Domstolens dom (andra avdelningen) den 3 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 3 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2001/29/EG – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Artikel 2 a – Begreppet verk – Kort text som delats på ett socialt nätverk och mångfaldigats i en nättidning – Artikel 5 – Undantag från och inskränkningar i upphovsrätten – Artikel 5.3 c – Nyhetsrapportering – Grad av harmonisering – Artikel 5.5 – Trestegstest ”

I mål C‑598/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) genom beslut av den 14 maj 2024, som inkom till domstolen den 16 september 2024, i målet

CY

mot

Gândul Media Network SRL,

HO,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna F. Schalin (referent), M. Gavalec och Z. Csehi,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– CY, genom I. Nicolescu, avocată,

– Rumäniens regering, genom E. Gane, R. Antonie och M. Chicu, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom J. Samnadda och M.FL. Stamate, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 18 december 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 a och 5.3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan CY, som arbetar som lärare på en skola, och å andra sidan bolaget Gândul Media Network SRL, som driver webbplatsen för nättidningen Gândul, och journalisten HO. Målet rör HO:s publicering på Gânduls webbplats av en text skriven av CY, i strid med CY:s upphovsrätt.

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

3 Artikel 2.1 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, undertecknad i Bern den 9 september 1886 (Parisakten av den 24 juli 1971), i dess lydelse av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen), har följande lydelse:

”Uttrycket ’litterära och konstnärliga verk’ innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, såsom: böcker, småskrifter och andra skrifter; föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art …”

4 Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) antog i Genève den 20 december 1996 Wipos fördrag om upphovsrätt, vilket trädde i kraft den 6 mars 2002. Detta fördrag godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 (EGT L 89, 2000, s. 6). I artikel 1.4 i nämnda fördrag föreskrivs följande:

”De fördragsslutande parterna skall iaktta artiklarna 1–21 i och bihanget till Bernkonventionen.”

Unionsrät t

5 I artikel 2 i direktiv 2001/29, med rubriken ”Rätten till mångfaldigande”, föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt att tillåta eller förbjuda direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, mångfaldigande, oavsett metod och form, helt eller delvis

a) för upphovsmän: av deras verk,

…”

6 Artikel 5 i direktivet har rubriken ”Undantag och inskränkningar”. I artikel 5.3 c och d samt 5.5 föreskrivs följande:

”3. Medlemsstaterna får föreskriva undantag eller inskränkningar i de rättigheter som avses i artiklarna 2 och 3 i följande fall:

…

c) Mångfaldigande av pressen, överföring till allmänheten eller tillgängliggörande av utgivna artiklar om aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa ämnen eller av verk eller andra alster av liknande slag i radio- eller televisionssändningar om sådan användning inte är förenad med uttryckliga förbehåll och förutsatt att källan, inbegripet upphovsmannens namn, anges, eller användning av verk eller andra alster i samband med nyhetsrapportering, i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet och förutsatt att källan, inbegripet upphovsmannens namn, anges, om inte detta visar sig vara omöjligt.

…

5. De undantag och inskränkningar som föreskrivs i punkterna 1, 2, 3 och 4 får endast tillämpas i vissa särskilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket eller annat alster och inte oskäligt inkräktar på rättsinnehavarnas legitima intressen.”

Rumänsk rät t

7 I artikel 35.1 och 35.2 i Legea nr. 8/1996 privind dreptul de autor și drepturile conexe (lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter) av den 14 mars 1996 ( Monitorul Oficial al României , del I, nr 60 av den 26 mars 1996) föreskrivs följande:

”1. Följande användning av ett verk som tidigare kommit till allmänhetens kännedom ska tillåtas utan upphovsmannens samtycke och utan ersättning, under förutsättning att användningen sker i enlighet med god sed och inte strider mot det normala utnyttjandet av verket och inte skadar upphovsmannen eller nyttjanderättsinnehavarna:

…

2. På de villkor som anges i punkt 1 är det tillåtet att, utan direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk vinning, mångfaldiga, sprida, sända eller till allmänheten överföra

…

c) korta utdrag ur verk, i samband med nyhetsrapportering, dock endast i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till det eftersträvade informationssyftet,

…”

8 I artikel 35.4 i samma lag föreskrivs, bland annat med hänsyn till de fall som anges i punkt 2 c i samma artikel, att källan och namnet på upphovsmannen till det använda verket ska anges, om inte detta visar sig vara omöjligt.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

9 Den 8 september 2021 lade CY, som arbetar som lärare på en skola, upp en text på 22 rader på sin Facebook-sida med rubriken ”Liten guide till föräldrar inför skolstarten”. Hon angav där huvudsakligen att hon inte önskade ta emot presenter från elevernas föräldrar.

10 Den 14 september 2021 publicerade journalisten HO en artikel på nättidningen Gânduls webbplats med rubriken ”Det originella meddelandet från en lärare till föräldrar som planerat att ge henne presenter vid skolstarten”. I artikeln återgavs hela den text som CY hade lagt upp, utan att hennes samtycke inhämtats innan publicering. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att uppgift om CY:s namn och källan till den publicerade texten, i form av en hyperlänk till Facebook-sidan, lades till i efterhand.

11 CY väckte talan mot tidningen och journalisten vid Tribunalul București (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) och yrkade att domstolen skulle fastställa att hennes upphovsrätt hade kränkts och förplikta svarandena att betala ersättning till henne för den ekonomiska och ideella skada som hon lidit till följd av intrånget. Genom dom av den 26 april 2022 ogillade nämnda domstol talan med motiveringen att den aktuella texten inte kunde åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) fastställde denna dom genom dom av den 3 maj 2023.

12 CY överklagade sistnämnda dom till Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien), som är den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen står inför frågan huruvida den aktuella texten kan anses utgöra ett ”verk”, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29.

13 Om texten ska anses utgöra ett verk vill den hänskjutande domstolen även få klarhet i räckvidden av det undantag från rätten till mångfaldigande som föreskrivs i artikel 5.3 c andra typfallet i direktivet, i den del det avser ”användning av verk eller andra alster i samband med nyhetsrapportering”.

14 Den hänskjutande domstolen vill för det första få klarhet i huruvida mångfaldigande i en nättidning av en text som publicerats på ett socialt nätverk, och som uttrycker en uppfattning om sociala sedvänjor som anses olämpliga i skolmiljön, kan anses utgöra ”nyhetsrapportering” i nämnda bestämmelses mening. Den hänskjutande domstolen frågar sig särskilt om det i bestämmelsen angivna undantaget är tillämpligt när ett sådant mångfaldigande inte åtföljs av en möjlighet till offentlig debatt.

15 Den hänskjutande domstolen vill vidare få klarlagt vilka gränser som gäller för detta undantag, eftersom den i målet tillämpliga nationella lagstiftningen föreskriver att korta utdrag ur ett verk får mångfaldigas, under förutsättning att ingen direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning dras av detta. Någon sådan begränsning av undantaget framgår dock inte av ordalydelsen i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29, och den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i om det sätt på vilket nämnda undantag har genomförts i artikel 35 i lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter är förenligt med nämnda direktivbestämmelse.

16 Mot denna bakgrund beslutade Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 2 a i [direktiv 2001/29] tolkas så, att en text som har lagts upp på ett socialt nätverk, och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses vara olämpliga, kan anses utgöra ett upphovsrättsligt skyddat verk?

2) Ska artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 tolkas så, att den utgör hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning som, vad gäller nyhetsrapportering, tillåter användning av enbart korta utdrag ur ett verk men inte av verket i dess helhet, i synnerhet när verket är av begränsad längd, och enbart under förutsättning att sådan användning inte medför någon direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

17 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2 a i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att en text som har lagts upp på ett socialt nätverk, och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses vara olämpliga, kan anses utgöra ett verk i den bestämmelsens mening.

18 I artikel 2 a i direktiv 2001/29 anges att medlemsstaterna ska föreskriva en ensamrätt för upphovsmän att tillåta respektive förbjuda direkt eller indirekt mångfaldigande av deras ”verk”, oavsett metod och form. Ett alster kan således endast åtnjuta upphovsrättsligt skydd enligt detta direktiv såvitt alstret i fråga kan anses utgöra ett ”verk” i nämnda bestämmelses mening (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 18).

19 Begreppet verk är, såsom framgår av domstolens fasta praxis, ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt och som förutsätter att två kumulativa villkor är uppfyllda. För det första måste alstret i fråga vara originellt, i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. För det andra är det enbart element som ger uttryck för ett sådant intellektuellt skapande som kan anses utgöra ett ”verk” i den mening som avses i direktiv 2001/29 (se, i detta avseende, dom av den 16 juli 2009, Infopaq International, C‑5/08, EU:C:2009:465, punkterna 37 och 39, dom av den 13 november 2018, Levola Hengelo, C‑310/17, EU:C:2018:899, punkterna 35–37, och dom av den 24 oktober 2024, Kwantum Nederland och Kwantum België, C‑227/23, EU:C:2024:914, punkt 48).

20 När det gäller det första villkoret följer det av domstolens fasta praxis att det, för att ett alster ska kunna anses vara originellt, både är nödvändigt och tillräckligt att det återspeglar upphovsmannens personlighet, genom att ge uttryck för dennes fria och kreativa val (dom av den 12 september 2019, Cofemel, C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

21 Vad gäller det andra villkoret har EU-domstolen preciserat att begreppet verk enligt direktiv 2001/29 innebär att det måste finnas ett alster som kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet (dom av den 13 november, Levola Hengelo, C‑310/17, EU:C:2018:899, punkt 40, och dom av den 12 september 2019, Cofemel, C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 32).

22 Av detta följer att när ett alster har de egenskaper som det erinras om i punkt 19 ovan, och således utgör ett verk, ska det som sådant åtnjuta upphovsrättsligt skydd enligt detta direktiv (dom av den 12 september 2019, Cofemel, C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 35, och dom av den 24 oktober 2024, Kwantum Nederland och Kwantum België, C‑227/23, EU:C:2024:914, punkt 49).

23 Det ska dessutom erinras om att även om unionen inte är fördragsslutande part i Bernkonventionen, är den enligt artikel 1.4 i WIPO:s fördrag om upphovsrätt ändå skyldig att följa bland annat artikel 2.1 i denna konvention. Uttrycket ”litterära och konstnärliga verk” innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, såsom böcker, småskrifter och ”andra skrifter” (se, i detta avseende, dom av den 13 november 2018, Levola Hengelo, C‑310/17, EU:C:2018:899, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).

24 Med hänsyn till konventionsbestämmelsens synnerligen vida lydelse kan det således inte anses vara uteslutet att en text som publicerats på ett socialt nätverk, och genom vilken upphovsmannen uttrycker sin åsikt om sociala sedvänjor som anses olämpliga, utgör upphovsmannens egna intellektuella skapelse och därmed anses utgöra ett ”verk” i den mening som avses i direktiv 2001/29.

25 Det nu anförda innebär att det vid kvalificeringen av en text som ett ”verk”, i den mening som avses i direktiv 2001/29, saknar betydelse hur lång texten är, om den publicerats på internet eller om den tillhör en bestämd litterär genre, såvida inte dessa omständigheter bara är resultatet av regler, tekniska överväganden eller krav som inte lämnat utrymme för upphovsmannens utövande av en kreativ frihet. I det fallet kan den aktuella texten inte anses ha den originalitet som krävs för att utgöra ett verk (se, i detta avseende, dom av den 12 september 2019, Cofemel, C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 31).

26 För att avgöra om en text, eller vissa delar av den, kan anses utgöra ett verk i den mening som avses i direktiv 2001/29 och därmed skyddas av upphovsrätten, ankommer det på den nationella domstolen att pröva om upphovsmannen, när denne utarbetade texten, kunnat göra fria och kreativa val ägnade att förmedla verkets originalitet till läsaren. Denna originalitet följer av valet, dispositionen och kombinationen av de ord med vilka upphovsmannen har uttryckt sin kreativitet på ett originellt sätt och som lett till ett resultat som utgör en intellektuell skapelse (se, i detta avseende, dom av den 16 juli 2009, Infopaq International, C‑5/08, EU:C:2009:465, punkterna 45–48, och dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 22 och 23).

27 Med förbehåll för den bedömning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, får det i förevarande fall anses framgå av de uppgifter som lämnats av denna domstol att CY vid utarbetandet av den aktuella texten har gjort fria och kreativa val, vilka har konkretiserats i ett med tillräcklig precision och objektivitet identifierbart alster.

28 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 2 a i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att en text som publicerats på ett socialt nätverk, och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses olämpliga, omfattas av begreppet verk i den bestämmelsens mening, under förutsättning att den aktuella texten ger uttryck för en intellektuell skapelse som återspeglar upphovsmannens personlighet.

Den andra frågan

Huruvida frågan kan tas upp till prövning

29 CY anser att den andra frågan ska avvisas, eftersom den inte har avhandlats i målet vid den hänskjutande domstolen och därför är hypotetisk.

30 Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 15 december 1995, Bosman, C‑415/93, EU:C:1995:463, punkterna 59 och 61, och dom av den 12 oktober 2010, Rosenbladt, C‑45/09, EU:C:2010:601, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

31 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen få klarlagt om det eventuella upphovsrättsliga skyddet för CY:s text kan inskränkas av det undantag som föreskrivs i artikel 5.3 c andra typfallet i direktiv 2001/29, vilket, enligt denna domstol, kan vara tillämpligt på omständigheterna i det nationella målet.

32 Under dessa omständigheter får den tolkning som den hänskjutande domstolen har begärt anses ha samband med de faktiska omständigheterna och saken i det nationella målet. Det är således inte uppenbart att den andra frågan är hypotetisk. Av detta följer att den kan tas upp till prövning.

Prövning i sak

33 Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida artikel 5.3 c andra typfallet i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att undantaget från – eller inskränkningen i – upphovsrätten i den bestämmelsen endast omfattar användning av korta utdrag ur ett skyddat verk och att sådan användning inte får medföra någon direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk vinning.

34 För att besvara den andra frågan ska det för det första prövas om det kan utgöra nyhetsrapportering, i bestämmelsens mening, att en nättidning återger en text som en lärare lagt upp på ett socialt nätverk i början av skolåret och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses olämpliga i skolmiljön.

35 Av bestämmelsen framgår att medlemsstaterna får föreskriva undantag från – eller inskränkningar i – ensamrätter vid ”användning av verk eller andra alster i samband med nyhetsrapportering, i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet och förutsatt att källan, inbegripet upphovsmannens namn, anges, om inte detta visar sig vara omöjligt”.

36 Domstolen har slagit fast att den ”rapportering” som avses i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 ska förstås som en handling som består i att lämna information om en nyhet. Det krävs emellertid inte att användaren gör en utförlig analys av nyheten. Rapporteringen ska vidare avse en ”nyhet”, det vill säga en händelse som, vid den tidpunkt då det rapporteras om den, är av informationsintresse för allmänheten (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkterna 66 och 67).

37 Mot bakgrund av denna tolkning kan det inte uteslutas att det kan utgöra nyhetsrapportering, i den mening som avses i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29, när en nättidning återger en text som en lärare lagt upp på ett socialt nätverk i början av skolåret och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses olämpliga i skolmiljön.

38 Som generaladvokaten påpekat i punkterna 32 och 34 i sitt förslag till avgörande är skolsystemets funktion nämligen ett nyhetsämne som kan vara av intresse för allmänheten vid den tidpunkt då det rapporteras. På samma sätt som den allmänspråkliga betydelsen av uttrycket att ”rapportera” om en nyhet inte kräver att användaren gör en detaljerad analys av den aktuella nyheten, kräver den inte heller att de som tar del av ett sådant nyhetsämne nödvändigtvis uppmanas att reagera på det.

39 Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att utifrån omständigheterna i det nationella målet avgöra om den text som CY lagt upp rapporterar om en nyhet, i den mening som avses i ovan i punkt 36 angiven rättspraxis.

40 EU-domstolen övergår nu till att behandla frågan om i vilken utsträckning en medlemsstat får begränsa de undantag från – eller inskränkningar i – upphovsrätten som anges i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29. I detta avseende ska det inledningsvis påpekas att omfattningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna förfogar över vid införlivandet med nationell rätt av ett undantag eller en inskränkning av det särskilda slag som avses i artikel 5.3 i direktiv 2001/29 ska bedömas från fall till fall, bland annat utifrån den aktuella bestämmelsens lydelse. Den grad av harmonisering som unionslagstiftaren har avsett ska gälla för sådana undantag och inskränkningar beror nämligen på vilken betydelse de har för en väl fungerande inre marknad (dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

41 Vad specifikt gäller artikel 5.3 c i direktivet framgår det av domstolens praxis att denna bestämmelse inte på ett fullständigt sätt harmoniserar räckvidden av de undantag och inskränkningar som den innehåller. Medlemsstaterna förfogar nämligen, vid införlivandet av denna bestämmelse och vid tillämpningen av de bestämmelser i nationell rätt genom vilka den genomförs, över ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för dem att göra en avvägning mellan berörda intressen (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 42 och 43, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkterna 27 och 28).

42 Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 är emellertid kringskuret i flera avseenden (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 45, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 30).

43 För det första är medlemsstaterna skyldiga att använda det utrymme för skönsmässig bedömning som de har vid genomförandet av undantagen och inskränkningarna i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29 inom de gränser som uppställs i unionsrätten. Detta innebär att det inte står medlemsstaterna fritt att på ett icke-harmoniserat sätt bestämma samtliga parametrar för dessa undantag och inskränkningar (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 46, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 31).

44 I synnerhet får medlemsstaterna i sin lagstiftning endast föreskriva ett undantag eller en inskränkning som är av sådant slag som anges i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29 om de iakttar samtliga villkor i den bestämmelsen. Medlemsstaterna är i detta sammanhang också skyldiga att iaktta unionens allmänna rättsprinciper, däribland proportionalitetsprincipen, av vilken framgår att de åtgärder som vidtas ska vara ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte får vara mer långtgående än vad som krävs för att uppnå nämnda mål (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 48 och 49, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkterna 33 och 34).

45 För det andra får medlemsstaterna inte använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av undantagen och inskränkningarna i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29 på ett sätt som äventyrar direktivets syften, nämligen att skapa en hög skyddsnivå för upphovsmän och säkerställa att den inre marknaden fungerar väl. Det ankommer emellertid även på medlemsstaterna vid detta genomförande att säkerställa undantagens och inskränkningarnas ändamålsenliga verkan samt att säkerställa att deras syfte följs. Detta för att upprätthålla en skälig rättighets- och intresseavvägning mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare samt mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare och användarna av skyddade alster (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 50 och 51, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkterna 35 och 36).

46 För det tredje begränsas medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av de undantag som föreskrivs i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29 också av artikel 5.5 i direktivet. I den bestämmelsen uppställs tre villkor för sådana undantag eller inskränkningar, nämligen att de endast tillämpas i vissa särskilda fall, att de inte strider mot det normala utnyttjandet av verket och att de inte oskäligt inkräktar på upphovsrättsinnehavarnas legitima intressen (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 52, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 37).

47 För det fjärde är de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) tillämpliga på medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten. Det ankommer således på medlemsstaterna att vid införlivandet av de undantag och inskränkningar som avses i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29 se till att de utgår från en tolkning av undantagen och inskränkningarna som gör det möjligt att säkerställa en skälig avvägning mellan de olika grundläggande rättigheter som skyddas av unionens rättsordning (dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 53, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 38).

48 Det är med beaktande av dessa olika omständigheter som domstolen, för det första, ska pröva om en nationell lagstiftning som endast medger återgivande av korta utdrag ur ett skyddat verk är ett sådant undantag eller en sådan inskränkning som avses i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29.

49 Domstolen konstaterar inledningsvis att lydelsen i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 inte innehåller någon formell begränsning av längden på det verk som används för att rapportera om nyheter. Denna bestämmelse preciserar emellertid att användningen i fråga endast får ske ”i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet” och därmed ska vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Av detta följer att användningen av det skyddade verket inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå informationssyftet (dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 68).

50 Vidare framgår av den rättspraxis som anges i punkterna 44 och 45 ovan att genomförandet av det undantag som föreskrivs i nämnda bestämmelse ska vara proportionerligt och säkerställa skyddet av det syfte som eftersträvas med detta undantag, det vill säga att bidra till utövandet av informationsfriheten och pressfriheten, vilka garanteras i artikel 11 i stadgan.

51 Det ska emellertid preciseras att de fri- och rättigheter som stadgas i denna bestämmelse inte är absoluta, utan måste bedömas i förhållande till deras funktion i samhället. Eftersom artikel 11 i stadgan utgör en av grundvalarna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle ska ingrepp i nämnda fri- och rättigheter begränsas till vad som är absolut nödvändigt (se, i detta avseende, dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkterna 47 och 49 och där angiven rättspraxis).

52 Det ska tilläggas att utövandet av informationsfriheten och pressfriheten inte alltid kräver att verk publiceras i sin helhet. Att begränsa den tillåtna användningen till utdrag som är tillräckligt långa för att uppnå detta mål äventyrar nämligen inte undantagets ändamålsenliga verkan samtidigt som skyddet för upphovsrättsinnehavarna säkerställs.

53 Dock måste en avgränsning av undantaget i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 uppfylla de tre villkor som föreskrivs i artikel 5.5 i direktivet (se punkt 46 ovan). Förutom när det är fråga om en mycket kort text, som det visar sig vara omöjligt att använda utdrag ur, kan ett mångfaldigande av ett verk i dess helhet, såsom generaladvokaten har förklarat i punkt 43 i sitt förslag till avgörande, strida mot det normala utnyttjandet av verket och oskäligt skada upphovsmannens legitima intressen. Ett sådant mångfaldigande ersätter nämligen den ursprungliga överföringen av verket, som mottagarna då inte behöver använda, vilket strider mot det normala utnyttjandet av verket.

54 Av det ovan anförda följer att artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat begränsar användningen av ett verk till korta utdrag om den anser att det informationssyfte som eftersträvas med denna bestämmelse inte motiverar en mer omfattande användning av verket. Detta gäller dock under förutsättning att denna begränsning är proportionerlig, säkerställer den ändamålsenliga verkan av undantaget i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29 och är förenlig med dess syfte.

55 Vad däremot, för det andra, gäller det allmänt formulerade förbudet mot att ett verk används för nyhetsrapportering för att direkt eller indirekt dra kommersiell eller ekonomisk vinning, konstaterar domstolen att ett sådant förbud saknar stöd i ordalydelsen i artikel 5.3 c i direktiv 2001/29. Uttrycket ”i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet” avser nämligen endast omfattningen av användningen av skyddade verk.

56 Som generaladvokaten påpekat i punkterna 53 och 54 i sitt förslag till avgörande bedriver pressorganen – även om de fyller en grundläggande funktion i ett demokratiskt samhälle, bestående i att informera allmänheten och granska den offentliga sektorns aktörer – vanligtvis även ekonomisk verksamhet, vilket är en förutsättning för deras existens. Under dessa omständigheter undergräver förbudet mot att direkt eller indirekt dra ekonomisk eller kommersiell vinning av användningen av ett verk den ändamålsenliga verkan av undantaget från – eller inskränkningen i – upphovsrätten i artikel 5.3 c andra typfallet i direktiv 2001/29. Ett sådant förbud, som inte definieras eller begränsas på annat sätt, rubbar också avvägningen mellan de olika grundläggande rättigheter som undantaget i den bestämmelsen syftar till att förena, bland annat å ena sidan skyddet för immateriell egendom enligt artikel 17 i stadgan och å andra sidan yttrandefriheten och pressfriheten, som garanteras i artikel 11 i stadgan.

57 Av vad som anförts följer att artikel 5.3 c andra typfallet i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att undantaget från – eller inskränkningen i – upphovsrätten i den bestämmelsen endast omfattar användning av korta utdrag ur ett skyddat verk, men att den däremot utgör hinder för ett förbud mot att sådan användning medför direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk vinning

Rättegångskostnader

58 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället

ska tolkas så,

att en text som publicerats på ett socialt nätverk och som uttrycker en åsikt om sociala sedvänjor som anses olämpliga omfattas av begreppet verk i den bestämmelsens mening, under förutsättning att den aktuella texten ger uttryck för en intellektuell skapelse som återspeglar upphovsmannens personlighet.

2) Artikel 5.3 c andra typfallet i direktiv 2001/29

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att undantaget från – eller inskränkningen i – upphovsrätten i den bestämmelsen endast omfattar användning av korta utdrag ur ett skyddat verk, men att den däremot utgör hinder för ett förbud mot att sådan användning medför direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk vinning.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: rumänska.