lagen.nu
C-505/24

Domstolens dom (tredje avdelningen) den 5 november 2026

CELEX
62024CJ0505
Datum
2026-11-05
Källa
eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 5 november 2026 ( * )

” Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.3 c FEUF – Luftfartssektorn – Covid-19-pandemin – Stöd till omstrukturering beviljat av Förbundsrepubliken Tyskland till ett flygbolag – Europeiska kommissionens beslut att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering – Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter – Lämplig ansvarsfördelning ”

I mål C‑505/24 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 18 juli 2024,

Condor Flugdienst GmbH , Neu-Isenburg (Tyskland), företrätt av S. Lünenbürger, K. Reiter och A. Rosenfeld, Rechtsanwälte,

klagande,

i vilket de andra parterna är:

Ryanair DAC , Swords (Irland), företrätt av I.-G. Metaxas-Maranghidis, dikigoros, S. Rating, abogado, och E. Vahida, avocat,

sökande i första instans

Europeiska kommissionen , företrädd av I. Barcew, V. Bottka och L. Nicolae, samtliga i egenskap av ombud,

svarande i första instans

Förbundsrepubliken Tyskland , inledningsvis företrädd av J. Möller och P.‑L. Krüger, båda i egenskap av ombud, därefter av J. Möller och V. Piegsa, båda i egenskap av ombud,

intervenient i första instans

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos (referent) samt domarna N. Fenger, S. Rodin, O. Spineanu-Matei och N. Piçarra,

generaladvokat: A. Biondi,

justitiesekreterare: handläggaren M. Longar,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 november 2025,

och efter att den 26 mars 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Klaganden Condor Flugdienst GmbH (nedan kallat Condor) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 8 maj 2024, Ryanair/kommissionen (Condor; omstruktureringsstöd) (T‑28/22, EU:T:2024:301) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen Europeiska kommissionens beslut C(2021) 5729 final av den 26 juli 2021 om statligt stöd SA.63203 (2021/N) – Tyskland – Omstruktureringsstöd för Condor (nedan kallat det omtvistade beslutet).

I. Tillämpliga bestämmelser

A. EUF-fördraget

2 Artikel 107 FEUF föreskriver följande:

”1. Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

2. Förenligt med den inre marknaden är

…

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,

…

3. Som förenligt med den inre marknaden kan anses

…

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

…”

B. Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering

3 I punkt 9 i riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (EUT C 249, 2014, s. 1) (nedan kallade riktlinjerna) anges följande:

”En annan källa till oro är det problem med överdrivet risktagande som statligt stöd ger upphov till. Företag som räknar med att få undsättning när de råkar i svårigheter börja kanske tillämpa alltför riskabla och ohållbara affärsstrategier. Dessutom skulle utsikterna till undsättnings- och omstruktureringsstöd för ett givet företag på ett konstgjort sätt minska dess kapitalkostnader, vilket skulle ge det en oskälig konkurrensfördel på marknaden.”

4 Avsnitt ”3.5.2 Omstruktureringsstöd” i dessa riktlinjer, som återfinns avsnittet i riktlinjerna med rubriken ”3.5. Stödets proportionalitet/begränsning av stödet till ett minimum”, har följande lydelse i punkt 61: ”Stödbeloppet och stödnivån ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som stödmottagaren, aktieägarna eller den koncern stödmottagaren tillhör har. Framför allt måste en tillräcklig nivå av det egna bidraget till kostnaderna för omstruktureringen och ansvarsfördelningen garanteras, på det sätt som anges mer i detalj i detta avsnitt (3.5.2).” I detta hänseende specificerar punkterna 62–64 i riktlinjerna, i underavsnittet ”3.5.2.1 Eget bidrag”, kraven avseende ”eget bidrag”. I synnerhet anges i punkt 64 att egna bidrag i regel anses vara tillräckliga om de uppgår till minst 50 procent av omstruktureringskostnaderna.

5 Avsnitt ”3.5.2.2 Ansvarsfördelning” i riktlinjerna föreskriver följande i punkterna 65–69:

”65. Om statligt stöd ges i en form som förbättrar stödmottagarens aktieposition [position när det gäller eget kapital], till exempel när staten ger bidrag, skjuter till kapital eller skriver av skulder, kan detta få till effekt att skydda aktieägare och innehavare av efterställda fordringar från konsekvenserna av deras val att investera i det stödmottagande företaget. Detta kan skapa överdrivet risktagande och undergräva marknadsdisciplinen. Därför bör stöd för att täcka förluster endast ges på villkor som omfattar en lämplig ansvarsfördelning mellan befintliga investerare.

66. En lämplig ansvarsfördelning innebär vanligtvis att befintliga aktieägare och, vid behov, innehavare av efterställda fordringar måste bära tidigare förluster i sin helhet. Innehavare av efterställda fordringar bör bidra till att absorbera förluster antingen genom konvertering till aktier eller nedskrivning av kapitalbeloppet för de relevanta instrumenten. Därför bör statliga ingripanden endast göras efter det att förluster redovisats fullt ut och hänförts till befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar. … Under alla omständigheter bör utbetalningar från stödmottagaren till innehavare av eget kapital eller efterställda fordringar förhindras under omstruktureringsperioden i den mån det är möjligt enligt lag, såvida inte detta på ett oproportionerligt sätt skulle påverka dem som skjutit till nytt kapital.

67. En lämplig ansvarsfördelning innebär också att allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens aktieposition [position när det gäller eget kapital] bör beviljas på villkor som ger staten en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren, med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med de återstående aktierna [det återstående egna kapitalet] i företaget när förlusterna har redovisats.

68. [Europeiska k]ommissionen kan tillåta undantag från ett fullständigt genomförande av de åtgärder som anges i punkt 66 om dessa åtgärder i annat fall skulle leda till orimliga resultat. Sådana situationer kan till exempel uppstå om stödbeloppet är litet i jämförelse med det egna bidraget, eller om den berörda medlemsstaten visar att innehavare av efterställda fordringar skulle få mindre i ekonomiska termer än i ett normalt insolvensförfarande och om inget statligt stöd beviljades.

69. Kommissionen kommer inte systematiskt att kräva ett bidrag från innehavare av prioriterade skulder för att återställa stödmottagarens [eget kapital]. Den kan dock behandla sådana bidrag som skäl för att minska den nödvändiga omfattningen av åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen i enlighet med punkt 90.”

6 Underavsnittet ”3.6.1 Principen om att stöd får beviljas endast en gång” i dessa riktlinjer, som återfinns i riktlinjernas avsnitt med rubriken ”3.6 Negativa effekter”, har följande lydelse i punkt 70:

”För att minska överdrivet risktagande, incitament till överdrivet risktagande och potentiell snedvridning av konkurrensen bör stöd till företag i svårigheter beviljas för en enda omstruktureringsåtgärd. Detta är principen om att ett stöd får beviljas en enda gång. …”

7 Avsnitt ”3.6. Negativa effekter” i riktlinjerna innehåller dessutom underavsnitt ”3.6.2 Åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen”, vari punkterna 76–93 i riktlinjerna återfinns.

II. Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet

8 Bakgrunden till tvisten, enligt vad som framgår av punkterna 2–10 i den överklagade domen, kan sammanfattas enligt följande.

9 Condor är ett tyskt flygbolag som bedriver charterflygverksamhet. Bolaget tillhandahåller lufttransporttjänster till enskilda kunder, researrangörer och resebyråer. Dess tjänster utgår från flera flygplatser, särskilt i Tyskland, och det är inriktat på marknaden för fritidsresor.

10 Under perioden 2019–2021 kom Condor i åtnjutande av flera statliga stödåtgärder. Dessa kan delas in i två grupper; stödåtgärder som syftade till att få bukt med Condors ekonomiska svårigheter till följd av att dess tidigare moderbolag, Thomas Cook Group plc (nedan kallat Thomas Cook), var insolvent, samt stödåtgärder för att avhjälpa de skador som bolaget lidit till följd av de reserestriktioner som infördes i samband med covid-19-pandemin.

11 Vad gäller sistnämnda kategori beviljades Condor successivt två individuella stödåtgärder avsedda att avhjälpa de skador som bolaget hade lidit till följd av de reserestriktioner som infördes i samband med pandemin. Den första stödåtgärden avsåg perioden mellan den 17 mars och den 31 december 2020 (nedan kallad 2020 års covid-19-stöd) och tillhandahölls i form av två lån på sammanlagt 550 miljoner euro (nedan kallade 2020 års covid-19-lån), täckta av en statlig garanti. Den andra avsåg perioden mellan den 1 januari och den 31 maj 2021.

12 Tribunalen ogiltigförklarade ett första beslut av kommissionen avseende 2020 års covid-19-stöd i sin dom av den 9 juni 2021, Ryanair/kommissionen (Condor; Covid-19) (T‑665/20, EU:T:2021:344). Kommissionen antog därefter beslut C(2020) 5730 final av den 26 juli 2021 om statligt stöd SA.56867 (2020/N, f.d. 2020/PN) – Tyskland – Kompensation till Condor för skador till följd av covid-19-pandemin (nedan kallat 2020 års beslut om covid-19-stöd i ändrad lydelse), vari institutionen drog slutsatsen att 2020 års covid-19-stöd var förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.2 b FEUF. I 2020 års beslut om covid-19-stöd i ändrad lydelse ansåg kommissionen bland annat, på grundval av uppgifter tillhandahållna av de tyska myndigheterna i efterhand, att Condor hade överkompenserats med 91,745 miljoner euro jämte ränta.

13 Genom det omtvistade beslutet godkände kommissionen, med stöd av artikel 107.3 c FEUF och riktlinjerna en stödåtgärd i syfte att stödja omstruktureringen och den fortsatta driften av Condors verksamhet (nedan kallad den aktuella åtgärden), vilken består av två delar. Den första delen består dels av en ändring av villkoren för 2020 års covid-19-lån, dels av en delvis avskrivning av skulder på 90 miljoner euro till följd av dessa lån. Den andra delen består i avskrivning av en skuld på 20,2 miljoner euro, motsvarande den ränta som Condor skulle betala till följd av 2020 års beslut om covid-19-stöd i ändrad lydelse.

III. Talan vid tribunalen och den överklagade domen

14 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 januari 2022 väckte Ryanair DAC talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

15 Ryanair åberopade tio grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avsåg att den aktuella åtgärden inte omfattades av tillämpningsområdet för riktlinjerna. Som andra grund gjordes det gällande en uppenbart oriktig bedömning vad gäller påvisandet av ett marknadsmisslyckande och sociala svårigheter. Såvitt avser den tredje till och med den sjätte grunden gjorde Ryanair gällande att kommissionen inte hade visat att det var nödvändigt med statligt ingripande och ett sådant ingripandes stimulanseffekt, att det fanns en realistisk, sammanhållen och omfattande omstruktureringsplan som kunde återställa Condor långsiktiga lönsamhet samt att den aktuella åtgärden var lämplig och proportionerligt. Ryanair gjorde som sjunde grund gällande att kommissionen hade gjort fel i sin granskning av den aktuella åtgärdens negativa effekter. Som åttonde grund gjordes det gällande en överträdelse av principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet. Den nionde och den tionde grunden avsåg ett åsidosättande av Ryanairs processuella rättigheter respektive av motiveringsskyldigheten.

16 Tribunalen avvisade i den överklagade domen den första till den åttonde grunden. Tribunalen prövade därefter Ryanairs nionde grund, avseende åsidosättande av bolagets processuella rättigheter, i vilken Ryanair i huvudsak hade gjort gällande åtta delar (som tribunalen betecknade som ”indicier”) avseende innehållet i det omtvistade beslutet. Dessa delar motsvarade de omständigheter som hade åberopats i de åtta första grunderna i Ryanairs talan om ogiltigförklaring och som skulle visa att kommissionen borde ha hyst tvivel under den preliminära granskningen av den aktuella åtgärden.

17 Efter att ha underkänt de fem första delarna i denna grund fann tribunalen, vad gäller den sjätte delgrunden, att Ryanair hade styrkt att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida den aktuella åtgärden uppfyllde kravet i punkt 67 i riktlinjerna. Efter att ha gjort en bokstavlig, kontextuell och teleologisk tolkning av punkt 67 påpekade tribunalen nämligen, i punkt 233 i den överklagade domen, att kommissionen, mot bakgrund av denna tolkning, inte utan tvivel kunde dra slutsatsen att åtgärden i fråga inte omfattades av tillämpningsområdet för punkt 67 och underlåta att undersöka huruvida åtgärden uppfyllde kraven i denna punkt.

18 Vad vidare gäller den sjunde delgrunden, som avsåg att kommissionen hade gjort fel i sin granskning av den aktuella åtgärdens negativa effekter, påpekade tribunalen, i punkt 237 i den överklagade domen, att det av skäl 150 i det omtvistade beslutet framgår att kommissionen, i fråga om kalibreringen av de åtgärder som syftade till att begränsa snedvridningen av konkurrensen, bland annat beaktade det egna bidragets storlek liksom ansvarsfördelningen i förevarande fall. Tribunalen drog härav slutsatsen, i punkt 238 i den överklagade domen, att de tvivel som kommissionen borde ha hyst beträffande iakttagandet av kravet i punkt 67 i riktlinjerna vad gäller en lämplig ansvarsfördelning nödvändigtvis påverkade kommissionens bedömning i skälen 141–152 i det omtvistade beslutet, vad gäller omfattningen av de på Condor tillämpliga åtgärderna, avsedda att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

19 I punkt 241 i den överklagade domen slog tribunalen fast att kommissionens underlåtenhet att pröva huruvida kravet avseende en lämplig ansvarsfördelning i punkt 67 i riktlinjerna var uppfyllt gjorde att denna granskning var ofullständig och otillräcklig vad gäller den aktuella åtgärdens negativa effekter och, i synnerhet, vad gäller kalibreringen av åtgärderna för att begränsa snedvridningen av konkurrensen, vars omfattning bland annat beror på graden av ansvarsfördelning. Tribunalen drog, i punkt 242 i den överklagade domen, slutsatsen att den ofullständiga och otillräckliga granskningen med avseende på kraven på ansvarsfördelning och den aktuella åtgärdens negativa effekter tydde på de tvivel som kommissionen borde ha hyst i detta avseende.

20 Under dessa omständigheter fann tribunalen att Ryanair hade styrkt att kommissionen borde ha hyst tvivel som motiverade att man skulle ha inlett det förfarande som avses i artikel 108.2 FEUF. Tribunalen ogiltigförklarade följaktligen det omtvistade beslutet, utan att det var nödvändigt att pröva vare sig Ryanairs åttonde delgrund, avseende en överträdelse av principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, eller Ryanairs tionde grund, avseende ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

IV. Parternas yrkanden

21 Condor har yrkat att domstolen ska

– upphäva den överklagade domen,

– ogilla talan i mål T‑28/22, och

– förplikta Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen och i målet om överklagande.

22 Ryanair har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta Condor att ersätta samtliga rättegångskostnader i förevarande mål.

23 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

– bifalla överklagandet, upphäva den överklagade domen och ogilla talan i mål T‑28/22, samt

– förplikta Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen och i målet om överklagande.

24 Förbundsrepubliken Tyskland har yrkat att domstolen ska

– bifalla överklagandet, och

– förplikta Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna.

V. Prövning av begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet

25 Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande den 26 mars 2026 begärde Condor, genom handling som inkom till domstolens kansli den 5 maj 2026, att det muntliga förfarandet skulle återupptas.

26 Till stöd för denna begäran har Condor gjort gällande att generaladvokatens förslag till avgörande inte i tillräcklig utsträckning behandlar frågan huruvida skäl 135 i det omtvistade beslutet innehåller en analys som överensstämmer med den som krävs enligt punkt 67 i riktlinjerna.

27 Generaladvokaten har nämligen i sitt förslag till avgörande föreslagit att denna fråga inte ska besvaras och att överklagandet inte ska bifallas såvitt avser den andra grunden av skäl som hänför sig till att den inte kan tas upp till prövning. Generaladvokaten har därvidlag grundat sig på en alltför restriktiv tolkning av de argument som Condor, kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har anfört. En sådan fråga kräver emellertid en mer ingående prövning.

28 Condor har vidare gjort gällande att generaladvokaten i sitt förslag till avgörande inte i tillräcklig utsträckning undersökt osäkerheten kring tolkningen av punkt 67 i riktlinjerna samt fastställt kommissionens motiveringsskyldighet på ett felaktigt sätt.

29 Domstolen erinrar i detta hänseende om att enligt artikel 252 andra stycket FEUF ska generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är inte bunden av vare sig generaladvokatens förslag till avgörande eller av den motivering som han eller hon lagt till grund för det (dom av den 21 maj 2026, Mr Green, C‑198/24, EU:C:2026:415, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

30 Vidare finns det varken enligt stadgan för Europeiska unionens domstol eller dess domstolens rättegångsregler någon möjlighet för de parter eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna eller de berörda inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som han eller hon har prövat i detta, kan följaktligen inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta det muntliga förfarandet (dom av den 21 maj 2026, Mr Green, C‑198/24, EU:C:2026:415, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

31 Av detta följer att Condors begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet ska avslås, såvitt begäran syftar till att göra det möjligt för Condor att bemöta den ståndpunkt som generaladvokaten gett uttryck för i sitt förslag till avgörande och precisera vissa faktiska och rättsliga omständigheter, vilka för övrigt redan har diskuterats under det skriftliga och muntliga förfarandet vid domstolen.

32 Enligt artikel 83 i domstolens rättegångsregler får domstolen förvisso, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst genom särskilt uppsatt beslut besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i domstolens stadga.

33 I förevarande fall anser dock domstolen att den efter den skriftliga handläggningen och den muntliga förhandling som hållits i målet har tillgång till alla uppgifter som är nödvändiga för att avgöra målet om överklagande.

34 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att besluta att återuppta den muntliga delen av förfarandet.

VI. Prövning av överklagandet

35 Condor har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser att punkt 67 i riktlinjerna inte är tillämplig på den aktuella åtgärden. Den andra grunden avser att det inte råder några tvivel om att punkt 67 inte har åsidosatts. Slutligen avser den tredje grunden att det påstådda felet inte påverkade slutet i det omtvistade beslutet.

A. Upptagande till prövning

1. Parternas argument

36 Ryanair har påpekat att kommissionen, till följd av den överklagade domen, antog beslut C(2024) 5322 final av den 29 juli 2024 i ärende SA.63203 (2024/C) (f.d. 2021/N) – Tyskland – Omstruktureringsstöd till Condor (EUT C, C/2024/5533), varigenom det inleddes ett formellt granskningsförfarande i syfte att anta ett nytt beslut om omstruktureringsstödet till Condor. Ryanair har gjort gällande att den omständigheten att det sannolikt kommer antas ett sådant beslut ger upphov till tvivel inte bara om huruvida Condor har ett berättigat intresse av att få saken prövad inom ramen för förevarande överklagande, utan även om ”ställningen” för ett eventuellt nytt beslut för det fall den överklagade domen upphävs.

37 Condor, Förbundsrepubliken Tyskland och kommissionen anser att överklagandet kan tas upp till prövning.

2. Domstolens bedömning

38 Det följer av domstolens fasta praxis att varje fysisk eller juridisk person som inger ett överklagande måste ha ett berättigat intresse av att få saken prövad. Huruvida detta intresse föreligger måste bedömas med hänsyn dels till saken i överklagandet, dels till tidpunkten för överklagandet. Om detta väsentliga krav inte iakttas, så är det ett rättegångshinder som utgör tvingande rätt och som unionsdomstolen när som helst kan pröva ex officio (dom av den 26 september 2024, Orlen/kommissionen, C‑255/22 P, EU:C:2024:790, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

39 Dessutom måste det berättigade intresset av att få saken prövad, liksom saken i målet, bestå fram till dess att domstolsavgörandet meddelas. I annat fall kan det medföra att unionsdomstolen, i förekommande fall ex officio, konstaterar att det saknas anledning att döma i målet (dom av den 26 september 2024, Orlen/kommissionen, C‑255/22 P, EU:C:2024:790, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

40 Det berättigade intressen av att få saken prövad förutsätter generellt att ett bifall till överklagandet kan medföra en fördel för den fysiska eller juridiska person som överklagat. Den frågan ska i alla händelser bedömas konkret (dom av den 26 september 2024, Orlen/kommissionen, C‑255/22 P, EU:C:2024:790, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

41 Ryanair har i förevarande fall bestritt att överklagandet kan tas upp till prövning med hänvisning dels till att kommissionen har inlett ett formellt granskningsförfarande i syfte att anta ett nytt beslut om omstruktureringsstödet till Condor, dels till att den omständigheten att detta beslut därför sannolikt kommer antas innebär att Condor inte längre har något berättigat intresse av att vidhålla förevarande överklagande.

42 Vid förhandlingen vid domstolen bekräftades det att kommissionen, efter antagandet av det ovan i punkt 36 nämnda beslutet att inleda förfarandet, faktiskt hade antagit beslut (EU) 2025/2178 av den 28 april 2025 om det statliga stödet SA.63203 (2024/C) (f.d. 2021/N) som Tyskland har genomfört för Condor Flugdienst GmbH, varigenom kommissionen kom fram till att den aktuella åtgärden är förenlig med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 c FEUF.

43 Såsom Condor och kommissionen har påpekat kan antagandet av beslut 2025/2178 inte påverka Condors berättigade intresse av att få saken prövad i förevarande mål om överklagande. Detta beslut, enligt vilket den aktuella åtgärden är förenlig med den inre marknaden, har nämligen inte till verkan att det omtvistade beslut som tribunalen fastställde är rättsstridigt legaliseras retroaktivt. Om Condor vinner framgång med sitt överklagande, så skulle det omtvistade beslutet på nytt få rättsverkningar från och med dess antagande. Härav följer att förevarande överklagande, oaktat antagandet av beslut 2025/2178, kan medföra en fördel för Condor.

44 Överklagandet kan följaktligen tas upp till prövning.

B. Prövning i sak

1. Den första grunden

a) Parternas argument

45 Condor har genom sin första grund, som består av tre delar, gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 208–231 i den överklagade domen, fann att kommissionen borde ha tillämpat punkt 67 i riktlinjerna på en delvis avskrivning av skulder, såsom den i den aktuella åtgärden.

46 Condor anser för det första att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av tillämpningsområdet för denna punkt 67.

47 Vad gäller bokstavstolkningen av punkt 67 avser formuleringen ”med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till” (vilket återfinns i den sista delen av punkten) nämligen endast en situation där det har förekommit ett kapitaltillskott, såsom tribunalen angav i punkt 215 i den överklagade domen. Tribunalen utvidgade dock tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna till att omfatta alla andra former av stöd som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital och vilka avses i punkt 65 i dessa riktlinjer, däribland skuldavskrivning.

48 Därigenom skapade tribunalen, i punkterna 216–218 i den överklagade domen, en konstlad inkonsekvens mellan den sista delen av punkt 67 och inledningen i samma punkt, vari det generella uttrycket ”stöd som förbättrar stödmottagarens [position när det gäller eget kapital]” används. Condor har i detta avseende påstått att en skuld som avskrivits av staten inte längre ska betalas och heller inte längre ska återbetalas av gäldenären, varför det i ett sådant fall inte kan anses att det belopp som staten avstår från har ”betalats” till mottagaren av skuldavskrivningen. Det bör dessutom beaktas att punkterna 65–68 i dessa riktlinjer, i vilka begreppet ansvarsfördelning preciseras, inte är formulerade på ett slutgiltigt och uttömmande sätt.

49 Vad därefter gäller den kontextuella tolkningen av punkt 67 har Condor gjort gällande att tribunalen, i punkt 214 i den överklagade domen, angav att nämnda punkt 67 måste ha ett tillämpningsområde som är identiskt med tillämpningsområdet för punkterna 65 och 66 i dessa riktlinjer, trots att tribunalen medgav att de krav som uppställs i punkterna 66 och 67 i riktlinjerna är självständiga. Tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna är dock snävare än det för punkt 66 i riktlinjerna och omfattar inte skuldavskrivning.

50 Punkt 67 avser således endast kapitaltillskott, eftersom de leder till att den som tillskjutit kapital erhåller en andel i stödmottagarens aktiekapital och därmed i princip får rätt till en andel av kapitalvinsterna. Nämnda punkt 67 gör det således möjligt att kontrollera att de statliga kapitaltillskotten inte beviljas på osedvanliga villkor och att staten beviljas en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster i förhållande till det återstående egna kapitalet. Om tillämpningsområdet för punkt 67 utsträcktes till att omfatta beviljande av bidrag samt skuldavskrivning, så skulle detta medföra en orimligt stor fördel för staten.

51 Condor har tillagt att bestämmelserna om statligt stöd, i motsats till vad tribunalen angav i punkt 225 i den överklagade domen, inte kräver att en stat, när den beviljar omstruktureringsstöd, oaktat stödets form, ska få del av de framtida kapitalvinsterna för mottagaren av detta stöd. Det är nämligen inte möjligt att uppnå samma ansvarsfördelning genom alla former av statligt stöd. Vidare är det endast när det är fråga om en åtgärd i form av kapitaltillskott som en andel i stödmottagarens framtida kapitalvinster utgör en naturlig del av åtgärden.

52 I motsats till vad som anges i punkt 218 i den överklagade domen anser Condor att den påstådda inkonsekvensen i ordalydelsen i riktlinjerna, vilken enligt tribunalen ”kan tillskrivas kommissionen som ligger bakom nämnda riktlinjer”, under alla omständigheter inte kan tvinga kommissionen att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF.

53 Vad slutligen gäller målet med punkt 67 i dessa riktlinjer utvidgade tribunalen, i punkterna 226–229 i den överklagade domen, på ett rättsstridigt sätt detta till att omfatta det mål som ligger till grund för punkterna 65 och 66 i riktlinjerna, det vill säga att undvika överdrivet risktagande. En avskrivning av skulder medför emellertid inte samma överdrivna risktagande som den som följer av ett kapitaltillskott. Condor har i detta avseende påpekat att den omständigheten att staten beviljas en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster inte nödvändigtvis minskar de incitament som ett företag kan ha att ta alltför stora risker för att generera större vinst. Punkt 67 har nämligen varken samma logik eller samma mål som punkt 66 i riktlinjerna, eftersom innehållet i och tillämpningen i tiden av dessa punkter skiljer sig åt. För övrigt har kommissionen i sin tidigare beslutspraxis avseende statligt stöd i form av ett kapitaltillskott endast krävt att staten beviljas en andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster.

54 Condor har under alla omständigheter hävdat att en utvidgning av tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna inte är motiverad i en sådan situation som den nu aktuella, där omstruktureringen genomförs med stöd av en privat investerare som investerar i stödmottagaren på de bästa villkoren för Condor och för återbetalning av de statliga lånen. Condor har erinrat om att investeringsfondens Attestor Ltd:s förvärv av Condor var avhängigt av att den aktuella åtgärden beviljas och om att detta förvärv erbjöd de bästa villkoren för återbetalning av de statliga lånen. I en sådan situation återspeglar de villkor som denna privata investerare godtagit för att förvärva stödmottagaren sålunda storleken på den avskrivna skulden och stödmottagarens framtida vinst samt fördelningen av denna mellan staten och den privata investeraren.

55 För det andra anser Condor att även om det antas att tribunalen inte gjorde en felaktig tolkning av punkt 67 i riktlinjerna, så har den under alla omständigheter på ett otillbörligt sätt inkräktat på kommissionens befogenheter och det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har vid tolkningen av sina egna riktlinjer.

56 Frågan huruvida punkt 67 är tillämplig på skuldavskrivning omfattas av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av dessa riktlinjer. I punkt 219 i den överklagade domen fann tribunalen att ordalydelsen i punkt 67 ”kan tolkas på flera sätt”. Kommissionens ståndpunkt att tillämpningen av punkt 67 ska begränsas till statliga kapitaltillskott är åtminstone rimlig. Genom att inte begränsa sin prövning av denna punkt till ett rimlighetstest ersatte tribunalen på ett rättsstridigt sätt kommissionens bedömning med sin egen.

57 Vidare beaktade tribunalen inte den omständigheten att kommissionen i sin beslutspraxis aldrig har krävt att staten ska beviljas en andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster när det är fråga om ett statligt stöd som består i en delvis avskrivning av skulder.

58 För det tredje har Condor gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 223 i den överklagade domen, slog fast ”att medlemsstaterna och kommissionen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller deras skyldighet att uppfylla kravet i punkt 67 i riktlinjerna för [statligt stöd till] undsättning och omstrukturering”.

59 Enligt Condor gjorde tribunalen en alltför snäv tolkning av punkt 68 i dessa riktlinjer. Om tillämpningsområdena för punkterna 66 respektive 67 i riktlinjerna anses sammanfalla, såsom tribunalen antydde i punkt 225 i den överklagade domen, så skulle det nämligen vara nödvändigt att göra en vid tolkning av punkt 68 i riktlinjerna, så att den kan omfatta såväl punkt 66 som punkt 67 i riktlinjerna. En sådan tolkning gör sig än mer gällande då tillämpningen av nämnda punkt 67 på avskrivningen av skulder skulle kunna gynna staten i förhållande till privata kapitalleverantörer eller innehavare av avskrivna fordringar som inte åtnjuter samma fördel.

60 Dessutom åsidosatte tribunalen, i punkt 223 i den överklagade domen, artikel 107.3 FEUF. Det följer nämligen av domstolens praxis att medlemsstaterna har en bibehållen rätt att till kommissionen anmäla planerade statliga stöd som inte uppfyller samtliga villkor i riktlinjerna. Därmed hindrar inte en stödåtgärd som inte uppfyller kraven avseende ansvarsfördelning, i den mening som avses i punkterna 65–69 i dessa riktlinjer, kommissionen från att tillämpa artikel 107.3 FEUF direkt. I förevarande fall motiverar Attestors deltagande i omstruktureringen av Condor åtminstone att man avviker från punkt 67 i riktlinjerna och tillämpar nämnda artikel 107.3 direkt.

61 Ryanair anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.

b) Domstolens bedömning

62 Vad gäller den första grundens första del, som i huvudsak avser tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna, ska det erinras om att enligt domstolens praxis, som nämns i punkt 209 i den överklagade domen, ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 23 april 2026, NOI – Blagoevgrad, C‑116/25, EU:C:2026:336, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

63 Detsamma gäller för riktlinjer antagna av kommissionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2023, Est Wind Power, C‑11/22, EU:C:2023:765, punkt 46).

64 Det ska påpekas att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det av en bokstavlig, kontextuell och teleologisk tolkning av punkt 67 i riktlinjerna följer att kravet på en ”lämplig ansvarsfördelning” i punkt 67 även avser en situation där stödåtgärden består i en skuldavskrivning.

65 Nämnda punkt 67 anger nämligen följande: ”En lämplig ansvarsfördelning innebär också att allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens [position när det gäller eget kapital] bör beviljas på villkor som ger staten en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren, med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med [det återstående egna kapitalet] i företaget när förlusterna har redovisats.”

66 Såsom tribunalen slog fast i punkterna 210–213 i den överklagade domen är punkt 67 således tillämplig på ”allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens [position när det gäller eget kapital]”, det vill säga bland annat på bidrag, kapitaltillskott och skuldavskrivning, såsom framgår av punkt 65 i riktlinjerna.

67 I detta avseende kan den omständigheten att det i punkt 67 i riktlinjerna hänvisas till ”statligt kapital som skjutits till” inte begränsa tillämpningsområdet för denna punkt 67 så att det endast omfattar stöd genom kapitaltillskott. Dels hänvisar nämligen, såsom tribunalen konstaterade i punkt 217 i den överklagade domen, denna del av punkt 67 i riktlinjerna till kravet på att staten ska ges en ”rimlig andel” av stödmottagarens framtida kapitalvinster. Dels, och framför allt, överensstämmer tillämpningen av punkt 67 på allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital med tillämpningsområdena för punkterna 65 och 66 i riktlinjerna (vilket tribunalen angav i punkt 222 i den domen), varvid dessa tre punkter omfattas av samma underavsnitt i riktlinjerna, med rubriken ”3.5.2.2 Ansvarsfördelning”.

68 Condor kan i detta hänseende inte med framgång göra gällande att punkt 67 i riktlinjerna har ett snävare tillämpningsområde än det som gäller för punkterna 65 och 66 i dessa riktlinjer. Såsom tribunalen slog fast i punkt 225 i den överklagade domen finns det nämligen inget som tyder på att punkterna 65–67 i dessa riktlinjer ska anses ha olika tillämpningsområden, beroende på vilken form det statliga stödet har, förutsatt att ett sådant stöd förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital. I synnerhet tyder den generella systematiken bakom kraven i punkterna 66 och 67 i nämnda riktlinjer liksom deras kumulativa karaktär på att kraven, liksom punkt 65 i riktlinjerna, är tillämpliga på allt statligt stöd som syftar till en sådan förbättring.

69 Slutligen gjorde tribunalen en riktig bedömning när den, i punkt 226 i den överklagade domen, påpekade att, såsom framgår av flera punkter i riktlinjerna, punkt 67 i riktlinjerna och de andra punkterna om ansvarsfördelning syftar till att förebygga överdrivet risktagande. Såsom framgår av punkt 9 i dessa riktlinjer avser detta syfte en situation där företag som räknar med att undsättas när de råkar i svårigheter kanske börjar tillämpa alltför riskabla och ohållbara affärsstrategier. Såsom tribunalen påpekade, i punkt 227 i den överklagade domen, föreligger ett sådant överdrivet risktagande för allt statligt stöd som ges i en form som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital, oavsett om stödet består av ett bidrag, ett kapitaltillskott eller en skuldavskrivning.

70 Härav följer att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att punkt 67 i riktlinjerna, mot bakgrund av en bokstavlig, kontextuell och teleologisk tolkning, är tillämplig på en sådan stödåtgärd som den nu aktuella, vilken består i en delvis avskrivning av skulder. Eftersom denna tolkning av tillämpningsområdet för punkt 67 inte bygger på en felaktig rättstillämpning, kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

71 Vad gäller den andra delen av denna grund, avseende hur omfattande domstolsprövningen av kommissionens utövande av sin befogenhet att anta och tolka sina egna riktlinjer skulle ha varit, framgår det av domstolens praxis att kommissionens antagande av riktlinjer utgör ett led i utövandet av institutionens exklusiva befogenhet att bedöma huruvida stödåtgärder är förenliga med den inre marknaden enligt artikel 107.3 FEUF. Kommissionen har härvidlag ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 11 januari 2024, Wizz Air Hungary/kommissionen, C‑440/22 P, EU:C:2024:26, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

72 Genom att dels fastställa sådana riktlinjer, utifrån vilka kommissionen ska bedöma om de stödåtgärder som medlemsstaterna planerar att bevilja är förenliga med den inre marknaden, dels offentliggöra dessa regler och på så sätt tillkännage att kommissionen hädanefter kommer att tillämpa riktlinjerna på de fall som omfattas av dem, begränsar emellertid kommissionen själv det utrymme för skönsmässig bedömning som den i detta avseende tillerkänns på grundval av artikel 107.3 c FEUF. Om den i detta sammanhang frångår dessa regler, så riskerar institutionen i princip att, i förekommande fall, anses ha åsidosatt allmänna rättsprinciper, såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2023, kommissionen/ Braesch m.fl., C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 90 och där angiven rättspraxis).

73 I förevarande fall prövade tribunalen i punkt 208 och följande punkter i den överklagade domen, inom ramen för tolkningen av punkt 67 i dessa riktlinjer, ifall kommissionen, såsom den hade gjort gällande i tribunalen, utan att ha anledning att hysa några tvivel kunde anse att åtgärden i fråga inte omfattades av tillämpningsområdet för punkt 67, med den innebörden att kommissionen inte var skyldig att undersöka huruvida denna åtgärd var förenlig med kravet i nämnda punkt.

74 Tribunalen har i detta avseende inte på något sätt inkräktat på kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av riktlinjerna. Tribunalen har nämligen, såsom den var skyldig att göra, gjort en strikt rättslig prövning av tolkningen av tillämpningsområdet för punkt 67 i riktlinjerna, utan att på något sätt ersätta kommissionens komplicerade ekonomiska bedömningar med sin egen bedömning.

75 Dessutom går det, i motsats till vad Condor och kommissionen har gjort gällande, inte att vinna framgång med argumentet att den tolkning av nämnda punkt 67 som kommissionen anförde vid tribunalen är ”sannolik” och därför måste godtas av tribunalen. Att godta kommissionens ståndpunkt skulle nämligen, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 67 i sitt förslag till avgörande, innebära att unionsdomstolarnas rättsliga prövning försvagas och att rättssäkerheten undergrävs, eftersom kommissionen skulle kunna hävda att riktlinjerna är inexakta, för att på så sätt undgå att på ett korrekt sätt tillämpa de regler som den har ålagt sig själv.

76 Condor kan dessutom inte vinna framgång med sitt argument att tribunalen inte beaktade den omständigheten att kommissionen i sin beslutspraxis aldrig har krävt att en andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster ska beviljas staten när det är fråga om ett statligt stöd som består i en delvis skuldavskrivning. Giltigheten av ett kommissionsbeslut kan nämligen inte bedömas i förhållande till institutionens beslutspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑321/21 P, EU:C:2023:713, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

77 Följaktligen kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

78 Vad slutligen gäller den tredje delen av denna grund är tribunalens bedömning i punkt 223 i den överklagade domen inte behäftad med någon felaktig rättstillämpning. För det första framgår det, i motsats till vad Condor har angett, tydligt av själva ordalydelsen i punkt 68 i riktlinjerna att denna punkt 68 endast anger ett undantag från kraven i punkt 66 i dessa riktlinjer och således inte avser punkt 67 i riktlinjerna.

79 För det andra kan Condor inte med framgång göra gällande att Attestors deltagande i omstruktureringen av Condor motiverade att kommissionen skulle avvika från punkt 67 i riktlinjerna och direkt tillämpa artikel 107.3 FEUF. Condors argument innebär nämligen att den omständigheten att Attestor valdes för att kunna återbetala de statliga lån som Condor hade tagit emot gör att det inte längre finns något behov av att tillämpa punkt 67. Såsom tribunalen angav i punkt 232 i den överklagade domen kan den framtida återbetalningen av den resterande delen av Condors skuld till staten inte motivera att statens andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster inte granskas, eftersom detta skulle innebära att kravet i nämnda punkt 67 fråntas all ändamålsenlig verkan. Dessutom innebär, såsom tribunalen påpekade i punkt 232, en delvis avskrivning av skulder till sin natur att den del av skulderna som inte har avskrivits ska återbetalas.

80 Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens tredje del. Överklagandet kan följaktligen inte bifallas såvitt avser denna grund.

2. Den andra grunden

81 Genom den andra grunden för överklagandet, som består av två delar, har Condor gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den slog fast att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida den aktuella åtgärden uppfyllde kravet i punkt 67 i riktlinjerna.

a) Upptagande till prövning

82 Ryanair har i första hand gjort gällande att den andra grunden för överklagandet, som bygger på argumentet att kommissionen tillämpade punkt 67 i riktlinjerna på ett korrekt sätt, inte kan tas upp till prövning. Genom att hävda att ”om bolaget uppnår goda resultat, så måste en större del av lånebeloppet återbetalas”, har Condor i själva verket nämligen begärt att domstolen ska ompröva de faktiska omständigheterna i ett mål som tribunalen redan har prövat, det vill säga de avtalsvillkor som reglerar ändring och avskrivning av de lån som beviljats Condor.

83 Därutöver konstaterade tribunalen enligt Ryanairs mening att bevisningen i det omtvistade beslutet inte innehöll några relevanta uppgifter vilka måste beaktas för att bedöma huruvida den aktuella åtgärden innehåller krav som ger Förbundsrepubliken Tyskland en andel av Condors framtida kapitalvinster, eller vilka gör det möjligt att fastställa huruvida statens andel av framtida kapitalvinster är rimlig. Samtliga dessa omständigheter ingår i bedömningen av de faktiska omständigheterna.

84 I detta avseende räcker det att påpeka att enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol är ett överklagande begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta faktiska omständigheterna. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör således inte, under förutsättning att de inte missuppfattats, en rättsfråga som i sig kan prövas i ett mål om överklagande vid domstolen (dom av den 4 oktober 2024, Ferriere Nord/kommissionen, C‑31/23 P, EU:C:2024:851, punkt 89 och där angiven rättspraxis).

85 Genom att begära att domstolen ska försäkra sig om att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 207 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen i det omtvistade beslutet inte hade kontrollerat huruvida den aktuella åtgärden uppfyllde kraven i punkt 67 i riktlinjerna, avser Condor att ifrågasätta tribunalens bedömning av resonemanget i detta beslut och, ytterst, av rekvisitet i punkt 67 avseende ansvarsfördelningen.

86 En sådan fråga utgör således en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande vid domstolen (se, analogt, dom av den 10 september 2024, kommissionen/Irland m.fl., C‑465/20 P, EU:C:2024:724, punkterna 111 och 112 samt där angiven rättspraxis).

87 Ryanairs invändning om rättegångshinder ska således avslås.

88 Under förhandlingen vid domstolen åberopade Ryanair dessutom ytterligare en avvisningsgrund avseende den andra grunden. Ryanair gjorde därvidlag gällande att kommissionens påståenden till stöd för denna andra grund, enligt vilka skälen 135 och 136 i det omtvistade beslutet innehåller en prövning enligt de krav som följer av punkt 67 i riktlinjerna, borde ha anförts inom ramen för ett anslutningsöverklagande, eftersom dessa påståenden i själva verket utgör en ny grund som Condor inte har åberopat i sitt överklagande.

89 Domstolen erinrar om att kommissionen, i egenskap av part i målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas, får inkomma med svarsskrivelse enligt artikel 172 i rättegångsreglerna. Enligt artikel 174 i rättegångsreglerna ska yrkandena i svarsskrivelsen avse att överklagandet helt eller delvis ska bifallas, ogillas eller ogillas. Enligt artikel 176 i rättegångsreglerna kan dessutom de parter som får inkomma med svarsskrivelse inge ett anslutningsöverklagande genom en separat handling, som ska vara åtskild från svarsskrivelsen. Anslutningsöverklagandet ska enligt artikel 178.1 och artikel 178.3 andra meningen i rättegångsreglerna avse upphävande, helt eller delvis, av tribunalens dom, på grundval av grunder och argument som inte får vara desamma som de som åberopats i svarsskrivelsen.

90 Det framgår av dessa bestämmelser, jämförda med varandra, att svarsskrivelsen inte får syfta till att tribunalens avgörande ska upphävas av skäl som är åtskilda från och självständiga i förhållande till dem som anförts i överklagandet. Sådana skäl kan nämligen endast anföras inom ramen för ett anslutningsöverklagande (dom av den 14 september 2023, Land Rheinland-Pfalz/Deutsche Lufthansa, C‑466/21 P, EU:C:2023:666, punkt 51, och dom av den 1 augusti 2025, Frankrike och kommissionen/CWS Powder Coatings m.fl., C‑71/23 P och C‑82/23 P, EU:C:2025:601, punkt 57).

91 I förevarande fall är det riktigt att Condor, inom ramen för den andra grunden för överklagandet, inte specifikt har hänvisat till skäl 135 i det omtvistade beslutet. Condors argument avseende denna grund är huvudsakligen grundade på den omständigheten att skäl 126 i detta beslut innehöll den prövning som krävs enligt punkt 67 i riktlinjerna.

92 Domstolen konstaterar emellertid att kommissionen i sin svarsskrivelse i huvudsak har framfört samma påstående som Condor har framfört i nämnda grund, nämligen att tribunalen felaktigt kom fram till att det omtvistade beslutet inte innehöll någon bedömning som visade att den aktuella åtgärden var förenlig med punkt 67. Kommissionen har i sin svarsskrivelse angett att ”kommissionen, utöver de delar av detta beslut vilka Condor har åberopat, framhåller att den i skäl 135 i nämnda beslut i vederbörlig ordning bedömde den aspekt av stödet som avser ansvarsfördelning”.

93 Den omständigheten att kommissionen har hänvisat till ett annat skäl i det omtvistade beslutet än det som Condor har angett, när båda dessa parters argument syftar till att få det fastställt att tribunalen gjorde sig skyldig till en och samma felaktiga rättstillämpning – nämligen att det omtvistade beslutet, i motsats till vad tribunalen slog fast, faktiskt innehåller en granskning som genomförts i enlighet med nämnda punkt 67 – kan under dessa omständigheter inte innebära att kommissionen ska anses ha framfört ett självständigt och åtskilt argument som borde ha anförts särskilt inom ramen för ett anslutningsöverklagande.

94 Därmed kan heller inte Ryanairs andra invändning om rättegångshinder godtas.

95 Härav följer att den andra grunden för överklagandet och kommissionens argument till stöd för denna grund kan tas upp till prövning.

b) Prövning i sak

1) Parternas argument

96 Condors andra grund består av två delar.

97 Condor anser för det första att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den, i punkt 207 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen inte hade undersökt huruvida den aktuella åtgärden uppfyllde kraven i punkt 67 i riktlinjerna. Enligt Condor innehåller det omtvistade beslutet nämligen tillräckliga uppgifter för att det ska anses att dessa krav är uppfyllda, och denna slutsats påverkas inte av att det saknas en uttrycklig hänvisning till punkt 67 i beslutet.

98 Dessutom underkände tribunalen, i punkt 232 i den överklagade domen, Condors argument att den framtida återbetalningen av den resterande delen av skulden till följd av 2020 års covid-19-lån kan anses säkerställa att staten ges en ”rimlig andel av framtida kapitalvinster” för Condor, i den mening som avses i nämnda punkt 67. Tribunalen har i detta avseende uppenbart missuppfattat Condors argument genom att undanskymma deras väsentliga innehåll och anse att Condor hade ”kompletterat motiveringen” av det omtvistade beslutet under förfarandets gång. Det framgår nämligen av skäl 126 i detta beslut att Attestors anbud erbjöd de bästa villkoren för återbetalning av de statliga lånen och att det finansieringsarrangemang som Attestor föreslog även återspeglade de potentiella framtida vinster som Condor kunde generera.

99 Condor har för det andra gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkt 232 i den överklagade domen, ansåg att säkerställandet av de bästa villkoren för återbetalning av de statliga lånen genom det arrangemang som Attestor hade föreslagit inte kunde anses säkerställa att staten ges en rimlig andel av framtida kapitalvinster, i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna.

100 Enligt Condor beviljas nämligen staten en sådan rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster, om förutsättningarna för att återbetala den del av skulden som inte avskrivits ”optimeras” (såsom i förevarande fall) tack vare bidrag från en privat investerare. Condor har erinrat om att det framgår av skäl 126 i det omtvistade beslutet att det av Attestor föreslagna finansieringsarrangemanget innehåller en delvis avskrivning och en tilläggsköpeskilling för vissa delar av de omstrukturerade lånen. Detta innebär att en större andel av lånebeloppet ska återbetalas om bolaget uppnår goda resultat. Återbetalningen, som är villkorad av att Condor uppnår vissa resultat, säkerställer följaktligen att staten beviljas en rimlig andel av Condors framtida kapitalvinster.

101 Kommissionen har gjort gällande att Condor har fog för sitt påstående att det omtvistade beslutet innehåller tillräckliga uppgifter för att det ska anses att kraven i punkt 67 i riktlinjerna har iakttagits i förevarande fall, trots att det saknas en uttrycklig hänvisning till punkt 67 i detta beslut.

102 Kommissionen har angett att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av nämnda punkt 67 till och med mot bakgrund av de konventionella metoderna för tolkning av unionsbestämmelser, i det att den utvidgade tillämpningsområdet för punkten bortom de personkategorier som berörs av problemet med överdrivet risktagande, nämligen befintliga investerare.

103 Tribunalen bortsåg helt från bedömningen i det omtvistade beslutet av frågan huruvida stödåtgärden innebar en lämplig ansvarsfördelning. Det framgår nämligen av skäl 135 i detta beslut att den tidigare ägaren av aktierna i Condor förlorade hela värdet av sitt innehav och inte kunde dra någon nytta av den framgångsrika omstruktureringen av Condor, medan Condors borgenärer avskrev nästan alla sina fordringar. Kommissionen drog således i skäl 136 i nämnda beslut slutsatsen att omstruktureringsstödet medförde en lämplig ansvarsfördelning, vilket räcker för att visa att punkterna 66 och 67 i riktlinjerna har iakttagits.

104 Kommissionen har i detta sammanhang gjort gällande att institutionen uppmärksammade tribunalen på de relevanta faktiska omständigheter som låg till grund för dess bedömning i skälen 135 och 136 i samma beslut. Tribunalen tog dock inte dessa väsentliga omständigheter i beaktande.

105 Förbundsrepubliken Tyskland har i huvudsak gjort gällande att det i förevarande fall till och med skulle ha varit rimligt att tyska staten inte fick ta del av framtida kapitalvinster för Condor.

106 Ryanair har hävdat att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund. I motsats till vad Condor har gjort gällande behandlar det omtvistade beslutet, och i synnerhet inte skäl 126 däri, inte frågan huruvida statens andel av Condors framtida kapitalvinster är rimlig, i den mening som avses i punkt 67 i riktlinjerna.

107 Vad gäller påståendet att tribunalens dom är bristfälligt motiverad har Ryanair påstått att det framgår av punkt 232 i den överklagade domen att tribunalen beaktade det omtvistade beslutet i dess helhet, inbegripet skälen 126, 135 och 136 däri.

2) Domstolens bedömning

108 Vad gäller den andra grundens första del, vari Condor har kritiserat tribunalen för att inte ha gjort någon bedömning av innehållet i det omtvistade beslutet, ska det påpekas att tribunalen, i punkt 207 i den överklagade domen, konstaterade att kommissionen i detta beslut hade underlåtit att undersöka huruvida den aktuella åtgärden uppfyllde de krav som uppställs i punkt 67 i riktlinjerna. Enligt tribunalen finns det inte något i beslutet som tyder på att kommissionen hade undersökt frågan om huruvida den aktuella åtgärden hade beviljats på villkor som säkerställde att Förbundsrepubliken Tyskland gavs en rimlig andel av Condors framtida kapitalvinster.

109 För att pröva huruvida det finns fog för den första delgrunden ska domstolen fastställa tillämpningsområdet för punkt 67. Såsom det erinrats om i punkt 62 ovan ska detta göras mot bakgrund av ordalydelsen i punkt 67, det sammanhang i vilket punkten ingår och det mål som eftersträvas med den.

110 Vad gäller ordalydelsen i punkt 67 i riktlinjerna, föreskrivs i denna punkt (såsom det har erinrats om i punkt 65 ovan) att en lämplig ansvarsfördelning också innebär att allt statligt stöd som förbättrar stödmottagarens position när det gäller eget kapital bör beviljas på villkor som ger staten en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster, med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till i jämförelse med företagets återstående egna kapital, när förlusterna har redovisats.

111 I nämnda punkt 67, som endast innehåller en mening, föreskrivs sålunda dels en skyldighet att under vissa omständigheter ge staten en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster, dels bestämmelser om hur denna andels ”rimlighet” ska bedömas. Nämnda andel ska nämligen vara rimlig med tanke på den mängd statligt kapital som skjutits till ”i jämförelse med [företagets återstående egna kapital,] när förlusterna har redovisats”. Det egna kapital som återstår efter förlusterna är följaktligen det enda referensbelopp som gör det möjligt att bedöma huruvida de framtida kapitalvinster som ska tillfalla staten är ”rimliga”. Detta är en viktig uttrycklig indikation på att staten endast ska ges en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren när stödmottagaren har återstående kapital efter det att förlusterna har beaktats.

112 Det sammanhang i vilket nämnda punkt 67 ingår bekräftar denna tolkning. Punkterna 65 och 66 i underavsnitt ”3.5.2.2 Ansvarsfördelning” i riktlinjerna hänvisar uttryckligen till befintliga investerare, befintliga aktieägare och innehavare av efterställda fordringar. Ansvarsfördelningen, i den mening som avses i dessa två punkter, rör således inte situationen för nya investerare.

113 Punkt 65 i dessa riktlinjer anger nämligen att stöd för att täcka förluster endast bör ges på villkor som innebär en lämplig ansvarsfördelning mellan befintliga investerare. I punkt 66 i riktlinjerna tilläggs att en lämplig ansvarsfördelning vanligtvis innebär att befintliga aktieägare och, vid behov, innehavare av efterställda fordringar måste bära tidigare förluster i sin helhet.

114 Begreppet ”lämplig ansvarsfördelning”, som avses i punkt 67 i riktlinjerna, ska ges samma innebörd som den som tydligt framgår av de två andra punkterna i samma underavsnitt i dessa riktlinjer. Det rör sig med andra ord om ansvarsfördelningen mellan stödmottagarens befintliga aktieägare liksom innehavare av efterställda fordringar. Begreppet är alltså inte relevant för nya investerare som investerar i detta företag efter det att det statliga stödet beviljades.

115 Det följer således av en bokstavlig och kontextuell tolkning av punkt 67 att kravet på att staten ska säkerställas en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren endast är tillämpligt när det egna kapitalet består efter det att stödmottagarens förluster har beaktats av befintliga investerare, det vill säga stödmottagarens befintliga aktieägare, och, i förekommande fall, innehavare med efterställda fordringar.

116 Denna tolkning är förenlig med det mål som eftersträvas med punkterna 65–67, vilket särskilt är att förebygga överdrivet risktagande, såsom framgår av punkterna 9, 11 och 65 i nämnda riktlinjer. I detta avseende framgår det av punkt 9 i samma riktlinjer att företag som räknar med ett undsättnings- och omstruktureringsstöd kanske börjar tillämpa ohållbara affärsstrategier som gör att de tar oövervägda risker. Dessutom kan ett sådant stöd på ett konstgjort sätt minska kapitalkostnaderna för det stödmottagande företaget, vilket skulle ge det en oskälig konkurrensfördel på marknaden. I punkt 65 i riktlinjerna anges för övrigt att aktieägare och innehavare av efterställda fordringar inte ska skyddas från konsekvenserna av deras val att investera i det stödmottagande företaget, vilket kräver en lämplig ansvarsfördelning mellan befintliga investerare.

117 Något sådant problem med överdrivet risktagande föreligger dock inte, inom ramen för en lämplig ansvarsfördelning, i den mening som avses i punkterna 65–67, om stödmottagarens befintliga investerare, det vill säga aktieägarna och, i förekommande fall, innehavarna av efterställda fordringar, har förlorat alla sina rättigheter. Dessa investerare har nämligen därigenom tagit på sig konsekvenserna av deras val att investera i stödmottagaren.

118 Denna tolkning gör det dessutom möjligt att undvika att även nya investerare i stödmottagaren belastas med kravet på en lämplig ansvarsfördelning. Problemet med överdrivet risktagande vad gäller nya investerare i det stödmottagande företaget samt vad gäller själva företaget mildras nämligen av den princip som anges i punkt 70 i riktlinjerna, med följande lydelse: ”För att minska överdrivet risktagande, incitament till överdrivet risktagande och potentiell snedvridning av konkurrensen bör stöd till företag i svårigheter beviljas för en enda omstruktureringsåtgärd. Detta är principen om att ett stöd får beviljas en enda gång.” Mot bakgrund av denna princip kommer det stödmottagande företaget och de som investerar i företaget efter det att det har beviljats undsättnings- eller omstruktureringsstöd att i sitt uppträdande ta hänsyn till att företaget inte längre kommer att få ytterligare stöd av detta slag.

119 Dessutom skulle, såsom Condor och kommissionen har gjort gällande, en tillämpning av punkt 67 i riktlinjerna på nya investerare, i den meningen att dessa alltid är skyldiga att dela framtida kapitalvinster för stödmottagaren med staten, även i de fall där det inte längre eller knappt finns något eget kapital i företaget efter det att förlusterna har beaktats och där allt eget kapital som återstår efter det att stödet beviljats härrör från nya investeringar, kunna få till följd att investerare som kan bidra till omstruktureringen av ett företag i svårigheter avskräcks från att delta i densamma. Detta skulle leda till att de stödbelopp som är nödvändiga för att säkerställa denna omstrukturering ökar, vilket strider mot den princip som uppställs i punkt 61 i riktlinjerna, nämligen att stöd ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

120 Vad sedan gäller frågan huruvida tribunalen i förevarande fall, i punkt 207 i den överklagade domen, gjorde fel när den slog fast att kommissionen hade underlåtit att bedöma om den aktuella åtgärden var förenlig med kraven i punkt 67 i riktlinjerna, har kommissionen hävdat att skäl 135 i det omtvistade beslutet innehåller en sådan bedömning.

121 I förevarande fall anges i skäl 135, som ingår i underavsnittet med rubriken ”Proportionalitet, eget bidrag och ansvarsfördelning” i detta beslut, att ”[n]är det gäller fördelningen av omstruktureringsansvaret mellan de tidigare aktieägarna och innehavarna av efterställda fordringar framgår det att den tidigare majoritetsägaren i Condor, [Thomas Cook], håller på att likvideras, medan aktierna i Condor har överförts till en trust (skälen (12) och (19)). [Thomas Cook] har förlorat hela värdet av sitt aktieinnehav och kommer inte på något sätt att gynnas av en eventuellt lyckad omstrukturering av Condor. På samma sätt skriver Condors fordringsägare av nästan alla sina fordringar i insolvensförfarandet och bidrar därmed till omstruktureringsplanen. Bidraget, i form av fordringsägarnas avskrivningar, överstiger omstruktureringsstödets belopp, både när det gäller delvis avskrivning och bibehållandet av omstrukturerade lån från [Tyska offentliga utvecklingsbanken ’Kreditanstalt für Wiederaufbau’ (KfW)] till Condor. Condors tidigare aktieägare och fordringsägare bidrar i praktiken till omstruktureringen, vilket minskar behovet av statligt stöd och incitamenten att ta alltför stora risker.”

122 Kommissionen drog därför i skäl 136 i beslutet slutsatsen att ”stödet är proportionerligt och innebär en lämplig ansvarsfördelning”.

123 Det är riktigt att det i skäl 135 i samma beslut inte uttryckligen hänvisas till punkt 67 i riktlinjerna eller ens till punkterna 65 och 66 däri. Detta skäl avser emellertid prövningen av kravet på en lämplig ansvarsfördelning respektive en begränsning av överdrivet risktagande, vilka särskilt avhandlas i dessa punkter, och i skälet anges dels att Thomas Cook – Condors tidigare moderbolag – har förlorat hela värdet av sitt aktieinnehav och inte på något sätt kommer att gynnas av en eventuellt lyckad omstrukturering av Condor, dels att Condors fordringsägare skriver av nästan alla sina fordringar i samband med insolvensförfarandet och därmed bidrar till omstruktureringsplanen.

124 Denna bedömning av Condors situation visar att kommissionen kontrollerade huruvida ansvarsfördelningen verkligen hade efterlevts för att undanröja problemet med överdrivet risktagande hos befintliga investerare, vilket motsvarar den analys som krävs enligt punkterna 65–67 i dessa riktlinjer. Konstaterandet att alla, eller nästan alla, förluster i detta företag har fått bäras av befintliga investerare och att dess tidigare moderbolag förlorat hela värdet av sitt aktieinnehav och inte på något sätt kommer att gynnas av en eventuellt lyckad omstrukturering av nämnda företag, gör det i synnerhet möjligt att anse att kommissionen underförstått, men nödvändigtvis, bedömde att det inte längre fanns anledning att göra någon undersökning enligt punkt 67 i riktlinjerna, eftersom det inte längre fanns något återstående eget kapital i detta företag som, med avseende på den mängd statligt kapital som hade skjutits till, skulle beaktas inom ramen för Condors framtida kapitalvinster.

125 Av domstolens tolkning (i punkterna 110–119 ovan) av punkt 67 i samma riktlinjer framgår att en lämplig ansvarsfördelning, i den mening som avses i punkt 67, som innebär att staten erhåller en rimlig andel av framtida kapitalvinster för stödmottagaren, syftar till att undvika överdrivet risktagande, och en sådan ansvarsfördelning är endast tillämplig när stödmottagaren fortfarande har eget kapital efter det att stödmottagarens befintliga investerare har redovisat förlusterna.

126 Av detta följer, mot bakgrund av de omständigheter som anges i skäl 135 i det omtvistade beslutet, att kommissionen inte längre var ålagd att ytterligare granska Condors situation mot bakgrund av punkt 67 i riktlinjerna.

127 Tribunalen gjorde sig följaktligen skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 207 i den överklagade domen, slog fast att kommissionen i det omtvistade beslutet hade underlåtit att bedöma huruvida den aktuella åtgärden var förenlig med kraven i punkt 67 i dessa riktlinjer.

128 Av det ovan anförda följer att det finns fog för den andra grundens första del. Överklagandet ska därför bifallas såvitt avser den andra grunden, utan att det är nödvändigt att pröva vare sig denna första delgrunds andra argument eller den andra delen av denna grund.

3. Den tredje grunden

a) Parternas argument

129 Condor har genom sin tredje grund gjort gällande att tribunalen, i punkt 238 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att det påstådda åsidosättandet av punkt 67 i riktlinjerna påverkar slutet i det omtvistade beslutet.

130 Ryanair har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden. Ryanair anser att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att åsidosättandet av punkt 67 i riktlinjerna påverkar slutet i det omtvistade beslutet. Det var nämligen inte möjligt att fastställa huruvida de åtgärder som syftade till att begränsa snedvridningen av konkurrensen var lämpliga, eftersom kommissionen inte undersökte huruvida staten skulle erhålla en rimlig andel av stödmottagarens framtida kapitalvinster. Kommissionen kunde därför inte dra slutsatsen att stödåtgärden var förenlig med den inre marknaden.

131 Kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland anser, i likhet med Condor, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 238 i den överklagade domen.

b) Domstolens bedömning

132 Tribunalen påpekade, i punkt 237 i den överklagade domen, att det framgår av skäl 150 i det omtvistade beslutet att kommissionen, vid kalibreringen av åtgärderna för att begränsa snedvridningen av konkurrensen, bland annat beaktade det egna bidragets storlek liksom ansvarsfördelningen i förevarande fall.

133 Tribunalen drog därför slutsatsen, i punkt 238 i den överklagade domen, att de tvivel som kommissionen borde ha hyst beträffande iakttagandet av kravet i punkt 67 i riktlinjerna vad gäller en lämplig ansvarsfördelning nödvändigtvis påverkade kommissionens bedömning i skälen 141–152 i det omtvistade beslutet, vad gäller omfattningen av de på Condor tillämpliga åtgärderna för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

134 Härvid räcker det emellertid att påpeka att den omständigheten att överklagandet bifalls såvitt avser den andra grunden med nödvändighet innebär att överklagandet ska bifallas även såvitt avser den tredje grunden. Det framgår nämligen av prövningen av den andra grunden att kommissionen inte kan kritiseras för att ha underlåtit att undersöka stödåtgärden med hänsyn till denna punkt 67. Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 238 i den överklagade domen när den grundade sig på att någon sådan undersökning inte hade gjorts, för att slå fast att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning i skäl 150 i nämnda beslut, i vilket det uttryckligen hänvisas till innehållet i skäl 135 i samma beslut.

135 Av det ovan anförda följer att överklagandet ska bifallas såvitt avser den andra och den tredje grunden för överklagandet och att den överklagade domen följaktligen ska upphävas.

VII. Prövning av talan vid tribunalen

136 Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska domstolen upphäva tribunalens avgörande om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan själv slutligt avgöra saken, om målet är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.

137 Såsom det har erinrats om i punkt 20 ovan biföll tribunalen i den överklagade domen talan såvitt avsåg den sjunde delen (som tribunalen betecknade som ett indicium) av Ryanairs nionde grund i talan om ogiltigförklaring, motsvarande de omständigheter som åberopades i den sjunde grunden för talan, avseende att kommissionen hade gjort fel i sin granskning av den aktuella åtgärdens negativa effekter. Tribunalen ogiltigförklarade därför det omtvistade beslutet utan att pröva vare sig den nionde grundens åttonde del (som tribunalen också betecknade som ett indicium), vilken motsvarade de omständigheter som åberopades i den åttonde grunden för talan, avseende en överträdelse av principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, eller den tionde grunden för talan, avseende ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

138 Mot bakgrund av bland annat den omständigheten att dessa grunder har varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande vid tribunalen och att prövningen av dem inte kräver någon ytterligare åtgärd för processledning eller bevisupptagning, anser domstolen att målet är färdigt för avgörande.

A. Den sjunde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring: Huruvida kommissionen gjorde fel i sin granskning av den aktuella åtgärdens negativa effekter

1. Parternas argument

139 Inom ramen för den sjunde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring, som motsvarar de i den sjunde grunden för talan åberopade omständigheterna och innehåller fem led, har Ryanair i huvudsak bestritt skälen 137–152 i det omtvistade beslutet. Kommissionen undersökte i dessa skäl de åtgärder som vidtagits för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

140 Genom det första ledet har Ryanair gjort gällande att det fel som åberopats inom ramen för den sjätte grunden – fel som enligt Ryanair har påverkat den av riktlinjerna erforderliga bedömningen, i det omtvistade beslutet, av det egna bidraget – även snedvrider bedömningen av huruvida de åtgärder som syftade till att begränsa snedvridningen av konkurrensen var lämpliga.

141 I det andra ledet har Ryanair gjort gällande att uppgifterna om flygplansflottans minskning i det omtvistade beslutet är så begränsade att det är omöjligt att avgöra huruvida Condors kapacitetsminskning endast är symbolisk eller om denna minskning är betydande. Ryanair har med hänvisning till punkt 78 i dessa riktlinjer hävdat att kommissionen borde ha kontrollerat dels hur stor minskning av flygplansflottan som under alla omständigheter är nödvändig för att återställa Condor långsiktiga lönsamhet, dels hur stor minskning av flygplansflottan är enligt Condors förslag.

142 Inom ramen för det tredje ledet har Ryanair påstått att kommissionen felaktigt lät bli att tillämpa punkt 74 i nämnda riktlinjer och gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att göra en alltför snäv bedömning av villkoret om att stöd får beviljas endast en gång, vilket föreskrivs i samma riktlinjer. Enligt Ryanair ska iakttagandet av detta villkor kontrolleras på nivån för den ekonomiska koncern som stödmottagaren ingår i, det vill säga Attestorkoncernen i förevarande fall, vilken kontrollerar Condor och flera andra företag.

143 Genom det fjärde ledet har Ryanair gjort gällande att det omtvistade beslutet förvärrar stödåtgärdens negativa effekter, i det avseendet att kommissionen i skäl 148 i beslutet fann att de snedvridande effekterna av tidigare stöd motiverade ett ytterligare stöd. Kommissionen ansåg att stödet inte hade någon snedvridande verkan, eftersom det endast utgjorde en åtgärd för Condor att återhämta sig i förhållande till andra flygbolag i Tyskland. Ryanair betonar att snedvridningar som orsakas av tidigare stödåtgärder inte kan användas som förevändning för att orsaka ytterligare snedvridningar.

144 Slutligen avser det femte ledet att covid-19-pandemin används som förevändning för att godkänna åtgärder som inte är tillräckligt strikta för att förhindra att konkurrensen snedvrids.

145 Kommissionen anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den nionde grundens sjunde del.

2. Domstolens bedömning

146 Av punkterna 70–93 i riktlinjerna framgår dels att statligt stöd ska beviljas företag i svårigheter i enlighet med principen om att stöd får beviljas endast en gång, dels att det måste vidtas lämpliga åtgärder vidtas för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

147 Vad gäller det första ledet av den nionde grundens sjunde del krävs det enligt punkterna 61–64 i dessa riktlinjer, såsom tribunalen erinrade om i punkt 198 i den överklagade domen, i huvudsak att stödmottagaren, dess aktieägare eller dess fordringsägare, den koncern som stödmottagaren tillhör eller nya investerare bidrar med egna medel till omstruktureringskostnaderna. Detta bidrag ska vara betydande, reellt, så stort som möjligt och fritt från stöd. Egna bidrag anses i regel vara tillräckliga om de uppgår till minst 50 procent av omstruktureringskostnaderna.

148 I förevarande fall framgår det, såsom tribunalen påpekade i punkt 201 i den överklagade domen, av skälen 127, 132 a och 133 i det omtvistade beslutet att den av Attestor tillhandahållna finansieringen i samband med att Condor förvärvades uppgick till 450 miljoner euro och att det totala omstruktureringsstöd som beviljats Condor genom den aktuella åtgärden uppgick till 321,18 miljoner euro. Såsom tribunalen konstaterade bestred Ryanair inte kommissionens påstående i skäl 133 att redan Attestors eget bidrag utgjorde 77 procent av omstruktureringsplanens finansiering, det vill säga mer än 50 procent av omstruktureringskostnaderna, varför kravet i punkt 64 i riktlinjerna var uppfyllt.

149 Under dessa omständigheter har Ryanair inte styrkt att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning av storleken på det egna bidraget. Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den sjunde delgrundens första led.

150 Vad gäller den sjunde delgrundens andra led föreskrivs i punkt 78 i riktlinjerna att företag som får omstruktureringsstöd kan åläggas att avyttra tillgångar eller minska sin kapacitet eller marknadsnärvaro, särskilt på marknader där företaget kommer att ha en betydande position på marknaden efter omstruktureringen, och i synnerhet på sådana där det finns en betydande överkapacitet. Punkt 78 preciserar även att avyttringar, avskrivningar och nedläggning av förlustbringande verksamhet vilka under alla omständigheter krävs för att återställa lönsamheten på lång sikt i allmänhet inte anses vara tillräckliga för att begränsa snedvridning av konkurrensen.

151 Ryanair har i förevarande fall endast påstått att kommissionen var skyldig att kontrollera den minskning av flottan som var nödvändig för att återställa Condor långsiktiga lönsamhet och den minskning av flottan som Condor föreslagit, utan att förklara på vilket sätt en sådan kontroll krävs enligt punkt 78. Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser detta andra led.

152 Vad gäller det tredje ledet har Ryanair grundat sig på den omständigheten att ”Attestor uppenbarligen kontrollerar flera företag”. Detta påstående har emellertid inte underbyggts på något sätt och ska följaktligen betraktas som helt spekulativt. Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser det tredje ledet.

153 Det fjärde ledet grundar sig på en felaktig tolkning av det omtvistade beslutet. I motsats till vad Ryanair har gjort gällande hävdade kommissionen nämligen inte, i skäl 148 i beslutet, att ”de negativa effekterna av stödet är begränsade, eftersom stödmottagarens främsta konkurrenter redan har mottagit omfattande statligt stöd”.

154 Kommissionen har visserligen angett i skäl 148 att ”åtgärden faktiskt begränsar den snedvridning av konkurrensen som omstruktureringsstödet orsakar på en marknad där konkurrensen snedvrids genom statligt stöd till konkurrerande flygbolag, såsom Lufthansa och TUI, vilka båda har varit föremål för betydande statliga rekapitaliseringar”. Såsom kommissionen har påpekat framgår det emellertid tydligt av skäl 148 att ordet åtgärd ( measure på engelska) avser minskningen av Condors flotta, vilken gör det möjligt att begränsa snedvridningen av konkurrensen. Ordet avser inte den aktuella stödåtgärden. Det följer således av skäl 148 att kommissionen inte har visat att det finns ett samband mellan begränsningen av snedvridningen av konkurrensen, å ena sidan, och det statliga stöd som konkurrerande flygbolag åtnjuter, å andra sidan.

155 Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser det fjärde ledet.

156 Vad slutligen gäller det femte ledet räcker det att konstatera att Ryanair har begränsat sig till ett helt spekulativt påstående som inte har underbyggts, nämligen att ”covid-19-krisen bör motivera strängare åtgärder, inte mildare åtgärder”.

157 Ryanair kan dessutom inte med framgång åberopa en påstådd tidigare beslutspraxis från kommissionens sida. I enlighet med domstolens praxis ska frågan huruvida en viss åtgärd utgör statligt stöd nämligen endast bedömas inom ramen för artikel 107.1 FEUF, och inte mot bakgrund av en sådan påstådd tidigare beslutspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 114 och där angiven rättspraxis).

158 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser det femte ledet i den sjunde delgrunden. Den sjunde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring, motsvarande de omständigheter som åberopats i den sjunde grunden för talan, kan följaktligen inte leda till bifall.

B. Den åttonde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring: Överträdelse av principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet

1. Parternas argument

159 Genom den åttonde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring, vilken motsvarar de omständigheter som åberopats i den åttonde grunden för talan, har Ryanair gjort gällande att det omtvistade beslutet strider mot specifika bestämmelser i EUF-fördraget och principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.

160 För det första är dessa principer fortfarande tillämpliga vid bedömningen av stöd som beviljats i enlighet med artikel 107.2 b eller artikel 107.3 c FEUF.

161 Vad för det andra gäller icke-diskrimineringsprincipen, behandlar man i det omtvistade beslutet Condor annorlunda jämfört med andra flygbolag som är verksamma i Tyskland, trots att även dessa har lidit förluster till följd av covid-19-pandemin och också bidrar till Tysklands ekonomi och flygkonnektivitet.

162 Vidare innehåller kommissionens bedömning av stödåtgärdens förenlighet inte någon granskning av huruvida det var nödvändigt att bevilja stödet enbart till Condor, trots att det angivna syftet med stödåtgärden var att täcka en del av de likviditetsbehov som hade orsakats av covid-19-pandemin.

163 Slutligen anser Ryanair att den skillnad i behandling som följer av stödåtgärden inte är proportionerlig. Om denna stödåtgärd hade beviljats alla flygbolag som bedriver verksamhet i Tyskland, utifrån deras marknadsandel, så skulle målet med åtgärden nämligen ha uppnåtts utan någon diskriminering. Att bevilja 100 procent av stödet till Condor, ett flygbolag som endast står för en bråkdel (3 procent) av tysk flygkonnektivitet, går utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål och är därför oproportionerligt.

164 För det tredje har Ryanair gjort gällande att det omtvistade beslutet strider mot principerna om frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.

165 Ryanair har påstått att det omtvistade beslutet tillåter att stöd beviljas endast till Condor, som är ett stort flygbolag och har sin huvudsakliga verksamhet i Tyskland. Detta beslut ger således Condor en fördel i förhållande till andra flygbolag som är verksamma i denna medlemsstat, vilket utgör en inskränkning dels av friheten att tillhandahålla tjänster, såsom den kommer till uttryck genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 2008, s. 3), dels av etableringsfriheten. Kommissionen har inte prövat huruvida stödåtgärden är förenlig med dessa grundläggande friheter.

166 Ryanair har tillagt att inskränkningen i friheten att tillhandahålla tjänster och i etableringsfriheten inte är motiverad, eftersom det verkliga syftet med stödåtgärden förefaller vara att stödja enbart Condor.

167 Kommissionen anser att talan om ogiltigförklaring inte kan vinna bifall såvitt avser den åttonde delen av den nionde grunden.

2. Domstolens bedömning

168 Den åttonde delgrunden av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring består av tre led, vilka motsvarar de omständigheter som åberopats i den åttonde grunden för talan, och ska prövas tillsammans. Ryanair har i dessa tre led i huvudsak gjort gällande att det omtvistade beslutet strider mot principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, eftersom stödåtgärden beviljades enbart Condor, och det mot bakgrund endast av rekvisiten i artiklarna 107 och 108 FEUF, utan någon tillämpning av dessa principer.

169 I likhet med vad Ryanair har påpekat får förfarandet enligt artikel 108 FEUF aldrig utmynna i ett resultat som skulle vara oförenligt med specifika bestämmelser i fördraget. Ett stöd som i sig eller på grund av vissa av dess villkor strider mot unionsbestämmelser eller allmänna principer i unionsrätten kan således inte förklaras vara förenligt med den inre marknaden (dom av den 31 januari 2023, kommissionen/Braesch m.fl., C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 96, och dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 109).

170 Enligt fast rättspraxis krävs, för att en nationell åtgärd ska anses utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF, att samtliga följande villkor är uppfyllda. För det första ska det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska åtgärden ge mottagaren en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

171 Det är med avseende på åtgärder som uppvisar sådana kännetecken, det vill säga som kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater, som det i artikel 107.1 FEUF uppställs en huvudregel om att sådana åtgärder är oförenliga med den inre marknaden (dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 102).

172 Artikel 107.2 och 107.3 FEUF föreskriver undantag från huvudregeln i artikel 107.1 FEUF att statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden, och de förstnämnda bestämmelserna medger således i synnerhet att företag behandlas olika, under förutsättning att kraven för undantagen är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 111).

173 De restriktiva verkningar som en stödåtgärd har, i synnerhet med avseende på principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, utgör därmed inte en restriktion som är förbjuden enligt fördraget, eftersom det kan vara fråga om en verkan som är naturligt förbunden med ett statligt stöds beskaffenhet, såsom dess selektivitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 132).

174 Det framgår av domstolens praxis att när villkoren för ett stöd är så oskiljaktigt förbundna med stödets syfte att det inte är möjligt att bedöma dem separat, så måste frågan hur dessa villkor inverkar på stödet, som helhet, vad avser dess förenlighet eller oförenlighet med den inre marknaden nödvändigtvis bedömas genom det förfarande som föreskrivs i artikel 108 FEUF (se dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi, 74/76, EU:C:1977:51, punkt 14, dom av den 31 januari 2023, kommissionen/Braesch m.fl., C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 97, och dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 133).

175 I förevarande fall utgör i detta hänseende valet av Condor som mottagare av stödåtgärden en del av stödåtgärdens syfte, och även om detta val skulle anses utgöra ett villkor för denna åtgärd, har Ryanair under alla omständigheter inte bestritt att ett sådant villkor är oskiljaktigt förbundet med detta syfte, vilket är att stödja omstruktureringen och den fortsatta driften av Condor. Av detta följer att den potentiellt diskriminerande verkan som följer av valet av Condor som mottagare av stödåtgärden inte kan bli föremål för en prövning som är separat från prövningen av huruvida stödåtgärden som helhet är förenlig med den inre marknaden genom förfarandet enligt artikel 108 FEUF (se, analogt, dom av den 28 september 2023, Ryanair/kommissionen, C‑320/21 P, EU:C:2023:712, punkt 134).

176 Av detta följer att Ryanair saknar fog för sitt påstående att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i det omtvistade beslutet inte slog fast att beviljandet av det aktuella stödet strider mot principerna om icke-diskriminering, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.

177 Domstolen har dessutom redan slagit fast att kommissionens motiveringsskyldighet under alla omständigheter inte innebär att den i varje enskilt fall måste motivera att det inte gjorts någon uttrycklig prövning av en stödåtgärds förenlighet med den inre marknaden mot bakgrund av vissa andra bestämmelser eller principer i unionsrätten än reglerna om statligt stöd och således att uttala sig om deras relevans för en sådan prövning (dom av den 23 januari 2025, Neos/Ryanair och kommissionen, C‑490/23 P, EU:C:2025:32, punkt 58).

178 Med hänsyn till det extremt stora antalet bestämmelser och principer i unionsrätten som kan åsidosättas genom att ett stöd beviljas, kan det nämligen inte krävas att kommissionen – utan att riskera att göra avkall på effektiviteten av det förfarande som föreskrivs i artikel 108 FEUF, eller till och med möjligheten att fatta ett beslut om att godkänna ett stöd efter den preliminära granskningsfasen enligt artikel 108.3 FEUF och, således, utan att inleda ett formellt granskningsförfarande – lämnar en särskild motivering avseende var och en av dessa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2025, Neos/Ryanair och kommissionen, C‑490/23 P, EU:C:2025:32, punkt 59).

179 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den åttonde delen av den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring, motsvarande de omständigheter som åberopats i den åttonde grunden för talan.

180 Av det ovan anförda följer att talan om ogiltigförklaring inte kan vinna bifall såvitt avser någon av delarna av den nionde grunden.

C. Den tionde grunden för talan om ogiltigförklaring: Bristande motivering

1. Parternas argument

181 Ryanair har gjort gällande att kommissionen åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 andra stycket FEUF.

182 Dels är vissa delar av det omtvistade beslutet inte begripliga på grund av att alltför många uppgifter har utelämnats. Dels utfördes det i beslutet en rent formell avvägning mellan den aktuella åtgärdens positiva och negativa effekter. En riktig avvägning förutsätter att alla positiva och negativa effekter av denna åtgärd redovisas och i tur och ordning vägs mot varandra.

183 Kommissionen har genmält att talan inte kan vinna bifall på den tionde grunden.

2. Domstolens bedömning

184 Enligt fast rättspraxis ska den motivering som krävs enligt artikel 296 andra stycket FEUF vara anpassad till den aktuella rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (dom av den 23 april 2026, Deutsche Lufthansa/Ryanair och Condor Flugdienst, C‑457/23 P, EU:C:2026:331, punkt 151 och där angiven rättspraxis).

185 När det som i förevarande fall närmare bestämt gäller ett beslut om att inte göra invändningar mot en stödåtgärd enligt artikel 108.3 FEUF, har domstolen redan slagit fast att ett sådant beslut, vilket fattas med korta tidsfrister, endast behöver ange skälen till varför kommissionen inte anser att den har mött allvarliga svårigheter vid bedömningen av huruvida stödet i fråga är förenligt med den inre marknaden. Vidare ska även en kortfattad motivering av detta beslut anses tillräcklig med avseende på kravet på motivering i artikel 296 andra stycket FEUF, om det framgår klart och tydligt av densamma varför kommissionen inte anser att den har mött några sådana svårigheter, varvid frågan huruvida motiveringen är välgrundad inte ingår i prövningen av huruvida detta krav är uppfyllt (dom av den 23 april 2026, Deutsche Lufthansa/Ryanair och Condor Flugdienst, C‑457/23 P, EU:C:2026:331, punkt 152 och där angiven rättspraxis).

186 Vad gäller den påstådda avsaknaden av tillräckliga uppgifter om minskningen av Condors flotta, som avser skäl 65 i det omtvistade beslutet, finner domstolen att det räcker att påpeka att skäl 65 innehåller tillräckliga uppgifter för att det ska kunna fastslås att kommissionen ansåg att minskningen av flottan, bland andra faktorer som också nämns i skäl 65, var en tillfredsställande åtgärd för att begränsa snedvridningen av konkurrensen.

187 Vad vidare gäller bristen på uppgifter angående effekterna av andra omstruktureringsåtgärder, analysen av Condors återgång till lönsamhet och den omständigheten att Condor stod inför en krisande betalningsförmåga, har Ryanair inte påvisat någon bristande motivering, utan i huvudsak hänvisat till argument anförda i dess övriga grunder för talan om ogiltigförklaring.

188 Dessa grunder, vari det hänvisas till den omständigheten att kommissionen inte undersökte huruvida stödåtgärden var begränsad till vad som är absolut nödvändigt, att kommissionen inte visade att Condors omstruktureringsplan gjorde det möjligt för detta bolag att återgå till lönsamhet, och att kommissionen inte visade att stödåtgärden var lämplig, underkändes av tribunalen i punkterna 151–161, 176–183 respektive 185–195 i den överklagade domen, inom ramen för tribunalens prövning av huruvida talan kunde bifallas såvitt avser den fjärde och den femte delgrunden (som tribunalen betecknade som ”indicier”) i den nionde grunden för talan om ogiltigförklaring.

189 Vad slutligen gäller argumentet att kommissionen i det omtvistade beslutet gjorde en rent formell avvägning mellan stödets positiva och de negativa effekter, räcker det att konstatera att argumentet syftar till att bestrida att motiveringen till det omtvistade beslutet är välgrundat, vilket är en fråga som inte har något samband med bedömningen av huruvida denna motivering är tillräcklig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67, och dom av den 23 januari 2025, Neos/Ryanair och kommissionen, C‑490/23 P, EU:C:2025:32, punkt 53).

190 Av det ovan anförda följer att det omtvistade beslutet uppfyller kravet på motivering i artikel 296 andra stycket FEUF och att talan följaktligen inte kan vinna bifall såvitt avser den tionde grunden för talan om ogiltigförklaring.

191 Eftersom Ryanairs talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon av grunderna, ska talan ogillas i sin helhet.

VIII. Rättegångskostnader

192 Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.

193 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

194 Condor, kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland har yrkat att Ryanair ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i samband med målet om överklagande. Eftersom Ryanair har tappat målet, ska Condors, kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands yrkanden bifallas.

195 Kommissionen har yrkat att Ryanair ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i första instans. Eftersom Ryanair har tappat målet i första instans, ska kommissionens yrkande bifallas.

196 Enligt artikel 140.1, jämförd med artikel 184.1 i domstolens rättegångsregler, ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader.

197 Förbundsrepubliken Tyskland ska, i egenskap av intervenient i förfarandet i första instans, bära sina rättegångskostnader i samband med det förfarandet.

198 Slutligen får enligt artikel 140.3 jämförd med artikel 184.1 i rättegångsreglerna domstolen besluta att även andra intervenienter än dem som nämns i punkterna 1 och 2 i artikel 140 ska bära sina rättegångskostnader.

199 Condor ska följaktligen, i egenskap av intervenient i förfarandet i första instans, bära sina rättegångskostnader i samband med det förfarandet.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1) Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 8 maj 2024, Ryanair/kommissionen (Condor; Omstruktureringsstöd) (T ‑ 28/22, EU:T:2024:301), upphävs.

2) Ryanair DAC:s talan i mål T ‑ 28/22 ogillas.

3) Ryanair DAC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Condor Flugdienst GmbH, Europeiska kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland i överklagandeförfarandet, samt bära sina rättegångskostnader och kommissionens rättegångskostnader i förfarandet i första instans.

4) Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader i förfarandet i första instans.

5) Condor Flugdienst GmbH ska bära sina rättegångskostnader i förfarandet i första instans.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.