Tribunalens dom (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 2 september 2026

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare)

den 2 september 2026 ( * )

” Digitala tjänster – Förordning (EU) 2022/1925 – Betecknande som grindvakt – Webbläsare – Artikel 3.2 och 3.5 i förordning 2022/1925 – Viktig ingång för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare – Presumtion – Artikel 17.3 i förordning 2022/1925 – Marknadsundersökning med tanke på betecknande av grindvakter – Talan om ogiltigförklaring – Villkoret personligen berörd – Upptagande till prövning – Motiveringsskyldighet – Felaktig rättstillämpning – Oriktig bedömning – Principen om god förvaltningssed ”

I mål T‑357/24,

Opera Norway AS, Oslo (Norge), företrätt av advokaterna M. English, S. Terzulli Galí och L. Tristante Pellicer,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av M. Mataija, I. Naglis och I. Rogalski, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Microsoft Corp., Redmond, Washington (Förenta staterna), företrätt av advokaterna L. Kjølbye, J. Wileur, L. Bitsakou, T. Milleville och A. Aubry,

intervenient,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare),

vid överläggningen sammansatt av ordföranden M. van der Woude, samt domarna G. De Baere, D. Petrlík (referent), K. Kecsmár och S. Kingston,

justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,

efter den skriftliga delen av förfarandet, särskilt med beaktande av:

– kommissionens invändning om rättegångshinder genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 1 oktober 2024,

– beslutet av den 14 januari 2025 att pröva invändningen om rättegångshinder samtidigt med saken i målet,

– tribunalens skriftliga frågor till parterna och deras svar, som inkom till tribunalens kansli den 25 september 2025,

efter förhandlingen den 22 oktober 2025,

följande

Dom

1 Sökanden, Opera Norway AS, har med stöd av artikel 263 FEUF väckt talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C(2024) 806 final av den 12 februari 2024 om avslutande av den marknadsundersökning som inleddes genom beslut C(2023) 6078 enligt artikel 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (ärendena DMA.100015 Microsoft – Onlinesökmotorer, DMA.100028 Microsoft – Webbläsare och DMA.100034 Microsoft – Onlinebaserade annonseringstjänster) (nedan kallat det angripna beslutet).

Bakgrund till tvisten

2 Sökanden är ett mjukvaruföretag som bland annat driver webbläsaren Opera (nedan kallad Opera).

3 Microsoft Corp. (nedan kallat intervenienten eller Microsoft) är ett bolag verksamt inom it-sektorn.

4 Den 3 juli 2023 underrättade Microsoft Europeiska kommissionen, i enlighet med artikel 3.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (EUT L 265, 2022, s. 1) (nedan kallad DMA) om att Microsoft uppnådde de tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i DMA vad gäller bland annat följande centrala plattformstjänster (nedan kallade de centrala plattformstjänsterna):

– operativsystemet Windows PC (nedan kallat Windows PC OS),

– onlinesökmotorn Bing (nedan kallad Bing),

– webbläsaren internet Edge (nedan kallad Edge),

– den onlinebaserade annonseringstjänsten Microsoft Advertising (nedan kallad Microsoft Advertising).

5 I samband med den underrättelse som nämns i punkt 4 ovan anförde Microsoft ett antal argument, i enlighet med artikel 3.5 i DMA, bland annat för att hävda att även om Bing, Edge och Microsoft Advertising uppnådde de kvantitativa tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i DMA, uppfyllde dessa tjänster inte de krav som anges i artikel 3.1 i DMA på grund av de omständigheter under vilka de tillhandahålls, varför Microsoft inte skulle betecknas som grindvakt med avseende på dessa tjänster.

6 Den 5 september 2023 betecknade kommissionen, genom beslut C (2023) 6106 final, Microsoft som grindvakt i den mening som avses i artikel 3 i DMA vad gäller Windows PC OS.

7 Samma dag drog kommissionen i beslut C(2023) 6078 final slutsatsen att Bing, Edge och Microsoft Advertising utgjorde centrala plattformstjänster, men att Microsoft hade lagt fram tillräckligt underbyggda argument som uppenbart bröt de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA med avseende på var och en av dessa centrala plattformstjänster. Kommissionen inledde således en marknadsundersökning med stöd av artiklarna 16.1 och 17.3 i DMA (nedan kallad marknadsundersökningen) för att bedöma huruvida Bing, Edge och Microsoft Advertising skulle klassificeras som centrala plattformstjänster som är viktiga ingångar för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare, i den mening som avses i artikel 3.1 b i DMA (nedan kallad viktig ingång).

8 Den 12 februari 2024 antog kommissionen det angripna beslutet.

9 Enligt artikel 1 i det angripna beslutet betecknas Microsoft inte som grindvakt enligt artikel 3.4 i DMA vad gäller Bing, Edge och Microsoft Advertising.

Det angripna beslutet

10 Mot bakgrund av Microsofts argument och marknadsundersökningen drog kommissionen slutsatsen att Microsoft, trots att bolaget hade uppnått alla tröskelvärden i artikel 3.2 i DMA, hade lagt fram tillräckligt underbyggda argument för att visa att bolaget inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 b i DMA vad gäller Edge. Kommissionen grundade sig i detta avseende bland annat på följande tre skäl.

11 Vad gäller det första skälet fann kommissionen, i skälen 51, 53–55 och 57 i det angripna beslutet, att Edges användningsgrad i plattformstjänstkategorin webbläsare var låg.

12 Det framgår av de uppgifter som kommissionen tillhandahölls under marknadsundersökningen att Edge i december 2022 endast svarade för 5,8 procent av de webbsidor som besöktes på alla typer av enheter i regionen ”Europa”. Mellan åren 2020 och 2022 ska denna siffra ha varit 3,9 procent. Dessa uppgifter vittnar om Edges bristande betydelse som webbläsare i Europeiska unionen och följaktligen bristande betydelse som ingång för företagsanvändarna för att nå sina slutanvändare.

13 Vidare bekräftas, enligt de uppgifter som Microsoft har lämnat, Edges låga användningsgrad i plattformstjänstkategorin webbläsare även av en jämförelse med konkurrerande webbläsare. I december 2022 svarade nämligen webbläsaren Chrome (nedan kallad Chrome) från Alphabet Inc. för 59 procent av de webbsidor som besöktes på alla typer av enheter i regionen ”Europa” och webbläsaren Safari från Apple Inc. (nedan kallad Safari) för 22 procent. Mellan åren 2020 och 2022 ska dessa siffror ha varit 60 procent respektive 20 procent, samt 6,4 procent för en annan konkurrent nämligen webbläsaren Firefox (nedan kallad Firefox). De övriga källorna för uppgifterna som lämnats av deltagarna i marknadsundersökningen har uppgetts bekräfta dessa resultat.

14 Dessutom ska den tillgängliga bevisningen inte, vid antagandet av det angripna beslutet, ha visat att integreringen av vissa av Microsofts övriga tjänster i Edge skulle ha lett till en betydande och varaktig ökning av dess användningsgrad.

15 Vad gäller det andra skälet så kontrollerar Microsoft inte Edges arkitektur, såsom kommissionen förklarade i skäl 59 i det angripna beslutet, eftersom Edge är beroende av webbläsarmotorn Blink (nedan kallad webbläsarmotorn Blink eller Blink). Webbläsarmotorer spelar en grundläggande roll inom en webbläsare för att avgöra hur innehållet laddas upp och visas på en webbsida för slutanvändarna. Det sätt på vilket innehåll i Edge tillhandahålls av användarföretagen till slutanvändarna är följaktligen beroende av förenligheten med Blink, snarare än av ett självständigt val som Microsoft gör i egenskap av webbläsarutvecklare och leverantör av operativsystem.

16 Vad gäller det tredje skälet bidrar Microsofts plattformsekosystem (nedan kallat ekosystemet), såsom framgår av skälen 60–68 i det angripna beslutet, för närvarande inte i tillräcklig utsträckning till att göra Edge till en viktig ingång.

17 Microsoft har visserligen under många år försökt att stödja sig på sitt ekosystem för att stimulera användningen av Edge, bland annat genom att förinstallera Edge på sitt operativsystem Windows (nedan kallat Windows), inklusive Windows PC OS. Microsoft har även uppmuntrat tillverkare av originalutrustning att ställa in Edge som förvald webbläsare, placerat den som förvald webbläsare i Windows aktivitetsfält och konfigurerat Windows PC OS och vissa av bolagets andra program så att webbplatser öppnas i Edge. När slutanvändare försökte ladda ner en konkurrerande webbläsare från Edge visades ett meddelande för att få dem att avbryta försöket. Microsoft har också gett slutanvändarna av Edge prioriterad tillgång till sin dialogrobot ”Bing Chat”.

18 Det faktum att Edge tillhör Microsofts ekosystem och de metoder som beskrivs i punkt 17 ovan räcker emellertid inte för att visa att Edge för närvarande utgör en viktig ingång.

19 För det första är användningsgraden för Edge fortfarande relativt låg. Trots att Edge är förinstallerat och inställt som förvalsalternativ på de enheter som använder Windows, är graden av användningen av Chrome på dessa enheter betydligt högre än den för Edge, medan graden av användningen av Edge på dessa enheter endast är något högre än den för Firefox.

20 För det andra är Microsofts förmåga att använda Edge som hävstång för att marknadsföra andra av sina produkter för närvarande begränsad och inte tillräcklig för att Edge ska kunna betraktas som en viktig ingång. Den låga användningsgraden för Bing som sökmotor på nätet inom unionen speglar Edges begränsade relevans i detta avseende.

21 För det tredje, och under alla omständigheter, så är Microsoft, efter att bolaget betecknats som grindvakt för Windows PC OS, enligt artikel 6.3 i DMA skyldigt att se till att slutanvändarna enkelt kan avinstallera all programvara och enkelt kan ändra standardinställningarna för detta operativsystem.

22 För det fjärde, även om majoriteten av Edges konkurrenter betraktar denna som en viktig ingång, särskilt på grund av dess roll inom Microsofts ekosystem samt förinstalleringen och standardinställningarna, så tyder svaren från företagsanvändare och övriga branschaktörer på att Edge inte utgör en viktig ingång. Faktum är att mindre än en tredjedel av företagsanvändarna och andra deltagare i marknadsundersökningen anser att den är ”viktig” eller ”avgörande”, en fjärdedel att den är ”relevant” och en tredjedel anser att den är ”mindre relevant” eller ”inte relevant”. Endast ett mycket litet antal företagsanvändare och andra deltagare i marknadsundersökningen anser att de inte kan nå sina slutanvändare med andra webbläsare än Edge. Webbplatsägarna anser dessutom att Chrome är den mest betydelsefulla webbläsaren, följd av Safari, därefter Edge och Firefox, vilka rankas på samma nivå. Endast ett mycket litet antal webbplatsägare anser att Edge är den mest betydelsefulla eller den näst mest betydelsefulla webbläsaren.

23 Under dessa omständigheter drog kommissionen, i skäl 70 i det angripna beslutet, slutsatsen att Edge inte utgjorde en viktig ingång och slog i artikel 1 i det angripna beslutet fast att Microsoft inte skulle betecknas som grindvakt med avseende på Edge.

Parternas yrkanden

24 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det däri slås fast att Microsoft inte ska betecknas som grindvakt med avseende på Edge, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25 Kommissionen har, med stöd av intervenienten, yrkat att tribunalen ska

– avvisa talan eller under alla omständigheter ogilla densamma, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Huruvida talan kan tas upp till prövning

26 Kommissionen har, med stöd av intervenienten, gjort gällande att sökanden inte är personligen berörd av det angripna beslutet i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Det följer av rättspraxis att en tredje part som vill bestrida ett administrativt beslut som fattats gentemot en annan person måste visa dels att denne aktivt har deltagit i det förfarande som föregick antagandet av detta beslut, dels att det föreligger andra särskilda omständigheter, såsom det sätt på vilket dess ställning på den relevanta marknaden påverkas av nämnda beslut, som visar att denne är personligen berörd.

27 För det första har kommissionen inledningsvis gjort gällande, vad gäller deltagandet i marknadsundersökningen, att sökanden var en motvillig deltagare. Närmare bestämt skickade kommissionen den 20 september 2023 en standardiserad begäran om upplysningar till Edges konkurrenter, däribland sökanden (nedan kallad den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna). Sökanden ska först ha vägrat att besvara denna begäran och därefter ha lämnat ofullständiga svar, och detta i ett sent skede och först efter flera påminnelser från kommissionen.

28 Den underliggande tanken i den rättspraxis enligt vilken tredje parter som aktivt har deltagit i ett administrativt förfarande har rätt att bestrida det beslut som fattats i slutet av detta förfarande är dessutom att säkerställa att de argument som dessa parter har anfört, men som har underkänts av förvaltningsmyndigheten, kan prövas av unionsdomstolen. I förevarande fall angav sökandebolaget när det svarade på den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna, inte att Edge utgjorde en viktig ingång. Detta påstod sökanden för första gången i sin talan om ogiltigförklaring.

29 Slutligen anser kommissionen att sökanden inte med fog kan göra gällande att DMA ger tredje man så begränsade möjligheter att delta i det administrativa förfarandet att sökandens inte kunde delta på annat sätt än genom svaret på den begäran om upplysningar som riktats till konkurrenterna. Dels deltog sökanden i betydligt mindre utsträckning i förfarandet än andra konkurrenter till Edge, vilka inkom med ytterligare synpunkter till kommissionen på ett proaktivt sätt. Dels publicerade kommissionen ett pressmeddelande den 6 september 2023 för att tillkännage att en marknadsundersökningen skulle inledas. Sökanden hade således informerats om denna undersökning före utskicket av den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna och skulle ha kunnat börja ta initiativ för att delta i förfarandet på fler sätt än att besvara begäran om upplysningar, vilket sökanden inte gjorde.

30 Vad för det andra gäller de övriga särskilda omständigheter som sökanden är skyldig att styrka för att vara personligen berörd av det angripna beslutet, utgör dess ställning som alternativ leverantör av webbläsare endast en objektiv ställning som inte skiljer sökanden från övriga faktiska eller potentiella leverantörer av webbläsare. Sökanden har i detta avseende inte visat att det föreligger någon skillnad mellan sökanden och de övriga leverantörerna av sådana webbläsare.

31 Sökanden har bestritt dessa argument.

32 Tribunalen gör följande bedömning. Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får fysiska eller juridiska personer väcka talan mot ett beslut riktat till en annan person bara om det berör dem direkt och personligen.

33 Andra rättssubjekt än de som ett beslut är riktat till kan endast göra gällande att de är personligen berörda om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och beslutet därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223, dom av den 15 juli 2021, Deutsche Lufthansa/kommissionen, C‑453/19 P, EU:C:2021:608, punkt 33, och dom av den 26 juni 2025, enercity/kommissionen, C‑485/23 P, EU:C:2025:483, punkt 31).

34 När det gäller ett beslut genom vilket kommissionen beslutar att inte beteckna ett företag som grindvakt i den mening som avses i artikel 3.1 i DMA och när det rör sig om ett utomstående företag, är det på grundval av en rad samstämmiga indicier eller faktiska omständigheter som kan avse såväl företagets deltagande i det administrativa förfarandet som påverkan på dess ställning på marknaden som det ska fastställas huruvida det har en sådan särskild ställning och därför är personligen berört i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 26 juni 2025, enercity/kommissionen, C‑485/23 P, EU:C:2025:483, punkt 32, och dom av den 15 september 2016, Morningstar/kommissionen, T‑76/14, EU:T:2016:481, punkterna 34 och 35).

35 För det första, vad gäller inverkan på marknadsställningen, ska det bland annat bedömas i vilken utsträckning sökandens ställning på marknaden kan påverkas av att ett företag inte betecknas som grindvakt, eftersom en väsentlig påverkan på denna ställning utgör ett särskilt relevant indicium inom ramen för den rad indicier som nämns i punkt 34 ovan (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 juli 2021, Deutsche Lufthansa/kommissionen, C‑453/19 P, EU:C:2021:608, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

36 Det förhållandet att sökanden styrkt att dennes marknadsställning väsentligen påverkats innebär inte något definitivt uttalande om de konkurrensförhållanden som råder mellan denna part och det företag som inte har betecknats som grindvakt, utan kräver endast att sökanden på ett relevant sätt anger skälen till att kommissionens beslut kan skada sökandens legitima intressen genom att väsentligen påverka dess ställning på marknaden (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 juli 2021, Deutsche Lufthansa/kommissionen, C‑453/19 P, EU:C:2021:608, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

37 En väsentlig påverkan på sökandens ställning på marknaden följer således inte av någon fördjupad analys av de olika konkurrensförhållandena på denna marknad, som gör det möjligt att exakt fastställa i vilken omfattning dess ställning på marknaden påverkas, utan i princip av ett konstaterande prima facie att det faktum att ett företag inte betecknats som grindvakt leder till att denna ställning väsentligen påverkas (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 juli 2021, Deutsche Lufthansa/kommissionen, C‑453/19 P, EU:C:2021:608, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

38 En sådan påverkan kan bland annat bestå i förlorade intäktsmöjligheter eller en mindre fördelaktig utveckling än vad som hade varit fallet om det företag som inte bedömdes utgöra en grindvakt hade betecknats som en sådan (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 juli 2021, Deutsche Lufthansa/kommissionen, C‑453/19 P, EU:C:2021:608, punkt 61).

39 Däremot är bara den omständigheten att det omtvistade beslutet kan ha en viss påverkan på de existerande konkurrensförhållandena på marknaden, och att sökanden befinner sig i någon form av konkurrensförhållande till det företag som inte betecknats som grindvakt inte tillräckligt för att denna sökande ska kunna anses vara personligen berörd av beslutet (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 26 juni 2025, enercity/kommissionen, C‑485/23 P, EU:C:2025:483, punkt 82).

40 Vidare ska det påpekas att enligt artikel 6.3 andra stycket i DMA är en grindvakt skyldig att tillåta och göra det tekniskt möjligt för slutanvändare att enkelt ändra standardinställningar hos dess operativsystem och webbläsare som dirigerar eller styr slutanvändare till produkter eller tjänster som erbjuds av grindvakten. Detta inbegriper att uppmana slutanvändare, när de första gången använder en webbläsare som är förtecknad i beslutet om beteckning, att ur en förteckning över de huvudsakliga tillgängliga tjänsteleverantörerna välja den webbläsare till vilken grindvaktens operativsystem som standard dirigerar eller styr användare (nedan kallad listan på skärmen för val av webbläsare). Enligt artikel 3.10 i DMA är fristen för att uppfylla denna skyldighet sex månader efter det att en central plattformstjänst har förtecknats i beslutet om betecknande.

41 I detta avseende har sökanden och Microsoft i sina inlagor, utan att motsägas av kommissionen på denna punkt, påpekat att om Microsoft hade betecknats som grindvakt vad gäller Edge, skulle bolaget ha varit tvunget att, eftersom Microsoft hade betecknats som grindvakt för Windows PC OS, visa slutanvändarna av denna webbläsare, vid deras första användning av webbläsaren på Windows PC OS, en lista på skärmen för val av webbläsare, innehållande namnen på de huvudsakliga tillgängliga leverantörerna av tillgängliga webbläsare i den mening som avses i artikel 6.3 andra stycket i DMA, bland vilka dessa användare hade kunnat välja en annan webbläsare som standardalternativ.

42 När det gäller frågan huruvida sökandens webbläsare, det vill säga Opera, skulle ha funnits med bland dessa webbläsare, ska det påpekas att sökanden i bilaga A.4.13 till ansökan har lämnat uppgifter som kommer från verktyget StatCounter (nedan kallat StatCounter), av vilka det framgår att denna webbläsare mellan juni 2023 och juni 2024 i regionen ”Europa” kom på femte plats bland webbläsarna på persondatorer och på sjätte plats bland webbläsarna på samtliga enheter sett till andelen av det totala antalet besökta webbsidor. Det framgår dessutom av uppgifterna från samma verktyg avseende perioden januari 2023–mars 2025 och avseende persondatorer (se punkt 44 i interventionsinlagan), att Opera innehade den femte positionen avseende dessa enheter under hela denna period.

43 Varken kommissionen eller Microsoft har i detta avseende ifrågasatt dessa uppgifters tillförlitlighet eller den omständigheten att de avser den region som definieras som ”Europa”. Tvärtom stöder sig dessa parter själva på nämnda uppgifter och erkänner deras relevans i unionssammanhang, vilket särskilt framgår av skälen 43, 44 och 53 i det angripna beslutet.

44 I punkt 10 i interventionsinlagan nämnde Microsoft dessutom Opera, tillsammans med Firefox, som ett exempel på en ”betydelsefull webbläsare”. Likaså angav Microsoft i punkt 58 i denna inlaga uttryckligen att Opera, (endast) tillsammans med Chrome och Firefox, hörde till de ”mest populära webbläsarna som [var] kompatibla med Windows”.

45 Microsofts argument i punkterna 10 och 58 i interventionsinlagan syftar dessutom till att visa att Microsofts skyldighet, som skulle uppstå om bolaget betecknades som grindvakt med avseende på Edge, att visa en lista på skärmen för val av webbläsare huvudsakligen skulle gynna onlinesökmotorn Google Search, eftersom ”[a]lla andra betydelsefulla webbläsare förutom Edge använder Google Search som förvald sökmotor[, vilket innebär att] om en användare väljer till exempel Opera … så skulle alla sökningar som gjorts i [denna webbläsare] visa resultat från Google Search”. Genom detta resonemang erkände Microsoft således att om Edge hade betecknats som en viktig ingång, skulle Opera ha kunnat finnas med i listan på skärmen för val av webbläsare.

46 För övrigt har varken kommissionen eller Microsoft lagt fram någon omständighet som syftar till att visa att listan på skärmen för val av webbläsare skulle ha innehållit en så begränsad förteckning över leverantörer att Opera, trots de ostridiga uppgifter om dess relevans som det erinrats om i punkterna 42 och 44 ovan, inte skulle ha funnits upptagen i denna.

47 Den omständighet som kommissionen tog upp vid förhandlingen, nämligen att Operas betydelse skulle kunna minska i framtiden, saknar betydelse för frågan huruvida denna webbläsare skulle ha funnits med i den lista på skärmen för val av webbläsare som Microsoft skulle ha varit skyldigt att visa om bolaget hade betecknats som grindvakt vad gäller Edge efter den marknadsundersökning som genomförts inför antagandet av det angripna beslutet.

48 Under dessa omständigheter kan kommissionen inte bestrida den omständigheten att sökanden, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet och åtminstone under den efterföljande sexmånadersperioden, utgjorde en av de huvudsakliga leverantörerna av webbläsare i unionen i den mening som avses i artikel 6.3 andra stycket i DMA. Följaktligen kan Opera anses vara en webbläsare som skulle ha funnits med i den lista på skärmen för val av webbläsare som Microsoft skulle ha varit skyldigt att visa för sina användare inom unionen om företaget, efter den marknadsundersökning som genomfördes inför antagandet av det angripna beslutet, hade betecknats som grindvakt med avseende på Edge.

49 Denna slutsats stöds av den omständigheten att, såsom framgår av handlingarna, skärmdumparna och utdragen från de webbsidor som ingetts i bilagorna A.4.6–A.4.10 till ansökan, till följd av att Alphabet och Apple betecknades som grindvakter med avseende på Chrome respektive Safari, webbläsaren Opera – i mars och maj 2024 – fanns i Chromes och Safaris listor på skärmen för val av webbläsare och så var fallet i samtliga medlemsstater i unionen.

50 Tribunalen behöver nu undersöka hur pass omfattande effekter det fått för sökandens ställning på marknaden att det vid en eventuell första användning av Edge inte visades någon lista på skärmen för val av webbläsare som inbegrep Opera.

51 Enligt de uppgifter från StatCounter som Microsoft lade fram, vilka kommissionen grundade sig på i skäl 53 i det angripna beslutet, svarade Edge i december 2022 för 5,8 procent av de webbsidor som besöktes på alla typer av enheter i regionen ”Europa”.

52 Det framgår dessutom av skäl 44 i det angripna beslutet att enligt samma uppgifter var Edges användningsgrad i antalet besökta webbsidor i december 2022 endast något större än Operas användningsgrad. Edges användningsgrad liknade således Operas.

53 Härav följer att det angripna beslutet hindrade sökanden från att lättare nå användare av en konkurrerande webbläsare, Edge, vars användningsgrad vid tidpunkten för antagandet av detta beslut var jämförbar med användningsgraden för sökandens webbläsare, Opera. Även om det är riktigt att det endast är vissa användare av Edge som skulle ersätta sina webbläsare med Opera om de erbjöds alternativet att välja en annan webbläsare, kvarstår det faktum att erbjudandet av ett sådant alternativ skulle ha gjort det möjligt för sökanden att på ett effektivt sätt nå Edges slutanvändare och öka sin kapacitet att konkurrera med operatören bakom Edge, det vill säga Microsoft.

54 Detta gäller i ännu högre grad eftersom Opera – vilket sökanden har påpekat utan att i detta avseende motsägas av kommissionen eller Microsoft – är en webbläsare som är särskilt anpassad till Windows PC OS, som är ett operativsystem för persondatorer. Användningsgraden för Edge inom unionen på persondatorer utrustade med Windows PC OS motsvarade emellertid mellan 20 procent och 30 procent av alla minuter av internetsurf under perioden september 2022–augusti 2023, vilket framgår av de uppgifter som lämnats av Microsoft och som återges i fotnot nr 50 i skäl 53 i det angripna beslutet. Följaktligen skulle ett betecknande av Microsoft som grindvakt med avseende på Edge ha kunnat leda till en avsevärt ökning av användningsgraden för Opera.

55 Under dessa omständigheter finner tribunalen att sökanden har lagt fram uppgifter som gör det möjligt att visa att det faktum att Microsoft inte betecknats som grindvakt med avseende på Edge väsentligen kunde påverka dess ställning på marknaden genom att medföra en mindre fördelaktig utveckling än den som skulle ha skett om Microsoft hade getts denna beteckning i det angripna beslutet.

56 För det andra, vad gäller sökandens deltagande i det administrativa förfarande som föregick antagandet av det angripna beslutet, ska det påpekas att sökanden ingick i den begränsade grupp av konkurrenter till Microsoft som kommissionen själv hade valt att bjuda in att delta i detta förfarande genom att tillsända dem en begäran om upplysningar. Sökanden efterkom denna begäran genom att skicka in ett svar den 12 oktober 2023.

57 Enbart ett svar på en begäran om upplysningar kan visserligen inte i sig anses utgöra en tillräcklig omständighet för att särskilja sökanden i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 26 juni 2025, enercity/kommissionen, C‑485/23 P, EU:C:2025:483, punkt 82).

58 Likaså var de svar som sökanden lämnat på den begäran om upplysningar som riktats till konkurrenterna, såsom kommissionen har hävdat, mycket knapphändiga och fattiga på information, trots att sökanden uttryckligen hade uppmanats att ta ställning till frågan huruvida Edge utgjorde en viktig ingång.

59 Sökandens grad av deltagande i det administrativa förfarandet ska emellertid bedömas med beaktande av särdragen i det genom DMA inrättade regelverket för betecknande av företag som grindvakter, och särskilt den omständigheten att det i detta regelverk inte föreskrivs att tredje parter ska delta i det administrativa förfarandet, såvida inte kommissionen beslutar att tillställa dem en begäran om upplysningar enligt artikel 21 i DMA eller att höra dem med stöd av artikel 22 i DMA.

60 I detta sammanhang ska det även beaktas att sökanden besvarade den begäran om upplysningar som riktats till konkurrenterna trots att denna inte utgjorde ett beslut om begäran om upplysningar enligt artikel 21.3 i DMA, som företagen är skyldiga att efterkomma vid äventyr av de böter som föreskrivs i artikel 30.3 f i DMA, utan endast utgjorde en begäran om upplysningar enligt artikel 21.2 i DMA.

61 Den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna var dessutom den enda formella möjlighet som kommissionen hade tillhandahållit för att möjliggöra för Microsofts konkurrenter att delta i marknadsundersökningen, varför kommissionen inte har fog för att – såsom den gjorde genom det ovan i punkt 29 nämnda argumentet – klandra sökanden för att inte spontant ha skickat in annan information till den.

62 Mot bakgrund av särdragen i det regelverk som införts genom DMA för betecknande av företag som grindvakter, ska sökandens deltagande i marknadsundersökningen, om än begränsat, beaktas som ytterligare en del i den rad indicier som ska beaktas vid prövningen av huruvida sökanden är personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

63 Med hänsyn till att den omständigheten att Microsoft inte betecknades som grindvakt med avseende på Edge väsentligen kunde påverka sökandens ställning på marknaden och med hänsyn till sökandens deltagande i det administrativa förfarande som föregick antagandet av det angripna beslutet, finner tribunalen att bolaget är personligen berört av det angripna beslutet.

64 Kommissionens invändning om rättegångshinder ska följaktligen avslås.

65 Vad gäller villkoret – som inte åberopats vid invändningen om rättegångshinder – att en fysisk eller juridisk person ska vara direkt berörd av det beslut som talan avser, vilket det erinrats om ovan i punkt 32, så är detta uppfyllt om två kriterier samtidigt är uppfyllda. För det första måste den ifrågasatta rättsakten ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. För det andra får rättsakten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och följa bara av unionslagstiftningen, utan tillämpning av några mellanliggande bestämmelser (se dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

66 I förevarande fall hindrade det faktum att Microsoft inte betecknades som grindvakt med avseende på Edge sökanden, i egenskap av leverantör av en konkurrerande webbläsare, från att dra fördel av de skyldigheter som DMA ålägger grindvakterna, bland annat de skyldigheter som handlar om att på skärmen visa en lista för val av webbläsare, med följden att det angripna beslutet har en direkt inverkan på sökandens rättsliga ställning. Dessutom uppstår beslutets rättsverkningar automatiskt bara på grund av unionslagstiftningen utan tillämning av några mellanliggande regler.

67 Härav följer att sökanden är direkt berörd av det angripna beslutet.

68 Eftersom sökanden är direkt och personligen berörd av det angripna beslutet, finner tribunalen att sökanden har talerätt och att talan kan tas upp till sakprövning i detta avseende.

Prövning i sak

69 Sökanden har åberopat en enda grund, nämligen att artikel 3.1, 3.4 och 3.5 i DMA åsidosattes genom att kommissionen inte betecknade Microsoft som grindvakt vad gäller Edge och detta på grundval av konstaterandet att denna webbläsare inte utgjorde en viktig ingång.

70 Denna grund består av fyra delgrunder.

71 Det ska inledningsvis påpekas att det angripna beslutet, såsom framgår av punkterna 11–22 ovan, grundar sig på flera skäl som föranledde kommissionen att, inom ramen för en helhetsbedömning, anse att Microsoft, trots att bolaget hade uppnått alla tröskelvärden i artikel 3.2 i DMA, hade lagt fram tillräckligt underbyggda argument för att visa att bolaget inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 b i DMA vad gäller Edge.

72 Kommissionen grundade sig bland annat, för det första, på den låga användningsgraden för Edge i plattformstjänstkategorin webbläsare, för det andra, på den omständigheten att Microsoft inte kontrollerade den relevanta arkitekturen för Edge på grund av Edges beroende av webbläsarmotorn Blink, för det tredje, på konstaterandet att Microsofts ekosystem, vid tidpunkten för det angripna beslutet, inte i tillräcklig utsträckning bidrog till att göra Edge till en viktig ingång och, för det fjärde, på den omständigheten att svaren från företagsanvändarna och övriga branschaktörer i marknadsundersökningen angett att Edge inte utgjorde en viktig ingång. I det sistnämnda avseendet beaktade kommissionen särskilt den omständigheten att mindre än en tredjedel av företagsanvändarna och de andra deltagarna i marknadsundersökningen ansåg att Edge var ”viktig” eller ”avgörande”.

73 Genom den första, den andra och den tredje delgrunden har sökanden bestritt de tre första skälen som anges i punkt 72 ovan. Genom den fjärde delgrunden har sökanden gjort gällande att dessa skäl inte räckte för att bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA.

Den första delgrunden: Det var fel att lägga uppgifter om Edges marknadsandel till grund för det angripna beslutet

74 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet felaktigt grundar sig på Edges låga ”marknadsandel”, beräknad med hänvisning till andelen av det totala antalet besökta webbsidor, eftersom en sådan omständighet inte är relevant för att bryta den presumtion i artikel 3.2 b i DMA enligt vilken Edge utgör en viktig ingång. Det följer nämligen av skäl 10 i DMA att det för att beteckna ett företag som grindvakt inte ska göras en individuell bedömning av de berörda företagens marknadspositioner. Vidare preciseras det i skäl 23 i DMA att kommissionen endast bör beakta omständigheter som har ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna och att varje motivering, som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden, bör förkastas, eftersom de inte är relevanta för betecknandet som grindvakt.

75 Enligt sökanden beaktade kommissionen inte någon av de omständigheter som hade ett direkt samband med de kvantitativa kriterier som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, vilka enligt skäl 23 i DMA är de enda kriterier som den borde ha beaktat. I stället för att basera sig på dessa, grundade sig kommissionen på Edges och vissa av dess konkurrenters marknadsandelar genom att presentera dem som indikatorer på dessa webbläsares användningsgrad, vilket utgör ett försök att kringgå ordalydelsen i skäl 23 i DMA.

76 Den omständigheten att även Chrome och Safari är betydelsefulla webbläsare, kanske till och med mer betydelsefulla ingångar, innebär inte i sig att Edge inte är en viktig ingång. Edges storlek i absoluta tal – beräknad på grundval av antalet användare – och omfattningen av de problem som denna webbläsare medför i fråga om rättvisa och öppenhet för konkurrens gör det berättigat att betrakta den som en viktig ingång.

77 Kommissionen har, med stöd av Microsoft, bestritt detta argument.

78 EU-domstolen påpekar i detta hänseende följande. I skälen 51–58 i det angripna beslutet, grundade kommissionen sin slutsats att Edge inte utgjorde någon viktig ingång på webbläsarens låga användningsgrad. Kommissionen angav bland annat att Edge i december 2022 endast stod för 5,8 procent av de webbsidor som besöktes på alla typer av enheter i regionen ”Europa” och att denna användningsgrad är mycket lägre än den för Chrome och Safari, vilka stod för 59 procent respektive 22 procent av de besökta webbsidorna (se ovan punkterna 11–13).

79 För att pröva huruvida kommissionen kunde beakta sådana omständigheter för att motbevisa presumtionen i artikel 3.2 b i DMA, ska det för det första erinras om att enligt artikel 3.5 första stycket i DMA får det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster, tillsammans med sin anmälan enligt artikel 3.3 första stycket i DMA, lägga fram tillräckligt underbyggda argument för att visa att företaget undantagsvis, även om det uppnår alla tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, på grund av de omständigheter under vilka den berörda centrala plattformstjänsten bedrivs inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA.

80 Det följer av skäl 23 i DMA att de enda kategorier av argument eller bevis som unionslagstiftaren har beslutat att uttryckligen utesluta som irrelevanta är sådana som avser en motivering som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 46).

81 Det framgår även av skäl 23 i DMA att de argument och den bevisning som läggs fram av det berörda företaget, för att kunna beaktas, ska ha ett ”direkt samband med de kvantitativa kriterierna”, och det preciseras att begreppet ”kvantitativa kriterier” avser de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i DMA (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 47).

82 Sådana argument och bevis har ett direkt samband med dessa kvantitativa tröskelvärden när de syftar till att konkret och specifikt motbevisa en av de tre presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 326).

83 I skäl 23 i DMA anges uttryckligen, bland de faktorer som har ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna, betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av ”den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst”.

84 Under dessa omständigheter är det tillåtet för kommissionen att beakta den låga användningsgraden för en central plattformstjänst, en nivå som återspeglar dess begränsade betydelse, till stöd för slutsatsen att denna centrala plattformstjänst inte utgör en viktig ingång.

85 Likaså får kommissionen jämföra användningsgraden för en sådan central plattformstjänst med användningsgraden för andra centrala plattformstjänster. Härvid ska det inledningsvis erinras om att, såsom tribunalen redan har slagit fast i sin dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkterna 49 och 50), förteckningen över omständigheter som kan beaktas, vilka nämns i skäl 23 i DMA, inte är uttömmande.

86 Vidare ska det konstateras att ett argument som grundar sig på en jämförelse av användningsgraden för de berörda centrala plattformstjänsterna syftar till att konkret och specifikt motbevisa presumtionen i artikel 3.2 b i DMA. Ett sådant argument gör det nämligen möjligt att visa att den berörda centrala plattformstjänsten, trots att den överskrider de tröskelvärden för antalet användare som föreskrivs i denna bestämmelse, i egenskap av ingång är av begränsad betydelse i förhållande till andra webbläsare.

87 Slutligen ligger jämförelsen av användningsgraderna för de berörda centrala plattformstjänsterna i linje med den helhetsbedömning av ”betydelsen av [det berörda] företagets centrala plattformstjänster” som kommissionen uttryckligen har getts rätt att göra i skäl 23 i DMA.

88 För det andra, och i motsats till vad sökanden har hävdat, innebär inte den omständigheten att användningsgraden för Edge jämförs med användningsgraden för andra webbläsare, på grundval av andelen av det totala antalet besökta webbsidor, att kommissionen har definierat marknaden och att den sålunda fastställda användningsgraden för Edge motsvarar en andel av denna marknad.

89 Det ska i detta hänseende påpekas att en sådan analys förutsätter att kommissionen först avgränsar den relevanta marknad på vilken det berörda företaget innehar en sådan marknadsandel.

90 Definierandet av den relevanta marknaden förutsätter att man fastställer produktmarknaden och dess geografiska marknad (se dom av den 27 juni 2024, kommissionen/Servier m.fl., C‑176/19 P, EU:C:2024:549, punkt 382 och där angiven rättspraxis).

91 Vad gäller produktmarknaden innebär begreppet ”relevant marknad” att varorna och tjänsterna på denna marknad kan konkurrera effektivt, vilket förutsätter att alla varor eller tjänster som tillhör en och samma marknad i tillräcklig grad är utbytbara inom samma användningsområde (se dom av den 27 juni 2024, kommissionen/Servier m.fl., C‑176/19 P, EU:C:2024:549, punkt 382 och där angiven rättspraxis). Vidare, vad gäller den relevanta geografiska marknaden, kräver definition av denna ett fastställande av det område där konkurrensvillkoren för samtliga ekonomiska aktörer liknar varandra i fråga om just de berörda produkterna eller tjänsterna (se dom av den 1 juli 2008, MOTOE, C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 34 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 december 2016, DEI/kommissionen, T‑169/08 RENV, EU:T:2016:733, punkt 62).

92 Det följer inte av det angripna beslutet att kommissionen har gjort några sådana bedömningar, vare sig vad gäller produktmarknaden eller den geografiska marknaden.

93 Den omständigheten att kommissionen, i skälen 53 och 54 i det angripna beslutet, beaktade ”andelen” av det totala antalet webbsidor som besöktes med hjälp av Edge och konkurrerande webbläsare på alla typer av enheter och på vissa av dessa typer av enheter, för regionen ”Europa”, innebär inte i sig att kommissionen avgränsade en särskild marknad för webbläsare i enlighet med de principer som det erinrats om i punkterna 89–91 ovan. Kommissionen har i synnerhet inte tagit ställning till om det är lämpligt att definiera relevanta marknader utifrån typen av enhet eller för en viss region.

94 Sökanden kan inte heller stödja sig på den omständigheten att kommissionen i fotnot 48 i skäl 53 i det angripna beslutet angav att ”Microsoft [hade] lämnat uppgifter [från] StatCounter om marknadsandelarna för webbläsare i Europa, fördelade på olika typer av enheter”. Hänvisningen till ”marknadsandelar”, som sökanden har ifrågasatt, är nämligen StatCounters sätt att beteckna dessa uppgifter, vilket framgår av bilaga A.4.13 till ansökan. Det framgår däremot inte av denna fotnot att kommissionen har definierat marknaden i enlighet med de principer som det erinrats om i punkterna 89–91 ovan.

95 För det tredje kan de övriga invändningar som sökanden har anfört till stöd för denna delgrund inte godtas.

96 Det kan för det första konstateras att sökanden inte kan stödja sig på skäl 10 i DMA för att klandra kommissionen för att i det angripna beslutet ha beaktat andelen av det totala antalet webbsidor som besöks med hjälp av Edge. I detta skäl har unionslagstiftaren nämligen begränsat sig till att ta ställning till förhållandet mellan DMA, artiklarna 101 och 102 FEUF, vissa nationella konkurrensregler och de nationella reglerna om kontroll av företagskoncentrationer, utan att uttala sig om de omständigheter som kommissionen kan beakta i sin bedömning av de argument och den bevisning som läggs fram för att motbevisa de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA.

97 För det andra kan sökanden inte åberopa konstaterandet i skäl 146 i kommissionens beslut C(2023) 6102 final av den 5 september 2023 om att beteckna ByteDance som grindvakt i enlighet med artikel 3 i DMA (DMA.100040 ByteDance – Onlinebaserade sociala nätverkstjänster) enligt vilket den omständigheten i sig att ett företag är av mindre storlek än andra leverantörer av centrala plattformstjänster inte är tillfyllest för att motbevisa presumtionerna i artikel 3.2 i DMA. Dels är kommissionen nämligen skyldig att göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller andra centrala plattformstjänster (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 68). Dels är detta konstaterande under alla omständigheter inte på något sätt oförenligt med det konstaterande som nämns i det angripna beslutet, genom vilket kommissionen inte begränsade sig till att beakta användningsgraden för Edge i förhållande till konkurrenternas användningsgrad, utan även grundade sig på andra omständigheter vid prövningen av huruvida presumtionen i artikel 3.2 b i DMA hade motbevisats (se ovan punkterna 11–22).

98 För det tredje kan tribunalen inte heller godta sökandens argument att även om det antas att kommissionen får beakta andelen av det totala antalet besökta sidor är ett sådant kriterium inte tillräckligt för att bedöma betydelsen av en webbläsare med hänvisning till den totala omfattningen av dess verksamhet och att kommissionen framför allt borde ha gjort sin bedömning av denna betydelse med hänsyn till det mycket stora antalet användare, vilket utgör ett väsentligt kriterium.

99 Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen, såsom framgår av skäl 56 i det angripna beslutet, beaktade den omständigheten att Edge hade ett stort antal slutanvändare. Kommissionen drog emellertid, i samma skäl, slutsatsen att ”trots det stora antalet slutanvändare [var] Edges användningsgrad betydligt lägre än andra webbläsares”. Av detta följer att kommissionen gjort bedömningen att det stora antalet slutanvändare av Edge var mindre relevant än de överväganden som grundar sig på att användningsgraden är låg i förhållande till andra webbläsares vad gäller antalet besökta webbsidor.

100 Det finns ingenting i artikel 3.5 eller i skäl 23 i DMA som tyder på att övervägandena avseende antalet slutanvändare rent principiellt väger tyngre än andra överväganden som kan vara relevanta för att bedöma betydelsen av en webbläsare utifrån den totala omfattningen av dess verksamhet.

101 För det fjärde har sökanden gjort gällande att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning beaktade den omständigheten att ett stort antal användare av persondatorer utrustade med Windows PC OS i unionen ständigt använder Edge för att gå ut på internet. Eftersom användningen av persondatorer står för en mycket stor del av användningen av internet, kan man enligt sökanden inte avfärda eller minimera dessa användares betydelse genom att påstå att de endast utgör en ”undergrupp av de berörda slutanvändarna”, såsom kommissionen har hävdat. Kommissionen borde enligt sökanden ha bedömt huruvida Edge utgjorde en viktig ingång för användare av persondatorer, eftersom de utgjorde en ”viss kategori av användare”, i den mening som avses i domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 178).

102 Tribunalen konstaterar följande. I artikel 2.2 g i DMA definieras den kategori av centrala plattformstjänster som Edge ingår i som bland annat ”webbläsare”, utan att det görs någon åtskillnad beroende av vilka typer av enheter eller operativsystem som webbläsarna används för. Detta överensstämmer med det mål som anges i skäl 14 i DMA, enligt vilket definitionen av centrala plattformstjänster bör vara teknikneutral och omfatta sådana som erbjuds på eller via olika medel eller enheter.

103 Enligt skäl 23 i DMA ska dessutom betydelsen av företagets centrala plattformstjänster bedömas med beaktande av den ”totala omfattningen” av dess verksamhet.

104 När det berörda företaget lägger fram argument avseende de omständigheter som räknas upp i skäl 23 i DMA, såsom det som nämns i punkt 103 ovan, ska det dessutom, i enlighet med artikel 3.5 i DMA, tas hänsyn till de omständigheter under vilka den berörda centrala plattformstjänsten drivs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 176).

105 Härav följer att webbläsarnas betydelse inte enbart kan bedömas utifrån en enda grupp av enheter eller operativsystem på vilka de erbjuds.

106 Under dessa omständigheter hade kommissionen fog för att bedöma Edges betydelse med beaktande av samtliga enheter som Edge erbjöds för, och – såsom den gjorde i skäl 65 i det angripna beslutet – dra slutsatsen att Edges högre användningsgrad på persondatorer utrustade med Windows PC OS, mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen förfogade över, inte var en tillräcklig indikation på att Edge utgjorde en viktig ingång.

107 Denna slutsats påverkas inte av domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478).

108 Här ska det framhållas att i det mål som avgjordes genom domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478), hävdade det berörda företaget att det inte skulle betecknas som grindvakt med avseende på dess plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk, av det skälet att slutanvändarna använde sig av ” multihoming ”, det vill säga att de utöver den berörda plattformen använde en eller flera andra plattformar.

109 Tribunalen bemötte detta argument genom att konstatera att enbart den omständigheten att användarna av en plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk parallellt använder andra onlinebaserade plattformar för sociala nätverk inte betyder att dessa olika plattformar är lika viktiga för dem. Denna användnings intensitet, det vill säga den tid som en användare ägnar åt att interagera på nämnda plattform, eller betydelsen av en sådan plattform för vissa kategorier av användare, bland andra faktorer, och beroende på det enskilda fallet, skulle sålunda kunna utgöra relevanta faktorer som ska beaktas vid bedömningen av huruvida förekomsten av en viss grad av multihoming gör det möjligt att uppenbart ifrågasätta antagandet att den berörda centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 178).

110 Dessa överväganden gjordes dock i samband med multihoming , vilket det förevarande fallet inte handlar om. Det går inte heller att av dessa överväganden dra slutsatsen att en central plattformstjänst ska anses vara en viktig ingång enbart av det skälet att den är av särskild betydelse för att nå en viss kategori slutanvändare. Såsom har påpekats i punkterna 103 och 104 ovan ska det nämligen, enligt skäl 23 och artikel 3.5 i DMA, tas hänsyn till den totala omfattningen av den berörda centrala plattformens verksamhet och till samtliga omständigheter under vilka den drivs.

111 För det femte hävdar sökanden att kommissionen borde ha beaktat att Edge utgjorde den huvudsakliga ingången för konkurrerande leverantörer av webbläsare, vilket gjorde det möjligt för dem, i egenskap av företagsanvändare av Edge, att nå slutanvändarna av Windows PC OS. På grund av att Edge var förinstallerat på datorer med detta operativsystem använde slutanvändarna nämligen denna webbläsare för att ladda ner konkurrerande webbläsare, såsom Opera, åtminstone när det gällde den första konkurrerande webbläsaren som installerades.

112 Tribunalen gör följande bedömning. Även om det är riktigt att Edges användargrad på Windows PC OS, såsom har påpekats i punkt 54 ovan, var mellan 20 procent och 30 procent och att en första med Edge konkurrerande webbläsare alltid laddades ned via Edge, kvarstår det faktum att användningsgraden i Windows PC OS för Chrome var mellan 50 procent och 60 procent och för Firefox mellan 10 procent och 20 procent, såsom framgår av fotnot 50 i skäl 53 i det angripna beslutet. Dessa uppgifter visar att leverantörerna av konkurrerande webbläsare kunde övervinna det hinder som bestod i att den första nedladdningen av en annan webbläsare för Windows PC OS än Edge, skedde via Edge.

113 För det sjätte har sökanden hävdat att det framgår av domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 239), att kommissionen var skyldig att beakta den omständigheten att den andel av utbudet som Edge på persondatorer stod för, sedan lanseringen år 2015, snabbt hade ökat i Europa från 0 procent till cirka 14 procent år 2024.

114 Microsoft har i detta avseende, utan att motsägas av sökanden på denna punkt, förklarat att bolaget år 2015 lanserade Edge för att ersätta sin tidigare webbläsare, Internet Explorer, och att Edge, i takt med att slutanvändarna hade ersatt Internet Explorer med Edge, hade sett en viss ökning, men att denna i mycket stor utsträckning hade ägt rum på bekostnad av Internet Explorer. Av detta följer att Microsoft inte, vad gäller bolagets webbläsare, har upplevt en snabb och betydande ökning av det totala antalet slutanvändare inom unionen, till skillnad från vad som var fallet med det berörda företaget i det mål som gav upphov till domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478).

115 För det sjunde har sökanden i sitt yttrande över Microsofts interventionsinlaga gjort gällande att kommissionen felaktigt gjorde sin bedömning av Edges användningsgrad enbart på grundval av uppgifter från StatCounter, vilka enligt sökanden är oprecisa.

116 Enligt artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler får nya grunder eller invändningar inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången (dom av den 14 december 2022, PT Pelita Agung Agrindustri och PT Permata Hijau Palm Oleo/kommissionen, T‑143/20, EU:T:2022:811, punkt 149).

117 Dessa principer är även tillämpliga på invändningar som åberopas för första gången i yttrandet över en interventionsinlaga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2021, ITD och Danske Fragtmænd/kommissionen, T‑561/18, EU:T:2021:240, punkterna 183–185).

118 Denna invändning har inte framförts i ansökan, trots att den avser grunder som anges i skäl 55 i det angripna beslutet. Sökanden har inte heller hävdat att denna invändning grundade sig på rättsliga och faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Under dessa omständigheter kan denna invändning, som inte utgör en utvidgning av en invändning som tidigare framförts i ansökan, inte tas upp till sakprövning.

119 Invändningen är hursomhelst ogrundad. Det framgår nämligen av skäl 55 i det angripna beslutet att kommissionen, till följd av synpunkterna från deltagarna i marknadsundersökningen, analyserade Edges användningsgrad även med beaktande av andra uppgifter än de som härrörde från StatCounter, vilka bekräftade den analys som kommissionen gjort med hjälp av detta verktyg. Det framgår för övrigt av frågorna C.1 och C.2 i den begäran om upplysningar som riktats till konkurrenterna, vilken återfinns i handlingarna i målet vid tribunalen i bilaga B.1.2 till kommissionens invändning om rättegångshinder, att kommissionen frågade Microsofts konkurrenter om huruvida uppgifterna från StatCounter var tillförlitliga. I sitt svar på denna begäran om upplysningar ifrågasatte sökanden inte tillförlitligheten hos uppgifterna från StatCounter.

120 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

Den andra delgrunden: Det angripna beslutet grundar sig felaktigt på Microsofts påstådda bristande kontroll över den för Edge relevanta arkitekturen

– Parternas argument

121 Sökanden har hävdat att kommissionen felaktigt grundade det angripna beslutet på den omständigheten att Microsoft inte kontrollerade den för Edge relevanta arkitekturen med hänvisning till den omständigheten att Edge använde sig av Blink och inte av en egen webbläsarmotor. Enligt sökanden är det uppenbart att denna omständighet inte på allvar kan ha en sådan betydelse att presumtionen att Edge utgör en viktig ingång bryts. Det angripna beslutet är enligt sökanden inte heller tillräckligt motiverat i detta avseende.

122 Kommissionen har, med stöd av Microsoft, bestritt detta argument.

– Inledande anmärkningar

123 Det ska erinras om att en webbläsarmotor är en programvara som omvandlar den kod i vilken innehållet på en webbsida skrivs till en formaterad och interaktiv sida som visas på slutanvändarens bildskärm. Denna process innebär att de regler som definieras i webbplatsens kod tillämpas, så att webbplatsens utformning och funktioner visas på det sätt som webbplatsens upphovsman avsett.

124 Webbläsare använder olika webbläsarmotorer. Edge, Opera och Chrome är baserade på Blink, en renderingsmotor som bland annat säkerställer tolkning och visning av innehåll skrivet i HTML- och CSS-kod. Blink är en programvara med öppen källkod i Chromium. Chromium är ett projekt för utveckling av programvara med öppen källkod som riktar sig till företag som erbjuder webbläsare.

125 För att skapa en komplett webbläsare utvecklar företagen ytterligare programvara kring webbläsarmotorn. Dessa programvaror kan bland annat styra användargränssnittet, funktionen hos adressfältet och menyerna för ändring av inställningar, lagringen av lösenord eller webbläsarens säkerhetspolicy.

– Motiveringen av det angripna beslutet vad gäller Blink

126 Sökanden har hävdat att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat vad gäller frågan huruvida och i vilken utsträckning den omständigheten att Edge använder Blink, och inte en egen webbläsarmotor, är av relevans vid bedömningen av huruvida Edge utgör en viktig ingång. Sökanden har anfört att beslutet nämligen bara innehåller ett enda skäl som avser denna omständighet och att de förklaringar som kommissionen lämnade vid tribunalen inte återfinns i beslutet.

127 Enligt artikel 296 andra stycket FEUF ska rättsakter motiveras. På samma sätt föreskrivs i rätten till god förvaltning, som stadfästs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, en skyldighet för unionens institutioner att motivera sina beslut.

128 Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för rättsakten och så att behörig domstol ges möjlighet att utföra sin prövning (dom av den 3 juli 2025, Instituto Cervantes och Spanien/kommissionen, C‑534/23 P och C‑539/23 P, EU:C:2025:523, punkt 122).

129 En sådan motivering ska vara anpassad till den aktuella rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket rättsakten antagits. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området samt i synnerhet det intresse av att få förklaringar som de som berörs av rättsakten kan ha. En rättsakt som går någon emot ska följaktligen anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörda personen och som gör att denna person har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot vederbörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 104 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 september 2024, kommissionen/Irland m.fl., C‑465/20 P, EU:C:2024:724, punkt 392 och där angiven rättspraxis).

130 I förevarande fall förklarades i det angripna beslutet Blinks relevans för motbevisandet av presumtionen i artikel 3.2 b i DMA i skäl 59. Detta skäl har följande lydelse:

”[K]ommissionen har påpekat att Microsoft inte kontrollerar den [för Edge] relevanta arkitekturen, bland annat på grund av att [Edge] inte har någon egen webbläsarmotor, utan är beroende av webbläsarmotorn Blink … Såsom Microsoft har påpekat [under det administrativa förfarandet] spelar webbläsarmotorer en grundläggande roll inom en webbläsare för att avgöra hur innehållet laddas upp och visas på en webbsida för slutanvändarna. Det sätt på vilket användarföretagen återger innehåll i Edge för slutanvändarna är följaktligen beroende av förenligheten med motorn Blink, snarare än av ett självständigt val som Microsoft gör i egenskap av webbläsarutvecklare och leverantör av operativsystem.”

131 Även om det är riktigt att de skäl som anges i punkt 130 ovan är kortfattade, ska de, i enlighet med de principer som det erinrats om i punkt 129 ovan, läsas mot bakgrund av följande omständigheter.

132 För det första framgår det av skäl 43 i DMA att varje webbläsare bygger på en webbläsarmotor som ansvarar för viktiga webbläsarfunktioner såsom hastighet, tillförlitlighet och webbkompatibilitet. När grindvakter driver webbläsarmotorer och beslutar vilka webbläsarmotorer som ska användas har de möjlighet att avgöra vilken funktion och vilka standarder som ska gälla inte bara för deras egna webbläsare, utan även för konkurrerande webbläsare och, i sin tur, för webbprogramvaruapplikationer.

133 I skäl 43 i DMA understryks således den betydelse som en webbläsarmotor har för driften av en webbläsare och man kan av detta skäl förstå att den omständigheten att leverantören av en sådan webbläsare använder en tredje parts webbläsarmotor kan minska leverantörens förmåga att bestämma hastighet, tillförlitlighet och kompatibilitet för sin webbläsare, det vill säga dess huvudsakliga funktioner, som, vilket inte har bestritts, utgör väsentliga delar, bland annat för företagsanvändare.

134 För det andra inkluderade kommissionen i skäl 47 i det angripna beslutet en sammanfattning av Microsofts argument under det administrativa förfarandet angående frågan om relevansen av Edges användning av Blink. Enligt detta skäl hävdade Microsoft bland annat att huvudskälet till att använda Blink var att företagsanvändarna inte säkerställde att deras webbplatser var kompatibla med Microsofts webbläsarmotor och att programvaruleverantörerna inte skapade några tillägg för denna webbläsarmotor. Detta ledde enligt Microsoft till att webbplatser inte stödde nämnda motor, vilket ledde till en icke optimal prestanda hos dessa webbplatser med Edge. Slutanvändarna valde således Chrome och Safari för att få en bättre surfupplevelse. Microsoft var följaktligen tvunget att överge sin egen webbläsarmotor och att använda Blink. I samma skäl hävdade Microsoft att bolaget således inte kunde påverka företagsanvändarnas verksamhet till dess fördel, eftersom dessa företag inte optimerade sina webbplatser specifikt för Edge.

135 Skäl 47 i det angripna beslutet gör det inte bara möjligt att förstå skälen till varför Microsoft valde att använda Blink i Edge, utan däri redogörs även för anledningarna till att Microsoft hade föga incitament att göra ändringar i Blink.

136 Det är visserligen riktigt, såsom sökanden har hävdat, att skäl 47 i det angripna beslutet endast sammanfattar de argument som Microsoft framförde under det administrativa förfarandet.

137 I skäl 59 i det angripna beslutet – som innehåller kommissionens bedömning – understryks emellertid Microsofts behov av att säkerställa att Edge är förenligt med Blink och det hänvisas där till den information som Microsoft lämnat under det administrativa förfarandet angående den grundläggande roll som webbläsarmotorerna spelar. Under dessa omständigheter ska uppgifterna i skäl 47 i det angripna beslutet beaktas vid bedömningen av huruvida motiveringen av detta beslut är tillräcklig.

138 För det tredje är sökanden enligt egen uppgift också en av de webbläsarleverantörer som använder Blink i sina webbläsare. Sådana leverantörer är med nödvändighet medvetna om Blinks roll vid utformningen av webbläsare och de konsekvenser som ett beroende av ett annat företags webbläsarmotor kan få för bedömningen av huruvida en webbläsare utgör en viktig ingång.

139 Mot bakgrund av dessa omständigheter konstaterar tribunalen att motiveringen i det angripna beslutet gör det möjligt för sökanden att bedöma sambandet mellan Microsofts användning av Blink och kommissionens slutsats att Edge inte utgör en viktig ingång och för tribunalen att utföra sin prövning i detta avseende. En sådan motivering uppfyller således de krav som anges i punkt 128 ovan.

140 Denna slutsats påverkas inte av de argument som sökanden anförde i sitt svar på åtgärderna för processledning av den 9 september 2025, nämligen att skäl 59 i det angripna beslutet inte gör det möjligt att förstå hur kommissionen bedömde vissa konkreta omständigheter, såsom huruvida valet av en webbläsarmotor var en omständighet som var direkt kopplad till de kvantitativa kriterier som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, vad en webbläsningsmotor omfattar, skälen till att Microsoft beslutade att använda Blink eller sambandet mellan Edges låga användningsgrad och Microsofts beslut att använda Blink.

141 I detta avseende räcker det att erinra om att kommissionen inte är skyldig att ta ställning till samtliga argument som har framförts under det administrativa förfarandet, så länge den redogör för de omständigheter och rättsliga överväganden som haft en avgörande betydelse för systematiken i beslutet (dom av den 27 april 2023, Casa Regina Apostolorum della Pia Società delle Figlie di San Paolo/kommissionen, C‑492/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:354, punkt 49; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 96).

142 Detta gäller i än högre grad för argument som inte har åberopats vid kommissionen, eftersom kommissionen inte är skyldig att föregripa potentiella invändningar i motiveringen till sina beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen, C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkt 106, och dom av den 27 april 2023, Casa Regina Apostolorum della Pia Società delle Figlie di San Paolo/kommissionen, C‑492/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:354, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

143 I förevarande fall konstaterar tribunalen, av de skäl som anges i punkterna 130–139 ovan, att kommissionen redogjorde för de huvudsakliga skälen till att Edges användning av Blink, och inte av Microsofts webbläsare, bidrog till slutsatsen att Edge inte utgjorde en viktig ingång.

144 Den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna, vilken även riktades till sökanden, innehöll dessutom sju frågor avseende webbläsarmotorer, nämligen frågorna E.1–E.7. Sökanden var således medveten om att kommissionen undersökte dessa webbläsarmotorers relevans. Trots detta tog sökanden inte upp de omständigheter som nämns i punkt 140 ovan, vare sig som svar på dessa frågor eller som svar på fråga F.3, i vilken mottagarna av denna begäran uppmanades att tillställa kommissionen andra synpunkter som skulle kunna vara av värde för prövningen.

145 Under dessa omständigheter kan sökanden inte klandra kommissionen för att inte ha tagit ställning till dessa omständigheter i motiveringen till det angripna beslutet.

– Invändningen att det var fel att basera det angripna beslutet på Microsofts påstådda bristande kontroll över den för Edge relevanta arkitekturen

146 För det första hävdar sökanden att ingenting i DMA tyder på att betydelsen av en webbläsare, i egenskap av ingång, beror på dess leverantörs möjlighet att bestämma hur innehållet visas i webbläsaren. En sådan omständighet har inte heller något direkt samband med de kvantitativa tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, vilket innebär att kommissionen inte kunde beakta den vid prövningen av motbevisandet av presumtionen i artikel 3.2 b i DMA.

147 I detta avseende framgår det av de principer som det erinrats om i punkterna 79–82 ovan att artikel 3.5 i DMA inte direkt betecknar vissa typer av argument eller bevis, som ett företag har lagt fram i syfte att motbevisa de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, som irrelevanta, med undantag för argument eller bevis som avser en motivering som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster. Kommissionen kan således i princip beakta samtliga uppgifter som lagts fram och som syftar till att konkret och specifikt motbevisa en av de tre presumtioner som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse.

148 Användningen av ett annat företags webbläsarmotor kan konkret och specifikt motbevisa presumtionen i artikel 3.2 b i DMA vad gäller huruvida en central plattformstjänst utgör en viktig ingång.

149 Såsom understryks i skäl 20 i DMA beror nämligen graden av betydelse hos en ingång bland annat på möjligheten för det företag som tillhandahåller en central plattformstjänst att utöva ett inflytande på en stor del av företagsanvändarnas verksamhet till sin fördel. Det följer av övervägandena i punkterna 123–125 ovan att det inte är uteslutet att användningen av ett annat företags webbläsarmotor minskar möjligheten, eller till och med får den att upphöra, för en leverantör av webbläsare att ändra inställningarna i denna webbläsare, vilket skulle göra det möjligt för leverantören att utöva ett inflytande på en stor del av företagsanvändarnas verksamhet till sin fördel. I synnerhet kan användningen av ett annat företags webbläsarmotor hindra en sådan leverantör från att utforma den aktuella webbläsaren på ett sådant sätt att vissa webbplatser inte kan fungera korrekt med webbläsaren eller så att andra webbplatser kan fungera snabbare eller effektivare med den webbläsaren. En sådan omständighet kan således vara relevant för att motbevisa presumtionen att webbläsaren utgör en viktig ingång.

150 Sökanden kan inte med framgång göra gällande att användningen av ett annat företags webbläsarmotor är en ”rent kvalitativ” omständighet som inte, med stöd av skäl 23 i DMA, kan beaktas för att bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA.

151 Såsom det redan har slagits fast ska artikel 3.5 i DMA, jämförd med skäl 23 i DMA, nämligen tolkas så, att den gör det möjligt för det berörda företaget att, för att motbevisa presumtionerna i artikel 3.2 i DMA, lämna in argument och bevisning, oavsett om de uttrycks i sifferuppgifter eller inte, förutsatt att de har ett direkt samband med en eller flera av dessa presumtioner (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkterna 40–51).

152 Det har inte heller gjorts gällande att användningen av ett annat företags webbläsarmotor är ett argument som, mot bakgrund av den rättspraxis som nämns i punkt 80 ovan, eftersom det avser en motivering som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster, saknar relevans.

153 Under dessa omständigheter kunde kommissionen beakta den omständigheten att webbläsaren var baserad på ett annat företags webbläsarmotor vid prövningen av huruvida presumtionen i artikel 3.2 b i DMA hade motbevisats.

154 För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen underlät att beakta att Blink var en produkt med öppen källkod, vilket innebar att det stod Microsoft fritt att utveckla, ändra, anpassa eller överge denna produkt.

155 Det ska i detta hänseende erinras om att enligt artikel 1.1 i DMA är syftet med denna förordning att bidra till en välfungerande inre marknad genom fastställande av harmoniserade regler som för alla företag säkerställer öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn i hela unionen där grindvakter finns, till gagn för företagsanvändare och slutanvändare.

156 Målet att säkerställa öppenhet för konkurrens på marknaderna inom den digitala sektorn avser, såsom framgår av skäl 32 i DMA, företags förmåga att effektivt övervinna inträdes- och expansionshinder och utmana grindvakten på grundval av de egna produkternas och tjänsternas fördelar. Såsom framgår av skäl 33 i DMA syftar målet att säkerställa rättvisa på dessa marknader till att förhindra obalans mellan företagsanvändarnas rättigheter och skyldigheter när grindvakten får en oproportionerlig fördel, varvid det ska preciseras att grindvakterna, på grund av sin ingångsposition och överlägsna förhandlingsstyrka, kan komma att uppträda på ett sätt som inte gör det möjligt för andra att fullt ut utnyttja fördelarna med sina egna bidrag och att ensidigt fastställa obalanserade villkor för användningen av deras centrala plattformstjänster eller tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för deras centrala plattformstjänster.

157 Dessutom understryks i skäl 20 i DMA att graden av betydelse hos en ingång bland annat beror på möjligheten för grindvakten att utöva ett inflytande på en stor del av företagsanvändarnas verksamhet till sin fördel.

158 I detta avseende, och när det specifikt gäller webbläsare, framgår det av skäl 43 i DMA att det är webbläsarmotorn som ansvarar för webbläsarens viktiga funktioner, såsom hastighet, tillförlitlighet och webbsidors kompatibilitet med webbläsaren. Vidare konstateras i samma skäl att webbläsarmotorerna är avgörande för företagsanvändarna, därför att dessa motorer gör att de kan bedriva sin verksamhet och gör det möjligt för dem att optimera tjänsterna.

159 Det är mot denna bakgrund som tribunalen ska pröva huruvida kommissionen felaktigt underlät att beakta att Blink var en produkt med öppen källkod som Microsoft kunde ändra.

160 Sökanden har i detta avseende hävdat att Microsoft i huvudsak kunde göra tre typer av ändringar av Blink. Den första typen: Microsoft kunde ha gjort egna ändringar av Blinks kod före integreringen av denna i Edges kod. Den andra typen: Bolaget kunde ha gjort ändringar av i ett tidigare skede genom att själv bidra till Chromium-projektet. Den tredje typen: Microsoft kunde ha gjort anpassningar av webbplatser i realtid genom att ändra deras kod, till exempel genom att integrera en reklamblockerare i Edge.

161 När det gäller den första och den tredje typen av ändringar som nämns i punkt 160 ovan bör det först noteras att det inte bestrids att Microsoft övergav sin egen webbläsarmotor med motiveringen att den inte gjorde det möjligt att erbjuda slutanvändarna en produkt av tillräcklig kvalitet, främst på grund av att webbplatsägarna inte längre säkerställde att deras webbplatser var kompatibla med Edge. Microsoft beslutade således att använda Blink för att försäkra sig om att webbplatsernas innehåll visades på ett korrekt sätt i Edge. Därefter ska det noteras att Microsoft, såsom framgår av skälen 47 och 59 i det angripna beslutet, inte har något incitament att göra ändringar i Blink som påverkar hastighet, Edges tillförlitlighet eller webbplatsernas kompatibilitet med Edge, eftersom sådana ändringar skulle leda till samma icke-optimala prestanda för Edge som föranledde bolaget att ersätta sin egen webbläsarmotor med Blink.

162 När det gäller de exempel på ändringar som sökanden har nämnt i sin ansökan för att illustrera Edges skillnader i förhållande till Blink, framgår det dessutom av de preciseringar som Microsoft har lämnat som svar på åtgärderna för processledning av den 9 september 2025, vilka sökanden inte har ifrågasatt, att samtliga dessa ändringar – med ett undantag – utgör ändringar som Microsoft har gjort av de program som nämns i punkt 125 ovan, det vill säga de program som utvecklats runt webbläsarmotorn för att erbjuda en komplett webbläsare, och inte av webbläsarmotorn Blink i sig. Sökanden kan således inte åberopa dessa ändringar till stöd för sitt påstående att Microsoft gjorde vissa ändringar av Blink.

163 Det enda undantaget avser den ändring som nämns i punkt 56 a i ansökan och som avser ett programgränssnitt kallat Storage Access , genom vilket Edge, enligt Microsofts förklaringar, gör det möjligt för webbplatser att inhämta slutanvändarnas samtycke i fråga om skydd för privatlivet, såsom blockering av tredje parts kakor (cookies).

164 Det är riktigt att denna programvara påverkar det sätt på vilket företagsanvändarna kan nå slutanvändarna. Sökanden har emellertid inte i tillräcklig utsträckning förklarat på vilket sätt användningen av en sådan programvara gav Microsoft möjlighet att utöva ett inflytande på en stor del av företagsanvändarnas verksamhet till sin fördel.

165 När det gäller den andra typen av ändringar som nämns i punkt 160 ovan, det vill säga de ändringar som Microsoft hade kunnat göra i Blink ”i ett tidigare skede” genom deltagande i Chromiumprojektet, framgår det av sökandens och Microsofts svar på åtgärderna för processledning av den 9 september 2025 att Microsoft inte kan göra mer än att föreslå sådana ändringar – på samma sätt som alla andra personer – och att dessa ändringar varje gång måste kontrolleras och godtas av administratörer i Chromium innan de integreras i Blink. En sådan möjlighet att påverka Blink ger således inte Microsoft en tillräcklig grad av självständighet för att man ska kunna ifrågasätta kommissionens konstaterande att Microsoft på grund av bolagets användning av Blink inte kontrollerar den för Edge relevanta arkitekturen.

166 Av det ovan anförda följer att sökanden inte har visat att den omständigheten att Blink är en produkt med öppen källkod som Microsoft kunde göra ändringar av gjorde att det gick att vederlägga kommissionens konstaterande att Edges användning av denna webbläsarmotor bidrog till att Edge inte var att betrakta som en viktig ingång.

167 För det tredje har sökanden gjort gällande att Microsofts val att använda en webbläsarmotor från ett annat företag inte ändrar det faktum att ett mycket stort antal användarföretag är beroende av Edge – och av hur Microsoft konfigurerar denna webbläsare – för att nå ett mycket stort antal slutanvändare. Microsoft kan enligt sökanden således fortsätta att påverka bland annat webbplatsernas innehåll, möjligheten för leverantörer av webbplatser att tjäna pengar på sitt innehåll samt möjligheten för utomstående parter och konkurrenter att följa internettrafiken.

168 Tribunalen erinrar inledningsvis om att antalet slutanvändare inte är den enda relevanta omständigheten för att motbevisa den presumtion som anges i artikel 3.2 b i DMA (se ovan punkt 147).

169 Vidare har det redan slagits fast i punkterna 78–87, 99 och 100 ovan att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att relevansen av Edges stora antal slutanvändare överskuggades av de överväganden som grundade sig på Edges låga användningsgrad i förhållande till andra webbläsare.

170 Såsom har påpekats i punkt 153 ovan gjorde kommissionen sig dessutom inte skyldig till någon oriktig bedömning genom att beakta användningen av Blink vid prövningen av huruvida presumtionen i artikel 3.2 b i DMA var bruten. Denna användning utgör således en ytterligare faktor som än mer minskar betydelsen av det stora antalet slutanvändare av Edge. Under dessa omständigheter hade kommissionen fog för att anse att användningen av nämnda webbläsarmotor var en relevant faktor till stöd för slutsatsen att Edge inte utgjorde en viktig ingång.

171 Slutligen har sökanden under alla omständigheter inte lagt fram någon tillräckligt underbyggd bevisning för att visa att de funktioner hos Edge som inte var en del av webbläsarmotorn hade en betydande inverkan på företagsanvändarna.

172 Under dessa omständigheter kan sökandens argument inte godtas.

173 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra delgrunden.

Den tredje delgrunden: kommissionens bedömning att Microsofts ekosystem inte i tillräcklig utsträckning bidrog till att göra Edge till en viktig ingång var felaktig

174 Sökanden har hävdat att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Microsofts ekosystem inte i tillräcklig utsträckning bidrog till att göra Edge till en viktig ingång. Integreringen av Edge i detta ekosystem och de metoder som Microsoft infört i syfte att öka användningsgraden för denna webbläsare utgör enligt sökanden just orsaken till att de tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i DMA har uppnåtts.

175 Edges användningsgrad på persondatorer är nämligen minst 65,5 gånger högre än dess procentandel för användning på mobila enheter. När det gäller enbart persondatorer utrustade med Windows PC OS förefaller procentandelen för Edges användning vara 115–165 gånger högre än när det gäller mobila enheter. Dessa uppgifter anser sökanden bekräfta de artificiella fördelar som Edge åtnjuter i förhållande till sina konkurrenter samt den utsträckning i vilken Microsofts metoder och de fördelar som följer av dess ekosystem gynnar Edge, på bekostnad av användarna och Microsofts konkurrenter. Med hänsyn till de fördelar som Microsofts ekosystem ger Edge borde kommissionen således ha dragit slutsatsen att Edge utgjorde en viktig ingång.

176 Kommissionen har, med stöd av Microsoft, bestritt detta argument.

177 Tribunalen gör följande bedömning. DMA innehåller ingen definition av termen ekosystem. Innebörden av detta begrepp kan emellertid härledas ur skälen 3, 32 och 64 i DMA, av vilka det i huvudsak framgår att ett ekosystem för digitala plattformar kan bestå av en, eller flera, centrala plattformstjänster, samt andra tjänster som är anslutna till dessa, exempelvis genom tekniska kopplingar eller interoperabilitet, vilket kan förvärra inträdeshindren för dessa företags konkurrenter och öka kostnaderna för att byta leverantör för slutanvändarna, vilket gör det svårare för befintliga eller nya marknadsaktörer att konkurrera med eller utmana dessa företags ställning (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 128).

178 Ett digitalt ekosystem föreligger således när flera kategorier av leverantörer, kunder och konsumenter förs samman och interagerar på en plattform, och då de varor eller tjänster som ingår i detta ekosystem kan sammanflätas eller vara sammanlänkade på grund av att de horisontellt eller vertikalt kompletterar varandra (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 129).

179 Det framgår av skäl 3 i DMA att ett av kännetecknen för vissa grindvakter är just att de utövar kontroll över hela ekosystem av plattformar inom den digitala ekonomin (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 130).

180 Härav följer att innehavet av ett ekosystem för digitala plattformar skulle kunna vara en relevant faktor vid bedömningen av huruvida det berörda företaget är en grindvakt och, i synnerhet, huruvida den aktuella centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 131).

181 I förevarande fall är det ostridigt mellan parterna att Microsoft förfogar över ett ekosystem som Edge ingår i, att detta ekosystem bland annat består av Windows och att det gör det möjligt för Microsoft att främja användningen av Edge, genom att förinstallera Edge i Windows, uppmuntra tillverkare av originalutrustning att ställa in Edge som förvald webbläsare, placera den som förvald webbläsare i Windows aktivitetsfält samt konfigurera Windows PC OS och vissa av bolagets andra program så att webbplatser öppnas i Edge. Det är även utrett att onlinesökmotorn Bing utgör en del av Microsofts ekosystem.

182 Det ska emellertid understrykas att det är de fördelar eller nackdelar som är förknippade med förekomsten eller avsaknaden av ett ekosystem som gör det möjligt att bedöma huruvida den berörda centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång, och inte förekomsten eller avsaknaden av ett ekosystem i sig, eftersom själva begreppet ekosystem omfattar olika affärsmodeller. Följaktligen ska varje ekosystem undersökas från fall till fall, med beaktande av de fördelar eller den avsaknad av fördelar som en sådan affärsmodell medför, särskilt vad gäller öppenhet för konkurrens (dom av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen, T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 134).

183 I motsats till vad sökanden tycks hävda framgår det varken av artikel 3.8 f eller av skälen 2, 11 och 13 i DMA att det är det berörda företagets vertikala integration som sådan, och således dess ekosystem som sådant, som ska leda till att den berörda centrala plattformstjänsten betraktas som en viktig ingång, oberoende av effekterna av denna integration på marknaden. Utöver den omständigheten att ordalydelsen i denna bestämmelse och dessa skäl inte stöder sökandens ståndpunkt, följer det nämligen av artikel 3.5 i DMA att den prövning som kommissionen är skyldig att göra, när ett företag lägger fram argument för att motbevisa de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA, ska beakta de förhållanden under vilka den berörda centrala plattformstjänsten drivs.

184 Härav följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den prövade huruvida integreringen av Edge i Microsofts ekosystem skulle leda till att denna webbläsare skulle betraktas som en viktig ingång.

185 I detta avseende framgår det av skälen 63–68 i det angripna beslutet, vilka i huvudsak har återgetts i punkterna 16–22 ovan, att kommissionen, trots de olika metoder som Microsoft tillämpade i syfte att öka användningen av Edge, ansåg att användningsgraden för denna webbläsare förblev låg och att de konkurrerande webbläsarna Chrome och Safari var av betydligt större betydelse. På samma sätt påpekade kommissionen att Microsoft på grund av sin låga användningsgrad inte kunde använda Edge som hävstång för att stimulera användningen av andra delar av bolagets ekosystem, såsom dess onlinesökmotor Bing.

186 Inget av de argument som sökanden har anfört påverkar giltigheten av dessa konstateranden.

187 För det första har sökanden hävdat att Microsofts vertikala integration, dess företagsstruktur i form av konglomerat, stordrifts- eller diversifieringsfördelar samt de fördelar som dessa medför för Edge inte utgör skäl som kommissionen kan beakta för att motbevisa de presumtioner som anges i artikel 3.2 i DMA. Enligt sökanden rör det sig i själva verket om ytterligare omständigheter som bekräftar dessa presumtioner eller som kan motivera ett betecknande i enlighet med artikel 3.8 i DMA.

188 Det räcker i detta avseende att påpeka att kommissionen inte beaktade de fördelar som är förknippade med Microsofts ekosystem såsom omständigheter som kan bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA, utan tvärtom såsom omständigheter som kan bidra till att göra Edge till en viktig ingång. Det framgår av den rättspraxis som nämns i punkterna 180 och 182 att de fördelar eller nackdelar som är förknippade med förekomsten eller avsaknaden av ett ekosystem ingår bland de omständigheter som är relevanta för att bedöma huruvida den aktuella centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång.

189 För det andra har sökanden hävdat att Edges användningsgrad på persondatorer som använder Windows PC OS är betydligt högre än när det gäller mobila enheter, vilket enligt sökanden visar att de metoder som Microsoft tillämpar ger Edge en artificiell fördel. Denna fördel påstås även följa av den omständigheten att Edge, på grund av förinstalleringen av Edge på enheter utrustade med Windows PC OS, gynnas av en status quo, i den meningen att användarna är mer benägna att använda en programvara som är förinstallerad eller inställd som standardalternativ än att ladda ned en alternativ produkt.

190 Tribunalen konstaterar i detta avseende först att det framgår av punkterna 102–105 ovan att webbläsarnas betydelse inte kan bedömas utifrån en enda grupp av enheter eller operativsystem genom vilka de erbjuds. Det betyder att även om det antas att Edge, på grund av integreringen i Microsofts ekosystem, för vissa enheter, nämligen de som använder Windows PC OS, har blivit en webbläsare av större betydelse i förhållande till vad som varit fallet utan nämnda integrering, så är den omständigheten inte avgörande för prövningen av huruvida presumtionen i artikel 3.2 b i DMA har motbevisats.

191 Därefter konstaterar tribunalen att till och med för de enheter som använder Windows PC OS så spelade Microsofts ekosystem endast en begränsad roll för främjandet av användningen av Edge. Det har visserligen inte bestritts att Microsofts metoder främjade användningen av Edge på dessa enheter. Dock kvarstår det faktum att Edges användningsgrad på dessa enheter – trots nämnda metoder – förblivit begränsad och, i synnerhet, är betydligt lägre än användningsgraden för Chrome och ligger på en liknande nivå som användningsgraden för Firefox, vilket framgår av fotnot nr 50 i skäl 53 i det angripna beslutet.

192 Härav följer att Microsofts olika metoder för att främja användningen av Edge på enheter utrustade med Windows PC OS inte har gett upphov till en tillräckligt stor fördel, bland annat vad gäller öppenheten för konkurrens, för att kunna påverka kommissionens slutsats att Microsoft hade visat att bolaget inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 b i DMA vad gäller Edge.

193 För det tredje har sökanden hävdat att de ”artificiella” fördelar som Edge åtnjuter på persondatorer förstärks av att dess andel av utbudet för sådana enheter i Europa ökade från 0 procent vid tidpunkten för lanseringen år 2015 till cirka 14 procent år 2024.

194 Såsom har påpekats i punkt 114 ovan grundar sig detta argument emellertid på ett felaktigt antagande, eftersom ökningen av användningen av Edge skedde på bekostnad av en annan av Microsofts webbläsare som Edge ersatte, nämligen internet Explorer, och inte på bekostnad av andra leverantörers webbläsare.

195 För det fjärde har sökanden gjort gällande att Edge är en viktig hävstång för att stimulera användningen av andra produkter från Microsoft, såsom bolagets onlinesökmotor Bing. I detta avseende framgår det enligt sökanden av det angripna beslutet att mellan 70 procent och 80 procent av alla sökningar som i genomsnitt görs per månad med Bing sker via Edge. Mer allmänt påstås att mellan 80 procent och 90 procent av alla sökningar med Bing görs på enheter som använder Windows.

196 Tribunalen konstaterar att kommissionens slutsats i skäl 66 i det angripna beslutet, enligt vilket Microsofts förmåga att använda Edge som hävstång för att främja Bing var begränsad och inte tillräcklig för att Edge skulle kunna betraktas som en viktig ingång, grundar sig på Bings låga användningsgrad i unionen, som var mellan 3 procent och 5 procent för alla typer av enheter. Men även om man antar att de uppgifter som sökanden nämner visar att Bing gynnades av att vara integrerad i Edge, är dessa uppgifter inte avgörande när det gäller frågan om huruvida Edge utgör en viktig ingång, eftersom dessa uppgifter inte avser Bings storlek i förhållande till andra sökmotorer eller Edges förmåga att på ett betydande sätt öka användningen av Bing i förhållande till dessa. Under dessa omständigheter kan sökandens argument inte godtas.

197 Detta gäller i än högre grad eftersom sökanden inte har bestritt att Bings användningsgrad, såsom framgår av skäl 25 i det angripna beslutet, förblev mycket begränsad i förhållande till Google Search under perioden 2020–2022, vilket visar att Microsoft inte har kunnat använda Edge för att på ett betydande sätt stimulera Bings användningsgrad.

198 För det femte har sökanden hävdat att det skäl som anförs i det angripna beslutet, nämligen att användningsgraden för Chrome är större än användningsgraden för Edge på enheter som använder Windows PC OS, inte är relevant. Sökanden anser att den omständigheten att Chrome kan kompensera för den fördel som följer av förinstalleringen av Edge nämligen inte innebär att andra webbläsare, såsom Opera, också kan göra detta.

199 Detta argument saknar emellertid stöd i de faktiska omständigheterna, eftersom andra webbläsare har lyckats kompensera för den fördel det innebär att Edge förinstalleras på Windows PC OS. Så är bland annat fallet med Firefox, vars användningsgrad är cirka 10–20 procent på persondatorer utrustade med Windows PC OS, medan den är mellan 20 procent och 30 procent på samma enheter för Edge, såsom framgår av de uppgifter som nämns i fotnot 50 i skäl 53 i det angripna beslutet, vilka inte har bestritts av sökanden. När det gäller användningsgraden för webbläsare på alla enheter framgår det av skälen 54 och 55 i det angripna beslutet att användningsgraden för Firefox, enligt de tre uppgiftskällor som använts, uppgick till 6,4 procent, 9,1 procent respektive 5,4 procent, medan användningsgraden för Edge, enligt samma källor, var 3,9 procent, 5,6 procent respektive 5,8 procent.

200 För det sjätte har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet tillåter Microsoft att fortsätta med de metoder som syftar till att öka användningen av Edge, vilka har kunnat undgå kontroll enligt konkurrensrätten. Detta beslut har således enligt sökanden gett upphov till en exceptionell situation där den plattform som på det mest aggressiva sättet främjar en viss webbläsare är den enda relevanta plattform där användare och konkurrenter inte ser en lista på skärmen för val av webbläsare.

201 I detta avseende räcker det att påpeka att sökanden genom dessa argument har invänt mot de påstådda konsekvenserna av att Microsoft inte betecknats som grindvakt med avseende på Edge, men inte har ifrågasatt de skäl som ligger till grund för det angripna beslutet. Dessa argument kan således inte godtas.

202 Av det ovan anförda följer att sökanden inte har visat att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den fann att fördelarna med att integrera Edge i Microsofts ekosystem inte var tillräckligt betydande för att Edge skulle kunna betraktas som en viktig ingång.

203 Detta gäller i än högre grad av de grunder som anges i skäl 67 i det angripna beslutet, varav huvuddelen har återgetts i punkt 21 ovan. Till följd av att Microsoft betecknades som grindvakt med avseende på sitt operativsystem Windows PC OS i beslut C(2023) 6106, är Microsoft enligt artikel 6.3 i DMA nämligen skyldigt att tillåta och göra det tekniskt möjligt för slutanvändarna att enkelt avinstallera samtliga program i dess operativsystem och att göra det enkelt att ändra operativsystemets standardinställningar. Det ska således konstateras, såsom kommissionen har gjort gällande i målet vid tribunalen, att de anpassningar som föreskrivs i artikel 6.3 i DMA ytterligare kan försvaga Microsofts förmåga att använda sitt ekosystem för att stimulera användningen av Edge.

204 Sökanden tycks i detta avseende hävda att det inte är säkert att Microsoft kommer att följa artikel 6.3 i DMA och att kommissionen således inte kunde beakta denna omständighet vid bedömningen av huruvida Edge skulle anses vara en viktig ingång.

205 Förutom att sökanden inte har lagt fram några bevis till stöd för sitt påstående, bör det erinras om att artiklarna 30 och 31 i DMA ger kommissionen befogenhet att ålägga grindvakter böter och viten vid bristande efterlevnad av skyldigheten enligt artikel 6.3 i DMA. Det föreligger således incitament för dessa att fullgöra nämnda skyldighet.

206 Sökanden har även gjort gällande att webbläsarna Chrome och Safari, som drivs av Alphabet respektive Apple, har betecknats som viktiga ingångar oberoende av det faktum att även dessa måste följa artikel 6.3 i DMA vad gäller deras respektive operativsystem, det vill säga Android och iOS, som de också har betecknats som grindvakter för.

207 I detta avseende räcker det att konstatera att kommissionen är skyldig att göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller centrala plattformstjänster, såsom framgår av punkt 97 ovan. Under alla omständigheter var webbläsarna Chrome och Safari, såsom har påpekats i punkt 78 ovan, de två mest betydelsefulla webbläsarna med avseende på användningsgraden.

208 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den tredje delgrunden.

Den fjärde delgrunden: Kommissionen gjorde en felaktig bedömning genom att anse att skälen i det angripna beslutet räckte för att bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA

209 Sökanden har gjort gällande att de skäl som Microsoft har åberopat och som anges i det angripna beslutet inte är tillräckliga för att bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA. Enligt sökanden kunde kommissionen, med hänsyn till principen om god förvaltningssed, inte begränsa sin bedömning till enbart de omständigheter som Microsoft hade åberopat för att motbevisa denna presumtion, utan borde ha beaktat alla relevanta omständigheter avseende Edges betydelse, särskilt dem som anges i artikel 3.8 i DMA.

210 Sökanden anser att det härvid inte finns någon skillnad mellan, å ena sidan, en marknadsundersökning som avser motbevisning av presumtioner i enlighet med artikel 3.5 i DMA, när de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA har uppnåtts, och, å andra sidan, en marknadsundersökning som genomförs i enlighet med artikel 3.8 i DMA, när dessa tröskelvärden inte har uppnåtts. Enligt sökanden ska varje marknadsundersökning som genomförs med stöd av artikel 17 i DMA ske med beaktande av relevanta kvalitativa omständigheter, eftersom alla betecknanden av företag som grindvakter, oavsett om de grundar sig på presumtionerna i artikel 3.2 i DMA eller inte, till syvende och sist är betecknanden som grundar sig på de kriterier som anges i artikel 3.1 i DMA.

211 Dessutom bör företag som uppfyller de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i DMA och som vill motbevisa de presumtioner som föreskrivs i den bestämmelsen inte befinna sig i en mer gynnsam situation för att undvika att betecknas som grindvakter än företag som, även om de inte uppnår dessa tröskelvärden, kan betecknas som sådana mot bakgrund av de faktorer som räknas upp i artikel 3.8 i DMA.

212 Kommissionen har, med stöd av Microsoft, bestritt detta argument.

213 Inledningsvis konstaterar tribunalen att man kan urskilja två förfaranden för betecknande av grindvakter som införts genom artikel 3 i DMA.

214 Det första förfarandet innebär att kommissionen, i enlighet med artikel 3.4 i DMA, betecknar ett företag som grindvakt om företaget tillhandahåller centrala plattformstjänster som uppfyller alla tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i DMA (nedan kallat kvantitativt betecknande).

215 Dock föreskrivs i artikel 3.5 första stycket i DMA att det företag som tillhandahåller de centrala plattformstjänsterna, tillsammans med sin underrättelse i enlighet med artikel 3.3 första stycket i DMA, får lämna in tillräckligt underbyggda argument som visar att den centrala plattformstjänsten, även om den uppfyller alla tröskelvärden i artikel 3.2 i DMA är ett undantagsfall som inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA på grund av de förhållanden under vilka den drivs.

216 Enligt artikel 3.5 andra stycket i DMA får kommissionen, om den anser att de argument som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har lagt fram enligt artikel 3.5 första stycket i DMA inte är tillräckligt underbyggda, eftersom det är uppenbart att de inte kan bryta presumtionerna i artikel 3.2 i DMA, avvisa dessa argument inom den tidsfrist som avses i artikel 3.4 i DMA, utan att inleda någon marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i DMA.

217 När det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster däremot, i enlighet med artikel 3.5 tredje stycket i DMA, lägger fram tillräckligt underbyggda argument som uppenbart gör att presumtionerna i artikel 3.2 i DMA kan brytas, får kommissionen, inom samma tidsfrist, inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i DMA.

218 Enligt artikel 3.5 fjärde stycket i DMA ska kommissionen, om den drar slutsatsen att det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster inte har kunnat visa att de centrala plattformstjänster som det tillhandahåller inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA, beteckna detta företag som grindvakt i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 17.3 i DMA.

219 Det andra förfarandet innebär att kommissionen, i enlighet med artikel 3.8 första och andra styckena i DMA, betecknar ett företag som grindvakt, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 17 i DMA, när företaget tillhandahåller centrala plattformstjänster och uppfyller vart och ett av kraven i artikel 3.1 i DMA, men inte uppnår vart och ett av de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 i DMA (nedan kallat kvalitativt betecknande). För detta ändamål ska kommissionen beakta alla eller vissa av de faktorer som anges i artikel 3.8 andra stycket a–g i DMA, i den mån de är relevanta för det berörda företaget.

220 I detta sammanhang bekräftar artikel 17.1–17.3 i DMA, med rubriken ”Marknadsundersökning med tanke på betecknande av grindvakter”, den åtskillnad som införts i artikel 3 i DMA mellan kvantitativa och kvalitativa betecknanden. Det framgår härvid av själva ordalydelsen i artikel 17 i DMA att punkterna 1 och 2 i denna artikel är tillämpliga på kvalitativa betecknanden, medan punkt 3 är tillämplig på kvantitativa betecknanden. I dessa bestämmelser föreskrivs dessutom olika tidsfrister för de marknadsundersökningar som genomförs inom ramen för dessa två förfaranden. Kommissionen förfogar således över en vägledande tidsfrist på tolv månader för att slutföra en marknadsundersökning som genomförts för ett kvalitativt betecknande och fem månader för att slutföra en sådan undersökning inom ramen för ett kvantitativt betecknande.

221 Efter dessa preciseringar ska det påpekas att det, inom ramen för ett kvantitativt betecknande, som det handlar om i förevarande fall, framgår av artikel 3.5 fjärde stycket i DMA, jämförd med skäl 23 i DMA, att det ankommer på det berörda företaget att när en marknadsundersökning genomförs i enlighet med artikel 17.3 i DMA lägga fram bevisning som visar att den centrala plattformstjänst som det tillhandahåller inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA.

222 Liksom i alla administrativa förfaranden måste kommissionen emellertid, vid genomförandet av en marknadsundersökning med stöd av artikel 17.3 i DMA och vid antagandet av ett beslut om att avsluta den, iaktta den allmänna principen om god förvaltning, vilken stadfästs i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

223 Enligt principen om god förvaltningssed ankommer det på kommissionen att genomföra sin marknadsundersökning på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt, så att den vid antagandet av det slutliga beslutet har tillgång till så fullständiga och tillförlitliga uppgifter som möjligt för att fatta sitt beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2021, kommissionen/Fútbol Club Barcelona, C‑362/19 P, EU:C:2021:169, punkt 78).

224 Kommissionen kan således inte nöja sig med att pröva de argument och den bevisning som lagts fram av det företag som försöker motbevisa de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA och att visa att företaget inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA, utan måste, i enlighet med god förvaltningssed, med egna medel bidra till fastställandet av relevanta fakta och omständigheter för att kunna göra en adekvat prövning av huruvida dessa presumtioner har motbevisats (se, analogt, dom av den 13 juli 1966, Consten och Grundig/kommissionen, 56/64 och 58/64, EU:C:1966:41, s. 501, dom av den 29 februari 2016, Deutsche Bahn m.fl./kommissionen, T‑267/12, ej publicerad, EU:T:2016:110, punkt 68, och dom av den 29 februari 2016, Schenker/kommissionen, T‑265/12, EU:T:2016:111, punkt 65).

225 Detta gäller i än högre grad eftersom kommissionen har utredningsbefogenheter som den kan använda sig av, bland annat inom ramen för en marknadsundersökning som genomförs med stöd av artikel 17.3 i DMA (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 maj 2018, Deutsche Lufthansa/kommissionen, T‑712/16, EU:T:2018:269, punkt 120).

226 I synnerhet kan kommissionen, enligt artikel 21 i DMA, begära att företag och företagssammanslutningar lämnar all nödvändig information. Likaså får kommissionen enligt artikel 22.1 i DMA höra varje fysisk eller juridisk person som samtycker till detta, i syfte att samla in information om frågor som har samband med föremålet för en utredning.

227 Av detta följer att kommissionen är skyldig att beakta inte bara de uppgifter som lämnats av det berörda företaget och deltagarna i marknadsundersökningen, utan även andra uppgifter som framstår som relevanta för bedömningen av huruvida detta företag har visat att det inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 i DMA och som kommissionen förfogar över eller rimligen skulle ha kunnat förfoga över.

228 Det ankommer således inte på kommissionen att på eget initiativ och i avsaknad av uppgifter som pekar i denna riktning samla in all information som skulle kunna ha ett samband med det vid kommissionen anhängiggjorda ärendet.

229 Såsom har påpekats i punkt 221 ovan ligger dessutom bevisbördan för att motbevisa de presumtioner som anges i artikel 3.2 i DMA på det berörda företaget. Kommissionen kan emellertid, i enlighet med dess ovan i punkt 227 nämnda skyldighet, vara skyldig att beakta vissa andra uppgifter än dem som det berörda företaget och deltagarna i marknadsundersökningen har lagt fram, när den prövar huruvida de argument och den bevisning som företaget har lagt fram för att motbevisa dessa presumtioner är välgrundade och relevanta.

230 Det är i detta sammanhang som sökandens argument ska bedömas.

231 För det första har sökanden hävdat att kommissionen begränsade sig till att pröva de argument som Microsoft lagt fram för att motbevisa presumtionen i artikel 3.2 b i DMA och att kommissionen underlät att beakta och utreda andra relevanta omständigheter, vilka hade kunnat bekräfta att Edge utgjorde en viktig ingång.

232 Tribunalen konstaterar i detta avseende att det framgår av skäl 42 i det angripna beslutet att Microsoft lade fram tre uppsättningar av argument i syfte att visa att bolaget, trots att det hade uppnått alla de tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i DMA, vad gäller Edge, är ett undantagsfall som inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA.

233 Genom den första uppsättningen argument gjorde Microsoft gällande, såsom framgår av skälen 43 och 44 i det angripna beslutet, att Edge inte utgjorde en viktig ingång på grund av sin relativt ringa omfattning, med hänsyn dels till den totala omfattningen av dess verksamhet i plattformtjänstkategorin webbläsare, dels till dess storlek i förhållande till övriga webbläsare som erbjuds i unionen.

234 Genom den andra uppsättningen argument gjorde Microsoft gällande, såsom framgår av skälen 45–47 i det angripna beslutet, att man skulle beakta de nära banden mellan Edge, å ena sidan, och Bing och Microsoft Advertising, å andra sidan. Microsoft ansåg att man för att avgöra om Edge utgjorde en viktig ingång inte bara skulle beakta Edges egen bristande prestanda, utan även Bings och Microsoft Advertisings bristande prestanda. Det ska även beaktas att Edge är beroende av webbläsarmotorn Blink.

235 Genom den tredje uppsättningen argument gjorde Microsoft även gällande, såsom framgår av skäl 48 i det angripna beslutet, att antalet aktiva företagsanvändare per år inte utgjorde en tillförlitlig indikator på Edges betydelse för dessa företag. Antalet aktiva slutanvändare per månad återspeglar inte heller på ett korrekt sätt den faktiska användningen av Edge och beaktar inte förekomsten av multihoming i plattformtjänstkategorin webbläsare. Ett betecknande av Microsoft som grindvakt vad gäller Edge underlättar inte heller den öppenhet för konkurrens som avses i DMA, utan stärker ytterligare ställningen för grindvakter som tillhandahåller de centrala plattformstjänsterna webbläsare och onlinesökmotorer.

236 Tribunalen gör följande bedömning. Det framgår såväl av det angripna beslutet som av handlingarna i målet vid tribunalen att kommissionen inte begränsade sig till att pröva de argument från Microsoft som återges i punkterna 233–235 ovan, utan även beaktade andra relevanta omständigheter för att bedöma huruvida Microsoft hade visat att bolaget inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 b i DMA.

237 I detta avseende framgår det av skälen 63–68 i det angripna beslutet, vilka i huvudsak har återgetts i punkterna 16–22 ovan, att kommissionen undersökte huruvida integreringen av Edge i Microsofts ekosystem och de metoder som bolaget tillämpade inom ramen för sitt ekosystem, i syfte att öka användningen av Edge, borde leda till att denna webbläsare ansågs vara en viktig ingång.

238 Vidare framgår det av skälen 57 och 69 i det angripna beslutet att kommissionen undersökte frågan huruvida Edge kunde åtnjuta fördelar knutna till användningen av artificiell intelligens, vilket för övrigt bekräftas av fråga D.12 i den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna.

239 Det framgår dessutom av frågorna D.1, D.2 och D.4–D.7 i den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna att kommissionen undersökte om Edge uppvisade vissa särskilt viktiga egenskaper, avseende exempelvis anonym surfning på internet, hantering av lösenord, blockering av kakor eller automatisk ifyllning av formulär.

240 Den 20 september 2023 riktade kommissionen dessutom en begäran om upplysningar till företagsanvändarna, vilken återfinns bland handlingarna i målet vid tribunalen som bilaga C.1 till svaromålet, som visar att kommissionen undersökte huruvida Edge för vissa grupper av företagsanvändare var av särskild betydelse för att de skulle kunna erbjuda sina tjänster. Detta framgår framför allt av frågorna i nämnda begäran under rubriken ”C. Frågor till ägare av webbplatser”, särskilt frågorna C.8–C.14 och C.16, av frågorna under rubriken ”D. Frågor till tilläggsleverantörer”, särskilt frågorna D.6–D.12, D.14 och D.20, samt av frågorna under rubriken ”E. Frågor till leverantörer av webbapplikationer”, särskilt frågorna E.6–E.12, E.14 och E.20.

241 Slutligen undersökte kommissionen genom den begäran om upplysningar av den 20 september 2023 som riktades till övriga marknadsaktörer, vilken återfinns bland handlingarna i målet vid tribunalen som bilaga C.2 till svaromålet, även frågan huruvida Edge för vissa grupper av företagsanvändare var av särskild betydelse för att de skulle kunna erbjuda sina tjänster. Detta framgår framför allt av frågorna under rubriken ”C. Frågor till utvecklare av webbplatser”, särskilt frågorna C.1–C.3, C.6, C.7, C.12, C.14 och C.18 av frågorna under rubriken ”D. Frågor till utvecklare av webbapplikationer”, särskilt frågorna D.1–D.3, D.6, D.7, D.12, D.14 och D.18.

242 Av det ovan anförda följer att invändningen att kommissionen begränsade sig till att pröva de argument som Microsoft framförde under marknadsundersökningen saknar stöd i de faktiska omständigheterna.

243 För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen var skyldig att beakta de omständigheter som räknas upp i artikel 3.8 i DMA när den, inom ramen för marknadsundersökningen, prövade de argument som Microsoft framförde i syfte att motbevisa presumtionerna enligt artikel 3.2 i DMA.

244 I detta avseende framgår det av ordalydelsen i artikel 3.8 i DMA, såsom det har erinrats om i punkt 219 ovan, att denna bestämmelse är tillämplig vid det kvalitativa betecknandet, det vill säga i den situationen där det berörda företaget ”inte uppnår vart och ett av de tröskelvärden som anges [i artikel 3.2 i DMA]”, vilket innebär att enbart denna ordalydelse i sig inte gör det möjligt att dra slutsatsen att kommissionen är skyldig att undersöka de däri uppräknade omständigheterna inom ramen för ett kvantitativt betecknande.

245 Vad vidare gäller syftet med artikel 3.8 i DMA, framgår det av skälen 73 och 74 i DMA att unionslagstiftaren har önskat föreskriva kvalitativa betecknanden för att säkerställa ett fullständigt och varaktigt uppnående av målen i DMA, genom att ge kommissionen möjlighet att beteckna ett företag som grindvakt när företaget uppfyller alla övergripande kvalitativa kriterier för att betecknas som sådan, trots att det inte uppnår de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i DMA. Av detta kan inte slutsatsen dras att kommissionen systematiskt är skyldig att beakta de omständigheter som räknas upp i artikel 3.8 i DMA inom ramen för kvantitativa betecknanden.

246 Vad gäller systematiken i DMA kan sökanden inte heller med framgång göra gällande att det i artikel 17 i DMA föreskrivs ett enda förfarande för betecknande av grindvakter, vilket innebär att kommissionen ska beakta samma omständigheter inom ramen för samtliga förfaranden för betecknande av företag som grindvakter, det vill säga bland annat de som räknas upp i artikel 3.8 i DMA. Såsom har påpekats i punkt 220 ovan framgår det nämligen av själva ordalydelsen i artikel 17 i DMA att punkterna 1 och 2 i denna artikel är tillämpliga på kvalitativa betecknanden, medan punkt 3 är tillämplig på kvantitativa betecknanden.

247 Vad slutligen gäller DMA:s tillkomsthistoria angavs det uttryckligen i artikel 3.4 och 3.6 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakten om digitala marknader) av den 15 december 2020 (COM/2020/842 final) att samma kriterier skulle tillämpas vid kvantitativa och kvalitativa betecknanden, varvid dessa kriterier i huvudsak motsvarade dem som fastställs i artikel 3.8 i DMA. Det framgår emellertid av ordalydelsen i artikel 3.5 och 3.8 i DMA att unionslagstiftaren slutligen valde att inte föreskriva att en sådan överensstämmelse skulle råda mellan dessa två typer av betecknanden.

248 Under dessa omständigheter ska artikel 3 i DMA tolkas så, att kommissionen inte systematiskt är skyldig att beakta de omständigheter som föreskrivs i artikel 3.8 i DMA när den genomför en marknadsundersökning med stöd av artikel 17.3 i DMA inom ramen för motbevisandet av de presumtioner som föreskrivs i artikel 3.2 i DMA.

249 Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 222–229 ovan kan kommissionen emellertid vara skyldig, enligt principen om god förvaltningssed, att beakta vissa omständigheter som sammanfaller med dem som föreskrivs i artikel 3.8 i DMA och som inte har åberopats av det berörda företaget och deltagarna i marknadsundersökningen, men som den förfogar över eller rimligen skulle ha kunnat förfoga över, när dessa uppgifter framstår som relevanta för bedömningen av huruvida detta företag har visat att det inte uppfyller kraven i artikel 3.1 i DMA.

250 Det är med hänsyn till denna kontext som tribunalen ska pröva de argument som sökanden har framfört på grundval av att kommissionen inte beaktade omständigheter motsvarande dem som föreskrivs i artikel 3.8 i DMA.

251 Sökandens första argument i detta avseende är att kommissionen borde ha beaktat omfattningen och varaktigheten av Edges överskridande av de tröskelvärden för antalet slutanvändare och företagsanvändare som föreskrivs i artikel 3.2 b i DMA.

252 Tribunalen konstaterar att det framgår av skäl 56 i det angripna beslutet att deltagarna i marknadsundersökningen hävdade att det ankom på kommissionen att beakta det stora antalet slutanvändare av Edge. Kommissionen bemötte detta påstående, i samma skäl, genom att ange att marknadsundersökningen hade visat att Edges användningsgrad i förhållande till andra webbläsares användningsgrad var klart lägre, trots det stora antalet slutanvändare. Under dessa omständigheter kan sökanden inte påstå att kommissionen inte har beaktat i vilken utsträckning antalet slutanvändare överskred de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 b i DMA.

253 Vidare kan det konstateras att frågan om i vilken utsträckning antalet företagsanvändare överskred dessa tröskelvärden inte nämns i det angripna beslutet. Såsom framgår av punkt E i bilagan till DMA består företagsanvändarna av webbläsare särskilt av företag som äger en företagswebbplats och företag som tillhandahåller ett insticksprogram ( plug-in ), ett tilläggsprogram eller kompletterande verktyg som används i en webbläsare. Som kommissionen förklarade vid förhandlingen är antalet sådana företag detsamma för alla webbläsare. Under dessa omständigheter hade kommissionen fog för att anse att denna omständighet inte var speciellt relevant för att för att avgöra om en viss webbläsare utgjorde en viktig ingång.

254 Vad slutligen gäller det antal år under vilka de tröskelvärden för antalet användare som föreskrivs i artikel 3.2 b i DMA har överskridits, framgår det av artikel 3.2 c i DMA att denna omständighet snarare – såsom kommissionen har understrukit – omfattas av villkoret i artikel 3.1 c i DMA för att beteckna ett företag som grindvakt – det vill säga kravet på att företaget åtnjuter en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet – och inte av villkoret i artikel 3.1 b i DMA som avser den centrala plattformstjänstens betydelse som viktig ingång.

255 I det angripna beslutet drog kommissionen slutsatsen att det saknades skäl att beteckna Microsoft som grindvakt med avseende på Edge, eftersom Edge inte utgjorde en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i DMA.

256 I förevarande fall har sökanden inte förklarat på vilket sätt antalet år under vilka de tröskelvärden för användarantalet som föreskrivs i artikel 3.2 b i DMA överskreds skulle vara relevant för bedömningen av huruvida Edge uppfyller det villkor som anges i punkt 255 ovan.

257 Under dessa omständigheter kan sökanden inte göra gällande att kommissionen gjort sig skyldig till ett fel genom att inte ha tagit hänsyn till de omständigheter som nämnts ovan i punkt 251.

258 Sökandens andra argument är att kommissionen fokuserade på med vilken intensitet slutanvändarna använde Edge, och bortsåg från andra relevanta faktorer. Som sådana relevanta faktorer har sökanden nämnt det totala antalet slutanvändare och företagsanvändare, antalet enheter som Edge är installerat på, de fördelar som Edge åtnjuter av att det har förinstallerats på enheter som använder Windows, att Edge utgör standardinställningen på dessa enheter och att Edge distribueras till dessa enheter samt den omständigheten att Edge är den enda webbläsare som utvecklats av en vertikalt integrerad grindvakt som inte omfattas av skyldigheten att visa en lista på skärmen för att välja bolagets webbläsare enligt artikel 6.3 i DMA.

259 Tribunalen påpekar inledningsvis att förevarande argument grundar sig på en felaktig förutsättning, eftersom kommissionen, såsom framgår av punkterna 231–242 ovan, inte uteslutande fokuserade på intensiteten hos användningen av Edge.

260 Vad vidare gäller det totala antalet slutanvändare, företagsanvändare och antalet enheter på vilka Edge är installerat, har sökanden inte förklarat på vilket sätt dessa omständigheter kan anses gå utöver de omständigheter som ovan anges i punkt 251 och har prövats i punkterna 252 och 253.

261 Vad gäller förinstallering, standardinställningar och distribution av Edge till enheter som använder Windows, framgår det av skälen 63–68 i det angripna beslutet att kommissionen beaktade dessa omständigheter. Dessutom, såsom kommissionen med rätta har hävdat, handlade frågorna D.3 och D.8–D.10 i den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna om förinstalleringen och standardinställningarna samt, mer allmänt, om Microsofts ekosystem. Detsamma gäller fråga F.1 i begäran om upplysningar av den 20 september 2023 som riktades till övriga marknadsaktörer.

262 Slutligen har sökanden inte förklarat varför den omständigheten att Edge är den enda webbläsare som utvecklats av en vertikalt integrerad grindvakt som inte omfattas av skyldigheten att visa en lista på skärmen för att välja bolagets webbläsare, i enlighet med artikel 6.3 i DMA, borde leda till att Edge betraktas som en viktig ingång.

263 Sökandens tredje argument är att kommissionen inte, till skillnad mot vad som krävs enligt artikel 3.8 a i DMA, beaktade Microsofts storlek, inbegripet omsättning och börsvärde, verksamhet och ställning.

264 Såsom det har erinrats om i punkt 255 ovan grundar sig det angripna beslutet på konstaterandet att Edge inte utgör en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i DMA.

265 Såsom kommissionen med rätta har påpekat framgår det av artikel 3.2 a i DMA att Microsofts storlek, inbegripet omsättning och börsvärde, verksamhet och ställning, utgör omständigheter som bland annat hänger samman med villkoret i artikel 3.1 a i DMA för att beteckna ett företag som grindvakt, det vill säga dess betydande inflytande på den inre marknaden, och inte med villkoret avseende den centrala plattformstjänstens betydelse som viktig ingång. Trots detta har sökanden inte förklarat på vilket sätt dessa omständigheter hänger samman med Edges betydelse som viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i DMA.

266 Sökandens fjärde argument är att kommissionen, i enlighet med artikel 3.8 c i DMA, borde ha beaktat nätverkseffekter och fördelar som följer av uppgifter som innehas av Microsoft, särskilt när det gäller tillgången till personuppgifter och icke-personuppgifter (nedan kallade de innehavda uppgifterna) och Microsofts och Edges insamling av dessa uppgifter, samt Microsofts analyskapacitet.

267 Det är riktigt att kommissionen i det angripna beslutet inte undersökte om dessa omständigheter var av relevans. Tribunalen konstaterar dock att det enda sökanden har gjort är att nämna nätverkseffekter, som nämns i artikel 3.8 c i DMA, utan att förklara vad dessa påstådda för Edge fördelaktiga nätverkseffekter skulle bestå i. Vad gäller fördelarna av de innehavda uppgifterna så har sökanden inte gjort mer än att hävda att Edge samlar in stora mängder uppgifter och att Microsoft förfogar över branschledande kapacitet för att analysera dessa uppgifter. Microsoft påstås använda dessa uppgifter för att tillhandahålla sin programvara, sina tjänster och enheter, för att erbjuda riktad reklam och för att utveckla artificiell intelligens och system för maskininlärning.

268 Genom att begränsa sig till sådana påståenden saknas det således förklaringar från sökandens sida om på vilket sätt nätverkseffekterna eller de fördelar som de innehavda uppgifterna ger skulle kunna vara relevanta för bedömningen av huruvida Microsoft har visat att Edge inte utgjorde en viktig ingång.

269 Under alla omständigheter är det inte möjligt att utifrån sökandens argument fastställa att kommissionen förfogade över ett konkret indicium som tydde på att nämnda uppgifter skulle vara av relevans i det avseendet. Sökanden har i synnerhet inte gjort gällande att kommissionen har underlåtit att beakta en omständighet eller ett indicium – avseende nätverkseffekter eller fördelar som följer av de innehavda uppgifterna – som resulterat av dess svar på den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna. Fråga F.3 i denna begäran gav emellertid sökanden möjlighet att lämna alla synpunkter som kunde vara relevanta för att bedöma om Microsoft hade visat att bolaget inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 i DMA.

270 Sökandens femte argument är att kommissionen borde ha beaktat alla stordrifts- och diversifieringsfördelar som Microsoft åtnjuter tack vare sitt ekosystem.

271 Genom detta argument har sökanden i huvudsak upprepat en del av det argument det anförde inom ramen för den tredje delgrunden (se ovan punkterna 174 och 189), utan att förklara i vad mån det härvid aktuella argumentet går utöver detta redan anförda argument. Således finner tribunalen att argumentet ska underkännas av samma skäl som dem som angetts i punkterna 181–190 och 190–192.

272 Sökandens sjätte argument är att kommissionen borde ha beaktat inlåsningen av företagsanvändare eller slutanvändare, inbegripet omställningskostnader och beteendebias som minskar möjligheten för företagsanvändare och slutanvändare att byta eller använda sig av multihoming . I synnerhet ansåg sökanden att kommissionen underlåtit att beakta teorin om beteendebias och konsumenternas passivitet, det vill säga aspekter som ansågs relevanta i kommissionens beslut C(2018) 4761 final av den 18 juli 2018 om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 i EES-avtalet (ärende AT.40099 – Google Android) i samband med förinstallering och standardinställningar hos en applikation på en viss plattform.

273 Tribunalen konstaterar att det, när det gäller förinstalleringen av Edge och Edge som standardinställning i Microsoft Windows, räcker att erinra om att kommissionen beaktade detta såväl inom ramen för marknadsundersökningen som i det angripna beslutet (se ovan punkt 261). Sökanden har inte heller förklarat på vilket sätt dess argument avseende teorin om beteendebias går utöver det argument som har sammanfattats i punkt 189 ovan och som har prövats i punkterna 190 och 191 ovan.

274 För övrigt har sökanden inte gjort mer än att citera ordalydelsen i artikel 3.8 e i DMA, utan att förklara på vilket sätt de omständigheter som nämns där skulle kunna vara relevanta för bedömningen av huruvida Microsoft har visat att Edge inte utgjorde en viktig ingång.

275 Under alla omständigheter är det inte möjligt att utifrån sökandens argument fastställa att kommissionen förfogade över ett konkret indicium som tydde på att en omständighet som kommissionen bortsett från i sin undersökning skulle vara av relevans.

276 Sökandens sjunde argument är att kommissionen underlät att undersöka Edges stora monetariseringspotential, trots att detta enligt skäl 17 i DMA utgör en relevant faktor för att bedöma huruvida en central plattformstjänst utgör en viktig ingång. Det kan i detta avseende konstateras att enligt andra stycket i detta skäl återspeglar monetariseringspotentialen hos en central plattformstjänst ”i princip, de berörda företagens ingångsposition”.

277 Sökanden har emellertid begränsat sig till att koppla Edges monetariseringspotential till andra tjänster som ingår i Microsofts ekosystem, såsom sökmotorn Bing. Genom detta argument har sökanden i huvudsak upprepat en del av det argument bolaget anförde inom ramen för den tredje delgrunden (se ovan punkterna 174, 175 och 195), utan att lämna en tillräcklig förklaring till i vad mån det härvid aktuella argumentet går utöver detta redan anförda argument.

278 Under alla omständigheter är det inte möjligt att utifrån sökandens argument avgöra på vilket sätt Edges monetariseringspotential skulle vara relevant för bedömningen av huruvida Microsoft har visat att Edge inte utgör en viktig ingång.

279 Det går heller inte att utifrån sökandens argument fastställa att kommissionen förfogade över något som helst konkret indicium som tydde på att nämnda monetariseringspotential skulle vara av relevans i det avseendet. I synnerhet har sökanden, i likhet med vad som konstaterats i punkt 269 ovan, inte gjort gällande att kommissionen har underlåtit att beakta en omständighet eller ett indicium avseende Edges monetariseringspotential som resulterat av dess svar på den begäran om upplysningar som riktades till konkurrenterna.

280 Liknande överväganden är tillämpliga på sökandens åttonde argument, genom vilket sökanden har gjort gällande att kommissionen borde ha beaktat den förutsebara utvecklingen vad gäller de omständigheter som räknas upp i artikel 3.8 i DMA.

281 Sökanden har inte lämnat några närmare uppgifter om den förutsebara utveckling som kommissionen borde ha beaktat och inte heller om de indicier som kommissionen påstås ha förfogat över i detta avseende, vilket innebär att dess argument inte är underbyggt.

282 Det framgår dessutom av skälen 57 och 69 i det angripna beslutet att kommissionen beaktade åtminstone en förutsebar framtida utveckling, nämligen den potentiella framtida inverkan som integreringen av AI‑baserade funktioner i Edge kan få på Edges betydelse som ingång.

283 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att sökanden inte har lyckats visa att kommissionen inte förfogade över sådana tillräckliga, fullständiga och tillförlitliga uppgifter, i den mening som avses i den rättspraxis som nämns i punkt 223 ovan, som kunde ligga till grund för slutsatsen att Microsoft hade visat att Edge inte utgjorde en viktig ingång.

284 I vilket fall som helst har sökanden, i likhet med vad tribunalen fastställde i domen av den 17 juli 2024, Bytedance/kommissionen (T‑1077/23, överklagad, EU:T:2024:478, punkt 336), inte framfört något specifikt argument som kan visa att kommissionens slutsats skulle ha blivit en annan om kommissionen hade prövat vissa omständigheter som åberopats av sökanden inom ramen för denna delgrund.

285 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den fjärde delgrunden.

Begäranden om åtgärder för processledning eller åtgärder för bevisupptagning

286 Sökanden har inkommit med flera begäranden om åtgärder för processledning eller åtgärder för bevisupptagning, vilka sökanden har samlat i bilaga E.2 till sitt yttrande över Microsofts interventionsinlaga.

287 I detta avseende framgår det av artikel 89.1 i rättegångsreglerna att åtgärder som vidtas för processledning är avsedda att säkerställa att målen bereds, att förfarandena genomförs och att målen avgörs under bästa möjliga förhållanden. Åtgärder för bevisupptagning enligt artikel 91 i rättegångsreglerna syftar till att styrka sanningshalten i de påståenden om de faktiska omständigheterna som en part har gjort gällande till stöd för sina grunder.

288 Enligt rättspraxis är tribunalen ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera den information som den har tillgång till i anhängiggjorda mål. Det ankommer således uteslutande på tribunalen att bedöma relevansen av en begäran om åtgärder för processledning eller bevisupptagning i förhållande till saken i målet och behovet av att vidta sådana åtgärder (dom av den 21 november 2024, UG/kommissionen, C‑546/23 P, EU:C:2024:975, punkt 127 och där angiven rättspraxis).

289 I förevarande fall har sökanden, för det första, i sitt yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder, begärt att tribunalen ska förelägga kommissionen att inkomma med de begäranden om upplysningar som kommissionen riktade till deltagarna i marknadsundersökningen samt deras svar. Sökanden har gjort gällande att detta behövs för att tribunalen ska kunna pröva kommissionens argument att sökandens konkurrenter besvarade begäran på ett mer fullständigt sätt.

290 Tribunalen anser sig ha fått tillräckliga upplysningar genom handlingarna i målet och förhandlingen för att kunna bedöma sökandens deltagande i marknadsundersökningen och mer allmänt avgöra huruvida sökanden är personligen berörd av det angripna beslutet.

291 Sökanden har, för det andra, hävdat att kommissionen i sitt svaromål grundade sig på flera handlingar som inte översänts till tribunalen, såsom Microsofts anmälan till kommissionen i enlighet med artikel 3.3 första stycket i DMA och dess bilagor och svaren från Microsoft och andra deltagare i marknadsundersökningen på begärandena om upplysningar. Sökanden har således yrkat att tribunalen antingen ska underkänna argumenten avseende dessa handlingar, eftersom de är verkningslösa eller inte kan tas upp till sakprövning, eller ålägga kommissionen att inkomma med dem.

292 Tribunalen finner att även om det är riktigt att kommissionen inte kan grunda sig på handlingar som varken tribunalen eller sökanden har haft tillgång till, motiverar inte denna omständighet i sig att tribunalen förordnar om att sådana handlingar ska företes. Det är nämligen bara om sökanden på ett trovärdigt sätt kan hävda att dessa handlingar är nödvändiga och relevanta för domen i målet som tribunalen kan fatta beslut om en åtgärd för processledning eller bevisupptagning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 2009, NVV m.fl./kommissionen, T‑151/05, EU:T:2009:144, punkt 218 och där angiven rättspraxis).

293 Det framgår av prövningen av klagandens enda grund att det är möjligt för tribunalen att på grundval av skälen i det angripna beslutet, de argument och den bevisning som parterna lagt fram samt svaren på åtgärderna för processledning av den 9 september 2025 och på de frågor som ställdes vid förhandlingen, bedöma huruvida talan är välgrundad.

294 Under dessa omständigheter är det varken nödvändigt eller relevant att förordna om att de handlingar som avses i punkt 291 ovan ska lämnas in för att målet ska kunna avgöras.

295 För det tredje har sökanden i sitt yttrande över Microsofts interventionsansökan begärt att tribunalen ska förelägga bolaget att förete vissa handlingar som Microsoft har hänvisat till för att motivera sin intervention i förevarande mål, såsom svaren på de begäranden om upplysningar som kommissionen skickade ut under marknadsundersökningen. Sökanden har gjort gällande att dessa handlingar behöver lämnas in för att det ska kunna kontrolleras om kommissionen har iakttagit principen om god förvaltningssed och om ett åsidosättande av denna princip kan påverka slutsatsen att Edge inte utgör en viktig ingång.

296 Av samma skäl har sökanden yrkat att tribunalen ska förelägga Microsoft att inkomma med alla uppgifter som är direkt relevanta för att avgöra huruvida kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Microsoft undantagsvis inte uppfyllde kraven i artikel 3.1 b i DMA med avseende på Edge. Sökanden har i detta sammanhang lämnat in en icke uttömmande lista över sådana uppgifter.

297 Tribunalen påpekar inledningsvis att sökanden inte i tillräcklig utsträckning har förklarat på vilket sätt de åtgärder för processledning eller bevisupptagning som nämns i punkterna 295 och 296 ovan skulle vara nödvändiga för att säkerställa beredningen av förevarande mål eller för att styrka sanningshalten hos vissa påståenden om de faktiska omständigheterna som tribunalen ska lägga till grund för sin dom.

298 Vidare ska det konstateras att skälen i det angripna beslutet, de argument och den bevisning som parterna lagt fram samt svaren på åtgärderna för processledning av den 9 september 2025 och på de frågor som ställdes vid förhandlingen räcker som underlag för att tribunalen ska kunna göra en prövning av talan.

299 Slutligen syftar flera av begärandena om åtgärder för processledning eller bevisupptagning i själva verket till att tribunalen, på grundval av de begärda handlingarna och på eget initiativ, ska ompröva de bedömningar som gjordes i det angripna beslutet. Sådana begäranden går utöver den funktion som åtgärder för processledning och bevisupptagning fyller enligt vad det erinrats om i punkt 287 ovan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2023, Polwax/kommissionen, T‑585/20, EU:T:2023:332, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

300 Mot denna bakgrund saknas anledning att bifalla sökandens begäranden om åtgärder för processledning eller åtgärder för bevisupptagning.

Slutsats

301 Mot bakgrund av det ovan anförda ska grunden för talan underkännas och talan ogillas in sin helhet.

Rättegångskostnader

302 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

303 Kommissionen och intervenienten har yrkat att sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för kommissionen och intervenienten. Eftersom sökanden har tappat målet ska kommissionens och intervenientens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen som sammanträder med fem domare)

följande:

1) Talan ogillas.

2) Opera Norway AS ska ersätta rättegångskostnaderna.

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 2 september 2026.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund till tvisten

Det angripna beslutet

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Huruvida talan kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Den första delgrunden: Det var fel att lägga uppgifter om Edges marknadsandel till grund för det angripna beslutet

Den andra delgrunden: Det angripna beslutet grundar sig felaktigt på Microsofts påstådda bristande kontroll över den för Edge relevanta arkitekturen

– Parternas argument

– Inledande anmärkningar

– Motiveringen av det angripna beslutet vad gäller Blink

– Invändningen att det var fel att basera det angripna beslutet på Microsofts påstådda bristande kontroll över den för Edge relevanta arkitekturen

Den tredje delgrunden: kommissionens bedömning att Microsofts ekosystem inte i tillräcklig utsträckning bidrog till att göra Edge till en viktig ingång var felaktig

Den fjärde delgrunden: Kommissionen gjorde en felaktig bedömning genom att anse att skälen i det angripna beslutet räckte för att bryta presumtionen i artikel 3.2 b i DMA

Begäranden om åtgärder för processledning eller åtgärder för bevisupptagning

Slutsats

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: engelska.