Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 27 november 2025
I mål C‑643/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Supremo Tribunal de Justiça (Högsta domstolen, Portugal) genom beslut av den 4 september 2024, som inkom till domstolen den 30 september 2024, i målet
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden O. Spineanu-Matei (referent), samt domarna S. Rodin, och N. Fenger, generaladvokat: J. Richard de la Tour, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: OÜ Wine Port of Paldiski, genom M.A. Brogueira och P. Moreira, advogados, Portugals regering, genom P. Barros da Costa, S. Duarte Afonso och J. Ramos, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom S. Noë och B. Rechena, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15), och artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1393/2007).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan bolaget Manuel Costa Filhos Lda. (nedan kallat Manuel Costa), med säte i Vizela (Portugal), och bolaget OÜ Wine Port of Paldiski (nedan kallat Wine Port), med säte i Tallinn (Estland), angående Portugals genomförande av ett avgörande som har meddelats och intygats vara en europeisk exekutionstitel i Estland.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 805/2004
3. Skälen 8, 10–12, 14, 18 och 21 i förordning nr 805/2004 har följande lydelse:
(”(8) I slutsatserna från Tammerfors ansåg Europeiska rådet att tillgång till förfarandet för att utverka verkställighet i en annan medlemsstat än den där domen har meddelats bör påskyndas och förenklas genom att man avskaffar alla mellanliggande åtgärder som måste vidtas innan verkställighet kan ske i den medlemsstat där verkställighet begärs. En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel av den domstol som har meddelat domen bör i fråga om verkställighet behandlas som om den hade meddelats i den medlemsstat där verkställighet begärs. …
…
(10) Om en domstol i en medlemsstat har meddelat en dom avseende en obestridd fordran utan att gäldenären har deltagit i domstolsförfarandet, är det ofrånkomligt att ett avskaffande av alla kontroller i verkställighetsmedlemsstaten bör åtföljas och vara beroende av att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas.
(11) Denna förordning syftar till att främja de grundläggande rättigheterna och tar hänsyn till de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [nedan kallad stadgan]. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i stadgan iakttas fullt ut.
(12) Miniminormer bör fastställas för de förfaranden som leder fram till domen, så att det kan säkerställas att gäldenären, i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att denne kan förbereda sitt svaromål, informeras om domstolsförfarandet, om kraven på att aktivt delta i domstolsförfarandet för att bestrida fordran och om följderna av att inte delta i domstolsförfarandet.
…
(14) Alla de delgivningssätt som förtecknas i artiklarna 13 och 14 kännetecknas av antingen fullständig säkerhet (artikel 13) eller en mycket hög grad av sannolikhet (artikel 14) att den handling som delges har nått sin adressat. I den andra kategorin bör en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel endast om den medlemsstat som meddelat domen har inrättat en lämplig mekanism som ger gäldenären rätt att ansöka om fullständig förnyad prövning av domen enligt villkoren i artikel 19 i de undantagsfall, trots uppfyllelse av artikel 14, då handlingen inte har nått sin adressat.
…
(18) Det ömsesidiga förtroendet för rättskipningen i medlemsstaterna motiverar att en domstol i en medlemsstat bedömer huruvida alla villkor för ett intyg om en europeisk exekutionstitel är uppfyllda, i syfte att göra det möjligt att verkställa en dom i alla övriga medlemsstater utan att det i den medlemsstat där domen skall verkställas behöver prövas om de processuella miniminormerna har tillämpats korrekt.
…
(21) Om en handling måste skickas från en medlemsstat till en annan för delgivning där bör denna förordning, särskilt dess bestämmelser om delgivning, vara tillämplig tillsammans med rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur [EGT L 160, 2000, s. 37], i synnerhet dess artikel 14 tillsammans med medlemsstaternas förklaringar i enlighet med dess artikel 23.”
4. Artikel 1 i förordningen, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:
”Syftet med denna förordning är att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, vilket, genom att det fastställs miniminormer, kommer att möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater utan att erkännande och verkställighet skall föregås av mellanliggande förfaranden i den medlemsstat där verkställighet begärs.”
5. Artikel 5 i förordningen, med rubriken ”Upphävande av exekvatur”, har följande lydelse:
”En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande.”
6. Artikel 10 i samma förordning har rubriken ”Rättelse eller återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel”. I artikel 10.1 och 10.2 föreskrivs följande:
”1. Intyget om europeisk exekutionstitel skall på ansökan till den domstol som meddelat domen
a) rättas till, om det på grund av ett skrivfel eller liknande föreligger bristande överensstämmelse mellan domen och intyget,
b) återkallas, när det är uppenbart att intyget beviljades felaktigt med beaktande av de krav som fastställs i denna förordning.
2. Lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten skall tillämpas vid rättelse och återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel.”
7. Artikel 13 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Delgivning med bevis på att gäldenären mottagit handlingen”, vilken ingår i kapitel III i denna förordning, med rubriken ”Miniminormer för förfaranden om obestridda fordringar”, har följande lydelse i punkt 1:
”Stämningsansökan eller motsvarande handling får ha delgivits gäldenären på ett av följande sätt:
a) Personlig delgivning genom att gäldenären undertecknar ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.
b) Personlig delgivning genom att den behöriga person som delgivit handlingen undertecknar ett dokument där det anges att gäldenären mottagit denna eller utan stöd i lagen vägrat att ta emot den, samt datum för detta.
c) Delgivning per post genom att gäldenären undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.
d) Delgivning på elektronisk väg, t.ex. fax eller e‑post, där gäldenären undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.”
8. I artikel 14 i förordning nr 805/2004 med rubriken ”Delgivning utan bevis på att gäldenären mottagit handlingen”, föreskrivs följande:
”1. Stämningsansökan eller motsvarande handling samt varje kallelse till domstolsförhandling får även ha delgivits gäldenären på något av följande sätt:
a) Personlig delgivning på gäldenärens personliga adress till personer som bor i samma hushåll som gäldenären eller är anställda där.
b) Personlig delgivning i gäldenärens företagslokaler till personer som är anställda av gäldenären, i de fall där gäldenären är egenföretagare och i de fall gäldenären är en juridisk person.
c) Handlingen läggs i gäldenärens brevlåda.
d) Handlingen deponeras på ett postkontor eller hos behöriga myndigheter och en skriftlig underrättelse om att så har skett lämnas i gäldenärens brevlåda, om den skriftliga underrättelsen klart och tydligt anger att det rör sig om en domstolshandling eller att den har den rättsverkan att delgivning anses ha skett och att tidsfrister har börjat löpa.
e) Delgivning per post utan intyg enligt punkt 3, när gäldenären har sin adress i ursprungsmedlemsstaten.
f) Delgivning på elektronisk väg med automatisk bekräftelse av att delgivningen verkställts, under förutsättning att gäldenären i förväg uttryckligen har godkänt detta delgivningssätt.
2. Vid tillämpning av denna förordning skall delgivning enligt punkt 1 inte vara tillåten om gäldenärens adress inte med säkerhet är känd.
3. Delgivning enligt punkt 1 a-d skall intygas genom
a) ett dokument, undertecknat av den behöriga person som delgivit handlingen, där det anges eller
i) vilket sätt som använts för delgivning,
ii) datum för delgivningen, och
iii) när handlingen delgivits någon annan person än gäldenären, namnet på denne och i vilket förhållande denne står till gäldenären,
b) ett mottagningsbevis från den delgivna personen i fall som avses i punkt 1 a och b.”
9. Enligt artikel 18 i förordningen, som har rubriken ”Avhjälpande av att miniminormerna inte har iakttagits” i kapitel III, gäller följande:
”1. Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyllde de processuella kraven i artiklarna 13–17, kan denna brist avhjälpas och en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel, om
a) domen har delgivits gäldenären i överensstämmelse med kraven i artikel 13 eller artikel 14, och
b) gäldenären har haft möjlighet att föra talan mot domen och därmed få en fullständig prövning och på vederbörligt sätt i eller tillsammans med domen har underrättats om de processuella kraven för en sådan talan, inbegripet namn på och adress till den institution till vilken talan skall göras samt, i förekommande fall, tidsfristen härför, och
c) gäldenären har inte överklagat domen i enlighet med gällande processuella krav.
2. Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyllde de processuella kraven i artikel 13 eller artikel 14, kan denna brist avhjälpas, om det genom gäldenärens uppträdande vid domstolsförfarandena bevisas att denne personligen har mottagit den handling som skulle delges i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt svaromål.”
10. Artikel 20 i samma förordning, med rubriken ”Verkställighetsförfarande”, har följande lydelse i punkt 1:
”Utan att det påverkar bestämmelserna i detta kapitel, skall verkställighetsförfarandet regleras av verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.
En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel skall verkställas enligt samma villkor som en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.”
11. Artikel 21 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Hinder för verkställighet”, föreskriver följande:
”1. Verkställighet skall på gäldenärens ansökan vägras av den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten, om den dom som intygas vara en europeisk exekutionstitel är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en medlemsstat eller i tredjeland, om
a) den tidigare domen meddelades rörande samma sak och mellan samma parter, och
b) den tidigare domen meddelades i verkställighetsmedlemsstaten eller uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten, och
c) den omständighet som gör domarna oförenliga inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.
2. Domen eller intyget om europeisk exekutionstitel får aldrig omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.”
12. Artikel 23 i förordningen, med rubriken ”Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet”, har följande lydelse:
”Om gäldenären har
fört talan mot en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel, vilket inbegriper ansökan om förnyad prövning i enlighet med artikel 19, eller
ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i enlighet med artikel 10,
får den behöriga domstolen eller myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten på ansökan av gäldenären,
a) begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, eller
b) göra verkställigheten beroende av att det ställs en sådan säkerhet som domstolen eller myndigheten bestämmer, eller
c) när det föreligger exceptionella omständigheter, låta verkställighetsförfarandet vila.”
13. Artikel 28 i förordningen, med rubriken ”Förhållande till förordning (EG) nr 1348/2000”, har följande lydelse:
”Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1348/2000.”
Förordning nr 1393/2007
14. Förordning nr 1393/2007 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1784 av den 25 november 2020 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) (EUT L 405, 2020, s. 40), som blev tillämplig från och med den 1 juli 2022. Med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet ska begäran om förhandsavgörande emellertid prövas mot bakgrund av förordning nr 1393/2007.
15. I artikel 8 i samma förordning, med rubriken ”Vägran att ta emot en handling”, föreskrevs följande i punkt 1:
”Det mottagande organet ska med användande av standardformuläret i bilaga II upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet, om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till något av följande språk:
a) ett språk som adressaten förstår, eller
b) den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen ska ske.”
16. Standardformuläret, med rubriken ”Information till adressaten om rätten att vägra att ta emot handlingar”, som finns i bilaga II till nämnda förordning, innehöll bland annat följande upplysning riktad till handlingens adressat:
”Ni får vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på, eller åtföljs av en översättning till, antingen ett språk som ni förstår eller det officiella språket eller något av de officiella språken på delgivningsorten.
Om ni önskar utnyttja denna rättighet, måste ni vägra att ta emot handlingen vid delgivningen genom att vända er direkt till delgivningsmannen eller genom att återsända handling[en] inom en vecka till nedanstående adress och ange att ni vägrar att ta emot den.”
Portugisisk rätt
17. I artikel 191.1 i Código de Processo Civil (civilprocesslagen) (nedan kallad civilprocesslagen) föreskrivs följande:
”Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 188 ska delgivningen vara ogiltig om de formella krav som föreskrivs i lag inte har uppfyllts.”
18. Inom ramen för verkställighetsförfarandet föreskrivs följande i artikel 696 i civilprocesslagen:
”En lagakraftvunnen dom får överklagas endast om
…
e) ett tredskoförfarande har tillämpats, på grund av att svaranden inte alls har medverkat, och det är fastställt att
i) svaranden inte har delgetts eller att delgivningen är ogiltig,
ii) svaranden inte kände till delgivningen på grund av omständigheter som inte kan tillskrivas denne,
iii) svaranden på grund av force majeure inte kunde framställa sin invändning,
…”
19. I artikel 729 i civilprocesslagen föreskrivs följande:
”Om verkställigheten bygger på en dom, får invändning endast göras på någon av följande grunder:
…
d) Svarandens underlåtenhet att medverka i fastställelseförfarandet, om någon av de omständigheter som anges i artikel 696 e i civilprocesslagen föreligger.
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
20. Wine Port väckte talan om verkställighet i Portugal mot Manuel Costa på grundval av ett avgörande som meddelades den 12 april 2022 av Harju Maakohtu Tallinna kohtumaja (Förstainstansdomstolen i Harju, Tallinn, Estland), vilket intygats vara en europeisk exekutionstitel enligt förordning nr 805/2004, genom vilket Manuel Costa förpliktades att till Wine Port betala ersättning med ett belopp på 38732,84 euro jämte rättegångskostnader på 2418,97 euro jämte dröjsmålsränta.
21. Manual Costa framställde en invändning mot denna verkställighet och gjorde gällande att bolaget aldrig hade delgetts angående det förfarande i vilket avgörandet meddelades och att det inte hade fått kännedom om avgörandet förrän vid verkställigheten och att det därför inte hade kunnat överklaga den.
22. Wine Port bestred detta påstående och gjorde gällande att stämningsansökan och förteckningen över rättegångskostnader hade delgetts Manuel Costa, vid dess säte, på ett korrekt sätt och att dess juridiska ombud vid varje tillfälle hade undertecknat och daterat tillhörande mottagningsbevis, utan att bolaget hade bestritt vare sig att fordran förelåg, var giltig eller hade verkan.
23. Till följd av delgivningen av stämningsansökan anmodade den estniska domstolen Manuel Costa bland annat att inkomma med eventuella invändningar inom 28 dagar från mottagningsbeviset som daterades den 21 januari 2022 och som undertecknades av bolagets rättsliga företrädare.
24. Den 24 mars 2022 delgav nämnda domstol även Manuel Costa en förteckning över domstolsavgifter och rättegångskostnader och angav att Manuel Costa hade fem dagar på sig att inkomma med sina invändningar eller framställa klagomål. Även denna delgivning mottogs vid bolagets säte utan att bolaget tog ställning i detta avseende.
25. Den 22 juni 2022 underrättades Manuel Costa genom rekommenderat brev om att avgörandet av den 12 april 2022 hade vunnit laga kraft såsom exekutionstitel.
26. Samtliga delgivna handlingar var avfattade på estniska och åtföljdes inte av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007.
27. Inom ramen för verkställighetsförfarandet biföll den portugisiska domstolen i första instans Manuel Costas invändning, och förordnade om uppskov med verkställigheten, eftersom den ansåg att delgivningen till detta bolag med avseende på det materiella förfarandet i Estland var ogiltig i den mening som avses i artikel 191.1 i civilprocesslagen. Nämnda domstol fann att delgivningen inte uppfyllde kraven i artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, eftersom de handlingar som delgavs bolaget varken var avfattade på portugisiska eller åtföljdes av standardformuläret i bilaga II till förordningen, något som hade gjort det möjligt för bolaget att informeras om sin rätt att vägra att ta emot nämnda handlingar.
28. Wine Port överklagade domen i första instans till Tribunal da Relação do Porto (Appellationsdomstolen i Porto, Portugal), som genom dom av den 11 april 2024 biföll Wine Ports överklagande och förordnade om fortsatt verkställighet. Den domstolen fann att det av EU-domstolens praxis, särskilt av dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603), och dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C‑354/15, EU:C:2017:157), samt av beslut av den 5 maj 2022, ING Luxembourg ( C‑346/21, EU:C:2022:368), framgår att den omständigheten, att standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 inte skickas med rekommenderat brev med mottagningsbevis, inte medför att denna delgivning är ogiltig.
29. Manuel Costa har överklagat till Supremo Tribunal de Justiça (Högsta domstolen, Portugal), som är den hänskjutande domstolen.
30. Den hänskjutande domstolen har preciserat att det följer av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 28 i förevarande dom att ett utelämnande av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 inte kan medföra att delgivningen blir ogiltig, utan endast medför en skyldighet att avhjälpa. Den har emellertid påpekat att det i de mål som gav upphov till denna rättspraxis konstaterades att detta formulär konstaterades saknas under förfarandet i sak, i ett skede då det fortfarande var möjligt att avhjälpa denna brist genom att översända formuläret till den berörda personen. I föreliggande fall har avsaknaden av formuläret däremot gjorts gällande efter det att förfarandet i sak avslutats, det vill säga att det inte längre var möjligt att avhjälpa bristen.
31. Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i huruvida artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, mot bakgrund av de krav som följer av iakttagandet av rätten att gå i svaromål, såsom den stadfästs i artikel 47.2 i stadgan och i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, utgör hinder för att fastställa att delgivningen genom rekommenderat brev med mottagningsbevis är ogiltig på grund av att den inte har åtföljts av standardformuläret i bilaga II till denna förordning.
32. Den vill även få klarhet i hur artikel 20.1 i förordning nr 805/2004 ska tolkas, och har i detta avseende påpekat att det av denna bestämmelse framgår att en dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel ska verkställas enligt samma villkor som en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.
33. Denna bestämmelse har i nationell rättspraxis tolkats så, att den part som är föremål för verkställighet som grundar sig på en europeisk exekutionstitel kan åberopa samma grunder mot denna som de som han eller hon kan göra gällande mot en verkställighet som grundar sig på en dom som har meddelats i verkställighetsmedlemsstaten. Artikel 729 d i civilprocesslagen, jämförd med artikel 696 e i samma lag, gör det emellertid möjligt för denna gäldenär att motsätta sig verkställighet med motiveringen att vederbörande inte har deltagit i förfarandet i sak och att delgivningen genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis är ogiltig på grund av att den inte åtföljs av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007.
34. Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida en sådan tolkning är förenlig med syftet med artikel 1 i förordning nr 805/2004 och med minimikraven i fråga om delgivning, såsom de föreskrivs i artiklarna 13 och 14 i denna förordning, jämförda med skäl 14 i samma förordning, vilka måste vara uppfyllda vad gäller det förfarande inom ramen för vilket den dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel har meddelats.
35. Mot denna bakgrund beslutade Supremo Tribunal de Justiça (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Om underlåtenheten att skicka standardformuläret i bilaga II till [förordning nr 1393/2007] inte kan avhjälpas ur processuell synvinkel på grund av att fastställelseförfarandet redan har lett till en lagakraftvunnen dom, utgör då artikel 8.1 i denna förordning hinder för att, med beaktande av rätten till försvar för handlingens adressat i enlighet med kraven på en rättvis rättegång, såsom de kommer till uttryck i artikel 47 andra stycket i [stadgan] och artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en delgivning av en handling genom rekommenderat brev med mottagningsbevis är ogiltig om den inte åtföljs av det standardformulär som återfinns i bilaga II till förordningen?
2) Ska artikel 20.1 i [förordning nr 805/2004], i vilken det föreskrivs att ’[e]n dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel skall verkställas enligt samma villkor som en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten’, tolkas så, att gäldenären får motsätta sig verkställighet som bygger på en europeisk exekutionstitel på samma grunder som han eller hon får motsätta sig verkställighet på grundval av en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten, i synnerhet på grund av att han eller hon inte medverkade i fastställelseförfarandet och att delgivningen till honom eller henne genom rekommenderat brev med mottagningsbevis var ogiltig eftersom den inte åtföljdes av det standardformulär som återfinns i bilaga II till förordning nr 1393/2007?
3) Utgör förordning nr 805/2004, med beaktande av de syften som ledde till inrättandet av den europeiska exekutionstiteln (artikel 1 i förordning nr 805/2004) och de minimikrav för delgivning som ska uppfyllas i förfaranden i vilka en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel har meddelats (artiklarna 13 och 14 i förordningen), vilka enligt skäl 14 i förordningen kännetecknas av att det ska föreligga fullständig säkerhet (artikel 13) eller en hög grad av sannolikhet (artikel 14) för att den delgivna handlingen har mottagits av adressaten, hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som föreskrivs i artikel 729 d i [civilprocesslagen], jämförd med artikel 696 [e i], av vilken det följer att gäldenären får motsätta sig verkställighet på den grunden att han eller hon inte har deltagit i fastställelseförfarandet och att delgivningen till honom eller henne genom rekommenderat brev med mottagningsbevis var ogiltig, eftersom den inte åtföljdes av det standardformulär som återfinns i bilaga II till förordning nr 1393/2007?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den andra och den tredje frågan
36. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans och först, för att få klarhet i huruvida artikel 20.1 i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i den verkställande medlemsstaten som, i samband med verkställighet av en dom som har meddelats och intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten, gör det möjligt för gäldenären att invända mot verkställigheten med motiveringen att stämningsansökan, under det förfarande som ledde till att denna dom meddelades, delgavs gäldenären genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis utan att vara avfattad på eller åtföljd av en översättning antingen till ett språk som gäldenären förstår eller till den verkställande medlemsstatens officiella språk eller, i förekommande fall, till något av de officiella språken på den plats där delgivningen av handlingen ska ske, och utan att åtföljas av det standardformulär i bilaga II till förordning nr 1393/2007 som gör det möjligt att upplysa nämnda gäldenär om dennes rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges.
37. Vad gäller tolkningen av en unionsbestämmelse ska det erinras om att det, enligt fast rättspraxis, inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 7 juli 2022, LKW WALTER, C‑7/21, EU:C:2022:527, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
38. För det första föreskrivs det i denna bestämmelse, såsom framgår av lydelsen i artikel 20.1 i förordning nr 805/2004, att utan att det påverkar bestämmelserna i kapitel IV i denna förordning, i vilket kapitel artiklarna 21 och 23 ingår, vilka avser hinder mot, vilandeförklaring och begränsning av verkställigheten av en dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel, ska en sådan dom verkställas enligt samma villkor som en dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.
39. Det framgår av ordalydelsen i dessa bestämmelser att verkställighetsförfarandet regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten och att domstolarna i den medlemsstaten har befogenhet att vägra, vilandeförklara eller begränsa verkställigheten av en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel av de skäl som anges i den förordningen.
40. För det andra ska det påpekas att förordningens systematik grundar sig på en tydlig behörighetsfördelning mellan å ena sidan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och å andra sidan domstolarna och myndigheterna i den verkställande medlemsstaten, jämte villkor som ska uppfyllas såväl inom ramen för det förfarande som leder fram till ett beslut avseende en obestridd fordran som vid verkställigheten av detta beslut. Denna behörighetsfördelning följer av att fordran och den europeiska exekutionstitel som fastställer den bestäms på grundval av lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten, medan verkställighetsförfarandet, i enlighet med nämnda bestämmelse, regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 38).
41. För att en dom avseende en obestridd fordran ska intygas vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten måste således miniminormerna i kapitel III i förordning nr 805/2004 iakttas. Enligt artikel 18 i förordningen kan ett åsidosättande av dessa bestämmelser avhjälpas endast vid domstolar eller myndigheter i den staten (dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 39).
42. Dessa miniminormer återspeglar unionslagstiftarens avsikt att säkerställa att de förfaranden som föregår antagandet av beslut avseende en obestridd fordran erbjuder tillräckliga garantier för att rätten till försvar iakttas i ursprungsmedlemsstaten (dom av den 28 februari 2018, Collect Inkasso m.fl., C‑289/17, EU:C:2018:133, punkt 36) och syftar, såsom anges i skäl 12 i nämnda förordning, till att säkerställa att gäldenären, i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att denne kan förbereda sitt svaromål, informeras om domstolsförfarandet, om kraven på att aktivt delta i domstolsförfarandet för att bestrida fordran och om följderna av att inte delta i domstolsförfarandet.
43. När en handling ska översändas från en medlemsstat till en annan framgår det, vad gäller denna information, av artikel 28 i förordning nr 805/2004, jämförd med skäl 21 i samma förordning, att denna förordning inte påverkar tillämpningen av förordning nr 1348/2000, som föregick förordning nr 1393/2007. Delgivningen av denna handling ska alltså ske i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 8.1 i sistnämnda förordning och följaktligen åtföljas av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007 så att adressaten informeras om dennes rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges, när handlingen inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till ett språk som adressaten förstår eller till den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, i förekommande fall, till något av de officiella språken på den plats där delgivningen av handlingen ska ske.
44. Det är därför viktigt att se till, inte bara att gäldenären på ett korrekt sätt informeras om existensen av och innehållet i den talan som väckts mot vederbörande i utlandet, och att denne inte enbart ges möjlighet att få kännedom om och på ett effektivt och fullständigt sätt förstå innebörden och räckvidden av denna talan, utan även ges tillgång till ett effektivt rättsmedel i ursprungsmedlemsstaten för det fall att dessa krav inte iakttas.
45. Av detta följer att om stämningsansökan eller motsvarande handling inte har delgivits tillsammans med detta formulär, och om underlåtenheten inte har avhjälpts under förfarandet i ursprungsmedlemsstaten, kan den dom som meddelats i detta förfarande inte anses uppfylla de minimikrav som föreskrivs i kapitel III i förordning nr 805/2004 och inte intygas vara en europeisk exekutionstitel.
46. Ett intyg som har utfärdats under sådana omständigheter kommer följaktligen att ha beviljats felaktigt, i den mening som avses i artikel 10.1 b i förordning nr 805/2004, vilket innebär att det på begäran ska återkallas av den domstol som har meddelat domen.
47. De behöriga domstolarna eller myndigheterna i den verkställande medlemsstaten har, inom ramen för sin behörighet enligt artikel 20 i förordning nr 805/2004, befogenhet att pröva om det finns omständigheter som motiverar att verkställighet vägras, med tillämpning av artikel 21.1 i denna förordning, eller begränsas eller förklaras vilande i enlighet med artikel 23 i förordningen (dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 40).
48. Av detta följer att det enbart är under förfarandet som inletts i ursprungsmedlemsstaten som gäldenären kan invända mot verkställigheten i verkställighetsmedlemsstaten på de grunder som anges i artikel 21 i förordning nr 805/2004, avseende förekomsten av oförenliga domar, och i artikel 23 i denna förordning, avseende vilandeförklaring eller begränsning av verkställigheten.
49. I artikel 23 c i förordning nr 805/2004 föreskrivs att om gäldenären har fört talan mot en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel, vilket inbegriper ansökan om förnyad prövning i enlighet med artikel 19 i samma förordning, eller ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i enlighet med artikel 10 i förordningen, får den behöriga domstolen eller myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten, på ansökan av gäldenären, när det föreligger exceptionella omständigheter, låta verkställighetsförfarandet vila.
50. Dessa möjligheter att väcka talan, begära återkallelse eller ansöka om förnyad prövning i ursprungsmedlemsstaten säkerställer att ett avskaffande av kontrollerna i den verkställande medlemsstaten, som föreskrivs i samma förordning, inte sker utan att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas.
51. Den omständigheten, såsom framgår av de uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen, att gäldenären inte deltog i det förfarande i sak som ledde till att den dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel meddelades, och att den handling som delgetts gäldenären genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis inom ramen för detta förfarande inte åtföljdes av standardformuläret i bilaga II till förordning nr 1393/2007, omfattas i förevarande fall inte av de skäl som anges i artiklarna 21 och 23 i förordning nr 805/2004.
52. En sådan omständighet avser förfarandet i ursprungsmedlemsstaten och intygande av att den dom som meddelats efter detta förfarande är en europeisk exekutionstitel, vilket innebär att dessa aspekter inte kan prövas av domstolarna eller de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 41).
53. För det tredje ska det påpekas att den tolkning av artikel 20.1 i förordning nr 805/2004 som följer av dess ordalydelse och av det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, svarar mot det mål som eftersträvas med denna förordning, vilket, såsom framgår av artiklarna 1 och 5 jämförda med skälen 8, 10, 11 och 18 i förordningen, syftar till att, med iakttagande av det ömsesidiga förtroende för rättskipningen i medlemsstaterna som ligger till grund för behörighetsfördelningen mellan å ena sidan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och å andra sidan domstolarna och myndigheterna i den verkställande medlemsstaten, säkerställa fri rörlighet för bland annat domar som rör obestridda fordringar och att påskynda och förenkla verkställigheten av dessa domar genom att avskaffa det förfarande som syftar till att göra dessa domar verkställbara, samtidigt som rätten att gå i svaromål iakttas.
54. I förevarande fall förefaller det som att det i Estland hittills inte har vidtagits några åtgärder, såsom att begära om återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel. Såsom framgår av beslutet om hänskjutande är det däremot utrett att Manuel Costa motsätter sig verkställighet i Portugal av den dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel i Estland, med motiveringen att detta bolag, under det förfarande som ledde till att denna dom meddelades, inte delgavs stämningsansökan, i enlighet med artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007, på ett språk som denna part förstår eller på det officiella språket i verkställighetsmedlemsstaten, och att stämningsansökan inte åtföljdes av standardformuläret i bilaga II till denna förordning, ett formulär som skulle ha informerat Manuel Costa om dess rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges.
55. Av det ovan anförda följer dock att detta skäl inte omfattas av dem som föreskrivs i artiklarna 21 och 23 i förordning nr 805/2004, och vilka gör det möjligt att hindra, vilandeförklara eller begränsa verkställigheten av en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel.
56. Det ska däremot påpekas att detta skäl avser giltigheten av intyget om att den dom som ska verkställas är en europeisk exekutionstitel, vilket, såsom det erinrats om i punkterna 41 och 52 ovan, endast kan bestridas vid domstolarna i ursprungsmedlemsstaten.
57. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande: Artikel 20.1 i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i den verkställande medlemsstaten som, i samband med verkställighet av en dom som har meddelats och intygats vara en europeisk exekutionstitel, gör det möjligt för gäldenären att invända mot verkställigheten med motiveringen att stämningsansökan, under det förfarande som ledde till att denna dom meddelades, delgavs gäldenären genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis utan att vara avfattad på eller åtföljd av en översättning antingen till ett språk som gäldenären förstår eller till den verkställande medlemsstatens officiella språk eller, i förekommande fall, till något av de officiella språken på den plats där delgivningen av handlingen ska ske, och utan att åtföljas av det standardformulär i bilaga II till förordning nr 1393/2007 som gör det möjligt att upplysa nämnda gäldenär om dennes rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges.
Den första frågan
58. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.1 i förordning nr 1393/2007 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken delgivning av en rättegångshandling genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis är ogiltig när den handling som ska delges är avfattad på ett annat språk än de som avses i denna bestämmelse och handlingen inte åtföljs av standardformuläret i bilaga II till denna förordning, trots att det förfarande som lett till att ett domstolsavgörande intygats vara en europeisk exekutionstitel har avslutats, vilket innebär att det inte längre är möjligt att avhjälpa delgivningen.
59. Domstolen erinrar inledningsvis om att den bara får avvisa en tolkningsfråga som en nationell domstol har ställt då det är uppenbart att den unionsbestämmelse som domstolen har att tolka inte kan tillämpas (dom av den 17 september 2015, van der Lans, C‑257/14, EU:C:2015:618, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
60. Såsom framgår av svaret på den andra och den tredje frågan är den hänskjutande domstolen, som har att pröva en invändning mot verkställigheten av en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel enligt förordning nr 805/2004, behörig att pröva huruvida de skäl som åberopats till stöd för invändningen omfattas av de skäl för att hindra verkställighet som föreskrivs i artikel 21 i förordningen eller, i förekommande fall, av de skäl för att vilandeförklara eller begränsa verkställigheten som anges i artikel 23 i förordningen.
61. Såsom det har erinrats om i punkterna 41 och 52 ovan omfattas däremot intygandet av att en dom är en europeisk exekutionstitel, inbegripet bedömningen av intygets giltighet, av den exklusiva behörigheten för den domstol i ursprungsmedlemsstaten som har meddelat domen och vid vilken talan i detta syfte kan väckas om återkallelse av ett intyg som har beviljats felaktigt, i enlighet med artikel 10.1 b i förordning nr 805/2004.
62. För att kontrollera huruvida intyget om en europeisk exekutionstitel har utfärdats felaktigt, ska ursprungsdomstolen således pröva huruvida det rättsliga förfarandet i ursprungsmedlemsstaten, som lett till den dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel, har uppfyllt kraven i de miniminormer som föreskrivs i kapitel III i förordning nr 805/2004 eller, i förekommande fall, huruvida de villkor som föreskrivs i artikel 18 i denna förordning, vilka gör det möjligt att avhjälpa den omständigheten att miniminormerna inte har iakttagits, är uppfyllda.
63. Härav följer att konstaterandet att ett intyg om europeisk exekutionstitel har beviljats felaktigt, eftersom stämningsansökan inte har delgetts på ett korrekt sätt på grund av att inget sådant standardformulär som avses i bilaga II till förordning nr 1393/2007 har överlämnats och att handlingen inte är avfattad på ett av de språk som föreskrivs i artikel 8.1 i denna förordning, omfattas av ursprungsmedlemsstatens lagstiftning och av den medlemsstatens domstolars exklusiva behörighet.
64. Eftersom denna bestämmelse inte är tillämplig i det mål som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen, saknas det anledning att besvara den första frågan.
Rättegångskostnader
65. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: portugisiska.