Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 3 september 2026

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JULIANE KOKOTT

föredraget den 3 september 2026( 1 )

Mål C-285/25 [Lurdos] ( i )

F-I. m.fl.

mot

A-I. m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Gyulai Törvényszék (Överdomstolen i Gyula, Ungern))

” Begäran om förhandsavgörande – Konkurrens – Skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av konkurrensrättsliga regler – Preskriptionsfrist – Follow on-talan till följd av beslut av Europeiska kommissionen – Preskriptionsfrist på ett år efter offentliggörandet av sammanfattningen av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning – Direktiv 2014/104 – Tillämplighet – Nationell rätt får inte tolkas contra legem – Effektivitetsprincipen – Tolkning från den högsta nationella domstolen som är bindande för de nationella domstolarna – Unionsrättens företräde ”

I. Inledning

1. Den privata tillämpningen av konkurrensrätten genom talan om ersättning för skada som uppkommit till följd av överträdelser av konkurrensrätten får allt större betydelse som en ”andra pelare” för tillämpningen av konkurrensrätten, vid sidan av den offentliga tillämpningen som genomförs av myndigheterna.

2. I detta sammanhang har de personer som väcker en så kallad follow on -talan efter det att konkurrensmyndigheterna antagit ett beslut en fördel framför de personer som väcker en så kallad stand alone -talan, eftersom de förstnämnda kan stödja sig på myndigheternas konstateranden i samband med redogörelsen för de väsentliga omständigheter som ligger till grund för överträdelsen. För att säkerställa att de skadelidande har en effektiv möjlighet att väcka en sådan follow on -talan är det följaktligen av avgörande betydelse att preskriptionsfristerna fortsätter att löpa tillräckligt länge efter det att myndigheterna fattat de beslut på vilka de skadelidande kan grunda en sådan talan.

3. I direktiv 2014/104/EU om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser( 2 ) fastställs närmare regler om preskriptionsfrister för sådana anspråk. För en talan för vilken direktivet (ännu) inte är tillämpligt följer det emellertid redan av artiklarna 101 och 102 FEUF, jämförda med effektivitetsprincipen, grundläggande regler för nationella föreskrifter om preskriptionsfrister som i praktiken inte gör det omöjligt eller orimligt svårt för enskilda att utöva sin rätt att kräva skadestånd.

4. Förevarande begäran om förhandsavgörande från Gyulai Törvényszék (Överdomstolen i Gyula, Ungern) avser en situation där direktiv 2014/104 visserligen redan är tillämpligt i tiden, men i praktiken ännu inte är relevant på grund av förbudet mot att tolka nationell rätt contra legem . Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida en preskriptionsfrist på ett år – räknat från tidpunkten för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av sammanfattningen av det beslut av Europeiska kommissionen i vilket överträdelsen konstateras – uppfyller kravet på ett effektivt genomförande av artikel 101 FEUF när det gäller skadeståndstalan för överträdelser av konkurrensrätten.

5. För att besvara denna fråga kan domstolen stödja sig på sin omfattande tidigare rättspraxis om preskriptionsfrister vid skadeståndsanspråk för överträdelser av unionens konkurrensrättsliga regler, i synnerhet dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ,( 3 ) dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks ( 4 ) och dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) ( 5 ).

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

6. I artikel 10, artikel 21.1 första stycket första meningen och artikel 22 i direktiv 2014/104/EU föreskrivs följande:

”Artikel 10 – Preskriptionsfrister

1. Medlemsstaterna ska i enlighet med denna artikel fastställa regler för preskriptionsfrister för väckande av skadeståndstalan. De reglerna ska fastställa när preskriptionsfristen börjar löpa, dess löptid och under vilka förhållanden den ska avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa.

2. Preskriptionsfristerna får inte börja löpa förrän överträdelsen av konkurrensrätten har upphört och käranden fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om

a) beteendet och det faktum att det utgör en överträdelse av konkurrensrätten,

b) det faktum att överträdelsen av konkurrensrätten orsakat honom eller henne skada, och

c) överträdarens identitet.

3. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristerna för väckande av skadeståndstalan har en löptid på minst fem år.

4. Medlemsstaterna ska se till att en preskriptionsfrist tillfälligt upphör att löpa eller, beroende på nationell rätt, avbryts, om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse av konkurrensrätten som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast ett år efter det att överträdelsebeslutet har blivit slutligt eller efter det att förfarandet avslutats på något annat sätt.

…

Artikel 21 – Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 27 december 2016. …

Artikel 22 – Tillämplighet i tiden

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artikel 21 i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv inte ska tillämpas retroaktivt.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artikel 21, utöver de bestämmelser som avses i punkt 1, inte ska tillämpas på skadeståndstalan som väckts vid en nationell domstol före den 26 december 2014.”

B. Ungersk rätt

7. Enligt 324 § punkt 1 i Polgári Törvénykönyvről szóló 1959. évi IV. törvény (lag nr IV från år 1959 om införande av civillagen) (nedan kallad den tidigare versionen av civillagen) preskriberas fordringar efter fem år, om inte annat föreskrivs enligt lagen.

8. I 326 § punkt 1 i den tidigare versionen av civillagen föreskrivs att preskriptionsfristen börjar löpa från tidpunkten då fordran förföll till betalning. Enligt 360 § punkt 1 förfaller en fordran som avser skadestånd till betalning omedelbart efter det att skadan uppstått. I enlighet med 326 § punkt 2 får borgenären emellertid, om borgenären har en giltig grund till varför han eller hon inte kan göra fordran gällande, göra fordran gällande inom ett år efter det att hindret upphört, även om preskriptionsfristen redan har löpt ut eller om den återstående tiden är mindre än ett år.

9. I 326 § punkterna 1 och 2 i den tidigare versionen av civillagen anges följande:

”(1) Preskriptionstiden börjar löpa den dag då fordran förfaller till betalning.

2. Om borgenären av giltiga skäl inte kan göra sin fordran gällande får han eller hon driva in den inom ett år (eller tre månader, om preskriptionstiden är högst ett år) från det att hindret upphört, även om preskriptionstiden redan har löpt ut eller om den återstående tiden är mindre än ett år (eller tre månader, om preskriptionstiden är högst ett år). Denna bestämmelse ska gälla även om borgenären efter förfallodagen ger gäldenären samtycke till en förlängning av den tidsfrist som han eller hon har till sitt förfogande för att fullgöra sina skyldigheter.”

10. I 88/T § i tisztességtelen piaci magatartás és a versenykorlátozás tilalmáról szóló 1996. Évi LVII. törvény (lag nr LVII från år 1996 om förbud mot otillbörliga eller konkurrensbegränsande affärsmetoder) (nedan kallad lagen om otillbörliga affärsmetoder), införd genom lag nr CLXI från år 2016 och i kraft sedan den 15 januari 2017, föreskriver följande:

”1. Preskriptionsfristen för att väcka skadeståndstalan för en överträdelse av konkurrensrätten börjar löpa från och med den tidpunkt då det konkurrensbegränsande beteendet upphörde och den skadelidande fick kännedom eller, om vederbörande iakttagit tillbörlig aktsamhet, kunde ha fått kännedom om

a) det rättsstridiga beteendet och den omständigheten att det utgör en överträdelse av konkurrensrätten,

b) den skada som orsakats av överträdelsen, och

c) det överträdande företagets identitet.

2. När en konkurrensmyndighet i [Europeiska] unionen inleder ett förfarande som avser det rättsstridiga beteendet ska preskriptionsfristen avbrytas från och med den tidpunkt då förfarandet inleds fram till ett år efter det att konkurrensmyndigheten har fattat sitt slutliga beslut eller, om beslutet har överklagats till domstol, efter det att den behöriga domstolen har meddelat ett lagakraftvunnet avgörande.

3. Om parterna tillämpar ett alternativt tvistlösningsförfarande för att lösa en tvist som rör ett skadeståndsanspråk till följd av en överträdelse av konkurrensrätten ska preskriptionsfristen tillfälligt avbrytas med avseende på det företag som deltar i det alternativa förfarandet för tvistlösning fram till dess att förfarandet har avslutats.”

11. Enligt 95/E § punkt 4 är 88/T § i lagen om otillbörliga affärsmetoder endast tillämplig på skadevållande beteende som orsakats av en överträdelse av konkurrenslagstiftningen som begåtts efter det att lag nr CLXI från år 2016 trädde i kraft, det vill säga efter den 15 januari 2017.

III. Bakgrund

12. Den 19 juli 2016 antog kommissionen beslut C(2016) 4673 final inom ramen för ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39824 – Lastbilar) (nedan kallat 2016 års beslut). I nämnda beslut fann kommissionen att olika tillverkare av lastbilar hade deltagit i ett samordnat förfarande som bestod i fastställande av lastbilspriser mellan den 17 januari 1997 och den 18 januari 2011, vilket innebar en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet.

13. Samma dag som 2016 års beslut fattades, den 19 juli 2016, publicerade kommissionen på sin webbplats även ett pressmeddelande på engelska angående beslutet.( 6 ) En sammanfattning av detta beslut på ungerska offentliggjordes den 6 januari 2017 i Europeiska unionens officiella tidning.( 7 )

14. Medlemsstaterna var skyldiga att införliva direktiv 2014/104 med nationell rätt senast den 27 december 2016. Mot bakgrund av detta införde den ungerska lagstiftaren preskriptionsregeln i 88/T § i lagen om otillbörliga affärsmetoder, vilken trädde i kraft den 15 januari 2017. Denna bestämmelse är emellertid endast tillämplig på skador som orsakats av överträdelser av konkurrensrätten som begåtts efter den 15 januari 2017.

15. Parterna i det nationella förfarandet är företag som är verksamma inom godstransportsektorn (nedan kallade köpare) och företag som tillverkar och distribuerar lastbilar (nedan kallade säljare).

16. Köparna har ingått ett stort antal avtal om köp av lastbilar som berördes av den överträdelse av konkurrensrätten som fastställdes i 2016 års beslut. De anser att den aktuella överträdelsen orsakat dem skada.

17. Den 6 april 2018 väckte köparna talan om skadestånd i form av en follow on -talan mot säljarna vid den hänskjutande domstolen, Gyulai Törvényszék (Överdomstolen i Gyula, Ungern) (nedan kallat förfarandet i första instans). De grundade sin talan på 2016 års beslut, artikel 101 FEUF, lagen om otillbörliga affärsmetoder och den tidigare versionen av civillagen. Den 15 juni 2018 höjde en av dem (kärande III i förfarandet i första instans) det belopp som yrkats.

18. I sitt svaromål yrkade säljarna att talan skulle ogillas. De gjorde i första hand gällande att köparnas anspråk – och under alla omständigheter det anspråk som kärande III i förfarandet i första instans hade gjort gällande – var preskriberade. Offentliggörandet av pressmeddelandet innebar nämligen att de fick kännedom om de väsentliga omständigheter som var nödvändiga för att väcka talan.

19. I sin dom av den 7 maj 2021 (nedan kallad domen i första instans) slog den hänskjutande domstolen fast att säljarna var solidariskt ansvariga för skadeståndet.

20. Vidare fann den hänskjutande domstolen att köparnas skadeståndsanspråk skulle bedömas enligt bestämmelserna i den tidigare versionen av civillagen. Enligt nämnda lag var preskriptionstiden för sådana anspråk fem år. Denna frist började löpa vid den tidpunkt då skadan inträffade, oberoende av när den skadelidande fick kännedom om skadan och om vem som var skyldig att ersätta den, samt oberoende av tidpunkten då det rättsstridiga beteendet upphörde.

21. I 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen föreskrevs emellertid att om borgenären hade en giltig grund till varför han eller hon inte kunde göra fordran gällande, fick borgenären göra fordran gällande inom ett år efter det att hindret hade upphört, även om preskriptionsfristen redan hade löpt ut eller om den återstående tiden var mindre än ett år.

22. Den hänskjutande domstolen anser att det förhållande som utgjorde hinder för att göra anspråket gällande i det aktuella målet upphörde tidigast ett år efter den tidpunkt då 2016 års beslut blev slutligt. Därmed hade köparna ytterligare ett år på sig att väcka talan.

23. Domstolen i andra instans delade inte denna uppfattning. Efter överklagande upphävdes emellertid domen i andra instans av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) genom dom av den 15 maj 2024 (nedan kallad domen i högsta instans). I nämnda dom fastställde Kúria (Högsta domstolen, Ungern) den tolkning som den hänskjutande domstolens gjort i domen i första instans.

24. Säljarna framställde ett klagomål mot domen i högsta instans för att säkerställa en enhetlig tolkning av lagstiftningen. Kúria (Högsta domstolen, Ungern) fattade – med anledning av detta klagomål – ett beslut för att främja en enhetlig rättstolkning den 14 oktober 2024 (nedan kallat beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning). I nämnda beslut redogjorde Kúria (Högsta domstolen, Ungern) för hur 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen ska tolkas med avseende på preskriptionsfristen för follow on -talan på det konkurrensrättsliga området.

25. Mot denna bakgrund är den skadelidande i förevarande mål förhindrad att göra gällande sitt anspråk av ett ursäktligt skäl förrän han eller hon inte har fått kännedom om samtliga relevanta omständigheter avseende överträdelsen av konkurrensreglerna. Den tidpunkt då dessa omständigheter blir kända utgör tidpunkten då beslutet i vilket överträdelsen konstateras, eller åtminstone en sammanfattning av detta beslut, offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. En skadeståndstalan på grund av en överträdelse av konkurrensreglerna kan väckas inom ett år från ett sådant offentliggörande, även om den ursprungliga preskriptionsfristen redan har löpt ut eller om mindre än ett år återstår till dess att den löper ut. I förevarande mål hade den ursprungliga preskriptionsfristen på fem år från den skadevållande händelsen (överträdelse mellan den 17 januari 1997 och den 18 januari 2011) redan löpt ut vid tidpunkten för offentliggörandet, nämligen den 6 april 2017. Trots detta hade de skadelidande fortfarande ett år på sig att väcka talan från och med denna tidpunkt. Därför hade inga av de talan som väcktes i första instans den 6 april 2018 preskriberats. Det enda som hade preskriberats var den fordran som kärande III hade gjort gällande den 15 juni 2018 i förfarandet i första instans (se punkt 17 ovan).

26. Enligt beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning utgör den rättsuppfattning som uttrycks i domen i första instans och i domen i högsta instans, enligt vilken hindret för att väcka talan upphörde först ett år efter det att kommissionens beslut blev slutligt och de skadelidande således hade ytterligare ett år på sig efter denna tidpunkt att väcka skadeståndstalan, en tolkning contra legem av 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen. Denna rättsuppfattning strider i synnerhet mot formuleringen ”inom ett efter att hindret upphört”.

27. Den rättstolkning som Kúria (Högsta domstolen, Ungern) gjort i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning är bindande för de ungerska domstolarna.

28. Det nationella mål som den hänskjutande domstolen har att avgöra har återupptagits på grund av domen i högsta instans.

29. Mot bakgrund av beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning hyser den hänskjutande domstolen emellertid tvivel om hur de unionsbestämmelser som är relevanta i förevarande mål ska tolkas.

IV. Förfarandet vid domstolen och tolkningsfrågorna

30. Mot denna bakgrund har Gyulai Törvényszék (Överdomstolen i Gyula, Ungern) genom beslut av den 10 april 2025, vilket inkom till domstolen den 15 april 2025, beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:

”1. Ska artikel 10 i direktiv 2014/104/EU, artikel 101 FEUF och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som för väckande av skadeståndstalan på grund av överträdelse av unionens konkurrensrättsliga bestämmelser föreskriver en preskriptionsfrist på fem år som börjar löpa vid den tidpunkt då skadan uppkom, oavsett om den skadelidande har kännedom om skadan och om vem som är ersättningsskyldig och oavsett om vederbörande har haft kännedom om att det aktuella beteendet utgör en överträdelse av konkurrensrätten, och utan att det är nödvändigt att överträdelsen har upphört, och som – enligt en rättslig tolkning som är bindande för domstolarna – tillfälligt avbryts, när det gäller follow on -skadeståndstalan, på grund av att det finns ett hinder för att väcka talan, fram till dess att den skadelidande har kännedom om alla relevanta omständigheter rörande överträdelsen av konkurrensrätten, vilket innebär att hindret för att väcka talan kvarstår fram till den dag då beslutet om att överträdelsen har konstaterats (eller åtminstone en sammanfattning av detta beslut) offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och talan om skadestånd för överträdelse av konkurrensrätten kan väckas inom ett år från den dagen, även om preskriptionsfristen redan har löpt ut eller om mindre än ett år återstår av den?

2. Ska artikel 10 i direktiv 2014/104 tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning, försåvitt det däri inte föreskrivs att, i fall av skadeståndstalan avseende en överträdelse av konkurrensrätten som upphört innan direktivet trädde i kraft och som väckts efter ikraftträdandet av bestämmelserna i nationell rätt som införlivar direktivet, preskriptionsfristen ska avbrytas i minst ett år från den dag då det beslut genom vilken överträdelsen fastställs har blivit slutligt, om den preskriptionsfrist som är tillämplig på en sådan talan enligt tidigare lagstiftning inte har löpt ut före utgången av fristen för införlivande av direktivet?

3. Med beaktande även av artikel 267 FEUF, utgör unionsrätten hinder för en bestämmelse i en medlemsstat – och kan man därför underlåta att tillämpa den – enligt vilken domstolen är bunden av ett beslut från den högsta domstolsinstansen för att främja en enhetlig tolkning av civilrättsliga bestämmelser, även om den anser att de bedömningar i sak som detta beslut innehåller, mot bakgrund av EU-domstolens tolkning, inte säkerställer unionsrättens ändamålsenliga verkan eller skyddet av enskildas rättigheter?

31. Den hänskjutande domstolen har även ansökt om att förevarande mål ska handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 105 i domstolens rättegångsregler. Denna ansökan avslogs genom beslut av den 2 september 2025.( 8 )

32. I förfarandet vid domstolen har Europeiska kommissionen, den bulgariska regeringen, svarandena A-I till A-III och svarandena A-IX till A-XII i det nationella målet inkommit med skriftliga yttranden. I enlighet med artikel 76.2 i domstolens rättegångsregler har domstolen beslutat att avgöra målet på handlingarna.

V. Rättslig bedömning

A. De två första frågorna

33. De två första frågorna avser tidsfristen för att väcka en follow on -skadeståndstalan efter det att kommissionen har konstaterat en överträdelse av unionens konkurrensregler. Genom dessa frågor vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 10 i direktiv 2014/104, jämförd med artikel 101 FEUF och effektivitetsprincipen, ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan preskriptionsregel som den i 326 § i den tidigare versionen av civillagen, såsom den tolkats av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning.

34. Innan jag går in på dessa frågor (avsnitt 2) är det emellertid lämpligt att göra två inledande anmärkningar avseende tillämpningen i tiden av artikel 10 i direktiv 2014/104 och tolkningen av den ungerska lagstiftningen (avsnitt 1).

1. Inledande anmärkningar

a) Tillämpningen i tiden av artikel 10 i direktiv 2014/104

35. Artikel 10 i direktiv 2014/104 innehåller detaljerade bestämmelser om preskriptionsfristen för att väcka skadeståndstalan enligt konkurrensrätten. Av detta följer att preskriptionsfristen på minst fem år i förevarande mål inte börjar löpa förrän överträdelsen upphört och förrän käranden har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om, beteendet och det faktum att det utgör en överträdelse, att överträdelsen orsakat skada och överträdarens identitet. Dessutom ska preskriptionsfristen, under tiden som åtgärder eller förfaranden avseende den aktuella överträdelsen pågår, avbrytas eller uppskjutas till tidigast ett år efter det att det berörda beslutet har blivit slutligt eller förfarandet på annat sätt har avslutats.

36. Enligt artikel 22.1 i direktiv 2014/104 ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv inte ska tillämpas retroaktivt.

37. Domstolen har för det första slagit fast att artikel 10 i direktiv 2014/104 utgör en materiell bestämmelse i den mening som avses i artikel 22.1. En skadeståndstalan vilken, trots att den avser en överträdelse av konkurrensrätten som upphörde innan direktivet trädde i kraft, har väckts efter det att fristen för att införliva direktivet har löpt ut och, i förekommande fall, för ikraftträdandet av de bestämmelser genom vilka direktivet har införlivats med nationell rätt, omfattas av det tidsmässiga tillämpningsområdet för artikel 10, i den mån den preskriptionsfrist som är tillämplig på skadeståndstalan enligt de tidigare bestämmelserna inte har löpt ut före utgången av fristen för att införliva direktivet.( 9 )

38. För det andra har domstolen slagit fast att artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen, oberoende av huruvida artikel 10 i direktiv 2014/104 är tillämplig, kräver att preskriptionsfristerna för skadeståndstalan enligt konkurrensrätten inte börjar löpa förrän överträdelsen har upphört och det rimligtvis kan förväntas att den skadelidande har fått kännedom om den skada som orsakats och om överträdarens identitet. Så är i allmänhet fallet vid en follow on -talan som väcks till följd av ett kommissionsbeslut när sammanfattningen av beslutet i vilket överträdelsen konstateras offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.( 10 )

39. Det framgår av 2016 års beslut att överträdelsen i förevarande mål upphörde den 18 januari 2011 och att talan i första instans väcktes den 6 april 2018 vid den hänskjutande domstolen. Enligt 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen, såsom den tolkats av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning, var de skadelidande hindrade från att väcka talan fram till den tidpunkt då sammanfattningen av 2016 års beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 6 april 2017. Efter denna tidpunkt hade de således ytterligare ett år på sig att väcka talan. I det konkreta fallet löpte preskriptionsfristen följaktligen med tvingande verkan ut efter utgången av tidsfristen för att införliva direktiv 2014/104, nämligen den 27 december 2016, och efter ikraftträdandet av 88/T § i lagen om otillbörliga affärsmetoder, vilken införlivar artikel 10 i nämnda direktiv med ungersk rätt, det vill säga den 15 januari 2017.

40. Artikel 10 i direktiv 2014/104 är således tillämplig i tidsmässigt hänseende i det nationella målet, såsom den hänskjutande domstolen med rätta har konstaterat.

41. Oberoende av huruvida Kúrias (Högsta domstolen, Ungern) tolkning av 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning är förenligt med unionsrätten, skulle den hänskjutande domstolens tolkning i än högre grad innebära att artikel 10 i direktiv 2014/104 är tillämplig i tidsmässigt hänseende. Enligt denna tolkning upphörde hindret för att väcka talan tidigast ett år efter det att 2016 års beslut blev slutligt, varefter köparna hade ytterligare ett år på sig att väcka talan. Detta beslut var ett så kallat förlikningsbeslut, vilket mottagarna av beslutet inte bestred och genom vilket de ingick en förlikning med kommissionen. Detta beslut, som antogs den 19 juli 2016, blev således rättsligt bindande den 29 september 2016, efter det att överklagandefristen på två månader och tio dagar hade löpt ut. Den hänskjutande domstolen anser således att preskriptionsfristen löpte ut den 29 september 2018.

b) Tolkningen och bedömningen av den ungerska lagstiftningen

42. Det framgår av domstolens praxis att den nationella domstolen, i en tvist mellanprivatpersoner, är skyldig att tolka den nationella rätten i enlighet med direktivet från och med det att tidsfristen för att införliva ett icke-införlivat direktiv har löpt ut, dock utan att göra en tolkning contra legem av den nationella rätten . ( 11 ) Detta gäller även med hänsyn till nationella bestämmelser (som i förekommande fall antagits vid en senare tidpunkt) som strider mot ett direktiv och således införlivats på ett felaktigt sätt.( 12 )

43. Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat omfattas de omtvistade anspråken i det nationella målet visserligen av det tidsmässiga tillämpningsområdet för artikel 10 i direktiv 2014/104, men däremot inte av det tidsmässiga tillämpningsområdet för 88/T § i lagen om otillbörliga affärsmetoder, vilken Ungern har antagit för att införliva nämnda direktiv. Sistnämnda bestämmelse är nämligen endast tillämplig på skadevållande beteende som utgör en överträdelse av konkurrensreglerna och som ägt rum efter den 15 januari 2017 (se punkt 11 ovan). Den skada som har gjorts gällande i förevarande mål orsakades emellertid av en överträdelse av konkurrensreglerna som ägde rum från den 17 juni 1997 till den 18 januari 2011 (se punkt 12 ovan).

44. Det är tveksamt huruvida nämnda bestämmelse är förenlig med unionsrätten mot bakgrund av de konstateranden från domstolen som redogjorts för i punkt 37 ovan beträffande tillämpligheten i tiden av artikel 10 i direktiv 2014/104. Domstolen har nämligen slagit fast att samtliga skador, även sådana som uppkommit tidigare, omfattas av direktivets tillämpningsområde om den relevanta nationella preskriptionsfristen ännu inte hade löpt ut vid utgången av fristen för att införliva direktivet. Det ankommer emellertid inte på domstolen att uttala sig i detta avseende inom ramen för förevarande mål om förhandsavgörande.( 13 ) Domstolens uppgift är istället att ge den hänskjutande domstolen alla de uppgifter om unionsrättens tolkning som den behöver för att kunna avgöra det nationella målet på ett sätt som i möjligaste mån är förenligt med unionsrätten mot bakgrund av tillämpliga nationella bestämmelser.( 14 )

45. Den hänskjutande domstolen anser att den allmänna preskriptionsregeln i 326 § i den tidigare versionen av civillagen är tillämplig i det nationella målet till följd av begränsningen av det tidsmässiga tillämpningsområdet av 88/T § i lagen om otillbörliga affärsmetoder. I enlighet med 326 § punkt 2 får borgenären emellertid göra fordran gällande inom ett år efter det att hindret för att väcka talan upphört, även om preskriptionsfristen redan har löpt ut eller om den återstående tiden är mindre än ett år, under förutsättning att han eller hon har ett ursäktligt skäl till varför han eller hon inte kunde göra fordran gällande tidigare.

46. De ungerska domstolarna, i synnerhet den hänskjutande domstolen och Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning, är oense dels om hur nämnda bestämmelse ska tolkas i samband med en follow on -skadeståndstalan som väcks till följd av ett kommissionsbeslut, dels om vad en tolkning contra legem innebär i detta sammanhang.

47. Eftersom det är de nationella domstolarnas uppgift att tolka den nationella rätten, ankommer det inte på domstolen att bedöma de ungerska domstolarnas olika ståndpunkter.( 15 ) Domstolens uppgift är istället att tillhandahålla den hänskjutande domstolen de uppgifter om unionsrättens tolkning som den behöver för att i möjligaste mån tolka den nationella rätten i överensstämmelse med unionsrätten när den avgör det mål som anhängiggjorts vid den.

2. De två första frågorna

a) Inledande anmärkningar

1) Den första frågan

48. Genom sin första fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 10 i direktiv 2014/104, artikel 101 FEUF och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en bestämmelse som 326 § i den tidigare versionen av civillagen, såsom den har tolkats av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning. Den centrala frågan är huruvida en preskriptionsregel – enligt vilken den skadelidande som väcker en follow on -talan efter ett kommissionsbeslut, efter det att sammanfattningen av det beslut i vilket överträdelsen fastställts har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, fortfarande har ett år på sig att väcka talan – är förenlig med dessa bestämmelser.

49. Som jag har redogjort för i punkt 35 ovan, föreskriver artikel 10 i direktiv 2014/104 en preskriptionsfrist på minst fem år som börjar löpa först när den skadelidande har fått kännedom om eller rimligen kan förväntas ha fått kännedom om de väsentliga omständigheterna som rör överträdelsen. I samband med att en follow on -talan väcks efter ett kommissionsbeslut är detta i regel – som jag redan har angett i punkt 38 ovan– tidpunkten för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av sammanfattningen av beslutet i vilket överträdelsen konstateras.( 16 )

50. Eftersom det framgår såväl av ordalydelsen i 326 § i den tidigare versionen av civillagen, såsom av den tolkning som Kúria (Högsta domstolen, Ungern) gjort i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning, att nämnda bestämmelse endast föreskriver att tidsfristen löper ytterligare ett år efter denna tidpunkt, är det uppenbart att det inte är möjligt att tolka bestämmelsen i överensstämmelse med direktivet utan att samtidigt tolka nationell rätt contra legem .

51. Jag kommer därför nedan att begränsa prövningen till huruvida artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen, utgör hinder för den omtvistade lagstiftningen och tolkningen av denna.

52. Denna fråga är för övrigt (åtminstone delvis) avgörande för utgången i det nationella målet. De ursprungliga talan i första instans – som nu återigen är anhängiga vid den hänskjutande domstolen till följd av domen i målet om överklagande – väcktes den 6 april 2018. Dessa ursprungliga talan har uppenbarligen inte preskriberats, oavsett om man utgår från den tolkning av 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen som gjorts av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning (preskriptionsfristen löper fram till den 6 april 2018( 17 )), eller av den hänskjutande domstolen (preskriptionsfristen löper fram till den 29 september 2018( 18 )). De skilda tolkningar som företräds av de två domstolarna är emellertid avgörande för huruvida de fordringar som gjorts gällande av kärande III i målet i första instans är preskriberade. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning framstår det således som sannolikt att den fordran som kärande III i målet i första instans gjorde gällande den 15 juni 2018 är preskriberad i enlighet med Kúrias (Högsta domstolen, Ungern) beslut för att främja en enhetlig rättstolkning.( 19 )

2) Den andra frågan

53. Genom den andra frågan vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 10 i direktiv 2014/104 utgör hinder för den omtvistade bestämmelsen, såsom den tolkats av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning, i den mån det däri inte föreskrivs att preskriptionsfristen ska avbrytas i minst ett år från den dag då det beslut i vilket överträdelsen konstateras har blivit slutligt och att preskriptionsfristen börjar löpa igen först efter denna tidpunkt. I artikel 10 i direktiv 2014/104 föreskrivs nämligen en sådan uppskjutning eller avbrott (se punkt 35 ovan).

54. Som redan nämnts i punkt 26 ovan har Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i sitt beslut för att främja en enhetlig rättstolkning underkänt en tolkning av 326 § i den tidigare versionen av civillagen, enligt vilken hindret för att göra gällande skadeståndsanspråket först upphör ett år efter det att beslutet i vilket överträdelsen konstaterades blev slutligt och fristen därefter fortsätter att löpa ett år, med motiveringen att den utgör en tolkning contra legem . Det ankommer inte på domstolen att ifrågasätta denna tolkning. Unionsrätten kräver inte en sådan tolkning contra legem (se punkt 42 ovan). Därmed är det inte längre nödvändigt att besvara den andra frågan, såsom den har formulerats av den hänskjutande domstolen.

55. För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar ska det emellertid erinras om domstolens tidigare konstaterande avseende artikel 102 FEUF, vilket kan överföras på artikel 101 FEUF, nämligen att dessa bestämmelser, jämförda med effektivitetsprincipen, inte kräver att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa fram till den tidpunkt då ett kommissionsbeslut, i vilket en överträdelse konstaterats, har blivit slutligt. Både de skadelidande och nationella domstolar kan nämligen stödja sig på de konstateranden som gjorts i ett kommissionsbeslut som ännu inte blivit slutligt. Dessutom har den nationella domstolen visserligen möjlighet att vilandeförklara målet fram till dess att kommissionens beslut har blivit slutligt, när den anser detta vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, men den är på intet sätt skyldig att göra detta så länge som den inte avviker från detta beslut.( 20 )

56. Det kan förhålla sig annorlunda när det gäller beslut som fattas av nationella konkurrensmyndigheter, vilket emellertid inte är aktuellt i förevarande mål. När det gäller nationella konkurrensmyndigheter kan preskriptionsfristen under alla omständigheter inte börja löpa förrän den motsvarande domen har vunnit laga kraft och offentliggjorts, eftersom den domstol som ska pröva en skadeståndstalan är bunden av bedömningen av förekomsten av den aktuella överträdelsen endast om den nationella konkurrensmyndighetens beslut har blivit slutligt.( 21 )

b) Är en preskriptionsfrist på ett år från offentliggörandet av kommissionens beslut förenlig med effektivitetsprincipen?

57. När det gäller de två första frågorna följer det av det ovan anförda att det endast återstår att pröva huruvida en preskriptionsfrist som, när det gäller en konkurrensrättslig follow on -skadeståndstalan som väcks till följd av ett kommissionsbeslut, fortsätter att löpa ett år efter det att sammanfattningen av det berörda beslutet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, är förenlig med artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen. Frågan som den hänskjutande domstolen har tagit upp i andra hand avseende preskriptionstiden för en stand alone -skadeståndstalan, det vill säga en talan som inte föregås av ett kommissionsbeslut, är däremot inte relevant i förevarande mål.

58. Eftersom det inte fanns någon tillämplig unionslagstiftning fram till utgången av tidsfristen för genomförandet av direktiv 2014/104, ankom det således på varje medlemsstat att i sin rättsordning reglera villkoren för utövandet av rätten att kräva ersättning för skada som uppkommit till följd av en överträdelse av artiklarna 101 och 102 FEUF, inbegripet preskriptionsfrister, med beaktande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Sistnämnda princip kräver att de processrättsliga regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrättens direkta effekt inte får medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten.( 22 )

59. Inledningsvis ska det påpekas att den omtvistade fristen inte ska anses vara orimlig enbart av den anledningen att den är kortare än den som numera föreskrivs i artikel 10 i direktiv 2014/104. Som jag redan har angett i mitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications utgör bestämmelserna i direktivet inte enbart en kodifiering av vad som dessförinnan redan underförstått följde av primärrätten. Direktivets upphovsmän avsåg att harmonisera och stärka tillämpningen av rätten till skadestånd för överträdelser av konkurrensreglerna. Det innebär inte att mindre generösa villkor för utövandet av rätten till skadestånd omintetgör denna rätt, under förutsättning att de inte gör att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva nämnda rätt.( 23 )

60. En nationell lagstiftning som fastställer från vilken dag preskriptionsfristen börjar löpa, preskriptionsfristens längd och villkoren för att förklara att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa eller avbryts måste anpassas till konkurrenslagstiftningens särdrag och målet att göra det möjligt för berörda personer att göra gällande sina rättigheter enligt densamma, för att inte helt undergräva den praktiska effekten av artiklarna 101 och 102 FEUF.( 24 )

61. Såsom den hänskjutande domstolen själv har påpekat är det, för att avgöra huruvida en nationell preskriptionsfrist uppfyller kravet på att unionens konkurrensregler ska ges full verkan, nödvändigt att göra en helhetsbedömning av de olika delarna av denna preskriptionsregel.( 25 )

62. De berörda preskriptionsfristernas funktion är att säkerställa den skadelidande personens rättigheter, då vederbörande måste ges tillräckligt med tid för att framskaffa de uppgifter som är relevanta för en eventuell talan.( 26 )

63. I detta avseende ingår information om förekomsten av en överträdelse av konkurrensreglerna, förekomsten av en skada, orsakssambandet mellan skadan och den överträdelse av konkurrensrätten som begåtts samt överträdarens identitet bland de nödvändiga uppgifter som den skadelidande måste förfoga över för att kunna väcka skadeståndstalan.( 27 )

64. Domstolen har även slagit fast att det i konkurrensrättsliga mål krävs en komplicerad faktaanalys och ekonomisk analys innan den skadelidande kan väcka skadeståndstalan för överträdelser av unionens konkurrensregler.( 28 )

65. Denna analys försvåras av att tvister om överträdelser av konkurrensrätten i princip kännetecknas av en informationsasymmetri till nackdel för den skadelidande. Det är svårare för denne att erhålla de uppgifter som krävs för att väcka skadeståndstalan än för konkurrensmyndigheterna att erhålla de uppgifter som är nödvändiga för att de ska kunna utöva sin befogenhet att tillämpa konkurrensrätten.( 29 )

66. Under dessa omständigheter krävs det att preskriptionsfristen inte börjar löpa innan den berörda överträdelsen har upphört. Det är nödvändigt för att den skadelidande ska kunna identifiera och bevisa överträdelsens förekomst, omfattning och varaktighet, samt omfattningen av den skada som överträdelsen orsakat och orsakssambandet mellan skadan och överträdelsen.( 30 ) Detta villkor är uppfyllt vad gäller den lagstiftning som är föremål för det nationella målet.

67. När det gäller en follow on -skadeståndstalan som väckts till följd av och grundar sig på en konkurrensmyndighets beslut – såsom talan i det aktuella målet – återges dessutom de väsentliga delarna av överträdelsen i just detta myndighetsbeslut.( 31 ) Det är just mot denna bakgrund som det inom ramen för en follow on -skadeståndstalan är avgörande att preskriptionsfristen inte löper ut innan ett sådant beslut har fattats. Denna princip, som numera regleras i detalj i artikel 10 i direktiv 2014/104, följer redan i stora drag av artiklarna 101 och 102 FEUF, jämförda med effektivitetsprincipen.( 32 ) Även detta villkor är uppfyllt vad gäller den lagstiftning som är föremål för det nationella målet.

68. Den enda fråga som kvarstår är huruvida den omtvistade fristen på ett år från offentliggörandet av sammanfattningen av kommissionens beslut i Europeiska unionens officiella tidning i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt för kärandena att skaffa fram de övriga uppgifter som de behöver för att göra gällande ett skadeståndsanspråk. Utöver de väsentliga uppgifter om överträdelsen som framgår av kommissionens beslut krävs dessutom uppgifter om den konkreta individuella skadan samt orsakssambandet mellan denna skada och överträdelsen.

69. Eftersom skador som orsakas av överträdelser av konkurrensreglerna i allmänhet är ekonomiska skador bör det i regel vara möjligt att fastställa skadans omfattning när händelsen väl har inträffat och skadan uppkommit, till skillnad från vad som vanligtvis är fallet med personskador. När det gäller skador som uppkommer under en längre tidsperiod till följd av en fortlöpande överträdelse, ska det framhållas att preskriptionsfristen inte kan börja löpa förrän överträdelsen i dess helhet har upphört.( 33 )

70. Fastställelsen av ett konkret belopp för sådana skador kan visserligen visa sig vara komplicerad och det kan krävas ekonomiska studier för att genomföra beräkningen. Dessutom bygger beräkningen av ekonomiska skador till följd av konkurrensrättsliga överträdelser inte endast på uppgifter som rör de skadelidandes affärsverksamhet och ekonomiska ställning och som de därmed redan besitter, utan i tillämpliga fall även på uppgifter från skadevållarna, vilka den skadelidande först måste få insyn och utvärdera.( 34 )

71. Det finns emellertid inget som tyder på att en frist på ett år, som – såsom den i förevarande mål – börjar löpa först efter offentliggörandet av sammanfattningen av kommissionens beslut i vilken de väsentliga delarna av överträdelsen konstateras och efter det att överträdelsen har upphört, i praktiken skulle göra det omöjligt eller orimligt svårt att i god tid få insyn i nödvändiga uppgifter och genomföra sådana studier som krävs för att effektivt kunna begära ersättning för den skada som åsamkats.( 35 )

72. Därför förefaller bestämmelsen i 326 § punkt 2 i den tidigare versionen av civillagen, såsom den tolkats av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) i beslutet för att främja en enhetlig rättstolkning vara förenlig med artikel 101 FEUF och effektivitetsprincipen, dock med förbehåll för den behöriga domstolens prövning.

73. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i målet, pröva huruvida det i det enskilda fallet föreligger omständigheter som kan påverka denna slutsats. I detta avseende ska den hänskjutande domstolen beakta den nationella lagstiftningen i dess helhet och till exempel även pröva huruvida de relevanta processrättsliga reglerna eventuellt gör det möjligt för kärandena att framlägga konkreta beräkningar av skadebeloppet efter det att talan väckts. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning framstår det inte som att denna möjlighet motsägs av exemplet med kärande III i målet i första instans. Svarandena A-IX till A-XII i målet i första instans har gjort gällande att det är uppenbart att kärande III genom sin justering av talan inte endast har preciserat sin ursprungliga fordran utan gjort gällande en ny fordran.( 36 )

74. Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen, utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken preskriptionsfristen för skadeståndstalan som väcks till följd av ett beslut i vilket Europeiska kommissionen har fastställt en överträdelse av unionens konkurrensregler löper i ett år från och med offentliggörandet av sammanfattningen av detta beslut i Europeiska unionens officiella tidning. Det kan endast förhålla sig annorlunda om denna lagstiftning, jämförd med andra relevanta bestämmelser, i synnerhet nationella processrättsliga bestämmelser, på grund av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva den rätt till ersättning för skada som orsakats av en överträdelse, vilken följer av artikel 101 FEUF. Det ankommer på den behöriga domstolen att pröva detta.

B. Den tredje frågan

75. Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken denna domstol är bunden av den högsta domstolens beslut för att främja en enhetlig rättstolkning strider mot unionsrätten, även i en sådan situation där den anser att denna tolkning strider mot unionsrätten.

76. Om domstolen anser att min bedömning av de två första frågorna är riktig, saknas det anledning att besvara den tredje frågan, eftersom jag – i enlighet med vad som har redogjorts för ovan – inte anser att den tolkning som Kúria (Högsta domstolen) gjorde i sitt beslut för att främja en enhetlig rättstolkning strider mot unionsrätten. Det är således endast i andra hand som jag besvarar den tredje frågan.

77. Domstolen har redan slagit fast att unionsrätten i princip inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken domstolarna i en medlemsstat är bundna av ett avgörande från en högre domstol i den medlemsstaten.( 37 ) Unionsrättens företräde utgör emellertid hinder för att en nationell domstol, enligt nationell processrätt, är bunden av en överordnad rättsinstans rättsuppfattning när den meddelar ett avgörande, i fall denna rättsuppfattning inte är förenlig med unionsrätten.( 38 )

78. Av detta följer att en nationell domstol som ska tillämpa unionsbestämmelser, och som inte kan tolka en nationell lagstiftning på ett sätt som överensstämmer med de krav som följer av unionsrätten, är skyldig att säkerställa den fulla verkan av de unionsbestämmelser i det mål som den har att avgöra. Den måste således, om det behövs, kunna underlåta att tillämpa nationell lagstiftning eller praxis som strider mot en unionsbestämmelse med direkt effekt, utan att den behöver begära eller avvakta ett föregående upphävande av denna genom lagstiftning eller något annat konstitutionellt förfarande.( 39 )

79. På samma sätt får en nationell domstol som ska avgöra ett mål med stöd av unionsrätten inte avskräckas av nationell lagstiftning från att utöva den befogenhet som den tilldelats genom artikel 267 FEUF att hänskjuta frågor till domstolen för att den ska kunna avgöra om en nationell bestämmelse är förenlig med unionsrätten eller inte.( 40 )

80. Mot denna bakgrund ska den hänskjutande domstolens tredje fråga, vilken besvaras i andra hand, besvaras på så sätt att unionslagstiftningen utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den nationella domstolen är bunden av den högsta domstolens beslut för att främja en enhetlig rättstolkning, även i en sådan situation där den nationella domstolen anser att nämnda tolkning strider mot unionsrätten.

VI. Förslag till avgörande

81. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande från Gyulai Törvényszék (Domstolen i Gyula, Ungern) på följande sätt:

Artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen, utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken preskriptionsfristen för skadeståndstalan som väcks till följd av ett beslut i vilket Europeiska kommissionen har fastställt en överträdelse av unionens konkurrensregler löper i ett år från och med offentliggörandet av sammanfattningen av detta beslut i Europeiska unionens officiella tidning. Det kan endast förhålla sig annorlunda om denna lagstiftning, jämförd med andra relevanta bestämmelser, i synnerhet nationella processrättsliga bestämmelser, på grund av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva den rätt till ersättning för skada som orsakats av en överträdelse, vilken följer av artikel 101 FEUF. Det ankommer på den behöriga domstolen att pröva detta.

1 Originalspråk: tyska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 (EUT L 349, 2014, s. 1).

3 C-637/17, EU:C:2019:263.

4 C-267/20, EU:C:2022:494.

5 C-605/21, EU:C:2024:324.

6 https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_16_2582 .

7 EUT C 108, 2017, s. 6.

8 Beslut meddelat av domstolens ordförande den 2 september 2025, Lurdos (C-285/25, EU:C:2025:720).

9 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkterna 48, 49, 73–75 och 79), och dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkterna 49 och 50).

10 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkterna 61 och 71), och dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkterna 55 och 67).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin (C-261/20, EU:C:2022:33, punkterna 30–33), dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning) (C-715/20, EU:C:2024:139, punkterna 75 och 76), och dom av den 10 juli 2025, DADA Music och UPFR (C-37/24, EU:C:2025:551, punkterna 80–83).

13 Se dom av den 9 april 2024, Profi Credit Polska (Återupptagande av ett genom lagakraftvunnet domstolsavgörande avgjort mål) (C-582/21, EU:C:2024:282, punkterna 31 och 55 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales (C-118/08, EU:C:2010:39, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

15 Se dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. (C-292/92, EU:C:1993:932, punkt 8), dom av den 19 mars 2015, OTP Bank (C-672/13, EU:C:2015:185, punkt 29), och dom av den 15 september 2022, Fossil (Gibraltar) (C-705/20, EU:C:2022:680, punkt 56).

16 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkterna 61 och 71), och dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkterna 55 och 67).

17 Se punkt 39 ovan.

18 Se punkt 41 ovan.

19 Se punkterna 17 och 23 ovan. Svarandena A-IX till A-XII i målet i första instans hävdar i detta avseende att kärande III i målet i första instans inte enbart ökade det fordringsbelopp som ursprungligen yrkats genom sin ansökan av den 15 juni 2018, utan att vederbörande istället framställde ett nytt yrkande avseende två lastbilar som inte omfattades av den ursprungliga talan av den 6 april 2018.

20 Se dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkterna 72–80) och mitt förslag till avgörande i mål C-605/21, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (EU:C:2023:695, punkterna 50–70).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkterna 63–67, 74, 75 och 82), se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:248, punkt 50 och följande punkter).

22 Dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:263, punkterna 42 och 43), dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 50), dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 51), och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkt 48).

23 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:32, punkterna 79, 80 och 95).

24 Dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:263, punkt 47), dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 53), dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 52), och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkt 49).

25 Dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:263, punkt 45), se, även, mitt förslag till avgörande i målet Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:32, punkt 81).

26 Domar av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 50), och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkt 55).

27 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 60), dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 64), och dom av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkt 58).

28 Dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:263, punkt 46), dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 54), dom av den 20 april 2023, Repsol Comercial de Productos Petroliferos (C-25/21, EU:C:2023:298, punkt 60), och dom av den 28 januari 2025, ASG 2 (C-253/23, EU:C:2025:40, punkt 74).

29 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 55) och beslut av den 6 mars 2023, Deutsche Bank (Kartell – Räntederivat i euro) (C-198/22 och C-199/22, EU:C:2023:166, punkt 35).

30 Dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkterna 56 och 61), och dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 59).

31 Förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:248, punkterna 46 och 47), se, även och motsatsvis, domen av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 62 in fine ).

32 Dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications (C-637/17, EU:C:2019:263, punkterna 51–53 och 55).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster online) (C-605/21, EU:C:2024:324, punkt 62).

34 Se, i detta avseende, dom av den 16 februari 2023, Tráficos Manuel Ferrer (C-312/21, EU:C:2023:99, punkt 50 och följande punkter).

35 Både i domen av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2022:494, punkt 51) och i domen av den 4 september 2025, Nissan Iberia (C-21/24, EU:C:2025:659, punkt 40) ifrågasatte domstolen inte en preskriptionsfrist på ett år, men gjorde inte heller någon prövning som uttryckligen avsåg fristens längd. Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet Volvo och DAF Trucks (C-267/20, EU:C:2021:884, punkterna 99–102).

36 Se fotnot 19 ovan.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. (C-357/19, C-379/19, C-547/19, C-811/19 och C-840/19, EU:C:2021:1034, punkt 230), och dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) (C-430/21, EU:C:2022:99, punkterna 44 och 45).

38 Dom av den 9 september 2021, Dopravní podnik hl. m. Prahy (C-107/19, EU:C:2021:722, punkt 49), och dom av den 12 mars 2026, Shipova (C-43/24, EU:C:2026:183, punkterna 58–62).

39 Dom av den 5 oktober 2010, Elchinov (C-173/09, EU:C:2010:581, punkt 31), och dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) (C-430/21, EU:C:2022:99, punkt 53). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. (C-357/19, C-379/19, C-547/19, C-811/19 och C-840/19, EU:C:2021:1034, punkt 258), och dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) (C-430/21, EU:C:2022:99, punkt 63).

40 Se dom av den 5 oktober 2010, Elchinov (C-173/09, EU:C:2010:581, punkterna 25–27 och där angiven rättspraxis).