Förslag till avgörande av generaladvokat Andrea Biondi föredraget den 5 november 2026
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ANDREA BIONDI
föredraget den 5 november 2026( 1 )
Mål C ‑ 424/25
Overgaard Gods A/S
mot
Miljøstyrelsen
(begäran om förhandsavgörande från Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark))
” Begäran om förhandsavgörande – Statligt stöd – Dansk skatt på tillstånd för uttag av grundvatten – Stödordning som är oförenlig med den inre marknaden – Återkrav – Verkställighet av beslutet om återkrav – Stödbelopp som ska återkrävas – Beräkningsmetod på grundval av den tillåtna vattenuttagsvolymen och inte den volym som faktiskt har tagits ut – Proportionalitetsprincipen ”
Inledning
1. Förevarande begäran om förhandsavgörande visar på några av de problemställningar som är förknippade med att återkräva statligt stöd som medlemsstaterna olagligen har genomfört. Även om återkravet på sätt och vis är cirkulärt, i och med att pengarna överförs från staten till företaget och sedan tillbaka igen, grundar det sig huvudsakligen på kravet på att återställa den konkurrenssituation som rådde på marknaden innan stödet betalades ut. Återkravet är således med nödvändighet strikt och ofrånkomligt, åtminstone med avseende på det resultat som ska uppnås.
2. Återkravet ska verkställas enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning. Nationella bestämmelser som på ett otillbörligt sätt försvårar eller utgör hinder för att uppnå detta resultat får emellertid inte tillämpas. Detta förklarar den relativt begränsade betydelsen av principer som proportionalitetsprincipen. Det finns föga utrymme för att väga motstridiga mål mot varandra vad gäller den princip som återkravet grundar sig på, eftersom olagligt stöd ska återkrävas oberoende av konsekvenserna av detta återkrav för de företag som är skyldiga att återbetala stödet.
3. Dessa stränga parametrar har emellertid det specifika syftet att eliminera varje hinder för återkravet. Frågan om fastställandet av storleken på de belopp som ska återkrävas är dock av ett annat slag. Den gäller nämligen beräkningen av återkravet, det vill säga inte huruvida återkravet ska genomföras, utan exakt hur mycket som ska återkrävas. Domstolen har klargjort att återkravet inte har karaktär av sanktionsåtgärd, utan är av återställande karaktär. Dess syfte är att eliminera den fördel som medgavs stödmottagaren och på detta sätt återställa den situation som rådde innan stödet betalades ut.
4. Genom förevarande begäran om förhandsavgörande önskar den hänskjutande domstolen närmare bestämt få klarhet i huruvida de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten eller den nationella domstolen, när de ska fastställa det stödbelopp som ska återbetalas av en stödmottagare som omfattas av en stödordning som har förklarats vara oförenlig med den inre marknaden, får avvika från den beräkningsmetod som Europeiska kommissionen föreskriver i beslutet om återkrav, för det fall det belopp som följer av tillämpningen av denna beräkningsmetod skulle framstå som oproportionerligt i jämförelse med den faktiskt uppnådda fördelen eller under alla omständigheter för stort i förhållande till stödmottagarens specifika situation.
5. Denna fråga har uppkommit i en tvist som rör lagenligheten av Miljøstyrelsens (Danmark) beslut att Overgaard Gods A/S (nedan kallat OG) ska återbetala ett olagligt statligt stöd som kommissionen har förklarat vara oförenligt med den inre marknaden och som mottogs i samband med att det togs ut en skatt på uttag av grundvatten under perioden 2009–2011.
Bakgrund, det nationella målet och tolkningsfrågan
6. Den 1 januari 2009 trädde lov nr. 1402 om ændring af lov om vandforsyning m.v (lag nr 1402 om ändring i lagen om allmän vattenförsörjning) av den 27 december 2008 (nedan kallad 2008 års lag) i kraft. Genom lagen infördes i Danmark en årlig skatt på uttag av grundvatten. Intäkterna från skatten var avsedda att finansiera kartläggning och planering av förvaltningen av de områden som var särskilt viktiga för dricksvattenförsörjningen (nedan kallad skatten på vattenuttag).
7. Enligt 24 § i denna lag skulle en skatt per m³ årligen tas ut på tillstånd för uttag av grundvatten.( 2 )
8. Ägare till allmänna vattenförsörjningsanläggningar skulle betala en skatt på den totala årliga uttagsvolym som var tillåten för anläggningen (24a §).
9. Ägare till andra vattenuttagssanläggningar än allmänna vattenförsörjningsanläggningar skulle däremot endast betala skatten på en tredjedel av nämnda volym (24b § 1). När tillståndet gällde en volym på mer än 25 000 m³, skulle innehavaren betala en tredjedel av skatten för en volym på 25 000 m³ (24b § 2). Innehavare av uttagstillstånd om högst 6 000 m³ per år var helt befriade från skatten (24c §).
10. Uppbörden av skatten skedde på statlig nivå och administrerades av Miljøstyrelsen. Skatten var ursprungligen avsedd att gälla till år 2017, men den upphävdes med verkan från och med den 1 januari 2012 genom lov nr. 1384 om ændring af lov om vandforsyning m.v (lag nr 1384 om ändring av lagen om vattenförsörjning m.m.) av den 28 december 2011 och uppbars således endast i tre år under perioden 2009–2011. Skatten uppgick till 0,305 danska kronor (DKK) per m³ år 2009, 0,315 DKK per m³ år 2010 och 0,310 DKK per m³ år 2011.
11. Genom beslut av den 21 mars 2012( 3 ), som antogs som en följd av Konungariket Danmarks föregående anmälan, inledde kommissionen ett granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF beträffande några särdrag hos den stödordning som var tillämplig på ovannämnda skatt, det vill säga nedsättningen med två tredjedelar av skatten ägare till privata vattenförsörjningsanläggningar och skattebefrielsen för vattenvolymer över 25 000 m³ och under 6 000 m³, i enlighet med 24b och 24c §§ i 2008 års lag. Efter detta förfarande fann kommissionen i beslutet av den 16 oktober 2017( 4 ) att taket för skatten vid en uttagsvolym på 25 000 m³ utgjorde olagligt statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden och fattade beslut om återkrav av stödet.( 5 ) I skäl 127 i detta beslut preciserade kommissionen att ”Danmark [måste] vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva det oförenliga stöd som har beviljats. I detta fall rör det sig om skillnaden mellan beloppet för den avgift som skulle ha betalats på grundval av den mängd som anges i uttagstillstånden och det belopp som har betalats för en uttagsvolym på 25 000 m³”. Nedsättningen med två tredjedelar av skatten och skattebefrielsen för 6 000 m³ ansågs däremot inte utgöra statligt stöd.( 6 )
12. Företaget OG, kärande i det nationella målet, är verksamt inom primärproduktion av jordbruksprodukter. Under åren 2009–2011 hade företaget ett tillstånd för vattenuttag på 3 000 000 m³ per år, som hade utfärdats på kommunal nivå år 1995 och skulle gälla för en period på 10–15 år. I kraft av detta tillstånd tog företaget ut 96 033 m³ vatten år 2009, 131 184 m³ år 2010 och 121 036 m³ år 2011. Under vart och ett av dessa år betalade företaget skatt på vattenuttag i enlighet med 24b § i 2008 års lag med ett belopp som motsvarade en uttagsvolym på 25 000 m³.
13. På grundval av de danska reglerna, som antogs för att genomföra beslutet av den 16 oktober 2017, beslutade Miljøstyrelsen den 5 november 2020 att OG skulle återbetala ett belopp på 922 250,00 DKK, jämte ränta i enlighet med ovannämnda regler (nedan kallat det angripna beslutet). I detta beslut är det stödbelopp som OG skulle återbetala för varje år med uppbörd av skatten beräknat som en tredjedel av den del av den tillåtna vattenuttagsvolymen som överstiger 25 000 m³ multiplicerat med den genomsnittliga skattesatsen på 0,310 DKK per m³ under vart och ett av de tre år under vilka skatten uppbars.
14. I sin talan har OG gjort gällande att företaget endast förbrukade lite mer än 5 procent av den vattenvolym som anges i företagets tillstånd. Det skulle strida mot principerna om proportionalitet, rättssäkerhet, skydd för berättigade förväntningar och om att ingen kan vara skyldig att göra det omöjliga (ultra posse nemo obligatur ) att det stödbelopp som ska återbetalas under dessa omständigheter beräknas på grundval av den tillåtna vattenuttagsvolymen och inte den faktiska förbrukningen. Ett återbetalningskrav som grundar sig på tillståndet motsvarar inte den faktiska ekonomiska fördelen, vilken i OG:s fall ska avspegla den del av den faktiska förbrukning som överstiger taket på 25 000 m³. OG har påpekat att den outnyttjade delen av tillståndet endast kunde ha utnyttjats genom övervattning och genom att dränka grödorna i strid med deras biologiska behov, vilket skulle ha lett till en överträdelse av reglerna i lagen om användning av gödselmedel i jordbruket och om näringsreducerande åtgärder. OG:s situation kan inte jämföras med situationen för andra stödmottagare, bland annat livsmedelsproducenter. Sådana företag fick en faktisk ekonomisk fördel av att utnyttja sina tillstånd i full utsträckning och de företag bland dessa som förbrukade mer än sitt tillstånd skulle dessutom kunna få en konkurrensfördel genom att endast behöva återbetala på grundval av tillståndet. På grundval av den faktiska förbrukningen har OG beräknat det faktiskt mottagna statliga stödet till 28 294,73 DKK exklusive ränta (33 603,69 DKK inklusive ränta).
15. Miljøstyrelsen har anfört att det följer av beslutet av den 16 oktober 2017 att det olagliga statliga stöd som kommissionen har identifierat ska beräknas på grundval av den tillämpliga tillåtna vattenuttagsvolymen och inte den faktiska förbrukningen. Av detta beslut, och av dialogen mellan kommissionen och danska myndigheter efter antagandet av beslutet, följer att återkrav på denna grund inte strider mot allmänna rättsprinciper, däribland principerna om skydd för berättigade förväntningar eller proportionalitet. Beslutet av den 16 oktober 2017 ger således inte Miljøstyrelsen eller danska domstolar något utrymme för att upphäva återkravet på grundval av allmänna rättsprinciper, såsom de som har åberopats av OG, eller att fastställa återkravet till ett lägre belopp, till exempel på grundval av den faktiska förbrukningen.
16. Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) önskar få klarhet i huruvida åberopandet av sådana allmänna rättsprinciper som de som nämns ovan kan leda till att det belopp som ska återkrävas beräknas – i sådana situationer som i det nationella målet, där den volym som faktiskt har tagits ut endast utgör en bråkdel av den tillåtna volymen och där stödmottagaren inte kan anses ha haft en verklig ekonomisk fördel av hela den tillåtna volymen – på grundval av de volymer som faktiskt har tagits ut, eller om återkravsskyldigheten helt bortfaller. Det framstår som oklart för den hänskjutande domstolen om kommissionen i beslutet på detta sätt får ta uttömmande ställning till hur det belopp som ska återkrävas ska beräknas, med den följden att stödmottagarna är helt avskurna från att åberopa allmänna rättsprinciper som de ovan nämnda i specifika situationer som den som är för handen i det nationella målet.
17. Slutligen noterar Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) att även om rättsenligheten av beslutet av den 16 oktober 2017 inte har ifrågasatts av OG eller danska myndigheter under det nationella målets gång, kan domstolens ställningstagande i de frågor som har tagits upp ge upphov till osäkerhet om beslutets giltighet. Detta kan ge upphov till frågan huruvida den omständigheten att ingen talan om ogiltigförklaring har väckts inom tidsfristen för väckande av talan enligt artikel 263 FEUF innebär att beslutets giltighet inte får ifrågasättas inom ramen för denna begäran om förhandsavgörande, såsom framgår av den praxis som följer av domen av den 9 mars 1994 i målet TWD Textilwerke Deggendorf GmbH( 7 ) (nedan kallad domen TWD).
18. Det framgår av beslutet att begära förhandsavgörande att återkravet av det stöd som förklaras vara olagligt och oförenligt i beslutet av den 16 oktober 2017 har slutförts för den stora majoriteten av stödmottagare. Totalt fanns det cirka 6 400 stödmottagare med uttagstillstånd som översteg 25 000 m³.
19. Mot denna bakgrund har Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen för förhandsavgörande:
”Utgör grundläggande unionsrättsliga principer, däribland proportionalitetsprincipen, hinder för att det olagliga och oförenliga statliga stöd som den danska staten återkräver med stöd av bestämmelserna i återkravslagen och återkravsförordningen – i syfte att fullgöra den återbetalningsskyldighet som följer av [beslutet av den 16 oktober 2017], i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där den volym som faktiskt tagits ut endast utgör en bråkdel av den tillåtna volymen och mottagaren inte kan anses ha haft en verklig ekonomisk fördel av hela den tillåtna volymen – beräknas på grundval av tillåtna volymer, med följd att återkravet bortfaller eller ska beräknas på grundval av den volym som faktiskt har tagits ut?”
Bedömning
Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning
20. Den danska regeringen och kommissionen har påpekat att OG inte har väckt talan vid unionsdomstolen om ogiltigförklaring av beslutet av den 16 oktober 2017, trots att det stod klart att företaget hade rätt till det. Med hänvisning till den praxis som följer av domen TWD har de således ifrågasatt att förevarande begäran om förhandsavgörande, i den mån den avser bedömningen av den omtvistade förordningens giltighet, kan tas upp till prövning.
21. Av domstolens fasta praxis framgår att för att det ska vara möjligt för en enskild att i ett mål vid nationell domstol göra gällande att bestämmelser i en unionsrättsakt, som utgör den rättsliga grunden för ett nationellt beslut som rör den enskilde, är ogiltiga, måste denne inom den föreskrivna fristen ha väckt talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF mot denna unionsrättsakt eller avstått från att väcka talan på grund av att det stod klart att vederbörande saknade talerätt.( 8 ) Denna rättspraxis följer av konstaterandet att tidsfristerna för väckande av talan ska säkerställa rättssäkerheten genom att hindra ett ifrågasättande under obegränsad tid av unionsåtgärder som medför rättsverkningar,( 9 ) och av behovet av att förebygga eventuella missbruk av förfarandet.( 10 )
22. I detta sammanhang har domstolen vidare klargjort att de verkliga mottagarna av individuellt beviljade stöd enligt en stödordning där kommissionen har förordnat att stödet ska återkrävas är i princip direkt och personligen berörda i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.( 11 )
23. I förevarande fall kan det enligt min uppfattning inte bestridas att OG, i egenskap av stödmottagare som omfattades av den aktuella stödordningen, med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF hade direkt behörighet att väcka talan om ogiltigförklaring mot beslutet av den 16 oktober 2017.( 12 ) OG kan därför inte nu vid den nationella domstolen göra gällande att beslutet om återkrav är ogiltigt för att motsätta sig beslutets genomförande.
24. Det betyder emellertid inte nödvändigtvis att det inte får framställas någon invändning mot återkravsbeloppet. Det ska göras en åtskillnad mellan överklagandet av kommissionens beslut och de frågor som rör tolkningen och tillämpningen av beslutet. Överklagandet omfattas av de begränsningar som fastställs i domen TWD. Frågorna kan emellertid bedömas av den nationella domstolen, om nödvändigt med hjälp av domstolen genom förfarandet för förhandsavgörande, på det villkoret att detta inte ifrågasätter de bindande slutsatserna i kommissionens beslut.
25. Det är sant att det inte är helt lätt att göra denna åtskillnad i förevarande fall. OG har gjort gällande att den beräkningsmetod som kommissionen har föreskrivit, för det fall den tillämpas på företagets särskilda omständigheter, medför ett oproportionerligt återkravsbelopp i jämförelse med den faktiskt uppnådda fördelen. Detta argument kan uppfattas som en invändning mot giltigheten av metoden i sig. Den hänskjutande domstolen ber emellertid inte domstolen att uttala sig om giltigheten av beslutet av den 16 oktober 2017.( 13 ) Den hänskjutande domstolen önskar snarare få klarhet i huruvida de nationella myndigheterna enligt de allmänna unionsrättsliga principerna får ta hänsyn till stödmottagarens individuella omständigheter i samband med genomförandet av detta beslut och, i tillämpliga fall, avvika från den beräkningsmetod som har angetts av kommissionen.
26. Mot denna bakgrund kan den begäran om förhandsavgörande som Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) har framställt och som endast rör tolkningen och tillämpningen av beslutet av den 16 oktober 2017 tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
27. Den hänskjutande domstolen önskar för det första få klarhet i huruvida beslutet av den 16 oktober 2017 ska tolkas så, att det innehåller kommissionens ”uttömmande” ställningstagande angående metoden för att beräkna det stödbelopp som ska återkrävas och således under alla omständigheter förpliktar de danska myndigheterna att fastställa återkravsbeloppet på grundval av den tillåtna vattenuttagsvolymen och inte den volym som faktiskt har tagits ut. Om inget undantag är tillåtet önskar den hänskjutande domstolen för det andra få klarhet i huruvida det enligt de allmänna unionsrättliga principerna är tillåtet att beräkna det belopp som ska återbetalas på grundval av uttagsvolymen eller huruvida detta belopp kan anses vara noll för det fall tillämpningen av denna beräkningsmetod medför ett oproportionerligt resultat.
28. Den första frågan är således huruvida myndigheterna i den medlemsstat som ett beslut riktar sig till, i vilket en stödordning förklaras vara olaglig och oförenlig med den inre marknaden och där det förordnas att stödet ska återkrävas, förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i samband med tillämpningen av den beräkningsmetod som kommissionen anger i detta beslut.
29. I detta avseende är det på sin plats att påpeka att kommissionen inte är skyldig att fastställa det exakta stödbelopp som ska återbetalas när den förordnar att ett stöd som har förklarats vara oförenligt med den inre marknaden ska återkrävas, förutsatt att kommissionens beslut innehåller uppgifter som gör det möjligt för beslutets adressat att själv utan alltför stora svårigheter fastställa detta belopp.( 14 ) När kommissionen ställs inför en stödordning kan den nämligen oftast inte exakt individualisera stödmottagarna eller ange hur mycket varje enskild stödmottagare har mottagit. Därför kan kommissionen begränsa sig till att granska den aktuella stödordningens allmänna särdrag och den är inte skyldig att undersöka varje enskild tillämpning av stödordningen.( 15 )
30. Som nämnts ovan ska återkravet verkställas enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning( 16 ) med iakttagande av principerna om effektivitet och likvärdighet.( 17 ) Eventuella tvister omfattas av den nationella domstolens exklusiva behörighet.( 18 ) Det är i detta skede som varje berört företags individuella situation bedöms,( 19 ) inbegripet de omständigheter som kan påverka storleken på den uppnådda fördelen och beräkningen av det stödbelopp som ska återbetalas.( 20 ) I samband med denna bedömning får de behöriga myndigheterna eller den nationella domstolen emellertid inte bortse från bindande konstateranden och anvisningar i beslutet om återkrav,( 21 ) inbegripet anvisningar om fastställandet av storleken på det belopp som ska återkrävas. I detta sammanhang har domstolen flera gånger slagit fast att när den berörda medlemsstaten ska fastställa storleken på det aktuella beloppet, ska den göra detta på grundval av den metod som anges i beslutet om återkrav.( 22 )
31. Domen Mediaset( 23 ), domen Fossil( 24 ) och domen kommissionen/Fútbol Club Barcelona( 25 ), som har diskuterats både i yttrandena till domstolen och vid förhandlingen, kan enligt min uppfattning inte åberopas till stöd för en annan tolkning.
32. Det framgår visserligen av dessa domar att fastställandet av storleken på det stödbelopp som ska återbetalas inte är någon rent mekanisk åtgärd och att det för att verkställa beslutet om återkrav är nödvändigt att utvärdera både de rättsliga och faktiska omständigheter som påverkar den faktiska storleken på den fördel som har medgetts den enskilde stödmottagaren. Domstolen har dock inte i någon av dessa domar gett de nationella myndigheterna i den berörda medlemsstaten tillstånd att avvika från den beräkningsmetod som kommissionen har föreskrivit.
33. De omständigheter som gav upphov till dessa avgöranden skiljer sig dessutom avsevärt från dem som är aktuella i det nationella målet.
34. I det mål som gav upphov till domen Mediaset uppkom frågan huruvida de behöriga myndigheterna i det angripna beslutet vid den nationella domstolen hade tillämpat beräkningsmetoderna i beslutet om återkrav på korrekt sätt för att beräkna det belopp som skulle återbetalas. Det stod däremot klart att de skulle tillämpas på det företag som beslutet riktade sig till.( 26 )
35. De mål som gav upphov till domen Fossil och domen kommissionen/Fútbol Club Barcelona gällde i allt väsentligt på vilket sätt det skulle tas hänsyn till bestämmelserna om skattesystemet för stödmottagarna, som kunde minska den faktiska fördel som medgavs stödmottagarna. I förevarande fall uppstår det i stället på sätt och vis en motsatt fråga, nämligen huruvida det får göras undantag från det skattesystem som stödmottagaren skulle vara omfattat av om stödet togs bort, för det fall tillämpningen av detta skattesystem medför återkravsbelopp som anses vara oskäliga.
36. Som domstolen har påpekat vad beträffar statliga stöd som har förklarats vara oförenliga med den inre marknaden är de nationella myndigheternas roll begränsad till att verkställa samtliga kommissionens beslut. När kommissionen, genom ett beslut som inte har varit föremål för talan, således anmodar den nationella myndigheten att återkräva stödbelopp som otillbörligen har utbetalats, har myndigheten inte rätt att göra en annan bedömning( 27 ) om det inte, som nämnts, är nödvändigt för att individualisera stödmottagarna, i synnerhet i fallet med en stödordning, och för att fastställa storleken på de belopp som ska återkrävas på grundval av anvisningarna i beslutet om återkrav och eventuellt i dialogen med kommissionen i samband med genomförandet av beslutet.( 28 )
37. I det aktuella fallet ska Konungariket Danmark enligt artiklarna 4 och 6 i beslutet av den 16 oktober 2017 återkräva olagligt och oförenligt stöd som beviljades genom fastställandet av taket för skatten vid en uttagsvolym på 25 000 m³. I skäl 127 i detta beslut fastställs beräkningsmetoden för fastställande av storleken på de belopp som ska återkrävas, utan att föreskriva något undantag. I detta skäl preciseras i själva verket det kriterium på grundval av vilket den skatteförmån ska fastställas som är föremål för skyldigheten att återkräva stödet. Följaktligen fick Miljøstyrelsen inte bortse från de villkor som specificeras i detta skäl och som är tillämpliga på alla stödmottagare, vilket kommissionen bekräftade även efter det att beslutet hade antagits. Samma sak gäller i princip för den hänskjutande domstolen i samband med kontrollen av lagenligheten av Miljøstyrelsens beslut, om inte den hänskjutande domstolen finner det nödvändigt att begära förhandsavgörande avseende giltighet.
38. I detta sammanhang aktualiseras frågan huruvida ett återkrav som riktas till OG på ett belopp som följer av tillämpningen av beräkningsmetoden enligt skäl 127 i beslutet av den 16 oktober 2017 utgör ett åsidosättande av principerna om rättssäkerhet, proportionalitet och skydd för berättigade förväntningar, i och med att OG under perioden för uppbörd av skatten endast tog ut en bråkdel av den vattenvolym som anges i företagets tillstånd.
39. Jag vill påpeka att jag anser att denna fråga är lätt att besvara vad gäller principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar. Först och främst kan det inte anses strida mot rättssäkerhetsprincipen( 29 ) att återkräva ett stöd som har förklarats vara olagligt och oförenligt med den inre marknaden, där återkravsbeloppet fastställs på grundval av den beräkningsmetod som tydligt definieras i kommissionens beslut om återkrav av stödet som har blivit slutgiltigt.( 30 ) Det förhållandet att den kontroll av statligt stöd som kommissionen utövar är av tvingande karaktär medför vidare att stödmottagande företag i princip inte kan ha några berättigade förväntningar på att stödet är rättsenligt, såvida det inte har beviljats i enlighet med förfarandet i artikel 108 FEUF,( 31 ) vilket inte var fallet i förevarande situation.
40. Jag kommer därför att bedöma frågan enbart vad gäller proportionalitetsprincipen, vilket i övrigt både den hänskjutande domstolen och OG framför allt har insisterat på. Denna princip kräver att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, vilket innebär att när det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.( 32 )
41. Iakttagandet av de allmänna unionsrättsliga principerna begränsar kommissionens skyldighet att förordna om ett återkrav av det olagliga stöd som har förklarats oförenligt med den inre marknaden.( 33 ) Återkravet får därför inte åläggas om det strider mot proportionalitetsprincipen.
42. I förevarande fall har de danska myndigheterna under granskningsförfarandet motsatt sig ett eventuellt beslut om återkrav. De danska myndigheterna har bland annat hävdat det omöjliga i att göra ett återkrav där alla företag får samma förutsättningar( 34 ) och att de som skulle beröras mest av återkraven om taket på 25 000 m³ togs bort var de som hade bevattnat mest till följd av klimatförhållandena. Återkravet skulle särskilt inom primärproduktionssektorn medföra en oproportionell höjning av produktionskostnaderna för de producenter som behövde mest bevattning.( 35 ) Kommissionen gör visserligen inget uttryckligt ställningstagande beträffande dessa argument, men konstaterar i skälen 125 och 126 i beslutet av den 16 oktober 2017 att det inte finns underlag för att utesluta återkravet.
43. Frågan huruvida proportionalitetsprincipen har iakttagits även i det skede då stödet återkrävs ska bedömas mot bakgrund av det mål som eftersträvas med ett sådant återkrav,( 36 ) nämligen att, som nämnts, återställa den situation som rådde på den inre marknaden innan stödet betalades ut.( 37 )
44. Ett återkrav av olagligen beviljat statligt stöd i syfte att återställa den tidigare situationen är en logisk följd av att stödet har fastställts vara olagligt och kan följaktligen i princip inte anses vara oproportionerligt i förhållande till målet för bestämmelserna om statligt stöd i fördraget. En sådan åtgärd strider endast mot proportionalitetsprincipen om det belopp som stödmottagaren ska återbetala är högre än nutidsvärdet av det stödbelopp som har mottagits.( 38 )
45. I förevarande fall grundar sig den hänskjutande domstolen på premissen att OG inte har ”haft någon verklig ekonomisk fördel” av den samlade vattenvolymen enligt företagets tillstånd, eftersom företaget faktiskt enbart tog ut en bråkdel därav och inte heller kunde använda en större del på grund av klimatförhållandena och de restriktioner som följer av de regelverk som är tillämpliga i företagets sektor.
46. I detta sammanhang är det lämpligt att göra en precisering. Det är onekligen korrekt att hävda att OG under de tre åren med uppbörd av skatten visserligen alltid översteg taket på 25 000 m³ och således drog nytta av stödordningen enligt 24b § 2 i 2008 års lag. Av skäl kopplade till sin produktionsverksamhet tog OG emellertid endast ut en bråkdel av den vattenvolym som anges i företagets uttagstillstånd och hade därför ingen direkt ekonomisk fördel av de tillåtna volymer som inte användes.
47. Detta konstaterande påverkar dock varken storleken på den fördel som medgavs OG i egenskap av mottagare av stöd från den stödordning som kommissionen har identifierat eller fastställandet av storleken på det belopp som detta företag ska återbetala.
48. I beslutet av den 16 oktober 2017 finner kommissionen att taket på 25 000 m³ införde ett undantag som de facto stred mot principen om att alla företag som omfattades av stödordningen enligt 24b § i 2008 års lag skulle betala en tredjedel av skatten. Detta innebar en selektiv fördel för de företag som hade tillstånd för uttag av en vattenvolym över detta tak.( 39 ) Företag med tillstånd på mer än 25 000 m³ behövde nämligen betala ett lägre belopp än vad de skulle ha behövt betala utan taket. Skatten blev dessutom lägre rent procentuellt ju större vattenvolym som angavs i tillståndet.( 40 ) Fastställandet av taket innebar därför en delvis skattebefrielse som endast var tillämplig på vissa av de företag som omfattades av skattesystemet enligt ovannämnda 24b § trots att alla dessa företag enligt kommissionens konstateranden( 41 ) befann sig i samma faktiska och rättsliga situation.
49. När detta står klart ska det understrykas att en skatt inte utgör någon fördel för de berörda företagen, utan en börda. Fördragets bestämmelser om statligt stöd är tillämpliga när medlemsstaternas skatteåtgärder innebär en mer förmånlig beskattning av dess förmånstagare i förhållande till andra beskattningsbara personer,( 42 ) vilket syftar till att undanröja den fördel som följer av denna beskattning.
50. Av detta följer, såsom domstolen har klargjort, att ett återkrav av stöd som har beviljats i form av en skatteförmån innebär att de transaktioner som faktiskt har genomförts av mottagarna av det aktuella stödet ska beredas den skattemässiga behandling som i avsaknad av det rättsstridiga stödet skulle ha varit tillämplig på dem.( 43 ) En återgång till den situation som tidigare rådde kan endast göras med hänsyn till den eventuella mer förmånliga behandling i skattehänseende som – om det rättsstridiga stödet inte hade beviljats – hade kunnat tillämpas på de åtgärder som stödmottagaren verkligen vidtagit.( 44 )
51. Domstolen har vidare klargjort att ett återkrav av det rättsstridiga stödet innebär att det är den fördel som stödet har gett stödmottagaren som ska återställas, och inte den eventuella ekonomiska nytta som stödet har inneburit genom stödmottagarens utnyttjande av denna fördel. Det kan vara så att en sådan nytta inte är identisk med den fördel som utgörs av nämnda stöd, och i vissa fall kanske till och med är obefintlig, utan att den omständigheten för den skull kan utgöra skäl att inte återkräva stödet eller att återkräva ett annat belopp än det som utgörs av fördelen.( 45 )
52. I förevarande fall motsvarar den fördel som kommissionen identifierar i beslutet av den 16 oktober 2017 den skattebefrielse som följer av tillämpningen av taket på 25 000 m 3 . Enligt skäl 127 i detta beslut ska innehavare av tillstånd för privata vattenförsörjningsanläggningar som medgavs detta tak därför i samband med återkrav betala en tredjedel av skatten på den totala volym som anges i deras tillstånd, i enlighet med det skattesystem som de enligt 24b § i 2008 års lag omfattades av.
53. De belopp som OG är skyldigt att betala i kraft av det beslut som har angripits i det nationella målet avspeglar följaktligen den fördel som medgavs detta företag, förutsatt att dessa belopp följer av en korrekt tillämpning av beräkningsmetoden i beslutet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Återkravet av dessa belopp utgör därför inte något åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
54. Det faktum att OG endast använde en bråkdel av de vattenvolymer som anges i företagets tillstånd och således inte i full utsträckning utnyttjade den skattepliktiga tillgången innebär inte att ett annat beskattningsunderlag får tillämpas för beräkningen av det stödbelopp som företaget ska återbetala, och än mindre att företaget har rätt att få detta belopp nollställt.( 46 ) Såsom kommissionen med rätta har anfört är bristen på proportionalitet mellan den faktiska förbrukningen och det aktuella skattebelopp som ska betalas och som är föremål för det nationella målet en följd av den danska lagstiftarens beslut att beskatta alla företag som omfattades av skattesystemet enligt 24b § i 2008 års lag på grundval av den tillåtna vattenuttagsvolymen, utan att ta hänsyn till deras faktiska förbrukning.( 47 )
55. Det kan inte heller uteslutas att andra företag som omfattades av skattesystemet enligt 24b § i 2008 års lag använde sina tillstånd i mindre omfattning än en tredjedel av de volymer som angavs i tillstånden, även om skillnaden inte är så stor som i OG:s fall. Ett undantag från tillämpningen av beräkningsmetoden för stödbeloppet enbart till OG:s fördel som innebär att OG kan betala skatten på grundval av den faktiska förbrukningen eller inte betala den alls över taket på 25 000 m³ kan resultera i en skillnad i behandling av dessa företag.
56. Sammanfattningsvis ska de nationella myndigheter som är behöriga att besluta om återkrav onekligen ta hänsyn till situationen för varje enskilt stödmottagande företag som omfattas av en stödordning när de fastställer storleken på den uppnådda fördelen och de belopp som ska återkrävas. De nationella myndigheterna får emellertid inte tillämpa beslutet om återkrav selektivt och bortse från de bindande konstaterandena att det förekommer en fördel eller från den beräkningsmetod som kommissionen har föreskrivit för fastställande av storleken på fördelen. För det fall myndigheterna i medlemsstaterna eller de nationella domstolarna, som har att pröva lagenligheten av myndigheternas handlingar, får göra undantag från tillämpningen av den beräkningsmetod som kommissionen har föreskrivit för fastställande av storleken på de belopp som ska återbetalas, kan det få till följd att mekanismen för återkrav av stödbelopp inte fungerar effektivt.
57. Jag anser dock att de särskilda omständigheterna i det nationella målet förtjänar en sista reflektion. Dessa omständigheter illustrerar ganska väl de problemställningar som är förknippade med återkrav av olagligt statligt stöd, vilket kan få relativt allvarliga följder för det berörda företaget. Återkravet har inte karaktär av sanktionsåtgärd, utan är av återställande karaktär. Trots detta kan skyldigheten att återställa den situation som rådde innan stödet beviljades få särskilt tunga konsekvenser i specifika fall.
58. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att OG under de aktuella beskattningsåren enbart använde cirka 5 procent av den vattenvolym som företaget hade uttagstillstånd för, jämfört med ett genomsnitt på 34 procent för jordbruksföretag i primärproduktionssektorn enligt uppgifterna i kommissionens beslut. Det förefaller inte heller som om OG, mot bakgrund av sin verksamhet och de restriktioner som företaget omfattades av, hade kunnat använda sitt uttagstillstånd i större omfattning. Dessa omständigheter förklarar varför återkravsbeloppet är särskilt högt i förhållande till den vattenvolym som faktiskt togs ut.
59. Den avgörande frågan är dock huruvida återkravsbeloppet överstiger den faktiskt uppnådda fördelen. I det specifika fallet följer fördelen av tillämpningen av ett tak som nedsatte den skatt som OG annars skulle ha betalat för den vattenvolym som företaget hade uttagstillstånd för. Det omständigheten att OG använde sitt tillstånd i begränsad omfattning ändrar inte denna fördel.
60. I skäl 127 i beslutet av den 16 oktober 2017 fastställer kommissionen återkravsbeloppet till skillnaden mellan beloppet för den skatt som skulle ha betalats på grundval av den volym som anges i uttagstillstånden och det belopp som har betalats. Det ankommer på de nationella myndigheterna att fastställa hur mycket varje enskild stödmottagare har mottagit, men de får inte ersätta den beräkningsmetod som kommissionen har föreskrivit med en annan. De svårigheter som OG har stött på är visserligen begripliga, men kan inte motivera ett sådant undantag. Återkravet kan vara betungande, utan att för den skull förlora sin återställande karaktär. Det väsentliga är att återkravsbeloppet inte överstiger den fördel som medgavs stödmottagaren.
I. Förslag till avgörande
61. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågan från Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) på följande sätt:
De allmänna unionsrättsliga principerna, däribland proportionalitetsprincipen, utgör inte hinder för att storleken på olagligt statligt stöd som i kommissionens beslut (EU) 2018/884 av den 16 oktober 2017 har förklarats vara oförenligt med den inre marknaden, och som följer av ett tak på 25 000 m 3 för tillämpning av skatten på tillstånd för uttag av grundvatten, i samband med återkrav ska beräknas på grundval av tillåtna vattenuttagsvolymer i enlighet med skäl 127 i detta beslut, och inte den volym som faktiskt har tagits ut, även under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, där den volym som faktiskt har tagits ut av stödmottagaren endast utgör en bråkdel av den tillåtna volymen.
1 Originalspråk: italienska.
2 Det rör sig om vattenuttagsrättigheter som tidigare hade beviljats eller fastställts i enlighet med lov nr. 54 om vandforsyningsanlæg (lag nr 54 om vattenförsörjningsanläggningar) av den 31 mars 1926 eller lov nr. 169 om vandforsyning (lag nr 169 om vattenförsörjning) av den 18 april 1969.
3 EUT C 114, 2012, s. 4.
4 Kommissionens beslut (EU) 2018/884 om den stödordning SA.32874 (2012/C) (f.d. SA.32874 (2011/NN)) som Danmark har genomfört (EUT L 157, 2018, s. 1) (nedan kallat beslutet av den 16 oktober 2017).
5 Se artiklarna 2, 4 och 6 i beslutet av den 16 oktober 2017.
6 Se artiklarna 1 och 3 i beslutet av den 16 oktober 2017.
7 C‑188/92, EU:C:1994:90.
8 Se, för ett liknande resonemang, utöver domen TWD (punkt 23), dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl. (C‑135/16, EU:C:2018:582, punkt 17 och där angiven rättspraxis), dom av den 21 december 2021, Vítkovice Steel (C‑524/20, EU:C:2021:1048, punkt 59), och dom av den 22 juni 2023, Vitol (C‑268/22, EU:C:2023:508, punkt 34).
9 Se domen TWD (punkt 15).
10 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2005:655, punkt 63).
11 Skyldigheten att återkräva stödet, vilken har slagits fast i ett beslut av kommissionen avseende en stödordning, innebär nämligen att mottagarna av det aktuella stödet är tillräckligt individualiserade, eftersom de redan från det ögonblick när det omtvistade beslutet antogs utsattes för risken att de förmåner de hade mottagit skulle komma att återkrävas, vilket således påverkade deras rättsliga ställning. Se dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl. (C‑135/16, EU:C:2018:582, punkterna 29–33).
12 OG:s argument att företaget inte kunde förstå vilka skadeverkningar metoden för att beräkna det stödbelopp som skulle återbetalas skulle få för företaget, eftersom beräkningsmetoden inte anges i artikeldelen i beslutet, ska underkännas. I skäl 127 i detta beslut, som återges i punkt 12 i detta förslag till avgörande, klargörs i själva verket tydligt hur de danska myndigheterna ska beräkna det stödbelopp som stödmottagarna ska återbetala. Det preciseras nämligen att beräkningsunderlaget utgörs av den vattenvolym som anges i uttagstillstånden och inte av den faktiska förbrukningen. Enbart den omständigheten att innehållet i skälet inte finns med i artikeldelen, som inte kan skiljas från motiveringen (se för ett liknande resonemang, bland annat, domen TWD, punkt 21), innebär inte att dessa myndigheter inte är bundna av nämnda skäl.
13 I detta sammanhang vill jag påpeka att den nationella domstolen enligt rättspraxis ex officio får väcka frågor om giltigheten av en unionsrättsakt inom ramen för ett förfarande där lagenligheten av ett nationellt förfarande för genomförande av denna rättsakt har bestritts, även för det fall denna rättsakt har blivit slutgiltig utan att den medlemsstat som rättsakten riktar sig till eller parterna i målet har överklagat den till unionsdomstolarna, trots att det stod klart att de hade rätt till det. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2006:8, punkterna 72–74). Se, även, dom av den 21 december 2021, Vítkovice Steel (C‑524/20, EU:C:2021:1048, punkt 60). Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Georgsmarienhütte m.fl. (C‑135/16, EU:C:2018:120, punkterna 36 och 37), förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2005:655, punkt 63) och förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Eurotunnel m.fl. (C‑408/95, EU:C:1997:250, punkt 18). För det fall TWD-undantaget är tillämpligt tycks domstolen däremot inte ha befogenhet att ex officio pröva giltigheten av den aktuella rättsakten, när begäran om förhandsavgörande endast rör tolkningen av denna rättsakt, eller att omformulera den nationella domstolens tolkningsfrågor till frågor om giltighet. Se dom av den 17 september 2020, Compagnie des pêches de Saint-Malo (C‑212/19, EU:C:2020:726, punkterna 28–31), och dom av den 18 juli 2007, Lucchini (C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 56).
14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2000, Spanien/kommissionen (C‑480/98, EU:C:2000:559, punkt 25 och där angiven rättspraxis), dom av den 20 mars 2014, Rousse Industry/kommissionen (C‑271/13 P, EU:C:2014:175, punkt 77), och dom av den 6 maj 2015, kommissionen/Tyskland (C‑674/13, EU:C:2015:302, punkt 40). Se, även, dom av den 13 november 2025, kommissionen/Bulgarien (Byten av skogsmark II) (C‑632/23, EU:C:2025:890, punkt 92).
15 Se dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano (C‑148/04, EU:C:2005:774, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
16 Se artikel 16.3 i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9).
17 Se dom av den 13 juni 2002, Nederländerna/kommissionen (C‑382/99, EU:C:2002:363, punkt 90), och dom av den 13 februari 2014, Mediaset (C‑69/13, EU:C:2014:71, punkt 34 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Mediaset).
18 Se domen Mediaset (punkt 34).
19 Se domen Mediaset (punkt 22 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 9 juni 2011, Comitato ”Venezia vuole vivere” m.fl./kommissionen (C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 63), och dom av den 4 mars 2021, kommissionen/Fútbol Club Barcelona (C‑362/19 P, EU:C:2021:169, punkt 65) (nedan kallad domen kommissionen/Fútbol Club Barcelona).
20 Se domen Mediaset (punkt 22).
21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011, Comitato ”Venezia vuole vivere” m.fl./kommissionen (C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 121). Ett sådant beslut är bindande för alla organ i den stat det är riktat till, inklusive dess nationella domstolar. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 1987, Albako Margarinefabrik (249/85, EU:C:1987:245, punkt 17). Ofullständigt, selektivt eller partiellt genomförande av beslutet är inte tillåtet.
22 Se domen Mediaset (punkterna 21 och 23). Se, även, dom av den 19 oktober 2023, Ministar na zemedelieto, hranite i gorite (C‑325/22, EU:C:2023:793, punkt 48).
23 I domen Mediaset (punkterna 36 och 37) preciserade domstolen att den nationella domstolens beräkningar, varvid den nationella domstolen ska beakta alla de relevanta omständigheter som kommit till dess kännedom, kan visa ett lägre stödbelopp än det som följer enbart av kommissionens beslut att återkräva det stöd som har förklarats vara oförenligt med den inre marknaden, eller till och med ett belopp som är lika med noll. Se, även, dom av den 15 september 2022, Fossil (Gibraltar) (C‑705/20, EU:C:2022:680, punkt 41) (nedan kallad domen Fossil).
24 I domen Fossil (punkt 43) preciserade domstolen att mottagare av stöd från en stödordning vid återkravsstadiet kan göra gällande de avräkningar och nedsättningar som kan åberopas enligt nationell rätt, om det med hänsyn till de transaktioner som har genomförts konkret visar sig att de faktiskt hade rätt till dessa. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano (C‑148/04, EU:C:2005:774, punkterna 114–119).
25 I domen kommissionen/Fútbol Club Barcelona (punkterna 88 och 101) bekräftade domstolen att det i samband med återkrav ska tas hänsyn till eventualiteten att den fördel som följer av den lägre skattesatsen, som har beviljats inom ramen för en stödordning som är olaglig och oförenlig med den inre marknaden, kan anses ha neutraliserats.
26 I det mål som gav upphov till domen Mediaset ifrågasatte den nationella domstol som hade att fastställa det exakta belopp som en av stödmottagarna skulle återbetala huruvida de uppgifter var korrekta som de behöriga myndigheterna, vid tillämpningen av den beräkningsmetod som kommissionen hade föreskrivit i beslutet om återkrav, hade grundat sig på för att fastställa storleken på de ytterligare vinster som det aktuella stödet hade genererat.
27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1997, Alcan Deutschland (C‑24/95, EU:C:1997:163, punkt 34).
28 Den nationella domstolen ska, med hänsyn till principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, låta kommissionens ställningstaganden inom ramen för denna dialog ingå i bedömningsunderlaget i det mål den har att avgöra. Se domen Mediaset (punkterna 31 och 32).
29 Denna princip kräver nämligen dels att rättsregler ska vara klara och tydliga, dels att enskilda kan förutse hur dessa rättsregler kommer att tillämpas, i synnerhet om rättsreglerna kan få negativa konsekvenser. Se, senast, dom av den 16 juli 2026, Lin II (C‑280/25, EU:C:2026:586, punkt 118).
30 Med hänsyn till att den nationella myndigheten inte förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning är mottagaren av det otillbörligen beviljade stödet inte längre i ovisshet när kommissionen har beslutat att förklara stödet oförenligt med den gemensamma marknaden och kräver att det skall återbetalas. Se dom av den 20 mars 1997, Alcan Deutschland (C‑24/95, EU:C:1997:163, punkt 36).
31 Se dom av den 24 november 2020, Viasat Broadcasting UK (C‑445/19, EU:C:2020:952, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
32 Se dom av den 29 juli 2024, Koiviston Auto Helsinki/kommissionen (C‑697/22 P, EU:C:2024:641, punkt 77).
33 Se artikel 16.1 i förordning 2015/1589.
34 För att göra en effektiv utjämning skulle det enligt de danska myndigheterna ha varit nödvändigt att räkna om skatten på vattenuttag för samtliga företag på grundval av den faktiska förbrukningen hos varje företag under perioden 2009–2011 på ett sådant sätt att överskjutande skatt skulle betalas tillbaka eller att de företag som inte hade betalt tillräckligt skulle betala eventuella restbelopp. Denna modell verkade dock enligt dessa myndigheters uppfattning inte vara möjlig att genomföra i praktiken, eftersom det i de flesta fall skulle vara omöjligt att fastställa den exakta förbrukningen hos företag med eget vattenuttag (se skäl 59 i beslutet av den 16 oktober 2017).
35 Se skälen 55, 57 och 59 i beslutet av den 16 oktober 2017.
36 Se dom av den 29 juli 2024, Koiviston Auto Helsinki/kommissionen (C‑697/22 P, EU:C:2024:641, punkt 78).
37 Se dom av den 21 maj 2026, Utiledulci (C‑545/24, EU:C:2026:412, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
38 Se dom av den 21 maj 2026, Utiledulci (C‑545/24, EU:C:2026:412, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
39 Vid bedömningen av förekomsten av ett stödinslag vad gäller nedsättningen med två tredjedelar av skatten jämförde kommissionen i stället situationen för företag som omfattades av skattesystemet enligt 24a § i 2008 års lag, som beskattades (indirekt) på grundval av den faktiska förbrukningen, med situationen för företag som omfattades av 24b § i denna lag.
40 Se skälen 77 och 80 i beslutet av den 16 oktober 2017.
41 Se skäl 77 i beslutet av den 16 oktober 2017.
42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, kommissionen/Aer Lingus och Ryanair Designated Activity (C‑164/15 P och C‑165/15 P, EU:C:2016:990, punkt 68).
43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano (C‑148/04, EU:C:2005:774, punkt 119), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Aer Lingus och Ryanair Designated Activity (C‑164/15 P och C‑165/15 P, EU:C:2016:990, punkt 93).
44 Se dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano (C‑148/04, EU:C:2005:774, punkt 119).
45 Se dom av den 21 december 2016, kommissionen/Aer Lingus och Ryanair Designated Activity (C‑164/15 P och C‑165/15 P, EU:C:2016:990, punkt 92).
46 På motsvarande sätt ska, efter nödvändig anpassning, storleken på det belopp som en köpare har kommit i åtnjutande av, på grund av att en offentlig myndighet har avyttrat tillgångar till ett pris som inte motsvarar marknadspriset, fastställas genom att marknadsvärdet bedöms på förhand vid tidpunkten för den omtvistade bytestransaktionen. Således ska hänsyn inte tas till omständigheter som grundar sig på senare förhållanden, inbegripet lagstadgade förbud som har påverkat köparens möjlighet att utnyttja tillgången i ekonomiskt hänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2023, Ministar na zemedelieto, hranite i gorite, C‑325/22, EU:C:2023:793, punkt 52, och dom av den 6 maj 2002, Frankrike/kommissionen, C‑482/99, EU:C:2002:294, punkterna 71 och 72).
47 Det ekonomiska värdet av OG:s tillstånd kan emellertid inte anses vara begränsat till den faktiska användningen av tillståndet. Ett sådant tillstånd säkerställer självförsörjning av vattenvolymer som gör att företaget kan hantera även mycket svåra klimatförhållanden eller planera för eventuella produktionsökningar.