Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 8 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa – Invandringspolitik – Rätt till familjeåterförening – Direktiv 2003/86/EG – Artikel 10.3 a – En flyktings rätt till familjeåterförening med sina föräldrar – Begreppet ’underårig utan medföljande vuxen’ – Föräldrarnas ansökan om familjeåterförening med ett ensamkommande flyktingbarn som blivit myndigt under asylförfarandet – Räckvidden av domen av den 12 april 2018, A och S (C‑550/16, EU:C:2018:248) – Rimlig frist för att inge ansökan – Tidpunkt vid vilken fristen börjar löpa – Rätten till respekt för privatlivet och familjelivet – Barnets bästa – Artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ”

I mål C‑571/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg (Högsta förvaltningsdomstolen i Berlin-Brandenburg, Tyskland) genom beslut av den 14 maj 2024, som inkom till domstolen den 27 augusti 2024, i målet

YO,

CT

mot

Bundesrepublik Deutschland,

ytterligare deltagare i rättegången:

Kreis Bergstraße,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis samt domarna R. Frendo, N. Jääskinen, M. Condinanzi (referent) och A. Kornezov,

generaladvokat: J. Richard de la Tour,

justitiesekreterare: handläggaren F. Cathagne,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 september 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– CT och YO, genom A. Feßenbecker, Rechtsanwältin,

– Tysklands regering, genom J. Möller och R. Kanitz, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom J. Hottiaux och J. Vondung, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 30 oktober 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 10.3 a i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan YO och CT, syriska medborgare bosatta i Turkiet, och å andra sidan Bundesrepublik Deutschland (Förbundsrepubliken Tyskland). Målet rör Förbundsrepubliken Tysklands avslag på deras ansökningar om uppehållstillstånd för familjeåterförening med sin son, som har beviljats flyktingstatus i Tyskland.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 I skälen 2 och 8 i direktiv 2003/86 anges följande:

”(2) Åtgärderna avseende familjeåterförening bör antas i överensstämmelse med den skyldighet att skydda familjen och att respektera familjelivet som har stadfästs i en rad folkrättsliga instrument. Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [(nedan kallad stadgan]].

…

(8) Situationen för flyktingar bör ges särskild uppmärksamhet med anledning av de skäl som tvingat dem att fly från sitt land och hindrar dem från att leva ett normalt familjeliv där. Deras rätt till familjeåterförening bör därför regleras av förmånligare villkor.”

4 Artikel 1 i direktivet har följande lydelse:

”Syftet med detta direktiv är att fastställa villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier.”

5 I artikel 2 f i detta direktiv föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

…

f) underårig utan medföljande vuxen: tredjelandsmedborgare eller statslös person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorier utan medföljande vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för den underårige, så länge som denne inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen, eller en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorier.”

6 I artikel 4 i direktivet föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV och i artikel 16, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

…

b) Underåriga barn till referenspersonen och dennes make/maka, …

…

Underåriga barn enligt denna artikel får inte ha uppnått myndighetsålder enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning och får inte vara gifta.

…

2. Medlemsstaterna får i lag eller annan författning, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

a) Släktingar i rakt uppstigande led av första graden till referenspersonen eller dennes make/maka, om släktingarna är beroende av referenspersonen eller dennes make/maka för sin försörjning och saknar annat nödvändigt familjemässigt stöd i ursprungslandet.

…”

7 I artikel 5 i direktiv 2003/86 föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall avgöra om en ansökan till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten om inresa och vistelse för familjeåterförening skall lämnas in av referenspersonen eller av dennes familjemedlemmar.

…

5. Vid prövningen av ansökan skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till att underåriga barns bästa skall komma i främsta rummet.”

8 I artikel 7.1 i direktiv 2003/86 föreskrivs att medlemsstaterna får kräva att den person som har lämnat in ansökan om familjeåterförening lägger fram bevis för att referenspersonen har en bostad, en sjukförsäkring och försörjningsmedel som uppfyller kraven i denna bestämmelse.

9 I artikel 10.3 i direktivet föreskrivs följande:

”Om en flykting är underårig utan medföljande vuxen

a) skall medlemsstaterna tillåta inresa och vistelse i familjeåterföreningssyfte för hans eller hennes släktingar i rakt uppstigande led av första graden utan att tillämpa villkoren i artikel 4.2 a,

…”

10 I artikel 12.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Med avvikelse från artikel 7 får medlemsstaterna i samband med ansökningar som rör sådana familjemedlemmar som avses i artikel 4.1 inte kräva att flyktingen och/eller dennes familjemedlemmar skall styrka att flyktingen uppfyller villkoren i artikel 7.

Utan att internationella åtaganden åsidosätts, får medlemsstaterna, om familjeåterförening är möjlig i ett tredjeland med vilket referenspersonen och/eller familjemedlemmen har särskild anknytning, kräva de uppgifter som avses i första stycket.

Medlemsstaterna får kräva att flyktingen uppfyller villkoren i artikel 7.1 om ansökan om familjeåterförening inte lämnas in inom tre månader efter det att flyktingstatus har beviljats.”

11 I artikel 16.1 a i direktiv 2003/86 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för familjeåterförening eller, i förekommande fall, återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem i följande fall:

a) Om villkoren i detta direktiv inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda.

…”

Tysk rätt

12 I 6 § 3 i Gesetz über den Aufenthalt, die Erwerbstätigkeit und die Integration von Ausländern im Bundesgebiet (lag om utlänningars vistelse, förvärvsarbete och integration i Tyskland) i den lydelse som publicerades den 25 februari 2008 (BGBl. 2008 I, s. 162), i dess sedan ändrade lydelse enligt lagen av den 8 maj 2024 (BGBI. I, nr. 152) (nedan kallad AufenthG), föreskrivs följande:

”För längre vistelse krävs visering för Förbundsrepubliken Tyskland (nationell visering), vilken ska utfärdas före inresan. Utfärdandet ska ske i enlighet med bestämmelserna om tillfälligt uppehållstillstånd, EU-blåkort, ICT‑tillstånd, etableringstillstånd och permanent uppehållstillstånd inom EU. …”

13 I 25 § AufenthG, med rubriken ”Uppehållstillstånd av humanitära skäl”, anges följande i andra stycket:

”En utlänning ska beviljas tillfälligt uppehållstillstånd om Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Federala migrations- och flyktingmyndigheten) har erkänt att vederbörande har flyktingstatus i den mening som avses i 3 § första stycket Asylgesetz (asyllagen) eller status som alternativt skyddsbehövande i den mening som avses i 4 § första stycket asyllagen. …”

14 I 36 § AufenthG, med rubriken ”Familjeåterförening för föräldrar och andra familjemedlemmar”, föreskrivs följande:

”(1) … Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska utfärdas till föräldrar till en underårig utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av … 25 § andra stycket … om ingen förälder som är ansvarig för den underåriges person befinner sig i Tyskland.

(2) Andra släktingar till en utlänning kan beviljas uppehållstillstånd för familjeåterförening om det föreligger särskilt ömmande skäl. …”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

15 Sonen till sökandena i det nationella målet reste in i Tyskland den 6 augusti 2015 vid 16 års ålder. Den 3 juni 2016, när han var 17 år, ansökte han, företrädd av en förmyndare, om asyl. Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Federala migrations- och flyktingmyndigheten, Tyskland) beviljade honom flyktingstatus genom beslut av den 15 maj 2017. Vid denna tidpunkt var han 18 år och tre månader gammal.

16 Sökandena i det nationella målet har gjort gällande att de först inte ansökte om familjeåterförening med sin son, eftersom sonen, under asylförfarandet och efter det att han hade beviljats flyktingstatus, vid flera tillfällen hade informerats av sin förmyndare, av sin advokat, av olika utlänningsmyndigheter och av en flyktingorganisation om att föräldrarnas rätt till familjeåterförening med sitt barn som erkänts som flykting med stöd av 36 § 1 AufenthG, enligt praxis från Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland), upphör när barnet blir myndigt (Bundesverwaltungsgericht, dom av den 18 avril 2013 – 10 C 9/12 – BVerwG:2013:180413U10C9.12.0, punkterna 17 och följande).

17 I domen av den 12 april 2018, A och S (C‑550/16,, EU:C:2018:248) (nedan kallad domen A och S), slog EU-domstolen emellertid fast att artikel 2 f i direktiv 2003/86, jämförd med artikel 10.3 a i samma direktiv, ska tolkas så, att en tredjelandsmedborgare eller statslös person som var yngre än arton år vid inresan i en medlemsstat och vid inlämnandet av asylansökan i den staten, men som under asylförfarandets gång uppnår myndighetsålder och därefter beviljas flyktingstatus, ska betraktas som ”underårig” i den bestämmelsens mening. I punkt 61 i den domen har EU-domstolen vidare preciserat att ansökan om familjeåterförening, med stöd av artikel 10.3 a, i en sådan situation ska lämnas in inom ”rimlig tid” och, i princip, inom tre månader efter det att den berörda ”underåriga personen” har beviljats flyktingstatus.

18 Efter att ha tagit del av denna dom ansökte sonen till sökandena i det nationella målet, genom skrivelse av den 24 april 2018, hos den behöriga nationella utlänningsmyndigheten, vid Tysklands ambassad i Turkiet och vid Tysklands generalkonsulat i Istanbul (Turkiet) om uppehållstillstånd för sina föräldrar för familjeåterförening. För säkerhets skull ansökte han också om återställande av försutten tid med avseende på den tremånadersfrist som enligt domen i målet A och S i princip ska iakttas i ett sådant fall.

19 Sökandena i det nationella målet, ansökte för sin del om visering för familjeåterförening vid Tysklands ambassad i Ankara (Turkiet) och vid Tysklands generalkonsulat i Istanbul genom skrivelse av den 11 juli 2018. Den 20 november 2018 inställde sökandena sig personligen på generalkonsulatet i Istanbul för att lämna in ansökan.

20 Genom beslut av den 10 april 2019 avslog generalkonsulatet ansökningarna med motiveringen att föräldrarna till en flykting endast har rätt till familjeåterförening fram till dess att flyktingen uppnått myndighetsålder och att föräldrarna under alla omständigheter inte hade lämnat in sin ansökan så snart som möjligt efter det att deras son hade beviljats flyktingstatus.

21 Den 14 augusti 2019 överklagade sökandena dessa beslut till Verwaltungsgericht Berlin (Förvaltningsdomstolen i Berlin, Tyskland), som avslog överklagandet genom dom av den 30 mars 2021. I domskälen anförde förvaltningsdomstolen att en förutsättning för att föräldrarna ska ha rätt till familjeåterförening enligt 36 § 1 AufenthG är att deras barn var underårigt vid tidpunkten för myndighetsbeslutet eller domstolens avgörande i sak. Enligt förvaltningsdomstolen kan denna nationella bestämmelse inte uppfattas på annat sätt inom ramen för en tolkning som är förenlig med unionsrätten. Sökandena kunde inte heller beviljas familjeåterförening med sin son med stöd av artikel 10.3 a i direktiv 2003/86, eftersom de inte hade lämnat in sin ansökan inom den frist på tre månader som EU-domstolen i princip fastställde i domen A och S. Förvaltningsdomstolen fann vidare att det inte finns några omständigheter som talar för att förlänga fristen eller för att fristen skulle ha börjat löpa senare. Ett återställande av försutten tid eller beviljande av anstånd till följd av force majeure kunde enligt förvaltningsdomstolen inte heller komma i fråga. Den omständigheten att en part frivilligt avstår från att agera inom rimlig tid på grund av att den tror att dess ansökan eller talan är dömd att misslyckas kan nämligen inte anses utgöra ett godtagbart hinder.

22 Sökandena i det nationella målet överklagade denna dom till Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg (Högsta förvaltningsdomstolen i Berlin-Brandenburg, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen.

23 Den hänskjutande domstolen har, i enlighet med de argument som sökandena har anfört, påpekat att de inte kan klandras för att den tremånadersfrist som följer av domen A och S inte har iakttagits, eftersom de, innan den domen meddelades, inte rimligen kunde förvänta sig att en ansökan om familjeåterförening skulle bifallas. En sådan ansökan saknade nämligen vid den aktuella tidpunkten helt utsikter till framgång på grund av praxis från Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) och de tyska myndigheternas beslutspraxis, vilken följer av denna rättspraxis och som sökandena kände till. Flyktingen och hans föräldrar kunde inte heller, innan nämnda dom meddelades, ha någon kännedom om denna tremånadersfrist.

24 Den hänskjutande domstolen anser följaktligen att en sådan frist inte kan tillämpas, utan anpassningar, i sådana situationer som den som sökandena befinner sig i. Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i huruvida det under sådana omständigheter ska fastställas att denna frist börjar löpa vid en annan tidpunkt än den då referenspersonen beviljades flyktingstatus, såsom till exempel den 12 april 2018, vilket är den dag då domen A och S meddelades, eller om en längre frist kan tillämpas. Den hänskjutande domstolen anser därför att det finns flera tänkbara lösningar och att det således är nödvändigt att EU-domstolen klargör detta.

25 Mot denna bakgrund beslutade Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg (Förvaltningsöverdomstolen i Berlin-Brandenburg) att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska tidsfristen på tre månader från beviljandet av flyktingstatus, vilken ska iakttas enligt domen [av den 12 april 2018, A och S (C‑550/16, EU:C:2018:248)], för en ansökan om familjeåterförening som lämnas in med stöd av artikel 10.3 a i [direktiv 2003/86], tillämpas oförändrad i en situation där referenspersonen vid tidpunkten för inresan till en medlemsstats territorium och inlämnandet av asylansökan i denna stat ännu inte hade uppnått 18 års ålder men uppnår myndighetsålder under asylförfarandet, även om denna tidsfrist redan hade löpt ut när denna dom meddelades, men det enligt denna medlemsstats dåvarande förvaltningspraxis och högsta domstols praxis inte fanns någon utsikt att nå framgång med en ansökan om familjeåterförening för en flykting som redan uppnått myndig ålder?

2) För det fall den första frågan ska besvaras nekande: Börjar tidsfristen i sådana fall att löpa först vid en senare tidpunkt eller ska en längre tidsfrist tillämpas?”

Prövning av tolkningsfrågorna

26 Den hänskjutande domstolen har ställt sina två frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i följande. Ska artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 tolkas så, att när en tredjelandsmedborgare, som har rest in som ” underårig utan medföljande vuxen” i en medlemsstat, har uppnått myndighetsålder under förfarandet för prövning av hans eller hennes ansökan om internationellt skydd och har beviljats flyktingstatus innan domen A och S meddelades, så ska föräldrarnas ansökan om familjeåterförening i princip lämnas in inom tre månader från den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus, på så sätt som fastställs i den domen, i en situation där en sådan ansökan innan nämnda dom meddelades inte hade några utsikter till framgång, för en flykting som har blivit myndig, på grund av rättspraxis från högre domstolar i den berörda medlemsstaten och de behöriga nationella myndigheternas beslutspraxis.

27 Enligt artikel 1 i direktiv 2003/86 är syftet med direktivet att fastställa villkoren för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier.

28 Det framgår av skäl 8 i direktivet att detta ger flyktingar förmånligare villkor för att utöva sin rätt till familjeåterförening, eftersom deras situation kräver särskild uppmärksamhet med anledning av de skäl som tvingat dem att fly från sitt land och som hindrar dem från att leva ett normalt familjeliv där.

29 Ett av dessa förmånligare villkor gäller familjeåterförening med flyktingens föräldrar. Såsom domstolen redan har slagit fast finns visserligen i princip en sådan möjlighet till familjeåterförening, enligt artikel 4.2 a i direktiv 2003/86, endast om medlemsstaten väljer att tillåta den. Den är vidare bland annat villkorad av ett krav på att släktingarna i rakt uppstigande led av första graden är beroende av referenspersonen för sin försörjning och att de saknar annat nödvändigt familjemässigt stöd i ursprungslandet. I artikel 10.3 a i direktivet föreskrivs emellertid ett undantag från denna princip. Ensamkommande flyktingbarn ska nämligen ha rätt till sådan familjeåterföring som varken är beroende av medlemsstaternas skönsmässiga bedömning eller är underkastad de villkor som uppställs i artikel 4.2 a. Enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 åläggs medlemsstaterna således en specifik positiv skyldighet, vilken motsvaras av en tydligt definierad rättighet. Nämnda bestämmelse syftar således specifikt till att säkerställa ett ökat skydd för ensamkommande flyktingbarn (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2024, Landeshauptmann von Wien (Familjeåterförening med en underårig flykting), C‑560/20, EU:C:2024:96, punkterna 33 och 52 samt där angiven rättspraxis).

30 I punkt 64 i domen A och S slog EU-domstolen fast att artikel 2 f i direktiv 2003/86, vilken innehåller definitionen av ”underårig utan medföljande vuxen”, jämförd med artikel 10.3 a, i samma direktiv, ska tolkas så, att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som var yngre än arton år vid inresan i en medlemsstat och vid inlämnandet av asylansökan i den staten, men som under asylförfarandets gång uppnår myndighetsålder och därefter beviljas flyktingstatus, ska betraktas som ”underårig” i den bestämmelsens mening.

31 Att låta rätten till familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 vara beroende av när den behöriga nationella myndigheten formellt antar beslutet om att bevilja den berörda personen flyktingstatus och således låta denna rätt vara beroende av hur skyndsamt myndigheten handlägger ansökan om internationellt skydd, skulle nämligen äventyra bestämmelsens ändamålsenliga verkan och strida inte bara mot direktivets syfte – som är att främja familjeåterförening och att i detta avseende ge flyktingar, bland annat ensamkommande barn, ett särskilt skydd – utan även mot principerna om likabehandling och rättssäkerhet (domen A och S, punkt 55).

32 Vad gäller den tidsfrist inom vilken en ansökan om familjeåterförening med ett ensamkommande flyktingbarn ska lämnas in, ska det påpekas att det i direktiv 2003/86 inte uttryckligen fastställs fram till vilken tidpunkt en underårig flykting kan ansöka om rätt till familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktivet.

33 I domen A och S slog EU-domstolen emellertid fast att det skulle vara oförenligt med syftet med artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 om en flykting som hade ställning som ensamkommande barn vid tidpunkten för sin ansökan, men som blivit myndig under tiden för prövning av ansökan, kunde åberopa denna bestämmelse ”utan någon som helst begränsning i tiden” till stöd för en ansökan om familjeåterförening, och att flyktingen därför måste ge in en sådan ansökan om familjeåterförening inom rimlig tid. EU-domstolen har även bedömt att den lösning som valts av unionslagstiftaren i ett liknande sammanhang i artikel 12.1 tredje stycket i direktivet ska vara vägledande vid fastställandet av denna rimliga tidsfrist. Detta innebär att en ansökan om familjeåterförening med stöd av artikel 10.3 a i direktivet, i en sådan situation, i princip ska lämnas in inom tre månader efter det att den berörda underåriga personen har beviljats flyktingstatus.

34 Det framgår således av den domen att i en sådan situation ska ansökan om familjeåterförening lämnas in inom ”rimlig tid” och att denna frist börjar löpa den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus. Denna tremånadersfrist är vidare endast ”vägledande” för att avgöra huruvida tiden är rimlig, vilket innebär att en sådan ansökan ”i princip” ska lämnas in inom en sådan tremånadersfrist. Detta utesluter emellertid inte att denna frist anpassas i särskilda situationer.

35 Bedömningen av huruvida en tidsåtgång är rimlig kan inte göras med hänvisning till en bestämd längsta tidsgräns som fastställts på ett abstrakt sätt, utan måste ske med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2013, Réexamen Arango Jaramillo m.fl./EIB, C‑334/12 RX-II, EU:C:2013:134, punkterna 29 och 33).

36 I förevarande fall avser den hänskjutande domstolens tvivel de särskilda omständigheterna i det nationella målet, vilka bland annat består i att denna frist på tre månader i princip redan hade löpt ut vid den tidpunkt då domen A och S meddelades, och att en ansökan om familjeåterförening som lämnats in av föräldrarna till en flykting som blivit myndig under asylförfarandet, innan domen meddelades, inte hade några utsikter till framgång på grund av praxis från högre domstolar i den berörda medlemsstaten och de behöriga nationella myndigheternas beslutspraxis.

37 Det ska i detta hänseende påpekas att medlemsstaterna, enligt artikel 51.1 i stadgan, när de tillämpar unionsrätten, ska respektera de rättigheter som fastställs i stadgan, iaktta dess principer och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.

38 Det följer av fast rättspraxis att det ankommer på medlemsstaterna, och bland annat på deras domstolar, inte bara att tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med unionsrätten, utan även att se till att de inte grundar sig på en tolkning av en sekundärrättslig bestämmelse som står i strid med de grundläggande rättigheter som skyddas genom unionens rättsordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2024, Landeshauptmann von Wien (Familjeåterförening med en underårig flykting), C‑560/20, EU:C:2024:96, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

39 Såsom EU-domstolen redan har slagit fast ska direktiv 2003/86 tolkas och tillämpas mot bakgrund av artiklarna 7, 24.2 och 24.3 i stadgan, vilket för övrigt framgår av skäl 2 och artikel 5.5 i direktivet. Medlemsstaterna är således, när de prövar ansökningar om familjeåterförening, skyldiga att ta hänsyn till de berörda barnens bästa och sträva efter att främja familjelivet (dom av den 30 januari 2024, Landeshauptmann von Wien (Familjeåterförening med en underårig flykting), C‑560/20, EU:C:2024:96, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

40 Detta gäller bland annat artikel 10.3 a i direktiv 2003/86, vilken särskilt syftar till att främja familjeåterförening för ensamkommande flyktingbarn med sina föräldrar, för att säkerställa ett ökat skydd för dessa barn på grund av deras särskilda utsatthet. Denna bestämmelse är följaktligen av särskild betydelse för att de grundläggande rättigheter som stadfästs i artiklarna 7, 24.2 och 24.3 i stadgan ska kunna iakttas på ett effektivt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2024, Landeshauptmann von Wien (Familjeåterförening med en underårig flykting), C‑560/20, EU:C:2024:96, punkt 51).

41 Med hänsyn till de intressen som står på spel och för att säkerställa att ensamkommande flyktingbarn återförenas med sina föräldrar, är de behöriga nationella myndigheterna och de domstolar i medlemsstaterna som har att pröva en ansökan om familjeåterförening följaktligen skyldiga att beakta samtliga omständigheter i varje enskilt fall för att avgöra huruvida den tid inom vilken ansökan lämnades uppfyller kravet på att vara rimlig. Det ankommer särskilt på dem att bedöma huruvida en sådan ansökan -– även om den har lämnats in efter det att fristen, på i princip tre månader från den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus, har löpt ut – ändå kan tas upp till prövning med hänsyn till samtliga särskilda omständigheter som sökanden har åberopat och som kännetecknar det mål som de har att pröva. Detta omfattar de omständigheter som ledde till att fristen överskreds och den omsorg som referenspersonen eller dennes familjemedlemmar har visat.

42 För det första ankommer det i förevarande fall på den hänskjutande domstolen att beakta att de faktiska omständigheterna i det nationella målet hänför sig till tiden före avkunnandet av domen A och S. Det var i den domen som domstolen för första gången slog fast att en ansökan om familjeåterförening som ingetts i en situation där referenspersonen var ”underårig utan medföljande vuxen” vid den tidpunkt då asylansökan lämnades in men som blev myndig under asylförfarandet, skulle ges in inom en rimlig tidsfrist, det vill säga i princip inom tre månader från den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus. Innan denna dom meddelades kunde nämligen varken referenspersonen eller dennes föräldrar ha kännedom om att en sådan frist förelåg.

43 För det andra ankommer det på den hänskjutande domstolen att beakta den omständigheten att föräldrarna till referenspersonen – som var underårig när han lämnade in sin asylansökan, men som hade blivit myndig vid den tidpunkt då flyktingstatus beviljades – inte lämnade in en ansökan om familjeåterförening omedelbart efter detta beviljande. Referenspersonen hade nämligen informerats, bland annat av de behöriga nationella myndigheterna, om att en sådan ansökan avseende en underårig som blivit myndig under asylförfarandet inte hade några utsikter till framgång på grund av praxis från högre tyska domstolar och dessa myndigheters beslutspraxis, vilket för övrigt har bekräftats av den tyska regeringen under förfarandet i förevarande mål.

44 För det tredje ankommer det på den hänskjutande domstolen att beakta den omständigheten att sökandenas son lämnade in ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening för sina föräldrar den 24 april 2018, det vill säga bara tolv dagar efter det att domen i målet A och S meddelades. En sådan omständighet kan utgöra ett tecken på den noggrannhet som dessa sökande har visat vid utövandet av rätten till familjeåterförening och deras goda tro.

45 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 ska tolkas så, att när en tredjelandsmedborgare, som har rest in som ”underårig utan medföljande vuxen” i en medlemsstat, har uppnått myndighetsålder under förfarandet för prövning av hans eller hennes ansökan om internationellt skydd och har beviljats flyktingstatus innan domen A och S meddelades, ska föräldrarnas ansökan om familjeåterförening i princip lämnas in inom rimlig tid från den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus. Frågan huruvida denna tidsåtgång är rimlig ska bedömas mot bakgrund av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Rättegångskostnader

46 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 10.3 a i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening

ska tolkas så,

att när en tredjelandsmedborgare, som har rest in som ”underårig utan medföljande vuxen” i en medlemsstat, har uppnått myndighetsålder under förfarandet för prövning av hans eller hennes ansökan om internationellt skydd och har beviljats flyktingstatus innan domen av den 12 april 2018, A och S (C ‑ 550/16, EU:C:2018:248), meddelades, ska föräldrarnas ansökan om familjeåterförening i princip lämnas in inom rimlig tid från den dag då referenspersonen beviljades flyktingstatus. Frågan huruvida denna tidsåtgång är rimlig ska bedömas mot bakgrund av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska.