som anges i föregående punkt, samt av begreppen ”uppskjuten påföljd”, ”villkorlig påföljd” och ”alternativ påföljd” i artikel 2.2, 2.3 och 2.4 i rambeslut 2008/947, att rambeslutets tillämpningsområde, enligt dess artikel 1.2, omfattar erkännande och verkställighet av domar som innebär att personer som har begått ett brott och dömts blir föremål för verkställighet av straff eller åtgärder som inte berövar dem deras frihet.
45. En sådan tolkning bekräftas av artikel 1.3 a, i vilken det preciseras att rambeslut 2008/947 inte är tillämpligt på verkställighet av brottmålsdomar varigenom ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd döms ut som omfattas av tillämpningsområdet för rambeslut 2008/909. Domstolen har nämligen redan slagit fast att det framgår av denna bestämmelse att tillämpningsområdet för dessa två direktiv är ömsesidigt uteslutande (se, för ett liknande resonemang, dom av 5 oktober 2023, QS (Återkallande av verkställighet av villkorliga domar), C‑219/22, EU:C:2023:732, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
46. I artikel 3 i rambeslut 2008/909, som i enlighet med sin rubrik definierar dess syfte och tillämpningsområde, anges i punkt 1 att syftet med rambeslutet är att fastställa regler enligt vilka medlemsstaterna, för att underlätta en social återanpassning av den dömda personen, ska erkänna en dom och verkställa påföljden. Begreppen ”dom” respektive ”påföljd” definieras i artikel 1 a respektive 1 b i nämnda rambeslut som dels ett beslut eller ett avgörande som fattats av en domstol i den utfärdande staten och som vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person ådöms en påföljd, dels fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd som utdöms under en begränsad eller obegränsad tid på grund av en straffbar gärning efter ett straffrättsligt förfarande.
47. Enligt artikel 1.1 i rambeslut 2008/947, jämförd med artikel 1.3 a och skäl 3 i samma rambeslut, avser rambeslutet således ömsesidigt erkännande och verkställighet av icke frihetsberövande straff eller åtgärder, medan ömsesidigt erkännande och verkställighet av fängelsestraff eller andra frihetsberövande åtgärder omfattas av rambeslut 2008/909.
48. Denna tolkning av tillämpningsområdena för rambesluten 2008/909 och 2008/947 bekräftas av bestämmelserna i dessa rambeslut, vilka mer specifikt avser medicinska åtgärder.
49. Vad gäller rambeslut 2008/947 anges i artikel 4.1 k i rambeslutet att rambeslutet bland annat är tillämpligt på typer av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder som består i en skyldighet att underkasta sig sjukvård. Vad gäller de skäl för att vägra erkännande eller övervakning som den behöriga myndigheten i den verkställande staten kan åberopa, avser artikel 11.1 i) i rambeslutet domen eller, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut som föreskriver en medicinsk/terapeutisk behandling som den verkställande staten, trots artikel 9, inte kan övervaka i enlighet med rättssystemet eller hälso- och sjukvårdssystemet i denna stat.
50. När det gäller rambeslut 2008/909 anges i skälen för att vägra erkännande och verkställighet, vilka anges i artikel 9 i rambeslutet, i enlighet med artikel 9.1 k i rambeslutet, en situation där den påföljd som ådömts innebär psykiatrisk vård eller hälso- och sjukvård eller annan frihetsberövande åtgärd som, trots artikel 8.3, inte kan verkställas av den verkställande staten i enlighet med dess rättssystem eller hälso- och sjukvårdssystem. Härav följer att den vård som avses i denna bestämmelse består av frihetsberövande åtgärder.
51. Det följer av dessa bestämmelser att domar varigenom en medicinsk åtgärd vidtas omfattas antingen av tillämpningsområdet för rambeslut 2008/947, när den inte är frihetsberövande, eller av tillämpningsområdet för rambeslut 2008/909, när den tvärtom är frihetsberövande.
52. En dom i vilken det i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande medlemsstaten utdöms en frigivning under övervakning kan följaktligen bli föremål för en begäran om erkännande och verkställighet enligt rambeslut 2008/947, förutsatt att det villkor som är knutet till domen inte utgör en frihetsberövande åtgärd, eftersom en sådan dom omfattas av rambeslut 2008/909.
53. I förevarande fall ska det emellertid påpekas att mot bakgrund av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat om den planerade åtgärden och de överväganden som det redogjorts för i punkt 46 ovan, utgör en frigivning under övervakning av en person som avtjänat ett fängelsestraff, vilken vidtagits mot denna person inom ramen för ett ställande under övervakning av straffverkställighetsdomstolen, när åtgärden förenas med ett särskilt villkor om att den berörda personen ska genomgå behandling för sina psykiska besvär på en sluten institution, en åtgärd som utdömts på grund av ett brott som, på grund av detta särskilda villkors art, leder till att personen i fråga berövas sin frihet.
54. Följaktligen omfattas erkännande och verkställighet av en dom i vilken en sådan åtgärd utdöms inte av tillämpningsområdet för rambeslut 2008/947, utan av tillämpningsområdet för rambeslut 2008/909.
55. Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Rambeslut 2008/947 ska tolkas så, att erkännande och verkställighet av en dom om frigivning under övervakning av en person som avtjänat ett fängelsestraff, förenad med ett särskilt villkor om att denna person ska genomgå behandling för sina psykiska besvär på en sluten institution, inte omfattas av tillämpningsområdet för detta rambeslut, vilket innebär att den behöriga myndigheten i den verkställande staten inte är skyldig att erkänna och verkställa en sådan dom med stöd av nämnda rambeslut.
Rättegångskostnader
56. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: nederländska.
2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn