C-287/25

Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 22 oktober 2026

CELEX: 62025CC0287
Datum: 2026-10-22
Källa: eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JULIANE KOKOTT

föredraget den 22 oktober 2026( 1 )

Förenade målen C-287/25–C-289/25

Société OPmobility m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike))

” Begäran om förhandsavgörande – Etableringsfrihet – Artiklarna 49 och 54 FEUF – Skatterätt – Bolagsskatt – Gränsöverskridande koncerner – Överföring av definitiva förluster – Kriteriet objektiv jämförbarhet – Ingen beskattning av dotterbolag utan hemvist i landet – Kravet på skattemässig integrering för förlustavdrag – Skattemässig integrering endast möjlig mellan moderbolag med hemvist i landet och dotterbolag med hemvist i landet ”

I. Inledning

1. I över tjugo år har den praxis som etablerades genom domen Marks & Spencer( 2 ) upptagit domstolens uppmärksamhet. I nämnda dom slog domstolen fast att medlemsstaterna till följd av etableringsfriheten som stadfästs i artiklarna 49 och 54 FEUF (tidigare artiklarna 43 EG och 48 EG) är skyldiga att i samband med beskattningen av inhemska moderbolag under vissa omständigheter beakta så kallade definitiva förluster i utländska dotterbolag. Förevarande begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) rör tillämpningen av denna praxis i Frankrike.

2. Frågan är i huvudsak huruvida det är förenligt med etableringsfriheten att den franska skattelagstiftningen inte föreskriver att definitiva förluster i dotterbolag utan hemvist i landet ska beaktas vid beskattningen av ett moderbolag med hemvist i Frankrike. Enligt fransk rätt kan däremot förluster i dotterbolag med hemvist i landet under vissa omständigheter dras av från beskattningsunderlaget för ett moderbolag med hemvist i landet.

3. Den första tolkningsfrågan avser kriteriet objektiv jämförbarhet, som enligt domstolens praxis ska beaktas inom ramen för prövningen av etableringsfriheten. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) vill få klarhet i huruvida moderbolag som äger dotterbolag med hemvist i landet och moderbolag med dotterbolag utan hemvist i landet faktiskt befinner sig i jämförbara situationer, när moderbolagets hemviststat avstår från beskattning när det gäller dotterbolag utan hemvist i landet, antingen enligt ett dubbelbeskattningsavtal eller med stöd av sin nationella lagstiftning.

4. Den andra tolkningsfrågan avser huruvida en begränsning av etableringsfriheten kan motiveras när definitiva förluster i dotterbolag utan hemvist i landet inte beaktas. Begäran om förhandsavgörande grundar sig i detta avseende på den omständigheten att den franska skattelagstiftningen endast tillåter sambeskattning av flera koncernbolag, inom ramen för en skattemässigt integrerad koncern eller skattemässig enhet. Det är emellertid endast bolag med hemvist i landet som kan ingå i en sådan enhet.

5. De frågor som har hänskjutits till domstolen inom ramen för förevarande förfarande utgör ett principiellt ifrågasättande av den praxis som utvecklats sedan domen Marks & Spencer. Om moderbolag som äger dotterbolag med hemvist i landet och moderbolag med dotterbolag utan hemvist i landet inte befinner sig i objektivt jämförbara situationer – vilket ska prövas inom ramen för den första tolkningsfrågan – kan det inte vara fråga om en begränsning av etableringsfriheten, oberoende av om det föreligger definitiva förluster eller inte. Det skulle i praktiken innebära att undantaget som erkänts i domen Marks & Spencer inte längre vore tillämpligt i de flesta fall. Den andra frågan ger domstolen tillfälle att harmonisera sin praxis avseende gränsöverskridande förlustavdrag, å ena sidan, med sin praxis avseende bildandet av en skattemässig enhet mellan moderbolag och dotterbolag( 3 ), å andra sidan.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Bestämmelser i internationell rätt

6. Dubbelbeskattningsavtal har ingåtts mellan Frankrike och de medlemsstater i vilka de berörda dotterbolagen har sin hemvist, nämligen Belgien( 4 ), Lettland( 5 ) och Slovakien( 6 ). I nämnda avtal föreskrivs att vinsten i ett bolag i en avtalsslutande stat endast får beskattas i den stat där bolaget har sin hemvist. Det förhåller sig endast annorlunda om bolaget bedriver sin verksamhet i den andra avtalsslutande staten via ett fast driftställe som är beläget i den staten. I ett sådant fall är bolagets vinster, i den mån de ska hänföras till detta fasta driftställe, skattepliktiga i den andra avtalsslutande staten.

B. Bestämmelser i unionsrätten

7. Begärandena om förhandsavgörande avser etableringsfriheten för bolag enligt artiklarna 49 och 54 FEUF.

C. Bestämmelser i nationell rätt

8. Artikel 209 i franska Code général des impôts (CGI) (den allmänna skattelagen) föreskriver följande:

”I. Med förbehåll för bestämmelserna i detta avsnitt, ska den vinst på vilken bolagsskatt tas ut fastställas … enbart med beaktande av den vinst som realiserats i de bolag som drivits i Frankrike, den vinst som avses artikel 164B.I i a, e, e bis och e ter, och den vinst som ska beskattas i Frankrike enligt ett internationellt dubbelbeskattningsavtal.

…

Med förbehåll för det alternativ som anges i artikel 220d quinquies, ska en förlust som uppkommit under ett räkenskapsår betraktas som en kostnad under det påföljande räkenskapsåret och dras av från vinsten under detta räkenskapsår, upp till ett belopp på 1 000 000 euro med avdrag för 50 procent av det belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten för detta räkenskapsår, vilken överstiger detta första belopp. Om denna vinst inte är tillräcklig för att göra avdraget till fullo, ska den överskjutande förlusten föras över till det därpå följande räkenskapsår enligt samma villkor. Detsamma gäller för den del av förlusten som inte är avdragsgill enligt första meningen i denna punkt.”

9. Artikel 223A i Code général des impôts föreskriver i synnerhet följande:

”I. Ett bolag, nedan kallat moderbolaget, kan åta sig att vara ensamt skattskyldigt för den bolagsskatt som ska erläggas på det samlade resultatet i den koncern som omfattar bolaget självt och de bolag i vilka detta, direkt eller indirekt via bolag eller fasta driftsställen, oavbrutet har ägt minst 95 procent av aktiekapitalet under hela räkenskapsåret, och vilka ingår i koncernen, nedan kallade koncernbolag, eller av bolag eller fasta driftställen, nedan kallade mellanliggande bolag, i vilka moderbolaget under räkenskapsåret oavbrutet har ägt minst 95 procent, direkt eller indirekt via koncernbolag eller mellanliggande bolag.

…

III. Endast de bolag eller fasta driftställen som har lämnat sitt samtycke och som är föremål för bolagsskatt enligt de allmänna bestämmelserna, eller enligt de villkor som föreskrivs i artikel 214, kan ingå i koncernen.”

10. Enligt artikel 223.1 a CGI får ”förluster som ett koncernbolag har redovisat under de räkenskapsår som föregår dess anslutning till koncernen … endast kvittas mot dess vinst inom de gränser och på de villkor som anges i artikel 209.I tredje stycket”.

III. Bakgrund och målet vid den nationella domstolen

A. Mål C-287/25

11. Bolaget OPmobility (nedan kallat OPM) är ett bolag med skatterättslig hemvist i Frankrike. OPM utgör moderbolaget i en skattemässigt integrerad koncern, i vilken även bolaget Plastic Omnium Auto Exteriors ingår. År 1997 grundade sistnämnda bolag i sin tur ett belgiskt dotterbolag, Plastic Omnium Automative NV (nedan kallat POA), för att bygga en fabrik i Belgien och leverera till lokala kunder.

12. På grund av den dåliga ekonomiska situationen på den lokala bilmarknaden likviderades POA år 2015. Detta år redovisade POA en förlust på 18 435 612 euro.

13. OPM ansökte om att förlusten skulle beaktas vid fastställandet av koncernens resultat för räkenskapsåret 2015 med stöd av domstolens praxis i målet Marks & Spencer. OPM gjorde gällande att POA, om bolaget hade varit etablerat i Frankrike, hade kunnat uppfylla samtliga villkor för att ingå i den skattemässiga enhet som bolaget OPM bildat.

14. Skattemyndigheten avslog OPM:s ansökan. Tribunal administratif de Montreuil (Förvaltningsdomstolen i Montreuil, Frankrike) och Cour administrative d'appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris, Frankrike) biföll dock bolagets överklagande av nämnda beslut genom dom av den 11 februari 2021 respektive den 15 december 2023. Målet är numera anhängigt vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike).

B. Målen C-288/25 och C-289/25

15. Société Générale (nedan kallat SG) är ett bolag med skatterättslig hemvist i Frankrike. SG är moderbolag i en skattemässig enhet i vilken Société Générale Consumer Finance (nedan kallat SGCF) ingår. Under åren 2005 och 2006 förvärvade SGCF hela aktiekapitalet i det slovakiska bolaget Essox och i det lettiska bolaget Inserviss Group (nedan kallat IG).

16. Essox och IG likviderades år 2013 till följd av deras kraftigt försämrade ekonomiska situation. Båda bolagen redovisade förluster på 9 049 114 euro (Essox) respektive 35 262 226 euro (IG). SG anser att det rör sig om definitiva förluster.

17. SG ansökte därpå om att förlusterna i Essox och IG skulle beaktas vid fastställandet av koncernens resultat för räkenskapsåren 2013 och 2014 med stöd av domstolens praxis i målet Marks & Spencer. SG åberopade till stöd för sin ansökan att Essox och IG hade uppfyllt samtliga villkor för att ingå i den skattegrupp som bildats av SG, med undantag för villkoret att Essox och IG ska vara föremål för bolagsskatt i Frankrike.

18. Skattemyndigheten avslog dessa ansökningar. Tribunal administratif de Montreuil (Förvaltningsdomstolen i Montreuil, Frankrike) fastställde skattemyndighetens beslut genom dom av den 11 februari 2021 och dom av den 28 april 2022. Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris, Frankrike) biföll SG:s överklagande med avseende på IG:s förlust, men avslog överklagandet avseende Essox förlust. Målen är numera anhängiga vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike).

IV. Begäran om förhandsavgörande och förfarandet vid EU-domstolen

19. Genom beslut av den 15 april 2025, som inkom till EU-domstolens kansli den 16 april 2025, vilandeförklarade Conseil d'État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) målen och hänsköt följande frågor till domstolen för förhandsavgörande i vart och ett av de tre målen:

1. a) Kan den omständigheten att den medlemsstat där moderbolaget i en skattemässigt integrerad koncern har sin hemvist, med stöd av skatterättsliga territorialitetsbestämmelser i sin nationella lagstiftning, har avstått från att utöva sin beskattningsrätt avseende resultatet för detta bolags utländska dotterbolag som har sin hemvist i en annan medlemsstat äventyra den objektiva jämförbarheten mellan situationen för ett moderbolag som har hemvist i landet och som önskar bilda en enda skattemässig enhet med ett dotterbolag med samma hemvistland och situationen för ett moderbolag som önskar bilda en enda skattemässig enhet med ett utländskt dotterbolag, såvitt de i båda situationerna söker komma i åtnjutande av de förmåner som systemet för skattemässig integrering ger?

b) Kan den omständigheten att hemvistmedlemsstaten för ett moderbolag i en skattemässigt integrerad koncern, med stöd av ett skatteavtal, har avstått från att utöva sin beskattningsrätt avseende resultatet för ett utländskt dotterbolag till detta bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat äventyra den objektiva jämförbarheten mellan situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som önskar bilda en enda skattemässig enhet med ett dotterbolag med hemvist i landet och situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som önskar bilda en enda skattemässig enhet med ett utländskt dotterbolag, såvitt de i båda situationerna söker komma i åtnjutande av de förmåner som systemet för skattemässig integrering ger?

2. För det fall den första frågan besvaras nekande, i den ena eller andra delen, ska då förbudet mot att, inom ramen för ett sådant system för skattemässig integrering som föreskrivs i artikel 223 A och följande artiklar i allmänna skattelagen, mot det samlade resultatet för denna koncern göra avdrag för slutliga förluster som uppkommit i ett utländskt dotterbolag till ett bolag i koncernen, anses utgöra en av reglerna om konsolidering av över- och underskott inom en skattemässig enhet och, därmed, i sig vara förenlig med etableringsfriheten? Eller ska, tvärtom, ett sådant förbud betraktas som en vägran att bevilja en skatteförmån som är skild från reglerna om konsolidering av över- och underskott inom koncernen, vilken i sig utgör en oproportionerlig inskränkning som är oförenlig med denna frihet?

20. Domstolens ordförande har genom beslut av den 26 maj 2025 förenat målen C-287/25, C-288/25 och C-289/25 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

21. Under det skriftliga förfarandet har OPM, SG, Republiken Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Europeiska kommissionen yttrat sig. Dessa deltog, tillsammans med Finland, även vid den muntliga förhandlingen den 15 september 2026.

V. Rättslig bedömning

22. Den franska lagstiftningen, enligt vilken endast förluster i inhemska dotterbolag kan göras gällande under vissa villkor för att sätta ned beskattningsunderlaget för ett inhemskt moderbolag, överensstämmer med territorialitetsprincipen i internationell rätt, vilken också erkänts i unionsrätten. I enlighet med denna princip har den stat i vilken moderbolaget har hemvist rätt att beskatta i landet hemmahörande bolag för deras världsomfattande vinst och i landet ej hemmahörande bolag för vinst de uppbär från verksamhet inom nämnda medlemsstats territorium.( 7 )

23. Genom domen Marks & Spencer införde domstolen ett undantag till denna princip: Om ett dotterbolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat och bedriver sin verksamhet där gör förlust, skulle det utgöra en oproportionerlig inskränkning av etableringsfriheten att inte beakta sådana förluster vid beskattningen i moderbolagets hemviststat, under förutsättning att alla möjligheter att göra gällande dessa förluster i dotterbolagets hemviststat har uttömts utan framgång och det i sistnämnda stat inte heller finns någon möjlighet att i framtiden beakta dessa förluster. I annat fall skulle dessa förluster nämligen inte kunna beaktas i samband med beskattningen i någon av staterna. Följaktligen är moderbolagets hemviststat i undantagsfall skyldig att medge ett gränsöverskridande beaktande av de definitiva förlusterna i detta dotterbolag utan hemvist i landet.( 8 )

24. I senare domar har domstolen emellertid ständigt begränsat räckvidden av begreppet definitiva förluster och godtar numera endast i mycket begränsad mån en skyldighet att beakta dem.( 9 )

25. De frågor som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har ställt avser emellertid inte förekomsten av definitiva förluster, utan utgör, som jag redan har påpekat, ett principiellt ifrågasättande av domen Marks & Spencer. Genom frågorna vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida inhemska och utländska dotterbolag befinner sig i jämförbara situationer vad gäller beaktandet av definitiva förluster (den första frågan) eller om vägran att beakta sådana förluster i utländska dotterbolag åtminstone kan vara motiverad med stöd av den omtvistade franska lagstiftningen (den andra frågan).

26. Inom ramen för den första tolkningsfrågan kommer jag kortfattat att visa att en skyldighet att importera förluster visserligen skulle göra det mer attraktivt att bilda utländska dotterbolag. Detta skulle kunna tala för att det är fråga om en begränsning. Därefter kommer jag emellertid att förklara varför medlemsstaternas utövande av sin beskattningsrätt bör vara det avgörande kriteriet för prövningen av huruvida situationerna är jämförbara i objektivt hänseende. Härav följer att det i förevarande mål under alla omständigheter inte ska anses föreligga en inskränkning av etableringsfriheten.

27. Mot denna bakgrund kommer jag endast i andra hand att besvara den andra tolkningsfrågan, i syfte att redogöra för varför det i vilket fall som helst vore motiverat att neka ett gränsöverskridande beaktande av definitiva förluster.

A. Den första tolkningsfrågan

28. Den hänskjutande domstolen har ställt den första tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida ett moderbolag med hemvist i landet som önskar bilda en skattemässig enhet med ett dotterbolag med hemvist i landet i objektivt hänseende befinner sig i en situation som är jämförbar med den för ett moderbolag med hemvist i landet som vill bilda en skattemässig enhet med ett dotterbolag utan hemvist i landet. I synnerhet uppkommer frågan huruvida det i detta avseende är avgörande att medlemsstaten i vilken moderbolaget har sin hemvist ensidigt eller bilateralt har avstått från sin rätt att beskatta det utländska dotterbolagets resultat.

1. Tolkning av frågan

29. OPM och SG har påpekat att de anser att frågeställningen inte gör det möjligt att avgöra de nationella mål som är anhängiga vid den hänskjutande domstolen. Den grundar sig nämligen på uppfattningen att de utländska bolagen i koncernen enligt fransk rätt inte ingår eller kan ingå i en skattegrupp eller skattemässig enhet. Klagandena har emellertid aldrig ansökt om att få bilda en skattemässig enhet med sina dotterbolag utan hemvist i landet. De begärde endast att dessa dotterbolags definitiva förluster skulle beaktas isolerat i Frankrike på grundval av domen Marks & Spencer.

30. Eftersom klagandena i målet vid den nationella domstolen har ansökt om att få beakta förlusterna i dotterbolag utan hemvist i landet, anser jag att det för svaret på den första frågan saknar betydelse huruvida klagandena i det nationella målet ville åstadkomma en skattemässig integrering eller inte. Avgörande är att den franska lagstiftningen inte föreskriver att underskott i dotterbolag utan hemvist i landet ska beaktas, medan denna möjlighet däremot finns för dotterbolag med hemvist i landet, under förutsättning att dessa ingår i en skattemässig enhet med moderbolaget.

31. Kärnan i den första fråga som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har ställt är således i vilken mån den omständigheten att moderbolagets hemviststat ensidigt eller bilateralt har avstått från sin beskattningsrätt inverkar på bedömningen av huruvida situationerna är objektivt jämförbara.

2. Inledande anmärkningar: Inskränkningar av etableringsfriheten

32. Frågan huruvida situationerna är objektivt jämförbara syftar till att fastställa huruvida den omtvistade franska lagstiftningen är förenlig med etableringsfriheten enligt artikel 49 FEUF.

33. De direkta skatter som nämnda lagstiftning avser omfattas visserligen av medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna ska dock utöva sin behörighet under iakttagande av unionsrätten, särskilt de grundläggande friheterna.( 10 )

34. Etableringsfriheten innebär att inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium ska förbjudas. Den etableringsfrihet som garanteras enligt artikel 54 FEUF omfattar för bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning, och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, en rätt att utöva verksamhet i en annan medlemsstat genom ett dotterbolag, en filial eller ett kontor.( 11 )

35. Även om syftet med bestämmelserna om etableringsfrihet enligt ordalydelsen är att säkerställa nationell behandling i den mottagande staten , utgör dessa bestämmelser enligt domstolens fasta praxis samtidigt ett förbud för ursprungsmedlemsstaten att förhindra att en av dess medborgare eller ett bolag som bildats i överensstämmelse med dess lagstiftning etablerar sig i en annan medlemsstat.( 12 ) Varje åtgärd som innebär att utövandet av etableringsfriheten förbjuds, hindras eller blir mindre attraktivt anses utgöra en inskränkning i denna frihet.( 13 ) Eftersom etableringsfriheten enligt artikel 49 första stycket FEUF uttryckligen omfattar upprättandet av dotterbolag, måste Frankrike iaktta etableringsfriheten när den beskattar moderbolag med dotterbolag utan hemvist i landet.

36. Såsom Tyskland har visat särbehandlar Frankrike moderbolag med utländska dotterbolag i skattemässigt hänseende när det gäller förluster i dessa dotterbolag, jämfört med moderbolag som äger dotterbolag med hemvist i landet. De franska bestämmelserna om skattemässig integrering möjliggör kvittning av vinster och förluster för alla bolag i den skattemässigt integrerade koncernen och kan därför minska koncernens skattebörda. Skattemässig integration är emellertid endast möjlig mellan bolag med hemvist i landet. Enligt fransk lagstiftning kan dotterbolag utan hemvist i landet däremot inte ingå i en skattemässig enhet med sitt moderbolag, vilket innebär att de förluster som uppkommit i dessa dotterbolag inte heller kan beaktas i samband med beskattningen av moderbolaget.

37. Denna särbehandling på grundval av var dotterbolaget har sitt säte kan innebära att det blir omöjligt eller mindre attraktivt att grunda, förvärva eller bibehålla bolag i en annan medlemsstat och därmed ha motsvarande påverkan på utövandet av etableringsfriheten.( 14 )

38. Enligt fast praxis ska en sådan särbehandling endast godtas om den avser situationer som inte objektivt sett är jämförbara eller om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse och är proportionerlig i förhållande därtill.( 15 )

3. Utövandet av beskattningsrätten enligt territorialitetsprincipen som avgörande kriterium för om situationer är objektivt jämförbara

39. Bedömningen av huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation beror på det mål som eftersträvas med de berörda nationella bestämmelserna samt på deras syfte och innehåll.( 16 )

40. Den franska lagstiftaren har uppställt kravet att de berörda bolagen ska vara skattemässigt integrerade som ett villkor för att dotterbolagens underskott ska kunna beaktas i samband med beskattningen av moderbolaget. Skattemässig integration är däremot endast möjligt för bolag vars vinster är föremål för fransk bolagsskatt (se artikel 223A.3 CGI). Detta omfattar i princip de vinster och förluster som uppkommit i Frankrike (se artikel 209.1 CGI).

41. Den franska lagstiftningen syftar således till att endast tillåta beaktande av förluster i situationer där det även är möjligt att beskatta vinster. I detta avseende utövar den franska lagstiftaren sin beskattningsrätt i enlighet med territorialitetsprincipen och principen om symmetri vad gäller beskattning av över- och underskott, vilka erkänns i internationell rätt.( 17 )

42. Mot denna bakgrund befinner sig ett moderbolag som äger dotterbolag med hemvist i landet och ett moderbolag med dotterbolag utan hemvist i landet följaktligen inte i objektivt jämförbara situationer. Frankrike utövar nämligen inte någon beskattningsrätt med avseende på dotterbolag utan hemvist i landet och beskattar således inte deras vinster. Det föreligger således inte heller någon skyldighet för moderbolagets hemviststat att beakta förluster som uppkommit i dotterbolag som saknar hemvist i landet.

43. Det överensstämmer även med domstolens praxis rörande andra skatterättsliga situationer att den omständigheten att en medlemsstat avstår från utövandet av sin beskattningsrätt medför att en skattskyldig person utan hemvist i landet inte befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för en skattskyldig person med hemvist i landet.( 18 )

44. När det gäller gränsöverskridande beaktande av förluster slog domstolen fast detta senast i domen W. I det målet var den avgörande omständigheten att den berörda medlemsstaten ”genom ett skatteavtal… har avstått från sin rätt att beskatta vinster och förluster i ett sådant fast driftsställe som är beläget i en annan medlemsstat”. Därför ”befinner sig ett inhemskt bolag med ett sådant driftsställe inte i en situation som är jämförbar med situationen för ett inhemskt bolag med ett fast driftsställe i Tyskland med beaktande av målet att förhindra eller minska dubbelbeskattning av vinster och, på motsvarande sätt, dubbla avdrag för förluster”.( 19 )

45. Denna rättspraxis avser visserligen beaktandet av slutgiltiga förluster från ett utländskt fast driftställe som är beläget i staten där bolaget som innehar driftstället har sin hemvist. Detsamma måste emellertid i än högre grad gälla med avseende på dotterbolag.

46. Dotterbolag är, till skillnad från fasta driftställen, självständiga juridiska personer. När medlemsstater utövar sin beskattningsrätt enligt territorialitetsprincipen är dotterbolag således i princip skattskyldiga i sin hemviststat och inte i den stat där moderbolaget har sin hemvist.( 20 ) Staten där moderbolaget är hemmahörande beskattar således redan från början inte vinsten i ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat, i vilken vinsten har genererats. Det finns således inte heller någon anledning att kräva att medlemsstaten ska beakta dotterbolagens förluster.( 21 )

47. Fasta driftställen är däremot i rättsligt hänseende inte självständiga enheter i förhållande till bolaget som innehar driftstället. De omfattas i princip av beskattningsrätten för den stat i vilken detta bolag har sin hemvist om denna stat beskattar den världsomspännande inkomsten för de skattesubjekt som är etablerade där.( 22 ) Detta utgör inte ett undantag från territorialitetsprincipen, eftersom fasta driftställen i utlandet, genom de skattskyldiga personer som har hemvist i en stat, har ett tillräckligt nära samband med denna stat( 23 ), vilket innebär att de ska hänföras till denna stat i skattemässigt hänseende.

48. När den omständigheten att en medlemsstat avstår från beskattning genom ett dubbelbeskattningsavtal är det avgörande kriteriet för att ett bolag med inhemska fasta driftställen inte ska anses befinna sig en situation som är jämförbar med situationen för ett bolag med utländska fasta driftställen, måste följaktligen en beskattning som över huvud taget inte varit i fråga, i än högre grad innebära att ett moderbolag som äger dotterbolag med hemvist i landet inte kan anses befinna sig en situation som är jämförbar med den för ett moderbolag med dotterbolag som saknar hemvist i landet.

49. I domen Bevola, som avsåg fasta driftställen som är belägna utomlands, godtog domstolen visserligen att situationerna i fråga var objektivt jämförbara, trots att medlemsstaten inte hade utövat sin beskattningsrätt.( 24 ) I domen W upphävde domstolen emellertid i praktiken detta avgörande.( 25 )

4. Bilateralt och ensidigt avstående från utövandet av beskattningsrätten

50. I domen W stödde sig domstolen, för att avgränsa sig från sitt avgörande i domen Bevola, på den omständigheten att medlemsstaten genom ett dubbelbeskattningsavtal avstått från utövandet av sin beskattningsrätt, och inte, såsom i domen Bevola, ensidigt genom nationell lagstiftning.( 26 ) Jag anser emellertid inte att förekomsten av ett dubbelbeskattningsavtal är avgörande för prövningen av om situationerna är jämförbara i objektivt hänseende. Tvärtom är – som jag kommer att redogöra för närmare i det följande – även ett ensidigt avstående från utövandet av beskattningsrätten i princip tillräckligt för att situationerna inte ska anses vara jämförbara i objektivt hänseende.

51. Såsom kommissionen med rätta har påpekat, har en medlemsstat inte heller slutgiltigt avstått från sin beskattningsrätt när det finns ett dubbelbeskattningsavtal, och ingåendet av ett dubbelbeskattningsavtal kan i detta avseende inte anses väga tyngre än ett ensidigt avstående från beskattningsrätten genom antagandet av nationell lagstiftning. I ett sådant fall utgör unionsrätten inte hinder för en så kallad ”treaty override”, det vill säga antagandet av en nationell rättsakt som strider mot bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet.( 27 ) Dessutom har – såsom klagandena med rätta anfört – dubbelbeskattningsavtal, i egenskap av internationella avtal, samma ställning som nationell lagstiftning.( 28 ) Såsom kommissionen och klagandena har påpekat saknar det för resultatet (ingen beskattning av vinster och förluster i fasta driftställen belägna i utlandet) betydelse huruvida det grundas enbart på nationell lagstiftning eller på ett dubbelbeskattningsavtal som ingåtts med en annan medlemsstat.

52. Även om domstolen i fråga om fasta driftställen skulle vilja hålla fast vid en åtskillnad mellan avstående från beskattning genom ett dubbelbeskattningsavtal å ena sidan och genom nationell lagstiftning å andra sidan, finns emellertid – i vart fall såvitt gäller dotterbolag – inte några övertygande argument som talar för en sådan åtskillnad.

53. Som jag redan har påpekat är dotterbolag utan hemvist i landet självständiga skattesubjekt och omfattas i princip inte av beskattningsrätten i moderbolagets hemviststat, vilket följer av territorialitetsprincipen som erkänts i internationell rätt. I detta sammanhang saknar det betydelse huruvida ”avståendet” från utövandet av beskattningsrätten sker ensidigt eller bilateralt. I båda fallen handlar det endast om att bekräfta att det inte föreligger någon skattskyldighet enligt territorialitetsprincipen.( 29 )

54. Bestämmelserna för gränsöverskridande beaktande av förluster som härrör från fasta driftställen å ena sidan och från dotterbolag å andra sidan följer i detta sammanhang en närmast omvänd logik. För fasta driftställen, som i rättsligt hänseende inte är självständiga enheter i förhållande till ett bolag, och vilka som sådana i princip omfattas av beskattningsrätten i den stat där detta bolag har sin hemvist, måste avtal ingås för att undvika dubbelbeskattning (och därmed även dubbla förlustavdrag). Däremot föreligger inte en sådan risk med avseende på dotterbolag, då dessa i enlighet med territorialitetsprincipen under alla omständigheter endast är föremål för beskattning i staten där de har sin hemvist. En reglering av gränsöverskridande beskattning, vilket ofta finns för fasta driftställen genom ett dubbelbeskattningsavtal, är således inte nödvändig. Följaktligen är det till och med mindre sannolikt att dubbelbeskattningsavtal innehåller bestämmelser om beskattning av dotterbolag än att de innehåller bestämmelser om fasta driftställen. Det skulle således vara motsägelsefullt att i fråga om dotterbolag dra slutsatsen att inhemska och utländska dotterbolag befinner sig i jämförbara situationer enbart på grund av att det saknas en reglering i ett dubbelbeskattningsavtal.

55. Det följer även av de skatteavtal som Frankrike har ingått med de tre länder där de berörda dotterbolagen har sitt säte att Frankrike inte beskattar utländska dotterbolag i dessa stater (se punkt 6).

56. När det gäller dotterbolag är den enda avgörande frågan således huruvida staten i vilken moderbolaget har sin hemvist utövar sin beskattningsrätt eller inte. Om detta inte sker, vilket vanligtvis är fallet, är situationerna inte jämförbara i objektivt hänseende.

5. Förslag till avgörande i denna del

57. Sammanfattningsvis befinner sig ett moderbolag med hemvist i landet, som vid beskattningen ansöker om beaktande av förluster som uppkommit i ett dotterbolag med hemvist i landet, inte i en situation som är objektivt jämförbar med situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som ansöker om beaktande av förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet, när moderbolagets hemviststat i enlighet med den skatterättsliga territorialitetsprincipen eller ett dubbelbeskattningsavtal inte beskattar resultatet i dotterbolaget som saknar hemvist i landet och som är beläget i en annan medlemsstat.

B. Prövning av den andra frågan

58. Om domstolen ansluter sig till min uppfattning i den första frågan är det inte längre nödvändigt att besvara den andra frågan. Det är således endast i andra hand som jag kommer att pröva denna fråga.

59. Genom sin andra fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de omtvistade bestämmelserna i artikel 223 A och följande artiklar CGI är förenliga med etableringsfriheten till följd av att de reglerar konsolideringen av vinster och förluster inom en enda skattemässig enhet, eller om detta ska kvalificeras som vägran att medge en skattefördel som avviker från reglerna om konsolidering av vinster och förluster inom en koncern, vilket i sig utgör en oproportionerlig inskränkning av etableringsfriheten.

60. Denna fråga syftar således i huvudsak till att klargöra hur domstolens praxis i domarna Marks & Spencer och X Holding kan bringas i samklang med varandra. I domen Marks & Spencer fann domstolen att det utgjorde en oproportionerlig inskränkning av etableringsfriheten att vägra gränsöverskridande beaktande av definitiva förluster inom ramen för ett så kallat Group Relief-system.( 30 ) I domen X Holding drog domstolen däremot slutsatsen att det var motiverat att inte tillämpa systemet för skattemässig integrering och den därmed förknippade fördelen som utgörs av gränsöverskridande förlustutjämning för dotterbolag utan hemvist i landet, med hänsyn till behovet av att upprätthålla fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.( 31 )

61. Vissa medlemsstater tolkar de olika slutsatserna i de båda domarna på så sätt att det, när det finns lagstiftning om skattemässig integration som enbart är tillämplig på bolag som har hemvist i landet, inte är nödvändigt att beakta förluster i den mening som avses i domen Marks & Spencer. I ett sådant fall är det således alltid motiverat att inte beakta förluster som uppkommit i dotterbolag som saknar hemvist i landet, inbegripet definitiva förluster.

62. För att en begränsning av etableringsfriheten ska vara motiverad krävs dock under alla omständigheter att det föreligger tvingande skäl av allmänintresse, vilka måste prövas i varje enskilt fall. Dessutom måste begränsningen vara ägnad att uppnå det mål som eftersträvas och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet.( 32 ) Även om en klassificering av den omtvistade lagstiftningen är användbar för tolkningen av densamma, kan det emellertid inte vara avgörande för prövningen av huruvida lagstiftningen kan rättfärdigas, då denna prövning ska ske oberoende av en sådan klassificering.

63. För det fall domstolen skulle dra slutsatsen att den omständigheten att moderbolagets hemviststat inte utövar sin beskattningsrätt med avseende på dotterbolag utan hemvist i landet inte i sig innebär att det är uteslutet att situationerna ska anses vara jämförbara i objektivt hänseende, motiverar denna omständighet – åtminstone i förening med syftet att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang – att definitiva förluster i dessa dotterbolag utan hemvist i landet inte beaktas vid beskattningen av moderbolaget.

1. Motivering av begränsningen

64. Frankrike har anfört behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang som ett tvingande skäl av allmänintresse. Frankrike har gjort gällande att den omtvistade lagstiftningen, som endast tillåter bildandet av en skattemässig enhet för bolag med hemvist i landet, är nödvändig för att upprätthålla det franska skattesystemets inre sammanhang. Tyskland delar denna uppfattning och har som motivering av begränsningen anfört behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och att förhindra att förlusterna beaktas två gånger.

65. Om det rör sig om definitiva förluster föreligger dock ingen risk för att förlusterna beaktas två gånger. Enligt domstolens praxis kännetecknas definitiva förluster just av att det inte längre finns någon möjlighet att de beaktas i den stat där de uppkommit. Undvikande av risken för att förluster beaktas två gånger kan således inte med fog anföras som rättfärdigandegrund.

66. Det är däremot fullt tänkbart att åberopa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang som grunder för rättfärdigande. Enligt domstolens fasta praxis utgör dessa erkända legitima mål som kan motivera en inskränkning av etableringsfriheten.( 33 )

67. Ett argument som grundas på upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang kan endast godtas om det finns ett direkt samband mellan den berörda skattefördelen och kompensationen för denna fördel genom ett visst skatteuttag. Bedömningen av huruvida detta samband är direkt ska göras utifrån ändamålet med den ifrågavarande lagstiftningen.( 34 )

68. I förevarande mål har grunden för rättfärdigande som avser upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang ett nära samband med grunden som avser säkerställandet av en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.

69. Den konkreta skattefördel som beviljas genom skattemässig integration av inhemska bolag, det vill säga beaktandet av dotterbolags förluster vid beräkningen av beskattningsunderlaget, kompenseras nämligen direkt av den motsvarande skattemässiga nackdelen som följer av beskattningen av dessa bolags vinster på koncernnivå.( 35 )

70. Detta illustreras för övrigt i fransk skatterätt av den omständigheten att det, även vid skattemässig integrering mellan ett moderbolag med hemvist i landet och ett dotterbolag som också har hemvist i landet, är möjligt att beakta förlusterna i sistnämnda bolag först från och med tidpunkten då den skattemässiga integreringen ägde rum. Det är inte möjligt att beakta förluster som uppkommit före tidpunkten då dotterbolaget blev en del av koncernstrukturen. Detta är i linje med tanken om skattesystemets inre sammanhang, eftersom vinster som realiserats före tidpunkten då den skattemässiga integreringen ägde rum redan beskattades på dotterbolagets nivå och därför inte längre kan beaktas.

71. Detta gäller i än högre grad för beaktandet av definitiva förluster i dotterbolag utan hemvist i landet. Som jag redan har påpekat har Frankrike inte någon beskattningsrätt med avseende på dotterbolag som saknar hemvist i landet. Medlemsstaten beskattar således inte dessa bolags vinster. Ett isolerat gränsöverskridande beaktande av förluster i dotterbolag utan hemvist i landet skulle således äventyra såväl fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna som skattesystemets inre sammanhang.

72. Såsom Frankrike har påpekat äventyras det franska skattesystemets inre sammanhang i två avseenden i förevarande mål: För det första framställs ett krav på att förluster i bolag som inte är integrerade i skattemässigt hänseende beaktas. För det andra har klagandena yrkat att förluster som deras utländska dotterbolag har ackumulerat under flera års tid ska beaktas gränsöverskridande, medan bolag som är skattemässigt integrerade endast kan kräva att förlusterna beaktas från och med tidpunkten då den skattemässiga integreringen av bolagen ägde rum.

2. Huruvida åtgärderna är proportionerliga

73. Det återstår emellertid att pröva huruvida den omständigheten att förluster som uppkommit i dotterbolag utan hemvist i landet inte beaktas på grundval av de franska bestämmelserna om skattemässig integrering är oproportionerliga, i den mån som de berörda förlusterna är definitiva. Går denna begränsning av etableringsfriheten utöver vad som är nödvändigt för att upprätthålla fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och skattesystemets inre sammanhang? Och bör det i ett sådant fall, med hänsyn till proportionalitetsprincipen, finnas en möjlighet till separat gränsöverskridande beaktande av förluster?

74. Jag anser att så inte är fallet.

75. Att inte beakta definitiva förluster som uppkommit i utländska dotterbolag vid beskattningen av det inhemska moderbolaget är uppenbart ägnat att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och det inre sammanhanget hos det franska systemet för skattemässig integrering.

76. Detta tillvägagångssätt är även nödvändigt för att uppnå nämnda mål, eftersom det inte förefaller finnas en åtgärd som är mindre ingripande i fråga om utövandet av etableringsfriheten och samtidigt möjliggör uppnåendet av nämnda mål lika väl.

77. Att inte beakta definitiva förluster gränsöverskridande är inte heller oproportionerligt i förhållande till den därav följande begränsningen av etableringsfriheten.

78. Det stämmer visserligen att det skulle vara mer attraktivt för dotterbolag utan hemvist i landet att utöva sin etableringsfrihet om deras definitiva förluster beaktades vid beskattningen av moderbolaget på ett sätt som reducerar moderbolagets beskattningsunderlag. Om detta inte är möjligt är grundandet och upprätthållandet av utländska dotterbolag förknippat med en större risk än med grundandet av dotterbolag i landet. För det första uppvägs detta ofta av fördelarna med investeringen i utlandet, eller till och med av en lägre skattenivå.

79. För det andra väger företagens intresse av gränsöverskridande import av förluster betydligt mindre tungt än behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och av skattesystemets inre sammanhang.

80. Skyldigheten för moderbolagets hemviststat att beakta definitiva förluster i ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat utgör nämligen, som jag har redogjort för ovan, en gränsöverskridande överföring av förluster som endast belastar moderbolagets hemviststat. Det får bland annat till följd att denna stat måste bära konsekvenserna för de skatterättsliga och andra politiska val som görs av den stat där dotterbolaget har hemvist, utan att den har någon möjlighet att påverka dem. De förluster som görs gällande kan nämligen grundas på särskilda skatteregler i dotterbolagets hemviststat, såsom de som avser extraordinära avskrivningar (”Sonderabschreibungen”). De kan emellertid även vara resultatet av andra politiska beslut i hemviststaten som påverkar dotterbolagets ekonomiska situation negativt. De förluster som ska importeras till moderbolagets hemviststat kan således grundas på den självständiga utformningen av lagstiftningen, särskilt skattelagstiftningen, i andra medlemsstater.

81. Beskattningsunderlaget i moderbolagets hemviststat minskas således på grund av förlusternas definitiva karaktär, utan någon möjlighet till kompensation genom beskattning av framtida vinster i dotterbolaget som saknar hemvist i landet.( 36 )

82. Dotterbolagets hemviststat har däremot kunnat beskatta dotterbolagets vinst, i vissa fall under flera års tid, men denna stat konsulteras emellertid i slutändan inte vid beaktandet av definitiva förluster. Detta kan leda till obalans mellan medlemsstaterna när det gäller utövandet av deras beskattningsrätt, vilket kan påverka den inre marknadens funktion.

83. Om man inom ramen för etableringsfriheten håller fast vid domen Marks & Spencer och tillåter det undantag från territorialitetsprincipen som infördes genom nämnda dom, medför detta dessutom en risk för att förluster importeras från hela världen. I domstolens praxis finns åtminstone antydningar om att medlemsstaterna, till följd av den fria rörligheten för kapital, kan behöva beakta förluster från tredjeländer på ett sätt som medför en nedsättning av beskattningsunderlaget.( 37 )

84. Med tanke på den rättsliga osäkerhet som undantaget som medgavs genom domen Marks & Spencer har orsakat, utgör ett gränsöverskridande beaktande av förluster inte längre det minst ingripande medlet, ens ur de skattskyldigas perspektiv. Domstolens praxis sedan mer än 20 år tillbaka avseende tolkningen och tillämpningen av nämnda dom visar att den lösning som i vissa enskilda fall framstår som proportionerlig med hänsyn till de faktiska omständigheter som låg till grund för den domen, i slutändan leder till mer rättslig osäkerhet än rättslig klarhet. Det är än idag oklart vad som egentligen utgör definitiva förluster och vilka situationer som är avsedda att omfattas av domen Marks & Spencer.( 38 ) Det är i synnerhet tveksamt om ett beaktande av förluster som ackumulerats under flera år, såsom klagandena i det nationella målet har yrkat, kan motiveras med stöd av undantaget enligt domen Marks & Spencer.( 39 )

85. Att undantaget enligt domen Marks & Spencer är svårt att tillämpa bekräftas av förevarande begäran om förhandsavgörande och de vitt skilda lösningar som tillämpas i medlemsstaternas praxis. Det är svårt för medlemsstaterna och skattebetalarna att förutse huruvida och, i förekommande fall, vilka förluster som undantagsvis ska beaktas i gränsöverskridande sammanhang.

86. I domen Bevola slog domstolen visserligen fast att definitiva förluster i ett fast driftställe utan hemvist i landet ska beaktas gränsöverskridande, oavsett om bolaget som innehar driftstället har valt ett system för internationell sambeskattning eller inte.( 40 ) Det skulle vara oproportionerligt att inte beakta dessa förluster. De särskilda rättsliga och faktiska omständigheterna som låg till bakgrund för nämnda dom skiljer sig emellertid tydligt från omständigheterna i de nationella målen som ligger till grund för förevarande förfarande.

87. För det första rörde domen Bevola beaktandet av förluster i fasta driftställen och inte förluster som uppkommit i dotterbolag, såsom i förevarande mål. Som jag redan har redogjort för är fasta driftställen inte självständiga enheter och det är därför logiskt att beskatta deras vinster och förluster hos bolaget som innehar driftstället, såvida detta inte uttryckligen uteslutits, exempelvis genom ett dubbelbeskattningsavtal( 41 ) eller genom den nationella skattelagstiftningen i detta bolags hemviststat. Dotterbolag är däremot självständiga juridiska personer som inte automatiskt beskattas tillsammans med sitt moderbolag.

88. Å andra sidan förskrevs i den danska lagstiftning som var tillämplig i domen Bevola i princip en möjlighet till internationell sambeskattning av bolag och deras utländska fasta driftställen. Denna möjlighet finns dock inte för moderbolag med dotterbolag utan hemvist i landet inom ramen för den franska skattelagstiftningen. Härav följer att ett gränsöverskridande beaktande av förluster i fasta driftställen utan hemvist i landet i målet Bevola varken äventyrade upprätthållandet av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna eller det danska skattesystemets inre sammanhang, vilket däremot är fallet med det franska skattesystemet i förevarande mål.

89. Så länge lagstiftningen om direkta skatter faller inom medlemsstaternas behörighet, det vill säga att de inte harmoniserats på unionsnivå, måste unionsmedborgarna i princip godta( 42 ) att utövandet av etableringsfriheten kan bli mindre attraktivt på grund av den beskattningsrätt som medlemsstaterna har på detta område.( 43 )

90. Om domstolen, i motsats till min uppfattning, drar slutsatsen att de aktuella situationerna är objektivt jämförbara, skulle en lagstiftning, såsom artikel 223A och följande artiklar CGI, enligt vilken definitiva förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet som ägs av ett koncernbolag inte kan dras av från koncernens sammanlagda resultat inom ramen för ett system för skattemässig integration, ändå vara förenlig med etableringsfriheten.

VI. Förslag till avgörande

91. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Conseil d’Etat (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) enligt följande:

1. Ett moderbolag med hemvist i landet, som vid beskattningen ansöker om beaktande av förluster som uppkommit i ett dotterbolag med hemvist i landet, befinner sig inte i en situation som är objektivt jämförbar med situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som ansöker om beaktande av förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet, när moderbolagets hemviststat i enlighet med den skatterättsliga territorialitetsprincipen eller ett dubbelbeskattningsavtal inte beskattar resultatet i dotterbolaget som saknar hemvist i landet och som är beläget i en annan medlemsstat.

2. Om domstolen drar slutsatsen att de aktuella situationerna är objektivt jämförbara, skulle en lagstiftning, såsom artikel 223A och följande artiklar CGI, enligt vilken definitiva förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet som ägs av ett koncernbolag inte kan dras av från koncernens sammanlagda resultat inom ramen för ett system för skattemässig integration, ändå vara förenlig med etableringsfriheten.

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763).

3 Se dom av den 27 november 2008, Papillon (C-418/07, EU:C:2008:659), dom av den 25 februari 2010, X Holding (C-337/08, EU:C:2010:89) och dom av den 2 september 2015, Groupe Steria (C-386/14, EU:C:2015:524).

4 Se artikel 4 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Frankrike och Belgien av den 10 mars 1964.

5 Se artikel 7.1 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Frankrike och Lettland av den 14 april 1997.

6 Se artikel 7.1 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Frankrike och Tjeckoslovakien av den 1 juni 1973, vilket är tillämpligt på förhållandet mellan Frankrike och Slovakien.

7 Se dom av den 15 maj 1997, Futura Participations och Singer (C-250/95, EU:C:1997:239, punkt 22) och dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 39).

8 Dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 55).

9 Se dom av den 7 november 2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716, punkterna 76–79), dom av den 3 februari 2015, kommissionen/Förenade kungariket (C-172/13, EU:C:2015:50, punkt 33), och dom av den 19 juni 2019, Memira Holding (C-607/17, EU:C:2019:510, punkt 28) och Holmen (C-608/17, EU:C:2019:511, punkt 39).

10 Se dom av den 14 februari 1995, Schumacker (C-279/93, EU:C:1995:31, punkt 29), dom av den 18 juli 2007, Oy AA (C-231/05, EU:C:2007:439, punkt 18), och dom av den 12 mars 2026, Chefquet (C-119/24, EU:C:2026:189, punkt 29).

11 Se dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 14).

12 Se dom av den 27 september 1988, Daily Mail och General Trust (81/87, EU:C:1988:456, punkt 16), dom av den 29 november 2011, National Grid Indus (C-371/10, EU:C:2011:785, punkt 35), och dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 15).

13 Dom av den 22 december 2008, Truck Center (C-282/07, EU:C:2008:762, punkt 33), dom av den 23 november 2017, A (C-292/16 , EU:C:2017:888, punkt 25), och dom av den 21 december 2023, Cofidis (C-340/22, EU:C:2023:1019, punkt 40).

14 Se dom av den 27 november 2008, Papillon (C-418/07, EU:C:2008:659, punkt 21) och dom av den 2 september 2015, Groupe Steria (C-386/14, EU:C:2015:524, punkterna 19 och 20) rörande den franska lagstiftningen om koncernbeskattning. Rörande den nederländska lagstiftningen om koncernbeskattning, se dom av den 25 februari 2010, X Holding (C-337/08, EU:C:2010:89, punkterna 18 och 19).

15 Dom av den 7 september 2004, Manninen (C-319/02, EU:C:2004:484, punkt 29), dom av den 25 februari 2010, X Holding (C-337/08, EU:C:2010:89, punkt 20), och dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 20).

16 Se dom av den 27 november 2008, Papillon (C-418/07, EU:C:2008:659, punkt 27), dom av den 12 juni 2014, SCA Group Holding m.fl. (C-39/13–C-41/13, EU:C:2014:1758, punkt 28) och dom av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe (C-602/23, EU:C:2025:290, punkt 52).

17 Rörande symmetri vad gäller beskattning av över- och underskott, se mitt förslag till avgörande i målet Gena (C-430/25, EU:C:2026: 867, punkt 91), samt dom av den 15 maj 2008, Lidl Belgium (C-414/06, EU:C:2008:278, punkt 33), dom av den 7 november 2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716, punkt 51) och dom av den 21 december 2023, Cofidis (C-340/22, EU:C:2023:1019, punkt 60).

18 Se, i samband med beaktande av förluster i utländska fasta driftställen, dom av den 17 juli 2014, Nordea Bank Danmark (C-48/13, EU:C:2014:2087, punkt 24 och där angiven rättspraxis) och dom av den 17 december 2015, Timac Agro Deutschland (C-388/14, EU:C:2015:829, punkt 28). Se, angående beskattning av utdelning, dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl. (C‑10/14, C-14/14 och C-17/14, EU:C:2015:608, punkt 67 och där angiven rättspraxis). Se, angående avdrag för förluster som uppkommit i en medlemsstat efter flyttning av den verkliga ledningen till en annan medlemsstat, dom av den 27 februari 2020, AURES Holdings (C‑405/18, EU:C:2020:127, punkterna 39–41 och där angiven rättspraxis). Se, angående den skattemässiga behandlingen av transaktioner som avser ett bolags återföring av nedskrivningar som bokförts före flytten av dess säte, dom av den 10 november 2022, VP CAPITAL (C‑414/21, EU:C:2022:871, punkterna 24–26), och, avseende påförande av en ”Fairness Tax”, dom av den 12 december 2024, Volvo Group Belgium (C-436/23, EU:C:2024:1023, punkt 34).

19 Dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 27).

20 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet kommissionen/Frankrike (Avoir fiscal) (270/83, EU:C:1985:413, punkt 10) samt dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 39) och dom av den 25 februari 2010, X Holding (C‑337/08, EU:C:2010:89, punkt 38).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2010, X Holding, C-337/08, EU:C:2010:89, punkt 43).

22 Se dom av den 25 februari 2010, X Holding, C-337/08, EU:C:2010:89, punkt 38).

23 Se dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 39).

24 Dom av den 12 juli 2018, Bevola och Jens W. Trock (C-650/16, EU:C:2018:424, punkterna 36, 39 och 40).

25 Dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 27).

26 Se dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkterna 22–25).

27 Se dom av den 6 december 2007, Columbus Container Services (C-298/05, EU:C:2007:754, punkterna 46 och 47).

28 Så är exempelvis fallet i Förbundsrepubliken Tyskland, se artikel 59.2 i Grundgesetz (GG) (grundlagen).

29 Se, i detta avseende, artikel 7 i OECD Model Tax Convention 2017, condensed version. Se även kommentaren avseende nämnda bestämmelse, s. 175: ”The first principle underlying paragraph 1, i.e. that the profits of an enterprise of one Contracting State shall not be taxed in the other State unless the enterprise carries on business in that other State through a permanent establishment situated therein, has a long history and reflects the international consensus that, as a general rule, until an enterprise of one State has a permanent establishment in another State, it should not properly be regarded as participating in the economic life of that other State to such an extent that the other State should have taxing rights on its profits ” (min kursivering).

30 Dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 55).

31 Se dom av den 25 februari 2010, X Holding, (C-337/08, EU:C:2010:89, punkterna 30–33).

32 Se dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 18) och dom av den 4 oktober 2024, Staatssecretaris van Financiën (Ränta på ett koncerninternt lån) (C-585/22, EU:C:2024:822, punkterna 33 och 53).

33 Se dom av den 25 februari 2010, X Holding (C-337/08, EU:C:2010:89, punkt 28), dom av den 7 november 2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716, punkt 65) och dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock (C-650/16, EU:C:2018:424, punkterna 42 och 45).

34 Se dom av den 7 november 2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716, punkt 66), dom av den 30 juni 2016, Feilen (C-123/15, EU:C:2016:496, punkt 30) och dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock (C-650/16, EU:C:2018:424, punkt 45).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716, punkt 69).

36 Se, i detta avseende, Lang, M., ”Has the Case Law of the ECJ on Final Losses Reached the End of the Line”, in European Taxation , 2014 (volym 54), No. 12, s. 530 (539), som hänvisar till möjligheten att först beakta förluster i dotterbolag utan hemvist i landet och därefter dra av dem igen när vinst genereras.

37 Se dom av den 19 december 2024, Credit Suisse Securities (Europe) (C-601/23, EU:C:2024:1048, i synnerhet punkterna 74–76).

38 Se, i detta avseende, även Hey, J., ”Taxation of business in the EU: Special problems of crossborder losses and exit taxation”, i Research Handbook on European Union Taxation Law , Cheltenham, Förenade kungariket, 2020, s. 194-223 (211), vilken betecknar gränsöverskridande beaktande av förluster som en ” fata morgana ”.

39 Se dom av den 3 februari 2015, kommissionen/Förenade kungariket (C-172/13, EU:C:2015:50, punkt 37).

40 Se dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock (C-650/16, EU:C:2018:424).

41 Dom av den 22 september 2022, W (Avdrag för definitiva förluster i ett utländskt fast driftställe) (C-538/20, EU:C:2022:717, punkt 27).

42 I enskilda fall kan dock gränsen för vad som är godtagbart på området för direkt beskattning överskridas, trots att det inte har skett någon harmonisering. Se mitt förslag till avgörande i målet Gena (C-430/25, EU:C:2026: 867) beträffande polsk utflyttningsbeskattning.

43 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:201, punkt 60), där han betonade att ”domstolen i avsaknad av gemenskapsrättslig harmonisering saknar behörighet att pröva frågor som rör det sätt på vilket medlemsstaternas skattesystem är utformade och organiserade ”. Se, i detta avseende, även Hey, J., ”Taxation of business in the EU: Special problems of crossborder losses and exit taxation”, i Research Handbook on European Union Taxation Law , Cheltenham, Förenade kungariket, 2020, s. 194-223 (211): ”Without harmonization, a coherent solution in line with the mechanisms of international tax law is not achievable, however, further harmonization depends on the political will of the Member States, and not the Court of Justice.”