lagen.nu
T-622/24

Tribunalens dom (tredje avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 4 november 2026

CELEX
62024TJ0622
Datum
2026-11-04
Källa
eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen, som sammanträder med fem domare)

den 4 november 2026 ( * )

” Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Bedömningsrapport – Bedömningsförfarandet för år 2022 – Motiveringsskyldighet – Uppenbart oriktig bedömning – Stödplan – Bedömningsförfarande – Kravet på objektiv opartiskhet ”

I mål T‑622/24,

GI, företrädd av advokaten P. Verhaeghe,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen , företrädd av L. Hohenecker och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen, som sammanträder med fem domare)

sammansatt av ordföranden K. Kowalik-Bańczyk samt domarna I. Reine, R. da Silva Passos (referent), H. Cassagnabère och T. Pavelin,

justitiesekreterare: T. Henze, tillförordnad justitiesekreterare,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

1 Sökanden, GI, har med stöd av artikel 270 FEUF yrkat dels ogiltigförklaring av den bedömningsrapport för år 2022 som rör honom, i dess slutliga lydelse enligt den överprövande bedömarens beslut av den 24 oktober 2023 (nedan kallad den omtvistade bedömningsrapporten), dels ersättning för de skador som han påstår sig ha lidit.

Bakgrund till tvisten

2 Vid tidpunkten för de omtvistade omständigheterna var sökanden tjänsteman i lönegrad AD 8. Han hade tillträtt sin tjänst vid Europeiska kommissionen den 1 september 2004.

3 Under perioden 1 januari 2011–15 oktober 2023 arbetade sökanden vid ett generaldirektorat. Från den 16 september 2015 till den 31 januari 2023 arbetade sökanden inom samma enhet.

Bedömningsförfarandet för år 2021 och stödplanen

4 År 2021 blev A sökandens enhetschef.

5 Den 22 mars 2022 mottog sökanden sin bedömningsrapport för år 2021 (nedan kallad bedömningsrapporten för år 2021), i vilken det konstaterades att hans arbetsinsats var otillfredsställande.

6 Den 7 september 2022, efter sökandens överklagande av bedömningsrapporten för år 2021, bekräftade den överprövande bedömaren nämnda rapport.

7 I oktober 2022 upprättades en stödplan för att hjälpa sökanden med att förbättra sin arbetsinsats (nedan kallad stödplanen). Denna stödplan, som tillämpades åtminstone fram till den 31 december 2022, följdes av tre möten och tre lägesrapporter.

Bedömningsförfarandet för år 2022

8 Den 15 oktober 2022 befordrades A till direktör och B blev sökandens enhetschef.

9 Den 7 februari 2023 lämnade sökanden in sin självbedömning inom ramen för bedömningsförfarandet för år 2022.

10 Den 6 mars 2023 undertecknade B, efter att ha diskuterat med sökanden den 9 februari 2023, sökandens bedömningsrapport i egenskap av betygsättare för bedömningsförfarandet för år 2022. I denna rapport, till vilken A även medverkade beträffande perioden 1 januari–15 oktober 2022, drogs slutsatsen att sökandens arbetsinsats hade varit otillfredsställande under bedömningsperioden.

11 Den 28 april 2023 bekräftade A bedömningsrapporten avseende sökanden i egenskap av kontrasignerande tjänsteman.

12 Den 5 maj 2023 bestred sökanden bedömningsrapporten och överklagade bedömningen.

13 Den 25 september 2023 yttrade sig generaldirektören för generaldirektoratet för ”Personal och säkerhet” över bedömningsrapporten avseende sökanden och rekommenderade att betygsättarens slutsatser skulle följas.

14 Den 10 oktober 2023 hade sökanden ett samtal med den överprövande bedömaren, i närvaro av en personalrepresentant.

15 Den 24 oktober 2023 bekräftade den överprövande bedömaren den omtvistade bedömningsrapporten.

16 Den 24 januari 2024 ingav sökanden ett klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) mot den omtvistade bedömningsrapporten.

17 Den 30 augusti 2024 avslog tillsättningsmyndigheten sökandens klagomål (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet).

Parternas yrkanden

18 Sökanden har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet och den omtvistade bedömningsrapporten,

– förordna om hans befordran med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2023 till den lönegrad som ligger över den som han kommer att placeras i den dag då domen i detta mål meddelas, samt om utbetalning av den löneskillnad som följer därav,

– förplikta kommissionen att till honom betala 12 000 euro som ersättning för den ekonomiska skada som orsakats honom av den uteblivna möjligheten att bli befordrad till lönegrad AD 9, samt 12 000 euro som ersättning för den ideella skada han har lidit, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

19 Sökanden har i sin replik dessutom yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara bedömningsrapporten för år 2021,

– förordna om hans befordran till lönegrad AD 9 med verkan från och med den 1 januari 2021 samt om utbetalning av den löneskillnad som följer därav,

– förordna om hans befordran till lönegrad AD 10 med verkan från och med den 1 januari 2025 samt om utbetalning av den löneskillnad som följer därav,

– tillerkänna honom ersättning på 1 000 euro per månad från och med den 1 januari 2023, det vill säga den dag då stödplanen påstås ha upphört, fram till dess att domen i det aktuella målet meddelas, som ersättning för ideell skada,

– tillerkänna honom ersättning på 1 000 euro per månad för perioden 1 januari 2022–31 december 2023 och på 2 000 euro per månad från och med den 1 januari 2024 till dess att domen i det aktuella målet meddelas, som ersättning för ekonomisk skada,

– förplikta kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter tribunalens dom i enlighet med artikel 266 FEUF, och

– i den mån det är nödvändigt, med stöd av artikel 277 FEUF förklara att bedömningsrapporten för år 2021 och den omtvistade bedömningsrapporten inte är tillämpliga.

20 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

– ogilla talan, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Tribunalens behörighet att pröva vissa yrkanden

21 Genom sitt andra yrkande i sin ansökan har sökanden yrkat att tribunalen ska förplikta kommissionen att placera honom med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2023 i den lönegrad som ligger över den som han kommer att placeras i den dag då domen i det aktuella målet meddelas samt att betala ut den löneskillnad som följer därav.

22 Vidare har sökanden – genom det andra, det tredje och det sjätte yrkandet (se punkten 19 ovan) som framställdes i repliken – på samma sätt yrkat att tribunalen ska utfärda flera förelägganden till kommissionen.

23 Av fast rättspraxis framgår dock att tribunalen, när det gäller laglighetsprövning, inte är behörig att utfärda förelägganden till förvaltningen (se dom av den 2 februari 2022, LU/EIB, T‑36/20, ej publicerad, EU:T:2022:40, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

24 Följaktligen måste sökandens yrkanden avseende dessa punkter avvisas på grund av bristande behörighet.

Huruvida de övriga yrkanden som framställts i repliken kan tas upp till prövning

25 Vad gäller frågan huruvida de övriga yrkanden som framställts i repliken kan tas upp till prövning ska det erinras om att sökanden enligt artikel 76 i tribunalens rättegångsregler är skyldig att ange saken och framställa sina yrkanden i stämningsansökan. Även om det enligt artikel 84.2 i samma rättegångsregler under vissa förhållanden är tillåtet att åberopa nya grunder under rättegången, kan denna bestämmelse under inga omständigheter tolkas så, att den ger sökanden rätt att framställa nya yrkanden vid tribunalen och sålunda ändra saken (se dom av den 3 juni 2026, UF/parlamentet, T‑1137/23, ej publicerad, EU:T:2026:367, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

26 De yrkanden som anges i punkt 19 ovan är nya, eftersom de framställdes för första gången i repliken. Utan att det påverkar de yrkanden som avvisats i punkt 24 ovan, på grund av tribunalens bristande behörighet, ska dessa nya yrkanden följaktligen avvisas.

Saken i målet

27 Sökanden har genom sitt första yrkande i sin ansökan yrkat ogiltigförklaring dels av beslutet att avslå klagomålet, dels av den omtvistade bedömningsrapporten.

28 Det följer av fast rättspraxis att yrkanden om ogiltigförklaring som formellt framställs mot ett beslut att avslå ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av tribunalen, när yrkandena som sådana saknar självständigt innehåll (se dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet, T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

29 I förevarande fall bekräftar beslutet att avslå klagomålet endast den omtvistade bedömningsrapporten och anger skälen till det genom att bemöta sökandens kritik mot detta beslut.

30 Följaktligen saknar de yrkanden om ogiltigförklaring som riktas mot beslutet att avslå klagomålet självständigt innehåll. De ska således anses vara riktade enbart mot den omtvistade bedömningsrapporten, vars lagenlighet emellertid ska prövas med beaktande av den motivering som anges i beslutet att avslå klagomålet.

Yrkandet om ogiltigförklaring av den omtvistade bedömningsrapporten

31 Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av den omtvistade bedömningsrapporten åberopar sökanden fyra grunder. Den första grunden avser uppenbart oriktiga bedömningar. Som andra grund har sökanden gjort gällande att motiveringen är bristfällig. Såvitt avser den tredje grunden har det gjorts gällande att artikel 5 i kommissionens beslut C(2019) 6855 av den 4 oktober 2019 om förfaranden vid bristande arbetsinsats (nedan kallade 2019 års interna bestämmelser) har åsidosatts. Den fjärde grunden, såsom den har rättats i repliken, rör ett åsidosättande av artikel 4 i kommissionens beslut C(2013) 8985 final av den 16 december 2013 om allmänna genomförandebestämmelser för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och tillämpningsföreskrifter för artikel 44 första stycket i tjänsteföreskrifterna (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna).

32 Tribunalen kommer först att pröva den andra grunden avseende bristande motivering.

Den andra grunden: Bristande motivering

33 Sökanden har hävdat att den omtvistade bedömningsrapporten inte är tillräckligt motiverad. Det är nämligen omöjligt att förstå flera av de anmärkningar som framförts i denna rapport. Vidare innehåller rapporten nästan inga exempel på de påstådda bristerna.

34 Kommissionen har bestritt sökandens argument.

35 I detta sammanhang ska det erinras om att bedömningsrapporter inte utgör beslut i den mening som avses i artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, utan regleras av de särskilda bestämmelser som avses i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna (se dom av den 17 juli 2024, LW/kommissionen, T‑232/23, ej publicerad, EU:T:2024:482, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

36 Enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna ska varje tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppträdande i tjänsten redovisas i en årlig rapport enligt tillsättningsmyndighetens bestämmelser. Av rapporten ska framgå om tjänstemannens prestation varit tillfredsställande eller inte. Denna bestämmelse ger inga anvisningar om en eventuell skyldighet att underbygga alla kommentarer i bedömningsrapporten med fakta eller bevis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2022, TL/kommissionen, T‑677/21, ej publicerad, EU:T:2022:456, punkt 25).

37 I artikel 2.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna föreskrivs att varje bedömningsrapport ska innehålla en slutsats om huruvida tjänstemannens arbetsinsats har varit tillfredsställande eller inte och att, om arbetsinsatsen bedöms vara otillfredsställande, ska denna slutsats underbyggas med faktiska omständigheter.

38 Enligt rättspraxis är myndigheten skyldig att motivera varje bedömningsrapport på ett tillräckligt och utförligt sätt, så att den berörda personen ges möjlighet att yttra sig om motiveringen. Det är särskilt viktigt att dessa krav uppfylls när betyget är lägre än den tidigare betygsättningen (se dom av den 18 oktober 2023, Gomez Calavia/Europeiska unionens domstol, T‑336/22, ej publicerad, EU:T:2023:652, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

39 Betygsättare har ett stort bedömningsutrymme när det gäller att utvärdera det arbete som utförs av de personer som de ska bedöma. De är emellertid inte skyldiga att i rapporten ange alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter till stöd för sin bedömning. Följaktligen räcker det i princip att bedömningsrapporten innehåller tjänstemannens viktigaste uppgifter, särskilt vad gäller prestationsförmåga, kompetens och uppträdande i tjänsten, och att de utvärderas i rapporten. Förutsatt att bedömningen är tydligt individanpassad och inte opersonlig, är betygsättaren inte skyldig att i detalj ange skälen för hans eller hennes bedömning genom att ange konkreta exempel som stöder dennes värdeomdömen (se dom av den 5 februari 2025, US/kommissionen, T‑18/24, ej publicerad, EU:T:2025:132, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

40 Betygsättaren är i princip inte heller skyldig att uttryckligen och specifikt motivera var och en av sina bedömningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, FV/rådet, T‑27/18 RENV, ej publicerad, EU:T:2019:621, punkt 75).

41 I förevarande fall innehåller den omtvistade bedömningsrapporten bedömningen från betygsättaren B för hela bedömningsperioden samt ett bidrag från A för perioden 1 januari–15 oktober 2022.

42 För det första, när det gäller betygsättarens bedömning för hela bedömningsperioden, kan den sammanfattas enligt följande.

43 När det gäller sökandens kompetens, prestationsförmåga och uppförande erinrade betygsättaren först om de arbetsuppgifter som sökanden utförde inom sin enhet och framhöll de positiva aspekterna av hans arbetsinsats och pekade därefter på de svårigheter som sökanden mötte. Betygsättaren konstaterade därvidlag bland annat att sökanden, i de fall där hans överordnade rådfrågades, regelbundet hade fått hjälp med att identifiera de frågor som omfattades av hans generaldirektorat, att han regelbundet hade påmints om vissa regler (till exempel de som gällde informationsutbyte), att hans överordnade var tvungna att kontrollera hans svar på skrivelser som hade skickats till generaldirektoratet, och att hans skriftliga och muntliga kommunikationsförmåga var bristfällig. Vidare fastställde betygsättaren att sökandens fiktiva presentationer inte motsvarade hans lönegrad, att han hade påmints om de interna rutinerna för att ta ut ledighet, att hans arbete, vid utförande av de uppdrag som anförtrotts honom, ofta behövde kontrolleras och krävde bistånd från hans kollegor, vilket medförde att dessa kollegor tog på sig en del av hans arbetsbörda för att hålla tidsfristerna och slutföra ett projekt (till exempel för att planera en virtuell monter eller ta fram en verktygslåda) eller att han inte proaktivt hade försökt att integrera sig i teamet.

44 När det gäller sökandens språkkunskaper påpekade betygsättaren att hans skriftliga och muntliga kunskaper i engelska var otillräckliga.

45 Vad slutligen gäller omfattningen av sökandens ansvarsområden, preciserade betygsättaren att dessa hade förblivit oförändrade under år 2022. Hon uppgav även att han hade blivit ombedd att arbeta med ett nytt projekt, men att teamledaren hade tagit över projektet, eftersom sökanden inte hade följt instruktionerna.

46 För det andra, när det gäller A:s bidrag för perioden 1 januari–15 oktober 2022, kan detta sammanfattas enligt följande.

47 När det gäller sökandens prestationsförmåga redogjorde A de arbetsuppgifter som sökanden utförde på ett tillfredsställande sätt – nämligen rutinmässiga arbetsuppgifter – och de som sökanden utförde på ett otillfredsställande sätt. När det gäller de sistnämnda, som var av allmän karaktär, konstaterade A att deras utförande behövde kontrolleras noggrant. Sökanden gjorde således ofta misstag när han skulle avgöra huruvida frågor från medborgare omfattades av generaldirektoratets befogenhet. A angav även att sökanden, trots sin långa erfarenhet, behövde stöd för att hitta nödvändig information och uppdatera den. Dessutom hade sökanden, trots att hans överordnade hade bett honom om det, inte lagt fram något förslag för att effektivisera vissa aspekter av besöken vid kommissionens besökscentrum. A påpekade vidare att sökanden hade stött på svårigheter vid hanteringen av frågor från medborgare och hänvisade i detta avseende till bedömningsrapporten för år 2021.

48 Vad gäller sökandens kompetens framhöll A att trots att sökandens överordnade hade uppmuntrat honom till det, så hade han inte lagt fram några nya idéer och därför inte bidragit till teamets arbete. A påpekade dessutom att sökandens skriftliga kommunikationsstil var otydlig, vilket medförde en extra arbetsbörda för hans kollegor och ofta tvingades den berörda personen att förklara eller förtydliga sina meddelanden.

49 Vad avser sökandens uppträdande i tjänsten noterade A, efter att först ha nämnt att sökanden uppträder artigt, att han inte hade försökt att integrera sig i sitt team. Han samarbetade inte särskilt mycket med de andra medlemmarna eller inom teamet. A påpekade även att hanteringen av semesterledighet och planeringen av jourtjänstgöring hade varit problematisk.

50 När det gäller sökandens språkkunskaper framhöll A återigen att den berörda personen hade en otillräcklig nivå på skriftlig och muntlig engelska.

51 Vad slutligen gäller omfattningen av sökandens ansvarsområden, preciserade A att sökanden hade haft samma ansvar under året.

52 Det är mot bakgrund av det ovan anförda som tribunalen ska pröva huruvida sökanden med fog kan påstå att den omtvistade bedömningsrapporten är behäftad med bristande motivering.

53 Det ska inledningsvis påpekas att sökandens prestation generellt bedömdes vara otillfredsställande såväl i den omtvistade bedömningsrapporten som i bedömningsrapporten för år 2021. Detsamma gäller sökandens prestationsförmåga, kompetens och uppförande, vilka bedömdes vara otillfredsställande såväl år 2021 som år 2022. Tribunalen finner således inte att betyget för år 2022 har sänkts jämfört med betyget för år 2021, vilket borde ha krävt att myndigheten i ännu högre grad borde ha uppfyllt motiveringsskyldigheten.

54 Vad vidare gäller sökandens argument att viss kritik i den omtvistade bedömningsrapporten är obegriplig, grundar sig argumentet på påstådda vaga förklaringar i nämnda rapport. Detta argument avser A:s bidrag rörande sökandens prestationsförmåga. Sökanden har närmare bestämt hävdat att A:s kommentar, enligt vilken ”de allmänna frågor som han hade att handlägga i enlighet med hans roll och lönegrad kräver en noggrann övervakning av hans närmaste överordnade med ett behov av förbättringar avseende både innehållet och stilen”, är mycket vag, eftersom det är omöjligt att förstå vilka uppgifter det rör sig om och vad som behöver förbättras.

55 Det ska i detta hänseende konstateras att sökandens argument grundar sig på en ofullständig läsning av A:s kommentar. Av denna kommentar framgår nämligen att handläggningen av ”mer allmänna frågor” ska förstås i motsats till handläggningen av rutinmässiga processer, vilka sökanden skötte på ett godtagbart sätt. A begränsade sig inte heller till att kritisera sökandens handläggning av ”mer allmänna frågor” utan att ange närmare detaljer. A fortsatte nämligen med att särskilt nämna att sökanden regelbundet hade begått fel i samband med identifieringen av huruvida frågor omfattades av hans generaldirektorats befogenhet och att han behövde hjälp med att hitta nödvändig information och uppdatera den. A betonade vidare att det fortfarande förelåg betydande problem under år 2022 med handläggningen av frågor från medborgare. A hänvisade i detta avseende till de problem som redan hade identifierats i bedömningsrapporten för år 2021.

56 Sökanden kunde således identifiera de ”mer allmänna frågor” som A:s kommentar avsåg, för vilka hans arbetsinsats bedömdes vara otillfredsställande.

57 Av det ovan anförda följer även att sökanden inte kan klandra A för att inte ha gett närmare detaljer om problemen med hans sätt att handlägga frågor från medborgare. Såsom har påpekats i punkt 55 ovan hänvisade A till bedömningsrapporten för år 2021. Sökanden kände emellertid till nämnda rapport. Han kunde därför lätt identifiera de problem vid handläggningen av frågor från medborgare som hade konstaterats år 2021, vilka kvarstod år 2022, nämligen hans oförmåga att anpassa kommissionens svarsmall till frågor från medborgare och den extra arbetsbörda som detta medförde för hans kollegor. Eftersom A:s motivering därmed ingick i ett sammanhang som var känt för sökanden, var A inte skyldig att i detalj i den omtvistade bedömningsrapporten identifiera de problem som hade samband med sökandens handläggning av frågor från medborgare. A var inte heller, med hänsyn till att sökandens handläggning fortfarande var otillfredsställande, skyldig att precisera huruvida sökanden trots allt hade gjort framsteg sedan år 2021 (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 22 april 2021, rådet/PKK, C‑46/19 P, EU:C:2021:316, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

58 Konstaterandena i punkterna 56 och 57 ovan bekräftas för övrigt av överklagandet av den omtvistade bedömningsrapporten, i vilket sökanden, efter att ha citerat A:s kommentar, bland annat angav att han var beredd att förbättra sitt tillvägagångssätt för att säkerställa att hans generaldirektorat besvarade de frågor som rörde det på lämpligaste sätt med avseende både på stil och på innehåll.

59 Vad därutöver gäller argumentet att den omtvistade bedömningsrapporten nästan inte innehåller något exempel på de identifierade bristerna, bör det noteras att sökanden med detta argument har hävdat att vissa anmärkningar i nämnda rapport inte alls illustreras medan andra illustreras på ett otillräckligt sätt.

60 När det gäller argumentet att vissa kommentarer i den omtvistade bedömningsrapporten inte alls illustreras, ska följande påpekas.

61 För det första har sökanden felaktigt påstått att betygsättarens kommentar att hans kollegor regelbundet behövde kontrollera hans arbete inte åtföljs av några faktiska omständigheter. Härvid hänvisade betygsättaren nämligen till planeringen av en virtuell monter i samband med ett evenemang samt till framtagandet av en verktygslåda för besökare och grupper som önskade lära sig mer om en unionspolitik.

62 För det andra är det riktigt att betygsättarens kritik avseende sökandens semesterplanering inte åtföljs av några konkreta exempel. Denna kritik framfördes emellertid i ett sammanhang som den berörda personen kände till (se den rättspraxis som nämns i punkt 57 ovan), av vilket han kunde utläsa de faktiska omständigheter som låg till grund för kritiken. Av beslutet att avslå klagomålet framgår nämligen att e‑postmeddelanden utväxlades med sökanden den 15 november 2022 för att klargöra reglerna för att ta ut ledighet inom hans enhet. Även om innehållet i dessa e‑postmeddelanden inte återges i nämnda beslut, bekräftas förekomsten av denna e‑postväxling och, mer grundläggande, behovet av att påminna sökanden om reglerna för ledighet i de lägesrapporter som upprättats inom ramen för stödplanen. Sökanden har för övrigt medgett i sin replik att han har fått instruktioner från sina överordnade om semesterplanering.

63 Vad för det tredje gäller A:s bidrag avseende sökandens kompetens, kan A inte klandras för att inte ha underbyggt sin bedömning att sökanden inte har bidragit med idéer till teamets arbete. Ett relevant exempel återfinns i A:s bidrag avseende sökandens prestationsförmåga, nämligen att han inte har lämnat några förslag på hur vissa aspekter av besöken vid kommissionens besökscentrum kunde effektiviseras.

64 Dessutom har A:s kommentar, enligt vilken sökandens skriftliga kommunikationsstil var svårbegriplig, framförts i ett sammanhang som var känt för honom (se den rättspraxis som nämns i punkt 57 ovan). Det framgår nämligen av beslutet att avslå klagomålet att sökanden, i e‑postmeddelanden av den 10 mars och den 16 september 2022, vars förekomst inte har ifrågasatts, hade uppmanats att kontrollera grammatiken och stavningen i ett svarsutkast respektive att utförligt gå igenom ett annat svarsutkast.

65 För det fjärde, när det gäller A:s övriga kommentarer beträffande vilka sökanden även har hävdat att det inte har getts några konkreta exempel – det vill säga den kommentar som avser hans uppträdande i tjänsten och, inom ramen för bedömningen av hans prestationsförmåga, den som avser hans brist på självständighet – räcker det att påpeka att det under alla omständigheter inte var nödvändigt att underbygga dessa.

66 Det framgår nämligen av rättspraxis i punkt 39 ovan att i den mån bedömningen är tydligt individanpassad och inte opersonlig, är betygsättaren inte skyldig att i detalj ange skälen för sin bedömning genom att ange konkreta exempel som stöder dennes värdeomdömen. Med beaktande av sammanfattningen av den omtvistade bedömningsrapporten i punkterna 41–51 ovan och de bedömningar som gjorts i punkterna 53–64 ovan, är de villkor som uppställs i denna rättspraxis uppfyllda. Bedömningsrapporten är tillräckligt och utförligt motiverad. Vidare är bedömningen tydligt individanpassad och inte opersonlig. Närmare bestämt framhåller motiveringen på ett tydligt sätt de viktigaste uppgifterna i sökandens betygsatta arbetsinsats och ger en tillräckligt detaljerad helhetsbild. Dessutom gör motiveringen det möjligt att förstå de skäl som låg till grund för betygsättarens bedömning att sökandens prestation, prestationsförmåga, kompetens och uppförande i tjänsten var otillfredsställande. Slutligen bygger motiveringen på konkreta uppgifter, vilka illustreras med flera specifika och faktabaserade exempel.

67 Följaktligen kan sökanden inte heller vinna framgång med sitt argument att det saknas tillräckligt många exempel för att illustrera vissa av betygsättarens kommentarer, även om det i vissa kommentarer påpekas att den konstaterade bristen var återkommande.

68 Talan kan således inte vinna bifall på den andra grunden.

Den första grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar

69 Till stöd för sin första grund har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde uppenbart oriktiga bedömningar när den fann att sökandens arbetsinsats var otillfredsställande.

70 Kommissionen har bestritt sökandens argument.

71 Enligt rättspraxis innehåller bedömningsrapporter bedömningar som endast kan bli föremål för domstolsprövning med avseende på huruvida förfarandet har genomförts på korrekt sätt, huruvida de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga samt huruvida de personer som ska medverka vid upprättandet av dessa handlingar inte har gjort någon uppenbart oriktig bedömning eller begått maktmissbruk. Betygsättare har med andra ord ett synnerligen stort utrymme för skönsmässig bedömning när de bedömer det arbete som utförs av de personer som de har till uppgift att bedöma, och det ankommer inte på domstolen att pröva huruvida denna bedömning är välgrundad, då den innefattar komplicerade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan bli föremål för en objektiv kontroll, såvida det inte rör sig om ett uppenbart fel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2018, HJ/EMA, T‑579/16, ej publicerad, EU:T:2018:168, punkt 160 och där angiven rättspraxis).

72 För att en myndighet ska kunna anses ha gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som gör att ett beslut ska ogiltigförklaras måste följaktligen bevisningen, som det ankommer på sökanden att inge, vara sådan att myndighetens bedömningar förlorar sin trovärdighet (se dom av den 23 september 2020, VE/ESMA, T‑77/18 och T‑567/18, ej publicerad, EU:T:2020:420, punkt 91 och där angiven rättspraxis). Med andra ord kan talan inte bifallas på den grunden att det har skett en uppenbart oriktig bedömning om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses motiverad och sammanhängande. Följaktligen kan ett fel betecknas som uppenbart endast när det lätt kan urskiljas och utan svårighet går att upptäcka mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren har avsett att uppställa för myndighetens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2018, HJ/EMA, T‑579/16, ej publicerad, EU:T:2018:168, punkt 95).

73 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva LG:s argument till stöd för den första grunden.

74 Tribunalen påpekar inledningsvis att vissa av de argument som framförts avser stödplanens ändamålsenlighet, vilket innebär att de kommer att prövas inom ramen för den tredje grunden, som avser ett åsidosättande av artikel 5 i 2019 års interna bestämmelser. Vidare har de argument som rör motiveringen i den omtvistade bedömningsrapporten redan underkänts inom ramen för prövningen av den andra grunden, avseende bristande motivering. Följaktligen behandlas de inte inom ramen för denna grund.

75 Sökanden har inledningsvis bestritt betygsättarens bedömning av hans arbetsinsats.

76 För det första framgår det i detta hänseende visserligen av den omtvistade bedömningsrapporten att sökanden godtog stödplanen och rättade sig efter denna genom att månadsvis lämna in en rapport om sitt arbete och de framsteg – som angavs i nämnda plan – han hade gjort. I motsats till vad sökanden har gjort gällande innebar betygsättarens konstaterande att han följde stödplanen dock inte att betygsättaren erkände att hans arbetsinsats hade förbättrats. Således bygger argumentet – som i huvudsak går ut på att betygsättarens erkännande av sökandens framsteg står i strid med den negativa helhetsbedömningen i den omtvistade bedömningsrapporten – på ett felaktigt antagande och kan därför inte godtas.

77 För det andra har sökanden felaktigt hävdat att han i den omtvistade bedömningsrapporten klandras för att ha agerat försiktigt genom att med sina överordnade kontrollera huruvida de frågor som ställdes till Europa Direkts kontaktcentrum omfattades av generaldirektoratets befogenhet. Även om betygsättaren nämnde att sökanden hade agerat försiktigt vid handläggningen av dessa frågor, framförde hon dock ingen negativ kritik i detta avseende. Däremot påpekade betygsättaren i detta sammanhang de svårigheter som sökanden stötte på för att avgöra vilka frågor som omfattades av generaldirektoratets befogenhet. Sökandens påstående att han endast hyste tvivel beträffande fyra av de 1 963 frågor som han påstås ha handlagt år 2022 är inte på något sätt underbyggt, varför det inte kan godtas.

78 För det tredje, även om sökandens skriftliga och muntliga kommunikation på engelska inte hade kritiserats under 17 år, så innehöll bedömningsrapporten för år 2021 redan anmärkningar i detta avseende. Med hänsyn till de konkreta exempel i beslutet att avslå det klagomål som anges i punkt 64 ovan kan denna omständighet inte användas för att betygsättarens negativa bedömning av sökandens kommunikationsstil ska förlora sin trovärdighet. På samma sätt garanterar den omständigheten att sökanden deltog i en utbildning om klarspråk på engelska år 2022 inte att hans ansträngningar ledde till förbättringar och inte heller att denna bedömning förlorar sin trovärdighet.

79 För det fjärde, i den del sökanden anser att han inte kan klandras för att av effektivitetsskäl ändra de PowerPoint-presentationer som finns tillgängliga på intranätet, räcker det att påpeka att betygsättaren inte har framfört någon negativ kritik mot detta tillvägagångssätt, utan nyanserar sökandens uttalanden, som i sin självbedömning angav att han hade tagit fram många PowerPoint-presentationer.

80 För det femte förhåller det sig på samma sätt med betygsättarens konstaterande att sökanden inte arbetat med kommissionens arbetsprogram eller med den årliga verksamhetsrapporten för år 2022 och att han endast bidrog till dem genom att lämna kvantitativa och faktiska uppgifter. Detta konstaterande utgör nämligen inte heller någon negativ kritik, utan syftar även till att nyansera sökandens självbedömning, i vilken han ansåg sig ha arbetat med dessa handlingar.

81 För det sjätte, även om det är riktigt att det av den omtvistade bedömningsrapporten framgår att sökanden har följt vissa av de interna disciplinreglerna, så kan han emellertid inte hävda att han har iakttagit samtliga dessa regler, eftersom betygsättaren, utan att på något sätt motsäga sig själv, noterar att sökanden regelmässigt hade påmints om de interna reglerna rörande ledighet. På denna punkt kan kommissionen inte klandras för att inte ha visat att sökanden var den enda person som var föremål för dessa påminnelser. Det föreskrivs uttryckligen i artikel 5 i de allmänna genomförandebestämmelserna att den individuella kvalitativa bedömningen inte får innehålla jämförelser med andra tjänstemäns arbetsinsats. Den omständigheten att sökandens kollegor också har åsidosatt de interna reglerna om ledighet innebär inte desto mindre att hans uppträdande kan kritiseras.

82 För det sjunde gör de omständigheter som sökanden har åberopat slutligen inte det möjligt att ifrågasätta trovärdigheten i de exempel som betygsättaren har angett och som på ett tillräckligt sätt illustrerar behovet av att kontrollera sökandens fullgörande av de uppdrag som han anförtroddes med samt att han regelbundet fick stöd från sina kollegor.

83 Vad gäller sökandens brister vid framtagandet av en ”verktygslåda” för besökare och grupper vittnar e‑postmeddelandet av den 15 december 2022 – som var riktat till honom och som nämndes i beslutet att avslå klagomålet – emellertid om motsatsen. Det framgår nämligen av detta e‑postmeddelande att det planerades att tillhandahålla verktyg för att säkerställa enhetligheten i den information som förmedlades till besökarna och att sökanden i detta sammanhang bland annat hade uppmanats att samla in idéer för att förbättra presentationerna för besöksgrupper och underlätta samordningen inom generaldirektoratet.

84 Vad vidare gäller sökandens brister i samband med planeringen av en virtuell monter vid ett evenemang, kan den omständigheten att betygsättaren påstås inte ha varit fysiskt närvarande vid detta evenemang inte medföra att hennes bedömning förlorar sin trovärdighet. I egenskap av samordnare för detta evenemang kunde hon nämligen direkt bedöma huruvida sökanden var inblandad under förberedelserna av evenemanget och få information om hans uppträdande under evenemanget. Det finns inte heller någon anledning att hänvisa till handlingar som upprättats av tredje man för att underbygga en bedömning. Tillsättningsmyndigheten kan således inte klandras för att i beslutet att avslå klagomålet ha hänvisat till ett e‑postmeddelande från betygsättaren, i vilket hon redogjorde för sökandens uppträdande vid detta evenemang, för att stödja sin bedömning. Slutligen räcker den intervju som sökanden gav till ett medium vid detta evenemang, som finns tillgängligt på YouTube, inte i sig för att visa att han på ett tillfredsställande sätt deltog i monterplaneringen.

85 Sökanden kan inte vinna framgång med sitt argument att det faktum att andra kollegor deltog i planeringen av den virtuella montern eller att han fick stöd av sina kollegor inte kan kritiseras. Genom att konstatera att andra kollegor deltog i planeringen av den virtuella montern avsåg betygsättaren inledningsvis att nyansera sökandens uttalanden i sin självbedömning om att han hade haft en drivande roll i monterns framgång, utan att för den skull framföra någon kritik i detta avseende. Vidare är det inte i första hand den omständigheten att sökandens kollegor var tvungna att ge honom stöd som läggs den berörda personen till last, utan snarare att detta stöd var regelbundet och de konsekvenser detta fick för hans kollegor, vilka då tvingades ta på sig en del av hans arbetsbörda.

86 Avslutningsvis kan betygsättaren, såsom redan har angetts i punkt 81 ovan, inte klandras för att inte ha visat att sökanden stod under större kontroll än sina kollegor. Artikel 5 i de allmänna genomförandebestämmelserna förbjuder nämligen en sådan jämförande bedömning. Den omständigheten att sökandens kollegor har kontrollerats på samma sätt medför inte heller att hans arbetsinsats blir mindre otillfredsställande.

87 Sökanden har därefter bestritt A:s bidrag till den omtvistade bedömningsrapporten för perioden 1 januari–15 oktober 2022, särskilt i den del detta bidrag avser hans prestationsförmåga och kompetens. Av följande skäl kan denna kritik inte heller godtas.

88 För det första, när det gäller sökandens prestationsförmåga har han påpekat att även om A i sitt bidrag inte klandrar den berörda personen för att ha agerat försiktigt i samband med identifieringen av de frågor som hörde till hans generaldirektorat, har A däremot påpekat att sökanden, trots denna försiktighet, regelbundet hade gjort misstag vid utförandet av denna uppgift. Såsom redan har påpekats i punkt 77 ovan är sökandens påstående att han endast hyste tvivel beträffande fyra av de 1 963 frågor som han påstås ha hanterat år 2022 inte på något sätt underbyggt, varför det inte kan godtas.

89 Sökanden har inte heller åberopat några omständigheter som kan göra A:s påstående osannolikt, nämligen att sökanden inte hade funderat på hur man kunde effektivisera besöken vad gäller kommunikation och insamling av deltagarnas synpunkter, trots att han hade uppmanats att göra det. Även om sökanden har hävdat att han hade upprättat en lista över aktörer som var villiga att delta i besöken och att han inte fick någon återkoppling från sina överordnade om denna lista, så har han varken lagt fram denna lista eller något annat underlag till stöd för sitt påstående.

90 För det andra, när det gäller sökandens kompetens och, närmare bestämt, A:s negativa kritik mot hans kommunikationsstil, har sökanden återigen hävdat att hans kommunikationsstil inte hade kritiserats förrän år 2021, det vill säga ingen kritik under 17 år. Tribunalen kan inte godta detta argument av samma skäl som de som anges i punkt 78 ovan.

91 Därutöver förefaller sökanden anse att de positiva aspekter som framgår av den omtvistade bedömningsrapporten – det vill säga det faktum att han hade godtagit stödplanen, hans försiktighet vid utförandet av sina arbetsuppgifter, hans strävan efter effektivitet genom att ändra redan tillgängliga PowerPoint-presentationer, hans iakttagande av vissa interna disciplinregler, hans deltagande (på frivillig basis) i en kommitté eller hans tillfredsställande hantering av rutinmässiga och påstått viktiga processer – är oförenliga med den bedömning som visar att hans arbetsinsats har varit otillfredsställande. Man måste dock konstatera att, med hänsyn till de negativa kommentarerna i nämnda rapport (se punkterna 41–51 ovan), dessa omständigheter inte i sig kan föranleda tribunalen att dra slutsatsen att det föreligger en uppenbart oriktig bedömning som kan tillskrivas betygsättaren eller A.

92 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 5 i 2019 års interna bestämmelser

93 Sökanden har hävdat att hans överordnade inte har genomfört stödplanen på ett korrekt sätt, vilket har påverkat hans bedömning för år 2022. Sökanden har bland annat kritiserat den tid han hade för att genomföra nämnda plan, planens innehåll och den omständigheten att planen inte fortsatte under år 2023. Genom att inte genomföra stödplanen på ett korrekt sätt har sökandens överordnade även åsidosatt sin omsorgsplikt.

94 Kommissionen har bestritt sökandens argument.

95 Artikel 5 i 2019 års interna bestämmelser, som genomför omsorgsplikten (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 1 oktober 2025, EP/parlamentet, T‑370/24, ej publicerad, EU:T:2025:934, punkt 40), lyder:

”1. Om en årsrapport, som upprättats i enlighet med artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och som har blivit slutgiltig, för första gången innehåller en slutsats om att arbetsinsatsen inte har varit tillfredsställande, ska betygsättaren, efter ett föregående samtal med tjänstemannen, skriftligen utarbeta ett förslag till stödplan inom en månad från den dag då årsrapporten blev slutgiltig. … Förslaget till stödplanen meddelas tjänstemannen, som har fem arbetsdagar på sig att inkomma med eventuella synpunkter. Senast 15 arbetsdagar efter utgången av denna tidsfrist ska betygsättaren upprätta stödplanen, som träder i kraft så snart tjänstemannen har underrättats om planen.

2. I detta beslut avses med ”stödplan” ett verktyg för att hantera prestationsförmåga, kompetens och uppförande i tjänsten, vars syfte är att förbättra en tjänstemans arbetsinsats. I enlighet med genomförandebestämmelserna i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna genomförs denna stödplan efter en årsrapport – vilken har upprättats med stöd av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och har blivit slutgiltig – som visar på en otillfredsställande prestationsnivå. I stödplanen fastställs följande:

a) särskilda yrkesmål,

b) den tidsplan och de medel som står till tjänstemannens förfogande för att uppnå dessa mål,

c) tydliga och mätbara kriterier för framgång, och

b) stödgivarens roll, om en stödgivare har utsetts.

I förekommande fall kan dessa mål innefatta förberedelser inför förflyttning till en annan tjänst. Stödplanen avser även möten mellan betygsättaren och den berörda tjänstemannen för att mäta de framsteg som gjorts i förhållande till de fastställda målen.

…

5. Stödplanen upphör att gälla så snart tjänstemannen har underrättats om den årsrapport som upprättats i enlighet med artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och som har blivit slutgiltig, och där det anges att prestationsnivån är tillfredsställande.

6. När stödplanen har upprättats för referensperioden eller för en del av den ska betygsättaren, vid upprättandet av nästa årsrapport eller vid utarbetandet av ett bidrag till rapporten, lämna sin bedömning av de ansträngningar som tjänstemannen har gjort för att uppnå de mål som fastställts i stödplanen. Denna bedömning ska underbyggas med faktiska omständigheter om den leder till slutsatsen att prestationsnivån inte är tillfredsställande.”

96 Tribunalen påpekar för det första att argumentet att stödplanen inte förlängdes år 2023 är verkningslöst. Även om den antas vara styrkt, avser den omständigheten att denna plan inte förlängdes år 2023 sökandens arbetsinsats under år 2023. Den saknar således betydelse för den omtvistade bedömningsrapportens lagenlighet, vilken avser sökandens arbetsinsats under år 2022.

97 För det andra framgår det av artikel 5 i 2019 års interna bestämmelser att den institution som upprättar en stödplan är skyldig att ge den berörda tjänstemannen den tid som krävs för att denne ska kunna visa på en förbättring av sin arbetsinsats och på så sätt säkerställa att planen får sin ändamålsenliga verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2024, VO/kommissionen, T‑160/23, ej publicerad, EU:T:2024:791, punkt 65).

98 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden hade ungefär två och en halv månad på sig för att genomföra stödplanen innan slutet av år 2022. Sökandens argument gör det inte möjligt att fastställa att denna tidsperiod var otillräcklig för att han skulle kunna dra nytta av denna plan.

99 Sökanden har inte hävdat att han hade underrättats om förslaget till stödplanen och stödplanen efter utgången av de tidsfrister som fastställs i artikel 5.1 i 2019 års interna bestämmelser (se punkt 95 ovan). Det framgår i övrigt av handlingarna i målet att dessa tidsfrister har iakttagits.

100 Den tid som förflöt mellan början av stödplanens genomförande och slutet av bedömningsperioden – ungefär två och en halv månad – var tillräckligt lång för att säkerställa att stödplanen fick sin ändamålsenliga verkan inom ramen för bedömningsförfarandet för år 2022. Med hänsyn till arten av sökandens brister kunde sökanden nämligen inom en sådan tidsfrist förbättra sin arbetsinsats inför bedömningsförfarandet.

101 För det tredje och i motsats till vad sökanden har hävdat kan den omständigheten att hans prestationer ansågs vara otillfredsställande i den omtvistade bedömningsrapporten trots genomförandet av stödplanen inte i sig betyda att nämnda plan var otillräcklig och således oförenlig med artikel 5 i 2019 års interna bestämmelser.

102 För det fjärde kan argumentet att stödplanen medförde en onödig extra arbetsbörda för sökanden, eftersom han var tvungen att upprätta veckorapporter – angående ett påstått stort antal frågor – för vilka han inte fick någon återkoppling från sina överordnade, inte heller visa att nämnda plan var ineffektiv.

103 Sökanden har inte visat att de handlingar som han var skyldig att upprätta veckovis – nämligen en rapport om hans aktiviteter under den senaste veckan och en planering av hans aktiviteter för den kommande veckan – kunde medföra en orimlig belastning för honom. Vidare syftade dessa handlingar till att ge sökandens överordnade en kontinuerlig överblick över hans aktiviteter och krävde därför inte någon reaktion från deras sida. Slutligen följde hans överordnade upp genomförandet av stödplanen. Det är nämligen ostridigt mellan parterna att kommissionen översände tre månatliga lägesrapporter till sökanden, nämligen den 20 oktober, den 15 november och den 13 december 2022. I lägesrapporterna av den 20 oktober och den 15 november 2022 nämns för övrigt uttryckligen de veckorapporter som sökanden hade upprättat. Det framgår dessutom av dessa lägesrapporter att det i vart fall anordnades två uppföljningsmöten, vid vilka sökanden närvarade.

104 För det femte saknar det argument som går ut på att stödplanen inte innehöll någon av de uppgifter som krävs enligt artikel 5.2 i 2019 års interna bestämmelser (se punkt 95 ovan) stöd i de faktiska omständigheterna.

105 I detta avseende fastställdes i stödplanen särskilda yrkesmål i fråga om effektivitet, kompetens och uppförande. Sökanden uppmanades till exempel att medverka i tre kommunikationsprojekt som leddes av det berörda teamet, att se till att hans presentationer och svar på frågor från medborgare om en unionspolitik höll hög kvalitet, att förbättra sina it-kunskaper, att förbättra sina skriftliga och muntliga färdigheter på engelska eller att vara tillgänglig under arbetstid.

106 Vidare angavs i stödplanen både tidsplanen och de medel som stod till sökandens förfogande för att uppfylla de särskilda yrkesmål som fastställts däri. Sökanden hade nämligen fram till december 2022 för att uppnå dessa mål. Vad gäller verktygen erbjöds sökanden bland annat regelbundna uppföljningar och utbildningar.

107 Därutöver angavs framgångskriterier i stödplanen, såsom hanteringen av och kvaliteten på svaren till medborgare inom tidsfristerna, effektiv och självständig användning av it-verktygen, efterlevnad av förfarandena och närvaron på kontoret. I avsaknad av argument som talar emot dem finns det inget som tyder på att dessa framgångskriterier inte var tydliga eller mätbara, i den mening som avses i artikel 5.2 c i 2019 års interna bestämmelser. Härav följer att sökandens argument som bygger på att det saknades tydliga och mätbara framgångskriterier i stödplanen – det vill säga argumentet att planen var godtycklig och att rätten till god förvaltning och till rättvisa arbetsvillkor har åsidosatts – följaktligen inte kan godtas.

108 Avslutningsvis preciserades stödgivarens roll i stödplanen. Det föreskrevs nämligen att stödgivaren hade till uppgift att ge sökanden råd, planera informella möten och undersöka eventuella svårigheter och möjligheter. På sökandens begäran skulle stödgivaren dessutom ge vägledning om förflyttning.

109 För det sjätte och slutligen, när det gäller argumentet att den omtvistade bedömningsrapporten inte innehåller någon bedömning av sökandens ansträngningar för att uppnå de mål som anges i stödplanen och inte stöds av faktiska omständigheter, påpekar tribunalen följande.

110 I enlighet med artikel 5.6 i 2019 års interna bestämmelser (se punkt 95 ovan) var betygsättaren, eftersom stödplanen avsåg en del av år 2022, skyldig att vid upprättandet av den omtvistade bedömningsrapporten göra en bedömning av sökandens ansträngningar för att uppnå de mål som angavs i nämnda plan. Eftersom denna bedömning dessutom ledde till slutsatsen att sökandens arbetsinsats var otillfredsställande, borde den ha underbyggts med faktiska omständigheter.

111 I förevarande fall omfattar den omtvistade bedömningsrapporten uttryckligen eller underförstått samtliga de mål som fastställts i stödplanen.

112 Betygsättaren konstaterade uttryckligen att vissa av de mål som angavs i stödplanen inte hade uppfyllts. Till exempel ansåg hon att målet att förbättra sökandens kommunikationsstil inte hade uppnåtts.

113 Dessutom drog betygsättaren, utan att uttryckligen nämna de övriga målen i stödplanen, slutsatsen att den arbetsinsats som var nära kopplad till dessa mål inte var tillfredsställande, och ansåg således givetvis att sökandens ansträngningar för att uppnå dessa mål var otillräckliga. Även om ett av syftena med stödplanen var att sökanden skulle bidra till kommunikationsgruppens olika åtgärder, har betygsättaren exempelvis pekat på sökandens brister i detta avseende, när det gällde både planeringen av en virtuell monter eller framtagandet av en verktygslåda. Detsamma gäller syftet med stödplanen, nämligen att sökanden skulle se till att svaren på frågor från medborgare skulle hålla hög kvalitet, eftersom betygsättaren konstaterade att sökandens överordnade behövde kontrollera och korrigera hans svar.

114 När det gäller argumentet att den omtvistade bedömningsrapporten inte stöds av faktiska omständigheter trots att den innehåller negativa omdömen, räcker det att påpeka att detta argument redan har underkänts inom ramen för prövningen av den andra grunden.

115 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

Den fjärde grunden, såsom den har rättats i repliken: Åsidosättande av artikel 4 i de allmänna genomförandebestämmelserna

116 Med hänsyn till de rättelser som sökanden har gjort i sin replik ska hans argument förstås så, att artikel 4 i de allmänna genomförandebestämmelserna har åsidosatts, eftersom A var såväl betygsättaren för perioden 1 januari–15 oktober 2022 som kontrasignerande tjänsteman för den omtvistade bedömningsrapporten. Sökanden har även i sin replik hävdat att inget beslut om delegering av godkännandebefogenhet har fattats till förmån för A.

117 Kommissionen anser att sökandens argument inte kan tas upp till prövning, eftersom det inte har framförts i klagomålet och, under alla omständigheter, är ogrundat.

118 Tribunalen erinrar om att det av artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna framgår att en tjänstemans talan till unionsdomstolen i princip endast kan tas upp till prövning om tjänstemannen dessförinnan har anfört ett klagomål till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

119 Ingivandet av ett klagomål framstår emellertid inte som en nödvändig förutsättning för att talan ska kunna väckas mot en bedömningsrapport, vilken ger uttryck för bedömarnas fritt formulerade uppfattning och inte tillsättningsmyndighetens bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 1980, Grassi/rådet, 6/79 och 97/79, EU:C:1980:178, punkt 15, och dom av den 4 juli 2024, EUIPO/KD, C‑5/23 P, EU:C:2024:575, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

120 När en berörd person med avseende på en bedömningsrapport, i stället för att väcka talan direkt vid unionsdomstolen, åberopar tjänsteföreskrifternas bestämmelser för att, genom ett administrativt klagomål, vända sig till tillsättningsmyndigheten, beror frågan huruvida den talan som väckts senare kan tas upp till prövning emellertid på om den berörda personen har iakttagit samtliga formella krav som är förenade med ett föregående klagomål (dom av den 16 juli 1992, Della Pietra/kommissionen, T‑1/91, EU:T:1992:91, punkt 24, se även, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 11, och dom av den 3 december 2015, Cuallado Martorell/kommissionen, T‑506/12 P, EU:T:2015:931, punkt 62).

121 Till dessa formella krav hör principen att syftet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna är att möjliggöra och främja en uppgörelse i godo av tvister mellan tjänstemän och myndigheten. För att uppfylla detta krav är det viktigt att myndigheten har möjlighet att med tillräcklig noggrannhet ta del av den berörda personens invändningar mot det angripna beslutet (dom av den 16 juli 1992, Della Pietra/kommissionen, T‑1/91, EU:T:1992:91, punkt 24, se även, analogt, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 12).

122 Följaktligen kan den tjänsteman som har valt att först lämna in ett klagomål, efter det att tidsfristen för att väcka talan direkt vid tribunalen har löpt ut, endast framställa yrkanden med samma föremål som dem som framställts i klagomålet och endast åberopa grunder som vilar på samma sakförhållande som dem som åberopats i klagomålet. Dessa invändningar kan vid unionsdomstolen utvecklas genom att grunder åberopas och argument framförs, vilka inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, under förutsättning att de har ett nära samband med detta (dom av den 16 juli 1992, Della Pietra/kommissionen, T‑1/91, EU:T:1992:91, punkt 24, se även, analogt, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 13).

123 Tribunalen erinrar även om att eftersom det administrativa förfarandet är informellt och de berörda personerna vanligtvis i detta skede agerar utan hjälp av advokat, så ska myndigheten därför inte tolka klagomålen restriktivt, utan i stället utreda dem förutsättningslöst. Syftet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna är nämligen inte att på ett strikt och definitivt sätt vara bindande vid ett eventuellt domstolsförfarande, under förutsättning att domstolsförfarandet inte ändrar vare sig grunden eller föremålet för klagomålet (dom av den 25 oktober 2013, kommissionen/Moschonaki, T‑476/11 P, EU:T:2013:557, punkt 76).

124 Slutligen kan grunder avseende tvingande rätt, som undantag från regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och ansökan, åberopas för första gången inför unionsdomstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2021, AH/Eurofound, T‑630/19, ej publicerad, EU:T:2021:538, punkterna 41 och 45), och detta i vilket skede av förfarandet som helst (se dom av den 11 juli 2019, Pshonka/rådet, T‑285/18, ej publicerad, EU:T:2019:512, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

125 För det första, om det antas att sökanden avser att kritisera avsaknaden av delegering av godkännandebefogenhet till A, räcker det att konstatera att detta argument, som framfördes för första gången vid tribunalen i samband med repliken, inte kan godtas i sak, oberoende av huruvida det kan tas upp till prövning.

126 Vad gäller de aktörer som deltar i bedömningsförfarandet när det i bedömningsrapporten konstateras att den betygsatta tjänstemannens arbetsinsats är otillfredsställande, och med hänsyn till de bestämmelser som är tillämpliga i förevarande fall, föreskrivs det i artikel 3.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna att en betygsättare, i ett inledande skede, ska medverka. Betygsättaren är den betygsatta tjänstemannens närmaste överordnade och, i förevarande fall, tjänstemannens enhetschef den 1 december under referensperioden.

127 Som nästa steg föreskrivs i artikel 4.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna att en kontrasignerande tjänsteman ska medverka när den betygsatta tjänstemannens arbetsinsats är otillfredsställande. Enligt andra stycket i denna bestämmelse, jämförd med artikel 3.2 första stycket i de allmänna genomförandebestämmelserna, ska uppgiften som kontrasignerande tjänsteman utföras av betygsättarens närmaste överordnade vid tidpunkten för dennes första medverkan i bedömningsförfarandet.

128 Som tredje steg anges i artikel 4.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna, för det fall att den betygsatta tjänstemannen har bestridit bedömningsrapporten på ett motiverat sätt, att en överprövande bedömare ska medverka. Han eller hon är den generaldirektör som utför denna uppgift vid sin första medverkan i bedömningsförfarandet. Enligt artikel 7.3 andra stycket i de allmänna genomförandebestämmelserna ska den överprövande bedömaren samråda med generaldirektoratet med ansvar för personalfrågor innan han eller hon fattar sitt beslut. Nämnda generaldirektorat kan i sin tur samråda med bedömningskommittén.

129 Slutligen föreskrivs i artikel 2 ii i bilaga I till de allmänna genomförandebestämmelserna, som reglerar vissa särskilda fall, att om en tjänsteman under referensperioden, men inte mindre än fyra månader efter den period som omfattas av den föregående rapporten eller av det föregående bidrag som ingår i rapporten, lämnar en tjänst i samband med vilken han eller hon har betygsatt en tjänsteman, ska han eller hon utarbeta ett bidrag om tjänstemannens prestation. Detta bidrag ska ingå i bedömningsrapporten.

130 Såsom framgår av punkt 127 ovan härledde A således sin befogenhet som kontrasignerande tjänsteman från artikel 4.2 i de allmänna genomförandebestämmelserna, eftersom han vid den relevanta tidpunkten var B:s närmaste överordnade, som tjänstgjorde som betygsättare, vilket sökanden för övrigt inte har bestritt.

131 För det andra, vad gäller argumentet om ett åsidosättande av artikel 4.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna på grund av A:s dubbla roll, det vill säga rollen som upphovsman till ett bidrag i den omtvistade bedömningsrapporten för perioden 1 januari–15 oktober 2022 och rollen som kontrasignerande tjänsteman av den omtvistade bedömningsrapporten, framfördes detta argument också för första gången vid tribunalen.

132 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 119–124 ska det påpekas att klagomålet inte innehåller någon anmärkning om ett åsidosättande av artikel 4 i de allmänna genomförandebestämmelserna, trots att de påstådda omständigheterna redan vid tidpunkten för klagomålet var kända för sökanden. A:s dubbla roll har inte heller kritiserats i klagomålet.

133 Argumentet att artikel 4.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna har åsidosatts på grund av A:s dubbla roll har följaktligen inte något nära samband med någon av de invändningar som framställts i klagomålet, vilket strider mot regeln om överensstämmelse.

134 Vidare kan argumentet att artikel 4 i de allmänna genomförandebestämmelserna har åsidosatts på grund av A:s dubbla roll i bedömningsförfarandet, vilket skulle kunna ge upphov till frågan om iakttagandet av kravet på objektiv opartiskhet, inte anses utgöra tvingande rätt.

135 Under dessa omständigheter finner tribunalen att den fjärde grunden, i den del den avser ett åsidosättande av artikel 4 i de allmänna genomförandebestämmelserna, inte kan tas upp till prövning på grund av att regeln om överensstämmelse inte har iakttagits.

136 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden, eftersom den i vissa delar är ogrundad och i övriga delar inte kan tas upp till prövning.

De skadeståndsyrkanden som framställts i ansökan

137 Till stöd för sina skadeståndsyrkanden, såsom de framställts i ansökan, har sökanden gjort gällande att han har lidit ekonomisk och ideell skada. De ogiltiga bedömningar som han varit föremål för påverkade hans karriärutveckling och försatte honom i en situation av förvirring samt skadade hans anseende.

138 Kommissionen har bestritt dessa argument.

139 Enligt fast rättspraxis ska yrkanden om ersättning för ekonomisk eller ideell skada ogillas när de har ett nära samband med de yrkanden om ogiltigförklaring som redan har avvisats eller ogillats (se dom av den 5 juli 2023, SE/kommissionen, T‑223/21, EU:T:2023:375, punkt 185 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2001, Connolly/kommissionen, C‑274/99 P, EU:C:2001:127, punkt 129).

140 I förevarande fall har skadeståndsyrkandena ett nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring av den omtvistade bedömningsrapporten. De materiella och ideella skador som sökanden har begärt ersättning för har nämligen sitt ursprung i de rättsstridigheter som denna rapport är behäftad med.

141 Eftersom yrkandet om ogiltigförklaring av den omtvistade bedömningsrapporten har ogillats, ska även de skadeståndsyrkanden som framställts i ansökan ogillas.

142 Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

143 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

144 Eftersom sökanden har tappat målet ska han förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för kommissionen, i enlighet med kommissionens yrkanden.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen, som sammanträder med fem domare)

följande:

1) Talan ogillas.

2) GI ska bära sina rättegångskostnader.

Kowalik-BańczykReineda Silva Passos
CassagnabèrePavelin

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 november 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.