Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 3 september 2026

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

RIMVYDAS NORKUS

föredraget den 3 september 2026( 1 )

Mål C-218/25 [Wompou] ( i )

BC

mot

Minister van Asiel en Migratie

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Amsterdam (Domstolen i Haag, sammanträdesort Amsterdam, Nederländerna))

(Begäran om förhandsavgörande – Invandringspolitik – Direktiv 2008/115/EG – Förvar inför återvändande – Förhållanden i samband med förvar – Artikel 16.1 – Särskild förvarsanläggning – Tvångsmedel som är nödvändiga för att försäkra sig om att avlägsnandet kan genomföras – Huruvida ytterligare begränsningar och tvångsmedel får införas – Artiklarna 1, 6, 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Domstolsprövningens omfattning)

I. Inledning

1. Förevarande begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Amsterdam (Domstolen i Haag, sammanträdesort Amsterdam, Nederländerna) rör förhållandena i samband med förvar av en tredjelandsmedborgare som är föremål för ett återvändandeförfarande enligt direktiv 2008/115/EG.( 2 ) Den hänskjutande domstolen har bett EU-domstolen att klargöra och utveckla sin befintliga praxis avseende artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115, i vilken det föreskrivs att en sådan tredjelandsmedborgare i princip ska hållas i förvar i ”särskilda förvarsanläggningar”.

2. Uttrycket ”särskilda förvarsanläggningar” definieras inte i direktiv 2008/115. I domen i målet Landkreis Gifhorn ( 3 ) slog EU-domstolen emellertid bland annat fast att en sådan anläggning ”kännetecknas av att dess lokaler är inredda och utrustade på visst sätt samt av det sätt på vilket anläggningen är organiserad och fungerar, vilket är av beskaffenhet att tvinga tredjelandsmedborgare, som vistas olagligt i landet, att kontinuerligt stanna kvar inom ett begränsat och inhägnat område, samtidigt som ett sådant tvång begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa ett effektivt förberedande av avlägsnandet.”( 4 ) Dessutom får förvar på en sådan anläggning inte ske i bestraffningssyfte och det ska så långt möjligt undvikas att förvaret liknar en internering i en fängelsemiljö.

3. Domstolen har nu ombetts att ytterligare precisera bland annat vad som avses med skyldigheten att begränsa sådana tvångsmedel till vad som är ”absolut nödvändigt för att säkerställa ett effektivt förberedande av avlägsnandet”. Domstolen har dessutom ombetts att ange huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, medlemsstaterna kan införa ytterligare tvångsmedel som inte har något direkt samband med syftet med förvaret.( 5 ) Domstolen har vidare ombetts att klargöra omfattningen av den domstolsprövning som de nationella domstolarna ska göra när de bedömer sådana tvångsmedel.

4. Begäran om förhandsavgörande framställdes i ett mål mellan BC, en tredjelandsmedborgare, och Minister van Asiel en Migratie (ministern med svar för asyl- och migrationsfrågor, Nederländerna) (nedan kallad ministern) om förvaret av honom på Justitieel Complex Schiphol (Schiphols rättscentrum, nedan kallat JCS).

II. Tillämpliga bestämmelser – EU-rätt

5. I artikel 16 i direktiv 2008/115, med rubriken ”Förhållanden i samband med förvar”, föreskrivs följande:

”1. Förvar ska i regel ske i särskilda förvarsanläggningar. Om en medlemsstat inte kan tillhandahålla sådana särskilda anläggningar, utan måste använda fängelseanläggningar, ska tredjelandsmedborgare i förvar hållas avskilda från vanliga interner.

2. Tredjelandsmedborgare i förvar ska – på begäran – ges möjlighet att vid tillfälle ta kontakt med juridiska ombud, familjemedlemmar och behöriga konsulära myndigheter.

3. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt situationen för utsatta personer. Akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar ska tillhandahållas.

…

5. Tredjelandsmedborgare som hålls i förvar ska systematiskt erhålla information i vilken de regler som tillämpas i anläggningen förklaras och deras rättigheter och skyldigheter fastställs ...”

III. Tvisten i det nationella målet och tolkningsfrågorna

6. Genom ministerns beslut av den 21 februari 2025 nekades BC inresa till Nederländerna med stöd av artikel 14 i förordning 2016/399,( 6 ) jämförd med artikel 6 däri. Samma dag frihetsberövades BC och placerades i JCS på grundval av ett separat beslut som antogs med stöd av artikel 6.1 och 6.2 i Vreemdelingenwet 2000 (2000 års utlänningslag, nedan kallad Vw 2000) av den 23 november 2000,( 7 ) jämförd med artikel 6.6 däri.

7. BC överklagade förvarsbeslutet till den hänskjutande domstolen.( 8 ) Han gjorde gällande att förvarstagandet av honom var rättsstridigt, eftersom JCS inte kunde betraktas som en ”särskild förvarsanläggning” i den mening som avses i artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115. BC åberopade en dom som den hänskjutande domstolen hade meddelat i ett annat mål den 31 januari 2025, i vilken den hänskjutande domstolen hade slagit fast att JCS inte var en ”särskild förvarsanläggning”.( 9 ) Den hänskjutande domstolen hade grundat sin bedömning på en inspektion av JCS som den hade genomfört i samband med två mål som hade anhängiggjorts vid nämnda domstol.( 10 ) Ministern gjorde gällande att Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen, Nederländerna) genom sin dom av den 26 februari 2025( 11 ) hade upphävt den hänskjutande domstolens dom av den 31 januari 2025 och slagit fast att JCS utgör en ”särskild förvarsanläggning”. Enligt ministern ska JCS betraktas som en ”särskild förvarsanläggning” i den mening som avses i artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115. Ministern anser att förhållandena i samband med förvaret av BC inte är rättsstridiga.

8. Den hänskjutande domstolen har konstaterat att Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen) i sin dom av den 26 februari 2025 slagit fast att begränsningar som syftar till att garantera säkerheten för tredjelandsmedborgare eller personal kan vara nödvändiga, även om de inte har ett direkt samband med det eftersträvade syftet, nämligen att en person som hålls i förvar ska återvända. Den hänskjutande domstolen har medgett att den i princip är bunden av rättspraxis från Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen), som är den högsta förvaltningsdomstolen i Nederländerna. Med tanke på att den hänskjutande domstolen måste tillämpa unionsrätten och mot bakgrund av de tvivel som den fortfarande hyser beträffande tolkningen av begreppet ”särskild förvarsanläggning” i artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115, har den hänskjutande domstolen emellertid beslutat att vilandeförklara målet och begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende följande frågor:

”1) Följer en medlemsstat artikel 16 i [direktiv 2008/115] om den som standard använder en och samma förvarsanläggning för både asylsökande i den mening som avses i [direktiv 2008/115] och personer som frihetsberövats på grund av brott eller brottsmisstanke, men dessa personer vistas på olika avdelningar och avskilda från varandra, och avdelningarna rent byggnads- och inredningsmässigt är identiska och vid behov i praktiken även utbytbara?

2) Påverkas svaret på föregående fråga av att gemensamma faciliteter används vid både frihetsberövande på grund av brott eller brottsmisstanke och frihetsberövande på grund av en asylansökan och det därmed kan förekomma kontakter mellan frihetsberövade brottslingar eller brottsmisstänkta och frihetsberövade asylsökande? Vad menas med ’hållas avskilda’? Innebär detta att ingen form av kontakt är tillåten? Om så inte är fallet, vilka former av kontakt är i så fall tillåtna?

3) Vad menas med ’begränsat till vad som är absolut nödvändigt’ i förhållande till det syfte [med frihetsberövandet som angetts] i domen [ Landkreis Gifhorn ]? Innebär detta att en begränsning per definition inte är tillåten om det inte finns ett direkt samband mellan begränsningen och syftet med frihetsberövandet, nämligen att motverka olaglig inresa?

4) Om en medlemsstat får införa ytterligare begränsningar som inte har ett direkt samband med syftet med frihetsberövandet, vilka villkor måste dessa i så fall uppfylla, även med beaktande av behovet av att säkerställa full respekt för utlänningens grundläggande rättigheter, särskilt rätten till mänsklig värdighet, frihet, privatliv och familjeliv och information enligt artiklarna 1, 6, 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

5) Om en medlemsstat får införa ytterligare begränsningar som inte har ett direkt samband med syftet med frihetsberövandet, på vilket sätt ska den nationella domstolen i så fall pröva huruvida frihetsberövandet är lagenligt? Ska detta ske genom en fullständig prövning eller genom en avgränsad prövning?

6) Vilka omständigheter ska en nationell domstol beakta vid bedömningen av huruvida de förvarsförhållandena som råder i en sådan anläggning är sådana att de så långt som möjligt undviker att förvaret liknar en internering i en fängelsemiljö, som är typiskt för ett frihetsberövande i bestraffningssyfte?

7) Kan en nationell domstol, för att avgöra huruvida det rör sig om en särskild anläggning, nöja sig med en jämförelse mellan hur ett frihetsberövande på grund av en asylansökan och ett frihetsberövande på grund av brott eller brottsmisstanke skiljer sig åt?”

IV. Förfarandet vid EU-domstolen

9. Den hänskjutande domstolen har begärt att förevarande begäran om förhandsavgörande ska handläggas enligt det förfarande för brådskande mål som föreskrivs i artikel 107 i EU-domstolens rättegångsregler. Den 7 april 2025 angav den hänskjutande domstolen, som svar på EU-domstolens frågor, att BC inte längre hölls i förvar i JCS utan hade återvänt till sitt ursprungsland. Genom beslut av den 8 april 2025 avslog domstolens andra avdelning begäran om skyndsam handläggning av förevarande begäran om förhandsavgörande med motiveringen att det inte framgick att villkoren i artikel 107 i rättegångsreglerna var uppfyllda.

10. Den hänskjutande domstolen har även begärt att förevarande begäran om förhandsavgörande ska handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 105 i EU-domstolens rättegångsregler. Genom beslut av den 3 juni 2025 avslog domstolens ordförande denna begäran.

11. Skriftliga yttranden har inkommit från BC, den tyska och den nederländska regeringen och kommissionen.

12. På domstolens begäran kommer jag i mitt förslag till avgörande i förevarande mål endast att pröva den tredje, den fjärde och den femte frågan från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Amsterdam (Domstolen i Haag, sammanträdesort Amsterdam).

V. Bedömning

A. Den tredje och den fjärde tolkningsfrågan

13. Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, som det är lämpligt att pröva tillsammans, för att få klarhet i huruvida, och på vilka villkor, det är tillåtet att införa ytterligare begränsningar eller tvångsmedel, utöver sådana som är absolut nödvändiga för att säkerställa ett effektivt förberedande av avlägsnandet av en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet och/eller för att genomföra avlägsnandet av vederbörande. Den hänskjutande domstolen har räknat upp ett antal specifika begränsningar som personer som hålls i förvar i JCS omfattas av och som den hänskjutande domstolen noterade vid den inspektion som nämnts i punkt 7 i förevarande förslag till avgörande.

14. Den hänskjutande domstolen fann att personer som tagits i förvar i regel hölls inlåsta i sin cell mellan kl. 22.00 och kl. 08.00. Eftersom förvarstagna inte är fria att lämna den anläggning där de är placerade, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en sådan inlåsning nattetid är nödvändig för att de ska kunna återvända till sitt ursprungsland. Den hänskjutande domstolen fann att det även fanns en mängd andra begränsningar. Bland dessa kan nämnas kravet på att två personer ska dela cell, kravet på att åtföljas av någon ur personalen vid användning av utomhusutrymmen, avsaknaden av möjlighet att utan hinder söka läkarvård eller konsultera en advokat, kravet på att låta sig ”kontrolleras med hjälp av en säkerhetsdetektor” efter att ha träffat utomstående, användningen av kameraövervakning vid besök, avsaknaden av fri tillgång till egen mobiltelefon, begränsad tillgång till internet och kravet på att be en kriminalvårdare om hjälp vid utförandet av vardagliga aktiviteter som att laga mat eller ta ut livsmedel från frysen.

15. Huvudsyftet med direktiv 2008/115 är att inrätta en effektiv politik för avlägsnande och återsändande med fullständig respekt för de berörda personernas mänskliga rättigheter och värdighet.( 12 ) Enligt artikel 15 i direktiv 2008/115 får tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna under vissa omständigheter hållas i förvar för att säkerställa ett effektivt återvändandeförfarande. Enligt artikel 15.1 i direktiv 2008/115 får medlemsstaterna, om inte andra tillräckliga, men mindre ingripande, åtgärder kan tillämpas verkningsfullt i det konkreta fallet, endast hålla i förvar en tredjelandsmedborgare som är föremål för förfaranden för återvändande för att förbereda återvändandet och/eller för att genomföra avlägsnandet, särskilt när ”det finns risk för avvikande” eller ”den berörda tredjelandsmedborgaren håller sig undan eller förhindrar förberedelserna inför återvändandet eller avlägsnandet”. Förvar ska vara under så kort tid som möjligt och får endast fortgå under den tid som förfarandena inför avlägsnandet pågår och genomförs med rimliga ansträngningar. I skäl 16 i direktiv 2008/115 anges att ”[a]nvändning av förvar för avlägsnande bör begränsas och följa proportionalitetsprincipen i fråga om använda medel och eftersträvade mål ...”. Det är således endast om verkställigheten av beslutet om återvändande i form av avlägsnande riskerar att äventyras av den berörda personens beteende, mot bakgrund av en bedömning i det enskilda fallet, som medlemsstaterna får frihetsberöva honom eller henne genom en förvarsåtgärd.( 13 )

16. Förvar enligt direktiv 2008/115 av en tredjelandsmedborgare inom ramen för ett förfarande för återvändande till följd av en olaglig vistelse utgör ett allvarligt ingrepp i den rätt till frihet som stadfästs i artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).( 14 ) Ett sådant förvar utgör således en strikt begränsad och exceptionell åtgärd som endast är tillåten när mindre ingripande åtgärder visar sig vara otillräckliga.

17. I artikel 16 i direktiv 2008/115 fastställs de materiella villkoren för ett sådant förvar. Enligt artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115 ska förvar av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet inför deras återvändande i regel ske i ”särskilda förvarsanläggningar”. I artikel 16.1 andra meningen i direktiv 2008/115 anges följande: ”Om en medlemsstat inte kan tillhandahålla sådana särskilda anläggningar, utan måste använda fängelseanläggningar, ska tredjelandsmedborgare i förvar hållas avskilda från vanliga interner.” I artikel 16.1 andra meningen i direktiv 2008/115 föreskrivs således ett undantag från principen att förvar av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna i avvaktan på deras avlägsnande ska ske i ”särskilda förvarsanläggningar”, vilket som sådant ska tolkas restriktivt.( 15 ) I domen i målet Landkreis Gifhorn slog domstolen fast att förvar i sådana särskilda förvarsanläggningar utgör en tvångsåtgärd som berövar den berörda personen hans eller hennes rörelsefrihet och isolerar vederbörande från resten av befolkningen, genom att personen i fråga åläggs att kontinuerligt stanna kvar inom ett begränsat och inhägnat område.( 16 ) Eftersom syftet med de förvarsåtgärder som avses i direktiv 2008/115 inte är att lagföra eller beivra brott, krävde domstolen att förvarsanläggningarna och förhållandena under frihetsberövandet ska skilja sig från de normala förhållanden under vilka frihetsstraff verkställs i en fängelseanläggning.( 17 ) Förvarsförhållandena ska dessutom utformas på ett sådant sätt att såväl de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan som de rättigheter som stadfästs i artiklarna 16.2–16.5 och 17 i direktiv 2008/115 iakttas.( 18 ) I skäl 17 i direktiv 2008/115 anges bland annat att ”[t]redjelandsmedborgare i förvar bör behandlas humant och värdigt med respekt för deras grundläggande rättigheter och i överensstämmelse med internationell och nationell rätt …”.

18. Även om domstolen i domen i målet Landkreis Gifhorn slog fast att tvångsåtgärder som begränsar den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa ett effektivt förberedande av avlägsnandet och inte får vidtas i bestraffningssyfte, anges uttryckligen i artikel 16.5 i direktiv 2008/115 att andra regler( 19 ) och skyldigheter än en begränsning av rörelsefriheten inom ett inhägnat område kan komma i fråga.( 20 ) I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att tredjelandsmedborgare som hålls i förvar systematiskt ska erhålla information i vilken de regler som tillämpas i anläggningen förklaras och deras rättigheter och skyldigheter anges. Sådana regler och skyldigheter förutses också tydligt i domen i målet Landkreis Gifhorn .( 21 )

19. Mot bakgrund av att ett förvarstagande med stöd av direktiv 2008/115 i sig är en tvångsåtgärd som utgör ett allvarligt ingrepp i den rätt till frihet som stadfästs i artikel 6 i stadgan,( 22 ) anser jag emellertid att andra regler och skyldigheter som ytterligare begränsar denna rättighet eller begränsar andra rättigheter och friheter som stadfästs i stadgan måste vara förenliga med artikel 52.1 däri. Jag understryker dessutom att sådana regler och skyldigheter inte får tjäna ett bestraffningssyfte eller göra att förhållandena i samband med förvar enligt direktiv 2008/115 liknar förhållandena för interner som avtjänar ett fängelsestraff.( 23 )

20. Enligt artikel 52.1 i stadgan måste varje begränsning av utövandet av sådana rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskrivna i lag, förenliga med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast görs om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.( 24 ) Jag anser att nödvändiga och proportionerliga begränsningar av de förvarstagnas rättigheter således kan införas, bland annat för att förhindra bråk på en förvarsanläggning och för att skydda andra personers rättigheter och friheter, särskilt andra förvarstagnas och personalens rättigheter och friheter. Sådana begränsningar är ett nödvändigt och naturligt inslag i det effektiva förberedande av avlägsnandet av en förvarstagen som krävs enligt domen i målet Landkreis Gifhorn .

21. Vid prövningen av huruvida begränsningarna av utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan är proportionerliga ska såväl begränsningarnas individuella verkan som deras kumulativa verkan prövas. Dessutom bör den genomsnittliga förvarstiden i en anläggning beaktas.

22. Rätten att införa sådana begränsningar omgärdas av betydande förbehåll. Medlemsstaterna är skyldiga att följa förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling i artikel 4 i stadgan när de genomför direktiv 2008/115. Det förbudet är absolut och inte föremål för några undantag.( 25 ) Enligt artikel 4 i stadgan ska en person som fängslats för ett brott hållas frihetsberövad under förhållanden som garanterar respekten för den mänskliga värdigheten, formerna för att verkställa åtgärden får inte innebära att den berörde utsätts för större kval eller påfrestningar än vad som oundgängligen är förenat med det lidande som frihetsberövandet medför. Dessutom ska internens hälsa och välbefinnande, med förbehåll för de praktiska krav som frihetsberövandet ställer, säkerställas på lämpligt sätt. ( 26 ) Dessa minimikrav gäller i än högre grad vid förvarstagande av tredjelandsmedborgare enligt direktiv 2008/115.( 27 )

23. Jag anser att de regler och skyldigheter som antagits i enlighet med artikel 16.5 i direktiv 2008/115 i princip är förenliga med det krav på att de ska vara ”föreskrivna i lag” som anges i artikel 52.1 i stadgan,( 28 ) om de respekterar kraven på klarhet, förutsebarhet, tillgänglighet och skydd mot godtycklighet.( 29 ) För att försäkra sig om att dessa krav uppfylls bör en tredjelandsmedborgare som hålls i förvar vid ankomsten till en förvarsanläggning eller mycket kort därefter systematiskt och på ett lättförståeligt språk( 30 ) erhålla ”information i vilken de regler som tillämpas i anläggningen förklaras och [hans eller hennes] rättigheter och skyldigheter fastställs”.( 31 ) Denna information ska dessutom lämnas på ett språk som han eller hon förstår eller rimligen kan förväntas förstå.( 32 ) Dessutom bör förvarsanläggningen personal på begäran göra rimliga ansträngningar för att ytterligare förklara sådana regler.( 33 ) I rapporten till den nederländska regeringen om CPT:s besök i Konungariket Nederländerna mellan den 10 och den 25 maj 2022( 34 ) påpekades att delegationen vid sitt besök på JCS ”själv kunde konstatera att personalen hade ägnat en viss tid åt att förklara rättigheter och interna regler för nyanlända personer, vilka också hade mottagit vissa skriftliga handlingar.”( 35 )

24. Innan jag prövar de specifika farhågor beträffande förvarsförhållandena på JCS som den hänskjutande domstolen har gett uttryck för erinrar jag om att EU-domstolen, inom ramen för artikel 267 FEUF, inte är behörig att tillämpa unionsrättsliga bestämmelser på ett visst fall. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att göra de rättsliga bedömningar som är nödvändiga för att den ska kunna avgöra det nationella målet. Däremot ankommer det på EU-domstolen att ge den hänskjutande domstolen alla erforderliga uppgifter för att ge vägledning för denna bedömning.( 36 )

25. Jag understryker till att börja med att det, vad gäller de fysiska förhållanden under vilka tredjelandsmedborgare hålls i förvar i JCS, inte finns något som tyder på( 37 ) att förhållandena är ohygieniska eller att anläggningen är förfallen.( 38 ) I motsats till vad BC har hävdat är den omständigheten att förvarsförhållandena i JCS skiljer sig från eller är mer restriktiva än förhållandena i andra förvarsanläggningar i Nederländerna inte i sig en indikation på att förhållandena i JCS är bristfälliga enligt, bland annat, artikel 16 i direktiv 2008/115.

26. Vad gäller just BC är han en vuxen man som inte förefaller ha åtföljts av sin familj. Det finns ingenting i handlingarna i målet som tyder på att han är en utsatt person i den mening som avses i artikel 3.9 i direktiv 2008/115 eller att han lider av en sjukdom som motiverar akutsjukvård. Härav följer, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, att varken artikel 16.3 första meningen eller artikel 17 i direktiv 2008/115 är tillämpliga i förevarande fall. Det finns inte heller något som tyder på att BC utgör en risk för sig själv eller för andra förvarstagna eller utgör ett hot mot ett grundläggande samhällsintresse eller den berörda medlemsstatens inre eller yttre säkerhet. Bestämmelserna om nödsituationer i artikel 18 i direktiv 2008/115, vilka bland annat tillåter undantag från villkoren i artikel 16.1 i direktivet, förefaller inte heller vara relevanta i förevarande fall. Dessutom förefaller den tid som BC hölls i förvar i JCS inte ha varit orimligt lång, eftersom det rörde sig om högst en och en halv månad.

27. Den hänskjutande domstolen oroas emellertid bland annat över att förvarstagna tvingas dela cell och över att personer som hålls i förvar i JCS har begränsad rörelsefrihet. Enligt den hänskjutande domstolen är rörligheten begränsad i dubbelcellerna i JCS, som mäter 13.4 m 2 , på grund av att cellerna även innehåller ett badrum och möbler.

28. Förekomsten av gemensamma celler övervägs tydligt i CPT:s faktablad, under förutsättning att de är ”utrustade med bord och stolar som motsvarar antalet förvarstagna personer”.( 39 ) Det finns inget i handlingarna i målet( 40 ) som tyder på att de aktuella cellerna inte är tillräckligt utrustade för att delas av två förvarstagna.( 41 ) Kravet på att förvarstagna delar cell medför att JCS måste vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det finns tillräckliga garantier för att värna deras säkerhet och välbefinnande. Sådana åtgärder skulle exempelvis kunna omfatta en bedömning av riskerna med att dela cell,( 42 ) ett system för att snabbt kunna larma och få hjälp eller andra liknande säkerhetsåtgärder.( 43 ) Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida sådana åtgärder har vidtagits och är lämpliga.

29. Det finns visserligen en stark presumtion för att det föreligger en sådan otillåten behandling som avses i artikel 4 i stadgan när en intern som avtjänar ett fängelsestraff( 44 ) har ett personligt utrymme på mindre än 3 m² i en gemensam cell.( 45 ) Det står emellertid klart att utrymmet i dubbelcellerna i JCS är mer än dubbelt så stort som detta minimiutrymme. Dessutom kan ett minskat personligt utrymme i en cell kompenseras av den frihetsberövades möjlighet att i tillräcklig utsträckning röra och sysselsätta sig utanför sin cell på lämpligt sätt.( 46 )

30. I sin begäran om förhandsavgörande angav den hänskjutande domstolen att JCS är indelat i avdelningar med högst 45–48 förvarstagna per avdelning. Mellan kl. 08.00 och kl. 21.30 har de förvarstagna på varje avdelning i JCS tillgång till ett gemensamt område (154,4 m 2 ), en plats för tystnad eller kontemplation (82,3 m 2 ), ett kök (15,9 m 2 ) och ett fritidsutrymme inomhus (53,2 m 2 ). Det finns även en rastgård utomhus (644,8 m 2 ) som är delvis täckt och som de förvarstagna har tillgång till under dagen om de åtföljs av en person ur JCS personal.

31. Förutom att titta på tv, lyssna på musik och läsa( 47 ) kan de förvarstagna enligt den hänskjutande domstolen ägna sig åt en rad olika aktiviteter såsom matlagning, bordtennis, bordsfotboll, nederländsk shuffleboard, tv-spel (PlayStation), brädspel, fotboll, basket och trädgårdsskötsel.( 48 ) Kravet på att personal ska vara närvarande eller hjälpa till vid utförandet av vissa aktiviteter, såsom att laga mat, eller vid vistelse i rastgårdar utomhus( 49 ) kan vara tillåtet, förutsatt att det motiveras av legitima mål( 50 ) och att genomförandet av aktiviteterna inte otillbörligen nekas eller försenas.( 51 )

32. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att göra en helhetsbedömning av det personliga utrymme som står till de förvarstagnas förfogande, kombinerat med möjligheten att röra och sysselsätta sig utanför sin cell samt hur länge rörelsefriheten faktiskt varar, för att kontrollera huruvida de aktuella förhållandena är lämpliga, mot bakgrund av att personer som hålls i förvar inte är föremål för straffrättsliga påföljder. Den hänskjutande domstolen ska särskilt kontrollera att de sammantagna eller kumulerade förvarsförhållandena inte har en fängelseliknande eller bestraffande karaktär, och att de inte undergräver människans värdighet.

33. Den omständigheten att personer som hålls i förvar i JCS låses in mellan kl. 22.00 och kl. 08.00 innebär i sig en begränsning av en förvarstagen persons rörelsefrihet inom JCS. I sin begäran om förhandsavgörande angav den hänskjutande domstolen att ministern ansåg att inlåsningen är nödvändig för att garantera säkerheten för tredjelandsmedborgare eftersom deras frihetsberövande kan ge upphov till känslor av ångest eller frustration. Ministern anser att han, genom att frihetsberöva tredjelandsmedborgare, får ansvar för deras välbefinnande.( 52 ) Den hänskjutande domstolen anser att de säkerhetsproblem som ministern har tagit upp eventuellt skulle kunna lösas genom mindre ingripande åtgärder, såsom möjligheten för förvarstagna att själva låsa sina celler på natten eller genom ökad personalstyrka.( 53 )

34. Enligt min mening kan inspärrning behövas, inte bara för att säkerställa de förvarstagnas säkerhet, utan även för att skydda deras hälsa och välbefinnande genom att säkerställa att de befinner sig i en miljö där de kan få tillräckligt med sömn, både i fråga om längd och kvalitet, i en hälsosam och relativt bullerfri miljö.( 54 ) Den hänskjutande domstolen ska således bland annat kontrollera syftet eller syftena med begränsningen och huruvida begränsningen ligger i allmänintresset eller skyddar de förvarstagnas rättigheter och är proportionerlig, särskilt med hänsyn till dess varaktighet.( 55 ) I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 anges att ”det är positivt att frihetsberövade utländska medborgare, [som hålls i förvar i JCS], i regel inte var inlåsta under dagen (cellerna var öppna från [kl. 08.00] till [kl. 21.00]).( 56 ) Den hänskjutande domstolen har dessutom uppgett att varje dubbelcell har ett sanitetsutrymme, vilket innebär att tillgången till sådana utrymmen inte är begränsad på natten.( 57 ) Det finns dessutom ingenting i handlingarna i målet som tyder på att de förvarstagna vid behov inte kan kontakta JCS personal under de timmar cellen är låst eller att de inte kan läsa eller titta på tv i sina celler på natten.

35. Vad gäller förvarstagnas möjligheter att konsultera en advokat anges det i artikel 16.2 i direktiv 2008/115 uttryckligen att frihetsberövade( 58 ) ska ges möjlighet att vid tillfälle ta kontakt med juridiska ombud. Enligt min mening konkretiserar artikel 16.2 i direktiv 2008/115 artikel 47 i stadgan, i vilken rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol stadfästs, och artikel 48.2 i stadgan, som garanterar rätten till försvar. Förvarstagna har således rätt till tillgång till försvarare i så god tid och på sådant sätt att de kan utöva sin rätt till försvar i praktiken och på ett effektivt sätt.( 59 ) Den hänskjutande domstolen ska pröva huruvida en sådan tillgång är effektiv och tillhandahålls i rätt tid. Den omständigheten att en anställd vid JCS måste följa med en förvarstagen person som vill träffa sin försvarare i ett rum som utformats för bland annat detta ändamål påverkar inte rätten till tillgång till juridiskt ombud, förutsatt att själva mötet kan ske i enrum.( 60 )

36. Vad gäller möjligheten för förvarstagna att utan hinder få tillgång till läkarvård anges det i artikel 16.3 andra meningen i direktiv 2008/115 att ”[a]kutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar ska tillhandahållas.” Det framgår dessutom av artikel 35 i stadgan samt av artikel 9 FEUF, artikel 114.3 FEUF och artikel 168.1 FEUF att en hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.( 61 ) Jag anser att läkarvård bör tillhandahållas i god tid och utan onödigt dröjsmål, varvid hänsyn ska tas till hur allvarlig och akut situationen är. Om situationen inte är akut är det inte orimligt att en person som hålls i förvar förväntas boka en tid för att träffa en läkare eller en sjuksköterska.( 62 ) Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida kraven i artikel 16.3 andra meningen i direktiv 2008/115 i tillräcklig grad är uppfyllda. Den omständigheten att en anställd vid JCS måste följa med en förvarstagen person vid läkarbesök påverkar inte rätten till tillgång till läkarvård, förutsatt att själva besöket kan ske i enrum.( 63 )

37. Den hänskjutande domstolen oroas även över att de förvarstagna kontrolleras med hjälp av en ”säkerhetsdetektor”( 64 ) efter att ha träffat utomstående( 65 ) och över användningen av videoövervakning vid besök. Den aktuella kontrollen och övervakningen begränsar i princip de förvarstagnas rätt till respekt för privatlivet enligt artikel 7 i stadgan och skyddet av de personuppgifter som rör vederbörande enligt artikel 8 i stadgan.( 66 )

38. Även om kontrollen av förvarstagna med hjälp av en säkerhetsdetektor efter besök utan tvivel syftar till att upptäcka dolda och otillåtna föremål,( 67 ) har den hänskjutande domstolen inte lämnat några närmare uppgifter om denna kontroll. Den hänskjutande domstolen har inte heller angett vad den videoövervakning som genomförs i JCS, i synnerhet under besök, har för syfte, karaktär, omfattning eller varaktighet.

39. Kontroll av förvarstagna med hjälp av en säkerhetsdetektor och videoövervakning av besök utgör i princip en automatiserad behandling av personuppgifter i den mening som avses i artikel 4.2 i dataskyddsförordningen( 68 ) när det aktuella systemet bland annat gör det möjligt att samla in, registrera eller lagra personuppgifter.( 69 )

40. Enligt EU-domstolens fasta praxis måste all behandling av personuppgifter följa de i dataskyddsförordningen angivna grundläggande principerna för sådan behandling (kapitel II) och respektera de rättigheter som tillkommer ”en registrerad”, i den mening som avses i artikel 4.1 (kapitel III). I synnerhet gäller att all personuppgiftsbehandling ska stå i överensstämmelse med de i artikel 5 angivna principerna för sådan behandling och uppfylla de i artikel 6 angivna villkoren för laglig behandling. ( 70 )

41. Även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida den aktuella kontrollen och övervakningen är helt förenlig med bestämmelserna i dataskyddsförordningen, skulle jag vilja lyfta fram ett antal betydande problem. Enligt artikel 5.1 a i dataskyddsförordningen ska personuppgifter behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade. Behandlingen är laglig i den mån den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse.( 71 ) En säkerhetskontroll av förvarstagna med hjälp av en säkerhetsdetektor efter besök samt videoövervakning av besök och i vissa delar av JCS kan vara motiverat av säkerhets- och skyddsskäl och av behovet av att skydda de förvarstagnas och personalens rättigheter, och kan således vara lagligt. Enligt principen om uppgiftsminimering ska personuppgifterna emellertid begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål för vilka de behandlas.( 72 ) Vad gäller öppenheten omfattas sådan behandling av kraven i artikel 13 i dataskyddsförordningen avseende den information som ska lämnas när personuppgifter samlas in från den registrerade.( 73 )

42. Den hänskjutande domstolen har även påpekat att personer som hålls i förvar inte har fri tillgång till sina egna mobiltelefoner och att deras tillgång till internet är begränsad. Den hänskjutande domstolen hänvisade särskilt till domen av den 26 februari 2025 från Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen), i vilken det uttrycktes oro över den begränsade tillgången till internet på JCS. Enligt den hänskjutande domstolen är dessutom personer som hålls i förvar i JCS skyldiga att lämna över sina mobiltelefoner, bärbara datorer eller andra enheter vid ankomsten och har endast mycket begränsad tillgång till dem, exempelvis när de konsulterar en advokat. Varje cell har emellertid en fast telefon som gör det möjligt för personer som hålls i förvar att ringa externa samtal under förutsättning att de har tillräcklig kredit. Den hänskjutande domstolen har angett att personer som hålls i förvar erhåller en ersättning på 20 euro per vecka.( 74 )

43. I artikel 11.1 i stadgan föreskrivs att ” [v]ar och en har rätt till yttrandefrihet ”,( 75 ) vilket innefattar ”åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”. Utländska medborgare som vistas olagligt i landet och som hålls i förvar enligt direktiv 2008/115 omfattas således också av rättigheterna i artikel 11 i stadgan.( 76 ) Enligt fast rättspraxis är de rättigheter och friheter som är stadfästa i artikel 11 i stadgan inte några absoluta rättigheter, utan måste bedömas utifrån deras funktion i samhället. Begränsningar är således tillåtna i enlighet med artikel 52.1 i stadgan. Eftersom artikel 11 i stadgan utgör en av grundvalarna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle och ingår i de värden som unionen enligt artikel 2 FEU bygger på ska ingrepp i de rättigheter och friheter som garanteras i artikel 11 emellertid begränsas till vad som är strängt nödvändigt.( 77 ) Enligt min mening utgör avsaknaden av tillgång till en egen mobiltelefon och internet en tydlig begränsning av de rättigheter som avses i artikel 11 i stadgan och kan avsevärt förstärka en förvarstagen persons känsla av isolering.

44. Den hänskjutande domstolen har påpekat att ministern gjorde gällande att begränsningen av tillgången till en egen mobiltelefon var motiverad av dataskyddsskäl. Ministern angav inte vad som var syftet med att begränsa de förvarstagnas tillgång till internet på JCS.( 78 )

45. Med tanke på att användningen av en egen mobiltelefon, exempelvis för att spela in( 79 ) andra förvarstagna och personal på anläggningar som JCS, i princip kan inkräkta på dessa personers rätt till respekt för privatlivet enligt artikel 7 i stadgan och skyddet av deras personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan,( 80 ) anser jag att vissa begränsningar av tillgången till egna mobiltelefoner med kamera och inspelningsfunktioner på en sådan anläggning som JCS,( 81 ) i syfte att skydda andra förvarstagnas och personalens rättigheter och intressen, kan vara motiverade, nödvändiga och proportionerliga enligt artikel 52.1 i stadgan.( 82 )

46. Jag anser emellertid att ett mer eller mindre allmänt förbud mot tillgång till egna mobiltelefoner och liknande apparater utgör ett oproportionerligt ingrepp i de rättigheter som garanteras i artikel 11 i stadgan som inte motiveras av behovet av att, bland annat, skydda allmänintresset eller andras rättigheter. Denna begränsning mildras inte heller nämnvärt av det faktum att de personer som hålls i förvar i JCS har tillgång till en fast telefon som gör det möjligt att ringa externa samtal under förutsättning att de har tillräcklig kredit. Jag understryker att tillgången till en fast telefon endast syftar till att ersätta( 83 ) en av de många funktioner som moderna mobiltelefoner och andra liknande apparater har. Utan tillgång till en sådan apparat kanske en förvarstagen person inte ens kommer ihåg det nummer( 84 ) han eller hon vill ringa. Att en anläggning inte tillåter sådana apparater kan avsevärt försvåra för förvarstagna att ta emot samtal, sms eller e-postmeddelanden.

47. Den hänskjutande domstolen måste bedöma huruvida det rimligen är möjligt för en förvarsanläggning att avaktivera eller blockera kameror och inspelningsutrustning på de förvarstagnas mobiltelefoner och andra liknande apparater. Alternativt skulle anläggningen kunna ge förvarstagna rimlig tillgång till sina egna mobiltelefoner och andra liknande apparater under vissa timmar och på vissa platser. Användningen av bås för att förhindra inspelning av andra förvarstagna och personal kan exempelvis övervägas. Om sådana åtgärder inte är genomförbara anser jag att förvarstagna i princip bör tillåtas att använda sina egna SIM-kort på enheter med avaktiverade kamera- och inspelningsfunktioner som tillhandahålls av anläggningen.

48. Eftersom syftet med förvarsåtgärderna, i den mening som avses i direktiv 2008/115, inte är att lagföra eller beivra brott, bör personer som tagits i förvar enligt detta direktiv i princip( 85 ) alltid ha obegränsad tillgång till internet.( 86 ) Sådan tillgång bör underlättas genom rimlig åtkomst till en datorterminal, särskilt när de förvarstagna inte har tillgång till en smarttelefon eller andra liknande apparater. Anläggningar som JCS kan blockera åtkomst till vissa webbplatser eller begränsa nedladdningar när sådana åtgärder är motiverade, nödvändiga och proportionerliga enligt artikel 52.1 i stadgan.

49. Av det ovan anförda följer att jag föreslår att domstolen ska besvara den tredje och den fjärde frågan på följande sätt: Artikel 16 i direktiv 2008/115 ska tolkas så, att andra regler och skyldigheter än en begränsning av den fria rörligheten inom ett inhägnat område kan åläggas tredjelandsmedborgare som frihetsberövats enligt detta direktiv, under förutsättning att de inte tjänar ett bestraffningssyfte eller gör att förhållandena i samband med förvar enligt direktiv 2008/115 liknar förhållandena för interner som avtjänar ett fängelsestraff. Om sådana regler och skyldigheter begränsar de rättigheter och friheter som garanteras i stadgan, måste de uppfylla kraven i artikel 52.1 i stadgan och förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling i artikel 4 däri.

B. Den femte frågan

50. Genom sin femte fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i omfattningen av den domstolsprövning som ska göras med avseende på införandet av eventuella ytterligare begränsningar för tredjelandsmedborgare som hålls i förvar enligt direktiv 2008/115. Mot bakgrund av mitt förslag till svar på den hänskjutande domstolens tredje och fjärde fråga anser jag att den femte frågan rör omfattningen av den domstolsprövning som ska göras av regler och skyldigheter som införts med stöd av artikel 16.5 i direktiv 2008/115.

51. Den hänskjutande domstolen har uppgett att den domstolsprövning av behovet av ytterligare begränsningar som Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen) gjorde i sin dom av den 26 februari 2025 hade en begränsad omfattning. Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen) prövade således huruvida ministern hade fog för att anse att sådana begränsningar var nödvändiga, i stället för att bedöma deras nödvändighet med hjälp en ”strikt domstolsprövning. Mot bakgrund av de grundläggande rättigheter som är i fråga förevarande mål vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida Raad van States (Högsta förvaltningsdomstolen) begränsade domstolsprövning är lämplig. Den hänskjutande domstolen anser att det mot bakgrund av domen i målet Landkreis Gifhorn går att hävda att en nationell domstol ska göra en ”strikt domstolsprövning” och således ska väga in alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter.

52. Omfattningen av domstolsprövningen av unionens och medlemsstaternas lagstiftning och åtgärder är inte en oväsentlig fråga, eftersom den rör överlappande grundläggande konstitutionella frågor, såsom maktdelning, rättsväsendets roll, den lagstiftande och den verkställande maktens utrymme för skönsmässig bedömning, nivån på skyddet av de grundläggande rättigheterna och rätten till ett effektivt rättsmedel. Vad gäller de rättigheter som stadfästs i stadgan är domstolsprövningens omfattning nära knuten till kontrollen av att villkoren i artikel 52.1 i stadgan är uppfyllda.

53. I domen av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ,( 87 ) slog domstolen fast att med avseende på domstolsprövningen av huruvida dessa villkor är uppfyllda kan unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning, när det är fråga om ingrepp i grundläggande rättigheter, vara begränsat på grund av ett antal omständigheter, såsom bland annat det område som berörs, beskaffenheten av den rättighet som garanteras genom stadgan,( 88 ) ingreppets beskaffenhet och allvar samt ingreppets syfte.( 89 )

54. Jag påpekar till att börja med att även om det enligt artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115 krävs att förvar av tredjelandsmedborgare enligt artikel 15 i direktivet i princip ska ske i särskilda förvarsanläggningar och införandet av ytterligare begränsningar övervägs i artikel 16.5 i direktivet, anges det i detta direktiv inte omfattningen av den domstolsprövning som ska göras för att bedöma huruvida en sådan anläggning som JCS uppfyller kraven i dessa bestämmelser eller bestämmelserna i stadgan.

55. Dessutom sägs ingenting i själva stadgan om omfattningen av domstolsprövningen av begränsningar av de rättigheter och intressen som skyddas genom stadgan. I stadgan görs inte heller någon åtskillnad eller särskild rangordning mellan dessa rättigheter och intressen( 90 ) eller de mål av allmänintresse som erkänns av unionen och som på ett abstrakt sätt avses i artikel 52.1 i stadgan. Denna rangordning fastställs av domstolen på ett kasuistiskt vis när den prövar ett sådant mål.

56. Vad gäller förvarsåtgärder som vidtas med stöd av artikel 15.1 och 15.3 i direktiv 2008/115 har domstolen preciserat att dessa måste uppfylla strikta villkor för att vara lagliga. För att säkerställa att dessa villkor är uppfyllda måste den behöriga rättsliga myndigheten kunna pröva samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som är relevanta för att pröva huruvida åtgärden är laglig. Den ska i detta syfte kunna beakta de faktiska omständigheter och den bevisning som åberopats av den administrativa myndighet som fattat det ursprungliga beslutet om förvar. Den ska även kunna beakta de omständigheter, bevis och yttranden som den berörda personen eventuellt har ingett. Den måste också kunna undersöka alla övriga omständigheter som är relevanta för beslutet om den anser att det är nödvändigt. De befogenheter som denna rättsliga myndighet har i samband med en prövning kan aldrig inskränkas till att enbart avse de omständigheter som anförts av den berörda administrativa myndigheten.( 91 ) Den berörda rättsliga myndigheten( 92 ) måste dessutom kunna ersätta det beslut som fattats av den förvaltningsmyndighet som beslutat om förvaret med sitt eget beslut, och besluta att en åtgärd som utgör ett alternativ till förvar ska vidtas eller att den berörda personen ska friges. ( 93 )

57. Mot bakgrund av att förvar är ett allvarligt ingrepp i den rätt till frihet som stadfästs i artikel 6 i stadgan och med beaktande av att denna rättighet är så betydelsefull, är de behöriga nationella myndigheternas behörighet att ta tredjelandsmedborgare i förvar strikt reglerad. Ett beslut om förvarstagande eller kvarhållande i förvar kan således endast fattas med iakttagande av allmänna och abstrakta regler som fastställer villkoren och formerna för förvaret.( 94 ) Begränsningar av utövandet av denna rätt får endast ske i den mån det är strängt nödvändigt( 95 ) och ska vara föremål för en strikt domstolsprövning.

58. Vad gäller förhållandena i samband med förvar slog domstolen i domen i målet Landkreis Gifhorn fast att möjligheten att med stöd av artikel 18.1 i direktiv 2008/115 göra undantag från artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/11( 96 ) i situationer där ett exceptionellt stort antal tredjelandsmedborgare som ska återvända utgör en oförutsett stor belastning för kapaciteten på en medlemsstats förvarsanläggningar, ska omfattas av en lika omfattande domstolsprövning som prövningen av själva förvarstagandet enligt artikel 15.1 och 15.3 i direktiv 2008/115.( 97 )

59. Nämnda dom visar den avgörande betydelse som domstolen fäster vid kravet på att förvar enligt artikel 16.1 i direktiv 2008/115 i regel ska ske i särskilda förvarsanläggningar och, i förlängningen, att de samlade förhållandena i samband med ett sådant förvar inte bör tjäna ett bestraffningssyfte. Med tanke på att de bestämmelser och skyldigheter som eventuellt kan införas med stöd artikel 16.5 i direktiv 2008/115 ser extremt olika ut, är en strikt domstolsprövning endast motiverad om det finns tydliga indikationer på att artikel 16.1 i direktivet kan ha åsidosatts.

60. Jag erinrar även om att den hänskjutande domstolen har uttryckt välgrundade farhågor beträffande begränsningar av de ”grundläggande” rättigheter som stadfästs i stadgan, såsom rätten till respekt för privatlivet (artikel 7 i stadgan), skyddet av personuppgifter (artikel 8 i stadgan) och rätten till yttrandefrihet (artikel 11 i stadgan). Enligt min mening ska sådana begränsningar vara föremål för en strikt domstolsprövning för att säkerställa att de villkor som föreskrivs i artikel 52.1 i stadgan iakttas. Härav följer att omfattningen av domstolsprövningen av de bestämmelser och skyldigheter som införts med stöd av artikel 16.5 i direktiv 2008/115 kan variera beroende på deras inverkan på de samlade förhållandena i samband med förvar av tredjelandsmedborgare enligt detta direktiv och förekomsten av begränsningar av de rättigheter som stadfästs i stadgan tillsammans med, bland annat, dessa rättigheters art.

61. Mot bakgrund av den inverkan som förvar enligt artikel 15 i direktiv 2008/115 har på tredjelandsmedborgares rätt till frihet och den inverkan som de regler och skyldigheter som införs med stöd av artikel 16.5 i direktivet kan ha på denna rätt och på andra grundläggande rättigheter,( 98 ) anser jag att de samlade förhållandena i samband med förvar av sådana tredjelandsmedborgare ska kunna bli föremål för en strikt rättslig prövning av den behöriga nationella rättsliga myndigheten när det finns tydliga indikationer på att artikel 16.1 i direktivet kan ha åsidosatts.

VI. Förslag till avgörande

62. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara den tredje, den fjärde och den femte frågan som ställts av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Amsterdam (Domstolen i Haag, sammanträdesort Amsterdam, Nederländerna) på följande sätt:

Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska tolkas så,

– att andra regler och skyldigheter än en begränsning av den fria rörligheten inom ett inhägnat område kan åläggas tredjelandsmedborgare som frihetsberövats enligt detta direktiv, under förutsättning att de inte tjänar ett bestraffningssyfte eller gör att förhållandena i samband med förvar enligt direktiv 2008/115 liknar förhållandena för interner som avtjänar ett fängelsestraff. Om sådana regler och skyldigheter begränsar de rättigheter och friheter som garanteras i stadgan, måste de uppfylla kraven i artikel 52.1 i stadgan och förbudet mot omänsklig och förnedrande behandling i artikel 4 däri, och

– att de samlade förhållandena i samband med förvar av sådana tredjelandsmedborgare ska kunna bli föremål för en strikt rättslig prövning av den behöriga nationella rättsliga myndigheten när det finns tydliga indikationer på att artikel 16.1 i direktivet kan ha åsidosatts.

1 Originalspråk: engelska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

3 Dom av den 10 mars 2022, Landkreis Gifhorn (C-519/20, EU:C:2022:178, nedan kallad domen i målet Landkreis Gifhorn ) .

4 Se domen i målet Landkreis Gifhorn , punkt 45.

5 I punkt 37 i domen i målet Landkreis Gifhorn konstaterade domstolen dessutom att syftet med ett sådant förvar är att förbereda återvändandet av en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet och/eller genomföra avlägsnandet av vederbörande.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1).

7 Stb. 2000, nr 495.

8 Enligt begäran om förhandsavgörande inbegriper överklagandet även ett anspråk på ersättning enligt nationell rätt.

9 ECLI:NL:RBDHA:2025:1161. Den domen grundades på artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96), i vilken det föreskrivs att ”[s]ökande …, som regel, [ska] hållas i förvar i särskilda förvarsanläggningar …”.

10 NL25.511 och NL25.512. Vad gäller mål NL25.511 går det att hitta bilder på JCS på https://uitspraken.rechtspraak.nl/details?id=ECLI:NL:RBDHA:2025:1161

11 ECLI:NL:RVS:2025:789.

12 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi (C-181/16, EU:C:2018:465, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Se skäl 2 och 4 i direktiv 2008/115.

13 Dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság (C-924/19 PPU och C-925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 269).

14 Dom av den 8 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Prövning av förvar ex officio) (C-704/20 och C-39/21, EU:C:2022:858, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 17 juli 2014, Bero och Bouzalmate (C-473/13 och C-514/13, EU:C:2014:2095, punkt 25). Artikel 16.1 i direktiv 2008/115 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet får placeras i förvar i en fängelseanläggning, avskild från vanliga interner, i avvaktan på avlägsnande av det skälet att vederbörande utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse eller en medlemsstats inre eller yttre säkerhet (dom av den 2 juli 2020, Stadt Frankfurt am Main, C-18/19, EU:C:2020:511, punkt 48).

16 Se domen i målet Landkreis Gifhorn,punkt 35.

17 Se domen i målet Landkreis Gifhorn , punkt 36 och domen av den 8 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Prövning av förvar ex officio) (C-704/20 and C-39/21, EU:C:2022:858, punkt 74).

18 Se domen i målet Landkreis Gifhorn , punkt 46.

19 Det rör sig i huvudsak om förvarsanläggningens interna regler.

20 Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (CPT), som inrättades enligt artikel 1 i Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som antogs av Europarådets medlemsstater den 26 november 1987, hänvisar till sådana regler och skyldigheter som ”interna regler”. Se, CPT:s faktablad om migrationsförvar, mars 2017, CPT/Inf(2017)3 (nedan kallat CPT:s faktablad). CPT:s faktablad och CPT:s rapporter är icke-bindande rättskällor. Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet Stadt Frankfurt am Main (C-18/19, EU:C:2020:130, fotnot 65). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet GN (Skäl för att vägra verkställighet grundat på barnets bästa) (C-261/22, EU:C:2023:582, fotnot 16).

21 Se punkt 54.

22 Dom av den 4 oktober 2024, Bouskoura (C-387/24 PPU, EU:C:2024:868, punkt 41).

23 Jag anser att sådana regler och skyldigheter inte bör ändra den aktuella förvarsanläggningens karaktär på ett sådant sätt att den inte längre kan klassificeras som en ”särskild förvarsanläggning” i den mening som avses i artikel 16.1 första meningen i direktiv 2008/115.

24 Dom av den 3 juli 2025, Al Nasiria (C-610/23, EU:C:2025:514, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

25 Se även artikel 1 i stadgan, i vilken följande anges: ”Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.”

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av 25 juli 2018, Generalstaatsanwaltschaft (Förhållanden under frihetsberövanden i Ungern) (C-220/18 PPU, EU:C:2018:589, punkt 90 och där angiven rättspraxis).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2024, Changu (C-352/23, EU:C:2024:748, punkt 74). Den hänskjutande domstolen hade inte angett att artikel 4 i stadgan åsidosattes i förevarande fall.

28 Se, analogt, dom av den 16 november 2023, Roos m.fl./parlamentet (C-458/22 P, EU:C:2023:871, punkterna 59–73). I den domen fann domstolen att ett beslut av Europaparlamentets presidium om exceptionella hälso- och säkerhetsbestämmelser för tillträde till parlamentets byggnader på dess tre arbetsorter utgjorde en åtgärd som var ”föreskriven i lag” i enlighet med artikel 8.2 i stadgan.

29 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2022, Politsei- ja Piirivalveamet (Placering i förvar – risk för att brott begås) (C-241/21, EU:C:2022:753, punkt 50 och där angiven rättspraxis). Skydd mot godtycklighet innebär i synnerhet att frihetsberövandet helt saknar inslag av ont uppsåt eller svekfullt handlande från myndigheternas sida. Ibidem, punkt 49.

30 Komplicerade uttryck eller juridisk jargong bör således undvikas. Se artikel 34.6 kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett gemensamt system för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i unionen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, rådets direktiv 2001/40/EG och rådets beslut 2004/191/EG (COM(2025) 101 final/2), i vilket det föreskrivs att ”[t]redjelandsmedborgare som hålls i förvar ska ges skriftlig information som förklarar de regler som tillämpas i anläggningen och anger deras rättigheter och skyldigheter klart och begripligt på ett språk som de förstår …”. Ett sådant krav är, även om det inte uttryckligen anges i artikel 16.5 i direktiv 2008/115, nödvändigt för att säkerställa faktisk tillgång till den aktuella informationen.

31 Se artikel 16.5 i direktiv 2008/115.

32 Framväxten av artificiell intelligens och neural maskinöversättning gör att detta krav inte innebär en orimlig börda för den aktuella anläggningen.

33 Den hänskjutande domstolen har angett att personer som hålls i förvar i JCS har tillgång till personalens arbetsutrymme för att ställa frågor. Se punkt 9.3 i begäran om förhandsavgörande.

34 CPT/Inf (2023) 12 (nedan kallad CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023).

35 Punkt 70. En delegation från CPT inspekterade även JCS i oktober 2025. Rapporten från den inspektionen publicerades den 19 juni 2026. Se CPT/Inf (2026) 17 (nedan kallad CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026). I den rapporten konstaterade CPT att ”utländska frihetsberövade medborgare endast informerades muntligen om de interna reglerna vid deras introduktion till anläggningen, utan att någon skriftlig information lämnades.” Se punkt 33.

36 Se domen i målet Landkreis Gifhorn , punkt 47 och där angiven rättspraxis.

37 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll.

38 Det har exempelvis inte påståtts att JCS är fuktigt eller att belysningen (både från naturliga och artificiella källor) eller ventilationen är bristfällig.

39 Se CPT:s faktablad, sidan 5.

40 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll.

41 CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023. Efter att i detalj ha beskrivit de materiella förhållandena på JCS drogs slutsatsen att dessa var ”mycket goda”. Se punkterna 61–63. I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026 konstaterades att ”de materiella förhållandena på [JCS] var goda och i stora drag överensstämde med slutsatserna från CPT:s besök år 2022.” Se punkt 35.

42 Se rapporten till Förenade kungarikets regering om CPT:s besök i Förenade kungariket mellan den 27 mars och den 6 april 2023. CPT/Inf (2024) 08, punkt 41.

43 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026 konstaterades att JCS tvingade förvarstagna att dela cell trots att det fanns tomma celler. Enligt rapporten var ”policyn att det var obligatoriskt för två personer att dela cell en källa till spänning och konflikt, vilket bekräftades av anläggningens personal, medicinska journaler och uppgifter om placering i isoleringscell. Vägran att dela cell kunde resultera i disciplinära påföljder.” CPT ansåg att ”eftersom många personer hålls i migrationsförvar i veckor eller månader riskerar policyn om att två personer ska dela cell att bidra till spänningar på anläggningen.” CPT rekommenderade att ”de nederländska myndigheterna överväger en mer flexibel strategi, som på ett bättre sätt bidrar till säkerheten, skyddet av den personliga integriteten och den allmänna atmosfären på anläggningarna, till gagn för både de förvarstagna och personalen. Se punkt 44.

44 Vilket måste särskiljas från förvar enligt direktiv 2008/115.

45 Se för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Generalstaatsanwaltschaft (Förhållanden under frihetsberövanden i Ungern) (C-220/18 PPU, EU:C:2018:589, punkterna 90–93 och där angiven rättspraxis). Se även Europadomstolen, den 20 oktober 2016, Muršić mot Kroatien, CE:ECHR:2016:1020JUD000733413, § 124.

46 Ibidem, punkt 93.

47 På JCS finns det tillgång till tv-apparater, musikutrustning och ett bibliotek med böcker på olika språk. Se punkterna 9.6.1 och 9.6.2 i den nederländska språkversionen av begäran om förhandsavgörande

48 Se punkterna 9.1, 9.5, 9.6.1, 9.6.2 och 11.3 i den nederländska språkversionen av begäran om förhandsavgörande. I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstaterades att det saknades att strukturerat aktivitetsprogram på JCS. I rapporten upprepade CPT ”sin långvariga rekommendation till de nederländska myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla administrativa förvarsanläggningar för utländska medborgare har ett lämpligt system för dagliga rutiner, inbegripet ett strukturerat program för organiserade och meningsfull aktiviteter.” Se punkterna 45–47. I punkt 62 i den rapporten konstaterade CPT dessutom att en effektiv behandling av ”depression, psykos eller traumarelaterade besvär … äventyrades av förhållandena under frihetsberövandet, särskilt av avsaknaden av meningsfulla aktiviteter och fysisk träning.”

49 Ministern ansåg att den aktuella åtgärden var nödvändig för att garantera de förvarstagnas säkerhet. Se punkt 33.2 i den nederländska språkversionen av begäran om förhandsavgörande.

50 Exempelvis för att undvika ordningsstörningar och skydda de förvarstagnas och personalens hälsa och säkerhet.

51 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstaterades att ”tillgång till rastgårdar utomhus med träningsmöjligheter är beroende av att det finns tillräckligt med personal för att övervaka aktiviteterna.” Se punkt 67. Se även CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026, punkt 43.

52 Se punkt 33.1 i begäran om förhandsavgörande.

53 Se punkt 34.5 i begäran om förhandsavgörande.

54 Det saknas unionslagstiftning om buller från hushållsaktiviteter eller grannar. I artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EUT L 189, 2002, s. 12), föreskrivs att ”[d]etta direktiv skall inte tillämpas på buller som orsakas av den exponerade personen själv eller buller från hushållsaktiviteter, buller från grannar, buller på arbetsplatser eller buller inuti transportmedel eller från militär verksamhet i militärområden.” Denna fråga kan regleras av nationell eller lokal lagstiftning.

55 Jag anser att rapporterna från CPT, Världshälsoorganisationen (WHO) och det bredare vetenskapliga samfundet kan ge användbar vägledning i detta avseende. Enligt WHO:s tekniska möte om sömn och hälsa, Bonn, Tyskland, 22–24 januari 2004, sidan 28, sover vuxna personer i genomsnitt sju till nio timmar per natt. Tillgänglig på https://iris.who.int/server/api/core/bitstreams/c4704090-10c6-4a08-bf58-06b87cc213f7/content . Se även WHO:s Night Noise Guidelines for Europe , publicerade 2009, sidan 23. Tillgänglig på https://iris.who.int/server/api/core/bitstreams/43bf485d-2771-4297-86fe-6284430090ef/content .

56 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023, punkt 67.

57 Eftersom sanitetsutrymmet enligt den hänskjutande domstolen endast har en halv dörr, vilket gör det möjligt för en cellkamrat att se och höra när någon använder duschen och toaletten, är den rätt till respekt för de förvarstagnas privatliv som garanteras i artikel 7 i stadgan begränsad. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll är det dessutom svårt att förstå vilket berättigat intresse som eftersträvas med denna begränsning och varför sanitetsutrymmet inte kan vara helt avskilt.

58 Se även artikel 13.3 och 13.4 i direktiv 2008/115.

59 Se, analogt, dom av den 14 maj 2024, Stachev (C-15/24 PPU, EU:C:2024:399, punkt 47 och där angiven rättspraxis). I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstateras att ”förvarstagna hade kostnadsfri tillgång till en försvarare och hade rätt att samtala med försvararen i enrum …” Se punkt 73.

60 Europadomstolen har betonat att var och en som vill konsultera en advokat bör vara fri att göra detta på villkor som främjar en öppen och ohämmad diskussion. Förhållandet mellan advokat och klient omfattas därför i princip av tystnadsplikt. I fängelsesammanhang har den hänskjutande domstolen vid ett flertal tillfällen understrukit vikten av interners rätt att kommunicera med sitt ombud utom hörhåll för fängelseledningen. Dom av den 17 april 2012, Piechowicz mot Polen, CE:ECHR:2012:0417JUD002007107, § 239.

61 Dom av den 22 juni 2023, kommissionen/Ungern (Avsiktsförklaring före en asylansökan) (C-823/21, EU:C:2023:504, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

62 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstateras att fanns gott om hälso- och sjukvårdspersonal på JCS och att det var ganska lätt att få tillgång till läkarvård. Allmänläkare arbetade i skift, vilket garanterade att det fanns en läkare på plats under hela dagen måndag till fredag. På natten och under helgen hade en allmänläkare jour. Dessutom fanns det tillgång till en sjuksköterska dygnet runt sju dagar i veckan. Se punkterna 77 och 78. Se CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023, punkt 49.

63 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026 konstaterades att ”läkarbesök genomfördes utom hör- och synhåll för kriminalvårdens personal”. Se punkt 60. Se emellertid konstaterandena om tolkning.

64 Den hänskjutande domstolen har inte angett exakt vilken typ av detektor som det rör sig om.

65 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstaterades att ”det är positivt att en kroppsskanner används för att genomföra säkerhetskontroller av [förvarstagna], inbegripet för att söka efter otillåtna föremål, såsom narkotika”. I rapporten angavs att det enligt nationella lagstiftning krävdes samtycke från den förvarstagne för använda kroppsskannern och att samtyckesblanketterna fanns tillgängliga på olika språk på alla anläggningar. De förvarstagna som inte samtyckte till att kontrolleras med hjälp av kroppsskannern kroppsvisiterades. Se, punkt 102. Se även CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2026, punkt 73.

66 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokat Ćapeta i målet Italien/parlamentet och rådet (Övervakningskameror på fiskefartyg) (C-194/24, EU:C:2026:161, punkt 60).

67 Det finns inget som tyder på att en sådan kontroll genomförs i andra sammanhang.

68 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), EUT L 119, 2016, s. 1 (nedan kallad dataskyddsförordningen).

69 Se, analogt, dom av den 11 december 2019, Asociaţia de Proprietari bloc M5A-ScaraA (C-708/18, EU:C:2019:1064, punkt 35). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2014, Ryneš ( C-212/13 , EU:C:2014:2428 , punkterna 23 och 25 ).

70 Dom av den 4 september 2025, Quirin Privatbank (C-655/23, EU:C:2025:655, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

71 Se artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen.

72 Se artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen.

73 Se, för ett liknande resonemang 18 december 2025, AB Storstockholms Lokaltrafik (C-422/24, EU:C:2025:980, punkterna 38, 39 and 42).

74 I CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 angavs att förvarstagna hade möjlighet att hålla videokonferenssamtal via IP-telefoni med sina familjer. Trots det uppmanade CPT de nederländska myndigheterna att överväga att regelbundet ge förvarstagna tillgång till sina egna mobiltelefoner. Se punkt 98 i denna rapport. I punkt 72 i CPT:s rapport från besöket i Nederländerna år 2023 konstaterade CPT att ”trots att det tidigare hade gått att ringa via [IP-telefoni] var detta inte möjligt i [JCS], i motsats till vad som angavs i de nederländska myndigheternas svar på rapporten från CPT:s besök i Nederländerna år 2022.” ”CPT informerades av personal från kriminalvården om att åtgärder skulle vidtas för att på nytt ge förvarstagna tillgång till dator och internet.”

75 Min kursivering.

76 Se, analogt, Europadomstolen, den 29 april 2025, Tergek mot Turkiet: CE:ECHR:2025:0429JUD003963120, § 53, om interners rättigheter. Samma bedömning gäller i än högre grad för personer som hålls i förvar enligt direktiv 2008/115. På sidan 5 i CPT:s faktablad anges att ”[p]ersoner som hålls i migrationsförvar bör ha tillgång till datorer, tillsammans med [IP-telofoni] eller Skype, och tillgång till internet”. Tillgång till egna mobiltelefoner nämns inte. Jag understryker att faktabladet är från 2017 och att normerna i samhället för användning av egna telefoner och tillgång till internet har utvecklats sedan dess. I slutändan ankommer det emellertid på den hänskjutande domstolen att bedöma detta. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Collins i målet Procura della Repubblica presso il Tribunale di Bolzano m.fl. (C-178/22, EU:C:2023:463, fotnot 69) om betydelsen av en egen mobiltelefon.

77 Dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol (C-633/22, EU:C:2024:843, punkterna 45, 47 och 49 och där angiven rättspraxis).

78 Se punkt 33.2 i den nederländska språkversionen av begäran om förhandsavgörande.

79 Exempelvis genom att ta fotografier eller göra video- eller ljudinspelningar.

80 Sådana inspelningar utgör i princip behandling av personuppgifter enlig artikel 4.2 i dataskyddsförordningen. Se, analogt, dom av den 14 februari 2019, Buivids (C-345/17, EU:C:2019:122, punkterna 44 och 46). För betydelsen av bilder på en person, se domen av den 8 december 2022, Google (Borttagande av påstått felaktigt innehåll) (C-460/20, EU:C:2022:962, punkt 95).

81 Om en telefon saknar sådana funktioner – vilket jag medger är sällsynt eftersom de flesta numera har smarttelefoner – ser jag inte hur den aktuella begränsningen kan motiveras med stöd av artikel 52.1 i stadgan. Detta är emellertid i slutändan något som det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

82 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll. Det bör noteras att inspelning ofta är förbjuden eller strikt begränsad i vissa miljöer såsom sjukhus, domstolssalar, klassrum, omklädningsrum etcetera. Sådana inspelningar omfattas inte av undantaget i artikel 2.2 c i dataskyddsförordningen för verksamhet av rent privat natur eller som har samband med en persons hushåll.

83 I begränsad utsträckning, bland annat på grund av kostnaden för ett samtal från en fast telefon jämfört med kostnaden för IP-telefoni.

84 Eller den e-postadress som han eller hon vill skicka ett e-postmeddelande till.

85 Förutom exempelvis när en förvarstagen person utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse eller den berörda medlemsstatens inre eller yttre säkerhet.

86 Se, analogt, punkt 3 i kapitel II i Europeisk förklaring om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet (2023/C 23/01), i vilken det anges att ”[a]lla överallt i EU bör ha tillgång till digital konnektivitet med hög hastighet och till rimligt pris.”

87 C-293/12 och C-594/12, EU:C:2014:238, punkt 47. I det målet slog domstolen fast att med hänsyn till den stora betydelse som skyddet för personuppgifter har för den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och med hänsyn till det långtgående och allvarliga ingrepp i denna rätt som Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG ( EUT L 105, 2006 s. 54 ) innebär är unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning begränsat. Det ska därför göras en strikt kontroll. Ibidem, punkt 48.

88 Alla rättigheter som anges i stadgan behandlas inte på samma sätt i domstolens praxis. Tridimas har påpekat att ”rätten till rättsligt skydd står allra högst i en konstitutionell kontext”, medan ”rätten till personuppgifter värderas högt”. Tridimas, T, Wreaking the Wrongs: Balancing Rights and the Public Interests the EU Way, Columbia Journal of European Law , 2023, Vol 29.2, s. 185.

89 Gutiérrez-Fons har konstaterat att ”en sådan mängd faktorer gör att proportionalitetsprövningen är föremål för ’variabel geometri’.” Gutiérrez-Fons , J.A., ” The Margin of Appreciation in the Case Law of the Court of Justice : Proportionality and Levels of Fundamental Rights Protection”, i Izquierdo Sans, C. , Martínez Capdevila , C. och Nogueira Guastavino , M, Fundamental Rights Challenges - Horizontal Effectiveness, Rule of Law and Margin of NationalAappreciation , Springer, 2021 , s. 231.

90 Med undantag av artikel 1 i stadgan.

91 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Prövning av förvar ex officio) (C-704/20 och C-39/21, EU:C:2022:858, punkterna 84–87 och där angiven rättspraxis).

92 Eller om en sådan sakas, en nationell domstol vid vilken en tvist har anhängiggjorts.

93 Dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság (C-924/19 PPU och C-925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 293 och där angiven rättspraxis).

94 Dom av den 4 oktober 2024, Bouskoura (C-387/24 PPU, EU:C:2024:868, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

95 Dom av den 30 juni 2022, Valstybės sienos apsaugos tarnyba m.fl. (C-72/22 PPU, EU:C:2022:505, punkt 83).

96 Enligt vilken förvar i regel ska ske i särskilda förvarsanläggningar.

97 Se domen i målet Landkreis Gifhorn , punkterna 64 and 65 och där angiven rättspraxis.

98 De förvarstagnas grundläggande rättigheter, vilka skyddas av bland annat artiklarna 7, 8, 11 och 47 i stadgan, måste lyftas fram.