Domstolens dom (femte avdelningen) den 15 oktober 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 15 oktober 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Gemensam utrikes och säkerhetspolitik – Förordning (EU) nr 1352/2014 – Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Jemen – Artikel 2.2 – Förbud att indirekt ställa penningmedel till förfogande för personer, enheter eller organ som avses med dessa åtgärder – Penningmedel som ställs till förfogande för icke avsedda offentliga enheter – Avsedda personers inflytande konkurrerar med den legitima icke avsedda regeringens inflytande – Presumtion för kontroll – Föreligger inte – Det föreligger inte något samarbete mellan den legitima regeringen och de avsedda personerna – Relevans – Rimlig risk att de avsedda personerna gynnas av samtliga eller en del av dessa penningmedel ”
I mål C‑842/24,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) genom beslut av den 27 november 2024, som inkom till domstolen den 6 december 2024, i målet
DNO Yemen AS
mot
Petrolin Trading Limited,
Moe Oil & Gas Yemen Limited,
Ministry of Oil and Minerals (of The Republic of Yemen),
Yemen Oil & Gas Corporation/The Yemen Company,
Dove Energy Limited, likviderat
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún, samt domarna B. Smulders, E. Regan, J. Passer och D. Gratsias (referent),
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: handläggaren F. Cathagne,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 november 2025,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– DNO Yemen AS, genom J. Clark, solicitor, I. Michou och J. Ortscheidt, avocats,
– The Ministry of Oil and Minerals (of The Republic of Yemen) och Yemen Oil & Gas Corporation/The Yemen Company, genom S. Bayrou och A. Bénabent, avocats,
– Frankrikes regering, genom B. Fodda, J.B. Merlin, E. Timmermans och B. Travard, samtliga i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av G. Palatiello och L. Paolucci, avvocati dello Stato,
– Nederländernas regering, genom E.M.M. Besselink och M.K. Bulterman, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom L. Baumgart, J.-F. Brakeland och M. Carpus-Carcea, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 19 mars 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.2 i rådets förordning (EU) nr 1352/2014 av den 18 december 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Jemen (EUT L 365, 2014, s. 60), i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2021/397 av den 5 mars 2021 (EUT L 771 I, 2021, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1352/2014).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan DNO Yemen AS (nedan kallat DNO), och å andra sidan Petrolin Trading Limited (nedan kallat Petrolin), Moe Oil & Gas Yemen Limited (nedan kallat Moe), The Ministry of Oil and Minerals (of the Republic of Yemen) [(Republiken Jemens) ministerium för olja och mineraler] (nedan kallat ministeriet för olja och mineraler), Yemen Oil & Gas Corporation/The Yemen Company (nedan kallat YOGC) och Dove Energy Limited (nedan kallat Dove). Målet gäller giltigheten av en skiljedom varigenom DNO, Petrolin och Moe förpliktas att betala skadestånd till ministeriet för olja och mineraler och till YOGC.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
Resolution 2140 (2014)
3 Den 26 februari 2014 antog Förenta nationernas säkerhetsråd (nedan kallat säkerhetsrådet) resolution 2140 (2014). Resolutionen antogs med stöd av kapitel VII i Förenta nationernas stadga, som undertecknades den 26 juni 1945 i San Fransisco.
4 I denna resolution anges följande:
” Säkerhetsrådet ,
…
som bekräftar sitt starka engagemang för Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet,
…
som uttrycker oro över de fortsatta politiska, ekonomiska, humanitära och säkerhetsrelaterade problemen samt våldsamheterna i Jemen,
…
som konstaterar att Jemen står inför allvarliga ekonomiska, sociala och säkerhetsmässiga problem, till följd av vilka många jemeniter är i akut behov av humanitärt bistånd, och som bekräftar sitt stöd till [Republiken Jemens] regering i dess insatser för att upprätthålla säkerheten, främja ekonomisk och social utveckling samt genomföra reformer inom politik, ekonomi och säkerhet, och välkomnar det arbete som utförs av verkställande byrån för ramverket för ömsesidigt ansvar, Världsbanken och Internationella valutafonden [(IMF)] i syfte att stödja den jemenitiska regeringen i dess ekonomiska reformarbete,
…
som anser att situationen i Jemen utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet i regionen,
som handlar i enlighet med kapitel VII i Förenta nationernas stadga,
…
11. som beslutar att alla medlemsstater under en inledande period om ett år från och med antagandet av denna resolution omedelbart ska frysa alla penningmedel, andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser som befinner sig inom deras territorium och som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av de personer eller enheter som angetts [av den sanktionskommitté] som inrättas i punkt 19 nedan eller av personer eller enheter som handlar för deras räkning eller på deras uppdrag eller av enheter som ägs eller kontrolleras av dem, och beslutar vidare att alla medlemsstater ska se till att förhindra att deras medborgare eller personer eller enheter som befinner sig på deras territorium ställer penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser till förfogande för eller tillåter att de används till förmån för dessa personer eller enheter,
…
17. som beslutar att bestämmelserna i punkt 11 … ska tillämpas på de personer och enheter som [sanktionskommittén] har angett begår eller stöder handlingar som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Jemen
…
19. som beslutar att inrätta … en [sanktionskommitté] sammansatt av samtliga medlemmar … och som ska utföra följande uppgifter:
…
c) ange de personer och enheter som omfattas av de åtgärder som införs i punkt 11 … ovan,
…”
Resolution 2216 (2015)
5 Den 14 april 2015 antog säkerhetsrådet resolution 2216 (2015), som en följd av resolution 2140 (2014) och därpå följande resolutioner.
6 Den förstnämnda resolutionen har följande lydelse:
” Säkerhetsrådet,
…
som beaktar skrivelsen av den 24 mars 2015 från Jemens ständige representant vid Förenta nationerna, genom vilken han vidarebefordrade en skrivelse från Jemens president, i vilken denne informerade säkerhetsrådets ordförande om att ’han hade uppmanat Gulfstaternas samarbetsråd och Arabförbundet att tillhandahålla omedelbar hjälp, med alla medel och genom alla nödvändiga åtgärder, inklusive militärt ingripande, för att skydda Jemen och dess befolkning mot huthiernas ihållande aggression’, …
…
som återigen uttalar sitt stöd för legitimiteten hos Jemens president, Abdo Rabbo Mansour Hadi, och som återigen uppmanar alla parter och medlemsstaterna att avstå från alla handlingar som kan äventyra Jemens enhet, suveränitet, självständighet och territoriella integritet, liksom Jemens presidents legitimitet,
…
som i starkast möjliga ordalag fördömer de ensidiga åtgärder som huthierna har vidtagit och beklagar att de inte har följt de krav som ställs i resolution 2201 (2015), det vill säga att omedelbart och villkorslöst dra tillbaka sina styrkor från officiella byggnader, inklusive i huvudstaden Sanaa, att återställa den normala säkerhetssituationen i huvudstaden och i andra provinser, att överlämna kontrollen över regerings- och säkerhetsinstitutionerna, att villkorslöst och utan att de utsätts för våld släppa alla personer som hålls i husarrest eller är godtyckligt fängslade och återigen uppmanar icke-statliga aktörer att dra sig tillbaka från statliga institutioner i hela Jemen och att inte försöka ta kontroll över dessa institutioner,
som beklagar alla försök från huthiernas sida att vidta åtgärder som uteslutande faller under den legitima regeringen i Jemens befogenheter, och konstaterar att sådana åtgärder är oacceptabla,
…
som handlar i enlighet med kapitel VII i Förenta nationernas stadga,
1. kräver att alla jemenitiska parter, särskilt huthierna, fullt ut genomför bestämmelserna i resolution 2201 (2015) och avstår från ytterligare ensidiga åtgärder som skulle kunna äventyra den politiska övergången i Jemen, och kräver vidare att huthierna omedelbart och villkorslöst ska
a) upphöra med användningen av våld,
b) dra tillbaka sina styrkor från alla områden som de har tagit kontroll över, inbegripet huvudstaden Sanaa,
…
d) upphöra med alla åtgärder som uteslutande faller under den legitima regeringen i Jemens befogenheter,
…
3. beslutar att de personer som förtecknas i bilagan till denna resolution ska omfattas av de åtgärder som föreskrivs i [punkt] 11 … i resolution 2140 (2014).
…”
Unionsrätt
Beslut 2014/932
7 Skäl 1, 2 och 4 i rådets beslut 2014/932/Gusp av den 18 december 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Jemen (EUT L 365, 2014, s. 147), i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/398 av den 5 mars 2021 (EUT L 77 I, 2021, s. 3) (nedan kallat beslut nr 2014/932) har följande lydelse:
”(1) Den 26 februari 2014 antog [säkerhetsrådet] resolution 2140 (2014) i vilken man … bekräftade FN:s säkerhetsråds fasta uppslutning kring Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet.
(2) FN:s säkerhetsråds resolution 2140 (2014) föreskriver att … penningmedel och tillgångar ska frysas för personer eller enheter som ska anges av [säkerhetskommittén].
…
(4) Det krävs insatser från [Europeiska] unionens sida för att genomföra vissa åtgärder.”
8 I artikel 2b.1 och 2b.2 i detta beslut föreskrivs följande:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer eller enheter som av [sanktionskommittén] förts upp på förteckningen såsom varande personer och enheter som utför eller lämnar stöd till handlingar som hotar fred, säkerhet eller stabilitet i Jemen, …
…
eller personer eller enheter som handlar på deras vägnar eller under deras ledning, eller enheter som ägs eller kontrolleras av dem, ska frysas.
De personer och enheter som avses i denna punkt förtecknas i bilagan till detta beslut.
2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de personer eller enheter som förtecknas i bilagan till detta beslut.”
9 Artikel 3 i beslutet har följande lydelse:
”[Europeiska unionens råd] ska fastställa förteckningen i bilagan och ändra den i enlighet med beslut som fattats av säkerhetsrådet eller [sanktionskommittén].”
10 Bilagan till beslut 2014/932 innehåller en förteckning över de personer och enheter som avses i bland annat artikel 2b.1 och 2b.2 i detta beslut, vilka är föremål för beslut som fattats av säkerhetsrådet eller sanktionskommittén i enlighet med resolution 2140 (2014) och efterföljande resolutioner. I denna förteckning återfinns personer som tillhör eller har samröre med Huthirörelsen.
Förordning nr 1352/2014
11 I skälen 1, 3 och 5 i förordning nr 1352/2014 anges följande:
”(1) I enlighet med [säkerhetsrådets] resolution 2140 (2014) av den 26 februari 2014 föreskrivs i … beslut [2014/932] … frysning av penningmedel och ekonomiska resurser för vissa personer som anges av [sanktionskommittén] …
…
(3) Eftersom vissa åtgärder som föreskrivs i beslut [2014/932] ingår i tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt krävs det lagstiftningsåtgärder på unionsnivå för att genomföra dem, särskilt för att se till att de ekonomiska aktörerna i alla medlemsstater tillämpar dem på ett enhetligt sätt.
…
(5) Befogenheten att ändra förteckningarna i bilagorna I och II till denna förordning bör utövas av rådet, mot bakgrund av det särskilda hot mot internationell fred och säkerhet som situationen i Jemen utgör, och för att säkerställa överensstämmelse med förfarandet för att ändra och se över bilan till beslut [2014/932].
…”
12 Artikel 1 i förordningen har följande lydelse:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
…
e) frysning av ekonomiska resurser : förhindrande av att ekonomiska resurser på något sätt används för att erhålla penningmedel, varor eller tjänster, inbegripet men inte enbart genom försäljning, uthyrning eller inteckning.
f) frysning av penningmedel : förhindrande av varje flyttning, över föring, förändring, användning, tillgång till eller hantering av penningmedel på ett sätt som skulle leda till en förändring av volym, belopp, belägenhet, ägandeförhållanden, innehav, art, bestämmelse eller varje annan förändring som skulle göra det möjligt att utnyttja penningmedlen, inbegripet aktieförvaltning.
g) penningmedel : finansiella tillgångar och ekonomiska förmåner av alla slag, …
…”
13 I artikel 2 i den förordningen föreskrivs följande:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av varje fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning ska frysas.
2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för någon fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som förtecknas i bilaga I.”
14 I artikel 3.1 i denna förordning föreskrivs följande:
”Bilaga I ska omfatta fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som av sanktionskommittén konstaterats utföra eller lämna stöd till handlingar som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Jemen, …”
15 I artikel 15 i samma förordning föreskrivs följande:
”Om säkerhetsrådet eller sanktionskommittén för upp en fysiskt eller juridisk person, enhet eller organ på förteckningen ska rådet införa denna fysiska eller juridiska person, enhet eller organ i bilagan. …”
16 Bilaga I till förordning nr 1352/2014 innehåller förteckningen över de personer, grupper och enheter som avses i artikel 2 i förordningen. Denna förteckning innehåller, för tillämpningen av de åtgärder som föreskrivs i nämnda förordning, den ovan i punkt 10 nämnda förteckningen i bilagan till beslut 2014/932.
Riktlinjer om restriktiva åtgärder
17 Den 8 december 2003 antog rådet ”Riktlinjer för genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för [Europeiska unionens] gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik” (nedan kallade riktlinjer för restriktiva åtgärder). Dessa uppdaterades sedan den 4 maj 2018.
18 I punkt 55b i dessa riktlinjer föreskrivs följande:
”Det kriterium som ska beaktas vid bedömningen av huruvida en juridisk person eller enhet kontrolleras av en annan person eller enhet, antingen ensam eller enligt avtal med annan aktieägare eller tredje man, kan bl.a. innefatta följande:
…
d) Rätt att utöva ett bestämmande inflytande över en juridisk person eller en enhet enligt ett avtal med den juridiska personen eller enheten, eller enligt en bestämmelse i dess stadgar, om den lagstiftning som den juridiska personen eller enheten lyder under tillåter sådana avtal eller bestämmelser.
e) Befogenhet att utöva rätten att utöva ett bestämmande inflytande i enlighet med led d, utan att vara innehavare av den rätten.
f) Rätt att använda alla eller delar av en juridisk persons eller en enhets tillgångar.
…”
19 I punkt 55d i nämnda riktlinjer preciseras följande:
”Om ägande eller kontroll konstateras i enlighet med ovanstående kriterier kommer tillgängliggörandet av penningmedel eller ekonomiska resurser för icke-listade personer eller enheter som ägs eller kontrolleras av en listad person eller enhet i princip att betraktas som att indirekt görs tillgängliga för den senare, såvida det inte rimligen kan fastställas, från fall till fall och med användning av en riskbaserad metod och med beaktande av alla relevanta omständigheter, inbegripet nedanstående kriterier, att de berörda penningmedlen eller ekonomiska resurserna inte kommer att användas av eller gynna den listade personen eller enheten.
De kriterier som ska beaktas inbegriper bland annat:
…
c) Arten av penningmedel eller ekonomiska resurser som görs tillgängliga, inbegripet deras potentiella praktiska användning av – och hur lätt de kan överföras till – den listade enheten.
…”
20 Punkt 55e i dessa riktlinjer har följande lydelse:
”Det ska noteras att ett indirekt tillgängliggörande av penningmedel eller ekonomiska resurser för listade personer eller enheter även kan inbegripa att dessa medel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för personer eller enheter som inte ägs eller kontrolleras av listade enheter.”
Fransk rätt
21 I artikel 1518 i code de procédure civile (civilprocesslagen) anges följande:
”En internationell skiljedom som meddelats i Frankrike får endast bli föremål för en talan om upphävande.”
22 I artikel 1520 i civillagen föreskrivs följande:
”En talan om upphävande får väckas endast om
…
5° Erkännande eller verkställighet av domen strider mot grunderna för den internationella rättsordningen.”
23 Artikel 1527 i samma lag har följande lydelse:
”…
Om talan om upphävande ogillas, ska skiljedomen eller de delar av denna som inte har upphävts av den behöriga domstolen ges exekvatur.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
24 Under åren 2014 och 2015 tog Huthirörelsen kontroll över Jemens huvudstad, Sanaa, och försökte ensidigt ersätta Republiken Jemens legitima regering med en illegitim regering som dominerades av denna rörelse. Detta ledde till att en internationell koalition ingrep till stöd för den legitima regeringen, som numera tillfälligt har sitt säte i Aden (Jemen).
25 Mot bakgrund av denna situation antog säkerhetsrådet resolution 2140 (2014), som avses i punkt 3 ovan, genom vilken säkerhetsrådet särskilt beslutade att frysa tillgångar tillhörande personer och enheter som ägnar sig åt eller ger stöd till handlingar som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Jemen. Till följd av denna resolution antog rådet beslut 2014/932 och förordning nr 1352/2014, vilka avses i punkterna 7 och 11 ovan. Såsom framgår av punkterna 10 och 16 ovan avser förteckningen i bilaga I till denna förordning, till följd av de successiva ändringar som förordningen genomgått, bland annat personer som tillhör eller har samröre med Huthirörelsen.
26 Före dessa händelser hade ministeriet för olja och mineraler samt YOGC, ett bolag som helt ägs av staten, ingått avtal om utvinning och delad produktion av olja och naturgas med DNO, Petrolin, Moe och Dove.
27 I januari 2015 drog sig DNO, Petrolin, Moe och Dove ur dessa avtal. Ministeriet för olja och mineraler samt YOGC inledde då ett skiljeförfarande mot nämnda bolag i Internationella handelskammarens regi och ifrågasatte giltigheten av utträdet och begärde skadestånd med anledning härav.
28 Genom skiljedom som meddelades i Paris (Frankrike) den 15 juli 2019 förpliktades DNO, Petrolin och Moe att betala skadestånd till ministeriet för olja och mineraler samt till YOGC.
29 DNO, Petrolin och Moe väckte talan om upphävande av skiljedomen vid Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike). Bolagen gjorde bland annat gällande att domen stred mot grunderna för den internationella rättsordningen, eftersom verkställighet av den riskerade att indirekt ställa penningmedel till förfogande för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till förordning nr 1352/2014, i den mening som avses i artikel 2.2 i förordningen.
30 Genom dom av den 5 oktober 2021 ogillade Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) talan.
31 I sin dom fann Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) att det visserligen inte var dess uppgift att utvidga de restriktiva åtgärder som föreskrivs i förordning nr 1352/2014 till att omfatta personer som inte finns upptagna i den förteckning som upprättats genom denna förordning. Däremot ansåg Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) sig skyldig att kontrollera att erkännandet eller verkställigheten av den omtvistade skiljedomen inte kunde strida mot dessa restriktiva åtgärder genom att direkt eller indirekt tillåta att penningmedel ställs till förfogande eller görs tillgängliga till förmån för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till nämnda förordning, i den mening som avses i artikel 2.2 i förordningen. Nämnda domstol påpekade vidare att denna prövning ska göras mot bakgrund av situationen såsom den bedöms vid det datum då domstolen avkunnar sin dom och att den således ska grundas på allvarliga, exakta och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa ett åsidosättande av de nämnda restriktiva åtgärderna.
32 I domen anges att det, för att medel indirekt ska anses ha ställts till förfogande, ska fastställas att Jemens ministerium för olja och mineraler samt bolaget YOGC faktiskt agerar ”i de i bilaga I upptagna personernas namn, under deras kontroll eller på instruktioner av dem” och att de har för avsikt att utnyttja de omtvistade medlen till förmån för de sistnämnda. Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) grundade sig därvid på de kriterier som anges i punkt 55b d–f i riktlinjerna för restriktiva åtgärder.
33 I domen konstateras att ingen av de uppgifter som har lämnats gör det möjligt att bekräfta att Jemens ministerium för olja och mineraler, som är representant för Republiken Jemens legitima regering – vilken är internationellt erkänd och stöds av Världsbanken och Internationella valutafonden – agerade under kontroll av eller enligt instruktioner från de personer som förordning nr 1352/2014 avser. Inbördeskriget i Jemen utspelar sig nämligen i huvudsak mellan denna regering och Huthirörelsen.
34 Samma domstol slog även fast att det förvisso framgick av handlingarna i målet att såväl den legitima regeringen som Huthirörelsen hade gjort anspråk på kontrollen över YOGC. Däremot hade det inte styrkts att dessa båda parter agerade i samråd och att den förstnämnda skulle stå under kontroll av den sistnämnda. Nämnda domstol grundade sig bland annat på en skrivelse av den 23 augusti 2015, i vilken premiärministern för den legitima regeringen i Republiken Jemen hade anmodat utländska oljebolag att endast ha kontakt med personer som agerar under denna regerings ledning, att betrakta de beslut, utnämningar och riktlinjer som utfärdats av huthiska miliser under februari 2015 vid ministeriet för olja och mineraler samt av de myndigheter och organ som var knutna till detta ministerium som ogiltiga, att inte tillämpa de direktiv eller instruktioner som utfärdats av dessa miliser eller av de kommittéer som var knutna till dem och slutligen att inte överlämna belopp som skulle betalas till staten så länge de inte hade informerats om platsen och tidpunkten för överlämnandet.
35 Slutligen ansåg Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) att det inte räckte för att styrka att Huthirörelsen hade tagit kontroll över YOGC att det på detta bolags officiella webbplats, som kunde ha hackats, angavs namnet på en huthisk minister. Sådan kontroll kunde enligt samma domstol inte heller anses styrkt av en rapport från den jemenitiska pressbyrån Saba, i vilken det redogjordes för ett möte som hölls i närvaro av den huthiska premiärministern, under vilket Mahmoud El Nom, som presenterades som verkställande direktör för YOGC, hade redogjort för programmet för ransonering av olja, diesel och hushållsgas i huvudstaden och de provinser som står under huthiernas kontroll.
36 Det framgår av de handlingar som ingetts till EU-domstolen att ministeriet för olja och mineraler, till följd av den dom från Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) som avses i punkterna 30–35 ovan, väckte talan vid Oslo tingrett (Tingsrätten i Oslo, Norge) den 30 mars 2022 med yrkande om verkställighet av den skiljedom som avses i punkt 28 ovan. Sistnämnda domstol förklarade skiljedomen verkställbar och förpliktade DNO att betala det ålagda skadeståndet. DNO:s överklagande till Borgarting lagmannsrett (Appellationsdomstolen i Borgarting, Norge) och därefter till Norges Høyesterett (Högsta domstolen, Norge) ogillades genom domar. Den 4 december 2023 betalade DNO det nettobelopp som skulle betalas enligt skiljedomen till enbart ministeriet för olja och mineraler. Detta skedde med stöd av skrivelsen av den 13 oktober 2022, i vilken YOGC uppgav för DNO att man hade överlåtit samtliga sina rättigheter enligt skiljedomen till detta ministerium och förklarade att bolaget inte skulle kräva de belopp som redan hade betalats till ministeriet.
37 Parallellt med detta verkställighetsförfarande lämnade DNO och Petrolin in ett överklagade respektive ett anslutningsöverklagande av den dom som meddelats av Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) till Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike), som är hänskjutande domstol.
38 Som grund för överklagandet har de gjort gällande dels att en skiljedom kan upphävas om erkännandet eller verkställigheten av den klart strider mot grunderna för den internationella rättsordningen, dels att uttrycket ”direkt eller indirekt ställas till förfogande för” i den mening som avses i artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014, såsom framgår av punkt 55e i riktlinjerna för restriktiva åtgärder, ska ges en vid tolkning. Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) har emellertid åsidosatt sistnämnda bestämmelse genom att lägga till ett villkor. Den domstolen har nämligen begränsat sig till att pröva huruvida ministeriet för olja och mineraler samt YOGC faktiskt agerade i namn av, under kontroll av eller på instruktion av de personer som var föremål för de restriktiva åtgärderna och om de hade för avsikt att använda de omtvistade tillgångarna till förmån för dessa personer, i stället för att pröva huruvida verkställigheten av skiljedomen, i den mån den ledde till att tillgångar ställdes till YOGC:s förfogande, riskerade att gynna personer, enheter eller organ som är upptagna i bilaga I till denna förordning, även om nämnda personer, enheter eller organ helt saknade befogenhet att kontrollera eller ge instruktioner till detta bolag.
39 Den hänskjutande domstolen har härvid för det första påpekat följande. Uttrycket ”ställas till förfogande för” har enligt EU-domstolens praxis en vid betydelse och avser inte en särskild rättslig figur, utan omfattar samtliga handlingar som enligt tillämplig nationell rätt är nödvändiga för att en person skall få full förfoganderätt till den aktuella egendomen (dom av den 11 oktober 2007, Möllendorf och Möllendorf-Niehuus, C‑117/06, EU:C:2007:596, punkt 51).
40 EU-domstolen har enligt den hänskjutande domstolen vidare konstaterat att det ankommer på den nationella domstolen att, för att fastställa att en ekonomisk resurs indirekt ställs till förfogande, kontrollera huruvida ledaren för bolaget till vilket denna resurs skulle levereras har agerat i det listade bolagets namn, under dess kontroll eller på dess instruktion och hade för avsikt att utnyttja den aktuella egendomen till gagn för detsamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl., C‑72/11, EU:C:2011:874, punkterna 52 och 53).
41 Slutligen har den hänskjutande domstolen påpekat att EU-domstolen, i samband med de restriktiva åtgärder som vidtagits med anledning av situationen i Libyen, preciserat att betalningar endast kan utgöra ett indirekt ställande till förfogande av penningmedel till förmån för en person som är föremål för sådana åtgärder om medlen antingen kan överföras till denna person eller denne har befogenhet att förfoga över dem, med beaktande av eventuella rättsliga eller finansiella band mellan mottagaren av dessa medel och en sådan person (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2019, SH, C‑168/17, EU:C:2019:36, punkterna 60–62). Den hänskjutande domstolen har tillagt att när det gäller de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Iran så har EU-domstolen funnit att dessa åtgärder är preventiva och har till syfte att förhindra en risk för kärnvapenspridning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 2021, Bank Sepah, C‑340/20, EU:C:2021:903, punkterna 53 och 54).
42 För det andra har den hänskjutande domstolen understrukit att huvudfrågan i förevarande fall avser de kriterier som gör det möjligt att fastställa att det är fråga om att indirekt ställa medel till förfogande för personer, enheter eller organ som är uppförda på förteckningen i bilaga I till förordning nr 1352/2014, på grund av betalningen, i enlighet med en skiljedom, av de belopp som ska erläggas till ministeriet för olja och mineraler samt till YOGC, trots att dessa inte är upptagna i denna förteckning. Samma domstol har vidare påpekat att den faktiska situation som beskrivs i den överklagade domen ger upphov till frågor om bevisbördan, med hänsyn till den osäkra politiska situationen i det berörda landet.
43 Mot denna bakgrund beslutade Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1. Ska artikel 2.2 i förordning [1352/2014], mot bakgrund av [riktlinjerna för restriktiva åtgärder] tolkas så, att ett indirekt ställande till förfogande kan anses omfatta ett tillgängliggörande av penningmedel för offentliga enheter som inte omfattas av de restriktiva åtgärderna, om det fastställs att de personer som omfattas av dessa åtgärder utövar ett sådant inflytande inom dessa enheter som konkurrerar med det inflytande som den legitima regeringen, som inte omfattas av dessa åtgärder, utövar?
2. När ett sådant konkurrerande inflytande har konstaterats, ska då artikel 2.2 i [förordning nr 1352/2014] tolkas så, att de enheter för vilka penningmedlen ställs till förfogande ska presumeras vara kontrollerade av de personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna? Om svaret är jakande, kan denna presumtion motbevisas? Är det i detta hänseende relevant att den legitima regeringen, som inte omfattas av de restriktiva åtgärderna, inte samarbetar med de personer som omfattas av dessa åtgärder?
3. När det utifrån de bevis som lämnats in till den nationella domstolen inte är möjligt att bedöma huruvida det avgörande inflytandet inom den enhet som fått tillgång till penningmedlen ska tillskrivas den legitima regeringen eller de personer som omfattas av sanktionerna, är då enbart en skälig risk för att de sistnämnda slutligen gynnas av samtliga eller en del av dessa penningmedel tillräcklig för att sanktionerna ska tillämpas?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
44 Enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det, enligt fast rättspraxis, på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom av den 18 december 2025, Lukoil Bulgaria och Lukoil Neftohim Burgas, C‑245/24, EU:C:2025:987, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
45 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen, såsom framgår av beslutet om hänskjutande och av de handlingar som ingetts till EU-domstolen, få klarhet i huruvida begreppet ”indirekt ställas till förfogande”, i den mening som avses i artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014, är relevant i ett sammanhang som kan sammanfattas enligt följande. För det första, har såväl Republiken Jemen som Huthirörelsen gjort anspråk på kontrollen över den enhet som kan komma att motta medel, YOGC. För det andra, finns vissa medlemmar i Huthirörelsen och personer som har samröre med den upptagna i bilaga I till denna förordning. För det tredje, agerar den legitima regeringen, som är motståndare till Huthirörelsen i den väpnade konflikten i Jemen, inte i rörelsens namn, under dess kontroll eller på instruktion av densamma och samarbetar inte heller med den.
46 Av ovannämnda handlingar framgår även att DNO, vid den hänskjutande domstolen, inte har bestritt de omständigheter som Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) fastställt, det vill säga att de uppgifter som bolaget åberopat vid denna domstol (se punkt 35 ovan) inte var tillräckliga för att fastställa att Huthirörelsen tagit kontroll över YOGC. DNO har däremot kritiserat nämnda domstol för att inte ha undersökt huruvida verkställigheten av skiljedomen, i den mån den innebar att medel ställs till YOGC:s förfogande, riskerade att gynna en person, en enhet eller ett organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning, även om personen, enheten eller organet helt saknade befogenhet att kontrollera eller ge detta bolag instruktioner.
47 EU-domstolen anser följaktligen att den hänskjutande domstolen ska anses ha ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 ska tolkas så, att ett ställande till förfogande av penningmedel för en offentlig enhet som inte är upptagen i förteckningen i bilaga I till denna förordning, i syfte att verkställa en skiljedom, kan innebära att penningmedel indirekt ställs till förfogande för personer, enheter eller organ som förtecknas i denna bilaga I, när dessa personer, enheter eller organ visserligen inte har befogenhet att utöva kontroll eller ge denna enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan kontroll, på samma sätt som Republiken Jemens legitima regering, vilken inte avses i nämnda förordning och inte samarbetar med dessa personer, enheter eller organ.
48 Enligt artikel 2.1 i förordning nr 1352/2014 ska alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av varje fysisk eller juridisk person, enhet eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning frysas. Enligt ordalydelsen i artikel 2.2 får inga penningmedel eller ekonomiska resurser direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för en sådan fysisk eller juridisk person, enhet eller organ.
49 Artikel 2.1 i denna förordning, jämförd med artikel 1 e och f i samma förordning, syftar till att i största möjliga utsträckning begränsa de transaktioner som kan genomföras med frysta penningmedel eller ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till nämnda förordning, utan att äganderätten till dessa tillgångar ändras (se, analogt, dom av den 11 november 2021, Bank Sepah, C‑340/20, EU:C:2021:903, punkterna 43 och 44, och dom av den 15 december 2022, Instrubel m.fl., C‑753/21 och C‑754/21, EU:C:2022:987, punkt 50 och där angiven rättspraxis).
50 När det gäller artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 visar användningen av uttrycket ”direkt eller indirekt” i denna bestämmelse att det förbud som avses i bestämmelsen ska ges en vid tolkning. Detsamma gäller uttrycket ”ställas till förfogande”, som förekommer där och som avser varje handling som är nödvändig för att de berörda personerna, enheterna eller organen ska kunna få faktisk förfoganderätt till penningmedel eller ekonomiska resurser, utan att någon särskild rättslig kvalificering avses (se, analogt, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl., C‑72/11, EU:C:2011:874, punkterna 39 och 40 samt där angiven rättspraxis). Det ska nämligen undvikas att sådan frysning av tillgångar som föreskrivs i artikel 2.1 i denna förordning kringgås (se, analogt, dom av den 11 november 2021, Bank Sepah, C‑340/20, EU:C:2021:903, punkt 56, och dom av den 12 mars 2026, EM System, C‑84/24, EU:C:2026:181, punkt 79).
51 Domstolen konstaterar härvid följande. Definitionen av uttrycket ”ställas till förfogande” som avses i föregående punkt omfattar erkännande och verkställighet av en skiljedom varigenom en person eller enhet förpliktats att betala skadestånd, när detta gör det möjligt för personer, enheter eller organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna att erhålla faktisk förfoganderätt över de belopp som har utdömts i detta avseende.
52 Vad vidare gäller tolkningen av uttrycket ”direkt eller indirekt”, så ställs penningmedel eller ekonomiska resurser visserligen i princip inte ”direkt” till förfogande i den mening som avses i denna bestämmelse, när mottagaren av dessa penningmedel eller resurser inte är upptagen i förteckningen i bilaga I till förordning nr 1352/2014 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2019, SH, C‑168/17, EU:C:2019:36, punkt 60).
53 Ett sådant fall kan emellertid motsvara ett ”indirekt” ställande till förfogande av penningmedel eller ekonomiska resurser till förmån för en person, en enhet eller ett organ som är upptaget i förteckningen, bland annat när mottagaren har agerat i den listade personens, enhetens eller organets namn, under dennes kontroll eller på instruktion av densamma och har haft för avsikt att använda de berörda tillgångarna till förmån för dem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl., C‑72/11, EU:C:2011:874, punkterna 51–53).
54 Så kan även vara fallet när dessa penningmedel eller ekonomiska resurser kan överföras till en sådan person, enhet eller organ eller när denna person, enhet eller organ har förfoganderätt över dem, bland annat med beaktande av rättsliga eller finansiella band med mottagaren av dessa medel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2019, SH, C‑168/17, EU:C:2019:36, punkt 62).
55 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 40 i sitt förslag till avgörande utgör de omständigheter som nämns i punkterna 53 och 54 ovan emellertid endast omständigheter som är relevanta för att i förekommande fall göra det möjligt att dra slutsatsen att penningmedel ”indirekt [ställts] till förfogande” i den mening som avses i artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014. Med hänsyn till den vida betydelse som detta uttryck ska ges för att, i enlighet med rättspraxis i punkt 51 ovan, undvika varje form av kringgående, är det förhållandet att dessa omständigheter inte föreligger i ett konkret fall följaktligen inte tillräckligt för att utesluta att medel ”indirekt ställts till förfogande”.
56 Tolkningen finner stöd i punkt 55e i riktlinjerna för restriktiva åtgärder enligt vilka ett indirekt tillgängliggörande av penningmedel eller ekonomiska resurser för listade personer eller enheter även kan inbegripa att dessa medel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för personer eller enheter som inte ägs eller kontrolleras av listade enheter.
57 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 42 i sitt förslag till avgörande framgår det dessutom av ingressen och punkt 17 i resolution 2140 (2014) samt av artikel 3 i förordning nr 1352/2014, jämförd med skäl 5 i samma förordning, att de restriktiva åtgärder som rådet vidtagit inom ramen för denna förordning, i enlighet med denna resolution, är av förebyggande syfte. Åtgärderna är nämligen tillämpliga på tillgångar tillhörande personer, enheter eller organ som ägnar sig åt eller ger stöd till handlingar som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Republiken Jemen. Dessa åtgärder syftar således till att förhindra sådana handlingar och därigenom motverka det hot mot freden och den internationella säkerheten i regionen som situationen i Jemen utgör.
58 I förevarande fall förefaller det inte kunna uteslutas att vissa personer, enheter eller organ som är uppförda på förteckningen i bilaga I till förordning nr 1352/2014, såsom personer som tillhör eller har samröre med Huthirörelsen, faktiskt kan få förfoganderätt över medel avsedda för YOGC, även om de inte har befogenhet att kontrollera eller ge instruktioner till den legitima regeringens ministerium för olja och mineraler samt till YOGC, till förmån för vilka den skiljedom som avses i punkt 28 ovan har meddelats.
59 För att medel ska anses ha ställts till förfogande krävs emellertid, enligt den rättspraxis som det erinras om i punkt 50 ovan, att erkännandet eller verkställigheten av skiljedomen till förmån för bolaget gör det möjligt för denna enhet eller dessa personer att faktiskt erhålla förfoganderätt över de penningmedel som är avsedda för bolaget, och följaktligen att denna enhet eller dessa personer faktiskt har verktygen för att skaffa sig tillgång till dessa medel.
60 Generaladvokaten har påpekat i punkt 19 i sitt förslag till avgörande – något som också framgår av resolutionerna 2140 (2014) och 2216 (2015) liksom av handlingarna i målet – att Huthirörelsen på den del av Jemens territorium som rörelsen kontrollerar, särskilt i detta lands huvudstad, Sanaa, har inrättat förvaltningsstrukturer som är parallella med den legitima regeringens, vilken tillfälligt har sitt säte i Aden. Denna rörelse vidtar närmare bestämt åtgärder som faller under den legitima regeringens exklusiva behörighet, gör anspråk på kontroll av ministeriet för olja och mineraler samt YOGC, vars officiella webbplats rörelsen använder, och förefaller kunna ge instruktioner till utländska oljebolag och få tillgång till belopp som är avsedda för staten. Det framgår för övrigt även av handlingarna i målet att inom ramen för det förfarande för verkställighet av den skiljedom som avses i punkt 28 ovan, konstaterade Oslo tingrett (Tingsrätten i Oslo, Norge) att DNO, efter det att denna skiljedom meddelats, hade mottagit förfrågningar inte bara från den legitima regeringen i Republiken Jemen, utan även från aktörer som stöder Huthirörelsen.
61 Av detta följer att även om denna rörelses anspråk gentemot YOGC är rättsstridiga, skulle personer som bemyndigats av rörelsen eller av de förvaltningsstrukturer som den inrättat eventuellt kunna skaffa sig tillgång till de penningmedel som är avsedda för detta bolag genom att presentera sig som bemyndigade av en behörig myndighet att ta emot dem. Det ankommer emellertid på den behöriga nationella domstolen att, i förekommande fall, mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter, kontrollera huruvida denna rörelse eller dess huvudsakliga ledning faktiskt har förmågan att skaffa sig tillgång till dessa penningmedel på detta sätt eller på annat sätt.
62 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 ska tolkas så, att ett ställande till förfogande av penningmedel för en offentlig enhet som inte är upptagen i förteckningen i bilaga I till denna förordning, i syfte att verkställa en skiljedom, kan innebära att penningmedel indirekt ställs till förfogande för personer, enheter eller organ som förtecknas i denna bilaga I, när dessa personer, enheter eller organ visserligen inte har befogenhet att utöva kontroll eller ge denna enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan befogenhet, på samma sätt som Republiken Jemens legitima regering, under förutsättning att de faktiskt kan skaffa sig tillgång till dessa penningmedel.
Den tredje frågan
63 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan, som ska prövas före den andra frågan, för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 ska tolkas så, att förbudet mot att indirekt ställa penningmedel till förfogande för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är uppförda på förteckningen i bilaga I till denna förordning är tillämpligt redan när det finns en skälig risk för att dessa personer, enheter eller organ gynnas av samtliga eller en del av de penningmedel som är avsedda för en enhet som inte är upptagen i denna bilaga I.
64 Såsom framgår av svaret på den första frågan, särskilt av punkterna 50–62 ovan, förutsätter tillämpningen av artikel 2.2 i denna förordning att de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till förordningen faktiskt kan förfoga över samtliga eller en del av de penningmedel som är avsedda för en enhet, även om enheten inte är upptagen i denna bilaga I. Det är följaktligen inte nödvändigt att dessa personer, enheter eller organ är direkta mottagare av dessa penningmedel, utan det räcker att de riskerar att gynnas av dem.
65 Den hänskjutande domstolen har emellertid ställt den tredje frågan för att få klarhet i vilken grad av sannolikhet som måste föreligga för att motivera tillämpningen av förbudet i denna bestämmelse.
66 Domstolen understryker i detta hänseende, i likhet med flera berörda parter, följande. Förbudet i artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 – som kan medföra att personer, enheter eller organ som inte är upptagna i bilaga I till denna förordning berövas möjligheten att förfoga över penningmedel som de är lagliga mottagare av – kan inte motiveras av en rent hypotetisk risk att medel ska missbrukas till förmån för personer, enheter eller organ som är upptagna i denna bilaga. Den osäkra politiska situationen i Jemen som den hänskjutande domstolen har hänvisat till kan således inte i sig utgöra grund för en riskbedömning som enbart vilar på antaganden om det inflytande som dessa listade personer, enheter eller organ skulle kunna utöva över personer, enheter eller organ vars namn inte anges i nämnda bilaga I.
67 För det första stöds denna tolkning av rättspraxis om restriktiva åtgärder som rådet antagit och vilka föreskriver frysning av tillgångar tillhörande de personer som omfattas av åtgärderna. Enligt nämnda rättspraxis ska sådana åtgärder vila på tillräckligt solida faktiska omständigheter, vilket innebär att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för den aktuella åtgärden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 119, och dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:608, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
68 För det andra innefattar alla restriktiva åtgärder, såsom domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast, per definition verkningar som berör rätten till egendom och friheten att bedriva yrkesverksamhet, vilka således inverkar menligt på de parter som inte på något sätt är ansvariga för den situation som ledde till att sanktionsåtgärderna vidtogs (dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 149 och där angiven rättspraxis). Åtgärder som vidtagits av en nationell myndighet, inbegripet en nationell domstol, med tillämpning av en ordning med restriktiva åtgärder får inte gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med dessa åtgärder eller vara orimliga i förhållande till dessa mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2024, Neves 77 Solutions, C‑351/22, EU:C:2024:723, punkt 77 och där angiven rättspraxis).
69 För det tredje kan, i det nationella målet, ett upphävande av den skiljedom som meddelats till förmån för YOGC påverka inte bara detta bolags rätt till egendom och ekonomiska intressen, utan även de intressen som Republiken Jemens legitima regering har. Nämnda regering är nämligen laglig ägare till detta bolag och är även, till lika delar med detta bolag, mottagare av det skadestånd som utdömts genom skiljedomen.
70 Det framgår bland annat av resolutionerna 2140 (2014) och 2216 (2015) att denna legitima regering har erkänts och stöds av säkerhetsrådet, att den för övrigt inte omfattas av de restriktiva åtgärder som antagits på FN-nivå och unionsnivå, att den inte samarbetar med den Huthirörelse som den står i konflikt med och att dessa restriktiva åtgärder bland annat har till syfte att förhindra rörelsens handlingar som hotar freden, säkerheten och stabiliteten i Jemen. Det har vidare inte bestritts att denna regering – såsom ministeriet för olja och mineraler liksom YOGC har gjort gällande i det nationella målet och inför EU-domstolen – har vidtagit åtgärder för att förhindra att penningmedel eller ekonomiska resurser, direkt eller indirekt, ställs till förfogande för denna rörelse.
71 Dessa resolutioner eftersträvar dessutom bland annat målet att återupprätta Republiken Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Det framgår emellertid av nämnda resolutioner att stödet till den legitima regeringen och de restriktiva åtgärderna mot Huthirörelsen i lika hög grad bidrar till detta mål. På samma sätt framgår det av resolution 2140 (2014) och av de handlingar som ingetts till domstolen att nämnda regering, med hänsyn till de ekonomiska och sociala svårigheter som råder i detta tredjeland, i enlighet med resolutionens mål erhåller finansiellt bistånd från internationella institutioner, såsom Världsbanken eller IMF.
72 I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet kan en tillämpning av artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 enbart på grund av att Huthirörelsen har hävdat att man har kontroll över YOGC visa sig oproportionerlig i förhållande till syftena med denna förordning, eller till och med strida häremot. Ett sådant synsätt skulle nämligen, med hänsyn till den politiska situation i Jemen som beskrivs i punkt 60 ovan, kunna tillämpas på ett stort antal enheter, bland annat offentliga, trots att de i själva verket inte har något samband med denna rörelse och att risken för att medel som dessa enheter är mottagare av ställs till förfogande för denna rörelse är rent hypotetisk. Detta synsätt skulle vidare kunna utnyttjas av samma rörelse eller av dess huvudsakliga ledare för propagandasyften eller för att beröva den legitima regeringen ekonomiska resurser.
73 Härav följer att risken för att de personer, enheter eller organ som anges i bilaga I till förordning nr 1352/2014 helt eller delvis gynnas av de penningmedel som är avsedda för en enhet som inte är upptagen i denna bilaga måste framgå av objektiva faktiska omständigheter avseende de verktyg som de förfogar över för att skaffa sig tillgång till dessa penningmedel. Sannolikheten för att denna risk förverkligas måste således vara tillräckligt stor för att motivera att en förebyggande åtgärd, såsom förbudet i artikel 2.2 i förordningen, vidtas. Bedömningen av denna risk kräver dessutom att samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas, inbegripet de relevanta faktorer som kan förhindra att dessa personer, enheter eller organ skaffar sig tillgång till nämnda penningmedel, såsom bland annat de åtgärder som vidtagits av Republiken Jemens legitima regering för att undvika att medel ställs till förfogande.
74 Mot denna bakgrund ska den tredje frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 ska tolkas så, att förbudet mot att indirekt ställa penningmedel till förfogande för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är uppförda på förteckningen i bilaga I till denna förordning är tillämpligt när det på grundval av objektiva faktiska omständigheter kan styrkas att dessa personer, enheter eller organ riskerar att gynnas av samtliga eller en del av de penningmedel som är avsedda för en enhet som inte är upptagen i denna bilaga. Detta gäller under förutsättning att sannolikheten för att en sådan risk förverkligas är tillräckligt stor för att motivera förbudet, med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, inbegripet relevanta faktorer som kan utgöra hinder för dessa personers, enheters eller organs agerande.
Den andra frågan
75 För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar, ska nämnda domstol anses ha ställt den andra frågan för att få klarhet i följande. Ska artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 tolkas så, att de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning presumeras kontrollera en offentlig enhet till vars förfogande medel har ställts för att verkställa en skiljedom, när dessa personer, enheter eller organ visserligen inte har befogenhet att utöva någon kontroll eller ge denna offentliga enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan kontroll, på samma sätt som den legitima regeringen i det berörda tredjelandet, och, om så är fallet, huruvida denna presumtion kan motbevisas.
76 Det följer för det första av domstolens rättspraxis att ett bolag kan kvalificeras som ett bolag som ”ägs” eller ”kontrolleras” av en annan enhet, när nämnda enhet kan påverka de val som det berörda bolaget gör, även om det inte finns något rättsligt band, äganderätt eller andel i kapitalet mellan dessa båda ekonomiska enheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet, C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 75).
77 För det andra framgår det av punkt 55b i riktlinjerna för restriktiva åtgärder att en person eller enhet äger eller kontrollerar en annan juridisk person, en enhet eller ett organ när personen eller enheten utövar ett bestämmande inflytande över dessa, bland annat på grund av sin tillsättnings- eller avsättningsrätt inom nämnda personer, enheter eller organ eller på grund av storleken på dess aktieinnehav i en juridisk person (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 mars 2026, EM System, C‑84/24, EU:C:2026:181, punkterna 87–92).
78 För det tredje framgår det även av domstolens praxis, såsom bekräftas i punkt 55d i dessa riktlinjer, att när en person, en enhet eller ett organ som inte omfattas av restriktiva åtgärder har agerat i namn av, under kontroll av eller på instruktion av en person, en enhet eller ett organ som är föremål för dessa restriktiva åtgärder och har haft för avsikt att utnyttja den berörda egendomen till förmån för den berörda personen, enheten eller organet, kan det presumeras att penningmedel eller ekonomiska resurser indirekt ställs till förfogande till förmån för en av dessa personer, enheter eller organ (se, analogt, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl., C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 53).
79 Såsom framgår av punkterna 45–47 och 75 ovan avser den hänskjutande domstolens frågor emellertid inte situationen där en enhet agerar i namn av, under kontroll av eller på instruktion av personer, enheter eller organ som finns upptagna i bilaga I till förordning nr 1352/2014.
80 Det framgår dessutom av svaret på den första frågan (se bland annat punkt 61 ovan), att det ankommer på den behöriga nationella domstolen att kontrollera huruvida de personer, enheter eller organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna faktiskt har förmåga att skaffa sig tillgång till de penningmedel som är avsedda för en offentlig enhet, likt YOGC. Det framgår även av svaret på den tredje frågan (se bland annat punkterna 66 och 73 ovan), att tillämpningen av artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 inte kan grundas på rena spekulationer. Tillämpning av denna bestämmelse förutsätter att det finns objektiva faktiska omständigheter avseende de verktyg som de berörda personerna, enheterna eller organen förfogar över för att skaffa sig tillgång till dessa penningmedel.
81 I en sådan situation ankommer det således på den behöriga nationella domstolen att, utan att grunda sig på allmänna presumtioner, göra en bedömning av all bevisning som förebringats med beaktande av det sammanhang i vilket bevisningen ingår. Bevisningen ska vidare innehålla en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att styrka risken för att de penningmedel som är avsedda för den berörda offentliga enheten gynnar de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑630/13 P, EU:C:2015:247, punkterna 51 och 53 samt där angiven rättspraxis).
82 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande och av de förklaringar som den franska regeringen lämnade vid förhandlingen att inom ramen för en talan om upphävande av en skiljedom, såsom den som är aktuell i det nationella målet, åligger bevisbördan uteslutande den person som begär att domen ska upphävas. Det ankommer med andra ord på den personen att visa att införlivandet av skiljedomen i den franska rättsordningen klart strider mot grunderna för den internationella rättsordningen.
83 De nationella domstolarna är emellertid enligt EU-domstolens praxis skyldiga att säkerställa att bestämmelserna i förordning nr 1352/2014 ges full verkan. Enligt artikel 288 andra stycket FEUF har denna förordning allmän giltighet och är direkt tillämplig i varje medlemsstat. Det ankommer således på dessa domstolar att säkerställa att förbudet i artikel 2.2 i denna förordning iakttas i ett tvistemål där en part gör gällande att betalningen av de belopp som ska erläggas i enlighet med ett domstolsavgörande till andra parter i förfarandet strider mot detta förbud (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran, C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkterna 55, 56 och 59 samt där angiven rättspraxis).
84 Ur detta perspektiv kan denna skyldighet motivera att bevisbördereglerna anpassas på ett sätt som innebär att när samtliga bevis som en nationell domstol förfogar över vid första anblicken tyder på att betalningen av dessa belopp riskerar att strida mot denna bestämmelse, ankommer det på mottagarna av dessa belopp att lägga fram uppgifter som gör det möjligt att i tillräcklig grad utesluta en sådan risk (se, analogt, dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran, C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
85 Bevisning som kan styrka att personer, enheter eller organ som finns upptagna i bilaga I till förordning nr 1352/2014 faktiskt förfogar över verktyg för att skaffa sig tillgång till de medel som är avsedda för den berörda offentliga enheten, i strid med artikel 2.2 i denna förordning, är nämligen normalt sett inte tillgänglig för en privatperson som saknar anknytning till denna enhet (se, analogt, dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran, C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkt 66).
86 Vidare ska hänsyn tas till det sammanhang i vilket de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ingår, särskilt svårigheten att inhämta mer exakt bevisning i en stat där inbördeskrig råder (se, analogt, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑630/13 P, EU:C:2015:247, punkt 47).
87 Av de skäl som anges i punkterna 81 och 82 ovan får denna anpassning av bevisbördereglerna emellertid inte leda till att bevisbördan kastas om till nackdel för mottagarna av de omtvistade beloppen, i synnerhet det berörda offentliga organet.
88 Det ankommer således på den part som gör gällande att skyldigheten att betala dessa belopp strider mot artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 att styrka sina påståenden. Det kan inte krävas av mottagarna av nämnda belopp att de visar att det inte föreligger någon risk för att medel indirekt ställs till förfogande i den mening som avses i denna bestämmelse (se, analogt, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 121, och dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Den bevisning som läggs fram av den part som åberopar nämnda åsidosättande ska således innehålla en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som vid första anblicken tyder på att det finns en icke försumbar sannolikhet för att denna risk kommer att förverkligas. Det är endast i detta fall som det ankommer på mottagarna av nämnda belopp att lägga fram uppgifter som gör det möjligt att i tillräcklig grad utesluta en sådan risk.
89 Om de rättsliga och faktiska omständigheterna i de handlingar som ingetts till den behöriga domstolen ger upphov till allvarliga tvivel om huruvida förbudet i artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 har iakttagits, utan att det för den skull är möjligt att göra en slutgiltig bedömning i detta avseende, ankommer det på den nämnda domstolen att, med hänsyn till förbudets bindande karaktär och inom ramen för nationella processuella regler, i förekommande fall vidta åtgärder för bevisupptagning. Detta kan ske genom att uppmana parterna, med iakttagande av den kontradiktoriska principen, att inkomma med ytterligare förklaringar och härför nödvändiga handlingar (se, analogt, dom av den 11 mars 2020, Lintner, C‑511/17, EU:C:2020:188, punkt 37).
90 På samma sätt ska den behöriga nationella domstolen i möjligaste mån kunna pröva huruvida de omständigheter som har åberopats kan anses styrkta. Detta ska ske med hänsyn tagen till de processuella regler nämnda domstol är bunden av och med iakttagande av den kontradiktoriska principen (se, analogt, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 124). Den nämnda domstolen kan bland annat förlita sig på relevanta handlingar och dokument som offentliggjorts av Förenta nationerna eller unionen eller begära information från behöriga nationella myndigheter eller unionsmyndigheter.
91 Den omständigheten att Republiken Jemens legitima regering, som är behörig att kontrollera den berörda offentliga enheten, inte samarbetar med de personer, enheter eller organ som är upptagna i bilaga I till förordning nr 1352/2014 utgör en relevant omständighet som det ankommer på den berörda domstolen att beakta vid bedömningen av risken för att de belopp som betalas ut för att verkställa skiljedomen gynnar dessa personer, enheter eller organ.
92 Avsaknaden av samarbete är emellertid inte i sig tillräcklig för att utesluta en sådan risk, om det visar sig att nämnda regering inte har vidtagit konkreta åtgärder för att faktiskt förhindra att denna risk förverkligas. Det ankommer således på den behöriga nationella domstolen att bedöma huruvida de åtgärder som åberopats av denna legitima regering och av den berörda offentliga enheten är tillräckligt effektiva för att förhindra ageranden av nämnda personer, enheter eller organ i syfte att skaffa sig tillgång till de aktuella medlen. Den ska bland annat kontrollera huruvida dessa åtgärder gör det möjligt att förhindra att dessa personer, enheter eller organ, eller personer som de har bemyndigat, erhåller dessa penningmedel genom att inställa sig hos innehavaren och presentera sig som behöriga att ta emot dem.
93 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014 ska tolkas så, att de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning inte ska presumeras kontrollera en offentlig enhet till vars förfogande medel har ställts för att verkställa en skiljedom, när dessa personer, enheter eller organ, visserligen inte har befogenhet att utöva någon kontroll eller ge denna offentliga enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan kontroll, på samma sätt som Republiken Jemens legitima regering. Det ankommer på den behöriga nationella domstolen att, på grundval av en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier, bedöma risken för att dessa penningmedel gynnar nämnda personer, organ eller enheter. I detta sammanhang är den omständigheten att Republiken Jemens legitima regering inte samarbetar med dem inte tillräcklig för att utesluta en sådan risk, då denna regering och den berörda offentliga enheten måste visa att de har vidtagit konkreta åtgärder som effektivt kan hindra att denna risk förverkligas.
Rättegångskostnader
94 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
1) Artikel 2.2 i rådets förordning (EU) nr 1352/2014 av den 18 december 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Jemen, i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2021/397 av den 5 mars 2021,
ska tolkas så,
att ett ställande till förfogande av penningmedel för en offentlig enhet som inte är upptagen i förteckningen i bilaga I till denna förordning, i syfte att verkställa en skiljedom, kan innebära att penningmedel indirekt ställs till förfogande för personer, enheter eller organ som förtecknas i denna bilaga I, när dessa personer, enheter eller organ visserligen inte har befogenhet att utöva kontroll eller ge denna enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan befogenhet, på samma sätt som Republiken Jemens legitima regering, under förutsättning att de faktiskt kan skaffa sig tillgång till dessa penningmedel.
2) Artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning (EU) 2021/397,
ska tolkas på följande sätt:
Förbudet mot att indirekt ställa penningmedel till förfogande för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är uppförda på förteckningen i bilaga I till denna förordning är tillämpligt när det på grundval av objektiva faktiska omständigheter kan styrkas att dessa personer, enheter eller organ riskerar att gynnas av samtliga eller en del av de penningmedel som är avsedda för en enhet som inte är upptagen i denna bilaga. Detta gäller under förutsättning att sannolikheten för att en sådan risk förverkligas är tillräckligt stor för att motivera förbudet, med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, inbegripet relevanta faktorer som kan utgöra hinder för dessa personers, enheters eller organs agerande.
3) Artikel 2.2 i förordning nr 1352/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning (EU) 2021/397,
ska tolkas på följande sätt:
De personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I till denna förordning ska inte presumeras kontrollera en offentlig enhet till vars förfogande medel har ställts för att verkställa en skiljedom, när dessa personer, enheter eller organ, visserligen inte har befogenhet att utöva någon kontroll eller ge denna offentliga enhet instruktioner, men gör anspråk på en sådan kontroll, på samma sätt som Republiken Jemens legitima regering. Det ankommer på den behöriga nationella domstolen att, på grundval av en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier, bedöma risken för att dessa penningmedel gynnar nämnda personer, organ eller enheter. I detta sammanhang är den omständigheten att Republiken Jemens legitima regering inte samarbetar med dem inte tillräcklig för att utesluta en sådan risk, då denna regering och den berörda offentliga enheten måste visa att de har vidtagit konkreta åtgärder som effektivt kan hindra att denna risk förverkligas.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: franska.