Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑30/25 EESK m.fl.
I. Inledning
1. Förevarande begäran om förhandsavgörande gäller tolkningen av artikel 10 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier (nedan kallat protokollet om immunitet och privilegier) inom ramen för en brottsutredning mot en ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommitté (EESK).
2. Tvisten i det nationella målet gäller hävandet av immunitet för FR, en ledamot av EESK, som, inom ramen för en brottsutredning utförd av en belgisk domstol, står åtalad i det nationella målet. Den nationella myndigheten hade redan av EESK utverkat ett första hävande av immuniteten för FR för samma gärningar, innan denne hade fått förnyat mandat för den nya mandatperioden.
3. Förevarande mål ger domstolen tillfälle att för första gången uttala sig om tolkningen av artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier i syfte att fastställa vilken ordning för immunitet som en ledamot av EESK omfattas av.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
4. I artikel 300 FEUF föreskrivs följande:
”1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska bistås av en ekonomisk och social kommitté och en regionkommitté, vilka ska ha rådgivande funktioner.
2. Ekonomiska och sociala kommittén ska bestå av företrädare för organisationer för arbetsgivare, löntagare och andra företrädare för det civila samhället, särskilt inom socioekonomiska, medborgerliga områden och fackområden samt kulturella områden.
…
4. Ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs ledamöter ska inte bindas av några instruktioner. De ska i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.
…”
5. I enlighet med vad som anges i artikel 303 andra stycket FEUF ska EESK ”anta sin egen arbetsordning”.
6. Artikel 343 FEUF har följande lydelse:
”Unionen ska, på de villkor som anges i [protokollet om immunitet och privilegier] inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den ska kunna fullgöra sin uppgift. …”
2. Protokollet om immunitet och privilegier
7. I artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier anges följande:
”Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter ska i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader.
Denna artikel ska även vara tillämplig på ledamöter av unionens rådgivande organ.”
8. I artikel 11 i det protokollet föreskrivs följande:
”Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet ska tjänstemän och övriga anställda i unionen
a) åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i de fördrag som dels behandlar reglerna för tjänstemännens och de anställdas ansvar gentemot unionen, och dels Europeiska unionens domstols behörighet att döma i tvister mellan unionen och dess tjänstemän och övriga anställda; de ska åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,
…”
9. I artikel 17 i protokollet föreskrivs följande:
”Privilegier, immunitet och lättnader ska endast beviljas unionens tjänstemän och övriga anställda om det ligger i unionens intresse.
Var och en av unionens institutioner ska upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en annan anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot unionens intresse.”
3. Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen
10. I artikel 1b i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen anges följande:
”Om inte annat anges i dessa tjänsteföreskrifter skall … Europeiska ekonomiska och sociala kommittén … vid tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter likställas med unionsinstitutioner.”
11. I artikel 12a.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Tjänstemän får inte ägna sig åt någon form av mobbning eller sexuella trakasserier.”
12. I artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Unionen skall bistå sina tjänstemän, särskilt vid rättsliga förfaranden mot någon som uttalat hotelser, förolämpningar eller varit upphov till ärekränkande handlingar eller yttranden, eller angrepp på person eller egendom som tjänstemannen eller medlemmarna av hans familj utsätts för på grund av hans ställning eller uppgifter.”
B. Internationell rätt
13. I artikel 31.1 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (nedan kallad Wienkonventionen) anges följande:
”Diplomatisk företrädare skall åtnjuta immunitet i den mottagande staten …”.
14. I konventionens artikel 32.1 stadgas följande:
”Den sändande staten äger häva den immunitet i vad avser lagföring, som tillkommer diplomatisk företrädare samt den som åtnjuter diplomatisk immunitet enligt artikel 37.”
III. Tvisten i det nationella målet och tolkningsfrågan
15. FR har varit ledamot av EESK sedan den 1 mars 2004. I denna egenskap har han åtnjutit immunitet grundad på artikel 343 FEUF och artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier.
16. Den 6 december 2018 inledde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning riktad mot FR angående påståenden om straffbara gärningar gentemot en ledamot av EESK och personal inom grupp I vid sekretariatet.
17. Den 10 januari 2020 översände Olaf sin rapport till åklagarmyndigheten (Belgien).
18. Till följd av Olafs utredning entledigade EESK den 10 juni 2020 den tilltalade i det nationella målet från dennes uppdrag och anmodade honom att dra tillbaka sin kandidatur till posten som direktör för EESK, vilket han gjorde.
19. Auditeur du travail (Arbetsinspektionen, Belgien) begärde den 4 juni 2020 att EESK skulle häva immuniteten för FR, vilket beviljades genom beslut av plenarförsamlingen den 15 juli 2020.
20. Emellertid hade en ny mandatperiod inletts och FR hade utsetts till ledamot av EESK med nytt mandat för perioden från den 21 september 2020 till den 20 september 2025.
21. Den 20 mars 2024 väckte auditeur talan mot FR vid den hänskjutande domstolen för de våldshandlingar och den mobbning på arbetsplatsen som denne utsatt AN, FU, KH, GQ och ZT för. Dessa personer är liksom EESK civilrättsliga parter i målet. Gärningarna skulle ha begåtts under tiden 1 januari 2011 till och med den 31 juli 2020.
22. Vid den hänskjutande domstolen har FR gjort gällande att auditeur du travail till följd av hans förnyade mandat som ledamot av EESK inom en ny mandatperiod borde ha begärt och erhållit ett nytt hävande av immuniteten innan talan väcktes samt att brottmålsförfarandet i avsaknad härav enligt nationell rätt inte fick inledas.
23. För att stärka sin ställning har den tilltalade i det nationella målet gjort gällande att artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier, jämförd med domen av den du 19 december 2019, Junqueras Vies, som gällde tillämpningsområdet för den immunitet som beviljas ledamöterna av Europaparlamentet, är analogt tillämplig.
24. Den hänskjutande domstolen anger dock att förevarande mål skiljer sig från det som avgjordes genom den domen eftersom den tilltalade i det nationella målet inte är ledamot av Europaparlamentet, den kategori som avses i artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier, utan företrädare för en medlemsstat med mandat som är föremål för artikel 10 i protokollet.
25. Mot bakgrund härav beslutade Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
”För att unionens institutioner och deras medlemmar ska kunna utföra sina uppdrag och mandat självständigt, utan tvång eller otillbörlig press, krävs det enligt artikel 10 i [protokollet om immunitet och privilegier] att den immunitet som en representant för en av de medlemsstater som deltar i unionens institutioners arbete tillerkänns ska upphävas innan åtal kan väckas vid en brottmålsdomstol. Ska en ny begäran om upphävande av immuniteten lämnas in till den berörda unionsinstitutionen när den tilltalade, efter det första upphävandet av immuniteten och under utredningen, men innan domstolsförfarandet inleddes, har fått nytt mandat inom samma EU-institution, för en ny mandatperiod?”
26. Skriftliga yttranden har ingetts av målsägandena i det nationella målet, nämligen AN, FU, KH, GQ och ZT liksom av auditeur de travail (Arbetsinspektionen, Belgien) samt EESK, den tilltalade i det nationella målet, den belgiska regeringen och Europeiska kommissionen. Domstolen har beslutat att i enlighet med artikel 76.2 i rättegångsreglerna inte hålla någon muntlig förhandling. Den har dock ställt frågor till parterna i det nationella målet, den belgiska regeringen och kommissionen, på vilka de gett skriftliga svar.
IV. Bedömning
27. Den tolkningsfråga som den hänskjutande domstolen har ställt till EU-domstolen hänför sig till artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier. Det bör noteras att det i denna artikel i första stycket föreskrivs att företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen ska åtnjuta de privilegier, immunitet och lättnader som krävs för fullgörandet av sitt uppdrag. Genom artikelns andra stycke utvidgas denna ordning till ledamöterna av unionens rådgivande organ, som på samma villkor ges samma garantier för samma ändamål.
28. Trots att tolkningsfrågan till sin lydelse gäller tolkningen av artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier framgår det av beslutet om hänskjutande och av de skriftliga svar som ingetts av berörda parter att det endast är tolkningen av andra stycket i denna artikel som är ägnat att lösa tvisten i det nationella målet.
29. Mot denna bakgrund måste det konstateras att den hänskjutande domstolen genom sin fråga konkret söker ett svar angående huruvida artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier inom en brottsutredning som genomförs i enlighet med nationell rätt ska tolkas så, att denna bestämmelse innebär att en ny ansökan om hävande av immuniteten måste inges till denna institution eller detta organ om immuniteten för en ledamot av en institution eller ett rådgivande unionsorgan, sådant som EESK, hävs under pågående utredning med avseende på denna ledamot och om vederbörande har tilldelats nytt mandat inom samma kommitté innan det rättsliga förfarandet inleds.
30. Vad för det första avser relevant tidpunkt för fastställelse av den lag som är tillämplig i tiden (ratione temporis) i tvisten i det nationella målet bör det inledningsvis anföras att denna fråga har till syfte att avgöra om en ny ansökan om hävande av immuniteten måste inges till EESK när vederbörande har getts förnyat mandat. I förevarande fall började mandatet löpa den 21 september 2020. Det är därför detta datum som är relevant.
31. Vad för det andra gäller den ordning i vilken tolkningsfrågan bör prövas bör det innan man fastställer vilken immunitetsordning som ledamöterna av EESK omfattas av, också fastställas om deras rättsliga ställning mest närmar sig den som unionens tjänstemän och övriga anställda har eller den som innehas av företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner.
32. I detta avseende anges inte genom artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier den rättsliga ställningen för nämnda ledamöter. Såsom parterna i det nationella målet och kommissionen i sak har hävdat med avseende på immuniteten för ledamöterna av EESK bör artikel 17 andra stycket i protokollet vara analogt tillämpligt på grund av den funktionella art som immuniteten för ledamöterna av EESK har. Denna sistnämnda bestämmelse åsyftar enligt sin lydelse emellertid endast unionens tjänstemän och övriga anställda, för vilka immunitetsordningen fastställs genom artikel 11 i protokollet.
33. Det är således på detta stadium, såsom EESK har påpekat, av vikt att fråga sig huruvida ställningen för ledamöterna av EESK kan vara jämförbar med ställningen för unionens tjänstemän och övriga anställda, ett förhandsvillkor för analog tillämpning av den immunitetsordning som föreskrivs i artiklarna 11 och 17 i protokollet om immunitet och privilegier. Räckvidden av den immunitet som föreskrivs är nämligen avhängig av vilken kategori av institutionella aktörer som ledamöterna av EESK tillhör, vilket först och främst påkallar en undersökning av arten av det mandat som de innehar och av inplaceringen av EESK i unionens institutionella ram.
A. Arten av rättslig ställning för ledamöterna av EESK
34. Enligt det rådande rättsläget i unionsrätten regleras den rättsliga ställningen för ledamöterna av EESK av artiklarna 300–304 FEUF. För att fastställa av vilken art denna ställning är bör man först och främst undersöka vilken institutionell dimension som EESK har i sin egenskap av rådgivande unionsorgan, därefter dess sammansättning och slutligen det oberoende som dess ledamöter åtnjuter vid utövandet av sina funktioner, samt en eventuell likhet i deras ställning med den ställning som unionens tjänstemän och övriga anställda har.
1. EESK:s institutionella karaktär i dess egenskap av rådgivande unionsorgan
35. Det framgår av artikel 300.1 FEUF att EESK uttryckligen inrättades för att bistå parlamentet, rådet och kommissionen och att den har rådgivande funktioner.
36. Denna rådgivande karaktär i funktionerna bekräftas genom artikel 304 första stycket FEUF. Enligt denna bestämmelse ska EESK höras av parlamentet, rådet eller kommissionen i de fall som anges i fördragen och den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Den får dessutom på eget initiativ avge ett yttrande, vilket understryker dess uppgift att ingripa i utformningen av unionens politik.
37. Domstolen har för övrigt redan slagit fast att EESK i sin egenskap av rådgivande organ bidrar till unionens institutionella jämvikt. Trots att domstolen har slagit fast att EESK som funktion har att vara rådgivare till rådet och kommissionen då det gäller att lösa konkreta ekonomiska och sociala problem och att avge yttranden på grundval av sin särskilda kompetens och sina särskilda kunskaper anser jag att denna funktion numera även avser parlamentet, eftersom detta numera i enlighet med artikel 304 FEUF kan höra EESK. När detta hörande uttryckligen föreskrivs genom fördragen utgör det ett obligatoriskt steg i förfarandet.
38. Inlemmandet av EESK i unionens institutionella ramverk bekräftas dessutom av andra bestämmelser i primärrätten. Sålunda inordnas EESK bland unionsorganen i protokollet (nr 6) om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ, byråer och enheter, EESK:s institutionella karaktär följer av unionens ekonomiska och finansiella ram. Enligt artikel 301 tredje stycket FEUF ska rådet fastställa kommittéledamöternas arvoden, vilket visar att kommitténs finansiella ställning direkt fastställs av en institution och ingår i unionens allmänna budgetstruktur.
39. Slutligen förstärker sekundärrätten EESK:s institutionella förankring vilken redan har fastställts i primärrätten. I artikel 2.67 i förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget betecknas EESK som ”unionsinstitution” vad avser genomförandet av budgeten. I enlighet med artikel 7.1 i förordningen ska samtliga inkomster och utgifter som bedöms bli nödvändiga för unionens funktion ingå i den årliga budgeten. Utgifter avseende EESK:s institutionella verksamhet, inbegripet lön och ersättning till dess ledamöter, omfattas således av avsnitt VI i unionens årliga budget, vilket förstärker EESK:s ställning som institutionell enhet som utövar funktioner som fastställs i fördraget.
2. Sammansättningen av EESK
40. I enlighet med artikel 301 andra stycket FEUF ska EESK:s sammansättning fastställas i ett beslut som antas av rådet med enhällighet på förslag av kommissionen. Denna behörighet, vilken utövas på unionsnivå, är den faktor som främst påvisar att kommitténs sammansättning motsvarar den som gäller för en unionsinstitution och inte den som gäller situationer där medlemsstaterna företräds.
41. I enlighet med artikel 300.2 FEUF ska EESK bestå av företrädare för organisationer för arbetsgivare, löntagare och andra företrädare för det civila samhället, särskilt inom socioekonomiska, medborgerliga områden och fackområden samt kulturella områden (nedan kallade företrädare för arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället). Kommitténs struktur vilar sålunda på en funktionell och sektoriell representation av ekonomiska och sociala intressen, vilket motsvarar dess rådgivande uppdrag att tillhandahålla union mångfacetterade och specialiserade expertutlåtanden.
42. Mekanismen för utseende av ledamöter förstärker denna slutsats. Enligt artikel 302.1 FEUF ska ledamöterna av EESK utses för en tid av fem år på grundval av de förslag som lagts fram av medlemsstaterna. I enlighet med artikel 302.2 FEUF får dock rådet efter att ha hört kommissionen inhämta synpunkter från europeiska organisationer som representerar olika ekonomiska och sociala sektorer, eller det civila samhället, som berörs av unionens verksamhet. Sålunda tillkommer det en unionsinstitution som övervakar den funktionella enhetligheten i kommitténs sammansättning att fatta det slutliga beslutet.
43. Härav följer att fastställelsen av EESK:s sammansättning står under rådets befogenhet, trots att medlemsstaterna ska lägga fram förslag, och därvid ska utövas inom unionens institutionella ram och ha målen i fördragen som riktmärke. Medlemsstaternas roll i den förberedande fasen ger inte EESK en nationell representation utan säkerställer blott och bart att de socioekonomiska förhållandena i varje medlemsstat tas i beaktande.
44. Den omständigheten att ledamöterna av EESK kommer från civila, professionella eller kulturella socioekonomiska miljöer visar att utseendet av dessa har till syfte att garantera en balans mellan företrädare för arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället inom unionen. Förslagen från medlemsstaterna har till uppgift endast att från varje medlemsstat utse de relevanta kommittéledamöter som ska företräda dessa kollektiva intressen och inte nationella intressen. Den nuvarande sammansättningen av EESK, som är fastställd genom rådets beslut (EU) 2019/853 om fastställande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs sammansättning är belysande för denna tankegång genom att mandatfördelningen, vilken har anpassats till följd av bland annat Förenade kungarikes utträde, härrör från en mellanstatlig kompromiss, genom vilken det eftersträvas en funktionell jämvikt mellan de intressen som företräds och inte en politisk representation för medlemsstaterna.
45. Mandatfördelningen inom EESK och förfarandet för utseende av ledamöter avspeglar därmed enligt min åsikt en strävan efter att säkerställa en pluralistisk representation av de ekonomiska och sociala intressena i unionen. Sammansättningen av EESK ska inte ge uttryck för medlemsstaternas nationella intressen utan ska säkerställa att hänsyn tas till de europeiska arbetsmarknads- och branschintressen som till fullo tas tillvara genom EESK:s struktur och rådgivande funktioner.
46. Av det ovan anförda framgår att denna rättsliga ram, som bygger på att de europeiska arbetsmarknads- och branschintressena ska komma till tals, enligt min åsikt gör att man kan fastställa en självständighet i förhållande till medlemsstaterna som utmärker ställningen för ledamöterna av EESK, ett oberoende vars räckvidd här och nu ska undersökas.
3. Det oberoende som ledamöterna av EESK åtnjuter vid utövandet av sina funktioner och jämförbarheten mellan deras rättsliga ställning och den ställning som unionens tjänstemän och övriga anställda har
47. Det finns anledning att erinra om att ledamöterna av EESK i enlighet med artikel 300.4 FEUF inte ska bindas av några instruktioner utan ska i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Jag anser att ett sådant oberoende bör omfatta inte endast förbindelserna med unionens institutioner och andra organ utan även förhållandet till medlemsstaterna för att EESK ska kunna fullgöra det rådgivande uppdrag som ges genom fördragen.
48. Detta oberoende följer av själva arten av det mandat som utövas av ledamöterna av EESK. Det tjänar syftet att främja dialog mellan institutionerna och företrädare för arbetsmarknadens parter och för det civila samhället, så att dessa sistnämnda kan delta i unionens beslutsprocess.
49. EESK har således till uppgift att företräda arbetsmarknadens parter och är inom unionsinstitutionerna företrädare för det civila samhället, och inom beslutsprocessen företräder EESK:s ledamöter de civila, professionella och kulturella, socioekonomiska intressena.
50. Denna funktion, som är inriktad mot unionens allmänna intresse, utesluter likställighet av ledamöterna av EESK med företrädare för medlemsstaterna.
51. Denna slutsats förstärks dessutom av domstolens praxis, enligt vilken företrädarna för medlemsstaterna inte agerar i egenskap av ledamöter av en unionsinstitution utan i egenskap av företrädare för sina regeringar och således gemensamt utövar medlemsstaternas behörighet. Omvänt agerar ledamöterna av EESK inte i egenskap av företrädare för medlemsstaterna, varvid deras akter, vilka är utlåtanden som avges på begäran av institutionerna när samråd krävs eller när så bedöms lämpligt, faller under EESK:s behörighet och inte under medlemsstaternas.
52. Dessutom likställs EESK genom artikel 1b i tjänsteföreskrifterna med institutionerna vad avser tillämpningen av dessa, vilket visar att unionslagstiftaren vill närma den ordning som är tillämplig på kommitténs ledamöter till den som gäller för anställda i unionen.
53. Jag anser att det härav följer att man på grund av det oberoende som utmärker mandatet för ledamöterna av EESK, i kombination med att deras ställning likställs med den ordning som är tillämplig på unionens tjänstemän och övriga anställda, kan finna att deras rättsliga ställning är jämförbar med den ställning som tjänstemännen har och inte med den ställning som företrädarna för de medlemsstater har vilka deltar i arbetet i unionens institutioner.
54. Med utgångspunkt i ovannämnda faktorer och utifrån kommitténs institutionella funktion kan man sluta sig till att EESK är ett rådgivande unionsorgan i primärrättens mening. Med tanke på kommitténs sammansättning och förfarandet för utseende av dess ledamöter samt på unionens allmänna intresse, som vägleder utövandet av deras funktioner, framgår nämligen att den rättsliga ställning som ledamöterna av EESK har är jämförbar med ställningen för unionens tjänstemän och övriga anställda, och inte får likställas med den ställning för företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner har.
B. Den immunitet som gäller för ledamöterna av EESK
55. Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse lydelsen beaktas, det sammanhang i vilket den förekommer och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i.
1. Bokstavstolkning
56. Som jag redan har framhållit utvidgas genom artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier tillämpningsområdet för immunitetsordningen för de företrädare som deltar i arbetet i unionens institutioner till att även omfatta ledamöterna av unionens rådgivande organ. Denna utvidgning är varken implicit eller underordnad utan ger uttryck för en föresats hos fördragens upphovsmän att ge dessa ledamöter en rättslig ställning som är jämförbar med den ställning som företrädarna för medlemsstaterna har när de deltar i arbetet i institutionerna.
57. För att fastställa den exakta räckvidden av den sålunda utvidgade ordningen bör det noteras att det av artikelns lydelse framgår att företrädarna för de medlemsstater som deltar i arbetet i unionens institutioner samt deras rådgivare och tekniska experter i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen ska åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader. Denna formulering visar att immuniteten inte är utformad som en personlig förmån utan som en funktionell garanti avsedd att säkerställa oberoende och ett korrekt utövande inom arbetet i institutionerna.
58. Domstolen har dessutom redan haft tillfälle att ange arten av ”sedvanlig immunitet” genom att fastställa att denna hänför sig till den immunitet som föreskrivs genom Wienkonventionen. Denna diplomatiska immunitet som beviljas diplomater, i syfte att säkerställa ett effektivt fullgörande av funktionerna hos diplomatiska och konsulära myndigheter på den mottagande statens territorium, är framför allt av funktionell art och kan därmed inte göras gällande av dem som omfattas därav gentemot de stater som de företräder. Denna grundläggande karakteristik bekräftar att berörd immunitet inte syftar till att skydda individuella intressen utan till att garantera att de institutioner i vilka dessa företrädare utför sina uppdrag fungerar smidigt.
59. Eftersom hänvisningen till internationell rätt följer av en tolkning av artikel 10 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier tycks det mig mot bakgrund av tolkningssammanhanget och de eftersträvade syftena ofrånkomligt att även ta andra stycket i denna artikel i betraktande.
2. Kontextuell tolkning
a) Kopplingen mellan artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier och artikel 343 FEUF
60. Enligt artikel 343 FEUF ska unionen, på de villkor som anges i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den ska kunna fullgöra sin uppgift. Denna bestämmelse i EUF-fördraget är således den främsta grundvalen för unionens immunitetsordning och den avgränsar samtidigt syftet, nämligen att skapa förutsättningar för fullgörandet av unionens uppdrag, och lagrummet, det vill säga protokollet.
61. Det framgår av lydelsen av artikel 343 FEUF att den immunitetsordning som fastställts för unionen inte har allmän giltighet utan tjänar ett funktionellt syfte, nämligen att unionen fungerar smidigt vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detta ändamål gör det möjligt att närmare fastställa den ram inom vilken den immunitet som föreskrivs i protokollet om immunitet och privilegier ska tolkas.
62. I egenskap av rättslig grund för unionens immunitetsordning hänvisas i artikel 343 FEUF till 1965 års version av protokollet on immunitet och privilegier, kodifierat i konsoliderad version år 2016. Hänvisningen innebär att tolkningen av unionens immunitetsordning numera ska grunda sig på denna konsoliderade version, vilken avspeglar nuvarande avsikt hos fördragens upphovsmän och säkerställer samstämmighet i de tillämpliga bestämmelserna.
63. Domstolen har redan tidigare understrukit att den immunitet och de privilegier som fastställs genom protokollet om immunitet och privilegier endast har en funktionell karaktär genom att de har till syfte att undvika att det ställs upp hinder för unionen. Med andra ord har denna immunitet sitt berättigande endast genom de underliggande institutionella kraven för unionens verksamhet.
64. Trots att det i artikel 343 FEUF hänvisas till protokollet om immunitet och privilegier för att ange räckvidden av immuniteten kan man utifrån denna hänvisning i sig inte avgöra vilken immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK. Den exakta räckvidden av denna ordning är avhängig av hur protokollets bestämmelser exakt ska tolkas.
b) Analog tillämpning av artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier
65. För att fastställa vilken immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK hävdar FR, svaranden i det nationella målet, att man analogt bör tillämpa artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier, såsom detta tolkades av domstolen i domen i målet Junqueras Vies vad avser beviljandet av immunitet för ledamöterna av parlamentet. Utifrån detta synsätt måste man pröva huruvida den immunitetsordning som fastställts för ledamöterna av parlamentet md nödvändig anpassning kan överföras på ledamöterna av ett rådgivande unionsorgan. Den hänskjutande domstolen ger i sin begäran om förhandsavgörande uttryck för betänkligheter i fråga om detta.
66. Det ska dock inledningsvis erinras om att domen i målet Junqueras Vies uteslutande gällde frågan huruvida en person som var häktad vid den tidpunkt då resultatet av valet till parlamentet tillkännagavs omfattades av immunitet enligt artikel 9 andra stycket i protokolletom om immunitet och privilegier räknat från detta tillkännagivande, vilket skulle innebära ett hävande av frihetsberövandet – och inte ett hävande av parlamentarisk immunitet. Problemställningen kring hävande av immuniteten berördes således inte i detta mål.
67. Vidare syftade domen i målet Junqueras Vies särskilt till att definiera begreppet Europaparlamentets sammanträden i den mening som avses i artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier. I motsats härtill efterfrågar den hänskjutande domstolen i förevarande mål en tolkning av protokollets artikel 10 om hävande av immuniteten för en ledamot av ett rådgivande organ. Således ska en direkt tillämpning av denna dom på tvisten i det nationella målet uteslutas. Svarandens argumentation ska därför inte förstås som ett direkt åberopande av denna dom utan som en fråga om möjligheten att använda resonemanget för att analogt utvidga de garantier som tillerkänns ledamöterna av Europaparlamentet till att även omfatta ledamöterna av EESK.
68. En sådan analogi är dock endast tänkbar om den rättsliga ställning som ledamöterna av EESK har också uppvisar en substantiell likhet med ställningen för ledamöterna av parlamentet. En analog tillämpning av artikel 9 i protokollet förutsätter att ändamålet på institutionsnivå är identisk liksom skälet för skyddet, utan vilket en analog tillämpning mister all relevans.
69. Funktionen av den ordning som inrättas genom artikel 9, vilken ger ledamöterna av Europaparlamentet immunitet under parlamentets sammanträden, är nämligen intimt förbunden med det parlamentariska mandatets demokratiska natur.
70. Domstolen har härvid framhållit att unionens sätt att fungera, i enlighet med artikel 10.1 FEU, ska bygga på principen om representativ demokrati. På denna grundval föreskrivs i artikel 14.3 i EU-fördraget att ledamöterna ska väljas genom allmänna, direkta, fria och hemliga val. Detta valförfarande är det viktigaste kännetecknet för deras mandat, och ger dem en direkt demokratisk legitimitet som motiverar det förstärkta skydd som de åtnjuter. Härav följer att immunitetsordningen enligt artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier framför allt syftar till att garantera att parlamentet fungerar smidigt och är oberoende samt till att ge full verkan åt den rätt till valbarhet som garanteras i artikel 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Ändamålet med denna immunitet är således i sig förbunden med att det parlamentariska mandatet bärs upp av val och har representativ karaktär.
71. I motsats härtill är, som jag redan har framhållit, EESK ett strikt rådgivande organ vars ledamöter inte väljs utan utses i enlighet med artikel 300.2 FEUF Deras mandat är att företräda ekonomiska och sociala intressen och saknar direkt demokratisk legitimitet.
72. Ändamålet med EESK är således inte att utöva en lagstiftande funktion i det europeiska folkets namn utan att tillhandahålla expertkunnande och avge yttranden inom ramen för unionens beslutsprocess. Ställningen för ledamöterna av EESK uppvisar därmed ingen relevant likhet med ställningen för ledamöterna av Europaparlamentet. Åtskillnaden från dessa gäller såväl hur ledamöterna av EESK utses som den art och den räckvidd som deras funktioner har.
73. På grund av strukturella och funktionella skillnader kan följaktligen inte den immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK bedömas i analogi med den som föreskrivs i artikel 9 i protokollet om immunitet och privilegier för ledamöterna av Europaparlamentet, såsom denna tolkades i domen i målet Junqueras Vies, och den kan därför inte tillämpas i en sådan situation som den som berörs i det nationella målet.
c) Analog tillämpning av artikel 17 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier, jämförd med artikel 10 andra stycket i det protokollet
74. Med beaktande av att den immunitet och de privilegier som i enlighet med artikel 343 FEUF beviljas inom unionens ram ska bedömas mot bakgrund av de krav som är förbundna med fullgörandet av respektive uppdrag anser jag att artikel 17 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier är relevant i fråga om analog tolkning av artikel 10 andra stycket i samma protokoll i en situation sådan som den som berörs i det nationella målet. En sådan analogi är berättigad på grund av det gemensamma ändamål som eftersträvas, vilket är att garantera oberoende för och smidig funktion inom unionens institutioner och organ när dessa agerar inom sina uppdrag.
75. Genom artikel 17 första stycket anges nämligen i protokollet om immunitet och privilegier uttryckligen att privilegierna, immuniteten och lättnaderna beviljas tjänstemän och övriga anställda uteslutande i unionens intresse.
76. Som det redan har påpekats ska i enlighet med artikel 300.4 andra meningen FEUF inte ledamöterna av rådgivande unionsorgan (däribland EESK) bindas av några instruktioner och ska i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Även deras uppdrag bidrar således till förverkligandet av unionens syften. Om unionens tjänstemän och övriga anställda genom artikel 17 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier berättigas immunitet när unionens intressen kräver detta, ska därför enligt min åsikt samma sak gälla för ledamöterna av EESK. Särskilt när frågan ställs om ett hävande av immuniteten för dem bör det undersökas om detta hävande av immuniteten skulle kunna äventyra unionens intressen och det oberoende som krävs för utövandet av angivna personers rådgivande uppdrag.
77. Jag sluter mig därmed till att den immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK omfattas av unionens intressen uteslutande i överensstämmelse med lydelsen av artikel 17 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier och ska tolkas så, att den garanterar fullgörandet av unionens uppdrag i enlighet med vad som anges i artikel 343 FEUF.
3. Teleologisk tolkning
78. Vad avser de unionsintressen som motiverar tilldelningen av immunitetsordning för ledamöterna av EESK bör det erinras om att beviljandet av immunitet och privilegier för internationella organisationer enligt Europadomstolens praxis är nödvändigt för att dessa ska fungera smidigt och utan ensidigt ingripande av den ena eller den andra regeringen. Detta synsätt visar på det nära sambandet mellan immunitet och institutionell autonomi.
79. Det är härvid, såsom kommissionen har angett, av vikt att hålla isär immunitetsordningen för diplomatiska tjänstemän, vilka åtnjuter straffrättslig immunitet i den mottagande staten, från immunitetsordningen för internationella organisationer, vilken är strikt begränsad till att säkerställa att dessa fungerar smidigt och är oberoende. Arten, upphovet och ändamålet är väsensskilda.
80. Visserligen ska begreppet sedvanlig immunitet i artikel 10 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier bedömas utifrån hänvisningen till Wienkonventionen. Emellertid får inte denna hänvisning tolkas så, att den ger ledamöterna av rådgivande organ en obegränsad diplomatisk immunitet. I artikel 31.1 första meningen i denna konvention fastställs nämligen att en diplomatisk företrädare ska åtnjuta immunitet i den mottagande staten vad avser utövandet av dess domsrätt i straffrättsligt hänseende. Enligt internationell rätt får det inte förekomma något undantag från denna immunitet. Internationella domstolen har dessutom angett att varje försök att åtala en diplomat i ett brottmål i enlighet med nämnda bestämmelse utgör en grov kränkning av de skyldigheter som åvilar den mottagande staten.
81. Likaså föreskrivs i artikel 32.1 i Wienkonventionen att endast intervention från den sändande statens sida kan häva immuniteten mot rättsliga förfaranden för en diplomatisk företrädare. Denna mekanism, som är grundad på den sändande statens förmånsrätt avspeglar ändamålet med den diplomatiska immuniteten, nämligen att säkerställa ett effektivt fullgörande av de diplomatiska beskickningarnas funktioner såsom företrädare för stater.
82. En sådan immunitetsordning inom internationell rätt, vilken utmärker diplomaters ställning som företrädare för stater, får enligt min åsikt inte överföras på ledamöterna av EESK. Dessa ska inte agera i egenskap av företrädare för stater utan handla inom unionens institutionella ram och deras rättsliga ställning kan jämföras mer med den som unionens tjänstemän och övriga anställda har.
83. I artikel 11 a i protokollet om immunitet och privilegier föreskrivs att unionens tjänstemän och övriga anställda ska åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning. Denna immunitet är således funktionell i så måtto att den syftar till att skydda utövandet av de uppdrag som anförtrotts unionsinstitutionerna.
84. Domstolen har bekräftat detta genom att ange att den immunitetsordning som tillerkänns internationella organisationer är av funktionell karaktär, eftersom immuniteten syftar till att undvika att det uppstår hinder för unionens funktion och självständighet. Privilegierna, immuniteten och lättnaderna för unionens tjänstemän och övriga anställda beviljas uteslutande i unionens intresse och inte i det intresse som de personer har som omfattas av denna ordning.
85. Detta resonemang är tillämpligt på ledamöterna av EESK vilka i enlighet med artikel 300.4 FEUF ska fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet utan några instruktioner och i unionens allmänna intresse. Om fördragens upphovsmän hade avsett att tillerkänna dem en individuell diplomatisk immunitet skulle artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier ha formulerats på annat sätt.
86. Även om artikel 10 första stycket i protokollet om immunitet och privilegier är tillämplig på ledamöterna av rådgivande organ får den därmed inte medföra att dessa omfattas av diplomatisk immunitet i strikt bemärkelse. Deras immunitetsordning ska däremot anknytas till den funktionalitet som utmärker immuniteten för internationella organisationer.
87. Som parterna i det nationella målet samt den belgiska regeringen och kommission har understrukit ska den immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK, enligt min åsikt, kunna säkerställa att kommittén fungerar smidigt i sin egenskap av rådgivande organ inom den institutionella ram som ska garantera att företrädarna för arbetsmarknadens parter och företrädarna för det civila samhället deltar i unionens beslutsprocess.
88. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den ordning som följer av artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier förbindas med utövandet av de rådgivande institutionella funktioner som i unionens allmänna intresse ges åt EESK genom fördragen. Denna ordning omfattas sålunda av den funktionella immunitet för unionen som uteslutande beviljas i dess allmänna intresse. En teleologisk tolkning innebär dock att omfattningen av denna immunitet är förenlig med de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan och som också på naturligt sätt ingår i unionens intressen. Den funktionella immuniteten får således inte utövas till men för dessa strukturella krav inom unionens rättsordning.
89. Det framgår härvid av domstolens praxis att de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning således är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall. Begreppet tillämpning av unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, innebär att det måste finnas en koppling mellan en unionsrättsakt och den berörda nationella åtgärden, varvid det krävs mer än att de berörda ämnesområdena ligger nära varandra eller att ett ämnesområde indirekt påverkar ett annat. I förevarande mål faller det nationella brottmålet under unionsrätten eftersom det kan innebära en tillämpning av den immunitet som genom protokollet om immunitet och privilegier föreskrivs för ledamöterna av EESK. Stadgan är således tillämplig.
90. Vidare utgör skyddet av de grundläggande rättigheterna ett legitimt intresse som kan motivera inskränkningar i de skyldigheter som följer av unionsrätten, inbegripet när det rör sig om undantag som enligt unionsrätten är tillåtliga. Iakttagande av de grundläggande rättigheterna är ett villkor för lagenligheten av unionens rättsakter, varför ingen åtgärd som är oförenlig med dessa rättigheter är tillåten i unionen. Enligt min uppfattning har detta legitima intresse därför av desto större anledning företräde framför den funktionella immuniteten, vilken är en garanti som beviljas ledamöterna av EESK endast i unionens allmänna intresse.
91. Härvid bör man beakta artikel 47 i stadgan, vilken garanterar rätten till effektivt domstolsskydd, om utövandet av denna rättighet skulle hindras. En utökning av immuniteten för ledamöterna av EESK som går utöver dess rent funktionella art skulle skada den rättigheten. Trots att den funktionella immuniteten utgör ett legitimt allmänintresse är den inte absolut utan måste förenas med kravet att undvika straffrihet och säkerställa en oberoende och opartisk utredning och dom. Om gärningarna därmed inte omfattas av unionens intresse skulle ett skydd för dessa genom immuniteten ge upphov till en risk för strafflöshet som är oförenlig med denna bestämmelse genom att den berövar offren för denna ett verksamt rättsmedel.
92. I alla händelser medger inte den sedvanliga immuniteten i enlighet med hänvisningen till artikel 31.1 första meningen i Wienkonventionen något undantag från statlig domsrätt i straffrättsligt hänseende medan den immunitet som gäller för ledamöterna av EESK inom unionsrätten är begränsad till vad som är strikt nödvändigt för att unionen ska fungera smidigt.
93. Artikel 41 i stadgan, i vilken det fastställs rätt till god förvaltning, som omfattar det omsorgsskydd som följer av denna rättighet, är dessutom bindande endast för unionsinstitutionerna och unionsorganen och inte för de nationella domstolarna. Artikelns innehåll styrker den teleologiska tolkningen av en funktionell immunitetsordning. Denna omsorgsplikt innebär för unionsadministrationen, när den fattar ett avgörande om situationen för en tjänsteman eller annan anställd, att den ska handla med aktsamhet och beakta inte enbart tjänsteställets intressen utan även de intressen som den enskilde har. Om en unionsinstitution ska fatta beslut om hävande av immuniteten för en ledamot av EESK ska den i analogi härmed förfoga över de nödvändiga uppgifterna och sammanjämka de unionsintressen som motiverar en funktionell immunitet med rättigheterna för dem som är brottsoffer i enlighet med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och förbudet i dess artikel 12a mot varje form av mobbning eller våld. Detta bekräftar enligt min åsikt att sådana beteenden – som dessutom förbjuds av EESK själv i enlighet med artikel 4 i uppförandekoden för EESK:s ledamöter – inte får omfattas av de officiella funktioner som faller under den funktionella immuniteten. Sålunda belyser artikel 41 i stadgan, trots att den inte reglerar behörigheten för nationella domstolar, ändamålet med en funktionell immunitetsordning genom att bekräfta att denna inte får tolkas på så sätt att den åsidosätter de grundläggande krav i fråga om aktsamhet och skydd som är inneboende i unionens rättsordning.
94. Av det ovan anförda framgår att den funktionella immuniteten för ledamöterna av EESK i enlighet med artikel 10 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier och artikel 343 FEUF att, ska begränsas endast till de situationer där den är nödvändig för skyddet av unionens intressen.
4. De närmare bestämmelserna för återkallelse av ett hävande av immunitet för ledamöterna av EESK
95. Med tanke på den funktionella immunitetsordningen för ledamöterna av EESK, och den omständigheten att dessa verkar inom ett rådgivande unionsorgan, beror förfarandet för hävande av immunitet, såsom det framhållits av ZT och kommissionen, i samtliga fall på vilken behörighet det rådgivande organ har till vilket berörd ledamot hör och faller inte under medlemsstatens behörighet. Enligt artikel 17, andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier ska var och en av unionens institutioner upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en annan anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot unionens intresse. Med tanke på att den rättsliga ställningen för ledamöterna av EESK är närstående den ställning som unionens tjänstemän och övriga anställda har anser jag att nämnda mekanism är tillämplig även på ledamöterna av EESK, vilket innebär att EESK bör ha behörighet att häva immuniteten för sina ledamöter.
96. Emellertid anges inte i unionsrätten uttryckligen en sådan behörighet eftersom hävandet av immunitet i förfarandet i det nationella målet har skett på grundval av en icke tvingande rättsakt, nämligen artikel 9 i ledamotsstadgan för EESK. Med tanke på det oberoende som genom artikel 300.4 FEUF ges åt ledamöterna av EESK, samt för att undvika att nämnda kommittés rådgivande funktion utsätts för yttre tryck, ska emellertid, enligt min åsikt, en implicit behörighet att häva immuniteten härledas från tolkningen av primärrätten.
97. Den bedömning som gjordes vid det första hävandet av immuniteten kan enligt min uppfattning inte ifrågasättas på grundval av endast den nya sammansättningen av EESK vid inledandet av en ny mandatperiod. Denna bedömning som görs med beaktande av unionens intressen och det objektiva förbudet mot mobbning och våldshandlingar påverkas, såsom ovan framhållits, inte heller av den nya sammansättningen av företrädare för arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället. I enlighet med den funktionella immunitetsordning som är tillämplig på ledamöterna av EESK är nämligen beslutet om hävande av immunitet inte beroende av EESK:s interna sammansättning, vilken med nödvändighet är föränderlig och faller uteslutande under skyddet av unionens intressen vid utförandet av dess uppdrag.
98. I fall där EESK efter en första bedömning har funnit att hävandet av immunitet inte skadar unionsintresset, och mer precist EESK:s ledamöters fullgörande av sina skyldigheter under full oavhängighet och utan några instruktioner, får följaktligen inte en annan bedömning av detta intresse göras i fråga om de påtalade gärningarna. Om dessa gärningar redan omfattas av EESK:s första bedömning saknas, med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning, anledning att till EESK ställa en ny framställan om hävande av immunitet för samma gärningar.
V. Förslag till avgörande
99. Av ovan anförda skäl föreslår jag att EU-domstolen ska besvara den tolkningsfråga som ställts av Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) på följande sätt: Artikel 10 andra stycket i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, jämförd med artikel 343 FEUF ska tolkas så, att den ordning för funktionell immunitet som föreskrivs däri innebär att, om ett hävande av immuniteten redan har beviljats av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avseende en av dess ledamöter för vissa gärningar, med motiveringen att ett sådant hävande inte står i strid med unionens intresse, krävs inte någon ny ansökan om hävande av immunitet för dessa gärningar. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera om de påtalade gärningarna i det nationella målet faktiskt omfattas av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs första beslut om hävande av immunitet.
1 Originalspråk: franska.
2 EUT C 202, 2016, s. 266.
3 Arbetsordningen för EESK antogs vid plenarsession den 17 juli 2002 (EGT L 268, 2002, s. 1) på grundval av artikel 260.2 fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och trädde i kraft den 1 augusti 2002. 2012 års version av ledamotsstadgan för EESK, som vidare är tillämplig på tvisten i det nationella målet, antogs på grundval av artikel 13 FEU, artiklarna 300, 301, 302 och 304 FEUF, bestämmelserna i kapitel IV i protokollet om immunitet och privilegier samt nämnda arbetsordning för EESK.
4 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 1416/2013 av den 17 december 2013 (EUT L 353, 2013, s. 24) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna)
5 Som ingicks i Wien den 18 april 1961 och trädde i kraft den 24 april 1964 (United Nations Treaty Series, vol. 500, s. 95).
6 C‑502/19, EU:C:2019:1115 (nedan kallad domen i målet Junqueras Vies).
7 Se dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Mobilitetspaketet) ( C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 904).
8 Se dom av den 9 juli 1987, Tyskland m.fl./kommissionen ( 281/85, 283/85–285/85 och 287/85, EU:C:1987:351, punkt 38).
9 Vid tidpunkten för angiven rättspraxis hade EESK inte någon rådgivande roll med avseende på parlamentet, vilket förklarar att detta organ inte anges i de berörda domarna. Från och med ikraftträdandet av de nuvarande fördragen föreskrivs i artikel 304 FEUF uttryckligen att parlamentet får höra EESK, vilket vidgar räckvidden för den rådgivande funktion som denna kommitté har.
10 Europaparlamentets och rådet förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1), i dess lydelse vid tiden för de gärningar som den tilltalade anklagas för i det nationella målet.
11 Se, exempelvis, avsnitt VI i Slutligt antagande (EU, Euratom) 2020/227 av Europeiska unionens årliga budget för budgetåret 2020 (EUT L, 2020/227).
12 Smismans, S., Law, Legitimacy, and European Governance. Functional Participation in Social Regulation, Oxford, Oxford University Press, 2004, s. 131.
13 EUT L 139, 2019, s. 15.
14 Även om EESK:s ledamöter utnämns personligen i enlighet med fördragen, utövar de sina uppgifter utefter intresset för de grupper som de företräder (se, för ett liknande resonemang, Klamert, M., ”Artikel 300”, i Kellerbauer, M., Klamert, M., Tomkin, J (utgivare), The EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights, Oxford, Oxford University Press, 2019, s. 1954–1958).
15 Bernard, N., Laval, C., Nys, A., Le Comité économique et social, Édition de l’Université de Bruxelles, Bryssel, 1972, s. 109.
16 Se, för ett liknande resonemang och analogt, i fråga om yttre förbindelser, dom av den 30 juni 1993, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑181/91 och C‑248/91, EU:C:1993:271 punkt 12), och dom av den 20 maj 2008, kommissionen/rådet ( C‑91/05, EU:C:2008:288, punkt 61).
17 En akt ska tilldelas en institution, ett organ eller en organisation i Europeiska unionen med hänsyn till dess innehåll och de omständigheter under vilka den antagits (se dom av den 14 juli 2022, parlamentet/rådet (Europeiska arbetsmyndighetens säte), C‑743/19, EU:C:2022:569, punkt 29).
18 Se dom av den 17 november 1983, Merck ( 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12), och dom av den 1 augusti 2025, Alace och Canpelli ( C‑758/24 och C‑759/24, EU:C:2025:591, punkt 91).
19 Se punkt 27 ovan.
20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 43) där det hänvisas till generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i det målet (EU:C:2021:344, punkt 56).
21 Se, för ett liknande resonemang, Becker, U., ”Artikel 343 [Vorrechte und Befreiungen]”, i Becker, U., Hatje, A., Schoo, J., Schwarze, J (utgivare), EU-Kommentar, cit., s. 3303.
22 Se domen i målet Junqueras Vies, punkt 76.
23 EUT C 202, 2016, s. 266.
24 Jag framhåller således att lydelsen av artikel 10 i protokollet, vilken är identisk med artikel 11 i 1965 års version, aldrig har ändrats och därför nu inte kan ge upphov till någon annorlunda tolkning.
25 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 19), och dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 57).
26 I punkterna 81 och 87 i domen i målet Junqueras Vies underströk domstolen att man för den händelse att den hänskjutande domstolen finner att häktningen ska bestå därvid så snart som möjligt måste ansöka om hävande av denna immunitet.
27 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkt 63.
28 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkterna 64 och 65.
29 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Junqueras Vies, punkterna 85 och 86 samt där angiven rättspraxis.
30 Se punkterna 35–45 ovan.
31 Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1999, Waite och Kennedy/Tyskland (CE:ECHR:1999:0218JUD002608394, § 63).
32 Duxbury, A., ”Intersections between Diplomatic Immunities and the Immunities of International Organizations”, i Behrens, P. (utgivare), Diplomatic Law in a New Millennium, Oxford, Oxford University Press, 2017, s. 298.
33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2021, LR Ģenerālprokuratūra ( C‑3/20, EU:C:2021:969, punkt 43).
34 Se dom meddelad av Internationella domstolen 24 maj 1980, affaire relative au personnel diplomatique et consulaire des États-Unis à Téhéran (Förenta staterna/Iran), punkt 79.
35 Se, för ett liknande resonemang, Duquet, S., EU Diplomatic Law, Oxford, Oxford University Press, 2022, s. 266.
36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv), C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 103).
37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
38 Se, för ett liknande resonemang, Schmidt, C., ”Le Protocole sur les privilèges et immunités des Communautés européennes. Commentaire de l’artikel 218 du Traité de Rome et de l’artikel 28, premier alinéa, du traité de fusion”, i Cahiers de droit européen, nr 1 och 2, 1991, s. 67–100, särskilt s. 80.
39 Se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19), och dom av den 1 augusti 2025, BAJI Trans ( C‑544/23, EU:C:2025:614, punkt 49).
40 Se dom av den 29 juli 2024, protectus ( C‑185/23, EU:C:2024:657, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
41 Se dom av den 12 juni 2003, Schmidberger ( C‑112/00, EU:C:2003:333, punkt 74), och dom av den 14 oktober 2004 (Omega, C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 35).
42 Se, för ett liknande resonemang, negativ skyldighet att inte kränka de grundläggande rättigheter som skyddas i denna rättsordning till följd av dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkterna 42 och 43).
43 Se dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 37).
44 Se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 103).
45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2024, Planistat Europe och Charlot/kommissionen ( C‑363/22 P, EU:C:2024:20, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
46 Se dom av den 12 juli 2011, kommissionen/Q ( T‑80/09 P, EU:T:2011:347, punkt 66 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 april 2025, HF/parlamentet ( T‑565/22, EU:T:2025:384, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
47 Sålunda har Europadomstolen i fråga om immunitet mot nationella rättsliga förfaranden fastställt att gärningar som utgör sexuella trakasserier i avsaknad av varje utövande av offentliga maktbefogenheter ”… aldrig får … passera med motiveringen att de äventyrar statens intressen …”, se Europadomstolens dom av den 23 mars 2010, Cudak mot Litauen (CE:ECHR:2010:0323JUD001586902, § 72).
48 EUT L 110, 2019, s. 77.
49 I enlighet med Wienkonventionen är den medlemsstat i vilken en person har sin hemvist, i överensstämmelse med internationell rätt, den sändande staten, och i förevarande mål därmed den stat i vilken den tilltalade i det nationella målet är medborgare.
50 Se fotnot 3 ovan.